Bostadsutskottets betänkande

2001/02:BOU1

Utgiftsområde 18 Samhällsplanering,bostadsförsörjning och byggande

---

Sammanfattning

Bostadsutskottet behandlar i detta betänkande
förslag i budgetpropositionen för år 2002 (prop.
2001/02:1) vad gäller utgiftsområde 18
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande,
samt motionsförslag från årets allmänna motionstid i
anknytande frågor. Förslagen avser dels
anslagsfördelningen inom utgiftsområdet, dels vissa
övriga frågor om bostadspolitikens inriktning m.m.
Utskottet behandlar vidare förslag i två andra
propositioner samt motioner väckta med anledning av
dessa förslag. Det gäller förslag i proposition
2001/02:4 jämte motioner samt förslag om
bostadsbidrag i proposition 2001/02:9 jämte
motioner. Dessutom behandlas ett från
utbildningsutskottet överlämnat motionsförslag som
väckts med anledning av proposition 2001/02:15.

Förslaget i budgetpropositionen avseende
anslagsfördelning budgetåret 2002 för utgiftsområde
18 tillstyrks av utskottet. Utskottet tillstyrker
även regeringens övriga förslag i
budgetpropositionen avseende utgiftsområde 18. Det
gäller bl.a. ett lagförslag om särskild bestämmelse
om bostadsbidraget under 2002 till dem som uppbär
studiebidrag samt förslag om utbetalning av
återstående räntebidrag enligt äldre regler med ett
engångsbelopp och om vissa regeländringar för
investeringsbidraget för studentbostäder. Vidare
tillstyrker utskottet förslaget i proposition
2001/02:4 om statligt stöd till kommunala
bostadsföretag samt förslaget i proposition
2001/02:9 om ändrade regler för eftergift av krav på
återbetalning av bostadsbidrag. Motstående
motionsförslag till dessa regeringsförslag avstyrks
av utskottet.
I övrigt avstyrks i betänkandet behandlade
motionsförslag i vissa frågor om bostadspolitikens
inriktning m.m.. Dessa förslag avser bl.a. frågor om
utformningen av bostadspolitiken, bostadsbyggande
och boendekostnader, student- och ungdomsbostäder,
boendeintegration samt verksamheten vid
Lantmäteriverket och länsstyrelserna.
Till betänkandet har fogats 52 reservationer och 7
särskilda yttranden.
När det gäller anslagsfördelningen inom
utgiftsområde 18 för budgetåret 2002 – utskottets
förslag till riksdagsbeslut punkt 1 – har
representanterna för Moderata samlingspartiet,
Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet
avstått från att delta i utskottets beslut. I
särskilda yttranden har de redovisat grunderna för
sina ställningstaganden och sin syn på anslagen inom
utgiftsområdet.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Med hänvisning till de motiveringar som framförs
under Utskottets överväganden föreslår utskottet att
riksdagen fattar följande beslut:

1. Anslagsfördelningen inom utgiftsområde
18 budgetåret 2002

a) Riksdagen antar regeringens förslag till lag
om särskild bestämmelse om bostadsbidrag (bilaga
4).
b) Riksdagen godkänner regeringens förslag att
räntebidrag enligt 1992 års regler utbetalas som
ett engångsbelopp i januari 2002.
c) Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2002
i fråga om anslaget 34:1 Stöd till lokala
investeringsprogram för ekologisk hållbarhet
besluta om bidrag som inklusive tidigare gjorda
åtaganden innebär utgifter om högst 350 miljoner
kronor under 2003–2005.
d) Riksdagen anvisar för budgetåret 2002 anslag
under utgiftsområde 18 Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande enligt vad som i
bilaga 3 angivits som utskottets förslag.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2001/02:1,
utgiftsområde 18, punkterna 1, 2, 4 och 5 samt
avslår de i bilaga 2 upptagna motionerna.

2. Utformningen av bostadspolitiken

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Bo267,
2001/02:Bo269, 2001/02:
Bo290 yrkandena 1 och 3, 2001/02:Bo307,
2001/02:Bo311, 2001/02:
Bo314, 2001/02:Bo318 yrkandena 1 och 2,
2001/02:Bo320 yrkandena 1 och 2, 2001/02:Bo322
yrkande 1, 2001/02:Bo323 yrkande 2, 2001/02:
Bo325 yrkandena 2–5, 2001/02:N224 yrkande 5,
2001/02:N267 yrkande 30, 2001/02:N313 yrkande 2
och 2001/02:N319 yrkande 2 samt 2001/02:
So637 yrkande 13.
Reservation 1 (m, -)
Reservation 2 (v)
Reservation 3 (kd)
Reservation 4 (c)
Reservation 5 (fp)

3. De bostadspolitiska frågornas behandling
i regeringen

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Bo273 och
2001/02:Bo290 yrkande 2.
Reservation 6 (m, -) - motiv.

4. Bostadsförsörjningen

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:A317
yrkande 10, 2001/02:Bo224 yrkandena 1, 2 och
7–11, 2001/02:Bo246 yrkande 10 samt 2001/02:
Bo320 yrkande 9.
Reservation 7 (m, fp, -) - motiv.
Reservation 8 (v)
Reservation 9 (kd)
Reservation 10 (c) - motiv.

5. Ansvar för frågor om byggkonkurrens

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Bo320
yrkande 6, 2001/02:Bo324 yrkande 1 och
2001/02:Bo325 yrkande 7.
Reservation 11 (m, -) - motiv.
Reservation 12 (kd, c, fp)

6. Utredning om hyresbostäder

Riksdagen avslår motion 2001/02:Bo325 yrkande
6.
Reservation 13 (m, kd, fp, -) - motiv.
Reservation 14 (c)

7. Utredning om byggmomsens effekter

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Bo320
yrkande 5 och 2001/02:
Bo325 yrkande 18.
Reservation 15 (kd, c, fp)

8. Byggande av vissa typer av bostäder

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Bo221,
2001/02:Bo250, 2001/02:
Bo270 och 2001/02:Bo286.
Reservation 16 (m, -) - motiv.
Reservation 17 (c, mp)

9. Bosparande

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Bo212 och
2001/02:Bo235.
Reservation 18 (m, kd, c, fp, -)

10. Uppföljning av hyresutfallet

Riksdagen avslår motion 2001/02:Bo266.

11. Villkoren för investeringsbidrag för
ekologisk hållbarhet

Riksdagen avslår motion 2001/02:Bo308 yrkande
4.
Reservation 19 (m, fp, -) - motiv.
Reservation 20 (mp)

12. Villkoren för investeringsbidrag för
hyresbostäder

Riksdagen avslår motion 2001/02:Bo251.
Reservation 21 (m, kd, c, fp, -) - motiv.

13. Permanenta investeringsbidrag

Riksdagen avslår motion 2001/02:Bo290 yrkandena
5 och 6.
Reservation 22 (m, -) - motiv.
Reservation 23 (v)
Reservation 24 (kd) - motiv.
Reservation 25 (c, fp) - motiv.

14. Kombination av investeringsbidrag

Riksdagen godkänner regeringens förslag till
ändrade regler för investeringsbidrag för
anordnande av bostäder för studenter vad gäller
frågan om möjlighet att kunna kombinera bidraget
med investeringsbidrag som främjar ekologisk
hållbarhet. Därmed bifaller riksdagen proposition
2001/02:1, utgiftsområde 18, punkt 3.
Reservation 26 (m, fp, -)

15. Villkor för investeringsbidraget för
studentbostäder

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Bo290
yrkande 8, 2001/02:Bo308 yrkande 5, 2001/02:Bo320
yrkandena 3 och 4, 2001/02:Bo325 yrkande 12 samt
2001/02:Ub430 yrkande 6.
Reservation 27 (m, -) - motiv.
Reservation 28 (kd, fp)
Reservation 29 (v)
Reservation 30 (c)
Reservation 31 (mp)

16. Behovet av student- och
ungdomsbostäder

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Bo201,
2001/02:Bo225 yrkandena 2 och 3, 2001/02:Bo290
yrkande 9, 2001/02:Bo298, 2001/02:Bo299,
2001/02:Bo308 yrkande 2, 2001/02:K284 yrkande 17,
2001/02:Kr426 yrkande 3, 2001/02:Ub2 yrkande 6
och 2001/02:Ub553 yrkande 3.
Reservation 32 (m, -)
Reservation 33 (kd, c, fp)
Reservation 34 (v)
Reservation 35 (mp)

17. Stöd till omstrukturering av kommunala
bostadsföretag

Riksdagen godkänner regeringens förslag om
inrättande av en organisation för fortsatt
statligt stöd till en omstrukturering av
kommunala bostadsföretag. Därmed bifaller
riksdagen proposition 2001/02:4 punkt 4 och
avslår motionerna 2001/02:Bo290 yrkande 7,
2001/02:N23 yrkande 11, 2001/02:N25 yrkande 11,
2001/02:N27 yrkande 44 samt 2001/02:
N31 yrkandena 6 och 7.
Reservation 36 (m, kd, c, fp, -)

18. Boendeintegration

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Bo243
yrkandena 1 och 2 samt 2001/02:Ju237 yrkande 17.
Reservation 37 (m, -) - motiv.
Reservation 38 (kd, c, fp)

19. Reglerna för eftergift

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1993:737) om bostadsbidrag
(bilaga 5). Därmed bifaller riksdagen proposition
2001/02:9 punkt 5.

20. Fortsatt reformering av kraven på
återbetalning m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Bo209,
2001/02:Bo219 yrkandena 2 och 3, 2001/02:Bo279
samt 2001/02:Sf6 yrkandena 3 och 4.
Reservation 39 (m, -) - motiv.
Reservation 40 (v)
Reservation 41 (kd)

21. Informationen till bidragshushållen

Riksdagen avslår motion 2001/02:Bo241.

22. Bostadsbidragens utformning på längre
sikt

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Bo219
yrkandena 1 och 4–7, 2001/02:Bo226 yrkandena 1
och 2, 2001/02:Bo237 yrkandena 1 och 2,
2001/02:Bo324 yrkande 12, 2001/02:Bo325 yrkande
19, 2001/02:Sf7 samt 2001/02:Sf397 yrkande 7.
Reservation 42 (m, -)
Reservation 43 (v)
Reservation 44 (kd)
Reservation 45 (c)
Reservation 46 (fp)

23. Bostadsbidrag till utbytesstudenter

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Bo264 och
2001/02:Bo296.
Reservation 47 (fp)

24. Bostadsbidragsgrundande inkomst för
näringsidkare

Riksdagen avslår motion 2001/02:Bo236.
Reservation 48 (m, kd, fp, -)

25. Stipendier i den
bostadsbidragsgrundande inkomsten

Riksdagen avslår motion 2001/02:Kr227 yrkande
12.

26. Bostadsanpassningsbidrag för
elsanering

Riksdagen avslår motion 2001/02:So621 yrkande
6.
Reservation 49 (v, kd, c, mp)

27. Anslagstilldelningen efter 2002

Riksdagen avslår motion 2001/02:Bo316 yrkande
7.
Reservation 50 (m, -)

28. Förvaringen av förrättningsakter

Riksdagen avslår motion 2001/02:Bo268.

29. Taktila kartor

Riksdagen avslår motion 2001/02:Bo208.
Reservation 51 (m, kd, c, fp, -)

30. Nyckeltal för verksamheten vid
länsstyrelserna

Riksdagen avslår motion 2001/02:Bo316 yrkande
9.
Reservation 52 (m, -)

31. Tillsynen vid länsstyrelserna

Riksdagen avslår motion 2001/02:Bo278.

32. Länsstyrelsernas arbete med
miljömålen

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ341 yrkande 5.

Stockholm den 20 november 2001

På bostadsutskottets vägnar

Knut Billing

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Knut
Billing (m)1, Lennart Nilsson (s), Bengt-Ola Ryttar
(s), Lilian Virgin (s), Owe Hellberg (v), Ulla-Britt
Hagström (kd) 1, Sten Andersson (-)1, Carina Moberg
(s), Inga Berggren (m)1, Anders Ygeman (s), Sten
Lundström (v), Annelie Enochson (kd)1, Carl-Erik
Skårman (m)1, Helena Hillar Rosenqvist (mp), Rigmor
Stenmark (c)1, Yvonne Ångström (fp)1 och Leif
Jakobsson (s).

1 Ledamoten har ej deltagit i beslutet under punkt
1.

2001/02

BoU1

Redogörelse för ärendet

Behandlade förslag

Bostadsutskottet behandlar i detta betänkande
förslag i budgetpropositionen för år 2002 vad gäller
utgiftsområde 18 samt motionsförslag från årets
allmänna motionstid. Förslagen avser dels
anslagsfördelningen inom utgiftsområde 18, dels
vissa övriga frågor om bostadspolitikens inriktning
m.m. Utskottet behandlar vidare förslag i två andra
propositioner samt motioner väckta med anledning av
dessa förslag. Det gäller förslag om statligt stöd
till kommunala bostadsföretag i proposition
2001/02:4 jämte motioner som överlämnats från
näringsutskottet samt förslag om bostadsbidrag i
proposition 2001/02:9 jämte motioner som överlämnats
från socialförsäkringsutskottet. Dessutom behandlas
ett från utbildningsutskottet överlämnat
motionsförslag som väckts med anledning av
proposition 2001/02:15.

Offentlig utfrågning och inhämtade
upplysningar

Bostadsutskottet genomförde den 23 oktober 2001 en
offentlig utfrågning om bostadsbidragen. Inbjudna
deltagare var representanter för
Riksförsäkringsverket, Boverket och Uppsala
universitet. Utfrågningen ingick som en del i
utskottets löpande arbete med uppföljning och
utvärdering av verksamheten inom utskottets
beredningsområde. Program för utfrågningen samt
protokoll har som bilaga 6 fogats till detta
betänkande.

Utskottet har även den 1 november 2001 genom en
intern utfrågning inhämtat upplysningar om
investeringsbidraget för studentbostäder samt om
studentbostadssituationen i övrigt. I denna fråga
har inför utskottet upplysningar lämnats av
representanter för Boverket, Svenska
Studentbostadsföreningen samt Sveriges Förenade
Studentkårer.

Utskottets överväganden

Inledning

Budgetberedningen inom riksdagen är så utformad att
riksdagen först tar ställning till fördelningen av
utgifterna i statsbudgeten på utgiftsområden.
Därefter tas ställning till anslagsfördelningen inom
respektive utgiftsområde. Vad gäller det
utgiftsområde som bostadsutskottets beredningsansvar
omfattar, dvs. utgiftsområde 18 Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande, har finansutskottet
efter yttrande från bostadsutskottet föreslagit att
riksdagen skall ställa sig bakom den av regeringen
föreslagna utgiftsramen för budgetåret 2002 om 9 529
248 000 kr (bet. 2001/02:FiU1, yttr. BoU1y).
Riksdagen kommer först i morgon, dvs. den 21
november 2001, att ta ställning till
finansutskottets förslag. Bostadsutskottets
ställningstagande till anslagsfördelningen för
budgetåret 2002 bygger på förutsättningen att
riksdagen fastställer ramen för utgiftsområde 18 i
enlighet med finansutskottets förslag.

Betänkandet har disponerats så att först behandlas
frågor om anslagsfördelningen inom utgiftsområde 18
och därefter olika förslag om bostadspolitikens
inriktning m.m. som inte direkt innebär
anslagsanspråk under budgetåret 2002.

Anslagsfördelningen inom
utgiftsområde 18 budgetåret 2002

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör
– anta regeringens förslag till lag om
särskild bestämmelse om bostadsbidrag,
– godkänna att räntebidrag enligt 1992 års
regler utbetalas som ett engångsbelopp i
januari 2002,
– lämna det av regeringen begärda
bemyndigandet avseende stödet till lokala
investeringsprogram för ekologisk hållbarhet,
– anvisa anslag under utgiftsområde 18 för
budgetåret 2002 i enlighet med regeringens
förslag,
– avslå motionsförslag som står i strid med
regeringens förslag om anslagsfördelningen
inom utgiftsområde 18 eller som inte ryms
inom den av finansutskottet föreslagna ramen
för utgiftsområdet.
Jämför de särskilda yttrandena 1 (m, -), 2
(kd), 3 (c) samt 4 (fp).
21:1 Bostadsbidrag

Inledning

Regeringens förslag i fråga om anslaget till
bostadsbidrag för 2002 utgår bl.a. från
förutsättningen att beräkningen av den
bostadsbidragsgrundande inkomsten skall ske enligt
särskilda regler under 2002. Ett lagförslag med
denna innebörd läggs också fram i
budgetpropositionen. Utskottet inleder därför sina
överväganden avseende bostadsbidragsanslaget med att
ta ställning till detta lagförslag.

Den bostadsbidragsgrundande inkomsten 2002

Bostadsutskottet uppmärksammade våren 2001 att en
ändring i studiestödssystemet i vissa fall kunde
leda till att de studerande fick minskade
bostadsbidrag trots att deras inkomstförhållanden
inte förändrats. Ändringen innebar att andelen
bidrag ökade, men att summan av lån och bidrag i
princip förblev oförändrad. Genom att bidragsdelen
av studiemedlen räknas in i den
bostadsbidragsgrundande inkomsten kom
bostadsbidragen att minska utan att den disponibla
inkomsten ökat. För att komma till rätta med detta
tog utskottet (bet. 2000/01:BoU12) initiativ till en
temporär lag som reglerade hur den bidragsgrundande
inkomsten skulle beräknas för andra halvåret 2001.
Lagen, som gäller under perioden den 1 juli–den 31
december 2001, innebär att endast 80 % av
studiebidraget ingår i den bostadsbidragsgrundande
inkomsten. Avsikten med lagen är att ändringarna i
studiestödssystemet inte skall leda till minskade
bostadsbidrag under innevarande kalenderår. Lagen är
enligt regeringen inte en lämplig lösning på lång
sikt. I avvaktan på att en långsiktig lösning
utvecklas föreslår regeringen en temporär lag. Lagen
föreslås gälla från den 1 januari–den 31 december
2002. Förslaget innebär att endast 80 % av
studiebidraget ingår i den bostadsbidragsgrundande
inkomsten vid beräkningen av bostadsbidrag även
under 2002.

Den utgiftsökning som följer av förslaget uppgår
enligt budgetpropositionen till 31 miljoner kronor
för år 2002.
Regeringens förslag till lag om särskild
bestämmelse om bostadsbidrag, som inte mött
invändningar i motioner, tillstyrks av utskottet.

Anslaget till bostadsbidrag för år 2002

Efter en period med kraftigt stigande kostnader för
bostadsbidragen beslutade riksdagen våren 1996 om
vissa förändringar i bostadsbidragen som trädde i
kraft den 1 januari 1997. Förändringarna syftade
dels till att göra bostadsbidragen mer rättvisande,
dels till att minska kostnaderna för bidragen. Efter
reformeringen av bidragen har utgifterna för dem
minskat. Minskningen beror förutom på förändringarna
i bostadsbidragssystemet på den samhällsekonomiska
utvecklingen.

Som redovisas i budgetpropositionen har den
positiva ekonomiska utvecklingen medfört att fler
människor fått arbete och att reallönerna ökat.
Resultatet av denna ökade sysselsättning är att fler
människor har möjlighet att försörja sig själva och
därmed i mindre utsträckning är i behov av
bostadsbidrag. Sammantaget innebär detta enligt
regeringen att utgifterna för bostadsbidragen
jämfört med innevarande år kan beräknas minska
ytterligare för budgetåret 2002.
Mot den angivna bakgrunden föreslår regeringen att
3 998 miljoner kronor skall anvisas på anslaget 21:1
Bostadsbidrag för 2002. Härvid har också hänsyn
tagits till den kostnadsökning som följer av det
förslag om beräkningen av den bidragsgrundande
inkomsten år 2002 som läggs fram i
budgetpropositionen.
Regeringens förslag till anslagstilldelning för
bostadsbidragen har mött invändningar i flera
motioner.
Enligt motion Bo316 (m) yrkande 1 bör anslaget
till bostadsbidrag minskas med 312 miljoner kronor i
förhållande till regeringens förslag.
Anslagsminskningen blir möjlig genom de förslag som
läggs fram i motion Bo237 (m) yrkandena 3–9. I
korthet innebär förslagen att bostadsbidrag endast
skall utgå till barnfamiljer genom att
bostadsbidragen till ungdomar avvecklas, att
inkomstgränserna baseras på familjeinkomsten, att
ytgränserna avskaffas, att försäkringsersättning för
barns skada ej ingår i den bidragsgrundande
inkomsten samt att reglerna för beräkningen av
näringsidkares inkomst ändras. Förslag om att
bostadsbidrag endast skall utgå till barnfamiljer
förs även fram i Moderata samlingspartiets
partimotion Bo318 yrkande 10. Förslaget om att
inkomstgränserna skall baseras på familjeinkomsten
återkommer i motion Bo205 (m).
Anslaget till bostadsbidrag bör enligt motion
Bo320 (kd) yrkande 23 i motsvarande del förstärkas
med 730 miljoner kronor i förhållande till
regeringens förslag. Enligt motionen har dagens
bostadsbidragssystem anmärkningsvärda brister ur
fördelningspolitisk synvinkel som måste rättas till.
Förslag med denna inriktning läggs också fram i
motion Bo226 (kd) yrkandena 3–6. De förordade
regeländringarna innebär bl.a. att det fasta
bidraget skall höjas med 100 kr per barn, att
ytgränserna skall höjas med 10 m2 för alla
hushållstyper, att hushållets samlade inkomst skall
grunda bostadsbidraget samt att fiktiva inkomster
som barns låsta kapital och vissa avsättningar för
näringsidkare m.m. inte skall ingå i den
bidragsgrundande inkomsten. Motsvarande förslag
läggs även fram i Kristdemokraternas partimotion
Sf392 yrkande 34. Förslaget om hur barns kapital
skall beaktas vid beräkningen av den bidraggrundande
inkomsten förs dessutom fram i motion Bo275 (kd). I
motion L370 yrkande 4 återkommer förslaget om att
hushållets samlade inkomst skall grunda
bostadsbidraget.
I motion Bo303 (c) i motsvarande del föreslås att
anslaget till bostadsbidrag skall minskas med 1 035
miljoner kronor i förhållande till
regeringsförslaget. Enligt motionen kan anslaget
minskas genom att de förslag genomförs som
Centerpartiet lagt fram om sänkta skatter och om
förbättringar i föräldraförsäkringen samt i
arbetslöshetsförsäkringen. Därutöver är det enligt
motionen möjligt att göra en engångsbesparing på 235
miljoner kronor.
Folkpartiet föreslår i sina båda partimotioner
Bo324 yrkande 14 i motsvarande del samt Fi294
yrkande 19 i motsvarande del att anslaget till
bostadsbidrag skall föras upp med ett belopp som är
340 miljoner kronor lägre än vad regeringen
föreslagit. Enligt motionerna kan bostadsbidragen
minskas som en effekt av det ökade stöd till
barnfamiljerna som Folkpartiet samtidigt för fram.
Med anledning av vad som i budgetpropositionen och
i motionerna föreslagits om anslaget till
bostadsbidrag för budgetåret 2002 vill utskottet
anföra följande.
Tillsammans med reformeringen av bostadsbidragen
har de senaste årens samhällsekonomiska utveckling
lett till att statens kostnader för bidragen har
minskat kraftigt. Sammantaget innebär det att
utgifterna nu har stabiliserats på en nivå som
ligger väsentligt under den tidigare utgiftsnivån. I
detta avseende har alltså målen med reformen
uppnåtts. Som utskottet tidigare uttalat är det
samtidigt av största vikt att bostadsbidragens roll
som bostadspolitiskt instrument inte åsidosätts. Det
innebär att bostadsbidragen i första hand måste
utvärderas mot de bostadspolitiska mål som riksdagen
på förslag av bostadsutskottet lagt fast.
Bostadsbidragen skall sålunda även fortsättningsvis
ge ekonomiskt svaga hushåll möjlighet att hålla sig
med goda och tillräckligt rymliga bostäder.
Sedan de nya reglerna för bostadsbidragen infördes
har bostadsutskottet fortlöpande följt upp
effekterna av de nya reglerna. Det har bl.a. skett
vid interna utfrågningar med företrädare för
Riksförsäkringsverket. Så sent som den 23 oktober
2001 genomförde utskottet dessutom en offentlig
utfrågning med bl.a. företrädare för
Riksförsäkringsverket och Boverket (ett protokoll
från utfrågningen har fogats som bilaga 6 till
betänkandet). Av utfrågningen framgick bl.a. att
bostadsbidragen nu i betydande utsträckning är ett
stöd till ensamstående hushåll med barn boende i
hyresrätt. Även regeringen redovisar i
budgetpropositionen att ensamföräldrarna utgör en
majoritet av bidragshushållen. Förklaringen till
detta är att ensamstående i regel har en lägre
hushållsinkomst än samboende.
En slutsats som kan dras av den hittillsvarande
uppföljningen av bostadsbidragen är att de fyller de
uppsatta målen så till vida att bidragen i första
hand går till ekonomiskt svaga hushåll. Det innebär
dock inte att bidragen med nödvändighet i alla delar
svarar mot de mål som satts upp. Bostadsbidragen bör
därför även fortsättningsvis följas upp och
utvärderas. Med anslutning till tidigare
ställningstaganden vill utskottet framhålla behovet
av att ytterligare fördjupa och bredda analysen av
bostadsbidragen.
Regeringens förslag om anslag till bostadsbidrag
för budgetåret 2002 utgår från att den
samhällsekonomiska utvecklingen blir den som
redovisas i budgetpropositionen och att nu gällande
regler tillämpas med den ändring som följer av
förslaget i budgetpropositionen. Även den anslagsram
för utgiftsområde 18 som utskottet ställt sig bakom
bygger på denna förutsättning. Till den del
motionsförslagen innebär att denna ram överskrids
bör de sålunda avvisas. En annan möjlighet skulle i
dessa fall kunna vara att göra en motsvarande
besparing inom utgiftsområdet i övrigt. Utskottet är
inte berett att förorda en sådan omfördelning mellan
anslagen inom utgiftsområdet. Inte heller i övrigt
är utskottet berett att ställa sig bakom förslagen i
motionerna om ändringar av bostadsbidragen. I
flertalet fall rör det sig om förslag som tidigare
avvisats av utskottet och riksdagen.
Utskottet avstyrker med hänvisning till det nu
anförda partimotionerna Bo318 (m) yrkande 10, Bo324
(fp) yrkande 14 i motsvarande del, Fi294 (fp)
yrkande 19 i motsvarande del och Sf392 (kd) yrkande
34 samt motionerna Bo205 (m), Bo226 (kd) yrkandena
3–6, Bo237 (m) yrkandena 3–9, Bo275 (kd), Bo303 (c)
i motsvarande del, Bo316 (m) yrkande 1, Bo320 (kd)
yrkande 23 i motsvarande del och L370 (kd) yrkande
4.

31:1 Boverket

Boverket är central förvaltningsmyndighet för frågor
om byggd miljö och hushållning med mark och vatten
och den fysiska miljön i övrigt, fysisk planering,
byggande och boende. Verket svarar också för den
centrala administrationen av statligt bostadsstöd i
form av bidrag för finansiering av bostäder.
Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret
2002 anvisar ett ramanslag om 139 086 000 kr för
verksamheten vid Boverket.

Förslag om ett lägre myndighetsanslag läggs fram i
fyra motioner. Förslaget i Folkpartiets partimotion
Fi294 yrkande 19 samt i motion Bo324 (fp) yrkande
14, bägge yrkandena i motsvarande delar, innebär att
anslaget för Boverket reduceras med 50 miljoner
kronor i förhållande till regeringsförslaget.
Förslaget läggs fram med motiveringen att byråkratin
inom bostadsadministrationen bör minskas. I motion
Bo320 (kd) yrkande 23 i motsvarande del föreslås att
anslaget skall minskas med 7 miljoner kronor för år
2002. Enligt motion Bo303 (c) i motsvarande del bör
Boverkets anslag minska med 5 miljoner kronor.
Förslaget om anslagsminskning i de två sistnämnda
motionerna motiveras med att uppgifterna för
Byggkostnadsforum vid Boverket bör föras över till
Konkurrensverket.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om
anslag för Boverket och avstyrker de aktuella
motionsyrkandena. Någon förändring av Boverkets
uppgifter under år 2002 som motiverar en
anslagsminskning i enlighet med motionsförslagen är
inte aktuell. I fråga om förslagen i kd- respektive
c-motionen bör dock noteras att Byggkostnadsforums
verksamhet har finansierats genom anslaget 31:11
Bidrag till bostadsinvesteringar som främjar
ekologisk hållbarhet. Vidare kan vad gäller
förslaget i fp-motionerna konstateras att en
nedskärning av verksamheten vid Boverket av den
omfattning som föreslås, genomförd med några
månaders varsel, knappast är förenlig med gällande
arbetsrättsliga regler och avtal.

31:2 Räntebidrag m.m.

Från anslaget till räntebidrag bekostas statliga
räntebidrag för ny- och ombyggnad av bostäder.
Boverket administrerar i dag två typer av system
för räntebidrag. Dels enligt förordningen
(1991:1933), det s.k. 1992 års system, dels enligt
förordningen (1992:986), det s.k. 1993 års system.
Anslaget disponeras vidare för bidrag till
förvaltningsförluster, s.k. 33 §-ersättning, till
kommuner.

I budgetpropositionen föreslås att riksdagen för
budgetåret 2002 anvisar ett ramanslag om 1 460 000
000 kr på anslaget Räntebidrag m.m. Regeringens
beräkning av anslagsbehovet baseras på vissa
förutsättningar avseende bl.a. ränteutvecklingen och
bostadsproduktionen som redovisas i propositionen.
Anslagsberäkningen utgår vidare från att riksdagen
godkänner ett förslag om regeländringar avseende
räntebidrag enligt 1992 års regler.
Det sistnämnda förslaget innebär att bidrag för
återstående bidragstid i respektive ärende enligt
1992 års regler utbetalas som ett engångsbelopp i
januari 2002. Boverket skall vid dessa beräkningar
använda den i ärendet gällande subventionsräntan
och, när bindningstiden för denna går ut, den första
subventionsräntan som fastställs av Boverket under
år 2002.
En motsvarande förtida avveckling av
räntebidragsärenden enligt äldre bidragsregler
genomfördes föregående år. Enligt regeringens
redovisning är erfarenheterna av denna avveckling,
som avsåg bidragsärenden enligt 1991 års regler och
äldre bestämmelser, mycket goda. Den nu föreslagna
fortsatta avvecklingen har inte i motioner eller vid
utskottets beredning av ärendet mött några
invändningar. Utskottet tillstyrker detta förslag.
Däremot har i flera motioner redovisats förslag om
minskat anslag för räntebidrag. Förslag om ett i
förhållande till regeringsförslaget med 500 miljoner
kronor minskat anslag läggs fram i Folkpartiets
partimotioner Fi294 yrkande 19 samt Bo324 yrkande
14, bägge yrkandena i motsvarande del. Förslagen
innebär att anslaget för räntebidrag m.m. reduceras
genom snabbare upptrappning av den s.k. garanterade
räntan. I motion Bo320 (kd) yrkande 23 i motsvarande
del föreslås en minskning av räntebidragsanslaget
med
184 miljoner kronor för budgetåret 2001. Enligt
motionen bör räntebidrag inte utgå till
nyproducerade fastigheter. Skattesänkningar föreslås
kompensera det minskade stödet till byggande av
bostäder.
Bostadsutskottet anför följande vad gäller
anslaget för räntebidrag m.m.
Det bör inledningsvis framhållas att
anslagsbehovet i princip är bestämt av gällande
regelsystem för räntebidrag samt de allmänna
ekonomiska förutsättningarna vad gäller räntenivå
m.m. Förslag om ändrad anslagsnivå förutsätter
således att även förslag om ändrade regler vad
gäller de system som styr bidragsutbetalningarna kan
presenteras. Utskottet kan emellertid konstatera att
motionsförslagen om minskat räntebidragsanslag är
mycket knapphändigt motiverade. I fp-motionerna
hänvisas endast i allmänna ordalag till att
minskningar av bidragen enligt äldre system bör ske
i snabbare takt än vad som gäller i dag. Utskottet
vill i detta sammanhang hänvisa till det ovan
tillstyrkta förslaget i budgetpropositionen om att
återstående bidragsärenden enligt äldre regler skall
avvecklas genom en engångsutbetalning i januari
2002. Även om denna avveckling skulle ske utan någon
som helst ersättning till de bidragsberättigade
skulle inte den i fp-motionerna förordade
besparingen kunna uppnås. Inte heller den i kd-
motionen föreslagna minskningen av
räntebidragsanslaget förefaller realistisk att uppnå
på det förordade sättet redan under budgetåret 2002.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker
utskottet regeringens förslag om att det under
anslagsposten Räntebidrag m.m. skall föras upp ett
ramanslag om 1 460 miljoner kronor och avstyrker
motstående förslag i motionerna Bo320 (kd) yrkande
23, Bo324 (fp) yrkande 14 och Fi294 yrkande 19,
samtliga yrkanden i motsvarande delar.

31:5 Bidrag till Fonden för fukt- och
mögelskador

De utgifter som belastar detta anslag avser bidrag
till kostnader för att avhjälpa fukt- och
mögelskador i egnahem. Bidrag lämnas i mån av
tillgång på medel enligt förordningen (1993:712) om
den statliga fonden för fukt- och mögelskador i
småhus, m.m. Vidare får anslaget belastas med
utgifter för kansli- och utredningskostnader.

Regeringen föreslår att 50 miljoner kronor anvisas
på anslaget för år 2002.
I motion Bo316 (m) yrkande 2 föreslås att
riksdagen beslutar om en successiv avveckling av
bidragsformen fram till år 2005. I motionens yrkande
3 föreslås att anslaget för år 2002 bestäms till 20
miljoner kronor. Motionärerna anser att
bidragsformen nu fyllt sitt syfte och att skador i
de hus som kan komma i fråga för bidrag redan har
hunnit visa sig. Med hänvisning till den ändring av
självriskreglerna som genomfördes år 2000 anser
emellertid motionärerna att bidrag skall kunna utgå
ännu en tid.
Enligt uppgifter i budgetpropositionen ökade
antalet ansökningar om stöd från fonden kraftigt
under år 2000 efter det att nya regler om självrisk
trätt i kraft den 1 januari detta år. Denna ökning
förväntas bestå under hela år 2001. Bostadsutskottet
ställer sig mot denna bakgrund helt avvisande till
förslaget i motion Bo316 (m) som innebär att en
snabb avveckling av fonden skall inledas under nästa
år. De aktuella förslagen i denna motion avstyrks
således. Regeringens anslagsförslag tillstyrks.

31:6 Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder

De utgifter som belastar anslaget för åtgärder mot
radon i bostäder avser det bidrag som kan utgå
enligt förordningen (1988:372) om bidrag till
åtgärder mot radon i egnahem. Bidrag lämnas om
radongashalten i huset överstiger det gränsvärde som
Socialstyrelsen anser som godtagbart från
hälsosynpunkt. Bidrag lämnas i mån av tillgång på
medel.

I budgetpropositionen föreslås att anslaget för
bidrag till åtgärder mot radon i bostäder bestäms
till 20 miljoner kronor för år 2002. Förslaget
innebär ett ökat anslag med 13 miljoner kronor i
förhållande till innevarande år.
I motion Bo316 (m) yrkandena 4 och 5 föreslås att
anslaget bestäms till
1 miljon kronor och enbart används för att bekosta
informationsverksamhet om radon. Motionärerna
hänvisar till forskningsrön som anses visa att
sanering av radonhus kan öka i stället för att
minska halterna av radon. I motion Bo303 (c) i
motsvarande del föreslås att anslaget skall höjas
med 10 miljoner kronor i förhållande till
regeringsförslaget.
Bostadsutskottet har vid ett flertal tillfällen
framhållit att radonsanering i bostadsbeståndet bör
vara en högt prioriterad verksamhet. Utskottet kan
således inte alls instämma i den syn på
radonproblemet som framförs i motion Bo316 (m). Det
är tvärtom mycket angeläget att stimulera lämpliga
saneringsåtgärder i den del av bostadsbeståndet som
har radongashalter som på sikt bedöms vara
hälsovådliga. Anslagsnivån för den aktuella
bidragsformen bör därför bestämmas till en sådan
nivå att inte hinder läggs i vägen för att
nödvändiga saneringsåtgärder kommer till stånd i
erforderlig omfattning. Utskottet noterar i detta
sammanhang att regeringen gör bedömningen att bl.a.
den kraftiga höjning av anslagsnivån som föreslås
för år 2002 skapar förutsättningar för att fler
åtgärder vidtas.
Med hänvisning till det anförda anser utskottet
att anslaget för bidrag till åtgärder mot radon i
bostäder bör fastställas till den nivå som
regeringen föreslagit. Förslagen i motionerna Bo316
(m) yrkandena 4 och 5 samt Bo303 i motsvarande del
avstyrks således.

31:7 Investeringsbidrag för anordnande av
bostäder för studenter

Riksdagen beslutade den 14 juni 2000 att införa ett
tillfälligt investeringsbidrag för anordnande av
bostäder för studenter (prop. 1999/2000:100, FiU27,
BoU9y, rskr. 262). Investeringsbidraget lämnas för
anordnande av nya studentbostäder på eller i
anslutning till orter där det finns universitet
eller högskola. Bidragsbestämmelserna, som framgår
av förordningen (2000:588) om statligt
investeringsbidrag för anordnande av bostäder för
studenter, innebär bl.a. att bidrag kan lämnas med
upp till 15 % av ett bidragsunderlag. Maximalt kan
bidraget dock uppgå till 40 000 kr för varje nytt
studentrum i lägenhet för en eller två studenter.
Endast projekt som påbörjas under tiden 13 april
2000–31 december 2002 kan beviljas
investeringsbidrag.

Bidrag kan beviljas inom en total ram om 400
miljoner kronor. Om ansökningarna om bidrag beräknas
komma att överstiga tillgången på medel, lämnas
bidrag till de projekt som erbjuder de förmånligaste
villkoren för studenterna.
För budgetåret 2002 föreslår regeringen att
anslaget för ändamålet bestäms till 125 miljoner
kronor.
Förslag om avveckling av investeringsbidragen till
studentbostäder läggs fram i motion Bo316 (m)
yrkande 6. Yrkandet innebär vidare att inget anslag
för utbetalning av bidrag sätts upp på budgeten för
år 2002. Motionärerna hänvisar till andra åtgärder
som bör vidtas i syfte att öka tillgången på
bostäder för studenter.
I Folkpartiets partimotioner Fi294 yrkande 19 samt
Bo324 yrkande 14, bägge yrkandena i motsvarande del,
föreslås ett i förhållande till regeringsförslaget
med 50 miljoner kronor höjt anslag. Yrkande 13 i
sistnämnda motion innebär att riksdagen skall göra
ett tillkännagivande om behovet av ökat anslag. Ett
motsvarande tillkännagivande föreslås också i motion
Ub261 (fp) yrkande 11. Ett med 10 miljoner kronor
ökat anslag för år 2002 föreslås i motion Bo320 (kd)
yrkande 23 i motsvarande del som en av de åtgärder
som bör vidtas för att förbättra bostadssituationen
för studenter.
I ett regeringsförslag samt i ett antal motioner
tas frågor om förändrade villkor för bidraget till
studentbostäder upp. Utskottet återkommer till dessa
förslag i den del av betänkandet som inte avser
nästa års budget. I detta sammanhang behandlas även
förslag om andra åtgärder för att förbättra
studenternas bostadssituation.
Investeringsbidraget för anordnande av bostäder
för studenter har sedan sin tillkomst förra året
haft stor betydelse för att påskynda en nödvändig
ökning av tillgången på studentbostäder. Bidraget
har också inneburit att större uppmärksamhet riktats
mot såväl tillgången på som kostnaderna för
studentbostäder på olika studieorter. Utskottet
anser därför att bidragsgivningen bör fortsätta
enligt riksdagens tidigare beslut. Regeringens
förslag om anslag för år 2002 är beräknat med denna
förutsättning.
Bostadsutskottet tillstyrker regeringens
anslagsförslag avseende investeringsbidraget för
anordnande av bostäder för studenter och avstyrker
de motstående motionsförslagen.

31:8 Statens geotekniska institut

Statens geotekniska institut (SGI) är en
uppdragsmyndighet och har ett sektorsövergripande
ansvar för geoteknikfrågor. Institutet har ett
särskilt ansvar för ras- och skredfrågor.

I budgetpropositionen konstateras att
verksamhetens resultat uppvisade ett underskott för
SGI vid utgången av år 2000. Åtgärder har mot denna
bakgrund vidtagits, och resultatet uppges ha
förbättrats betydligt under våren 2001. Regeringen
konstaterar dock att ekonomin även i fortsättningen
kräver särskild uppmärksamhet.
Regeringen föreslår att anslaget 31:8, som
finansierar SGI:s verksamhetsområden Säkerhet och
kvalitet, Forskning samt Kunskapsförmedling, för år
2002 bestäms till 26 032 000 kr.
I motion Bo218 (m) föreslås att SGI och
Räddningsverket utses som ansvariga myndigheter
rörande stranderosion. Enligt motionen bör medel
öronmärkas för detta ändamål. Enligt motion Bo206
(m) yrkande 1 bör riksdagen begära förslag från
regeringen som innebär att SGI blir
samordningsmyndighet för stranderosionsfrågor. I
motionens yrkande 2 framhålls vikten av att
samordningsmyndigheten tar till vara den kunskap och
kompetens som finns hos Erosionsskadecentrum.
Yrkande 3 innebär att riksdagen bör förorda att
samordningsmyndigheten lokaliseras i närheten av de
kommuner där erosionsproblemen är störst.
Frågan om myndighetsansvar m.m. avseende
stranderosionsfrågor har utretts av Naturvårdsverket
på regeringens uppdrag. I utredningen förordas att
SGI ges ett uppdrag på detta område.
Naturvårdsverkets förslag bereds för närvarande inom
Regeringskansliet.
Bostadsutskottet delar motionärernas bedömning
att stranderosion utgör ett stort problem i vissa
delar av landet, bl.a. i Skåne och Halland. Som
motionärerna anför kan samhällets insatser på
området behöva samordnas och ansvarsfördelningen på
myndighetsnivå läggas fast. Något budgetutrymme för
att öronmärka särskilda medel för denna verksamhet
inom ramen för SGI:s anslag för 2002 synes dock inte
föreligga. Inte heller i de aktuella motionerna
föreslås någon ökning av anslaget för SGI. Utskottet
vill här erinra om de ekonomiska problem som
myndigheten stått inför under de senaste åren.
Med hänvisning till det anförda anser utskottet
att regeringens ställningstagande till den omnämnda
utredningen bör avvaktas innan vidare överväganden
görs om de ekonomiska konsekvenserna av en reglering
av myndighetsansvaret för frågor om stranderosion.
Mot denna bakgrund avstyrks motionerna Bo206 (m) och
Bo218 (m).
Regeringens förslag om anslag för SGI tillstyrks.

31:9 Lantmäteriverket

Regeringen redovisar i budgetpropositionen att den
anslagsfinansierade verksamheten vid
Lantmäteriverket numera är i ekonomisk balans. Det
innebär att de stora anslagskrediter som uppstod
efter omstruktureringen den 1 januari 1996 har
avamorterats och ersatts av ett anslagssparande.

När det däremot gäller verkets två stora
avgiftsfinansierade verksamheter, dvs.
förrättningsverksamheten respektive
uppdragsverksamheten, är dessa inte i finansiell
balans. Även om förrättningsverksamheten under 2000
uppvisade ett överskott på ca 28 miljoner kronor
uppgick det totala balanserade underskottet
fortfarande till ca 66 miljoner kronor. För
uppdragsverksamheten uppkom år 2000 ett ekonomiskt
underskott på ca 30 miljoner kronor och det
balanserade underskottet ökade därmed till ca 104
miljoner kronor. Som redovisas i budgetpropositionen
framgår det av Lantmäteriverkets delårsrapport för
första halvåret 2001 bl.a. att samtliga
avgiftsfinansierade verksamheter, dvs. även
uppdragsverksamheten, uppvisar ett överskott.
Vid anslagsberäkningen för 2002 har regeringen
varaktigt minskat anslaget med 10 miljoner kronor
samtidigt som den tillfälliga minskningen om
10 miljoner kronor för budgetåret 2001 återställs.
Dessutom har anslaget minskats med 0,5 miljoner
kronor med anledning av att satsningen på visst
standardiseringsarbete upphör. Totalt innebär detta
efter pris- och löneomräkning att anslaget föreslås
uppfört med 419 489 000 kr för budgetåret 2002.
Förslag om i förhållande till regeringens förslag
minskat anslag till Lantmäteriverket för budgetåret
2002 förs fram i tre motioner.
Enligt Kristdemokraternas partimotion Bo320
yrkande 23 i motsvarande del kan anslaget minskas
med 22 miljoner kronor genom neddragningar i verkets
byråkrati. Även enligt Folkpartiets partimotion
Bo324 yrkande 14 i motsvarande del kan byråkratin
vid verket minskas, varigenom en besparing på 50
miljoner kronor uppkommer. Förslaget i motion Bo303
(c) i motsvarande del utgår från att en besparing om
20 miljoner kronor blir möjlig genom en reformering
av fastighetstaxeringen.
Med anledning av vad som i budgetpropositionen och
i motionerna föreslagits beträffande anslaget till
Lantmäteriverket vill utskottet anföra följande.
De minskningar av anslaget för budgetåret 2002 som
förs fram i motionerna motiveras med att byråkratin
vid verket kan minskas. Utskottet delar inte denna
uppfattning. Även om det skulle finnas utrymme för
en neddragning av vad motionärerna i allmänna
ordalag kallar byråkratin vid verket har de inte
visat hur detta skulle gå till. Det enda i någon mån
konkreta förslaget i detta avseende återfinns i
motion Bo303 (c). Inte heller detta förslag kan dock
ligga till grund för rationaliseringar i verkets
administration då det bygger på förutsättningen att
ett förslag (c) om en reformering av
fastighetstaxeringen kommer till stånd.
Utskottet tillstyrker med det nu anförda
regeringens förslag till anslag för 2002. Motstående
motionsförslag avstyrks.
Utskottet tar i detta avsnitt även upp två förslag
som avser verksamheten vid Lantmäteriverket eftersom
ett bifall till dem torde påverka anslagsbehovet för
verket år 2002.
Kartor från Lantmäteriverket bör enligt motion
Bo203 (m) tillhandahållas andra myndigheter utan
kostnad. Bakgrunden till förslaget är enligt
motionen att information undanhålls allmänheten
genom att Lantmäteriverket tar betalt för att andra
statliga myndigheter på sina hemsidor m.m. använder
verkets kartmaterial.
Finansieringen av Lantmäteriverkets produktion av
landskaps- och fastighetsinformation bygger på en
modell som beslutats av riksdagen. Syftet är att
uppnå en samfinansiering mellan anslag och avgifter,
där strävan är att användarna skall finansiera en
ökande andel av kostnaderna. Enligt verkets egen
bedömning har denna modell,
användarfinansieringsmodellen, uppenbara fördelar.
Den möjliggör en satsning på utveckling och
anpassning även i en tid av statsfinansiella
begränsningar. Den innebär dessutom att den
information som tillhandahålls i ökad utsträckning
anpassas till olika användares behov. Detta ger
bl.a. incitament för en optimal utveckling av
verksamheten.
Enligt utskottets mening låter sig inte ett
uppdrag till Lantmäteriverket att fritt
tillhandahålla landskapsinformation till andra
myndigheter förenas med den
användarfinansieringsmodell som riksdagen lagt fast
för verksamheten. Motionen avstyrks.
Sverige har enligt motion Bo232 (kd, m, c) genom
sitt utgångsläge på kart- och fastighetsdataområdet
goda förutsättningar att kunna bygga upp digitala
databaser för geografisk information. Dessa
förutsättningar har enligt motionen dock inte tagits
till vara eftersom tillräckliga resurser inte
ställts till förfogande för verksamheten.
Databaserna bör enligt motionen byggas upp betydligt
snabbare än vad som sker i dag samtidigt som
kvaliteten höjs. Resurser bör därför säkerställas så
att ytterligare investeringar kan göras i den
digitala Sverigekartan.
Utskottet delar motionärernas uppfattning om
vikten av att kartor och annan landskapsinformation
liksom fastighetsinformation finns att tillgå i
digital form. Produktionen och användningen av
landskapsinformation i digital form har också ökat
under en rad av år. Verksamheten med landskaps- och
fastighetsdata visar på en fortsatt snabb utveckling
för användningen av integrerad kart- och
registerinformation i geografiska
informationssystem. Det är en enligt utskottets
mening mycket positiv utveckling. En förutsättning
för att den skall fortgå är att användarna får ökad
kunskap om de möjligheter som geografiska data i
digital form erbjuder. Flera satsningar har också
gjorts för att stimulera till en ökad användning.
Det gäller bl.a. inom den offentliga sektorn där en
utbildningssatsning riktas till kommuner och
länsstyrelser. Information i digital form används
redan bl.a. inom samhällsplanering, räddningstjänst,
miljöövervakning, trafikplanering och försvaret. Ett
ytterligare exempel är att länsstyrelserna har fått
tillgång till den ekonomiska kartan i digital form.
Geografiska informationssystem används också i
allt högre grad inom näringslivet. Inte minst gäller
detta inom transportnäringen där transportplanering
och fortlöpande positionsbestämning av transporterna
blir allt vanligare. För en bredare allmänhet finns
Sveriges nationalatlas i en digital version.
Några skilda meningar i sak om vikten av att
tillgången till och användningen av digital
landskaps- och fastighetsinformation ökar torde
enligt utskottets mening inte föreligga. Det frågan
gäller är därför om utvecklingen går tillräckligt
snabbt. I motionen talas om en snabbare uppbyggnad
utan att uppbyggnadstakten ställs i relation till
någon tidplan eller på något annat sätt relateras
till en bestämd tidpunkt. När det gäller den
digitala Sverigekartan kommer den enligt de planer
som nu gäller att föreligga i en första version
redan under år 2003. Det betyder att kartan finns
att tillgå inom en relativt snar framtid. Utskottet
är mot denna bakgrund inte berett att ställa sig
bakom förslaget i motion Bo232 (kd, m, c).

31:11 Bidrag till bostadsinvesteringar som
främjar ekologisk hållbarhet

Riksdagen beslutade våren 1998 om införandet av ett
investeringsbidrag för merkostnader för
investeringar som främjar ekologisk hållbarhet vid
ny- och ombyggnad av hyres- och bostadsrättshus i
sammanhållna bostadsområden (prop. 1997/98:119,
BoU10, rskr. 306). Bidragsformen var avsedd att
införas år 2000, men införandet senarelades till år
2001 genom riksdagens beslut hösten 1999. Regeringen
prövar frågor om bidraget efter förslag från
Byggkostnadsforum vid Boverket enligt bestämmelserna
i SFS 2000:1389.

Regeringen föreslår i budgetpropositionen att
anslaget för stödformen bestäms till 185 miljoner
kronor för budgetåret 2002. I propositionen anmäler
regeringen även sin avsikt att fortsättningsvis
använda 20 miljoner kronor av anslaget för
genomförande av pilotprojekt som syftar till att
långsiktigt sänka kostnaderna för de boende och
samtidigt främjar ekologisk omställning.
I fyra motioner förordas att den aktuella
bidragsformen snarast avvecklas. Enligt
partimotionerna Fi294 (fp) yrkande 19 och Bo324 (fp)
yrkande 14 samt motion Bo320 (kd) yrkande 23,
samtliga yrkanden i motsvarande del, innebär detta
att anslaget för år 2002 helt kan tas bort. Enligt
förslaget i motion Bo316 (m) yrkande 8 bör
emellertid 5 miljoner kronor anslås för
avvecklingskostnader under år 2002.
I en motion tas dessutom frågan om vissa villkor
för bidragsgivningen upp. Utskottet behandlar detta
förslag i den del av betänkandet som inte avser
budgeten för år 2002.
Bostadsutskottet finner det angeläget att
stimulera en omställning till mer ekologiskt
hållbara lösningar inom bostadssektorn. Den aktuella
bidragsformen kan i detta sammanhang fylla en
väsentlig uppgift. Det är givetvis också angeläget
att de erfarenheter som kan vinnas genom projekt som
erhåller stöd kan användas i arbetet för en bredare
introduktion av ekologiskt hållbara lösningar som
samtidigt ger rimliga boendekostnader.
Regeringens anslagsförslag tillstyrks. Det
motstående motionsförslaget avstyrks.

31:11 Investeringsbidrag för nybyggnad av
hyresbostäder

Riksdagen beslutade våren 2001 att införa ett
tillfälligt investeringsbidrag för nybyggnad av
bostäder som upplåts med hyresrätt i områden med
bostadsbrist (prop. 2000/01:100, bet. FiU27, yttr.
BoU6y, rskr. 279).

Investeringsbidraget lämnas enligt bestämmelser i
förordningen (2001:531) om statligt
investeringsbidrag för nybyggnad av bostäder som
upplåts med hyresrätt i områden med bostadsbrist.
Bostäderna får inte vara avsedda för viss kategori
av boende. Endast projekt som påbörjas under tiden
den 17 april 2001–den 31 december 2004 kan beviljas
investeringsbidrag. Bidrag lämnas med 15 % av
bidragsunderlaget för bostadsbyggnadssubvention, men
förhöjd bidragsandel kan utgå i storstadsregionerna.
Länsstyrelsen skall i varje särskilt fall pröva
bidragets storlek och skall samråda med berörda
kommuner och hyresgästföreningar om bestämmande av
områden med brist på bostäder respektive hyresnivå
på orten innan beslut fattas. Bidrag lämnas till den
eller dem inom en region som erbjuder de
förmånligaste villkoren för hyresgästerna, dock med
beaktande av tidpunkten för projektets påbörjande.
Bidrag lämnas i mån av tillgång på medel.
I motioner från fyra partier föreslås att den
aktuella stödformen avvecklas och att inget anslag
för ändamålet förs upp på 2002 års budget. Förslag
med denna innebörd förs fram i partimotionerna Fi294
(fp) yrkande 19 och Bo324 (fp) yrkande 14 samt
motionerna Bo303 (c), Bo320 (kd) yrkande 23 och
Bo316 (m) yrkande 11, samtliga yrkanden utom det
sistnämnda i motsvarande del. Motionärerna hänvisar
bl.a. till att andra lösningar än bidrag behövs för
att komma till rätta med hyresrättsbyggandets
lönsamhetsproblem.
Förslag i en motion om en översyn av villkoren för
investeringsbidraget för nybyggnad av hyresbostäder
behandlas i den del av betänkandet som inte avser
budgeten för år 2002.
Bostadsutskottet har givetvis inte, endast ett
halvår efter riksdagens beslut om att införa det
aktuella bidraget, för avsikt att medverka till att
det avskaffas. Behovet av åtgärder för att uppnå ett
tillräckligt byggande av bostäder med hyresrätt
kvarstår oförändrat. Vidare finns ett stort behov av
att stimulera ett byggande som leder till rimliga
boendekostnader. Investeringsbidraget ger en
möjlighet att på ett tidigt stadium påverka
byggnadsprojekten i denna riktning.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker
utskottet regeringens anslagsförslag och avstyrker
de här aktuella motionerna.

32:1 Länsstyrelserna m.m.

I budgetpropositionen föreslås att det till
länsstyrelsernas verksamhet år 2002 skall anvisas 1
966 812 000 kr. Vid anslagsberäkningen har hänsyn
tagits till ett flertal faktorer som redovisas i
propositionen. Det handlar vad gäller anslagshöjande
faktorer förutom pris- och löneomräkning framför
allt om medel för miljömålsarbetet och
administration av medel avseende vissa miljöinsatser
som förs över från anslag under utgiftsområde 20.

I två motioner föreslås att anslaget för
länsstyrelsernas verksamhet bestäms till ett lägre
belopp än vad regeringen förordat. I motion Bo316
(m) yrkande 10 föreslås att anslaget till
länsstyrelserna skall minskas med 50 miljoner
kronor. Motionärerna hänvisar till att genomförandet
av ett flertal förslag om avreglering m.m. som lagts
fram i m-motioner skulle innebära en minskad
arbetsbelastning för länsstyrelserna. Enligt motion
Bo303 (c) innebär regeringens anslagsförslag att
länsstyrelsernas administration tillåts växa på ett
omotiverat sätt. I motionen föreslås därför att
anslaget minskas med 100 miljoner kronor i
förhållande till förslaget i budgetpropositionen.
Ytterligare tre motioner tar upp frågor om
verksamheten vid länsstyrelserna. Dessa förslag har
emellertid inte bedömts vara budgetpåverkande och
behandlas därför i den del av betänkandet som inte
avser budgeten för år 2002.
Bostadsutskottet går inte närmare in på de
beräkningsförutsättningar som redovisats i
budgetpropositionen men ställer sig frågande till
påståendet i c-motionen om en omotiverad tillväxt av
administrationen vid länsstyrelserna. Utskottet har
inte uppfattningen att så är fallet utan vill för
sin del hävda att länsstyrelserna under de senaste
åren genomfört ett omfattande arbete i syfte att
rationalisera och effektivisera verksamheten. Den
anslagsökning som föreslås för budgetåret 2002 har,
som framgått ovan, till stor del sin grund i en
omfördelning av vissa medel för miljömålsarbetet och
för annan verksamhet med miljöinriktning. Utskottet
finner det angeläget att denna verksamhet kan
genomföras på planerat sätt.
Inte heller förslaget i m-motionen om en
neddragning av anslaget med 50 miljoner kronor ger
anledning till vidare överväganden av utskottet.
Motionärerna hänvisar, utan att precisera sig, till
arbetsbesparande förslag. Till viss del får det
emellertid förmodas att motionärerna syftar på
förslag som tidigare i detta betänkande behandlats
och avstyrkts.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker
utskottet regeringens förslag om anslaget för
länsstyrelserna m.m. och avstyrker motstående
förslag i motionerna Bo316 (m) yrkande 10 och Bo303
(c) i motsvarande del.

34:1 Stöd till lokala investeringsprogram för
ekologisk hållbarhet

Stödet till lokala investeringsprogram beslutades av
riksdagen i enlighet med ett förslag i
budgetpropositionen för 1998. Fördelningen av medel
regleras i förordningen (1998:23) om statliga bidrag
till lokala investeringsprogram som ökar den
ekologiska hållbarheten i samhället. I
budgetpropositionen redovisas att t.o.m. första
halvåret 2001 hade 136 kommuner och ett
kommunalförbund fått statsbidrag till 166 lokala
investeringsprogram.

Regeringen beslutar om bidrag till lokala
investeringsprogram. Regeringskansliets
arbetsuppgifter när det gäller programmen omfattar
såväl granskning av ansökningar och slutrapporter
som uppföljning, utvärdering och
informationsinsatser. I budgetpropositionen
redovisar regeringen som sin uppfattning att
arbetsuppgifternas karaktär och långsiktighet gör
att det är lämpligare att de sköts av en myndighet.
Denna uppfattning har också framförts av Riksdagens
revisorer och Riksrevisionsverket i samband med
utvärderingar av stödet.
En utvärdering av satsningen på lokala
investeringsprogram skall påbörjas år 2002 och
beräknas pågå åtminstone t.o.m. år 2004. Avsikten är
att de lokala investeringsprogrammen skall ersättas
med en satsning på klimatprogram. Från och med år
2004 beräknas inga nya medel till anslaget Stöd till
lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet.
Redan för år 2002 har regeringens anslagsförslag
påverkats av den nya inriktningen. Anslaget har
minskats för att finansiera ökningar inom andra
utgiftsområden, bl.a. ett nytt anslag inom
utgiftsområde 20 för stöd till
klimatinvesteringsprogram.
Regeringen föreslår att anslaget för stöd till
lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet
för år 2002 bestäms till 789 500 000 kr. Vidare
begärs ett bemyndigande för regeringen att under år
2002, i fråga om anslaget, besluta om bidrag som
inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på
högst 350 miljoner kronor under åren 2003–2005.
Förslag om avveckling av stödet till lokala
investeringsprogram och ett till följd härav
kraftigt minskat eller avskaffat anslag för år 2002
läggs fram i flera motioner.
Förslag med denna innebörd läggs fram i motion
Bo316 (m) yrkande 12 där anslaget föreslås reduceras
med 439,5 miljoner kronor, i motion Bo320 (kd)
yrkande 23 i motsvarande del med förslag om en
anslagsreduktion med 450 miljoner kronor samt i
motion Bo303 (c) i motsvarande del där det föreslås
att anslaget minskas med 250 miljoner kronor. En
avveckling av stödet till lokala investeringsprogram
föreslås även i partimotionerna MJ337 (c) yrkande
29, Fi294 (fp) yrkande 19 och Bo324 (fp) yrkande 14,
de två sistnämnda yrkandena i motsvarande del.
Förslagen i fp-motionerna innebär också att anslaget
för stödet avvecklas helt redan budgetåret 2002.
Bostadsutskottet har alltsedan riksdagen beslutade
om att införa möjligheten till statligt stöd till de
lokala investeringsprogrammen haft att ta ställning
till motionsförslag om en avveckling av stödet.
Utskottet har avstyrkt dessa förslag bl.a. med
hänvisning till behovet av att på olika sätt
stimulera övergången till ett långsiktigt ekologiskt
hållbart samhälle. Enligt utskottets uppfattning har
det statliga stödet haft en betydelsefull roll i
detta sammanhang.
Som framgår av redovisningen ovan sker nu en
avtrappning av stödet till lokala
investeringsprogram, och en satsning på bl.a.
klimatprogram tar vid. Däremot finns inget skäl att
som motionärerna föreslår snabbavveckla stödformen.
Erfarenheterna av den hittillsvarande stödgivningen
har i huvudsak varit positiv. Det är nu angeläget
att dessa erfarenheter tas till vara och ges stor
spridning. Med den anslagstilldelning som regeringen
föreslår ges förutsättningar för en planerad
avtrappning av stödet som innebär såväl att gjorda
åtaganden kan fullföljas som att resultaten av
stödet kan följas upp.
Regeringens förslag om anslag för år 2002
tillstyrks liksom regeringens förslag om ett
bemyndigande i fråga om anslaget. Utskottet
avstyrker därmed motionerna Bo316 (m) yrkande 12,
MJ337 (c) yrkande 29, Bo303 (c), Bo320 (kd) yrkande
23, Bo324 (fp) yrkande 14 och Fi294 (fp) yrkande 19,
de fyra sistnämnda motionerna i motsvarande del.

34:2 Statens institut för ekologisk hållbarhet

Anslaget disponeras för att finansiera verksamheten
vid Statens institut för ekologisk hållbarhet.
Myndighetens huvuduppgift är att i anknytning till
de lokala investeringsprogrammen förmedla kunskaper
och erfarenheter mellan kommuner, statliga
myndigheter, näringsliv, forskare och andra aktörer.

Regeringen föreslår att 6 048 000 kr anslås till
myndigheten för år 2002. I propositionen framhålls
behovet av överväganden om den fortsatta
verksamheten för institutet efter det att arbetet
med de lokala investeringsprogrammen har upphört.
Ett ställningstagande i denna fråga aviseras senast
ske i samband med budgetpropositionen för 2003.
I motion Bo316 (m) yrkande 13 föreslås att en
avveckling av myndigheten genomförs under
nästkommande år samt att anslaget för år 2002
fastställs till 3 024 000 kr. Anslaget är enligt
motionen endast avsett att täcka kostnaderna för
avvecklingen. Även i motion Bo303 (c) föreslås i
motsvarande del att myndigheten avvecklas. Enligt
detta förslag kan anslaget helt avskaffas för år
2002.
Bostadsutskottet har ovan ställt sig bakom
regeringens förslag om stödet till lokala
investeringsprogram. Verksamheten vid Statens
institut för ekologisk hållbarhet bör därför
fortsätta som planerat i avvaktan på de överväganden
som aviseras av regeringen. Regeringens
anslagsförslag tillstyrks således. De aktuella
yrkandena i motionerna Bo303 (c) och Bo316 (m)
avstyrks.

Övriga anslag i budgetpropositionen

Utskottet tar i detta avsnitt upp förslag till
anslag m.m. i budgetpropositionen som inte mött
invändningar i motioner eller vid utskottets
behandling.

I fråga om de anslag som inte behandlats av
utskottet ovan föreslås i budgetpropositionen att
det för budgetåret 2002 under utgiftsområde 18 skall
anvisas till anslaget

31:3 Statens bostadskreditnämnd:
Förvaltningskostnader ett ramanslag om
13 684 000 kr,

31:3 Statens bostadskreditnämnd: Garantiverksamheten
ett ramanslag om 200 000 000 kr,

31:10 Statens va-nämnd ett ramanslag om 6 300 000
kr,

32:2 Regionala självstyrelseorgan ett obetecknat
anslag om 25 297 000 kr.

Den av regeringen förordade anslagstilldelningen
avseende de nu aktuella anslagen tillstyrks av
utskottet.

Förslag om nytt anslag inom utgiftsområde 18

Utskottet har ovan tagit ställning till samtliga
förslag som avser de anslag som finns upptagna i
budgetpropositionen inom utgiftsområde 18.
Avslutningsvis vad gäller budgeten för år 2002
behandlas i detta avsnitt ett motionsförslag om att
inrätta ett nytt anslag inom utgiftsområdet.

Det är enligt motion Bo320 (kd) mycket angeläget
att åtgärder vidtas för att barnen skall ha
möjlighet att vistas i sunda och hälsosamma
förskolor och skolor. Motionärerna hänvisar bl.a.
till undersökningar som visar att ett stort antal
skolor har dålig ventilation och fuktskador. Mot
denna bakgrund föreslås i motionens yrkande 23 i
motsvarande del att ett anslag på 25 miljoner kronor
inrättas till åtgärder för bättre innemiljö i
förskolor och skolor. Finansieringen av det nya
anslaget skall enligt yrkande 8 ske genom en
motsvarande minskning av anslaget för stöd till de
lokala investeringsprogrammen.
Utskottet har vid ett flertal tillfällen
framhållit vikten av fortsatta insatser för att
förbättra inomhusmiljön i såväl bostadsbeståndet som
i den offentliga miljön. I detta sammanhang är det
givetvis av särskilt stor vikt att vidta åtgärder i
de byggnader där barn och ungdomar vistas dagligen.
Motionsförslaget utgår emellertid från att medel för
ändamålet kan anslås i samband med en avveckling av
det statliga stödet till lokala investeringsprogram.
Förslagen om en avveckling av detta stöd har ovan
avstyrkts. Utskottet avstyrker av detta skäl även
motion Bo320 (kd) yrkandena 8 och 23, det sistnämnda
i motsvarande del. Det bör i sammanhanget nämnas att
stödet till de lokala investeringsprogrammen sedan
den 1 oktober 2000 till viss del kan användas för
det av motionärerna förordade ändamålet.
Bostadspolitikens inriktning m.m.
Utformningen av bostadspolitiken

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslag om
utformningen av bostadspolitiken.
Jämför reservationerna 1 (m, -), 2 (v), 3
(kd), 4 (c) och 5 (fp).

Under allmänna motionstiden har det väckts ett flertal motioner
som avser den huvudsakliga inriktningen och
utformningen av bostadspolitiken. Gemensamt för
motionerna är att de för fram förslag som täcker ett
brett bostadspolitiskt spektrum. Däremot är
utgångspunkten för dem något olika. Flera av
motionerna har en mer allmän bostadspolitisk
utgångspunkt, medan andra har sitt ursprung i en
strävan att öka bostadsbyggandet i landet i sin
helhet eller i tillväxtregionerna.

I Moderata samlingspartiets bostadspolitiska
partimotion Bo318 yrkande 1 föreslås att riksdagen
skall göra ett tillkännagivande om bostadspolitikens
inriktning. Enligt motionen bör utgångspunkten för
bostadspolitiken vara att människor själva skall
kunna välja den bostad de önskar. Det innebär att
bostadsmarknaden måste styras av människors
efterfrågan och fria val. För att dessa mål skall
uppnås måste enligt motionen skatterna sänkas,
hyressättningssystemet reformeras, ägarlägenheter
införas, plan- och byggprocessen förenklas och eget
ägande underlättas. Som ett led i en ny
bostadspolitik föreslås dessutom i motionens yrkande
2 att satsningar skall göras på infrastrukturen i
syfte att underlätta byggande också utanför
stadskärnorna.
Förslag om bostadspolitikens utformning och
inriktning som motsvarar dem i motion Bo318 (m) förs
även fram i partimotion N224 (m) yrkande 5 samt i
motionerna N313 (m) yrkande 2 och N319 (m) yrkande
2. Förslaget i den förstnämnda motionen ingår som en
del i ett storstadspolitiskt program och förslagen i
de två sistnämnda motioner som delar i program för
tillväxt i Stockholmsregionen.
En god bostads- och närmiljö är enligt motion
Bo320 (kd) av grundläggande betydelse för välfärden.
Bostadssektorn måste därför bli mer flexibel och
öppen för människors behov. För att nå dit måste
bostadspolitiken läggas om i riktning mot sänkta
skatter och avvecklade generella subventioner –
yrkande 2. Det innebär bl.a. sänkt skatt på boende
och byggande, ökad konkurrens i byggandet, införande
av ägarlägenheter och tillkomsten av nya former för
kategoriboende. Dessutom måste kommunernas
övergripande ansvar för bostadspolitiken på lokal
nivå läggas fast – yrkande 1. Det innebär att
kommunerna skall ha det sociala ansvaret för att
trygga bostadsförsörjningen för sina medborgare. Hur
detta skall säkerställas hör till det kommunala
självbestämmandet att avgöra.
Även i motion Bo269 (kd) läggs det fram förslag
till en ny bostadspolitik som motsvarar förslagen i
motion Bo320 (kd). Utgångspunkt för förslagen i
motionen är i första hand bostadssituationen i
Stockholm.
En förutsättning för att kunna forma en
bostadspolitik som löser dagens problem och
framtidens utmaningar är enligt Centerpartiets
partimotion Bo325 att det finns en insikt om de
diametralt olika förutsättningar som råder på
bostadsmarknaden i olika delar av landet – yrkande
3. De principer för en hållbar boendepolitik som mot
den bakgrunden måste läggas fast är enligt motionens
yrkande 2 bl.a. följande:
- Människan i centrum
-
- Valfrihet och mångfald
-
- Neutralitet mellan boendeformer
-
- Ingen ny subventionspolitik
-
- Lokalt utformad boendepolitik
-
- Tillgänglighet
-
- Enklare regler
-
I motionen förs dessutom fram förslag om att
förbättra kommunikationerna för att därigenom minska
trycket på de bostadsmarknader som är överhettade –
yrkande 4. Slutligen framhålls vikten av att stat
och kommuner tar det ansvar som fordras för att få
till stånd ett ökat bostadsbyggande – yrkande 5.

Den framtida bostadspolitiken måste enligt
Folkpartiets partimotion So637 yrkande 13 präglas av
ökad egenmakt för de boende genom lägre beskattning,
reformerad hyressättning, ökad konkurrens på
bostadsmarknaden och införandet av ägarlägenheter.
Som en del i en satsning på Södertörn i södra
Stockholms län, respektive Stockholmsregionen förs
motsvarande förslag till en ny inriktning av
bostadspolitiken fram också i motionerna Bo322 (fp)
yrkande 1 samt Bo323 (fp) yrkande 2. Förslaget
återkommer även i motion N267 (fp) yrkande 30 som en
del i ett näringspolitiskt program för ett starkare
Sverige.
Det finns enligt motion Bo290 (v) ett stort behov
av en samlad syn på bostadspolitiken för att skapa
en ekologiskt och socialt hållbar utveckling.
Grunden för en sådan bostadspolitik är bl.a. en
planering där alla aspekter som påverkar byggande
och boende vägs in. En samplanering på regional och
nationell nivå som förutom bostäder också omfattar
kommunikationer, service och placeringen av
utbildningsplatser m.m. måste därför komma till
stånd – yrkande 1. Som en viktig del i
bostadspolitiken måste boendekostnaderna pressas
ned. För att nå detta bör en
boendekostnadskommission tillsättas – yrkande 3.
Kommissionen bör ha ett brett uppdrag att se över
alla de faktorer som påverkar boendekostnaderna och
komma med förslag till åtgärder för att sänka
boendekostnaderna. I kommissionen bör ingå
representanter för alla intressenter inom bygg- och
bostadssektorn.
Enligt motion Bo311 (s) är det nu dags för en ny
social bostadspolitik anpassad för 2000-talet.
Viktiga delar i denna politik är förstärkta och
utvecklade bostadsbidrag, ökat inflytande över den
egna bostaden och ett boende och byggande präglat av
ett ekologiskt tänkande. Enligt förslaget måste
staten dessutom medverka till att regler och
bostadsfinansiering utformas så att
ombyggnadsverksamheten ökar.
Det finns enligt motion Bo307 (s) flera exempel på
att hyresgäster och bostadsrättshavare betalar mer
för sitt boende än villaägare, trots att de senare
disponerar en betydligt större boendeyta. Åtgärder
måste därför vidtas för att åstadkomma neutralitet
mellan olika upplåtelseformer. Det kan t.ex. ske
genom stegvis förändring av skatte- och
avgiftspolitiken.
För att i första hand lösa problemen i
Stockholmsregionen och i andra tillväxtorter
förordas i motion Bo267 (s) att ett nytt
bostadsbyggnadsprogram upprättas. Det innebär bl.a.
att kommunerna måste ta ett större ansvar för att
hålla nere kostnaderna för mark och
anslutningsavgifter m.m. Även staten bör på olika
sätt kunna agera bl.a. genom sina fastighetsföretag.
Även förslaget i motion Bo314 (s) syftar till att
öka bostadsbyggandet. Ett skäl till att
bostadsbyggandet inte har en tillräcklig omfattning
är enligt motionen bristen på byggnadsarbetare
framför allt i Stockholmsregionen. Ett sätt att
komma till rätta med denna situation anges bl.a.
vara att införa ett pendlingsstöd för arbetslösa
byggnadsarbetare.
När det gäller den i motionerna aktualiserade
frågan om bostadspolitikens utformning gör utskottet
följande bedömning.
De nu behandlade motionerna syftar alla till att
på olika sätt och med delvis olika utgångspunkter ge
riktlinjer för hur den framtida bostadspolitiken bör
utformas. Det är alltså inte fråga om att i detalj
fastställa hur politiken skall bedrivas, utan att
lägga fast de mål som skall vara styrande för
politiken. Mer ingående överväganden i sak om de
olika åtgärder som kortfattat förordas i motionerna
för att uppnå uppsatta bostadspolitiska mål
redovisas av utskottet i andra delar av detta
betänkande samt i betänkanden inriktade på olika
sakfrågor inom bostadspolitiken.
De mål som i dag gäller för bostadspolitiken
antogs av riksdagen, på förslag av bostadsutskottet,
våren 1998. Riksdagens beslut innebär att målen i
dag formuleras på följande sätt.
Bostaden är en social rättighet och
bostadspolitiken skall skapa förutsättningar för
alla att leva i goda bostäder till rimliga
kostnader och i en stimulerande och trygg miljö
inom ekologiskt hållbara ramar. Boendemiljön
skall bidra till jämlika och värdiga
levnadsförhållanden och särskilt främja en god
uppväxt för barn och ungdomar.

Samtidigt som de bostadspolitiska målen måste ligga
fast finns det enligt utskottets mening anledning
att stryka under att bostadspolitiken inte kan ses
isolerad från andra viktiga politikområden. Det
innebär bl.a. att de bostadspolitiska målen måste
utgå från förutsättningen att bostadspolitiken skall
utgöra en bärande del i den generella välfärden. De
bostadspolitiska målen ger också klart uttryck för
detta bl.a. genom att de betonar att bostaden är en
social rättighet och därmed också en samhällelig
rättighet. Av detta följer att samhället även
fortsättningsvis måste ta ett ansvar för att trygga
bostadsförsörjningen.

Det nu i korthet redovisade synsättet låter sig
inte förenas med flera av motionsförslagen, som i
stället bygger på principen att det samhälleliga
inflytandet liksom ansvaret bör minska. Samtidigt är
det utskottets bedömning att flera motionsförslag
inte i något avgörande avseende kan anses stå i
motsatsförhållande till de mål som riksdagen lagt
fast. I dessa fall gäller frågan därför hur målen
bör preciseras. Mot bakgrund av de förslag som förs
fram i motionerna vill utskottet erinra om att de
bostadspolitiska målen senast har preciserats på
flera områden i 1998 års bostadspolitiska
proposition.
Det gäller bl.a. beträffande
- bostaden som en social rättighet,
-
- bostadspolitikens inriktning på att skapa
förutsättningar för alla att växa upp och leva i en
stimulerande och trygg miljö,
-
- de boendes inflytande över den egna bostaden m.m.,
-
- en bostadspolitik som utvecklas inom ekologiskt
hållbara ramar,
-
- utformning av boendemiljön för att bidra till att
skapa jämlika och värdiga bostadsförhållanden samt
-
- utformning av bostadspolitiken så att social,
ekonomisk och etnisk integration främjas.
-
Utskottet är inte heller berett att med utgångspunkt
i motionsförslagen förorda att de på detta sätt
preciserade målen nu frångås. Även om det
naturligtvis alltid finns skäl att från tid till
annan också se över hur målen bör preciseras har det
enligt utskottets mening inte i motionerna visats
att riksdagen nu bör göra något nytt
ställningstagande i frågan.

När det gäller frågan med vilka medel som de
uppsatta målen skall nås kan utskottet konstatera
att skiljaktigheterna är stora. Utskottet är mot
denna bakgrund inte berett att ställa sig bakom de
mera konkreta förslag som läggs fram i flera av
motionerna. Det gäller bl.a. förslagen om
ägarlägenheter, tredimensionell fastighetsbildning
och fastighetsbeskattningen. I flera fall är
dessutom frågorna under utredning eller under
beredning i Regeringskansliet. Det finns mot
bakgrund härav inte anledning för riksdagen att nu
göra nya tillkännagivanden i dessa frågor.
Utskottet avstyrker med hänvisning till det
anförda partimotionerna Bo290 (v) yrkandena 1 och 3,
Bo318 (m) yrkandena 1 och 2, Bo325 (c) yrkandena
2–5, N224 (m) yrkande 5 och So637 (fp) yrkande 13
samt motionerna Bo267 (s), Bo269 (kd), Bo307 (s),
Bo311 (s), Bo314 (s), Bo320 (kd) yrkandena 1 och 2,
Bo322 (fp) yrkande 1, Bo323 (fp) yrkande 2, N267
(fp) yrkande 30, N313 (m) yrkande 2 och N319 (m)
yrkande 2.

De bostadspolitiska frågornas behandling i
regeringen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om de
bostadspolitiska frågornas behandling i
regeringen.

Jämför reservation 6 (m) och de särskilda yttrandena
5 (kd, c, fp) och 6 (v).

Boendefrågorna har enligt motion Bo273 (kd) alltid aktualitet,
och de kommer också att kräva ett större utrymme i
framtiden. Samtidigt kommer framtidens planering att
innebära krav på en mer blandad och ekologiskt
inriktad bebyggelse. Strävan måste vara att gå från
det funktionsuppdelade till det socialt och
funktionellt integrerade samhället. Sammantaget
innebär detta enligt motionen att det bör finnas en
för dessa frågor ansvarig minister, som till sitt
förfogande har ett framtidsinriktat planerings- och
bostadsdepartement.

Det finns enligt Vänsterpartiets partimotion Bo290
(v) yrkande 2 ett stort behov av en samlad syn på
bostadspolitiken för att skapa en ekologiskt och
socialt hållbar utveckling. Det sätt på vilket
regeringen organiserat sitt arbete med de
bostadspolitiska frågorna verkar däremot i motsatt
riktning. Genom att lägga olika delar av
bostadspolitiken på olika departement har regeringen
tappat den helhetssyn som är nödvändig för att få en
samlad och fungerande bostadspolitik. Även om ett
antal bostadspolitiska frågor nu förts samman under
den biträdande finansministern är detta enligt
motionen inte tillräckligt. Ett statsråd med
övergripande ansvar för de bostadspolitiska frågorna
bör enligt motionens yrkande 1 därför tillsättas.
Frågan om handläggningen av de bostadspolitiska
frågorna i regeringen har behandlats av riksdagen
vid flera tidigare tillfällen.
Under senare år (senast i bet. 2000/01:BoU1 s. 32)
har utskottet tagit ställning till flera
motionsförslag om att ett bostadsdepartement skall
inrättas eller att en minister med särskilt ansvar
för de bostadspolitiska frågorna skall tillsättas.
Även konstitutionsutskottet har vid några tillfällen
behandlat förslag av motsvarande innebörd. Förslagen
har avstyrkts med hänvisning till att det enligt
regeringsformen är statsministern som tillsätter
övriga statsråd och regeringen som fördelar ärenden
mellan departementen. Konstitutionsutskottet har
dessutom betonat att riksdagen borde vara ytterst
återhållsam med att uttala sig eller på annat sätt
söka påverka regeringen i fråga om hur den skall
organisera sitt arbete. Bostadsutskottet har i sina
överväganden betonat vikten av att bostadsfrågorna
ges en sammanhållen behandling i regeringsarbetet.
Vid sin senaste behandling av frågan framhöll
utskottet att biträdande finansministern sedan
hösten 1999 förutom sitt ansvar för
bostadsfinansiering m.m. också har ansvar för
lagstiftningsärenden som gäller hyra, förvärv och
förvaltning av hyresfastigheter m.m. och
bostadsrätt. Även ärenden som avser bostadssociala
frågor och äldreboende tillhör numera den biträdande
finansministerns ansvarsområde. Det betyder att
flera för bostadspolitiken viktiga frågor nu förts
samman till ett ansvarigt statsråd. Även om någon
bostadsminister till namnet inte har utnämnts finns
det därmed ett statsråd med ett vidgat
bostadspolitiskt ansvar som till gagnet i mångt och
mycket motsvarar en sådan minister. De av
motionärerna förordade förutsättningarna för en mera
sammanhållen behandling av bostadsfrågorna i
regeringsarbetet föreligger enligt utskottets mening
därmed. Med hänvisning härtill och till att det är
regeringen som har att organisera sitt arbete
avstyrker utskottet motion Bo273 (kd) samt
partimotion Bo290 (v) yrkande 2.

Bostadsförsörjningen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om
bostadsförsörjningen.
Jämför reservationerna 7 (m, fp, -), 8 (v), 9
(kd) och 10 (c).

Även om rätten till en bostad delvis har stärkts i och med
införandet av lagen (2000:1383) om kommunernas
bostadsförsörjningsansvar är detta enligt
Vänsterpartiets partimotion Bo224 inte tillräckligt.
Lagen bör därför arbetas om i sin helhet för att
göra den till en lag för övergripande
boendeplanering. Det innebär bl.a. att krav skall
ställas på att kommunerna upprättar särskilda
boendeplaneringsprogram som antas av
kommunfullmäktige minst en gång per mandatperiod.
Riksdagen bör därför anta ett i motionen framlagt
förslag till ändring i 1 § med denna innebörd –
yrkande 1. I andra hand bör riksdagen begära att
regeringen lägger fram ett förslag till motsvarande
lagändring – yrkande 2. Dessutom bör det ställas
krav på att kommunerna till länsstyrelsen årligen
skall redovisa sina bostadsförsörjningsplaner.
Riksdagen bör därför anta ett i motionen framlagt
förslag till ändring i 5 § med denna innebörd –
yrkande 7. I andra hand bör riksdagen begära att
regeringen lägger fram ett förslag till motsvarande
lagändring – yrkande 8.

När det gäller innehållet i
boendeplaneringsprogrammen innebär förslaget i
motionen bl.a. att
- miljökvalitetsmålen skall beaktas (yrkande 9),
-
- ekologisk hållbarhet skall utgöra en grund
(yrkande 10) samt
-
- ekologi, kvalitet, tillgänglighet, trygghet,
integration m.m. i boendet skall ingå som en del
(yrkande 11).
-
Även i Vänsterpartiets partimotioner Bo246 yrkande
10 och A317 yrkande 10 ställs krav på obligatoriska
boendeplaneringsprogram som tar hänsyn till sociala,
ekologiska och feministiska perspektiv i boendet.

Förslaget i motion Bo320 (kd) yrkande 9 innebär
däremot att kommunernas skyldigheter enligt lagen om
kommunernas bostadsförsörjningsansvar bör
inskränkas. Enligt motionen hindrar tvingande
lagstiftning det kommunala självstyret. I stället
bör det ankomma på den enskilda kommunen att
bestämma vilka planeringsinstrument eller andra
åtgärder som behövs för att den skall kunna ta sitt
ansvar för bostadsförsörjningen. Något obligatoriskt
krav på bostadsförsörjningsprogram bör därför inte
ställas. En kommun skall inte heller kunna åläggas
att anordna bostadsförmedling.
Med anledning av vad som i motionerna föreslagits
beträffande kommunernas ansvar för
bostadsförsörjningen m.m. vill utskottet anföra
följande.
Den tidigare bostadsförsörjningslagen upphävdes
1993. I samband därmed underströks att lagens
avskaffande inte innebar någon förändring av
kommunernas grundläggande ansvar för
bostadsförsörjningen (bet. 1992/93:BoU19), detta
trots att kommunernas bostadspolitiska ansvar skulle
styras i allt väsentligt endast av kommunallagen,
socialtjänstlagen och plan- och bygglagen.
Utvecklingen kom emellertid att visa att många
kommuner inte tog detta ansvar. Det var också mot
den bakgrunden som riksdagen på förslag av
regeringen hösten 2000 antog en lag om kommunernas
bostadsförsörjningsansvar (bet. 2000/01:BoU2).
I sitt ställningstagande erinrade utskottet om att
det enligt 1 kap. 2 § regeringsformen särskilt skall
åligga det allmänna att bl.a. trygga rätten till
bostad samt att verka för social omsorg och trygghet
och för en god levnadsmiljö. Utskottet framhöll
vidare att det fastlagda målet för bostadspolitiken
ger uttryck för samma ambitioner genom att där
uttalas att bostaden är en social rättighet och
bostadspolitiken skall skapa förutsättningar för
alla att leva i goda bostäder till rimliga
kostnader.
Sammanfattningsvis uttalade utskottet att
situationen på bostadsmarknaden gav vid handen att
det kommunala ansvaret för bostadsförsörjningen i
många kommuner inte fungerade tillfredsställande.
Det var enligt utskottet därför befogat att i en
särskild lag förtydliga detta ansvar på det sätt som
regeringen föreslagit. Utskottet står fast vid denna
bedömning. Det frågan gäller är mot den bakgrunden
hur detta ansvar skall komma till uttryck. I det
avseendet går motionsförslagen i olika riktning
genom att de i det ena fallet vill ålägga kommunerna
ytterligare obligatoriska uppgifter och i det andra
fallet inskränka kommunernas skyldigheter.
Utskottet är för sin del inte berett att inskränka
kommunernas lagreglerade ansvar för
bostadsförsörjningen på det sätt som föreslås i
motion Bo320 (kd). Ett genomförande av den
lagändring som där föreslås skulle innebära att
lagen inte längre ger det tydliga uttryck för
kommunernas bostadsförsörjningsansvar som avsetts.
När det gäller frågan om att utsträcka kommunernas
ansvar enligt den nya lagen kan det enligt
utskottets mening finnas anledning att redan nu
överväga att något vidga detta ansvar. I den
lagrådsremiss med förslag till lag om allmännyttiga
bostadsföretag som nyligen lagts fram ingår också
ett förslag till ändring i lagen om kommunernas
bostadsförsörjningsansvar. Innebörden av detta
förslag är att kommunfullmäktige en gång per
mandatperiod skall anta riktlinjer för
bostadsförsörjningen. Det kan mot bakgrund härav
förutses att utskottet och riksdagen kommer att få
anledning att behandla denna fråga senare under
riksmötet. Utskottet är inte heller främmande för
att det kan finnas behov av att också i andra
avseenden tydligare klargöra det kommunala ansvaret
för bostadsförsörjningen. Med avseende på att lagen
endast varit i kraft under mindre än ett år bör
ytterligare erfarenheter vinnas innan ställning kan
tas i denna fråga. Utskottet är mot bakgrund härav
inte berett att nu utsträcka ansvaret på det sätt
som föreslås i motion Bo224 (v).
Utskottet avstyrker med hänvisning till det nu
anförda Vänsterpartiets partimotioner Bo224
yrkandena 1, 2 samt 7–11, Bo246 yrkande 10 samt A317
yrkande 10 och motion Bo320 (kd) yrkande 9.

Bostadsbyggande och boendekostnader

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om
– ansvar för frågor om byggkonkurrens, jämför
reservationerna 11 (m, -) och 12 (kd, c, fp),
– utredning om hyresbostäder, jämför
reservationerna 13 (m, kd,
fp, -) och 14 (c),
– utredning om byggmomsens effekter, jämför
reservation 15 (kd, c, fp),
– byggande av vissa typer av bostäder, jämför
reservationerna 16 (m, -) och 17 (c, mp),
– bosparande, jämför reservation 18 (m, kd,
c, fp, -),
– uppföljning av hyresutfallet.

Ansvar för frågor om byggkonkurrens

Frågor om hur konkurrensen på den svenska
byggmarknaden kan förbättras har under senare år
rönt stor uppmärksamhet. Särskilt har dessa frågor
tagits upp i diskussioner om hur boendekostnaderna i
nyproduktionen skall kunna begränsas. Olika statliga
uppdrag och utredningar har också inriktats på
frågor om byggkonkurrensen. Byggkostnadsdelegationen
tillsattes år 1996 med uppdrag att i samverkan med
byggsektorns aktörer aktivt arbeta för långsiktigt
sänkta produktions- och förvaltningskostnader och
därmed lägre boendekostnader. Delegationen
redovisade i maj 2000 resultatet av sitt arbete i
betänkandet Från byggsekt till byggsektor (SOU
2000:44). Därefter har regeringen beslutat att följa
upp Byggkostnadsdelegationens arbete genom att i
januari 2001 inrätta ett Byggkostnadsforum vid
Boverket. Byggkostnadsforum har till uppgift att
bl.a. förmedla kunskaper till byggherrar och att
främja utvecklingsarbete, innovationer och arbetet
med kostnadseffektiva produktionsprocesser.

Tre motioner tar upp myndighetsansvaret för frågor
om byggkonkurrensen. Gemensamt för dessa motioner är
att motionärerna hänvisar till behovet av mer
kraftfulla åtgärder för att stärka konkurrensen inom
byggsektorn och därigenom hålla nere
byggkostnaderna. Som ett led i detta arbete föreslås
i motion Bo320 (kd) yrkande 6 att Konkurrensverket
ges ett tydligare uppdrag att ägna
byggkostnadsfrågorna uppmärksamhet. Detta bör enligt
motionärerna ske genom en avveckling av
Byggkostnadsforum samtidigt som Konkurrensverket tar
över motsvarande uppdrag. Motsvarande förslag förs
fram i Centerpartiets partimotion Bo325 yrkande 7.
Även enligt Folkpartiets partimotion Bo324 yrkande 1
bör Konkurrensverket få ett utökat uppdrag avseende
byggkonkurrensen, bl.a. avseende en uppföljning av
Byggkostnadsdelegationens resultat. Motionärerna
framhåller också behovet av fler utländska aktörer
på den svenska byggmarknaden.
Bostadsutskottet delar uppfattningen att
utvecklingen av byggkostnaderna är en av de
viktigaste bostadspolitiska frågorna för närvarande.
En begränsning av byggkostnaderna är av helt
avgörande betydelse för att åstadkomma ett
nytillskott av bostäder med rimliga boendekostnader.
Regeringen har också tagit ett flertal initiativ för
att söka påverka byggmarknaden i denna riktning.
Byggkostnadsdelegationens arbete var ett led i dessa
strävanden. Byggkostnadsforums uppdrag att främja
ett utvecklingsarbete för kostnadseffektiva
produktionsprocesser innebär att delegationens
resultat tas till vara och följs upp. Flera av de
stödformer som inrättats för att stimulera
bostadsproduktionen har också utformats med syfte
att prioritera ett kostnadseffektivt byggande. För
att nå ett resultat måste ett brett spektrum av
insatser prövas. Bostadsutskottet anser det därför
vara fel att ställa olika statliga insatser och
verksamheter med syfte att begränsa byggkostnaderna
mot varandra. Det bör snarare ses som att
verksamheten vid de olika myndigheterna för att
stärka byggkonkurrensen och begränsa byggkostnaderna
kompletterar varandra.
Vad gäller förslagen i de aktuella motionerna bör
det vidare understrykas att byggområdet redan är ett
prioriterat område för Konkurrensverket. Myndigheten
har under senare tid genomfört ett flertal
utredningar och granskningar som riktats mot
byggsektorn både i form av regeringsuppdrag och på
eget initiativ. Konkurrensverket har också som en
central uppgift att tillämpa konkurrenslagen och
följa lagens efterlevnad.
Bostadsutskottet ser sammanfattningsvis inte skäl
att som motionärerna förordar föra över
Byggkostnadsforums uppgifter till Konkurrensverket
eller att på annat sätt ställa dessa verksamheter
mot varandra. Av detta skäl avstyrks motionerna
Bo320 (kd) yrkande 6, Bo324 (fp) yrkande 1 och Bo325
(c) yrkande 7.

Utredning om hyresbostäder

Hyresrättens betydelse för en fungerande
bostadsmarknad bildar utgångspunkt för ett förslag i
Centerpartiets partimotion Bo325. I motionen
hänvisas till de problem som bristen på
hyreslägenheter för med sig på många orter. I
motionens yrkande 6 föreslås att regeringen skall
ges i uppdrag att tillsätta en utredning med uppgift
att allsidigt belysa hur förutsättningarna för att
bygga och förvalta hyresbostäder kan förbättras.

Bostadsutskottet instämmer givetvis i bedömningen
att tillgången på bostäder upplåtna med hyresrätt
har en helt avgörande betydelse för en fungerande
bostadsmarknad. Det är också den under ett antal år
alltför begränsade nyproduktionen av hyreslägenheter
som är en av huvudorsakerna till dagens omfattande
problem med bostadsbrist i storstäderna och på vissa
andra orter. Problemens omfattning och huvudsakliga
orsaker är emellertid väl kända. Ytterligare
utredningar med en allmän inriktning skulle därför
knappast bidra till att förbättra förutsättningarna
för att bygga och förvalta hyresbostäder. Vad som nu
behövs är i stället åtgärder från alla parter inom
bostadssektorn som aktivt kan bidra till att
förbättra förutsättningarna för hyresrätten som
upplåtelseform. Utskottet har ovan redan kommit in
på behovet av att förbättra byggkonkurrensen och
därigenom begränsa byggkostnaderna. Från statens
sida har under det senaste året också beslut fattats
om investeringsbidrag som syftar till att förbättra
förutsättningarna för byggande av hyresbostäder. Det
kan i sammanhanget noteras att Centerpartiet motsatt
sig införandet av detta bidrag.
Även om behovet av fortsatta statliga insatser
kvarstår är det nu nödvändigt att övriga parter på
bostadsmarknaden tar sitt ansvar för att ett
tillräckligt byggande av hyresbostäder med rimliga
boendekostnader kommer till stånd. Här har givetvis
kommunerna ett stort ansvar sett ur flera
synvinklar. Det gäller dels i deras roll som
byggherre och förvaltare genom de kommunala
bostadsföretagen, dels som markägare och ansvariga
för olika typer av avgifter som belastar
boendekostnaderna. Vad gäller förutsättningarna för
de kommunala bostadsföretagen att ta sitt ansvar för
en fungerande hyresmarknad vill utskottet hänvisa
dels till det förslag som behandlas längre fram i
detta betänkande, dels till en av regeringen
aviserad proposition i denna fråga. Slutligen är det
uppenbart att marknadens privata aktörer på såväl
bygg- som förvaltningssidan måste ta ett större
ansvar för att utbudet på ett bättre sätt skall möta
efterfrågan på hyresbostäder.
Bostadsutskottet anser sammanfattningsvis att det
finns behov av att på olika sätt fortsätta att
förbättra förutsättningarna för att bygga och
förvalta hyresbostäder. Däremot ser inte utskottet
motsvarande behov av ytterligare utredningar med den
inriktning som förordas i motion Bo325 (c) yrkande
6. Motionen avstyrks således i denna del.

Utredning om byggmomsens effekter

I två motioner lämnas förslag om utredningar om
byggmomsens effekter för bostadsbyggandet. Det ena
förslaget, framlagt i partimotionen Bo325 (c)
yrkande 18, avser en utvärdering av effekterna av
den höjning av byggmomsen som genomfördes i samband
med skattereformen i början av 1990-talet. Det andra
förslaget, i motion Bo320 (kd) yrkande 5, innebär
att en utredning skall genomföras av konsekvenserna
av en sänkt byggmoms. Motionärerna anser att en
sänkning av byggmomsen skulle bidra till ett ökat
byggande och en stimulans av tillväxten.

Under det föregående riksmötet togs frågan om
möjligheterna att sänka byggmomsen upp i två
interpellationsdebatter (senast i debatten den 26
januari 2001 med anledning av interpellation
2000/01:199). I dessa sammanhang diskuterades också
det eventuella behovet av en utredning av
konsekvenserna av en sänkt skattesats.
Finansministern framhöll vid båda dessa tillfällen
att EG-reglerna inte tillåter en generell sänkning
av byggmomsen och att en särreglering inom
mervärdesskatteområdet således inte är någon
framkomlig väg att minska byggkostnaderna. Även
detta oaktat ansåg finansministern att en
särreglering skulle leda till gränsdragningsproblem
och skapa svårigheter vid kontroll och tillämpning.
Utskottet instämmer i finansministerns
uppfattning. En generell sänkning av momsen på
byggande torde knappats vara förenlig med EG:s
momsregler. Det framstår enligt utskottets mening
därför inte som meningsfullt att genomföra de
efterfrågade utredningarna om konsekvenser av den
nuvarande skattenivån eller av en sänkt nivå.
Motionerna Bo320 (kd) yrkande 5 och Bo325 (c)
yrkande 18 avstyrks sålunda.

Byggande av vissa typer av bostäder

Ett antal motionsförslag har det gemensamt att de
förordar satsningar på bostadsbyggnadsprojekt med
inriktning mot en viss typ av boende. Här skall
behandlas förslag i tre motioner om
seniorlägenheter, kollektivboende och en ”grön”
stad. Vidare behandlas ett förslag om inriktningen
på framtida bomässor. Förslag om satsningar på
student- och ungdomsbostäder behandlas senare i ett
eget avsnitt.

Enligt motion Bo250 (s) finns ett ökat intresse
hos äldre att flytta till särskilt seniorboende med
hyresrätt. Seniorboendet bör enligt motionärerna
erbjuda anpassade lägenheter och gemensamma utrymmen
för samvaro. Riksdagen föreslås göra ett
tillkännagivande om behovet av att stimulera ett
bostadsbyggande med denna inriktning.
Ett tillkännagivande om behovet av ökade
möjligheter till kollektivboende föreslås i motion
Bo286 (s). Motionärerna hänvisar till de fördelar
som denna boendeform kan föra med sig. I motionen
föreslås att det byggs ett antal kollektivhus i ett
projekt som kan följas av byggherrar, arkitekter,
politiker och forskare.
En utredning om möjligheterna att bygga en ”grön”
stad på lämplig plats i Sverige föreslås i motion
Bo221 (mp). Motionärerna förordar att det utarbetas
ett uppdrag att bygga en stad för ca 25 000 invånare
där allting blir så ”ekologiskt rätt” som möjligt
från början.
I motion Bo270 (kd) föreslås att riksdagen i ett
tillkännagivande till regeringen framhåller att
bomässorna i fortsättningen bör inriktas på olika
gruppers behov av boende och visa ett varierat
utbud. Bomässor bör enligt motionärerna kunna ordnas
i mindre och medelstora kommuner i samverkan.
Bostadsutskottet ser givetvis positivt på olika
satsningar som kan ge en ökad variation i utbudet av
bostäder. Det är angeläget att beakta de särskilda
behov eller önskemål som olika grupper kan ha om
sitt boende. En sådan grupp där flera typer av
särlösningar kan komma i fråga är de äldre.
Seniorboende i olika former har också kommit till
stånd i relativt stor utsträckning även under de år
på 1990-talet då övrigt bostadsbyggande legat på en
mycket låg nivå. Ett särskilt statligt stöd till
byggande av äldrebostäder bidrog till byggandet av 5
300 lägenheter under slutet av 1990-talet.
Även många hushåll i andra åldersgrupper
efterfrågar, som framhålls i motion Bo286 (s), ett
boende som underlättar olika kollektiva lösningar
och aktiviteter. Sådana s.k. kollektivhus har också
byggts och drivits sedan mer än ett halvsekel
tillbaka. En rad erfarenheter finns således att
hämta från dessa projekt. Utskottet kan emellertid
instämma i motionärernas uppfattning att det vore
värdefullt om ett antal nya projekt med denna
inriktning kommer till stånd där nya idéer om t.ex.
självförvaltning tas till vara.
En omställning av bostadsbyggandet i en
långsiktigt ekologiskt hållbar riktning har nu varit
en prioriterad fråga i den statliga bostadspolitiken
under flera år. Flera statliga insatser har
utformats med detta syfte. Utskottet kan bl.a.
hänvisa till det bidrag till bostadsinvesteringar
som främjar ekologisk hållbarhet som för närvarande
kan utgå. Samtidigt som det fortfarande finns skäl
att i särskild ordning stimulera lösningar som
främjar ett utvecklingsarbete och innovationer på
området bör en strävan vara att dessa tankar tas
till vara i den normala byggverksamheten.
Inriktningen på arbetet med en ekologisk omställning
av bygg- och bostadssektorn måste alltså vara att
miljöanpassade lösningar skall ses som en naturlig
del i samhällsbyggandet och inte något som skall
användas bara i ekobyar eller ”gröna” städer.
Vad slutligen gäller de tankegångar som förs fram
i kd-motionen om att bomässorna bör kunna visa ett
varierat utbud av bostäder och boendeformer som
passar olika grupper kan utskottet inte annat än
instämma. Bostadsmässorna bör för övrigt ses som ett
bra tillfälle att pröva nya idéer med de
inriktningar som tas upp i de ovan behandlade
motionerna. Någon motsättning mellan motionärernas
önskemål och de strävanden som ligger bakom
verksamheten vid föreningen SVEBO (Svensk
Bostadsmässa) tycks emellertid inte föreligga.
Enligt sina stadgar skall föreningen bl.a. verka för
att främja utvecklingen av goda bostäder och goda
boendemiljöer till rimliga kostnader, främja
forskning och framsteg inom bostadssektorn och
stimulera debatt i bostadsfrågor. Föreningen skall
verka för genomförandet av en årlig svensk
bostadsmässa som arrangeras med beaktande av krav på
regional spridning och utförande. Även förekomsten
av bostadsmässor som inte genomförs under medverkan
av föreningen SVEBO kan bidra till att spegla
utvecklingen inom bostadssektorn.
Utskottet har ovan kortfattat redovisat sina
överväganden med anledning av fyra motioner som
visserligen tar upp delvis olika frågor men har det
gemensamt att de pekar på behovet av att stimulera
ett utvecklingsarbete inom bostadssektorn. Även om
motionerna i sig inte ger utskottet anledning att
föreslå något tillkännagivande i dessa frågor finns
all anledning att uppmärksamma de önskemål som olika
grupper kan ha vad gäller olika typer av bostäder
och boendeformer. Detta gäller givetvis även i
dagsläget då mycket av den bostadspolitiska debatten
kommit att handla om hur kraven på rimliga
boendekostnader och en tillräcklig nivå på
bostadsproduktion skall kunna tillgodoses.
Med hänvisning till det anförda avstyrker
utskottet motionerna Bo221 (mp), Bo250 (s), Bo286
(s) och Bo270 (kd).

Bosparande

Förslag som avser bosparande läggs fram i två
motioner.

Möjligheterna att spara till en egen bostad måste
enligt motion Bo212 (m, kd, c, fp) vara goda. Enligt
motionen bör en strävan vara att öka den egna
kapitalinsatsen vid ett bostadsköp. Motionärerna,
som hänvisar till ett förslag framtaget av
Bofrämjandet, förordar en form av slutet bosparande
som möjliggör en totalfinansiering vid
bostadsförvärv. Tanken är att sparandet skall leda
till en framtida lånerätt för köp av bostad. Enligt
motionärerna bör sparandet ske på marknadens villkor
utan statliga premier. Motionsförslaget innebär att
riksdagen skall besluta om regler som möjliggör ett
slutet bosparande.
Även i motion Bo235 (s) föreslås ett statligt
engagemang i syfte att förbättra villkoren för ett
målinriktat bosparande. Motionärerna anser att ett
sådant sparande bör premieras, exempelvis genom
reducerad beskattning av sparkapitalet om det
används för bostadsförvärv.
Förslag om olika former av statligt reglerat eller
gynnat bosparande har behandlats av bostadsutskottet
vid ett flertal tillfällen under senare år.
Utskottet har vid dessa tillfällen ställt sig
positivt till ett ökat bosparande men samtidigt
ifrågasatt lämpligheten i de former för statlig
reglering av sparandet som förordats i motionerna. I
stället har utskottet framhållit att bosparandet i
första hand bör stimuleras genom information och
opinionsbildning. Utskottet vidhåller denna
uppfattning.
Ett förslag identiskt med det som nu förs fram i
motion Bo212 (m, kd, c, fp) behandlades även
föregående år av utskottet (bet. 2000/01:BoU1).
Utskottet framhöll då att förslaget inte gav
underlag för annan bedömning än att dagens
finansiella lagstiftning ger utrymme för den
förordade lösningen. Inget hindrar således de banker
eller kreditinstitut som önskar erbjuda ett
bosparande till fast in- och utlåningsränta
kombinerat med en lånerätt att marknadsföra ett
sådant system. Utskottet ifrågasatte även om det bör
vara riksdagens och regeringens sak att förorda de
närmare villkoren för ett bosparande på
marknadsvillkor. När staten tidigare vid olika
tidpunkter genom reglering framhållit vissa
sparformer, exempelvis allemans- och
ungdomsbosparandet, har detta varit förenat med
subventioner i form av skatteförmån eller statlig
bonusränta. Det kan konstateras att det förslag till
bosparande som utarbetats av Bofrämjandet och som
motionärerna hänvisar till utgår från att staten
stimulerar systemet genom en skattefri bosparpremie.
Enligt den aktuella motionen är dock inte avsikten
att införa statliga stimulanser till bosparandet.
Vid en sådan uppfattning torde motivet för en
lagreglering enligt motionsförslaget i huvudsak
bortfalla, om inte avsikten är att ge möjlighet till
nya former av ekonomisk förvaltning som inte är
förenliga med dagens lagstiftning.
Med hänvisning till det anförda avstyrker
utskottet motion Bo212 (m, kd, c, fp). Utskottet
avstyrker även förslaget i motion Bo235 (s) om att
införa någon form av skattepremiering av
bosparandet.

Uppföljning av hyresutfallet

I motion Bo266 (s) föreslås riksdagen begära att en
uppföljning genomförs av de effekter som
fastighetsskattesänkningarna för hyreshus fått på
hyresnivåerna. Motionärerna anför att det är viktigt
att hyresgästerna får sin rättmätiga vinst när en
sänkning av fastighetsskatten genomförs. Det
föreslås mot denna bakgrund att en offentlig
redovisning klargör att de beslutade
skattesänkningarna också kommit hyresgästerna till
del.

Bostadsutskottet delar motionärernas bedömning att
de aktuella skattesänkningarna bör påverka utfallet
av hyresförhandlingarna. Ansvaret för att så
verkligen blir fallet måste emellertid anses vila på
de förhandlande parterna. Det kan därför inte ses
som en statlig uppgift att svara för den offentliga
redovisning som motionärerna efterfrågar. Däremot är
det givetvis till fördel för en öppen debatt om
boendekostnaderna om de förhållanden som påverkat
hyresnivåerna redovisas så öppet som möjligt. Det
får förutsättas att det ligger i parternas eget
intresse att se till att så blir fallet.
Med hänvisning till det anförda avstyrker
utskottet motion Bo266 (s).

Investeringsbidrag till bostadsbyggande

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om
– villkoren för investeringsbidrag för
ekologisk hållbarhet, jämför reservationerna
19 (m, fp, -) och 20 (mp),
– villkoren för investeringsbidrag för
nybyggnad av hyresbostäder, jämför
reservation 21 (m, kd, c, fp, -)
– permanenta investeringsbidrag, jämför
reservationerna 22 (m, -), 23 (v), 24 (kd)
och 25 (c, fp).

För närvarande kan tre former av investeringsbidrag
utgå i samband med bostadsbyggande. Det gäller
bidrag till studentbostäder, hyresbostäder och till
bostadsinvesteringar som främjar ekologisk
hållbarhet. De två förstnämnda bidragsformerna är
endast avsedda att utgå under en begränsad
tidsperiod. För samtliga bidragsformer gäller att de
närmast är att se som komplement till det räntestöd
som kan utgå enligt förordningen (1992:986) om
statlig bostadsbyggnadssubvention. En grundläggande
förutsättning för att ett projekt skall komma i
fråga för investeringsbidrag är således att stöd
enligt denna förordning samtidigt utgår.

Utskottet har i avsnittet om anslagsfördelningen
under budgetåret 2002 behandlat anslagsfrågor och
förslag om investeringsbidragen som bedömts vara
anslagspåverkande. I detta avsnitt behandlas förslag
om vissa villkor för investeringsbidrag till
hyresbostäder respektive bostadsinvesteringar som
främjar ekologisk hållbarhet som inte bedömts ha en
sådan inverkan på nästkommande års budget. Vidare
behandlas förslag om införande av permanenta
investeringsbidrag med en mer generell inriktning än
den nuvarande. Vad gäller investeringsbidraget till
studentbostäder återkommer utskottet nedan i
avsnittet om student- och ungdomsbostäder.

Villkoren för investeringsbidrag för ekologisk
hållbarhet

Enligt förordningen (2000:1389) om statligt
investeringsbidrag som främjar ekologisk hållbarhet
vid bostadsbyggande får bidrag endast lämnas vid ny-
eller ombyggnad av hyres- och bostadshus i
sammanhållna bostadsområden. Regeringen har dessutom
aviserat sin avsikt att under de närmaste åren
främst rikta bidraget till större nybyggnadsprojekt
med en stor andel hyresrätter (prop. 2000/01:26 s.
37). I Miljöpartiets partimotion Bo308 ifrågasätts
denna begränsning i bidragsgivningen. Enligt
motionens yrkande 4 bör bidrag även kunna utgå för
åtgärder i samband med byggande av egnahem.
Motionärerna hänvisar också till att utnyttjandet av
bidraget hittills varit lågt.

Bostadsutskottet anser att de aktuella villkoren
för investeringsbidrag för ekologisk hållbarhet vid
bostadsbyggande bör behållas. Ekologiska lösningar
har tidigare framför allt utvecklats för
tillämpningar i relativt liten skala. Det framstår
som särskilt angeläget att stimulera satsningar med
denna inriktning även i större projekt. Mot bakgrund
av det ansträngda kostnadsläge som i dag gäller vid
framför allt byggande av nya hyresbostäder är det
angeläget att inte eventuella merkostnader för de
ekologiska lösningarna helt omöjliggör att sådan
teknik tillämpas. Det bör även erinras om att en
prövning om ett projekt bör komma i fråga för
investeringsbidrag endast sker i de fall som stöd
enligt förordningen om statlig
bostadsbyggnadssubvention kan utgå.
Bostadsbyggnadssubvention kan emellertid inte längre
utgå till byggande av egnahem.
Bostadsutskottet avstyrker med hänvisning till det
anförda motion Bo308 (mp) yrkande 4.

Villkoren för investeringsbidrag för
hyresbostäder

I motion Bo251 (s) föreslås att riksdagen begär en
översyn av villkoren för investeringsbidrag för
nybyggnad av hyresbostäder. Motionärerna hänvisar
till att bidraget hittills endast i begränsad
utsträckning föranlett ansökningar från Stockholms
län och efterfrågar därför en tydligare inriktning
på områden med bostadsbrist.

Villkoren för investeringsbidrag för nybyggnad av
hyresbostäder (SFS 2001:533) är utformade för att
stimulera till byggande i de regioner där
bostadsbristen är som störst. Det bidrag på 15 % av
ett bidragsunderlag som kan lämnas i områden med
bostadsbrist får således i Stockholmsregionen höjas
med upp till 10 procentenheter. Förklaringen till
att ansökningarna från Stockholmsregionen hittills
inte fått så stor omfattning får därför till stor
del sökas i andra orsaker än bidragsvillkorens
utformning. En orsak kan vara att det ofta tar
längre tid att i storstadsområden föra fram ett
bostadsbyggnadsprojekt till byggstart. Tyvärr måste
utskottet konstatera att en annan trolig orsak är
det begränsade intresse som den politiska ledningen
i Stockholms stad under de senaste åren visat för
nybyggande av hyresbostäder. De bestämmelser som
reglerar möjligheten att ansöka om
investeringsbidrag för nybyggnad av hyresbostäder
har emellertid ännu endast varit i kraft under ett
halvår. Det är därför för tidigt att dra några
definitiva slutsatser om vilka effekter som den nya
bidragsformen har fått på bostadsbyggandet i olika
regioner. Bostadsutskottet anser att det finns skäl
att när ytterligare en tid har förflutit följa upp
bidragets utnyttjande. Det kan inte uteslutas att en
sådan uppföljning ger anledning till överväganden om
villkoren för det aktuella investeringsbidraget. För
dagen saknas emellertid tillräckligt underlag för
sådana överväganden. Mot den redovisade bakgrunden
avstyrks motion Bo251 (s).
Permanenta investeringsbidrag

Vänsterpartiet lämnar i sin partimotion Bo290
förslag om att ett införande av permanenta
investeringsbidrag både för ny- och ombyggnad av
bostäder bör övervägas. Enligt yrkande 5 bör en
utredning pröva möjligheten att införa ett sådant
bidrag för nyproduktion av hyresbostäder som kopplas
till ett krav på hyrestak vid uthyrningstillfället.
Motionärerna föreslår att de nuvarande räntebidragen
avskaffas i takt med att investeringsbidragen
permanentas och att fastighetsskatten för
hyresrätter fasas ut. I motionens yrkande 6 föreslås
en utredning om ett motsvarande investeringsbidrag
för ombyggnad av flerfamiljshus som avlöser dagens
räntebidragssystem. Syftet med detta bidrag är
enligt motionärerna dels att stimulera
ombyggnadsåtgärder i en ekologiskt hållbar riktning,
dels att hålla hyrorna på en rimlig nivå. Ett krav
för bidrag föreslås därför vara att hyrorna efter
ombyggnad är förhandlade i förväg.

Till skillnad från motionsförslaget om ett
generellt system med permanenta investeringsbidrag
är de tre former av investeringsbidrag som kan utgå
i dag särskilt inriktade på de behov som för
närvarande gör sig mest gällande i fråga om
bostadsbyggandet. Som framhållits ovan är de också
avsedda att användas som ett komplement till dagens
generella system med statlig
bostadsbyggnadssubvention, dvs. räntestöd enligt
1993 års system. Frågor om användningen av
investeringsbidrag för att stimulera
bostadsbyggandet kan därför inte ses isolerade från
överväganden om detta system. I
fastighetsbeskattningskommitténs slutbetänkande,
Likformig och neutral fastighetsbeskattning (SOU
2000:34), föreslås bl.a. en samtidig avveckling av
fastighetsskatt för hyreshus och räntebidrag till
ny- och ombyggnad av flerfamiljsfastigheter. Enligt
kommitténs bedömning bör eventuella stöd till
nyproduktionen i stället ske genom någon form av
investeringsbidrag. Kommitténs förslag bereds för
närvarande inom Regeringskansliet.
I frågor om mer omfattande förändringar i stödet
till ny- och ombyggnad av bostäder, exempelvis i den
fråga som tas upp i v-motionen, bör regeringens
överväganden med anledning av bl.a.
fastighetsbeskattningskommitténs slutbetänkande
avvaktas. Bostadsutskottet avstyrker därför motion
Bo290 (v) yrkandena 5 och 6.

Student- och ungdomsbostäder

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör godkänna regeringens förslag
till ändrade regler för investeringsbidraget
för studentbostäder, jämför reservation 26
(m, fp, -). Riksdagen bör vidare
– avslå motionsförslagen om villkor för
investeringsbidraget för studentbostäder,
jämför reservationerna 27 (m, -), 28 (kd,
fp),
29 (v), 30 (c) och 31 (mp),
– avslå motionsförslagen om behovet av
student- och ungdomsbostäder, jämför
reservationerna 32 (m, -), 33 (kd, c, fp), 34
(v) och 35 (mp).

Bostadsutskottet har i avsnittet om anslagsfördelningen inom
utgiftsområde 18 för budgetåret 2002 behandlat
förslag om anslaget för investeringsbidraget för
anordnande av bostäder för studenter. I detta
avsnitt tas inledningsvis några ytterligare förslag
avseende investeringsbidraget upp. Dessa förslag har
inte bedömts påverka utfallet av budgeten för år
2002. Därefter tas övriga förslag om student- och
ungdomsbostäder från höstens allmänna motionstid
upp.

Kombination av investeringsbidrag

Regeringen har i budgetpropositionen utgiftsområde
18 punkt 3 föreslagit att riksdagen skall godkänna
ett förslag till ändrade regler för
investeringsbidraget till studentbostäder så att det
blir möjligt att kombinera detta bidrag med bidraget
till bostadsinvesteringar som främjar ekologisk
hållbarhet. I dag innehåller förordningen (2000:588)
om statligt investeringsbidrag för anordnande av
bostäder för studenter bestämmelser som förhindrar
en sådan kombination av bidrag. Regeringen
framhåller att det är betydelsefullt att bygga
bostäder för studenter som samtidigt främjar den
ekologiska hållbarheten.

Bostadsutskottet tillstyrker regeringens förslag
om möjligheten att kombinera de två
investeringsbidragen. Det är givetvis angeläget att
även studentbostäderna utformas med utgångspunkt i
att de använda lösningarna främjar en ekologisk
hållbarhet.

Villkor för investeringsbidraget för
studentbostäder

I fråga om villkoren för investeringsbidraget för
studentbostäder har i motioner framförts följande
förslag.

Enligt de nuvarande bidragsvillkoren för
investeringsbidraget gäller som en av
förutsättningarna för bidrag att byggnadsprojekt
måste påbörjas senast den 31 december 2002.
Vänsterpartiet föreslår i sin partimotion Bo290
yrkande 8 att riksdagen av regeringen begär ett
förslag om hur nyproduktionen av studentbostäder
skall se ut efter år 2002. Motionärerna efterfrågar
ett mer generellt stöd, som en del av ett allmänt
investeringsbidrag.
Förslag om en förlängning av investeringsbidraget
till tiden efter år 2002 lämnas i fler motioner. I
Centerpartiets partimotion Bo325 yrkande 12 föreslås
att riksdagen skall besluta om en sådan förlängning.
Motionärerna anser att den hittillsvarande
bidragsgivningen till studentbostäder varit alltför
ryckig. Det som krävs för att förbättra studenternas
bostadssituation är i stället långsiktighet i
bidragsgivningen.
Även i motionerna Bo320 (kd) yrkande 4 och Ub430
(kd) yrkande 6 föreslås en förlängning av
bidragperioden till att gälla även åren 2003 och
2004. Vidare föreslås i motionerna Bo320 (kd)
yrkande 3 och Ub430 (kd) yrkande 6 att riksdagen i
ett tillkännagivande förordar vissa andra ändringar
i villkoren för investeringsbidraget. Motionärerna
anser bl.a. att det bör vara möjligt att bygga
större studentlägenheter inom bidragets ram. En
höjning föreslås av det maximala beloppet om 40 000
kr per studentrum i lägenheter för en eller två
studenter.
Slutligen föreslås i Miljöpartiets partimotion
Bo308 yrkande 5 att det bör övervägas om villkoren
för att erhålla investeringsbidrag för
studentbostäder bör innefatta krav på ekologisk
hållbarhet. Yrkandet avser även motsvarande
överväganden om investeringsbidraget för nybyggnad
av hyresbostäder.
Bostadsutskottet har i samband med en intern
utfrågning den 1 november 2001 i frågor om
bostadssituationen för studenter inhämtat
information om användningen av investeringsbidraget
för studentbostäder. Vid utfrågningen framkom bl.a.
att det finns ett stort intresse för att utnyttja
bidraget. Det finns redan nu indikationer på att den
avsatta ramen för bidragsgivningen kommer att
utnyttjas fullt ut och att ett intresse för en
fortsatt utbyggnad av studentbostadsbeståndet kommer
att finnas även efter utgången av den beslutade
bidragstiden.
Utskottet finner det glädjande att
bidragsgivningen fått avsedd effekt och att
byggandet av studentbostäder nu tagit fart. I
samband med den löpande uppföljningen av
bidragsgivningen bör det givetvis kunna övervägas om
bidragsvillkoren givits rätt utformning i olika
avseenden. Utskottet förutsätter att Boverket
rapporterar till regeringen i dessa frågor om
uppföljningen ger anledning till detta. Som framgått
ovan har regeringen redan i ett avseende,
möjligheten till kombination med annat bidrag, tagit
ställning för en regeländring. Mot bakgrund av bl.a.
de erfarenheter som den nuvarande bidragsgivningen
kan ge finns det också skäl att överväga hur statens
insatser för den fortsatta utbyggnaden av
studentbostadsbeståndet skall se ut efter år 2002.
Bostadsministern (biträdande finansministern)
framhöll nyligen i ett tal vid den
socialdemokratiska partikongressen att sådana
överväganden för närvarande pågår.
Bostadsutskottet är på grundval av det underlag
som läggs fram i de aktuella motionerna inte nu
berett att ta ställning i frågor om ändrade villkor
för investeringsbidraget för studentbostäder.
Regeringens överväganden i frågan om statens
fortsatta insatser för att stimulera utbyggnaden av
studentbostäder bör avvaktas. Mot denna bakgrund
avstyrks motionerna Bo290 (v) yrkande 8, Bo308 (mp)
yrkande 5, Bo320 (kd) yrkandena 3 och 4, Bo325 (c)
yrkande 12 samt Ub430 (kd) yrkande 6.

Behovet av student- och ungdomsbostäder

Utöver de ovan behandlade förslagen om villkoren för
investeringsbidraget har i ett antal motioner även
tagits upp olika frågor om behovet av student- och
ungdomsbostäder samt boendesituationen för studenter
och ungdomar i övrigt.

I Centerpartiets partimotion K284 yrkande 17
föreslås att en utredning tillsätts med uppgift att
se över ungdomars möjlighet att erhålla bostad. Ett
liknande förslag läggs fram i motion Kr426 (kd)
yrkande 3. I motionen föreslås att det bör
genomföras en bred översyn av bostadspolitiken ur
ett ungdomsperspektiv. Motionärerna hänvisar till
ett flertal frågor som behöver övervägas, bl.a.
hyressättningssystemet, möjligheten till
självförvaltning och de krav som i dag ställs på
rumsstorlek och standard.
I motion Bo201 (kd) föreslås att en översyn
genomförs vad gäller byggandet av ungdomsbostäder
(yrkande 1) samt att ungdomar ges möjlighet att
delta i projekteringen av sådana bostäder (yrkande
2). Detta uppdrag bör enligt motionärerna tilldelas
Ungdomsstyrelsen i samarbete med Boverket.
Enligt motion Ub2 (c) yrkande 2 – väckt med
anledning av proposition 2001/02:15 Den öppna
högskolan – bör regeringen bjuda in kommuner,
högskolor och studentkårer till överläggningar om
hur bostadssituationen för studenter skall hanteras
framgent. Användningen av de resurser som avsatts
för att stimulera nybyggnation av studentbostäder
bör enligt motionen avgöras genom dessa
diskussioner.
Motion Ub553 (s) tar särskilt upp bristen på
studentbostäder i Stockholmsregionen. I motionens
yrkande 3 föreslås riksdagen göra ett
tillkännagivande om att det behövs snabba insatser
för fler studentlägenheter i denna region.
I motion Bo225 (m) yrkande 2 föreslås att
regeringen skall genomföra en inventering av det
statliga fastighetsbeståndet för att utröna vad som
enkelt skulle kunna göras om till studentbostäder. I
motionens yrkande 3 föreslås ett tillkännagivande om
åtgärder för att underlätta byggandet av
studentbostäder på längre sikt. Motionärerna
hänvisar till förslag om bl.a. ett friare
hyressättningssystem, en snabbare planprocess och
förändringar i fastighetsbildningssystemet.
Vänsterpartiet föreslår i sin partimotion Bo290
yrkande 9 att riksdagen skall göra ett
tillkännagivande om de funktionshindrade
studenternas rätt till studentbostäder. Motionärerna
hänvisar till bristen på handikappanpassade
studentbostäder på vissa högskoleorter och
framhåller att funktionshindrade skall kunna studera
på samma villkor som övriga. Högskolekommunerna
skall särskilt uppmärksammas på de funktionshindrade
studenternas bostadsproblem.
Slutligen tas här upp tre motioner med likartade
förslag. I motionerna Bo298 (s), Bo299 (s) samt i
Miljöpartiets partimotion Bo308 yrkande 2 föreslås
att en koppling görs mellan högskoleutbyggnaden och
högskoleortens möjlighet att erbjuda
studentbostäder. Innebörden i förslagen är att de
orter som i fortsättningen tilldelas resurser för
nya högskoleplatser också skall kunna ordna bostäder
åt de nya studenterna.
Bostadsutskottet anför följande i de aktualiserade
frågorna om behovet av student- och ungdomsbostäder.
Bostadssituation för studenter och ungdomar har
varit föremål för omfattande överväganden och
utredningar under de senaste åren. Överläggningar
har skett mellan statliga företrädare och kommunerna
i olika sammanhang. Det är också dessa överväganden
som ledde fram till riksdagens beslut våren 2000 om
att införa ett investeringsbidrag för
studentbostäder. Vidare ledde överväganden om de
krav som ställs på utformningen av studentbostäder
fram till att Boverkets byggregler i juni 2000
reviderades vad gäller vissa regler för särskilda
boendeformer för studerande och ungdomar. Boverket
har även tidigare genomfört flera utredningar med
inriktning på ungdomars boendesituation. Exempelvis
avrapporterades år 1998 ett regeringsuppdrag som
innefattade att samla, utvärdera och aktivt sprida
erfarenheter och nya idéer kring billiga och bra
ungdomsbostäder. Utöver de kartläggningar och
utredningar som genomförts av statliga och kommunala
myndigheter kan nämnas att flera organisationer med
särskilt intresse för ungdomars och studenters
bostadssituation genomför egna kartläggningar.
Sveriges Förenade Studentkårer, SFS, genomför två
gånger per år en enkätundersökning om
studentbostadssituationen på högskoleorterna. Den
nybildade föreningen för ägare och förvaltare av
studentbostäder, Svenska Studentbostadsföreningen,
inhämtar information från sina medlemmar.
Hyresgästernas Riksförbund har nyligen publicerat en
omfattande undersökning om bostadssituationen och
framtida bostadspreferenser för ”unga vuxna”, dvs.
personer i åldern 20 till 27 år.
Det råder således ingen brist på information om
hur bostadssituationen i dag ser ut för ungdomar och
studenter. Det finns också ett omfattande material
som redovisar bra exempel på ungdomsbostäder och hur
studenternas bostadsbehov lösts på olika orter.
Utskottet finner det mot denna bakgrund för dagen
inte angeläget att ta initiativ till någon ny
omfattande utredning i frågan. Däremot kan det
givetvis finnas skäl till fördjupade undersökningar
och överväganden i särskilda avgränsade frågor med
anknytning till ungdomars och studenters
bostadssituation. Mot bakgrund av att problemen på
bostadsmarknaden för dessa grupper är väl kända
krävs nu i stället åtgärder som kan förbättra
situationen. Staten har framför allt genom
införandet av investeringsbidraget för
studentbostäder sökt bidra till en sådan utveckling.
Nu krävs det att även kommuner med högskolor eller
universitet tar ett ökat ansvar. Det bör dock
framhållas att flera högskolekommuner redan vidtagit
åtgärder och att tillgången på studentbostäder på
vissa orter är relativt god. Som framhålls i flera
motioner är emellertid situationen i framför allt
Stockholm mycket oroväckande. Kraven på kommunala
initiativ och åtgärder måste därför anses vara
särskilt stora i huvudstadsregionen.
Bostadsutskottet vill i detta sammanhang ta upp
motionsförslagen om en koppling mellan
högskoleutbyggnaden och utbudet av studentbostäder.
Tillgången till en bostad är givetvis en
förutsättning för att bedriva studier på en viss
ort. Detta innebär att bostadsutbudet blir särskilt
viktigt för de studenter som måste söka sig till en
ny ort för att bedriva studier. Vid hittillsvarande
beslut om högskolans och universitetens utbyggnad
har inte bostadsfrågan lyfts fram som ett särskilt
kriterium vid fördelningen av högskoleplatser.
Enligt utskottets mening finns det mot bakgrund av
den på vissa orter alltmer tilltagande bristen på
studentbostäder nu anledning att överväga om inte
denna fråga skall tillmätas större tyngd när en
högskoleutbyggnad diskuteras. Det är uppenbart att
studenternas möjlighet att åstadkomma goda
studieresultat är starkt förknippad med tillgången
till en trygg bostad.
Utskottet vill vidare instämma i vad som anförs i
en av motionerna om att stor uppmärksamhet bör ägnas
åt de funktionshindrade studenternas
bostadssituation och att tillgången på
studentbostäder som är anpassade för denna grupp
måste öka. Även representanter för regeringen har i
olika sammanhang givit uttryck för denna
uppfattning. De som är funktionshindrade bör
självklart inte ha sämre förutsättningar att studera
på universitet och högskola än andra. De krav som i
dag ställs på nyproducerade studentlägenheter
innebär att bostaden också skall kunna användas av
funktionshindrade. Detta innebär att det tillskott
av studentbostäder som kan förväntas på flertalet
universitets- och högskoleorter med stöd av
investeringsbidraget också ökar tillgången på
bostäder som kan användas av funktionshindrade.
Sammanfattningsvis kan utskottet instämma i mycket
av vad som anförs i flertalet av de motioner som
tagit upp frågor om bostadssituationen för studenter
och ungdomar. Utskottet delar motionärernas
uppfattning att dessa frågor även fortsättningsvis
bör ägnas stor uppmärksamhet i olika sammanhang. Det
får emellertid förutsättas att även regeringen
omfattar denna ståndpunkt. Något tillkännagivande i
de aktualiserade frågorna kan därför inte anses
erforderligt i dagsläget.
Med hänvisning till det anförda avstyrker
utskottet motionerna Bo201 (kd), Bo225 (m) yrkandena
2 och 3, Bo290 (v) yrkande 9, Bo298 (s), Bo299 (s),
Bo308 (mp) yrkande 2, K284 (c) yrkande 17, Kr426
(kd) yrkande 3, Ub2 (c) yrkande 6 och Ub553 (s)
yrkande 3.

Stöd till omstrukturering av kommunala
bostadsföretag

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör godkänna regeringens i
proposition 2001/02:4 framlagda förslag om
inrättande av en organisation för fortsatt
statligt stöd till en omstrukturering av
kommunala bostadsföretag och avslå de
motstående motionsförslag som avgivits med
anledning av denna proposition. Vidare bör
riksdagen avslå ett motionsförslag (v) om
stöd till kommuner med tomma lägenheter
avgiven under 2001 års allmänna motionstid.
Utskottet finner den sistnämnda motionen i
huvudsak tillgodosedd genom
regeringsförslaget. Jämför reservation 36 (m,
kd, c, fp, -).

Regeringen beslutade den 27 september att överlämna
en regionalpolitisk proposition till riksdagen.
Denna proposition, En politik för tillväxt och
livskraft i hela landet (prop. 2001/02:4),
innehåller i huvudsak förslag som skall beredas av
näringsutskottet samt andra utskott.
Näringsutskottet har dock beslutat att överlämna ett
av förslagen, avseende kommunala bostadsföretag,
till bostadsutskottet för beredning. Tillsammans med
regeringsförslaget överlämnade näringsutskottet även
de motionsförslag som väckts i denna fråga med
anledning av regeringsförslaget. I detta avsnitt
behandlar bostadsutskottet även ett motionsyrkande
från årets allmänna motionstid som anknyter till
frågan om stöd till omstrukturering av kommunala
bostadsförtag. Däremot har utskottet valt att
avvakta med beredningen av övriga förslag från
allmänna motionstiden avseende kommunala
bostadsföretag. Avsikten är att ta upp dessa förslag
i samband med beredningen av den proposition om
allmännyttiga bostadsföretag som regeringen aviserat
att den kommer att lägga fram för riksdagen under
innevarande år.

I proposition 2001/02:4 punkt 1.4 föreslår
regeringen att riksdagen skall godkänna ett förslag
om inrättande av en organisation för fortsatt
statligt stöd till en omstrukturering av kommunala
bostadsföretag. Organisationen, som avses bli
inrättad under år 2002, skall kunna ge medel för
avveckling eller utveckling av tomma lägenheter och
medel till riskkapital samt för behov av
nedskrivning av fastighetsvärden. Regeringen
redovisar även sin avsikt att återkomma angående
storleken på dessa insatser.
Under rubriken Regeringens bedömning redovisas att
Vasallen AB bör få möjlighet att förvärva kommunala
bostadshus för omvandling till företagslokaler eller
andra lämpliga ändamål. Som skäl för regeringens
förslag och bedömning redovisas bl.a. följande.
På flertalet av de orter som drabbas hårt av
befolkningsminskningen finns det kommunala
bostadsföretag som ofta har problem med tomma
lägenheter. Arbetet med att hantera problemen i de
kommunala bostadsföretagen tar mycket kraft från
arbetet med att utveckla kommunen och skapa goda
förutsättningar för tillväxt och sysselsättning.
Staten är därför beredd att, tillsammans med de
berörda kommunerna, ta ett fortsatt ansvar för
omstruktureringen av de kommunala bostadsföretagen i
de mest utsatta regionerna. Erfarenheterna från
Bostadsdelegationens arbete är därvidlag en viktig
grund för utformningen av de fortsatta åtgärderna.
De framtida insatserna bör inte bara avse ekonomiskt
stöd till avveckling av bostäder, utan även
försörjning med riskkapital i samband med ett
eventuellt statligt delägarskap i kommunala
bostadsföretag.
I det aktuella avsnittet i propositionen redovisas
också att allmännyttiga bostadsföretag och
stiftelser kan komma att drabbas av problem till
följd av vissa nya redovisningsnormer som utfärdats
av Redovisningsrådet och gäller fr.o.m. år 2002.
Många kommunala bostadsföretag kommer sannolikt att
till följd av rekommendationerna behöva skriva ned
det bokförda värdet av sina fastigheter. I
propositionen redovisas alternativa vägar att
begränsa de problem som kan följa av de nya
redovisningsnormerna. Regeringens avsikt är att
snarast återkomma med förslag i frågan. Dessa
förslag kommer enligt propositionen att ge de
allmännyttiga bostadsföretagen en rimlig tid för att
fullfölja den omstrukturering som
befolkningsutvecklingen i vissa utsatta regioner ger
upphov till, utan att den kommunala ekonomin utsätts
för alltför stora påfrestningar.
I fyra motioner yrkas avslag på regeringens
förslag om stöd till omstrukturering av kommunala
bostadsföretag. Det gäller motionerna N23 (fp)
yrkande 11, N25 (m) yrkande 11, N27 (c) yrkande 44
samt N31 (kd) yrkande 6. I den sistnämnda motionen
föreslås vidare i yrkande 7 att riksdagen i ett
tillkännagivande framhåller behovet av åtgärder för
att stödja omstruktureringen av kommunala
bostadsföretag.
Avslagsyrkandet motiveras i fp-motionen med att
stödet skapar en orättvisa gentemot kommuner som
ansträngt sig för att klara av att hantera sina
lägenheter. I m-motionen hänvisas till behovet av
att vidta andra åtgärder, som att tillåta en friare
hyressättning och att sänka skattetrycket. Enligt c-
motionen bör marknadshyror tillåtas på det
överskottsbestånd som många kommuner besitter. I kd-
motionen framhålls att det är fel att favorisera den
kommunala aktören på bostadsmarknaden. Vidare anser
man att regeringens förslag är alltför schematiskt
beskrivet för att kunna godkännas och att det inte
går att bedöma innan den aviserade propositionen om
förutsättningarna för allmännyttiga bostadsföretag
föreligger.
I Vänsterpartiets partimotion Bo290 yrkande 7
föreslås en utredning om ett särskilt
investeringsstöd för kommuner med tomma lägenheter.
Motionärerna anser att stödet skall utformas så att
det ger valmöjligheter för kommunerna att utveckla
och vidareförädla bostadsbeståndet. Förslaget är
avlämnat under den allmänna motionstiden 2001, dvs.
innan den nu aktuella propositionen hade lagts fram
på riksdagens bord.
Som framhålls i propositionen har staten tidigare
tagit ett betydande ansvar för att komma till rätta
med problemen inom såväl den privata
fastighetssektorn som i vissa kommuner med
övermäktiga åtaganden för boendet. För att
tillfälligtvis hantera frågor om stöd till enskilda
kommuner inrättades år 1998 Bostadsdelegationen.
Delegationen har nu fullföljt sitt uppdrag i denna
del. Problemen med bl.a. tomma lägenheter i kommuner
med en negativ befolkningsutveckling och en även i
övrigt utsatt situation kan dock förväntas fortsätta
i delar av landet. I första hand är det givetvis
nödvändigt med åtgärder som syftar till att stärka
den allmänna samhällsutvecklingen i de berörda
regionerna. Förslag om åtgärder med sådan inriktning
läggs fram i den aktuella propositionen och kan
indirekt förväntas få en positiv inverkan även på
bostadsmarknaden. Bostadsutskottet delar emellertid
regeringens bedömning att situationen på vissa orter
är sådan att staten, tillsammans med de berörda
kommunerna, måste vara beredd att ta ett fortsatt
ansvar för omstruktureringen av de kommunala
bostadsföretagen.
Inriktningen på de statliga insatserna måste
anpassas till de förutsättningar och behov som
föreligger i varje enskilt fall. Detta ställer stora
krav på flexibilitet i de lösningar som den statliga
organisationen förutsätts utforma i samarbete med
kommunerna. Bostadsutskottet kan konstatera att
regeringens förslag har denna inriktning. Bland de
åtgärder som diskuteras i propositionen kan nämnas
lösningar som syftar till att hantera ned-
skrivningsbehovet eller genom bidrag till kommunen
eller bostadsbolaget medverka till en rekonstruktion
av bolaget. Regeringen utesluter inte att det i
vissa fall kan vara motiverat att staten, helt eller
delvis, tar över ett fastighetsbestånd i en kommun
med ett utsatt ekonomiskt läge. Den av regeringen
förordade ordningen innebär att det som i
Vänsterpartiets partimotion föreslås om att ett stöd
bör ge utrymme för olika valmöjligheter kan
förväntas bli tillgodosett.
Utskottet vill även mycket kortfattat kommentera
de avslagsförslag som läggs fram i fyra motioner.
Det kan konstateras att dessa förslag läggs fram
utan att motionärerna hänvisar till något
realistiskt alternativ att hantera problemen i de
kommuner som kan vara i behov av stöd. Vissa av
motiven för avslagsyrkandena får snarast anses tyda
på en bristande insikt i de förutsättningar som kan
råda på bostadsmarknaden i kommuner som drabbats av
en befolkningsminskning som en följd av en negativ
näringslivsutveckling eller av andra skäl. Utskottet
syftar här på förslagen om att kommunerna skall lösa
bostadsföretagens problem genom att tillämpa
marknadshyror eller sälja sina fastigheter till
hyresgästerna.
Med hänvisning till det anförda anser
bostadsutskottet att rikdagen bör godkänna
regeringens förslag om att inrätta en organisation
för fortsatt statligt stöd till en omstrukturering
av kommunala bostadsföretag. De motstående
motionsförslagen N23 (fp) yrkande 11, N25 (m)
yrkande 11, N27 (c) yrkande 44 samt N31 (kd)
yrkandena 6 och 7 avstyrks av utskottet. Även motion
Bo290 (v) yrkande 7 avstyrks, dock med motiveringen
att förslaget redan får anses vara tillgodosett i
betydande utsträckning.

Boendeintegration

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om
boendeintegration. Jämför reservationerna 37
(m, -) och 38 (kd, c, fp).

Utskottet behandlar i detta avsnitt två motioner som
tar upp frågor om behovet av att motverka
segregation i boendet.

I motion Bo243 (kd) yrkande 1 föreslås riksdagen
göra ett tillkännagivande om behovet av ett brett
spektrum av åtgärder för att öka
boendeintegrationen. Enligt motionen är bristen på
delaktighet i den lokala utvecklingen ett utmärkande
drag i s.k. utsatta områden. Motionärerna
framhåller därför särskilt nödvändigheten av att ta
till vara de boendes erfarenheter och engagera
frivilliga krafter för att bryta en negativ
utveckling i dessa bostadsområden. Som positiva
exempel nämns satsningar i Gårdsten i Göteborg,
Navestad i Norrköping och Kista i Stockholm. I
motionens yrkande 2 föreslås riksdagen förorda att
alla bostadsområden skall ge möjlighet till boende
med olika upplåtelseformer.
Bostadspolitiken skall enligt Centerpartiets
partimotion Ju237 vara en central del i skapandet av
ett integrerat samhälle. I motionens yrkande 17
föreslås riksdagen i ett tillkännagivande göra ett
uttalande med denna innebörd. Motionärerna
framhåller att de personliga relationer som skapas
när invandrare och infödda svenskar bor och arbetar
tillsammans leder till ökad kunskap om och
förståelse för varandra.
De synpunkter som förs fram i de aktuella
motionerna ligger väl i linje med vad utskottet vid
åtskilliga tillfällen anfört om vikten av att på
olika sätt motarbeta segregation i boendet liksom i
samhällslivet i övrigt. Det är självfallet viktigt
att hela samhället tar ett ansvar för att motverka
segregationen. Ett framgångsrikt arbete mot
segregation förutsätter som framhålls i motionerna
ett brett spektrum av åtgärder. Bostadspolitiken och
olika bostadspolitiska insatser intar här en central
roll även om en rad andra åtgärder samtidigt måste
vidtas för att nå bestående framgång i arbetet mot
segregation. Såväl i den fysiska planeringen som i
kommunernas arbete med bostadsförsörjningsplanering
i övrigt måste frågan ägnas stor uppmärksamhet. Att
slå vakt om en blandning av upplåtelseformer kan
vara en del i detta arbete. Det gäller exempelvis
att behålla ett utbud av hyresbostäder med rimliga
boendekostnader i områden som annars riskerar att
snabbt få ett ensidigt befolkningsunderlag.
Bostadsutskottet instämmer vidare i bedömningen
att ett framgångsrikt arbete för att bryta
segregationen förutsätter att man tar till vara
lokala initiativ. Detta är också en av
utgångspunkterna i Storstadsdelegationens arbete med
att förverkliga den nationella storstadspolitikens
mål. Delegationen har bl.a. till uppgift att genom
lokala utvecklingsavtal verka för en långsiktigt
hållbar tillväxt och bryta segregationen i utsatta
områden. Insatserna sker i dialog med boende och
andra verksamma i dessa områden. Gårdstensprojektet
som nämns som ett positivt exempel i kd-motionen
ingår i denna satsning.
Sammanfattningsvis ser bostadsutskottet inte skäl
att rikta några invändningar mot de relativt allmänt
formulerade synpunkter på vikten av att verka för
boendeintegration som förs fram i de aktuella
motionerna. Ett tillkännagivande till regeringen med
denna utgångspunkt kan emellertid inte anses tjäna
något reellt syfte. Det torde stå utom allt tvivel
att även regeringen omfattar åsikten att
segregationen i boendet måste motverkas med olika
medel. Av detta skäl avstyrks motionerna Bo243 (kd)
yrkandena 1 och 2 samt Ju237 (c) yrkande 17.

Bostadsbidragens utformning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör
– anta regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1993:737) om bostadsbidrag,
– avslå motionsförslagen om fortsatt
reformering av kraven på återbetalning m.m.,
jämför reservationerna 39 (m, -),40 (v) och
41 (kd),
– avslå motionsförslaget om informationen till
bidragshushållen,
– avslå motionsförslagen om bostadsbidragens
utformning på längre sikt, jämför
reservationerna 42 (m, -), 43 (v), 44 (kd),
45 (c) och 46 (fp),
– avslå motionsförslagen om bostadsbidrag
till utbytesstudenter, jämför reservation 47
(fp),
– avslå motionsförslaget om bostadsbidragsgrundande
inkomst för näringsidkare, jämför reservation
48 (m, kd, fp, -) samt särskilt yttrande 7
(c),
– stipendier i den bostadsbidragsgrundande inkomsten.

Reglerna för eftergift

Regeringen lägger i proposition 2001/02:9 Vissa
socialförsäkringsfrågor fram ett förslag till lag om
ändring i lagen (1993:737) om bostadsbidrag som
innebär att reglerna för eftergift ändras.
Bakgrunden till förslaget är i korthet följande.

Den som har fått för mycket utbetalat
bostadsbidrag har under vissa förutsättningar
möjlighet att få eftergift av kravet på
återbetalning. I korthet innebär reglerna för
eftergift att kravet kan efterges helt eller delvis
om det finns särskilda skäl. Vid denna bedömning
skall särskilt hushållets förmåga att betala
tillbaka det återkrävda beloppet beaktas. En
förutsättning för eftergift är vidare att
anmälningsplikten när det gäller ändrad inkomst har
fullgjorts.
Den restriktiva tillämpningen av kravet på
anmälningsplikt har enligt regeringen lett till att
någon egentlig prövning av betalningsförmågan i
många fall inte kommit till stånd. Regeringen
föreslår därför att eftergiftsprövning bör vara
möjlig i vissa fall när bidragstagaren inte har
fullgjort sin anmälningsplikt. Det gäller i de fall
bidragstagaren skäligen inte borde ha insett att
anmälningsskyldighet förelåg. En sådan situation
skulle enligt regeringen kunna vara om en
bidragstagare kan visa att en inkomstökning
inträffat efter det att bidraget har upphört eller
om bidraget har ”jämkats” till noll kr för resten av
året. Även om bidragstagaren anmäler denna
inkomstökning påverkas inte storleken av det bidrag
som redan utbetalats. Det kan också gälla om en
socialbidragstagare vid en inkomstökning får
motsvarande sänkning av socialbidraget och därigenom
en i princip oförändrad ekonomisk situation. En
annan liknande situation kan enligt förslaget vara
när en bostadsbidragstagare under bidragsåret
beviljas ytterligare en socialförsäkringsförmån från
försäkringskassan, t.ex. vårdbidrag för ett
handikappat barn eller retroaktiv livränta.
De förslag till ändrade regler för när eftergift
kan beviljas har inte ifrågasatts på annat sätt än
att det i motion Sf6 (kd) hävdas att reglerna inte
är tillräckligt långtgående. Med avseende på att
något förslag till lagändring inte lagts fram i
motionen har utskottet valt att behandla denna fråga
nedan i anslutning till övriga förslag som avser
överväganden om utformningen av
bostadsbidragsreglerna när det gäller eftergift och
återbetalningsskyldigheten m.m.
Den hittillsvarande restriktiva tillämpningen av
kravet på anmälningsplikt har lett till att någon
egentlig prövning av betalningsförmågan i många fall
inte kommit till stånd. Avsikten med det förslag
till ändring av reglerna för eftergift som nu lagts
fram är att frågan om eftergift skall kunna prövas
även i vissa fall där uppgiftsskyldigheten inte
fullgjort sin anmälningsplikt. Utskottet delar
uppfattningen att denna möjlighet bör tillskapas.
Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:737) om
bostadsbidrag tillstyrks.

Fortsatt reformering av kraven på återbetalning
m.m.

Förslag som avser återbetalningsskyldigheten och
reglerna för eftergift förs fram dels i en med
anledning av proposition 2001/02:9 väckt motion,
dels i flera motioner väckta under allmänna
motionstiden.

Det förslag till ändrade regler för eftergift som
regeringen lagt fram är enligt motion Sf6 (kd)
rimligt, men inte tillräckligt. Reglerna för
eftergift bör därför ändras ytterligare. Enligt
förslaget bör eftergift kunna beviljas om de
inkomster som ger upphov till
återbetalningsskyldighet kan hänföras till tid då
bidrag inte utgick – yrkande 4. Det anges t.ex.
gälla den som studerar under första halvåret och
därefter börjar arbeta. För att minska
marginaleffekterna i systemet och för att reducera
andelen återbetalningsskyldiga föreslås dessutom att
återbetalningsskyldighet skall inträda först när den
taxerade inkomsten överstiger den bidragsgrundande
inkomsten med minst 20 000 kr – yrkande 3.
Enligt motion Bo219 (v) yrkande 2 bör det
övervägas att införa en godtrosparagraf i fråga om
kravet på återbetalning i bostadsbidragslagen –
yrkande 2. Denna regel bör utformas så att den som
handlat i god tro och som hela tiden lämnat korrekta
uppgifter om ändrade inkomstförhållanden skall kunna
få sitt bostadsbidrag baserat på en avstämd inkomst
som ger ett förlåtande intervall om högst 20 000 kr.
Dessutom bör det övervägas att öppna en möjlighet
att efterge återbetalningskrav som beror av
tillfälliga inkomster som i grunden avser ett annat
inkomstår – yrkande 3. Det kan t.ex. vara fråga om
retroaktiv ersättning i form av försäkringsförmån
eller avgångsvederlag som avser inkomstborfall för
kommande år.
För den som studerar under första halvåret och
sedan börjar arbeta kan dagens regler leda till att
bidragstagaren får betala tillbaka hela eller delar
av bidraget. Det är enligt motion Bo279 (s)
otillfredsställande eftersom bidraget var rätt
beräknat för den tid under vilken det faktiskt
utgick. Reglerna bör därför ses över med avseende på
detta.
Enligt motion Bo209 (m) måste reglerna för
återkrav av bostadsbidrag ses över när det gäller
realisationsvinst i visst fall. Det fall som avses
är när en reavinst uppkommer och denna vinst sedan
dras in av kronofogdemyndigheten till följd av en
skuld hos denna. I detta fall har inte
bidragstagarens disponibla inkomst ökat. Vid
beräkningen av det slutliga bidraget bör enligt
motionen hänsyn tas till detta.
Med anledning av vad som i motionerna föreslagits
beträffande möjligheterna till eftergift och
utformningen av reglerna för återbetalning vill
utskottet anföra följande.
Systemet med preliminärt och slutligt
bostadsbidrag innebär bl.a. att den som fått för
mycket utbetalat bidrag blir återbetalningsskyldig
för det belopp som betalats ut för mycket.
Överskjutande bidrag som understiger 200 kr behöver
dock inte betalas tillbaka. I fler av motionerna
hävdas att detta belopp skall höjas kraftigt. I
andra motioner förs fram förslag om att kravet på
återbetalning över huvud taget inte skall utlösas i
vissa situationer. Utskottet kan, i likhet med flera
av motionärerna, konstatera att en höjd beloppsgräns
för när återbetalning skall ske skulle innebära en
ökad träffsäkerhet i systemet. Även om en ökad
träffsäkerhet i och för sig är önskvärd bör den
enligt utskottets mening inte åstadkommas genom
kraftigt ökad beloppsgräns utan genom att
informationen och därmed kunskaperna om vikten av
att anmäla en riktig inkomst ökar.
När det gäller frågan om bostadsbidragens effekter
för grupper som socialbidragstagare och arbetslösa
där inkomsterna kan variera kraftigt under året så
delar utskottet motionärernas uppfattning om att
detta kan vara ett problem. Denna frågeställning
omfattas också av det tillkännagivande till
regeringen som riksdagen på förslag av
bostadsutskottet (bet. 2000/01:BoU12 s. 8) gjorde
våren 2001. En närmare redovisning av
tillkännagivandets innebörd lämnas nedan i avsnittet
om bostadsbidragens utformning på längre sikt.
Som framgått ovan kan eftergift av det återkrävda
beloppet medges under vissa förutsättningar. Redan
efter det första bidragsåret uppmärksammades att
möjligheterna till eftergift enligt de ursprungliga
reglerna var alltför begränsade. Riksdagen beslutade
därför våren 1999 på förslag av regeringen att
möjligheterna till eftergift skulle vidgas (bet.
1998/99:BoU9). Det förslag som nu lagts fram och som
utskottet ovan ställt sig bakom innebär att
möjligheterna till eftergift vidgas ytterligare.
Utgångspunkten för om eftergift skall medges eller
inte är dock fortfarande att det i första hand skall
bedömas med avseende på hushållets förmåga att
betala tillbaka det återkrävda beloppet. Enligt
utskottets mening bör det enskilda hushållets
ekonomiska situation även fortsättningsvis utgöra
grund för om eftergift skall medges eller inte. I
den mån motionerna strider mot denna grundläggande
princip bör de alltså avstyrkas av riksdagen.
Utskottet avstyrker med hänvisning till det nu
anförda förslagen i motionerna Bo209 (m), Bo219 (v)
yrkandena 2 och 3, Bo279 (s) samt Sf6 (kd) yrkandena
3 och 4.

Informationen till bidragshushållen

Informationen till bidragshushållen om reglerna för
bostadsbidragen bör enligt motion Bo241 (s)
förbättras. Det anges bl.a. gälla i den situation
där bidragstagaren inser att årsinkomsten blir så
hög att bostadsbidraget kan komma att upphöra. Den
bidragstagare som då begär att bidrag skall upphöra
att utgå i stället för att endast anmäla ändrad
inkomst riskerar att under vissa omständigheter gå
miste om delar av sitt bidrag.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om
vikten av att bidragshushållen ges en bra och
lättillgänglig information om de regler som gäller
för bidragen. Inte minst gäller det när reglerna har
genomgått stora förändringar. På samma sätt är det
nödvändigt att sådana delar av regelverket som visar
sig vålla svårigheter uppmärksammas särskilt i
informationsgivningen. Utskottet har också mot denna
bakgrund tidigare påtalat vikten av förbättrad
information om bl.a. systemet med preliminärt och
slutligt bostadsbidrag.
I budgetpropositionen uttalar regeringen att en
ökad träffsäkerhet i det preliminära
bostadsbidraget är beroende av de uppgifter som
bidragshushållen lämnar till försäkringskassan i
ansökan och i vilken utsträckning de anmäler
inkomständringar. För att förbättra bidragstagarnas
kunskaper och förståelse för bostadsbidragssystemets
regler arbetar också Riksförsäkringsverket med att
vidareutveckla informationen till hushållen med
syfte att öka kunskaperna om reglerna och att
påminna om vikten av att bl.a. anmäla
inkomständringar. Det får enligt utskottets mening
förutsättas att bidragstagarna mot denna bakgrund
kommer att få den förbättrade information som
efterlyses i motion Bo241 (s) utan att riksdagen gör
ett särskilt tillkännagivande om detta. Motionen
avstyrks.

Bostadsbidragens utformning på längre sikt

I anslutning till sitt ställningstagande till
anslagsfördelningen för budgetåret 2002 ovan har
utskottet även behandlat förslag som avser reglerna
för bostadsbidragen för samma budgetår. I flera
motioner läggs dessutom fram förslag som avser
utformningen av bostadsbidragen på något längre sikt
och som därigenom inte påverkar anslagen för
nästkommande år. Förslagen avser såväl en mera
genomgripande reformering av bostadsbidragen som
enskildheter i dagens bidragssystem.

I motion Bo237 (m) yrkande 1 föreslås att
bostadsbidragen skall ses över i ett social- och
skattepolitiskt sammanhang. Enligt motionen innebär
det att bostadsbidragen bör samordnas med övriga
socialpolitiska åtgärder och att dagens bidrag på
sikt växlas mot sänkta skatter. Förslaget innebär
att bostadsbidragen skall ersättas av ett system som
bygger på principen om generella grundavdrag för
barn i stället för bidrag – yrkande 2. Alla
barnfamiljer skall omfattas av avdraget, vilket
bl.a. leder till att marginaleffekterna kommer att
minska. Endast i de fall avdrag ej kan komma i fråga
utgår bidrag.
De förändringar som under senare år gjorts i
bostadsbidragen innebär enligt motion Bo226 (kd) att
bidragen inte längre svarar mot de uppsatta målen.
Framför allt är det barnfamiljerna som drabbats.
Skälen till detta är bl.a. införandet av
individuella inkomstgränser och de snäva ytgränser
som satts upp. En översyn behöver därför göras
snarast av dagens regler och konsekvenserna av dem –
yrkande 1. Översynen bör syfta till att finna ett
fördelningspolitiskt bättre och rättvisare regelverk
än det som nu gäller. I anslutning härtill föreslås
dessutom att bostadsbidragen skall stämmas av
halvårsvis – yrkande 2.
Bostadsbidragen skall enligt motion Bo219 (v) vara
ett bostadspolitiskt instrument med uppgift att ge
svaga hushåll möjligheten att efterfråga goda och
tillräckligt rymliga bostäder. Samtidigt konstateras
i motionen att bidragen numera fått prägel av ett
ensamförälderstöd i framför allt hyresrätt och att
familjer med två inkomsttagare och flera barn
alltmer sällan får bostadsbidrag. Ett av skälen till
detta anges vara att hyres- och inkomstgränserna
varit oförändrade sedan 1996. Regeringen bör därför
lägga fram förslag till förändring av
bostadsbidragen som tar större hänsyn till både
inkomstutvecklingen och boendekostnadsutvecklingen –
yrkande 1. För att öka träffsäkerheten och öka
måluppfyllelsen bör bostadsbidragen dessutom ses
över med avseende på
- barns kapital och kapitalinkomster vid beräkningen
av den bidragsgrundande inkomsten (yrkande 4),
-
- försäkringskassornas rätt att ta del av
kontrolluppgifter avseende kapital m.m. (yrkande
5),
-
- konsekvenserna av åldersgränsen för bostadsbidrag
till hushåll utan barn (yrkande 6),
-
- effekterna av ytnormen (yrkande 7).
-
Folkpartiet föreslår i sin partimotion Sf397 yrkande
7 att bostadsbidragen på sikt skall växlas mot ett
generellt barnstöd. Till grund för förslaget ligger
enligt motionen en strävan att minska
marginaleffekterna och att upphöra med den
konsumtionsstyrning som dagens bostadsbidrag medför.
För att minska kraven på återbetalning och skapa ett
bättre fungerande system bör bostadsbidragen enligt
förslaget beviljas på grundval av boendekostnader
och inkomster månad för månad. Förslaget om en
ändrad grundval för beviljandet av bostadsbidrag
förs även fram i partimotion Bo324 (fp) yrkande 12
liksom i motion Sf7 (fp).

För att minska behoven av bostadsbidrag bör enligt
Centerpartiets partimotion Bo325 yrkande 19 åtgärder
vidtas för att sänka boendekostnaderna och för att
öka den disponibla inkomsten.
Med anledning av vad som i motionerna föreslagits
om bostadsbidragens utformning på längre sikt vill
utskottet anföra följande.
Den reformering av bostadsbidragen som genomförts
sedan år 1997 har lett till betydande förändringar
för många bidragstagare. Det är mot den bakgrunden
som bostadsutskottet och riksdagen varit drivande
när det gäller att få till stånd en snabb och
fortlöpande utvärdering av de nya bidragen. Som
redovisats ovan har också utskottet kontinuerligt
följt upp effekterna av de nya reglerna dels vid
tidigare interna utfrågningar med företrädare för
Riksförsäkringsverket, dels vid en offentlig
utfrågning den 23 oktober 2001 där också Boverket
och oberoende forskare fanns representerade.
Som en direkt följd av utskottets tidigare
insatser har också vissa ändringar vidtagits i
bostadsbidragen. Det gäller bl.a. att en lägsta nivå
för reduktion av boendekostnaden på grund av
bostadsytan införts och att möjligheterna till
eftergift av återbetalningskrav vidgats.
En slutsats som kan dras av den hittillsvarande
uppföljningen av bostadsbidragen är att de fyller de
uppsatta målen så till vida att bidragen i första
hand träffar ekonomiskt svaga hushåll. Det innebär
dock inte att bidragen med nödvändighet i alla delar
svarar mot de mål som satts upp. Nu liksom tidigare
anser utskottet därför att bostadsbidragen även
fortsättningsvis bör följas upp och utvärderas. Med
anslutning till tidigare ställningstaganden vill
utskottet framhålla att det finns ett behov av att
ytterligare fördjupa och bredda analysen av
bostadsbidragen.
I anslutning till sitt ställningstagande till
motionsförslag om bostadsbidragens utformning under
föregående riksmöte redovisade utskottet den översyn
av de ekonomiska familjestöden som då pågick, och
som även omfattade bostadsbidragen till
barnfamiljer. Utredningen har nu redovisat sina
ställningstaganden i sitt slutbetänkande Ur
fattigdomsfällan (SOU 2001:24). Utan att här gå in
på de förslag som lagts fram av utredningen kan
utskottet konstatera att det är värdefullt att en
bred översyn gjorts av bostadsbidragen. Betänkandet
är efter sedvanlig remissbehandling nu föremål för
fortsatt beredning i regeringens kansli. Enligt
utskottets mening bör resultatet av denna beredning
avvaktas innan ställning tas till bostadsbidragens
framtida utformning. Utskottet utgår i detta
sammanhang från att beredningen när det gäller
bostadsbidragen har som grund att bidragen även
fortsättningsvis skall syfta till att ge ekonomiskt
svaga hushåll möjlighet att hålla sig med goda och
tillräckligt rymliga bostäder. Det innebär bl.a. att
bidragens roll som ett viktigt bostadspolitiskt
instrument inte bör överges.
Även om en beredning av bostadsbidragen i vid
mening nu pågår finns det enligt utskottets mening
anledning att något beröra några av de frågor som
utskottet vid flera tidigare tillfällen uttalat att
de bör få sin lösning. Det gäller bl.a. den ovan
redovisade frågan om bostadsbidragens roll och
effekter för särskilda grupper som
socialbidragstagare och arbetslösa där inkomsterna
kan variera kraftigt under året. I sammanhanget har
dessutom vissa frågor av mer teknisk natur lyfts
fram som försäkringskassornas tillgång till
kontrolluppgifter, hur barns försäkringsersättningar
m.m. skall beaktas, kravet på anmälningsplikt sedan
bidraget upphört och socialbidragstagares skyldighet
att anmäla ökad inkomst.
Så sent som i våras uttalade också utskottet (bet.
2000/01:BoU12 s. 8) att det trots den pågående
beredningen av Familjeutredningens förslag fanns
anledning att i särskild ordning överväga de frågor
avseende bostadsbidragen som utskottet lyft fram. På
förslag av utskottet gjorde riksdagen därför ett
tillkännagivande som innebar att regeringen gavs i
uppdrag att dels presentera en långsiktigt hållbar
lösning på de problem beträffande bostadsbidragen
för vissa studerande som uppstått, dels snarast göra
de överväganden avseende bostadsbidragen i övrigt
som utskottet fört fram. Det innebär att flera av de
förslag som nu läggs fram i motionerna redan är
föremål för regeringens uppmärksamhet genom
riksdagens tillkännagivande.
Med hänvisning till det nu anförda avstyrker
utskottet förslagen i partimotionerna Bo324 (fp)
yrkande 12, Bo325 (c) yrkande 19 och Sf397 (fp)
yrkande 7 samt motionerna Bo219 (v) yrkandena 1 samt
4–7, Bo226 (kd) yrkandena 1 och 2, Bo237 (m)
yrkandena 1 och 2 samt Sf7 (fp).

Bostadsbidrag till utbytesstudenter

Enligt motionerna Bo264 (fp) och Bo296 (v) bör det
övervägas om inte också utbytesstudenter skall kunna
uppbära bostadsbidrag under den tid de studerar i
Sverige. Utgångspunkten för förslagen är att
utbytesstudenterna ofta har en sämre
bostadssituation än andra studenter. Ett av skälen
till detta anges vara att de har sämre ekonomiska
möjligheter att efterfråga en bra bostad.

Utskottet vill inte ifrågasätta att många
utbytesstudenter kan ha en sämre bostadssituation än
andra studenter. Det kan mot den bakgrunden
naturligtvis vara rimligt att åtgärder vidtas för
att förbättra utbytesstudenternas möjligheter till
ett bra boende. Enligt utskottets mening är dock
detta en fråga som inte bör lösas inom ramen för
bostadsbidragen. Som motionärerna redovisar är en
förutsättning för att bostadsbidrag skall kunna utgå
att den som uppbär bidrag bor och är folkbokförd i
Sverige. Utskottet är inte berett att frångå denna
princip. I den mån ytterligare åtgärder erfordras
för att lösa utbytesstudenternas bostadssituation
får det enligt utskottets mening ske på annat sätt,
t.ex. i form av insatser som har en direkt knytning
till studierna.
Utskottet avstyrker med hänvisning till det nu
anförda motionerna Bo264 (fp) och Bo296 (v).

Bostadsbidragsgrundande inkomst för
näringsidkare

Enligt motion Bo236 (fp) bör bostadsbidragsreglerna
ändras så att avsättning till s.k. expansionsmedel
inte räknas in i den bostadsbidragsgrundande
inkomsten. Den som driver enskild firma har
möjlighet att sätta av s.k. expansionsmedel som
beskattas när de återförs till inkomsten. Med de
regler som i dag gäller ingår sådan avsättningar som
en del i inkomsten vid beräkningen av bostadsbidrag,
men inte vid beräkning av sjukpenning,
föräldrapenning och pension.

Sedan 1997 gäller att den bidragsgrundande
inkomsten för egenföretagare utgörs av inkomsten av
näringsverksamhet ökad med avsättning till
periodiseringsfond, avdrag för egen pension (viss
del) samt ökning av expansionsmedel. Skälet till att
de redovisade avsättningarna fr.o.m. detta år ingår
i den bostadsbidragsgrundande inkomsten är en
strävan att få likställighet i inkomstbegreppet
mellan egenföretagare och löntagare. Det bör därför
inte vara möjligt för en egenföretagare att reglera
sina inkomster från näringsverksamhet på ett sätt
som i bostadsbidragssammanhang kan gynna
näringsinkomster framför andra inkomster. Utskottet
är mot den bakgrunden inte berett att ändra
inkomstbegreppet för egenföretagare på det sätt som
föreslås i motion Bo236 (fp).

Stipendier i den bostadsbidragsgrundande
inkomsten

Som en del i ett program för att förbättra
kullturarbetarnas situation föreslås i motion Kr227
(m) yrkande 12 att konstnärsstipendier skall räknas
som bidragsgrundande inkomst.

Vid beräkningen av den bidragsgrundande inkomsten
är grundregeln att den utgörs av summan av de
skattepliktiga inkomsterna av tjänst,
näringsverksamhet och kapital. Dessa inkomster, som
bestäms enligt skattelagstiftningens regler,
justeras sedan med vissa tillägg och avdrag som
anges i lagen (1993:737) om bostadsbidrag. Enligt
bestämmelserna i 4 § skall sålunda skattefria
stipendier över 3 000 kr per månad ingå i den
bidragsgrundande inkomsten. Till betydande del är
motionen således tillgodosedd redan genom de regler
som i dag gäller. Utskottet är med hänvisning
härtill inte berett att ställa sig bakom förslaget i
motionen, varför den avstyrks.

Bostadsanpassningsbidrag för elsanering

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslaget om
bostadsanpassningsbidrag vid elsanering.
Jämför reservation 49 (v, kd, c, mp).

Ett kommunalt bidrag kan utgå till anpassning av
bostäder i syfte att ge personer med funktionshinder
ett självständigt liv i ett eget boende. Kommunerna
är skyldiga att lämna bidrag i enlighet med
bestämmelserna i lagen (1992:1574) om
bostadsanpassningsbidrag m.m.

Motion So621 (c) tar upp frågan om rätten till
bostadsanpassningsbidrag i samband med s.k.
elsanering. Motionärerna framhåller att elsanering
av bostäder visat sig vara en verksam metod för att
göra det möjligt för elöverkänsliga att bo kvar i
sina bostäder. Vidare hänvisar motionärerna till
vissa tidigare uttalanden från bostadsutskottet som
anses ge stöd för uppfattningen att elsanering bör
berättiga till bostadsanpassningsbidrag. I motionens
yrkande 6 föreslås mot denna bakgrund att det bör
slås fast att så skall vara fallet.
Som konstateras i den aktuella motionen är
rättsläget för närvarande sådant att kommunerna inte
kan anses vara skyldiga att lämna
bostadsanpassningsbidrag för s.k. elsanering. Denna
tolkning av rättsläget framgår bl.a. av Boverkets
handbok för bostadsanpassningsbidraget. Till grund
för denna uppfattning hänvisar verket till ett
yttrande från Socialstyrelsen och ett avgörande i
kammarrätten.
Bostadsutskottet bör inte uttala sig i frågan om
bostadsanpassningsbidragslagens tillämpning i en
viss typ av ärenden. Däremot kan utskottet vidhålla
sin tidigare redovisade uppfattning att det är
önskvärt med en över landet enhetlig tillämpning av
lagen. Möjligheten att få stöd bör inte vara
avhängig av vilken kommun man är bosatt i. Det
grundläggande problemet i sammanhanget står
emellertid att finna i att det fortfarande, trots
ett mångårigt forsknings- och utredningsarbete,
saknas en samsyn om de huvudsakliga orsakerna till
elöverkänslighetsproblemen. På samma sätt finns
fortfarande en betydande osäkerhet om hur man bäst
skall komma till rätta med problemet och om den typ
av åtgärder som kan innefattas i begreppet
elsanering alltid är den bästa lösningen. Det finns
därför starka skäl att kräva fortsatta
ansträngningar från alla inblandade instanser så att
kunskapsläget ger underlag för en bredare samsyn i
dessa frågor. En sådan utveckling kan också
förväntas bidra till en lösning av det problem som
motionärerna uppmärksammar.
Med hänvisning till det anförda avstyrker
utskottet motion So621 (c) yrkande 6.

Verksamheten vid Lantmäteriverket

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om
anslagstilldelningen efter 2002, jämför
reservation 50 (m, -),
förvaringen av förrättningsakter,
taktila kartor, jämför reservation 51 (m,
kd, c, fp, -).

Anslagstilldelningen efter 2002

Genom att marknadsanpassa delar av verksamheten vid
Lantmäteriverket skapas det enligt motion Bo316 (m)
yrkande 7 ett utrymme för att minska anslaget till
verket för år 2003. På sikt bör statens anslag
reformeras till att motsvara ett anslag som står för
vilka beställningar staten lägger fram. Enligt
motionen bör därför ett s.k. beställningsanslag
utvecklas.

När det gäller den i motion Bo316 (m)
aktualiserade frågan om anslagstilldelningen liksom
anslagskonstruktionen för åren efter 2002 gör
utskottet följande bedömning. Det finns naturligtvis
anledning att från tid till annan överväga
anslagstilldelningen till de statliga myndigheterna
liksom hur anslagen skall konstrueras. Ett sådant
ställningstagande bör dock baseras på ett underlag
som möjliggör en rimlig bedömning av framtida
ekonomiska och andra förutsättningar för
verksamheten. Något sådant underlag har inte
presenterats för utskottet. Motionen avstyrks.

Förvaringen av förrättningsakter

Förslaget i motion Bo268 (c) innebär att någon
central förvaring av lantmäteriets kartor och till
dessa knutna originalhandlingar inte bör komma till
stånd. Enligt motionen är det mycket olämpligt att
samla alla förrättningsakter och originalkartor från
hela landet på ett ställe med avseende på såväl
sårbarhet som tillgänglighet – detta även om
materialet dessförinnan gjorts tillgängligt i
digital form.

Inom lantmäteriet finns ett stort antal
förrättningsakter, dvs. kartor och beslutshandlingar
som tillkommit vid en lantmäteriförrättning. Den
helt övervägande delen av dessa akter förvaras i dag
vid lantmäterimyndigheterna och inte vid
Lantmäteriverket i Gävle. Skälet till detta är att
akterna används i förrättningsverksamheten. Akterna
behövs dels som grund vid nya
lantmäteriförrättningar, dels för att dokumentera
vad som beslutats vid dessa förrättningar. För att
underlätta hanteringen av förrättningsakterna har
Lantmäteriverket inlett en digitalisering av dessa.
Hittills har detta gjorts för Stockholms län och
dåvarande Skaraborgs län. När det gäller övriga län
är avsikten att förrättningsakterna också här skall
överföras till digital form. Det är i dag, främst av
ekonomiska skäl, oklart i vilken takt detta kommer
att kunna ske.
Överföringen av förrättningsakterna till digital
form har skett vid en enhet inom Riksarkivet som
benämns Byrån för svensk arkivinformation (SVAR) och
dess filial i Fränsta, Ånge kommun. Det är också
avsikten att den fortsatta digitaliseringen skall
göras här. När väl en digitalisering är genomförd
kommer de ursprungliga förrättningsakterna inte
längre att behövas i den normala
förrättningsverksamheten. För de förrättningsakter
som hittills digitaliserats gäller att akterna från
det tidigare Skaraborgs län tills vidare förvaras i
tillfällig depå i Ånge, medan akterna från
Stockholms län förvaras vid Lantmäteriverket i
Gävle. Det är dock bara övergångsvis som
originalakterna förvaras på detta sätt. På sikt kan
det förutses att dessa akter, liksom de akter som
digitaliseras i framtiden, kommer att arkiveras i
den ordning som är normal vid statliga myndigheter.
Det innebär att akter från regionala
lantmäterimyndigheter kommer att arkiveras vid
respektive landsarkiv och de akter som finns hos
Lantmäteriverket i Gävle arkiveras vid Riksarkivet.
Som framgår av utskottets kortfattade beskrivning
finns det i dag inte några beslut om att på en plats
centralt arkivera lantmäteriets förrättningsakter.
Däremot kommer en viss centralisering att äga rum
genom att akterna förs till landsarkiven respektive
Riksarkivet. Det kan naturligtvis innebära att
tillgängligheten till originalakterna försämras
något. Samtidigt kommer alla akter att bli
tillgängliga i digital form, något som avsevärt
förbättrar tillgängligheten jämfört med i dag. För
det stora flertalet användare kommer detta med stor
säkerhet att betraktas som en förbättring. Med
avseende på den kvalitet som dokumenten kommer att
hålla också i digital form torde det endast vara i
undantagsfall som originalakten kommer att behövas.
När det gäller originalakterna bör det också beaktas
att det är vanligt att äldre akter är väl använda
och därmed slitna. I många fall skulle de därför
inte klara en fortsatt manuell hantering.
Utskottet avstyrker med hänvisning till det nu
anförda motion Bo268 (c).

Taktila kartor

Lantmäteriverket bör enligt motion Bo208 (m) få i
uppdrag att ta fram taktila kartor, dvs. kartor
avsedda för synskadade och blinda. I motionen
framhålls bl.a. att det är viktigt för de
funktionshindrades eller synskadades delaktighet i
samhället att de kan ta del av den geografiska
information som Lantmäteriverket producerar.
Ansvarsfrågan när det gäller produktionen av taktila
kartor bör därför klarläggas.

Utskottet har i en rad olika sammanhang och vid
många tillfällen givit uttryck för uppfattningen att
funktionshindrade skall ges samma möjligheter som
andra att delta i samhällslivet. Oavsett
funktionshinder skall alla individer i görligaste
mån ges möjlighet till ett aktivt liv såväl i den
egna bostaden som i samhället i övrigt. Tillgång
till taktila kartor utgör ett exempel på hur
delaktigheten kan ökas. Lantmäteriverket har också
med stöd från bl.a. EU bedrivit ett projekt för att
utveckla metoder för framställning av taktila
kartor. En rapport från projektet om utveckling av
produktionssystem för framställning av taktila
kartor och höjdmodeller samt ett taktilt GIS-system
(GIS = geografiska informationssystem) har också
lagts fram hösten 2000. Något beslut om produktion
av taktila kartor har dock ännu inte fattats. Enligt
utskottets mening bör det i första hand övervägas i
vilken utsträckning en produktion kan komma till
stånd inom ramen för nuvarande resurser och/eller
med stöd av externa finansiärer. Det
utvecklingsarbete som nu genomförts torde också
utgöra en god grund för dessa överväganden.
Utskottet är mot denna bakgrund inte nu berett att
ställa sig bakom förslaget i motion Bo208 (m).

Verksamheten vid länsstyrelserna

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om
– nyckeltal för verksamheten vid
länsstyrelserna, jämför reservation 52 (m, -
),
– tillsynen vid länsstyrelserna,
– länsstyrelsernas arbete med miljömålen.

Utskottet har i avsnittet om anslagsfördelningen
inom utgiftsområde 18 behandlat de förslag som avser
frågan om länsstyrelseanslagets storlek för
budgetåret 2002. I detta avsnitt behandlas tre
motionsförslag om verksamheten vid länsstyrelserna.

Nyckeltal för verksamheten vid länsstyrelserna

Utskottet tar först upp ett förslag i motion Bo316
(m) yrkande 9 om utveckling av nyckeltal för
verksamheten vid länsstyrelserna. Nyckeltalen bör
enligt motionen utformas så att de ger möjlighet
till jämförelser av verksamheternas effektivitet
mellan olika länsstyrelser.

Ett motsvarande förslag behandlades även
föregående år (bet. 2000/01:
BoU1). Utskottet anförde då:
Bostadsutskottet instämmer givetvis i synpunkten
att olika vägar bör prövas för att utveckla och
effektivisera verksamheten vid länsstyrelserna. I
ett sådant arbete har utvecklingen av
resultatredovisningar och andra underlag för
uppföljning och utvärdering stor betydelse.
Redovisningen av verksamheten med hjälp av s.k.
nyckeltal kan ses som ett viktigt instrument för
detta arbete. Det kan exempelvis gälla att
redovisa arbetsbelastningen inom olika
verksamhetsområden eller resursförbrukningen för
en viss typ av ärende. Användningen av nyckeltal
måste givetvis även kompletteras med andra former
av redovisningar av pågående verksamhet och
uppnådda resultat.
I årets budgetproposition redovisar regeringen
kortfattat inriktningen av vissa
utvecklingsinsatser avseende länsstyrelserna. Det
framhålls att ett arbete pågår med att skapa
principer för en enhetlig redovisning av
verksamhet och ekonomi. Syftet är bl.a. att
förbättra möjligheterna till uppföljning av och
jämförelser mellan länsstyrelsernas resultat. En
mer utförlig redovisning av detta arbete har i
samband med motionsberedningen lämnats inför
utskottet. Av denna redovisning har framkommit
att en utveckling och användning av nyckeltal med
i princip den inriktning som efterfrågas av
motionärerna redan pågår. Utskottet ser positivt
på detta arbete som bör kunna resultera i att
även det beslutsunderlag som i olika sammanhang
underställs riksdagen successivt kan förbättras.

Utskottet har erfarit att arbetet med att utveckla
redovisningskrav som ökar möjligheten till
jämförbarhet av verksamheterna vid olika
länsstyrelser fortgår. Dessa krav kommer bl.a. till
uttryck i regleringsbreven för länsstyrelserna.
Utskottet ser positivt på detta arbete som även
ligger väl i linje med vad som förordas i motion
Bo316 (m) yrkande 9. Ett tillkännagivande i frågan
kan därför undvaras.

Med hänvisning till det anförda avstyrks det
aktuella motionsyrkandet.

Tillsynen vid länsstyrelserna

I motion Bo278 (s) föreslås riksdagen göra ett
tillkännagivande om den statliga tillsynen vid
länsstyrelserna. Motionärerna hänvisar till att den
kommunala tillsynen avseende livsmedel m.m. inte
kunnat bedrivas på önskat sätt och förordar därför
ökade resurser till den statliga regionala
verksamheten.

Inte heller förslaget i denna motion bör enligt
utskottets mening föranleda något tillkännagivande
från riksdagens sida. Utskottet vill visserligen
inte ifrågasätta att resursläget för vissa typer av
tillsynsverksamhet vid kommunerna och
länsstyrelserna i dag är mycket ansträngt. Även
redovisningen av länsstyrelsernas verksamhet i
budgetpropositionen ger underlag för en sådan
bedömning. Ett ställningstagande till denna typ av
resursfrågor kan emellertid svårligen göras i
generella termer utan får övervägas utifrån
förutsättningarna inom varje sakområde. I fråga om
ett av de områden som motionärerna hänvisar till,
livsmedelstillsynen, har en översyn nyligen
genomförts av Livsmedelsverket. Verket föreslår i en
rapport som nyligen avlämnats till regeringen att
livsmedelstillsynen skall föras över från kommunerna
till staten. Rapporten remissbehandlas för
närvarande.
Utskottet avstyrker med hänvisning till det
anförda motion Bo278 (s).

Länsstyrelsernas arbete med miljömålen

Frågor om livsmedelssektorns betydelse i Skåne tas upp i motion
MJ341 (c). I motionens yrkande 5 föreslås riksdagen
göra ett tillkännagivande om att regeringen i de
fortsatta instruktionerna om länsstyrelsernas arbete
med miljömålen betonar att såväl ekologiska som
sociala och ekonomiska aspekter måste beaktas. Om så
inte sker anser motionärerna att resultatet kan bli
att livsmedelsproduktionen söker sig till andra
områden i Europa med andra miljöambitioner än dem
som finns i Sverige.

Vad gäller länsstyrelsernas arbete med miljömålen
förutsätter utskottet att detta sker med beaktande
av alla i sammanhanget relevanta frågor. Vad
utskottet kan utläsa görs det inte heller gällande i
motion MJ341 (c) att så hittills inte skulle ha
varit fallet. Utskottet kan därför inte se att det
föreligger tillräckliga skäl för ett riksdagens
tillkännagivande i den aktuella frågan. Motion MJ341
(c) yrkande 5 avstyrks således.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag
till riksdagsbeslut som behandlas i
avsnittet.
1. Utformningen av bostadspolitiken (punkt 2)
av Knut Billing (m), Sten Andersson (-), Inga
Berggren (m) och Carl-Erik Skårman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 1. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2001/02:Bo318 yrkandena 1 och 2,
2001/02:N224 yrkande 5, 2001/02:N313 yrkande 2 och
2001/02:N319 yrkande 2 samt avslår motionerna
2001/02:Bo267, 2001/02:Bo269, 2001/02:Bo290
yrkandena 1 och 3, 2001/02:Bo307, 2001/02:Bo311,
2001/02:Bo314, 2001/02:Bo320 yrkandena 1 och 2,
2001/02:Bo322 yrkande 1, 2001/02:
Bo323 yrkande 2, 2001/02:Bo325 yrkandena 2–5,
2001/02:N267 yrkande 30 och 2001/02:So637 yrkande
13.

Ställningstagande

Bostadspolitiken i Sverige har havererat. Trots alla
problem, som bevisligen finns, lägger regeringen
inte fram några förslag som kan leda till
förbättringar. Den socialdemokratiska
bostadspolitiken har resulterat i bostadsbrist i
tillväxt- och utbildningsorter, bostadsöverskott i
glesbygd och höga boendeskatter i stora delar av
landet. Det är dags att byta riktning och börja föra
en bostadspolitik som är till för människorna. Det
är dags att överge dagens havererade system och
tillskapa en ny bostadspolitik där de boende sätts i
centrum.

Sammanfattningsvis bör denna nya bostadspolitik
- präglas av visioner och innovativt nytänkande till
glädje för alla boende,
-
- skapa valfrihet och ett bra boende till en så låg
kostnad som möjligt,
-
- ge en fungerande bostadsmarknad i hela landet,
-
- ge de boende möjlighet att fullt ut själva ta
ansvar för sitt boende och för sin bostad,
-
- öka flexibiliteten på bostadsmarknaden genom en
större rörlighet och ett bättre utnyttjande av
bostadsbeståndet.
-
För att ge bostadspolitiken denna inriktning måste
den självklara utgångspunkten vara att människor
själva skall kunna välja den bostad de önskar.
Bostadsmarknaden skall styras av människors
efterfrågan och fria val, inte av regleringar och
politiska eller administrativa beslut. Den ökade
rörlighet detta skapar, såväl geografiskt som mellan
olika boendeformer, leder till en öppen och flexibel
bostadsmarknad till gagn för alla boende.

Bostadspolitiken skall ge förutsättningar för att
bevara och utveckla olika upplåtelseformer som kan
tillgodose olika individers önskemål i olika skeden
av livet. Det förutsätter en öppen och fungerande
marknad utan inslag av snedvridande subventioner,
detaljregeringar och politisk klåfingrighet.
Äganderätten är en omistlig del i en demokrati.
Ägandet stärker människors oberoende, skapar
trygghet och bidrar till integration.
Bostadspolitiken måste därför göra det möjligt för
fler att äga sin bostad. Det ger den förutsebarhet
och frihet som alla boende har rätt att kräva. Som
en del i denna politik skall ägarlägenheter
möjliggöras genom att det blir tillåtet med
tredimensionell fastighetsbildning.
Även bostadsrättens ställning måste stärkas.
Ombildning av hyresrätt till bostadsrätt bör därför
underlättas. Det leder till en bättre balans mellan
olika upplåtelseformer där det blir efterfrågan som
avgör vilken typ av bostad som de boende efterfrågar
och inte andra styrmekanismer. En ökad andel
bostadsrätter leder också till att integrationen
ökar i och med friköp av hyreslägenheter i
segregerade områden.
Hyresrätten måste återupprättas. Subventioner och
prisregleringar har lett till brist på hyresrätter,
långa köer och en omfattande svart marknad. För att
det skall kunna vara möjligt att bygga och förvalta
hyresrätter även i framtiden måste en friare
hyressättning tillåtas, särskilt i nyproduktion. Som
ett led i detta bör allmännyttans hyresnormerande
ställning avskaffas – detta för att återge
bruksvärdessystemet dess ursprungliga funktion.
Dessutom måste hyressättningssystemet reformeras så
att det bl.a. blir möjligt för kund och
fastighetsägare att vid inflyttning komma överens om
en hyra som är relaterad till efterfrågan på
bostäder. Det innebär dock inte att
besittningsskyddet skall kunna kringås genom
orimliga hyreshöjningar. En hyreshöjning skall kunna
överklagas till, och skälighetsprövas av, allmän
domstol.
För att få i gång byggandet krävs förändringar och
förenklingar. Plan- och byggprocessen måste
reformeras och antalet instanser för överklagande av
detaljplan och bygglov minskas. Beskattningen av
byggande och boende måste sänkas. Det förutsätter
både en sänkning av det allmänna skattetrycket och
en sänkning eller borttagande av de skatter som är
direkt inriktade mot byggande och boende. Detta
innebär att den för många boende så betungande
fastighetsskatten måste avvecklas liksom
förmögenhetsskatten som kraftigt höjer
boendekostnaderna i många bostadsområden. Större
möjligheter att utnyttja strandnära områden för
bebyggelse måste införas. Vägnätet måste förbättras
för att möjliggöra nya bostadsområden.
För att underlätta för unga och studerande att få
tag på bostad, skall en möjlighet att skattefritt
hyra ut del i stadigvarande bostad införas. För att
skapa bättre ekonomiska förutsättningar vid
bostadsförvärv för såväl samhället som den enskilde
bör ett bosparsystem införas.
För att skapa lika förutsättningar för alla
husägare bör tomträttsinstitutet avskaffas. Det bör
ske genom att tomträtterna säljs till
tomträttsinnehavarna. Det frigjorda kapitalet kan
sedan användas i kommunernas kärnverksamhet eller i
annan kommunal verksamhet som kommunen beslutar om.
För att ge utrymme för de boendes önskemål och
förutsättningar och för att ge fastighetsägarna
möjlighet att fullt ut svara mot dessa bör
kommunernas roll på det bostadspolitiska området
begränsas. Det bör bl.a. ske genom att det kommunala
ägandet av bostadsföretag successivt avvecklas.
Vad vi nu med anslutning till förslagen i Moderata
samlingspartiets partimotioner Bo318 yrkandena 1 och
2 och N224 yrkande 5 samt motionerna N313 (m)
yrkande 2 och N319 (m) yrkande 2 anfört om
bostadspolitikens utformning och inriktning bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Övriga motionsyrkanden avstyrks.

2. Utformningen av bostadspolitiken (punkt 2)

av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 2. Därmed bifaller riksdagen
motion 2001/02:Bo290 yrkandena 1 och 3 samt avslår
motionerna 2001/02:Bo267, 2001/02:Bo269,
2001/02:Bo307, 2001/02:
Bo311, 2001/02:Bo314, 2001/02:Bo318 yrkandena 1 och
2, 2001/02:Bo320 yrkandena 1 och 2, 2001/02:Bo322
yrkande 1, 2001/02:Bo323 yrkande 2, 2001/02:Bo325
yrkandena 2–5, 2001/02:N224 yrkande 5, 2001/02:N267
yrkande 30, 2001/02:N313 yrkande 2, 2001/02:N319
yrkande 2 och 2001/02:So637 yrkande 13.

Ställningstagande

Det finns ett stort behov av en samlad syn på
bostadspolitiken för att skapa en ekologisk och
socialt hållbar utveckling. Bostäder måste därför
ses som viktiga ur två aspekter dels som en del i
vår infrastruktur, jämställd med järnvägar och
vägar, dels som en rättighet för alla till ett eget
hem. För att våra bostäder skall kunna fylla dessa
två funktioner fordras en rad åtgärder som inte bara
är av bostadspolitisk natur utan som också avser
flera andra politikområden. Det finns i dag en
tendens att betrakta bostadsfrågorna som isolerade
från andra samhällsområden. Så är naturligtvis inte
fallet. För att bostaden skall bli en social
rättighet måste alla samhällssektorer involveras i
arbetet för att nå dit.

Den allt större bostadsbristen i våra
storstadsområden och i andra expansiva orter hämmar
tillväxten. Bristen på bostäder leder till
svårigheter för den som får ett arbete på någon av
dessa orter och därför vill flytta dit. I de flesta
fall är bristorterna också universitets- och
högskoleorter, vilket gör det svårt för studerande
att kunna genomföra sin utbildning m.m. En
oundviklig följd blir också att antalet utan egen
bostad ökar. Allt fler tvingas till andrahandsboende
och andra tillfälliga lösningar.
Till en del kan dagens problem enligt vår mening
lösas genom bättre kommunikationer, bättre planering
och en genomtänkt lokalisering av utbildningsplatser
för högre studier. För att dessa åtgärder skall få
avsedd effekt fordras att de ingår i en samlad
strategi. Det kräver i sin tur en samplanering som
omfattar alla berörda politikområden och en
nationell plan för hur bostadsbyggandet bör
utvecklas på regional och nationell nivå. Ansvaret
för bostadsförsörjningen på lokal nivå skall dock
fortfarande ligga på kommunerna. Det är alltså inte
fråga om att på något sätt minska det kommunala
ansvaret. Samplaneringen och de nationella målen
syftar i stället till att ge kommunerna en vidare
ram för sitt agerande.
Målet med den samplanering vi nu förordar är att
öka tillgången på goda bostäder. Ett nytillskott av
ny- och ombyggda bostäder är dock inte tillräckligt
i sig. Det fordras också att det är fråga om
bostäder med boendekostnader som de boende kan
betala.
Boendekostnaderna påverkas av en rad faktorer med
många intressenter inblandade: stat och kommun,
fastighetsägare och boendeorganisationer, byggherrar
och byggentreprenörer samt byggbranschens olika
sektorsorgan. Alla påverkar boendekostnaderna genom
sitt agerande och agerar utifrån sina egna
förutsättningar. Den uttalade målsättningen, inte
minst från ansvarig ministers sida, är att
boendekostnaden som andel av disponibel inkomst
skall pressas ned. Staten har från sin sida
medverkat till att fastighetsbeskattningen och
förmögenhetsbeskattningen minskar. Detta leder
förhoppningsvis till minskade boendekostnader.
De hittills vidtagna åtgärderna för att minska
boendekostnaderna är dock inte tillräckliga.
Regeringen bör därför tillsätta en
boendekostnadskommission där alla berörda parter
ingår. Kommissionen skall ha till uppgift dels att
enas om åtgärder som leder till sänkta
boendekostnader, dels att granska de olika
intressenternas påverkan på utvecklingen av
boendekostnaderna.
Vad vi nu med anslutning till förslagen i
Vänsterpartiets partimotion Bo290 yrkandena 1 och 3
om bostadspolitikens utformning och inriktning
anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna. Övriga motionsyrkanden avstyrks.

3. Utformningen av bostadspolitiken (punkt 2)

av Ulla-Britt Hagström (kd) och Annelie Enochson
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 3. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2001/02:Bo269 och 2001/02: Bo320
yrkandena 1 och 2 samt avslår motionerna
2001/02:Bo267, 2001/02:Bo290 yrkandena 1 och 3,
2001/02:Bo307, 2001/02:Bo311, 2001/02:Bo314,
2001/02:Bo318 yrkandena 1 och 2, 2001/02:Bo322
yrkande 1, 2001/02:
Bo323 yrkande 2, 2001/02:Bo325 yrkandena 2–5,
2001/02:N224 yrkande 5, 2001/02:N267 yrkande 30,
2001/02:N313 yrkande 2, 2001/02:N319 yrkande 2 och
2001/02:So637 yrkande 13.

Ställningstagande

En god bostad och närmiljö är av grundläggande
betydelse för välfärden. Alla ska därför ha rätt
till en ändamålsenlig bostad till rimlig kostnad.
Boendet skall underlätta gemenskap och ett aktivt
vardagsliv. Att verka för goda fysiska
uppväxtmiljöer är en viktig uppgift för
bostadspolitiken.

Medborgare som är berörda av en plan för byggande
skall kunna komma in med synpunkter så tidigt som
möjligt i planprocessen. Inför planbeslut skall
fullgoda konsekvensbeskrivningar göras, i synnerhet
för hur planen påverkar barns, äldres och
funktionshindrades situation. Strävan måste vara att
det i alla stadsdelar och bostadsområden ska finnas
varierande upplåtelseformer, för att därigenom få
till stånd en naturlig blandning av åldrar,
människor med olika bakgrund och ekonomisk standard.
Därigenom motverkas etnisk, social och ekonomisk
segregation. Boendesektorn måste bli mer flexibel
och öppen för människors behov. Valfrihet skall
finns mellan olika boendeformer under olika perioder
i livet och även lågavlönade barnfamiljer,
pensionärer och studerande måste ges möjligheter
till en rimlig boendestandard.
Kommunerna skall ha det sociala ansvaret för att
trygga bostadsförsörjningen för sina medborgare. Det
ska dock höra till det kommunala självbestämmandet
att få avgöra på vilket sätt man vill säkerställa
tillgången till bostäder för alla kommuninvånare.
Den nu i korthet skisserade visionen av det goda
boendet och det goda samhället kan inte nås med
dagens bostadspolitik. En radikal bostadspolitisk
kursändring måste därför komma till stånd. Som
viktiga ingredienser i en sådan ny politik ingår
bl.a. följande åtgärder.
Valfriheten och mångfalden i boendet måste öka.
Det är nödvändigt att bostadsbyggandet accelererar
samtidigt som de skenande byggkostnaderna minskar.
Åtgärder behöver vidtas för att få fram bra bostäder
till rimlig kostnad. Kommunernas planberedskap och
byggherrarnas upphandling är viktiga faktorer som
måste förbättras.
Ägarlägenheter bör snarast införas i enlighet med
riksdagens tidigare beslut. Även i övrigt måste
åtgärder vidtas för att garantera ett brett utbud av
bostäder av olika utformning och med olika
upplåtelseformer.
Studenterna är en grupp vars bostadssituation kan
förbättras genom en ökad ny- och ombyggnad av
studentbostäder.
Bostadsrättens ställning måste stärkas genom en
återgång till krav på enkel majoritet för ombildning
m.m. Dessutom bör bostadsrättens ställning som pant
stärkas, bl.a. genom att införa ett
bostadsrättsregister.
Ett bosparsystem med de tyska bosparkassorna som
förebild bör införas för att underlätta för såväl
den enskilde som samhället vid förvärv av bostad.
Fastighetsskatten måste på sikt avvecklas. I
stället bör kommunerna ges en möjlighet att ta ut en
avgift för att täcka kostnader för gatuunderhåll,
brandförsvar och annan kommunal service som är
kopplad till fastigheten.
Boendesegregationen skall motverkas genom ett
förstärkt lokalt inflytande där de boendes önskemål
och förmåga tas till vara samtidigt som utbudet av
service förbättras. Möjligheterna till
självförvaltning bör förbättras genom ett höjt tak
för skattefrihet m.m.
Bostadssituationen för särskilt utsatta grupper
måste lösas. Det gäller främst de hemlösa för vilka
bostäder bör ordnas genom insatser från i första
hand kommunerna, men också från staten.
Kvaliteten i våra bostäder och bostadsområden
måste säkras. Det innebär att allt byggande skall
ske med största möjliga hänsyn till miljön och till
de boende. Inomhusmiljön bör förbättras genom
insatser i befintliga bostäder och genom åtgärder
som ger sunda nya hus. All ny- och ombyggnad bör
vidare ske med beaktande av arkitektoniska och
estetiska värden. Kulturmiljöer måste tas till vara.
Vad vi nu med anslutning till motionerna Bo320
(kd) yrkandena 1 och 2 samt Bo269 (kd) anfört om
utformningen av bostadspolitiken bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna. Övriga
motionsyrkanden avstyrks.

4. Utformningen av bostadspolitiken (punkt 2)

av Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 4. Därmed bifaller riksdagen
motion 2001/02:Bo325 yrkandena 2–5 samt avslår
motionerna 2001/02:Bo267, 2001/02:Bo269,
2001/02:Bo290 yrkandena 1 och 3, 2001/02:Bo307,
2001/02:Bo311, 2001/02:Bo314, 2001/02:Bo318
yrkandena 1 och 2, 2001/02:Bo320 yrkandena 1 och 2,
2001/02:Bo322 yrkande 1, 2001/02:Bo323 yrkande 2,
2001/02:N224 yrkande 5, 2001/02:N267 yrkande 30,
2001/02:N313 yrkande 2, 2001/02:N319 yrkande 2 och
2001/02:So637 yrkande 13.

Ställningstagande

Hemmet har en större betydelse för oss människor än
att bara skydda oss mot väder och vind. Boendet har
i alla tider varit en viktig del i människors
värdeskapande och viktigt för att skapa
livskvalitet. Detta gäller inte minst i dagens
stressiga samhälle. Hemmet blir alltmer ett slags
frizon dit vi kan återvända för att vila och hämta
kraft, där vi kan vara oss själva och där vi kan
ägna oss åt skapande verksamhet.

Framtidens boende bör utgå från behovet av ett
individuellt boende. Det individuella boendet bygger
på människors olikheter. Vi har olika behov och
olika sätt att leva. På samma sätt som framtidens
boende kommer att vara ett individuellt boende
kommer framtidens planering att utgå från de
människor som bor på platsen och från de naturgivna
förutsättningar som finns just där.
Sverige är i dag ett i många avseenden delat land.
Bostadsmarknaderna på olika platser i landet skiljer
sig åt. Samtidigt som det råder brist på bostäder i
våra storstäder och i många högskoleorter rivs tomma
hus i våra utflyttningsorter.
Utmaningen i morgondagens bostadspolitik ligger i
att låta olikheterna vara en styrka. Det förutsätter
en långtgående decentralisering av ansvaret för
bostadspolitik och samhällsplanering. Det
förutsätter också att människor har möjlighet till
självbestämmande och inflytande över sitt boende,
antingen genom att äga sin bostad eller genom ett
reellt inflytande över bostadens förvaltning.
För att forma en hållbar boendepolitik som kan
möta människors behov och de skilda förutsättningar
som finns i landet måste boendepolitiken utgå från
följande principer:
- Människan i centrum: Ansvar för varandra och för
naturen skall vara vägledande när samhället formas.
Inom bostadspolitiken innebär det att möjligheter
och konsekvenser för individen och familjen skall
vara avgörande.
-
- Valfrihet och mångfald: Människors varierande
behov skall mötas genom att människor fritt skall
kunna välja en mångfald av boendealternativ som
avser såväl boendeort som boendeform.
-
- Neutralitet mellan boendeformer: Samhället skall
inte styra människors val av boende genom att
favorisera någon boendeform framför andra. Det
skall råda neutralitet i synen på och i fråga om
ekonomiska förutsättningar för olika boendeformer.
-
- Ingen ny subventionspolitik: Det är människors
efterfrågan på bostäder som skall styra vad som
byggs, inte skatter, subventioner, regler eller
politiska beslut.
-
- Lokalt utformad boendepolitik: Boendepolitiken
skall formas underifrån, med utgångspunkt från de
lokala och regionala förutsättningarna.
-
- Demokrati i boende och planering: De boende skall
ges ett reellt inflytande över sitt boende och
utvecklingen av sin bygd.
-
- Tillgänglighet: Tillgängligheten till såväl
offentliga lokaler och platser som bostäder och
arbetsplatser skall förbättras och människor med
olika funktionshinder skall ges bättre möjlighet
att påverka samhällsplaneringen.
-
- Trygga boendemiljöer: All planering skall
uppmärksamma och involvera utsatta grupper för att
skapa en trygg miljö.
-
- Livskvalitet i boendet: Hus skall byggas så att de
blir sunda hus och goda bostäder. Bostadsområden
skall planeras så att det finns närhet till natur
och grönområden.
-
- Enklare regler: Regelverket för planering och
byggande skall förenklas.
-
För att komma till rätta med bostadsbristen i de
kommuner som har underskott på bostäder är det två
övergripande åtgärder som behöver göras. Fler
bostäder behöver byggas och kommunikationerna
behöver förbättras för att minska trycket på de
bostadsmarknader som är överhettade. Det är min
bestämda uppfattning att det går att minska
bostadsbristen i storstadsområdena betydligt genom
att förbättra kommunikationerna inom regionerna, men
också till bostadsmarknader i näraliggande regioner.

Goda kommunikationer löser emellertid bara en del
av bostadsbristen i storstadsområdena och på
universitets- och högskoleorter. För att på allvar
komma till rätta med bostadsförsörjningen behöver
byggandet, framför allt av hyresbostäder, öka. Trots
att efterfrågan på bostäder på många håll är mycket
hög är intresset för att bygga hyreslägenheter
minimalt. Det finns därför ett politiskt ansvar,
såväl kommunalt som nationellt, att skapa goda
förutsättningar för ökat byggande. Staten har ansvar
för regelverk, finansieringsfrågor och beskattning.
Kommunerna har ansvar för planering,
bostadsförsörjning och tilldelning av mark. Statens
viktigaste bidrag för att skapa bättre
förutsättningar för byggande är att sänka skatterna
på boendet och förenkla regelverket. Kommunernas
viktigaste bidrag är att vara förutseende och
planera i god tid samt att se till att det finns
tillgång till tomtmark till rimliga priser.
En bostadsmarknad utan hyresrätter är marknad utan
mångfald. Centerpartiet anser att det är viktigt att
det finns en blandning av upplåtelseformer i varje
stadsdel. Det ger människor valmöjligheter och
motverkar segregering av boendet.

En bostadspolitik som är enkelspårigt inriktad på
att omvandla hyreslägenheter i allmännyttan till
bostadsrätter ger inte några nya bostäder och skapar
dessutom inlåsningseffekter på hyresmarknaden. Det
mest konstruktiva som kan göras är att ge
bostadsbolagen i uppdrag att använda de pengar som
kommer in vid omvandlingar till att bygga nya
hyresbostäder. Då investeras pengarna tillbaka i
bostadsmarknaden och kan bli till nytta för alla som
söker bostad.

Vad jag nu med anslutning till Centerpartiets
partimotion Bo325 yrkandena 2–5 anfört bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna. Övriga
motionsyrkanden avstyrks.

5. Utformningen av bostadspolitiken (punkt 2)

av Yvonne Ångström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 5. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2001/02:Bo322 yrkande 1, 2001/02:Bo323
yrkande 2, 2001/02:N267 yrkande 30 och 2001/02:So637
yrkande 13 samt avslår motionerna 2001/02:Bo267,
2001/02:Bo269, 2001/02:Bo290 yrkandena 1 och 3,
2001/02:Bo307, 2001/02:Bo311, 2001/02:Bo314,
2001/02:Bo318 yrkandena 1 och 2, 2001/02:Bo320
yrkandena 1 och 2, 2001/02:Bo325 yrkandena 2–5,
2001/02:N224 yrkande 5, 2001/02:N313 yrkande 2 och
2001/02:N319 yrkande 2.

Ställningstagande

Det är i dag uppenbart för alla, med undantag av
regeringen, att den svenska bostadspolitiken inte
fungerar. Även om ordet kris är starkt finns det
inget annat sätt att beskriva situationen på. Det är
inte heller en kris som beror på enstaka
oförklarliga misstag eller yttre händelser, utan
resultatet av ett ideologiskt systemfel.
Bostadspolitiken har under en rad av år varit
spelplatsen för särintressen och missriktade
politiska ambitioner. Som en följd av detta har
bostadsmarknaden under decennier präglats av
centralplanering, förmynderi och subventioner.
Bostadssektorn har i den svenska marknadsekonomin
blivit en planekonomisk frizon som utmärks av köer,
krångel, svarta affärer, en bostadsproduktion som
inte svarar mot efterfrågan, ineffektivitet, höga
kostnader och missnöjda konsumenter.

En ytterligare effekt av den politik som bedrivits
är att den svenska bostadsmarknaden i dag präglas av
stora regionala olikheter. Samtidigt som
tillväxtregionerna uppvisar stor bostadsbrist är
överskottet på bostäder i andra delar av landet
betydande. I de mest expansiva regionerna börjar
bostadsbristen rent av bli en tillväxthämmande
faktor.
Det är mot den beskrivna bakgrunden nu hög tid att
lägga om bostadspolitiken i liberal riktning. Det
innebär en politik som ger den enskilda människan
makt över sin egen situation och som låter den
enskildes önskemål och förutsättningar vara styrande
för boendet. Hörnstenarna i en sådan liberal
bostadspolitik skall vara
- avreglering och konkurrens som sänker bygg- och
underhållskostnader,
-
- en mer flexibel hyressättning med bibehållen
trygghet mot oskäliga hyreshöjningar för
hyresgästerna och
-
- en återupprättad neutralitet mellan
upplåtelseformerna.
-
De reformer som måste till för att de uppsatta målen
skall kunna nås innefattar bl.a. insatser för att

- stimulera tillkomsten av bostadsrätter i områden
där hyresrätter dominerar,
-
- snarast införa ägarlägenheter i enlighet med den
beställning som riksdagen gjort hos regeringen,
-
- få till stånd ett ökat ny- och ombyggande genom
avreglering och förenklingar i regelsystemen,
-
- skapa nya former för ägande och förvaltning av
kommunala bostadsföretag,
-
- öka de boendes inflytande över såväl bostaden som
det egna bostadsområdet,
-
- avveckla fastighetsskatten i sin nuvarande form.
-
Ett genomförande av de nu förordade åtgärderna
skulle leda till att en rad av dagens
bostadspolitiska problem skulle kunna lösas. Det
skulle ge ökad rörlighet på bostadsmarknaden med ett
bättre utnyttjande av det befintliga
bostadsbeståndet som följd. Därmed skulle också
svårigheterna för ungdomar och andra grupper som
inte är etablerade på bostadsmarknaden minska.

Vad jag nu med anslutning till Folkpartiets
partimotion Sop637 yrkande 13 samt motionerna Bo322
(fp) yrkande 1, Bo323 (fp) yrkande 2 och N267 (fp)
yrkande 30 anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden
avstyrks.

6. De bostadspolitiska frågornas behandling i
regeringen (punkt 3, motiveringen)

av Knut Billing (m), Sten Andersson (-), Inga
Berggren (m) och Carl-Erik Skårman (m).

Ställningstagande

Vi delar den uppfattning som konstitutionsutskottet
tidigare givit uttryck för, dvs. att riksdagen bör
vara ytterst återhållsam med att uttala sig eller på
annat sätt söka påverka regeringen när det gäller
hur den skall organisera sitt arbete. Något
tillkännagivande eller annat ställningstagande i
frågan från riksdagens sida bör därför inte komma i
fråga. Motionerna avstyrks sålunda.

7. Bostadsförsörjningen (punkt 4, motiveringen)

av Knut Billing (m), Sten Andersson (-), Inga
Berggren (m), Carl-Erik Skårman (m) och Yvonne
Ångström (fp).

Ställningstagande

Enligt vår mening borde lagen om kommunernas
bostadsförsörjningsansvar aldrig ha införts. Det
finns mot den bakgrunden inte anledning att överväga
lagens närmare utformning. Lagen bör i stället
omedelbart avskaffas. Motionerna avstyrks med
hänvisning härtill.

8. Bostadsförsörjningen (punkt 4)

av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen antar det i motion 2001/02:Bo224 intagna
förslaget till lag om ändring i lagen (2000:1383) om
kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen vad
avser 1 och 5 §§ samt tillkännager för regeringen
som sin mening vad som framförs i reservation 8.
Därmed bifaller riksdagen motionerna 2001/02:Bo224
yrkandena 1, 2, 7–11, 2001/02:Bo246 yrkande 10 och
2001/02:A317 yrkande 10 samt avslår motion
2001/02:Bo320 yrkande 9.

Ställningstagande

Rätten till en bostad har delvis stärkts i samband med
införandet av lagen (2000:1383) om kommunernas
bostadsförsörjningsansvar. Dessvärre är lagen i sin
nuvarande utformning otillräcklig och otydlig, vilket
gör den tandlös. Lagen måste därför omarbetas så att
den dels ytterligare markerar kommunernas ansvar och
kommuninvånarnas rättigheter, dels ställer tydliga krav
på kommunernas övergripande boendeplanering.

Genom 1 § ställs krav på att kommunerna skall
planera för bostadsförsörjningen. Hur kommunerna
skall bedriva sin bostadsförsörjningsplanering
framgår inte, och vad den skall omfatta regleras
inte heller. Lagen bör därför förtydligas så att det
klart framgår att kommunerna skall upprätta
särskilda boendeplaneringsprogram som skall antas av
kommunfullmäktige minst en gång per mandatperiod.
Dessutom skall i paragrafen samrådsförfarandet
mellan berörda kommuner regleras när det gäller
regionala boendeplaneringsprogram.
Även 3 § bör ändras. I sin nuvarande lydelse
innebär paragrafen att det är frivilligt att inrätta
bostadsförmedling liksom att samarbeta regionalt.
Även om regeringen, om så erfordras, kan kräva att
en kommun anordnar förmedling eller samarbetar
regionalt är detta inte tillräckligt. Bestämmelsen
bör därför ändras så det blir obligatoriskt med
kommunal bostadsförmedling, men med rätt till
undantag om det finns skäl för det. Denna fråga
kommer utskottet att ta upp i ett senare betänkande.
De krav på kommunernas redovisning av
bostadsplaneringen som ställs genom 5 § är enligt
vår mening inte tillräckliga. Paragrafen bör därför
ändras så att det åligger kommunen att till
regeringen via länsstyrelsen redovisa sina
boendeplaneringsprogram minst en gång per
mandatperiod.
Som framgår ovan innebär vårt förslag att det blir
obligatoriskt för kommunerna att arbeta fram
boendeplaneringsprogram. För att programmen skall
fylla sin avsedda uppgift är det viktigt att det
också ställs krav på programmens innehåll. Det
innebär att bl.a. följande komponenter bör ingå som
obligatoriska delar i ett boendeplaneringsprogram
- en redovisning av hur programmet svarar mot
miljökvalitetsmålen,
-
- en samlad redovisning av hur de ekologiska,
ekonomiska och sociala frågorna vägts samman med
markanvändnings- och bebyggelsefrågorna,
-
- en redovisning av frågor om ekologisk hållbarhet,
kvalitet i boende och omgivning, äldreboende och
tillgänglighet, trygghet i boendet samt
integration.
-
Riksdagen bör med hänvisning till det nu anförda och
med bifall till Vänsterpartiets partimotioner Bo224
yrkandena 1, 2, 7–11, Bo246 yrkande 10 samt A317
yrkande 10 dels anta det i den forstnämnda motionen
intagna förslaget till lag om ändring i lagen
(2000:1383) om kommunernas bostadsförsörjningsansvar
vad avser 1 och 5 §§, dels ge regeringen till känna
vad vi anfört om boendeplaneringsprogrammens
innehåll m.m. Övriga motionsförslag avstyrks.

9. Bostadsförsörjningen (punkt 4)

av Ulla-Britt Hagström (kd) och Annelie Enochson
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 9. Därmed bifaller riksdagen
motion 2001/02:Bo320 yrkande 9 och avslår motionerna
2001/02:A317 yrkande 10, 2001/02:Bo224 yrkandena 1,
2 och 7–11 samt 2001/02:Bo246 yrkande 10.

Ställningstagande

Det är en kommunal angelägenhet att tillgodose
bostadsförsörjningen inom den egna kommunen. Detta
förhållande kan dock inte tas till intäkt för att
staten skall styra hur kommunerna skall fullgöra sin
uppgift. Det är emellertid precis vad som har hänt
genom den lag om kommunernas
bostadsförsörjningsansvar som infördes av
Socialdemokraterna med hjälp av stödpartierna (v)
och (mp) förra året. Tvingande lagstiftning av denna
typ utgör ytterligare ett ingrepp i kommunernas
självstyrelse och ökar arbetsbelastningen för
kommuner som inte har en tillväxt som skapar behov
av nya bostäder.

Det är naturligtvis viktigt att kommunerna arbetar
med sociala kontrakt för att kunna erbjuda bostad åt
familjer som inte själva klarar att ta sig ut på den
öppna bostadsmarknaden. Kommunen kan antingen äga
kontraktet eller lämna hyresgaranti till värden. Vi
anser också att det kan vara ett bra hjälpmedel i
planeringen att ha en boendeplan. Det måste däremot
vara upp till varje enskild kommun att fatta beslut
om vilka styrinstrument man vill använda. Vi anser
därför att regeringens möjlighet att förelägga en
kommun att anordna kommunal bostadsförmedling bör
tas bort. Inte heller bör något krav på
obligatoriska bostadsförsörjningsprogram för
kommunerna ställas. Enligt vår mening är det ett
bättre alternativ att boendeplaneringen sker i
samband med översiktsplanen, där kommunen varje
mandatperiod skall redovisa allmänna intressen
enligt plan- och bygglagen.
Det bör uppdras år regeringen att snarast
återkomma med förslag till förändringar av lagen om
kommunernas bostadsförsörjningsansvar i enlighet med
vad vi nu anfört. Vi tillstyrker sålunda
Kristdemokraternas partimotion Bo320 yrkande 9.
Övriga motionsyrkanden avstyrks.

10. Bostadsförsörjningen (punkt 4,
motiveringen)

av Rigmor Stenmark (c).

Ställningstagande

Enligt min och Centerpartiets mening borde aldrig
lagen om kommunernas bostadsförsörjningsansvar ha
införts. Det finns mot den bakgrunden inte anledning
att överväga förändringar i lagen, utan den bör i
stället omedelbart avvecklas. Detta
ställningstagande innebär dock inte att kommunernas
ansvar för bostadsförsörjningen skall upphöra eller
ens ändras. Det ansvar kommunerna har på området
följer direkt av bestämmelserna i kommunallagen och
socialtjänstlagen. Fördelen med en sådan ordning är
att den ger kommunerna frihet att själva, utifrån
lokala förhållanden och behov, bestämma hur de skall
fullgöra sitt ansvar. I ett avseende kan dock
kommunernas ansvar behöva tydliggöras. Det gäller
översiktsplaneringen enligt plan- och bygglagen
(PBL).

Enligt min mening finns det anledning att se över
översiktsplanen i PBL i syfte att förtydliga det
ansvar som kommunerna har för en aktiv
boendeplanering. I dag är inte översiktsplanen
bindande. Den tenderar därför att bli ett uddlöst
instrument till intet förpliktande. Den bör därför
göras bindande och hållas ständigt aktuell. Planen
bör därför antas av kommunfullmäktige två gånger per
mandatperiod och vara ett reellt instrument för
boendeplanering.
Med hänvisning till det nu anförda avstyrker jag
de aktuella motionsförslagen.

11. Ansvar för frågor om byggkonkurrens
(punkt 5, motiveringen)

av Knut Billing (m), Sten Andersson (-), Inga
Berggren (m) och Carl-Erik Skårman (m).

Ställningstagande

Vi anser att en av de mest centrala bostadspolitiska
uppgifterna i dagsläget är att ge bygg- och
bostadsmarkanden möjlighet att utvecklas genom en
friare konkurrens. Behovet av statliga insatser på
detta område handlar emellertid knappast om att låta
ett statligt byggkostnadsforum följa upp en statlig
byggkostnadsdelegations utredningsarbete. Det
handlar inte heller om att genom olika former av
investeringsbidrag och subventioner söka styra
förutsättningarna på byggmarknaden. Vad som krävs är
i stället en avreglering och förenkling så att inte
konkurrensen sätts ur spel av de statliga
regelverken. Det är givetvis samtidigt angeläget att
med stöd av en effektiv konkurrenslagstiftning
bevaka att marknadens regler inte sätts ur spel. Som
konstateras i de aktuella motionerna har
Konkurrensverket här en viktig uppgift. Vi anser
emellertid att förslagen i dessa motioner, att föra
över Byggkostnadsforums uppgifter till
Konkurrensverket, innebär en allt för begränsad
ansats i arbetet med att förbättra förutsättningarna
för konkurrens på byggmarknaden. Frågan om vilka
insatser som krävs från olika myndigheter i denna
fråga och vilka resurser som behövs för dessa
uppgifter bör övervägas i ett större sammanhang.

Med hänvisning till det anförda avstyrker vi de
aktuella motionerna.

12. Ansvar för frågor om byggkonkurrens
(punkt 5)

av Ulla-Britt Hagström (kd), Annelie Enochson
(kd), Rigmor Stenmark (c) och Yvonne Ångström
(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 12. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2001/02:Bo320 yrkande 6,
2001/02:Bo324 yrkande 1 och 2001/02:Bo325 yrkande 7.

Ställningstagande

Problemen på den svenska byggmarknaden är i dag
omfattande. En kombination av missriktade statliga
ingrepp, höga skatter och den förhärskande
oligopolstrukturen inom byggsektorn har bidragit
till att byggkostnaderna blivit orimligt höga. Det
är nu viktigt att vidta en rad åtgärder för att
vända denna utveckling. Kostnaderna för byggmaterial
måste pressas genom ökad konkurrens och nya vägar
måste prövas i byggprocessen. Möjligheterna för
mindre byggare och entreprenörer måste förbättras
och utländska aktörer måste ges tillträde till den
svenska marknaden. Det handlar här både om åtgärder
i de statliga regelverken och att på olika sätt
stimulera till ökad konkurrens.

Byggkostnadsdelegationen har i sitt slutbetänkande
(SOU 2000:44) pekat på att det finns stora
möjligheter att sänka byggkostnaderna. Det är nu
viktigt att detta arbete följs upp på ett effektivt
sätt. Regeringen har givit detta uppdrag till ett
nyinrättat organ, Byggkostnadsforum vid Boverket. Vi
menar emellertid att uppgiften att verka för
pressade byggkostnader är av en sådan vikt att den
inte kan hanteras genom ett tillfälligt uppdrag till
Boverket. Konkurrensverket är den naturliga
myndigheten för en genomlysning och bevakning som
syftar till en mer effektiv och öppen byggmarknad.
Vi anser därför att Byggkostnadsforum kan avvecklas
och att Konkurrensverket i stället bör få en
tydligare uppgift än hittills att ägna
byggkostnaderna extra uppmärksamhet.
Det vi nu med anledning av motionerna Bo320 (kd)
yrkande 6, Bo324 (fp) yrkande 1 samt Bo325 (c)
yrkande 7 anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

13. Utredning om hyresbostäder (punkt 6,
motiveringen)

av Knut Billing (m), Ulla-Britt Hagström (kd),
Sten Andersson (-), Inga Berggren (m), Annelie
Enochson (kd), Carl-Erik Skårman (m) och Yvonne
Ångström (fp).

Ställningstagande

Vi avstyrker motionsförslaget om att ge regeringen i
uppdrag att tillsätta en bred utredning om
förutsättningarna för att bygga och förvalta
hyresbostäder. Skälet till vårt avstyrkande är att
vi inte finner det meningsfullt att uppdra till
regeringen att utforma direktiven till en utredning
med så allmän inriktning. Regeringen och dess
stödpartier har redan vid ett flertal tillfällen
visat att de inte är beredda att besluta om åtgärder
som kan förbättra hyresmarknadens funktion. Tvärtom
har man under de senaste åren verkat för en ökad
reglering och bl.a. genom den s.k. stopplagen
hindrat landets kommuner att utöva sitt ägaransvar.

Eventuella utredningsuppdrag om åtgärder för att
förbättra hyresrättens förutsättningar bör ha en
klar inriktning mot att lösa de konkreta problem som
i dag försvårar tillkomsten av nya hyresbostäder.
Det handlar då om bl.a. åtgärder för att minska
skattetrycket inom bostadssektorn, göra förenklingar
i olika statliga regelsystemen och rätta till olika
brister i dagens hyressättningssystem. I dessa
frågor har vi i olika motioner redovisat vår syn på
vilka åtgärder som krävs.

14. Utredning om hyresbostäder (punkt 6)

av Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 14. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:Bo325 yrkande 6.

Ställningstagande

Hyresrätten utgör en viktig del av en fungerande
bostadsmarknad. Den är ofta det självklara
alternativet när unga människor eller invandrade
svenskar skall skaffa sig sitt första boende. På
samma sätt efterfrågar människor som vill flytta
till en ny kommun ofta en hyresrätt. I kommuner med
stor inflyttning är det därför viktigt med en
fungerande hyresmarknad. Den svåra
bostadssituationen i våra storstäder skulle avsevärt
förbättras om byggandet av hyresbostäder skulle öka
och fler hyresbostäder därigenom skulle bli
tillgängliga på marknaden. Nu bidrar den låga
tillgången på hyresbostäder till att trissa upp
priserna på bostadsrätter och villor.

Det är mot denna bakgrund oroande att hyresrätten
som upplåtelseform är i farozonen på många orter.
Lösningen på problemen är emellertid varken att låta
staten styra utvecklingen genom regleringar och
subventioner eller att låta marknadskrafterna få
fritt spelrum att genomföra ombildningar och
utförsäljningar i sådan omfattning att hyresrätten
som upplåtelseform helt försvinner. Det måste finns
hyresrätter att tillgå på bostadsmarknaden. Alla kan
eller vill inte äga sin bostad. För att på allvar
komma till rätta med bostadsförsörjningsproblemen
behöver byggandet av hyresbostäder öka.
Förutsättningarna för att förvalta hyresbostäder
måste därför ses över.
Jag ställer mig mot denna bakgrund bakom förslaget
i Centerpartiets partimotion Bo325 yrkande 6 om att
regeringen bör ges i uppdrag att tillsätta en
utredning med uppgift att allsidigt belysa hur
förutsättningarna för att bygga och förvalta
hyresbostäder kan förbättras.

15. Utredning om byggmomsens effekter (punkt 7)

av Ulla-Britt Hagström (kd), Annelie Enochson
(kd), Rigmor Stenmark (c) och Yvonne Ångström
(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 15. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2001/02:Bo320 yrkande 5 och
2001/02:Bo325 yrkande 18.

Ställningstagande

En viktig anledning till att det byggs för lite i
Sverige är att bostadssektorn är hårt beskattad. Mer
än 60 % av kostnaden för nybyggnation består i dag
av skatter och avgifter. Detta leder bl.a. till att
barnfamiljer med medelinkomst inte kan bygga småhus
och att fastighetsägare inte kan få lönsamhet i
nybyggda hyresrätter.

En av de skatter som starkt försvårar
bostadsbyggandet är byggmomsen. Fram till
skattereformen i början av 1990-talet fanns
begränsningsregler som innebar att full moms inte
togs ut på byggverksamheten. I dag utgår moms på
byggande med samma procentsats som på vilka
konsumtionsvaror som helst. Det finns starka skäl
att överväga om detta verkligen är rimligt och vilka
positiva effekter som en sänkt skattesats skulle
kunna leda till. Vi ställer oss mot denna bakgrund
bakom förslagen i motionerna Bo320 (c) och Bo325 (c)
om en utvärdering dels av effekterna av den tidigare
byggmomshöjningen dels av konsekvenserna av en
sänkning av skattesatsen.

16. Byggande av vissa typer av bostäder
(punkt 8, motiveringen)

av Knut Billing (m), Sten Andersson (-), Inga
Berggren (m) och Carl-Erik Skårman (m).

Ställningstagande

På en fungerande bostadsmarknad är det inte en
statlig uppgift att överväga behovet av den ena
eller andra typen av bostäder. Där är det i stället
människors efterfrågan som skall vara styrande. Den
bristande förmågan hos dagens bostadsmarknad att
svara upp mot behoven kan inte lösas genom ständigt
nya försök att med statliga utredningar,
subventioner och regleringar stimulera byggandet av
bostäder med en viss utformning. Det är, som vi i
motioner från Moderata samlingspartiet framhållit,
helt andra åtgärder som behövs för att vända
utvecklingen inom byggsektorn.

Vi anser således inte att det är riksdagens sak
att prioritera byggandet av en viss typ av
äldrebostäder, att ta initiativ till
kollektivhusprojekt eller att beställa en utredning
om en ”grön” stad. Motionerna som tas upp under
denna rubrik avstyrks.

17. Byggande av vissa typer av bostäder
(punkt 8)

av Helena Hillar Rosenqvist (mp) och Rigmor
Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 17. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2001/02:Bo221 och
2001/02:Bo286 samt avslår motionerna 2001/02:Bo250
och 2001/02:Bo270.

Ställningstagande

Vi anser att två av de motioner som behandlas under
rubriken Byggande av vissa bostäder – Bo221 (mp) och
Bo286 (s) – bör vinna riksdagens bifall genom ett
tillkännagivande till regeringen. Övriga
motionsförslag som behandlas under denna rubrik
avstyrks.

I mp-motionen föreslås att regeringen skall låta
utreda möjligheten att bygga en ”grön” stad på en
lämplig plats i Sverige. Inriktningen på projektet
bör vara att såväl planläggning som teknisk
utformning görs med utgångspunkten att bästa möjliga
lösningar ur ekologisk synvinkel skall tillämpas.
Utredningen bör som ett första led syfta till att
utlysa en tävling för stadsplanerare, arkitekter och
byggingenjörer att med byggandet av den gröna staden
som mål utveckla nya spännande varianter på det
sociala, hälsoinriktade och ekologiska temat. När
det gäller frågor om de närmare formerna för hur
projektet sedan skall förverkligas bör regeringen
återkomma med förslag till riksdagen.
Ett projekt av den storlek som föreslås i motionen
skulle också kunna skapa en nytändning inom
byggbranschen. Det skulle ge inspiration till
byggsektorn genom att visa på möjligheten att skapa
socialt och ekologiskt riktiga helhetslösningar.
Kommunerna skulle kunna engageras i projektet genom
att tävla om vilken kommun som kan erbjuda det mest
lämpliga området och de bästa förutsättningarna.
Projektet skulle rikta världens alla
samhällsbyggarögon mot Sverige och också strax
generera liknande byggprojekt runt om i andra
länder.
Uppdraget skulle med fördel kunna administreras
genom Boverket i samarbete med andra myndigheter,
t.ex. det nya forskningsrådet för miljö, areella
näringar och samhällsbyggande, Naturvårdsverket och
lämpliga kulturinstitutioner.
I s-motionen framhålls de fördelar som ett
gemensamt boende kan erbjuda många typer av hushåll.
Det kan exempelvis gälla hushåll som behöver den
avlastning som gemensamma lösningar kan erbjuda
eller som eftersträvar den gemenskap som kan
utvecklas i ett kollektivhus. Även om ett boende i
kollektivhus inte passar alla har denna boendeform
sin givna plats på en bostadsmarknad som skall kunna
erbjuda mångfald och tillgodose olika behov. Det
finns därför skäl att stimulera tillkomsten av ett
projekt som syftar till att några olika typer av
kollektivhus kommer till uppförande. I projektet bör
även ingå att ta till vara erfarenheterna från de
olika lösningarna och sprida dem till arkitekter och
byggherrar.

18. Bosparande (punkt 9)

av Knut Billing (m), Ulla-Britt Hagström (kd),
Sten Andersson (-), Inga Berggren (m), Annelie
Enochson (kd), Carl-Erik Skårman (m), Rigmor
Stenmark (c) och Yvonne Ångström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 18. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:Bo212 och avslår motion
2001/02:Bo235.

Ställningstagande

Den egna bostaden har för de flesta människor en
avgörande betydelse för tryggheten och
välbefinnandet. Kraven på bostaden varierar i olika
skeden av livet. Under ungdoms- och studieåren
prioriterar de flesta kanske låga boendekostnader
och möjlighet att enkelt byta bostad. I ett senare
skede av livet är det för många människor i stället
tryggheten och inflytandet över den egna bostadens
utformning och skötsel som är viktigast. Störst
inflytande över det egna boendet har givetvis den
som själv äger sin bostad. Ägandet ger större
möjlighet att förutse boendekostnaderna och kan
också utgöra en ekonomisk trygghet på äldre dagar.

Samtidigt som de flesta vill äga sin bostad kan
det för många vara svårt att svara upp mot de krav
på kapitalinsats som ställs i samband med förvärvet.
För människor med en normal inkomst krävs i de
flesta fall någon form av sparkapital. Det är därför
angeläget att marknaden kan erbjuda olika former för
sparande som tar sikte på ett framtida
bostadsförvärv. Vi har under årets allmänna
motionstid i en gemensam motion, Bo212 (m, kd, c,
fp), lagt fram ett förslag om formerna för ett
sådant sparande. Vi föreslår att riksdagen ställer
sig bakom de tankar på ett system för slutet
bosparande som förs fram i denna motion.
Det är angeläget att ett regelsystem utformas som
innebär att formerna för det slutna bosparandet kan
läggas fast. Sådana regler är en förutsättning för
att såväl spararna som kreditinstitutionerna skall
kunna känna trygghet i att systemen är utformade med
stabila villkor och tillräcklig kapitaltäckning. Som
anförs i motionen är ett särskilt regelsystem för
det slutna bosparandet sannolikt också en
förutsättning för att utländska bosparkassor skall
etablera sig i Sverige. Sådana etableringar finns
det all anledning att underlätta eftersom det ökar
konkurrensen på den svenska kreditmarknaden och
leder till bättre spar- och lånevillkor och därmed
till lägre boendekostnader.
Det system vi förordar har många likheter med de
bosparkassor som finns i Tyskland och med det
förslag om ett motsvarande svenskt system som lagts
fram av Bofrämjandet. Systemet bör emellertid
fungera helt på marknadens villkor och inte
kombineras med någon statlig subvention. Den
statliga insatsen bör bestå i att erbjuda ett
stabilt regelsystem som möjliggör och underlättar
framväxten av många konkurrerande slutna
bosparkassor.
Reglerna för det slutna bosparandet bör i korthet
vara så utformade att såväl sparande som lån sker
till en låg, i förväg fastlagd, räntenivå. Sparandet
skall också ge en förutbestämd lånerätt i samband
med förvärv av bostad. Kapitaltäckningen i systemet
bör tillgodoses genom att den totala utlåningen är
kopplad till det totala sparandet. Regler bör också
finnas som förutsätter separat förvaltning av varje
slutet system och som även i övrigt tillgodoser de
krav som bör ställas avseende bl.a. kapitalplacering
och tillsyn av det finansiella institut som handhar
systemet.
Det bör ankomma på regeringen att snarast
återkomma till riksdagen med förslag om regler för
ett slutet bosparande i enlighet med vårt förslag.

19. Villkoren för investeringsbidrag för
ekologisk hållbarhet (punkt 11,
motiveringen)

av Knut Billing (m), Sten Andersson (-), Inga
Berggren (m), Carl-Erik Skårman (m) och Yvonne
Ångström (fp).

Ställningstagande

Vi har i våra parti- respektive kommittémotioner
föreslagit att detta investeringsbidrag snarast
skall avvecklas. Med detta ställningstagande finns
det givetvis inte skäl att överväga de
regeländringar för bidragsformen som föreslås i mp-
motionen. Vi avstyrker således motion Bo308 (mp)
yrkande 4.

20. Villkoren för investeringsbidrag för
ekologisk hållbarhet (punkt 11)

av Helena Hillar Rosenqvist (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 11
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 20. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:Bo308 yrkande 4.

Ställningstagande

Användningen av investeringsbidraget för
bostadsinvesteringar som främjar ekologisk
hållbarhet har hittills inte nått upp till den
förväntade nivån. Det finns därför skäl att utvidga
denna bidragsform till att också omfatta egnahem.
Även för denna typ av bostäder finns det givetvis
skäl att stimulera en teknikutveckling som innebär
att ekologiskt hållbara lösningar kommer till ett
brett användande. Riksdagen bör därför ställa sig
bakom det tillkännagivande med denna innebörd som
föreslås i Miljöpartiets partimotion Bo308.

21. Villkoren för investeringsbidrag för
hyresbostäder (punkt 12, motiveringen)

av Knut Billing (m), Ulla-Britt Hagström (kd),
Sten Andersson (-), Inga Berggren (m), Annelie
Enochson (kd), Carl-Erik Skårman (m), Rigmor
Stenmark (c) och Yvonne Ångström (fp).

Ställningstagande

Vi har i våra parti- respektive kommittémotioner
föreslagit att detta investeringsbidrag snarast
skall avvecklas. Med detta ställningstagande finns
det givetvis inte skäl att överväga de
regeländringar för bidragsformen som föreslås i s-
motionen. Vi avstyrker således motion Bo251 (s).

22. Permanenta investeringsbidrag (punkt 13,
motiveringen)

av Knut Billing (m), Sten Andersson (-), Inga
Berggren (m) och Carl-Erik Skårman (m).

Ställningstagande

Vi har under en lång rad år och även genom förslag
som behandlas i detta betänkande förordat en
avreglering av bygg- och bostadsmarknaden. Denna
avreglering innefattar även ett avskaffande av olika
former av statliga subventioner som starkt bidragit
till att skapa en bostadsmarknad i obalans. Med
detta ställningstagande finns det givetvis inte skäl
att överväga Vänsterpartiets förslag om att införa
ett nytt stort subventionssystem. Vi avstyrker
således motion Bo290 (v) yrkandena 5 och 6.

23. Permanenta investeringsbidrag (punkt 13)

av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 23. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:Bo290 yrkandena 5 och 6.

Ställningstagande

I Vänsterpartiets partimotion lämnas ett flertal
förslag till åtgärder som är nödvändiga för att
komma till rätta med dagens allvarliga och
omfattande problem inom bostadssektorn. Ett av
huvudproblemen är givetvis den otillräckliga och
felinriktade bostadsproduktionen. Det produceras i
dag alltför få bostäder för att råda bot på den
omfattande bostadsbristen på ett flertal orter. Det
fåtal bostäder som verkligen byggs blir dessutom så
dyra att vanliga hushåll inte kan flytta in även om
de skulle bli erbjudna en lägenhet.

Bristen på bostäder har redan fått allvarliga
sociala konsekvenser och kan dessutom motverka
förutsättningarna för en ekonomisk tillväxt. Denna
utveckling gör det nödvändigt med ett större
statligt ansvarstagande för byggandets omfattning
och för boendekostnadernas utveckling. Förslagen i
Vänsterpartiets motion om ett system med permanenta
investeringsbidrag för nyproduktion av hyreshus och
ombyggnad av flerfamiljshus bör ses som ett viktigt
led i ett sådant ökat statligt ansvarstagande.
En orimlig effekt av dagens generella
räntebidragssystem är att subventionerna till
största delen går till de välbeställda, dvs. till
dem som har råd att köpa en nyproducerad bostadsrätt
eller ett eget hem. Även vissa kommunala
bostadsbolag har inriktat sig på att bygga
lyxlägenheter i attraktiva lägen med för låg- och
medelinkomsttagare orimliga hyror. Resultatet har
blivit en omvänd fördelningspolitik. Denna
utveckling gör det nödvändigt att stärka
allmännyttans roll på byggmarknaden och att
ytterligare skärpa kraven på att det byggs
hyresrätter med en rimlig hyra för låg- och
medelinkomsttagare. För att möjliggöra en sådan
utveckling bör ett permanent investeringsbidrag för
nyproduktion av hyresrätter införas. Bidraget bör
kopplas till ett krav på ett hyrestak vid
uthyrningstillfället. Inflyttningshyrorna skall
alltså förhandlas i förväg. De nuvarande
räntebidragen bör avskaffas i takt med att de
permanenta investeringsbidragen kan införas och
fastighetsskatten på hyresrätt fasas ut.
Även på ombyggnadssidan behöver det statliga
engagemanget stärkas. Enligt Boverkets prognos fram
till år 2010 skulle 35 000 lägenheter årligen behöva
en omfattande ombyggnad. SABO, de kommunala
bostadsbolagens intresseorganisation, redovisar ett
ombyggnadsbehov på 488 000 lägenheter för perioden
2000–2015. Sedan 1995 har antalet fullskaliga
ombyggnationer mer än halverats. En så låg nivå på
ombyggnationssidan gör att värdet på
bostadsbeståndet som helhet minskar. Risken är stor
att nödvändigt underhåll blir eftersatt och att
ombyggnadsåtgärder skjuts till en oviss framtid
Ändringarna i räntebidragssystemet under 1990-
talet har radikalt förändrat förutsättningarna för
att genomföra större ombyggnader. Tidigare
räntebidrag hade ett nuvärde som motsvarade omkring
50 % av investeringen. Dagens system motsvarar ett
nuvärde på 7 % av investeringen. Risken för stora
hyreshöjningskrav i samband med en ombyggnad är
därför uppenbar. Boverket har i en rapport pekat på
nödvändigheten av att se över nuvarande stöd till
ombyggnadsverksamheten. Det krävs att stödet till
dessa investeringar i det befintliga
bostadsbeståndet ökar.
Vi föreslår att riksdagen ställer sig bakom
Vänsterpartiets förslag om att det införs ett
investeringsbidrag för ombyggnad av flerfamiljshus
som avlöser dagens räntebidragssystem.
Bidragsvillkoren bör utformas så att
ombyggnadsåtgärderna genomförs på ett ekologiskt
hållbart sätt, t.ex. genom att införa källsorterande
sopsorteringssystem, alternativa dagvattensystem,
energieffektivisering m.m. Som ett villkor för
bidraget bör också gälla att hyrorna fastställs på
rimliga nivåer. Detta bör ske genom att ett krav på
att hyrorna efter ombyggnaden skall vara förhandlade
i förväg.
Vi anser sammanfattningsvis att riksdagen i ett
tillkännagivande bör begära att regeringen låter
utreda en omläggning av stödet till nyproduktion och
ombyggnad av bostäder med den inriktning som vi ovan
föreslagit.

24. Permanenta investeringsbidrag (punkt 13,
motiveringen)

av Ulla-Britt Hagström (kd) och Annelie Enochson
(kd).

Ställningstagande

Vi har ställt oss bakom förslaget i motion Bo320
(kd) om att dagens räntebidragssystem skall
avvecklas och kompenseras genom en sänkt
fastighetsskatt och en möjlighet till skattemässig
direktavskrivning på nybyggnadsvärdet för
hyresfastigheter. Med detta ställningstagande finns
det givetvis inte skäl att överväga Vänsterpartiets
förslag om att införa ett nytt statligt
subventionssystem för bostadsbyggande. Vi avstyrker
således motion Bo290 (v) yrkandena 5 och 6.

25. Permanenta investeringsbidrag (punkt 13,
motiveringen)

av Rigmor Stenmark (c) och Yvonne Ångström (fp).

Ställningstagande

Vi anser att en avveckling av dagens
räntebidragssystem bör inledas. En sådan avveckling
har emellertid starkt samband med att beslut kan
fattas om åtgärder för att förbättra
förutsättningarna för bostadsbyggandet i ett flertal
avseenden som vi tagit upp i våra motioner. Det bör
emellertid redan nu slås fast att det inte är
aktuellt att införa ett nytt omfattande
subventionssystem med den inriktning som
Vänsterpartiet föreslagit i motion Bo290. Vi anser
således att detta förslag bör avslås av riksdagen.

26. Kombination av investeringsbidrag
(punkt 14)

av Knut Billing (m), Sten Andersson (-), Inga
Berggren (m), Carl-Erik Skårman (m) och Yvonne
Ångström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen godkänner inte regeringens förslag till
ändrade regler för investeringsbidrag för anordnande
av bostäder för studenter vad gäller frågan om
möjlighet att kunna kombinera bidraget med
investeringsbidrag som främjar ekologisk hållbarhet.
Därmed avslår riksdagen proposition 2001/02:1,
utgiftsområde 18, punkt 3.

Ställningstagande

Vi har i parti- respektive kommittémotioner
föreslagit att investeringsbidraget till
bostadsinvesteringar som främjar ekologisk
hållbarhet snarast skall avvecklas. Med detta
ställningstagande finns det givetvis inte skäl att
överväga de regeländringar som föreslås av
regeringen. Vi avstyrker således det aktuella
regeringsförslaget.

27. Villkor för investeringsbidraget för
studentbostäder (punkt 15, motiveringen)

av Knut Billing (m), Sten Andersson (-), Inga
Berggren (m) och Carl-Erik Skårman (m).

Ställningstagande

Vi har i vår kommittémotion Bo316 (m) föreslagit att
investeringsbidraget för studentbostäder snarast
skall avvecklas. Med detta ställningstagande finns
det givetvis inte skäl att överväga de
regeländringar för bidragsformen som föreslås i de
motioner som behandlas i detta avsnitt. Vi avstyrker
således de aktuella motionerna av detta skäl.

28. Villkor för investeringsbidraget för
studentbostäder (punkt 15)

av Ulla-Britt Hagström (kd), Annelie Enochson
(kd) och Yvonne Ångström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 28. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2001/02:Bo320 yrkandena 3 och 4
och 2001/02:Ub430 yrkande 6, bifaller delvis motion
2001/02:Bo325 yrkande 12 samt avslår motionerna
2001/02:Bo290 yrkande 8 och 2001/02:Bo308 yrkande 5.

Ställningstagande

Bostadssituationen för studenter fortsätter att
försämras samtidigt som alltfler studenter flyttar
till högskoleorterna. I Stockholm står till exempel
17 000 studenter i bostadskö och väntetiden är mer
än ett år. Studenter måste tacka nej till sin
utbildningsplats, eftersom de inte kan få tag i en
bostad. Andra studenter hoppar av för att de inte
klarar flackandet mellan kortvariga bostäder i
andra, tredje eller fjärde hand. Fler tvingas ta en
bostad långt från högskolan eller skaffa bostad i
det vanliga bostadsbeståndet med höga hyror. På
vissa håll får studenterna tränga ihop sig så att
studiemiljön blir ohållbar.

Det är mot denna bakgrund som Kristdemokraterna
och Folkpartiet föreslagit att anslaget för stöd
till studentbostäder måste ökas redan nästa
budgetår. Det är också viktigt att riksdagen redan
nu tar ställning för de ändringar i villkoren för
detta stöd som föreslås i motionerna Bo320 (kd) och
Ub430 (kd). Det står helt klart att den från början
bestämda bidragstiden som går ut efter år 2002 var
för snävt tilltagen. Riksdagen bör således fatta
beslut om att bidragsgivningen skall förlängas till
att gälla även under 2003 och 2004. Det finns också
behov av att göra bidragsreglerna mer flexibla så
att även större studentlägenheter kan ges stöd.
Detta är särskilt angeläget mot bakgrund av att
många av dagens studenter hinner bilda familj under
studietiden.
Det vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna med bifall till motionerna
Bo320 (kd) yrkandena 3 och 4 samt Ub430 (kd) yrkande
6. Detta innebär att även förslagen om förlängd
bidragstid i motionerna Bo325 (c) yrkande 12 delvis
får anses bli tillgodosett. Motionerna Bo209 (v)
yrkande 8 och Bo308 (mp) yrkande 5 avstyrks.

29. Villkor för investeringsbidraget för
studentbostäder (punkt 15)

av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 29. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:Bo290 yrkande 8 och avslår
motionerna 2001/02:Bo308 yrkande 5, 2001/02:Bo320
yrkandena 3 och 4, 2001/02:Bo325 yrkande 12 och
2001/02:Ub430 yrkande 6.

Ställningstagande

I takt med den kraftiga utbyggnaden av antalet
högskoleplatser har det uppstått en stor brist på
studentbostäder. Totalt står ca 40 000 studenter i
kö för studentbostad. Köerna gäller både rum och
lägenheter. Bristen är störst i de stora
studentstäderna, medan vissa andra högskoleorter
inte har någon kö alls. I år planeras för 20 000 nya
utbildningsplatser, men bara för 4 000
studentbostäder. Här behövs en bättre samverkan
mellan staten, som fördelar utbildningsplatserna,
och kommunerna, som ansvarar för boendet. Därför är
det bra att regeringen redan i förväg fördelat
platserna för de kommande åren 2001 och 2002. Det
underlättar den kommunala planeringen av
studentbostäder. Dessvärre räcker inte detta som
åtgärd om det skall bli balans mellan behov och
efterfrågan på studentbostäder. Bara en av fyra
studenter bor i en studentbostad där hyran är
anpassad till studiemedlen. Tre av fyra bor alltså i
andra bostäder där hyran oftast är högre. Som
student kan man få bostadsbidrag men villkoren för
detta är anpassade till hyresnivåer som, i bästa
fall, gäller för studentrum.

I jämförelse med våra grannländer Danmark och
Norge, framstår den svenska statens satsning på
studentbostäder som mycket begränsad. I Norge står
staten för 60 % av den totala produktionskostnaden
inklusive inventarier. I Danmark ges inteckningslån
på 93 % av kostnaden, staten står för 80 % av
räntekostnaden och kommunen för resterande 20 %. Den
svenska staten ligger långt ifrån dessa villkor.
Beslutet våren 2000 om att införa ett tillfälligt
investeringsbidrag för anordnandet av nya
studentbostäder var riktigt. Det var helt uppenbart
att åtgärder snabbt måste sättas in. Det är
emellertid nu dags att ersätta det tillfälliga
riktade stödet med ett mer generellt stöd, som en
del av ett allmänt investeringsbidrag.
Utgångspunkten för stödets utformning måste vara att
brist på kapital eller avsaknad av uppbackning från
föräldrar inte skall få avgöra möjligheten för
högskolestudier. Regeringen bör återkomma med
förslag om ett sådant stöd som kan träda i kraft
samtidigt som bidragstiden för det nuvarande
studentbostadsstödet går ut vid årsskiftet
2002/2003. I detta sammanhang bör regeringen även
överväga möjligheten att ge stimulans för flyttning
av flerfamiljshus från avfolkningsbygder till
högskoleorter.
Det vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Detta innebär ett bifall till
förslaget i Vänsterpartiets partimotion Bo290 (v)
yrkande 8. Övriga motionsförslag som behandlas i
detta avsnitt bör avslås.

30. Villkor för investeringsbidraget för
studentbostäder (punkt 15)

av Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 15
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 30. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:Bo325 yrkande 12, bifaller
delvis motionerna 2001/02:Bo320 yrkandena 3 och 4
och 2001/02:Ub430 yrkande 6 samt avslår motionerna
2001/02:Bo290 yrkande 8 och 2001/02:Bo308 yrkande 5.

Ställningstagande

Bostadssituationen för landets studenter är
alarmerande. I våras stod 40 000 studenter i
bostadskö landet runt. Vid höstens terminsstart var
situationen om möjligt ännu värre. Även om
inriktningen på bostadspolitiken bör vara att komma
bort från subventioner av olika slag är det mot
denna bakgrund fortfarande befogat med ett stöd för
studentbostäder. Det nuvarande investeringsbidraget
till studentbostäder har glädjande nog, till
skillnad mot andra subventioner, visat sig fungera.
För alla bostadspolitiska åtgärder gäller emellertid
ett krav på långsiktighet i beslutsfattandet. Tyvärr
har regeringens agerande i studentbostadsfrågan
långt ifrån levt upp till detta krav. Det förra
investeringsbidraget till studentbostäder
avvecklades således i förtid efter att endast ha
kunnat utgå under en kort tid. Det nuvarande
investeringsbidraget räcker bara till utgången av
2002. För tiden därefter gäller ånyo en stor
osäkerhet. Resultatet av denna ryckighet i
regeringens politik är att produktionen av nya
studentbostäder hämmas. Risken är att många av de
planer på att bygga studentbostäder som finns i dag
kommer att läggas på is om investeringsbidraget inte
förlängs.

Jag anser mot denna bakgrund att riksdagen redan
nu måste fatta ett beslut som innebär att regeringen
får i uppdrag att förlänga tiden för
investeringsbidraget för studentbostäder till att
gälla även efter år 2002. Ett sådant beslut gör det
också möjligt för staten att kräva av kommun,
näringsliv, studentbostadsföretag och högskola på
respektive ort att agera långsiktigt i
studentbostadsfrågan.
Det jag ovan anfört bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna med bifall till motionerna
Bo325 (c) yrkande 12. Detta innebär även att
förslaget i motionerna Bo320 (kd) yrkandena 3 och 4
samt Ub430 (kd) yrkande 6 om förlängd bidragstid
delvis får anses bli tillgodosett. Motionerna Bo209
(v) yrkande 8 och Bo308 (mp) yrkande 5 avstyrks.

31. Villkor för investeringsbidraget för
studentbostäder (punkt 15)

av Helena Hillar Rosenqvist (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 15
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs i reservation 31.
Därmed bifaller riksdagen motion 2001/02:Bo308
yrkande 5 och avslår motionerna 2001/02:Bo290
yrkande 8, 2001/02:Bo320 yrkandena 3 och 4,
2001/02:Bo325 yrkande 12 och 2001/02:Ub430
yrkande 6.

Ställningstagande

Förslaget om att investeringsbidraget för
studentbostäder skall kunna kombineras med
investeringsbidraget till bostadsinvesteringar som
främjar ekologisk hållbarhet har tillkommit på
initiativ av Miljöpartiet. Jag tillstyrker självklar
detta förslag. Denna regeländring innebär emellertid
bara en möjlighet att få stöd till eventuella
merkostnader för ett ekologiskt riktigt utförande.
Jag anser därför att det finns starka skäl att
överväga om det inte både för investeringsbidraget
till studentbostäder och hyresbostäder bör ställas
som krav att byggnaden uppförs på ett sådant sätt
att rimliga ekologiska hållbarhetskrav blir
tillgodosedda. Det bör ankomma på regeringen att
utarbeta förslag i denna fråga.

Det ovan anförda bör riksdagen med bifall till
Miljöpartiets partimotion Bo308 yrkande 5 som sin
mening ge regeringen till känna.

32. Behovet av student- och ungdomsbostäder
(punkt 16)

av Knut Billing (m), Sten Andersson (-), Inga
Berggren (m) och Carl-Erik Skårman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 32. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:Bo225 yrkandena 2 och 3 och
avslår motionerna 2001/02:Bo201, 2001/02:Bo290
yrkande 9, 2001/02:Bo298, 2001/02:Bo299,
2001/02:Bo308 yrkande 2, 2001/02:K284 yrkande 17,
2001/02:Kr426 yrkande 3, 2001/02:Ub2 yrkande 6 och
2001/02:Ub553 yrkande 3.

Ställningstagande

På många av landets universitets- och högskoleorter
är det mycket svårt för studerande att få bostad.
Det finns tecken på att studenter börjar undvika de
större universitetsstäderna på grund av bristen på
bostäder. Bostadsbristen riskerar därmed att bli ett
hot mot valfriheten och den öppna högskolan.
Tusentals studenter kommer till studentorterna varje
terminsstart och för många av dem är det största
problemet att hitta någonstans att bo. Som
bostadssituationen ser ut på dagens stora
universitets- och högskoleorter är det inte ett
alternativ att ställa sig i bostadskön. Den akuta,
och enda, lösningen för många blir att köpa en
hyresrätt på den svarta marknaden. Andra tvingas
till en tillfällig och osäker lösning genom att hyra
bostad på andrahandsmarknaden.

Att investera i kunskap är att investera i landets
framtid. Bostadsbristen får inte bli ett hinder för
människors möjlighet att utbilda sig. Det är därför
viktigt att snabbt åstadkomma lösningar som skapar
bostäder åt studenter så att de akuta problemen
avhjälps. Dessutom är det viktigt att studenterna
lämnar sina lägenheter omedelbart efter avklarade
studier för att lämna plats åt nya studenter. Det
måste till nytänkande, handlingskraft och snabba
åtgärder för att förbättra situationen både på kort
och lång sikt. Vi har i en motion – Bo225 –
föreslagit åtgärder med denna inriktning.
Vi föreslår att del av stadigvarande bostad skall
få hyras ut utan att uthyraren behöver betala skatt
på inkomsten. Om mindre än 50 % av en privatpersons
stadigvarande bostad hyrs ut skall inkomsten vara
skattefri. Detta förslag behandlas emellertid av
skatteutskottet. Dessutom vill vi att det genomförs
en inventering bland statliga fastigheter som enkelt
kan göras om till studentbostäder. Sammantaget
beräknar vi att tusentals studentbostäder skulle
kunna tas fram omgående, om våra förslag genomförs.
I och med denna inventering är det även viktigt att
regeringen ser över andra hinder i lagstiftningen
som försvårar ett snabbt iordningställande av
studentlägenheter.
Det viktigast åtgärderna för att på lång sikt
komma till rätta med studentbostadsproblemen handlar
emellertid inte om insatser som särskilt är riktade
mot denna del av bostadsmarknaden. Det handlar i
stället om att förutsättningarna för byggande av
bostäder i allmänhet måste reformeras så att
nyproduktion möjliggörs. Vi har i våra motioner
lämnat en rad förslag med denna inriktning som
skulle förbättra förutsättningarna för alla former
av byggande. Det gäller bl.a. förslag om en snabbare
planprocess, ökad konkurrens på bygg- och
byggmaterielmarknaden, ett friare
hyressättningssystem och en sänkt skatt på byggande
och boende. Det är åtgärder med denna inriktning som
krävs för att åstadkomma en verklig förbättring av
förutsättningarna för att bygga såväl
studentbostäder som övriga typer av bostäder.
Det vi nu anfört om studentbostäder bör riksdagen med
bifall till motion Bo225 (m) som sin mening ge
regeringen till känna. Övriga motioner som behandlas i
detta avsnitt bör avslås.

33. Behovet av student- och ungdomsbostäder
(punkt 16)

av Ulla-Britt Hagström (kd), Annelie Enochson
(kd), Rigmor Stenmark (c) och Yvonne Ångström
(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 33. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2001/02:Bo201, 2001/02:K284 yrkande 17,
2001/02:Kr426 yrkande 3 och 2001/02:Ub2 yrkande 6
samt avslår motionerna 2001/02:Bo225 yrkandena 2 och
3, 2001/02:Bo290 yrkande 9, 2001/02:Bo298,
2001/02:Bo299, 2001/02:Bo308 yrkande 2 och 2001/02:
Ub553 yrkande 3.

Ställningstagande

Även om investeringsbidraget för byggande av
studentbostäder kan bidra till en på sikt något
bättre bostadssituation för studerande vid
universitet och högskolor kvarstår ett stort behov
av nya bostäder både för studenter och ungdomar. Det
är därför nödvändigt att denna fråga ägnas fortsatt
stor uppmärksamhet av alla berörda parter.
Kommunerna har givetvis ett ansvar för den lokala
bostadsmarknaden. Ett särskilt ansvar åvilar
kommuner med universitet eller högskolor. Det bör
samtidigt framhållas att statliga insatser kan
behövas i flera frågor som kräver samordning och
metodutveckling. Utskottet ställer sig bakom de
förslag om sådana insatser som läggs fram i de
aktuella kd- och c-motionerna.

Regeringen bör således bjuda in kommuner,
högskolor och studentkårer till återkommande
överläggningar om hur bostadssituationen för
studerande har utvecklats och vilka åtgärder som kan
behöva vidtas. Erfarenheterna från dessa
överläggningar bör också användas vid fördelningen
av de resurser som satts av för det tillfälliga
investeringsbidraget för studentbostäder.
Det finns också ett behov av en mer
förutsättningslös genomgång av bostadspolitiken sett
ur ett ungdomsperspektiv. Utgångspunkten bör bl.a.
vara det faktum att ungdomar inte har samma höga
krav på sin första bostad som de som ställs på övrig
bostadsproduktion. Det finns därför ett behov av att
utveckla metoder för byggande av billiga och
funktionella ungdomsbostäder. Tänkbara alternativ
kan också vara bostäder på vattnet. Boverket bör
fortsätta sitt uppdrag att i samarbete med
Ungdomsstyrelsen se över de regelsystem och
förhållanden i övrigt som i dag kan lägga hinder för
byggande av ungdomsbostäder. Det är viktigt att
ungdomar ges tillfälle att delta i arbetet och lägga
synpunkter på vilka behov som behöver tillgodoses i
projekteringen av ungdomsbostäder. Genom att på
detta sätt använda unga människors innovationskraft
kan bostadsbristen med stor säkerhet minskas.
Vad utskottet ovan anfört om behovet av student-
och ungdomsbostäder bör riksdagen med anledning av
motionerna Bo201 (kd), K284 (c) yrkande 17, Kr426
(kd) yrkande 3 och Ub2 (c) yrkande 6 som sin mening
ge regeringen till känna.

34. Behovet av student- och ungdomsbostäder
(punkt 16)

av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 34. Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:Bo290 yrkande 9 samt avslår motionerna
2001/02:Bo201, 2001/02:Bo225 yrkandena 2 och 3,
2001/02:Bo298, 2001/02:Bo299, 2001/02:Bo308 yrkande
2, 2001/02:K284 yrkande 17, 2001/02:Kr426 yrkande 3,
2001/02:Ub2 yrkande 6 och 2001/02:Ub553 yrkande 3.

Ställningstagande

Antalet studenter med funktionshinder kan förväntas
öka i samband med den kraftiga utbyggnaden av
högskolan. Regeringen har givit Högskoleverket i
uppdrag att se över systemet med stöd till studenter
med funktionshinder. Denna översyn bör i högsta grad
även gälla boendet. På vissa högskoleorter,
däribland Stockholm, saknas handikappanpassade
studentbostäder och där sådana bostäder finns är
antalet starkt begränsat. Detta skapar svårigheter
för funktionshindrade att påbörja en
högskoleutbildning. Det bidrar också till att
boendekostnaderna ökar för denna grupp. Vi anser
naturligtvis att krav på tillgänglighet skall gälla
för alla bostäder och lokaler. För studentbostäder
gäller dessutom att de oftast har en särskild
utformning som gör att det är särskilt viktigt att
svara upp mot tillgänglighetskraven.
Funktionshindrade skall naturligtvis kunna studera
på samma villkor som icke funktionshindrade.

Enligt vår mening måste högskolekommunerna
uppmärksammas på dessa problem. Det bör därför
uppdras åt regeringen och ansvariga myndigheter
m.fl. att aktivt verka för att kraven på
tillgänglighet särskilt uppmärksammas i bostäder för
studerande.
Vad vi nu med anslutning till Vänsterpartiets
partimotion Bo290 yrkande 9 anfört bör riksdagen
tillkännage för regeringen som sin mening. Övriga
motionsyrkanden avstyrks.

35. Behovet av student- och ungdomsbostäder
(punkt 16)

av Helena Hillar Rosenqvist (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 16
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs
i reservation 35. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2001/02:Bo308 yrkande 2, 2001/02:Bo298
och 2001/02:Bo299 samt avslår motionerna
2001/02:Bo201, 2001/02:Bo225 yrkandena 2 och 3,
2001/02:Bo290 yrkande 9, 2001/02:K284 yrkande 17,
2001/02:Kr426 yrkande 3, 2001/02:Ub2 yrkande 6 och
2001/02:
Ub553 yrkande 3.

Ställningstagande

Bristen på bostäder i framför allt i våra
storstadsområden drabbar alltfler unga vuxna. Det
blir allt vanligare att de unga tvingas bo kvar
hemma därför att det inte finns några bostäder som
de har råd att bo i. Med tanke på studenternas
svårigheter att få en egen bostad är det nödvändigt
att samhället stimulerar byggandet av
studentbostäder. Investeringsbidraget för
studentbostäder har här en viktig funktion att
fylla. Enligt min mening kan dock staten på ett än
mer aktivt sätt agera för att få fram fler bostäder
för studerande. För att tillgodose studenternas
behov av ett rimligt boende på studieorten bör
tilldelningen av högskoleplatser knytas till ortens
möjligheter att erbjuda studentbostad. Med en sådan
koppling skapas ytterligare ett incitament för
universitets- och högskoleorterna att mer aktivt
verka för att det byggs bostäder för de studerande.

Vad jag nu med anslutning till förslagen i
motionerna Bo308 (mp) yrkande 2, Bo298 (s) och Bo299
(s) anfört bör riksdagen tillkännage för regeringen
som sin mening.

36. Stöd till omstrukturering av kommunala
bostadsföretag (punkt 17)

av Knut Billing (m), Ulla-Britt Hagström (kd),
Sten Andersson (-), Inga Berggren (m), Annelie
Enochson (kd), Carl-Erik Skårman (m), Rigmor
Stenmark (c) och Yvonne Ångström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen godkänner inte regeringens förslag om
inrättande av en organisation för fortsatt statligt
stöd till en omstrukturering av kommunala
bostadsföretag. Därmed bifaller riksdagen motionerna
2001/02:N23 yrkande 11, 2001/02:N25 yrkande 11,
2001/02:N27 yrkande 44 och 2001/02:N31 yrkandena 6
och 7 samt avslår proposition 2001/02:4 punkt 4 och
motion 2001/02:Bo290 yrkande 7.

Ställningstagande

Det är uppenbart att många kommunala bostadsföretag
har stora svårigheter att klara sin ekonomi. Skälen
till detta är flera. En uppenbar orsak är den
bostadspolitik som dagens socialdemokratiska
regering bedriver. I stället för att skapa utrymme
för kommunerna att med utgångspunkt i lokala
förutsättningar finna lösningar leder politiken till
ytterligare låsningar och regleringar. De senaste
exemplen på detta är stopplagen och den nya
bostadsförsörjningslagen.

Den kris som den förda politiken skapat i många
kommunala bostadsföretag försöker regeringen lösa
inte bara med regleringar och påbud utan också genom
att skjuta till statliga pengar. Den tidigare s.k.
bostadsakuten har inte ens avslutat sin verksamhet
förrän det nu är dags att på nytt låta staten träda
emellan och försöka rädda kommuner med olönsamma
bostadsföretag. Vi motsätter oss att så sker. I
stället bör dagens regleringar upphävas och
bostadspolitiken läggas om så att det blir de
boende, fastighetsägarna, kommunerna och andra
intressenter som avgör hur bostadsfrågorna skall
lösas ute i kommunerna. Regeringens förslag är ett
steg i motsatt riktning. Det är först när kommunen
utan statliga pekpinnar får det avgörande
inflytandet över sitt eget bostadsbestånd som dagens
problem kan få en långsiktigt hållbar lösning.
Mot bakgrund av vad vi nu har anfört motsätter vi
oss bestämt att det införs ett nytt statligt stöd
till kommunala bostadsföretag. Vi ställer oss därför
bakom förslagen i motionerna N23 (fp) yrkande 11,
N25 (m) yrkande 11, N27 (c) yrkande 44 samt N31 (kd)
yrkandena 6 och 7 om att regeringens förslag skall
avslås. Vårt ställningstagande innebär att även
förslaget i v-motionen avstyrks.

37. Boendeintegration (punkt 18, motiveringen)

av Knut Billing (m), Sten Andersson (-), Inga
Berggren (m) och Carl-Erik Skårman (m).

Ställningstagande

Som en följd av den socialdemokratiska
bostadspolitiken har vi i dag en i det närmaste
ohållbar situation i många bostadsområden. Det är nu
hög tid att vända denna utveckling och gå från
segregation till integration. Problem med ensidigt
utbud av bostäder, bristande service, segregation,
tilltagande kriminalitet och en utbredd arbetslöshet
kan emellertid inte lösas genom riktade statliga
program eller aldrig så välvilliga uttalanden från
olika utredningar och kommittéer. Vad som i stället
krävs är ett brett spektrum av åtgärder som syftar
till att skapa förutsättningar för ett ekonomiskt,
kulturellt och socialt växande Sverige. Det krävs
åtgärder för ett bättre utbildningssystem och en
flexiblare arbetsmarknad. De enskilda människorna
måste få ett större inflytande över sina liv. Av
särskild betydelse för s.k. utsatta bostadsområden
är att förutsättningarna för nyföretagande
förbättras.

Även åtgärder för en bättre fungerande
bostadsmarknad erfordras för att komma till rätta
med dagens problem och för att undvika att nya
problemområden skapas. En avreglering ger
förutsättningar för ett mer varierat utbud av
bostäder. En successiv avveckling av
fastighetsskatten och förmögenhetsskatten motverkar
segregationstendenser i vissa bostadsområden. Det
gäller särskilt för sådana områden där dessa skatter
i dag ligger på en så extrem nivå att familjer med
vanliga inkomster kan tvingas flytta från sin
bostad. Nya former för förvaltning och ägande av
bostäderna bör öppnas. Ägarlägenheter kan öppna nya
möjligheter för bostadsområden med blandade
upplåtelseformer. För att möjliggöra ett varierat
utbud är det också nödvändigt att en försäljning av
kommunala bostadsbolag åter blir möjlig. Ett viktigt
inslag i avregleringen är dessutom att få till stånd
en samordning av bostadsbidrag med socialpolitiken i
övrigt.
Vi har också lagt fram förslag om åtgärder med den
inriktning som vi redovisat ovan. Sakbehandlingen av
huvuddelen av dessa förslag görs emellertid inte i
detta betänkande. I den mån de nu aktuella
motionerna om segregation i boendet inte kan anses
vara tillgodosedda med vad vi anfört bör de därför
avstyrkas.

38. Boendeintegration (punkt 18)

av Ulla-Britt Hagström (kd), Annelie Enochson
(kd), Rigmor Stenmark (c) och Yvonne Ångström
(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som i
reservation 38 anförs. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2001/02:Bo243 yrkandena 1 och 2 samt
2001/02:Ju237 yrkande 17.

Ställningstagande

Det är nu dags att med kraft motarbeta de minst sagt
negativa följderna av de senaste årtiondenas
socialdemokratiska bostadspolitik – en politik som
inte tagit tillräcklig hänsyn till de enskilda
människornas behov och därför lett fram till dagens
svårigheter. Den har också bidragit till den
omfattande sociala och etniska segregation som
präglar många av våra bostadsområden. Det är mot
denna bakgrund nödvändigt att förändra inriktningen
av bostadspolitiken så att den blir en central del i
skapandet av ett integrerat samhälle. Under det s.k.
miljonprogrammet eftersattes estetiska, sociala och
kulturella värden i stor utsträckning. De
bostadsområden som skapades blev ofta stereotypa och
alltför stora. Redan från början byggdes problem in
genom att historielösheten och anonymiteten inte
motverkades. Under de årtionden som följt har de
ekonomiska förutsättningarna bidragit till en
alltmer påtaglig boendesegregation. I dag präglas
många av dessa områden av etnisk och social
segregation, drogproblem, kriminalitet och social
utslagning. Det är nu hög tid att vända utvecklingen
i positiv riktning.

För att vända segregationen till integration krävs
en kombination av flera olika slags åtgärder.
Samhällsplaneringen måste utformas så att mångfald
och variation stimuleras. Bostäder med olika
upplåtelseformer måste finnas att tillgå.
Mötesplatser måste erbjudas för människor från olika
kulturer och med olika erfarenheter. Det är också
nödvändigt att människor i utsatta bostadsområden
uppmuntras att ta ett större ansvar för sin egen
situation och ges möjlighet till ökat
boendeinflytande. Det kan t.ex. handla om
självförvaltning av det egna bostadsområdet eller
andra åtgärder som ökar engagemanget i områdets
utveckling.
Incitament måste skapas för företag, institutioner
och myndigheter att etablera sig i dessa områden.
Detta måste kombineras med åtgärder för att utveckla
en positiv skol- och fritidsmiljö. Kvinnors
kunskaper och erfarenheter måste tas till vara.
Forskningen om bostadsmiljöer av såväl kvinnor som
män måste öka. Kommunerna måste prioritera
sammanhållna satsningar i miljonprogramsområdena och
andra utsatta områden. Dessa satsningar skall dock
inte styras av staten, utan måste växa fram
tillsammans med de boende och den ansvariga
kommunen.
Det är väsentligt att människorna själva tillåts
släppa loss sin skaparkraft. Lokalt näringsliv,
föreningsliv, studieförbund, invandrarföreningar,
kyrkor, boendegrupper och andra lokala aktörer
spelar här en viktig roll för gemenskapen. Den
enskildes önskemål skall alltid vara utgångspunkten.
Segregationen kan aldrig brytas genom att försöka
tvinga folk vare sig att bo kvar i eller flytta till
ett visst område.
Vad vi nu med anslutning till förslagen i
motionerna Bo243 (kd) yrkandena 1 och 2 samt Ju237
(c) yrkande 17 anfört bör riksdagen tillkännage för
regeringen som sin mening.

39. Fortsatt reformering av kraven på
återbetalning m.m. (punkt 20, motiveringen)

av Knut Billing (m), Sten Andersson (-), Inga
Berggren (m) och Carl-Erik Skårman (m).

Ställningstagande

Vi menar att dagens bostadsbidrag på sikt skall
ersättas av ett system som bygger på principen om
generella avdrag för barn i stället för bidrag. Med
ett sådant system kommer de problem som är
förknippade med dagens bidrag att försvinna. De i
motionerna påtalade problemen kommer därmed att få
sin lösning. Motionerna avstyrks.

40. Fortsatt reformering av kraven på
återbetalning m.m. (punkt 20)

av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 20
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 40. Därmed bifaller riksdagen
motion 2001/02:Bo219 yrkandena 2 och 3 samt avslår
motionerna 2001/02:Bo209, 2001/02:Bo279 och
2001/02:Sf6 yrkandena 3 och 4.

Ställningstagande

Redan när de nya reglerna för bostadsbidragen
infördes uppmärksammade vi från Vänsterpartiets sida
att träffsäkerheten i systemet är för dålig. Vi har
också presenterat förslag till hur träffsäkerheten
kan förbättras. Även om situationen nu är något
bättre bl.a. genom att förutsättningarna för att få
eftergift har vidgats är detta enligt vår mening
inte tillräckligt. Vad som erfordras är i stället en
mera genomgripande förändring som fångar upp
flertalet av de fall där det är uppenbart att kraven
på återbetalning inte är rimliga.

Riksförsäkringsverket hävdar att
bostadsbidragssystemet är enkelt att förutse för den
enskilde bidragstagaren genom kopplingen till
skattesystemet. För många bostadsbidragstagare är
det precis tvärtom. Det är svårt att förutse vilka
inkomster man får och därför kan behovet av att få
bostadsbidrag variera starkt under året. Kraftigt
ändrade inkomster under året leder antingen till
återbetalning eller ett ökat bidrag, dock i
efterskott. Den totala inkomstskatten blir däremot
oförändrad. Kopplingen till inkomstskattesystemet är
därmed svag. Trots den svaga kopplingen av
bostadsbidragen till inkomstskattesystemet påverkar
detta starkt utfallet av bostadsbidragen. Detta gör
att många upplever bostadsbidraget som ett
tillfälligt lån och inte som en social rättighet.
Bostadsbidragets egentliga syfte urvattnas, och
ekonomiskt svaga hushålls möjlighet att hålla sig
med goda och tillräckligt rymliga bostäder
försämras.
För att ge större tilltro till systemet och gynna
dem som har stora svårigheter att beräkna sina
framtida inkomster och för att minska
marginaleffekterna i systemet bör en s.k.
godtrosparagraf efter dansk modell införas.
I det danska bostadsbidragssystemet finns ett
förlåtande inkomstintervall på 20 000 kr. Det
innebär att den vars slutliga
bostadsbidragsgrundande inkomst inte avviker med mer
än 20 000 kr från den preliminära inkomsten varken
behöver betala tillbaka för mycket utbetalat bidrag
eller får retroaktivt bidrag utbetalat i efterhand.
Genom att införa ett liknande system i Sverige
skulle andelen återbetalningsskyldiga hamna runt 17
%, jämfört med dagens omkring 45 %. En förutsättning
för att inte återbetalningskrav skall utlösas inom
detta intervall bör vara att bostadsbidragstagaren
handlat i god tro och hela tiden lämnat korrekta
uppgifter om ändrade inkomstförhållanden. Mot
bakgrund av det vi nu anfört bör frågan om hur en
godtrosparagraf kan införas snarast utredas.
En i dag vanlig situation för många av dem som har
bostadsbidrag är att de får återbetalningskrav på
grund av att tillfälliga engångsinkomster fallit ut
under inkomståret. Det kan vara fråga om retroaktiv
ersättning av försäkringsförmån eller
avgångsvederlag som betalas ut i slutet av året, men
som avser ersättning för förlorad arbetsinkomst
under påföljande år. Det är enligt vår mening inte
rimligt att dessa inkomster läggs på ett inkomstår
som inkomsten i grunden inte avser. Det bör därför
utredas hur dessa orimliga konsekvenser kan
undanröjas.
Vad vi nu med anslutning till motion Bo219 (v)
yrkandena 2 och 3 anfört bör riksdagen tillkännage
för regeringen som sin mening. Övriga
motionsyrkanden avstyrks.

41. Fortsatt reformering av kraven på
återbetalning m.m. (punkt 20)

av Ulla-Britt Hagström (kd) och Annelie Enochson
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 20 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 41. Därmed bifaller riksdagen
motion 2001/02:Sf6 yrkandena 3 och 4 samt avslår
motionerna 2001/02:Bo209, 2001/02:Bo219 yrkandena 2
och 3 samt 2001/02:
Bo279.

Ställningstagande

Även om regeringen nu lagt fram regler som något
utsträcker möjligheterna att få eftergift är detta
enligt vår mening inte tillräckligt. För att
förbättra träffsäkerheten i systemet och för att
undvika orimliga återbetalningskrav bör reglerna för
när återbetalningsskyldighet skall inträffa
förändras radikalt.

I dag får regelmässigt omkring 45 % av
bidragshushållen krav på återbetalning. Förutom att
detta drabbar många av hushållen hårt ekonomiskt
innebär det en ökad belastning på
försäkringskassorna och på bidragssystemet som
sådant. Dagens gränser är helt enkelt för snäva. Vi
vill också erinra om att i det system som gällde
före 1997 var bidragstagaren skyldig att anmäla
ändrad inkomst först om inkomsten ökat med mer än 6
000 kr under sex månader. En bidragstagare kunde
alltså ha en inkomstökning på 12 000 kr under ett år
utan att bostadsbidraget påverkades.
Enligt vår mening bör dagens system ändras så att
andelen återbetalningskrav minskar och så att
marginaleffekterna för hushållen minskar. Det kan
ske genom att bidragstagarna blir
återbetalningsskyldiga först när den taxerade
inkomsten överstiger den bidragsgrundande inkomsten
med mer än 20 000 kr.
Det finns i dag situationer där bidagstagaren kan
bli återbetalningsskyldig trots att denne fullgjort
alla sina förpliktelser och anmält ändrad inkomst
till försäkringskassan. Framför allt är det fråga om
studerande och arbetslösa som går från studier eller
arbetslöshet till arbete. Trots att de saknat
inkomst under bidragsperioden kan de få återbetala
hela eller delar av bostadsbidraget. Enligt vår
mening bör dessa bidragstagare kunna medges
eftergift för de bidrag som de blivit
återbetalningsskyldiga för som kan hänföras till den
period under vilken de inte hade någon inkomst.
Vad vid nu med anslutning till förslagen i motion
Sf6 (kd) yrkandena 3 och 4 anfört om reglerna för
återbetalning m.m. bör riksdagen ge regeringen till
känna. Övriga motionsyrkanden avstyrks.

42. Bostadsbidragens utformning på längre sikt
(punkt 22)

av Knut Billing (m), Sten Andersson (-), Inga
Berggren (m) och Carl-Erik Skårman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 22 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 42. Därmed bifaller riksdagen
motion 2001/02:Bo237 yrkandena 1 och 2 samt avslår
motionerna 2001/02:Bo219 yrkandena 1 och 4–7,
2001/02:Bo226 yrkandena 1 och 2, 2001/02:Bo324
yrkande 12, 2001/02:Bo325 yrkande 19, 2001/02:Sf7
och 2001/02:Sf397 yrkande 7.

Ställningstagande

Vår målsättning är att varje människa med
heltidsarbete skall kunna leva på sin inkomst. Det
är orimligt att människor skall behöva vara beroende
av bidrag sedan man betalat sin skatt.
Grundprincipen måste vara att den som betalar skatt
inte skall behöva bidrag och att den som behöver
bidrag inte skall betala skatt. Vi vill föra en
ekonomisk politik som sätter tillväxten och
individerna i centrum. Därmed ökar också människors
möjligheter att efterfråga den bostad som passar det
egna hushållet bäst.

Det behövs en ny trygghet som utgår ifrån att
varje människa har möjlighet att råda över sin
framtid. Det kräver stort utrymme för personligt
ansvar. För de flesta ger lägre skatter en sådan
trygghet i det egna hushållet. Tryggheten för var
och en måste i första hand grunda sig på vetskapen
om att man kan påverka sin egen situation utan att
vara beroende av ständiga förändringar och politiska
beslut. Samtidigt måste varje individ som behöver
stöd och hjälp vara förvissad om att man får hjälp
då det verkligen behövs. Därmed kan också statens
insatser riktas mot dem som har särskilda behov.
En slutsats av vår grundläggande inställning är
att bostadsbidragen måste ersättas av ett system som
bygger på principen om generella grundavdrag för
barn i stället för bidrag. Detta innebär att
merparten av utgifterna för bostadsbidrag ersätts
med ett högre avdrag som tar hänsyn till
försörjningsbördan i en familj. Alla barnfamiljer
skall omfattas av detta barnavdrag. Som ett resultat
av detta kommer marginaleffekterna att minska.
Endast i de fall avdrag ej kan komma i fråga utgår
bidrag.
Det kan dock även med vårt system finnas anledning
att särskilt beakta vissa grupper. En sådan grupp är
ensamstående föräldrar med låga inkomster, som ofta
har svårt att få ekonomin att räcka till. I dag
utgår en stor del av det totala bostadsbidraget till
ensamstående föräldrar. För att dessa skall
kompenseras då bostadsbidraget tas bort, bör det
övervägas att öka underhållsstödet.
I avvaktan på att det system vi föreslår införs
måste ändringar göras i dagens bostadsbidrag. Vi har
också i vårt förslag till budget för budgetåret 2002
lagt fram förslag till sådana ändringar. Det gäller
bl.a. förslag om att den samlade hushållsinkomsten
skall ligga till grund för bostadsbidraget, ytnormen
skall avskaffas och att reglerna för beräkning av
näringsidkares bostadsbidragsgrundande inkomst skall
ändras.
Vad vi nu med anslutning till förslagen i motion
Bo237 (m) yrkandena 1 och 2 föreslagit om
utformningen av bostadsbidragen bör riksdagen ge
regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden
avstyrks.

43. Bostadsbidragens utformning på längre sikt
(punkt 22)

av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 22 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 43. Därmed bifaller riksdagen
motion 2001/02:Bo219 yrkandena 1 och 4–7 samt avslår
motionerna 2001/02:Bo226 yrkandena 1 och 2,
2001/02:Bo237 yrkandena 1 och 2, 2001/02:Bo324
yrkande 12, 2001/02:Bo325 yrkande 19, 2001/02:Sf7
och 2001/02:Sf397 yrkande 7.

Ställningstagande

Bostadsbidragen skall vara ett bostadspolitiskt
instrument med uppgift att ge ekonomiskt svaga hushåll
möjligheten att efterfråga goda och tillräckligt
rymliga bostäder. Bidraget skall ge ett skydd när hyran
är för hög i förhållande till inkomsten och därmed ge
hushållen en möjlighet att efterfråga bostad efter
behov och inte enbart efter betalningsförmåga.

Under 1990-talet har de fattiga barnfamiljernas
ekonomiska villkor försämrats och otryggheten har
ökat. De fattiga hushållen har inte ökat i antal
under 1990-talet, men de har blivit fattigare. Många
hushåll har permanenta svårigheter vad gäller den
ekonomiska situationen. Närmare vart tionde barn
växer upp under knappa ekonomiska villkor. Små
förändringar i bostadsbidragets storlek, hyra eller
inkomst kan få förödande konsekvenser för en fattig
familjs hushållsekonomi och återbetalningskrav är
ofta rena katastrofen.
Boverket har gjort en genomgripande analys av
bostadsbidragen under 1990-talet. Enligt vår mening
bör denna analys ligga till grund för en rad
förändringar i reglerna för bostadsbidragen.
Utgångspunkten för dessa förändringar bör vara att
större hänsyn måste tas till både
inkomstutvecklingen och boendekostnadsutvecklingen.
Genom att bostadsbidragen inte har räknats upp med
avseende på att hyrorna gått upp och inkomsterna har
ökat har bidagen kommit att urholkas. En översyn för
att anpassa bostadsbidragen till hyres- och
inkomstutvecklingen måste därför omedelbart inledas.
Det finns sålunda inte anledning att avvakta den
fortsatta beredningen av Familjeutredningens
förslag.
Utöver den mera omfattande översyn av
bostadsbidragen vi nu har uttalat oss för bör
reglerna snarast ses över i ett antal avseenden. Det
gäller i första hand
- hur barns kapital och kapitalinkomster skall
beaktas vid beräkningen av den bidragsgrundande
inkomsten,
-
- försäkringskassornas rätt att ta del av
kontrolluppgifter avseende kapital m.m.,
-
- konsekvenserna av åldersgränsen för bostadsbidrag
till hushåll utan barn
-
- effekterna av ytnormen,
-
- införande av en godtrosparagraf.
-
Vad vi nu med anslutning till motion Bo219 (v)
yrkandena 1 och 4–7 anfört om utformningen av
bostadsbidragen bör riksdagen tillkännage för
regeringen som sin mening. Övriga motionsyrkanden
avstyrks.

44. Bostadsbidragens utformning på längre sikt
(punkt 22)

av Ulla-Britt Hagström (kd) och Annelie Enochson
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 22 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 44. Därmed bifaller riksdagen
motion 2001/02:Bo226 yrkandena 1 och 2 samt avslår
motionerna 2001/02:Bo219 yrkandena 1 och 4–7,
2001/02:Bo237 yrkandena 1 och 2, 2001/02:Bo324
yrkande 12, 2001/02:Bo325 yrkande 19, 2001/02:Sf7
och 2001/02:Sf397 yrkande 7.

Ställningstagande

Den omfattande omdaning av bostadsbidragen som den
socialdemokratiska regeringen genomfört har
inneburit stora försämringar för i första hand ett
stort antal barnfamiljer. Trots att bostadsbidragen
är det fördelningspolitiskt sett mest effektiva
sättet att tillförsäkra också lågavlönade,
barnfamiljer och studenter en rimlig bostadsstandard
har de alltså skurits ned. Det kan mot den
bakgrunden ifrågasättas om målsättningen med
bostadsbidragen – att hushåll med barn skall kunna
efterfråga en bostad där varje barn har ett eget rum
– längre kan anses vägleda stödets utformning. Det
är också mot den bakgrunden som vi lagt fram förslag
om att redan 2002 reformera bostadsbidragen så att
bl.a. den samlade familjeinkomsten läggs till grund
för bostadsbidraget, ytgränserna för oreducerat
bidrag höjs med 10 m2 för alla hushållstyper och det
särskilda bidraget höjs med 100 kr per barn.

Genom de nu redovisade åtgärderna rättas de
största orättvisorna i dagens bostadsbidragssystem
till. Därutöver finns det enligt vår mening
anledning att också se över den slutliga
avstämningen av bostadsbidragen. I dag bestäms det
slutliga bostadsbidraget en gång per år. Denna
avstämning sker dessutom ett år efter bidragsåret.
Det är en mindre lämplig ordning. För att mildra de
marginaleffekter som kan uppkomma för de familjer
som har inkomsterna ojämnt fördelade över året bör
bostadsbidragen därför, på samma sätt som
studiestödet, omprövas halvårsvis. Genom att på
detta sätt göra en avstämning med tätare intervall
förbättras träffsäkerheten i systemet. En stor
fördel med detta är att kraven på återbetalning av
bidrag kommer att minska. Vidare kommer bidraget att
under bidragsperioden vara bättre anpassat till den
verkliga ekonomiska situationen.
Vad vi nu med anslutning till motion Bo226 (kd)
anfört om utformningen av bostadsbidragen bör
riksdagen tillkännage för regeringen. Övriga
motionsyrkanden avstyrks.

45. Bostadsbidragens utformning på längre sikt
(punkt 22)

av Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 22
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 45. Därmed bifaller riksdagen
motion 2001/02:Bo325 yrkande 19 samt avslår
motionerna 2001/02:Bo219 yrkandena 1 och 4–7,
2001/02:Bo226 yrkandena 1 och 2, 2001/02:Bo237
yrkandena 1 och 2, 2001/02:Bo324 yrkande 12,
2001/02:Sf7 och 2001/02:Sf397 yrkande 7.

Ställningstagande

Hushållen i dag består av färre personer än tidigare
och en stor del är ensamhushåll. De som har allra
knappast marginaler är ensamstående med barn, oftast
mammor. Ensamstående har många gånger inte råd med
eget boende. En allt större andel av nettoinkomsten
går till utgifter för boende. Det är bl.a. mot den
bakgrunden som Centerpartiet starkt har bidragit
till att ensamstående ungdomar under 29 år har kvar
möjligheten att få bostadsbidrag. Det var ett enligt
min mening viktigt beslut för att försöka stoppa en
utveckling där allt färre ungdomar kunde flytta från
föräldrahemmet och ta steget in i vuxenlivet. I ett
lite längre tidsperspektiv är emellertid den enda
lösningen på de nu nämnda problemen att individens
kostnader för boendet långsiktigt sänks.

Parallellt med sänkta boendekostnader är det också
viktigt att öka den disponibla inkomsten för
människor med låga eller normala inkomster.
Centerpartiet har lagt fram ett förslag till
inkomstskattereform som sänker såväl skatteuttag som
marginaleffekter i låga inkomstlägen. Som en följd
av detta kommer hushållens disponibla inkomst att
öka. Därmed minskar också behovet av bostadsbidrag.
Vad jag nu med anslutning till Centerpartiets
partimotion Bo325 yrkande 19 anfört om åtgärder för
att minska behovet av bostadsbidrag bör riksdagen
tillkännage för regeringen som sin mening. Övriga
motionsyrkanden avstyrks.

46. Bostadsbidragens utformning på längre sikt
(punkt 22)

av Yvonne Ångström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 22
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 46. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2001/02:Bo324 yrkande 12 och 2001/02:Sf7
samt avslår motionerna 2001/02:Bo219 yrkandena 1 och
4–7, 2001/02:Bo226 yrkandena 1 och 2, 2001/02:Bo237
yrkandena 1 och 2, 2001/02:Bo325 yrkande 19 och
2001/02:Sf397 yrkande 7.

Ställningstagande

Vid sidan av regleringar, snedvridande subventioner
och andra former av politisk styrning är
bostadsbidragen en faktor som bidrar till att
bostadsmarkanden inte fungerar. Bidragen ger upphov
till stora marginaleffekter, och de är i många fall
styrande i valet av boende.

Vi har i dag en situation där bostadsbidragen
tillsammans med skatterna, barnomsorgstaxorna och
underhållsbidragen ger upphov till helt orimliga
marginaleffekter. För den barnfamilj som ökar sin
inkomst går i många fall större delen av ökningen
bort i form av ökad skatt, minskade bostadsbidrag
och höjda barntillsynskostnader. Det är naturligtvis
inte rimligt att den som t.ex. går från studier
eller arbetslöshet till arbete eller ökar sin
arbetstid inte skall ha något ekonomiskt utbyte av
detta. Ett sådant system ger inga incitament för den
enskilda att gå ut i förvärvsarbete eller att starta
egen verksamhet. Vad som erfordras är därför
åtgärder som minskar marginaleffekterna i såväl
stödsystemen som i skattesystemet. En reform som
enligt min och Folkpartiets mening omedelbart bör
påbörjas är att successivt minska bostadsbidragen
och samtidigt öka det generella barnstödet.
Den reformering av bostadsbidragen som jag nu
förordat måste ske successivt. Det innebär att de
problem som finns i dagens bostadsbidragssystem
måste rättas till under den övergångsperiod som nu
ligger framför oss. Grunden för bostadsbidragen bör
sålunda fortsättningsvis vara att bostadsbidrag
skall beviljas med hänsyn till boendekostnader och
inkomster månad för månad.
Vad jag nu med anslutning till förslagen i
Folkpartiets partimotioner Bo324 yrkande 13 och
Sf397 yrkande 7 samt motion Sf7 (fp) anfört bör
riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.
Övriga motionsyrkanden avstyrks.

47. Bostadsbidrag till utbytesstudenter
(punkt 23)

av Yvonne Ångström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 23 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 47. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2001/02:Bo264 och 2001/02:Bo296.

Ställningstagande

Det är i dag allt vanligare att studenter i såväl
Sverige som i andra länder bedriver en del av sina
studier vid något utländskt universitet eller
högskola. För de utbytesstudenter som kommer till
Sverige är bostadsfrågan ofta ett problem.
Studenterna har ringa eller ingen kunskap om den
svenska bostadsmarknaden och de har många gånger
sämre ekonomiska förutsättningar än svenska
studenter att kunna skaffa sig en acceptabel bostad.
De är dessutom normalt sett hänvisade till att hyra
möblerat, vilket ökar boendekostnaden ytterligare.
Resultatet blir att utbytesstudenterna i stor
utsträckning hamnar i de minst attraktiva bostäderna
längst från universitetet eller högskolan. Förutom
att detta försvårar deras studier riskerar det att
bidra till segregation i boendet. Det ger inte
heller den kontakt med svenska studenter och det
svenska samhället som är avsikten. Indirekt kan
utbytesstudenternas situation också komma att orsaka
problem för svenska studenter som vill studera
utomlands, eftersom utbytet ofta bygger på
ömsesidighet. Det innebär att förutsättningen för
att en svensk student skall tas emot är att det
finns en student vid den tilltänkta
utbildningsanstalten som vill studera i Sverige.
Svårigheter att lösa bostadsfrågan för
utbytesstudenter som kommer till Sverige kan då bli
ett hinder.

Med hänvisning till det vi nu anfört bör det
övervägas att öppna en möjlighet för
utbytesstudenter som kommer till Sverige att få
bostadsbidrag. Detta bör riksdagen med anslutning
till motionerna Bo264 (fp) och Bo296 (v) tillkännage
för regeringen.

48. Bostadsbidragsgrundande inkomst för
näringsidkare (punkt 24)

av Knut Billing (m), Ulla-Britt Hagström (kd),
Sten Andersson (-), Inga Berggren (m), Annelie
Enochson (kd), Carl-Erik Skårman (m) och Yvonne
Ångström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 24 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 48. Därmed bifaller riksdagen
motion 2001/02:Bo236.

Ställningstagande

För enskild firma finns möjlighet att avsätta s.k.
expansionsmedel, som beskattas först när de återförs
till inkomsten. Avsikten med detta är att underlätta
för företagaren att expandera sin verksamhet. Denna
grundläggande tanke har dock inte beaktats när
reglerna för hur den bostadsbidragsgrundande
inkomsten beräknas. Till skillnad från vad som
gäller vid beräkningen av sjukpenning,
föräldrapenning och pension ingår expansionsmedel i
den bidragsgrundande inkomsten när bostadsbidraget
skall beräknas. Det är enligt min mening fel. Samma
inkomstbegrepp måste naturligtvis användas i alla
bidragssystem.

Vad vi nu med anslutning till motion Bo236 (fp)
anfört bör riksdagen tillkännage för regeringen som
sin mening.

49. Bostadsanpassningsbidrag för elsanering
(punkt 26)

av Owe Hellberg (v), Ulla-Britt Hagström (kd),
Sten Lundström (v), Annelie Enochson (kd), Helena
Hillar Rosenqvist (mp) och Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 26 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 49. Därmed bifaller riksdagen
motion 2001/02:So621 yrkande 6.

Ställningstagande

Elsanering av bostäder har visat sig vara en verksam
metod för att göra det möjligt för elöverkänsliga
att bo kvar i sina bostäder och ha ett någorlunda
drägligt liv. Bostadsutskottet har vid flera
tillfällen uttalat sitt stöd för elsanering, bl.a. i
sitt betänkande 1996/97:BoU12. Där uttalar
bostadsutskottet bl.a. följande:

Möjligheten att få stöd vid elöverkänslighet
skall naturligtvis inte vara avhängig av i vilken
kommun den som drabbas är bosatt. Det får enligt
utskottets mening förutsättas att kommunerna
fortsättningsvis agerar på mer likartat sätt och
att detta agerande baseras på den positiva
attityd som många kommuner uppvisat. Skulle så
inte vara fallet finns det anledning att
återkomma till frågan.

Trots utskottets uttalande lämnar många kommuner
fortfarande inte bostadsanpassningsbidrag för
elsanering. Orsaken står troligen att finna i
Boverkets handledning av vilken det framgår att
bidrag inte lämnas för s.k. elsanering. Det är
enligt vår mening därför nu hög tid att återkomma
till frågan. Riksdagen bör en gång för alla fastslå
att elsanering skall berättiga till
bostadsanpassningsbidrag. Detta bör riksdagen
tillkännage för regeringen som sin mening. Vi
ställer oss därför bakom förslaget i motion So621
(c) yrkande 6. Skulle detta ställningstagande
förutsätta en lagändring bör regeringen skyndsamt
återkomma till riksdagen med ett förslag i frågan.

50. Anslagstilldelningen efter 2002 (punkt 27)

av Knut Billing (m), Sten Andersson (-), Inga
Berggren (m) och Carl-Erik Skårman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 27 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 50. Därmed bifaller riksdagen
motion 2001/02:Bo316 yrkande 7.

Ställningstagande

Lantmäteriverket har under flera år arbetat med att
skapa balans i sin verksamhet. Det har delvis
lyckats genom att de tidigare så stora underskotten
i den anslagsfinansierade delen av verksamheten har
betalats av. Samtidigt tvingas vi dock konstatera
att uppdragsverksamheten fortfarande dras med
betydande ackumulerade underskott. Med utgångspunkt
i den redovisning som lämnats i budgetpropositionen
utgår vi emellertid från att även dessa underskott
nu skall kunna avbetalas inom rimlig tid. Det finns
mot denna bakgrund nu anledning att gå vidare med
den omstrukturering av Lantmäteriverkets verksamhet
som vi menar måste komma till stånd.

Redan när Lantmäteriverket bildades genom en
sammanslagning av dåvarande Statens lantmäteriverk
och Centralnämnden för fastighetsdata bolagiserades
delar av verksamheten. Det var enligt vår mening en
riktig, men otillräcklig, åtgärd. När nu verkets
finanser när det gäller den anslagsfinansierade
verksamheten är i balans finns det därför anledning
att på nytt pröva vilka ytterligare delar av
verksamheten som kan bolagiseras eller på annat sätt
marknadsanpassas.
Den fortsatta omstrukturering av Lantmäteriverkets
verksamhet som vi nu förespråkar bör inledas i så
god tid att den kan sättas i kraft redan fr.o.m.
budgetåret 2003. Som en följd av detta bör anslaget
för detta budgetår kunna minskas jämfört med vad som
anvisas för budgetåret 2002. Även åren därefter bör
verksamheten vid Lantmäteriverket systematiskt ses
över i avsikt att koncentrera verksamheten till de
rent statliga uppgifterna. På sikt bör statens
anslag reformeras till att motsvara de beställningar
som staten lägger på verket. Det innebär att ett
s.k. beställningsanslag bör utvecklas, dvs. ett
anslag där medelstilldelningen styrs av de årligen
bestämda och konkreta uppgifter som är knutna till
medlen.

51. Taktila kartor (punkt 29)

av Knut Billing (m), Ulla-Britt Hagström (kd),
Sten Andersson (-), Inga Berggren (m), Annelie
Enochson (kd), Carl-Erik Skårman (m), Rigmor
Stenmark (c) och Yvonne Ångström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 29 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 51. Därmed bifaller
riksdagen motion 2001/02:Bo208.

Ställningstagande

Lantmäteriverket har ansvaret för försörjningen av
grundläggande landskapsinformation (kartor m.m.) i
sådan form, standard och aktualitet som tillgodoser
angelägna samhällsbehov. Synskadade kan dock inte ta
del av denna information. I Lantmäteriverkets
uppdrag ingår inte att tillhandahålla grundläggande
geografisk information i en form som är tillgänglig
för synskadade personer.

Det är viktigt för de
funktionshindrades/synskadades delaktighet i
samhället att de kan få geografisk information i
taktil form. Det bör därför klargöras hur behovet av
taktila kartor skall tillgodoses och var det
huvudsakliga ansvaret skall ligga.
Lantmäteriverket har under senare år ändå bedrivit
viss utvecklings- och uppdragsverksamhet när det
gäller taktila kartor. Man har dock inte påbörjat
någon reguljär produktion av taktila kartor. Detta
bör enligt vår mening rättas till. I revideringen av
Lantmäteriverkets långsiktiga plan för
samhällsinformation bör därför verksamheten med
taktila kartor lyftas fram. Den produktion av
taktila kartor som detta bör leda till skall
finansieras inom ordinarie anslag och/eller med stöd
av externa finansiärer.
Vad vi nu med anslutning till motion Bo208 (m)
anfört om behovet av taktila kartor bör riksdagen
tillkännage för regeringen som sin mening.

52. Nyckeltal för verksamheten vid
länsstyrelserna (punkt 30)

av Knut Billing (m), Sten Andersson (-), Inga
Berggren (m) och Carl-Erik Skårman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 30 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som
framförs i reservation 52. Därmed bifaller riksdagen
motion 2001/02:Bo316 yrkande 9.

Ställningstagande

Det är i dag svårt för att inte säga omöjligt att
jämföra hur de olika länsstyrelserna bedriver sin
verksamhet. Sett i relation till antalet invånare är
de medel som anslås till länsstyrelserna ojämnt
fördelade. Det kan naturligtvis finnas olika
godtagbara motiv för denna avvikelse. Förhållandena
i länen och kraven på insatser från länsstyrelsernas
sida varierar. Det gör det enligt vår mening
angeläget att finna redovisningsmetoder som
möjliggör en uppföljning och utvärdering av dessa
skillnader. Nyckeltal bör utvecklas så att det går
att mäta effektiviteten vid länsstyrelsernas olika
avdelningar och göra jämförelser mellan olika län.

Enligt uppgift pågår ett utvecklingsarbete med den
förordade inriktningen inom Regeringskansliet. Det
är angeläget att resultatet från detta arbete
snarast kommer till praktisk användning i samband
med resursfördelning och prioriteringar.
Redovisningar med denna inriktning bör också i
lämpliga sammanhang föreläggas riksdagen. I
budgetpropositionen bör jämförelser med nyckeltal
alltid ingå i det redovisade beslutsunderlaget.
Vad vi nu anfört med anslutning till motion Bo316
(m) yrkande 9 bör riksdagen tillkännage för
regeringen som sin mening.
Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett
följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Anslagsfördelningen inom
utgiftsområde 18 budgetåret 2002

Knut Billing (m), Sten Andersson (-), Inga Berggren
(m) och Carl-Erik Skårman (m) anför:

Inledning

Finansutskottet har den 8 november 2001 beslutat att
ställa sig bakom det förslag om ram för
utgiftsområde 18 som bostadsutskottets majoritet
bestående av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet föreslagit. Denna ram, som
överensstämmer med regeringens förslag, bygger på en
annan anslagsfördelning och en annan politisk
inriktning än vad Moderata samlingspartiet förordat.
Mot denna bakgrund anser vi det nu inte meningsfullt
att delta i bostadsutskottets beslut om
anslagsfördelningen inom utgiftsområdet, eftersom
detta beslut måste utgå från den beslutade ramen. Vi
väljer att i stället i detta särskilda yttrande
kortfattat redogöra för de utgångspunkter vi har för
den anslagsfördelning som vi har föreslagit för år
2002.

Moderata samlingspartiet har i parti- och
kommittémotioner förordat en annan inriktning av den
ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Ett
övergripande mål för den ekonomiska politiken bör
vara en sänkt utgiftskvot. För detta krävs såväl en
moderniserad arbetsmarknad och avregleringar som
sänkta skatter och lägre offentliga utgifter.
Våra förslag syftar också till att skapa
förutsättningar för ett ekonomiskt, kulturellt och
socialt växande Sverige. Vi vill satsa på en
utbildning som ger alla större möjligheter till ett
rikare liv. Genom en större enskild sektor och ett
starkare civilt samhälle kan både företag och
människor växa. Ännu fler kan komma in på den
ordinarie arbetsmarknaden. Den sociala tryggheten
ökar också i andra bemärkelser genom att hushållen
får en större ekonomisk självständighet. Friheten
att välja bidrar både till mångfald, en bättre
kvalitet och en större trygghet. De enskilda
människorna får ett större inflytande över sina liv.
Vi har föreslagit en långtgående växling från
subventioner och bidrag till omfattande
skattesänkningar för alla, främst låg- och
medelinkomsttagare. Samtidigt värnar vi de människor
som är i störst behov av gemensamma insatser och som
har små eller inga möjligheter att påverka sin egen
situation. Vi slår också fast att det allmänna skall
tillföras resurser för att på ett tillfredsställande
sätt kunna genomföra de uppgifter som måste vara
gemensamma. Avsevärda resurser tillförs till exempel
för att bryta den ökande sjukfrånvaron och de ökande
förtidspensioneringarna.
Vårt budgetalternativ – med våra förslag till
utgiftstak, anslagsfördelning och skatteförändringar
– bör ses som en helhet där inte någon eller några
delar kan brytas ut och behandlas isolerat från de
andra. När riksdagens majoritet nu valt en annan
inriktning av politiken deltar vi inte i det nu
aktuella beslutet om anslagsfördelning inom
utgiftsområde 18. För budgetåret 2002 förordar vi i
vår parti- respektive kommittémotion Bo316 en
anslagsfördelning avseende utgiftsområde 18 som i
korthet innebär följande.

21:1 Bostadsbidrag

Vår målsättning är att varje människa som har
heltidsarbete skall kunna leva på sin inkomst. Det
är orimligt att människor skall vara beroende av
bidrag sedan man betalat sin skatt. Grundprincipen
måste därför vara att den som betalar skatt inte
skall behöva vara beroende av bidrag och att den som
behöver bidrag inte heller skall betala skatt. På
sikt bör alltså bostadsbidragen avskaffas och
ersättas med ett system som bygger på principen med
generella avdrag på skatten för barn i stället för
bidrag. Endast i de fall avdrag inte kan komma i
fråga bör bidrag kunna utgå. I avvaktan på att en
sådan, mera rationell, ordning kan införas finns det
enligt vår mening anledning att justera de regler
som i dag gäller för bidragen.

Moderata samlingspartiet har under en rad av år
föreslagit att bostadsbidrag endast bör utgå till
barnfamiljer. De s.k. ungdomsbostadsbidragen skall
därför avvecklas redan fr.o.m. nästa år. Den
besparing detta ger bör till en del användas för att
rätta till de värsta ofullkomligheterna i dagens
bostadsbidragssystem.
De ändringar i reglerna för bostadsbidragen som
enligt vår mening bör träda i kraft redan fr.o.m. år
2002 är följande:
- den samlade hushållsinkomsten skall ligga till
grund för bostadsbidraget,
-
- ytnormen skall avskaffas,
-
- barnpension skall inte ingå i den bidragsgrundande
inkomsten om den inte kan användas för att täcka
del av bostadskostnaden samt
-
- reglerna för beräkningen av näringsidkares inkomst
skall ändras.
-
Även sedan dessa justeringar gjorts kvarstår en
besparing på sammanlagt 312 miljoner kronor till
följd av regeländringarna. I enlighet med våra
motionsförslag bör därför bostadsbidragsanslaget
minskas med detta belopp.

31:1 Boverket

Med ökad avreglering och mer inslag av
efterfrågestyrd bostadsmarknad kan anslaget
reduceras från år 2003. En översyn av Boverkets
verksamhet bör göras inför kommande budgetår. Därvid
bör Boverkets engagemang i den ideella föreningen
Svensk Bostadsmässa avvecklas. Staten och Boverket
skall inte riskera skattebetalarnas pengar på detta
sätt.

31:2 Räntebidrag m.m.

Mätt som andel av den disponibla inkomsten ligger
boendekostnaderna i Sverige avsevärt högre än i
andra jämförbara länder. Förklaringen till detta är
att räntebidragen och övriga subventioner inom
bostadssektorn tillsammans med ett högt skattetryck
har bidragit till att driva upp kostnaderna för
byggandet och därmed också för boendet. Denna
utveckling måste nu inte bara stoppas utan vändas.

Systemet med eviga räntebidrag bör avvecklas
successivt. Detta bör ske samtidigt som
fastighetsskatten avvecklas. Moderata
samlingspartiet har föreslagit att en sådan
avveckling skall inledas snarast. Innan den har
inletts bör inte någon besparing på anslaget för
räntebidrag göras.

31:5 Bidrag till Fonden för fukt- och
mögelskador

Vi har under en rad av år uttryckt uppfattningen att
Fonden för fukt- och mögelskador bör avvecklas. Vår
principiella uppfattning på denna punkt står kvar.
Den typ av skador som fonden ersätter uppträder
normalt sett inom en tioårsperiod. Med tanke på att
fonden inte lämnar ersättning till hus byggda senare
än 1988 är det nu hög tid att inleda en avveckling.

Det finns dock en grupp småhus för vilken stöd
enligt vår mening bör kunna utgå under ytterligare
en tid. Det gäller de småhus som före år 2000 inte
kunnat erhålla stöd på grund av de höga självrisker
som fram till dess tillämpades. Genom att nya regler
för självriskens storlek nu tillämpas finns det
enligt vår mening anledning att ge de småhusägare
som tidigare nekats stöd möjlighet att söka stöd på
nytt. Stöd ur fonden bör därför kunna erhållas under
ytterligare något år. Målet bör dock vara att
stödverksamheten avvecklas i sådan takt att anslaget
kan upphöra fr.o.m. år 2005. För budgetåret 2002 bör
anslaget bestämmas till 20 miljoner kronor.

31:6 Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder

Radonbidraget har mist sin betydelse när det gäller
att påverka fastighetsägarna att vidta åtgärder mot
radonproblemen. Nya forskningsrön visar dessutom att
en del av de saneringsåtgärder som vidtagits ökar i
stället för att minska radonhalten. Vad som nu
erfordras är därför inte nya bidrag utan forskning
och information som leder till att rätt åtgärder
vidtas i tillräcklig omfattning. Anslaget för
åtgärder mot radon i bostäder bör därför i
fortsättningen uteslutande användas för att stödja
informationsverksamheten på detta område. Vi
föreslår ett anslag för detta ändamål på 1 miljon
kronor för år 2002.

31:7 Bidrag för anordnande av bostäder för
studenter

Det är vår bestämda uppfattning att alla bostäder
bör kunna byggas utan statliga subventioner.
Naturligtvis gäller detta också för studentbostäder.
För att detta skall bli möjligt fordras emellertid
en total omläggning av bostads- och skattepolitiken.
Vi har i flera motioner lagt fram förslag med denna
inriktning. I motion Bo225 har vi särskilt tagit upp
problemen för studenter att erhålla bostad. Vi
lämnar i den motionen förslag om att en del av
stadigvarande bostad skall få hyras ut utan att
uthyraren behöver betala skatt på inkomsten.
Dessutom föreslår vi att det genomförs en
inventering av statliga fastigheter som enkelt kan
göras om till studentbostäder.

De av oss föreslagna åtgärderna gör det möjligt
att helt avskaffa anslaget för bidrag till
studentbostäder.

31:11 Bidrag till bostadsinvesteringar som
främjar ekologisk hållbarhet

Av samma skäl som vi anser att bostads- och
skattepolitiken skall vara så utformad att bostäder
skall kunna nyproduceras utan statligt stöd anser vi
att det är byggherrens och förvaltarens sak att
bestämma byggnadens utformning inom de ramar som
lagar och bestämmelser sätter upp. Förutom att ett
statligt stöd snedvrider konkurrensen riskerar det
att leda till minskad priskänslighet och till ökade
kostnader för reparationer och underhåll. Anslaget
bör avvecklas, men vi anser att 5 miljoner kronor
kan avsättas för avvecklingskostnader under år 2002.

31:12 Investeringsbidrag för nybyggnad av
hyresbostäder

Även investeringsbidraget till byggande av
hyresbostäder riskerar att leda till kortsiktighet i
beslut om byggande och få kostnadsdrivande och
konkurrenshämmande effekter. Byggandet av
hyresrätter bör i stället stimuleras genom sänkt
skattetryck, ett friare hyressättningssystem och
förenklade regler för byggandet. Anslaget bör tas
bort i sin helhet.

32:1 Länsstyrelserna m.m.

Moderata samlingspartiet har lagt fram en rad
förslag som vid ett genomförande kommer att minska
länsstyrelsernas administrativa uppgifter. Det
handlar bl.a. om minskade uppgifter vad gäller
bidragshantering och avreglering inom ett flertal
områden. Vi anser mot denna bakgrund att det är
möjligt att redan nästa år minska anslaget till
länsstyrelserna i förhållande till
regeringsförslaget.

34:1 Stöd till lokala investeringsprogram för
ekologisk hållbarhet

Vi har alltsedan införandet av stödet till lokala
investeringsprogram varnat för att det skulle leda
till en rad oönskade effekter. Erfarenheterna från
bidragsgivningen har besannat våra farhågor. Stöd
har i vissa fall utgått på till synes godtyckliga
grunder och till ändamål som i alltför många fall
starkt kan ifrågasättas. Det flertal utvärderingar
av verksamheten som har genomförts har redovisat
allvarliga brister i stödet och dess tillämpning. Nu
tycks också regeringen till slut ha insett
satsningens brister och föreslår en neddragning av
anslaget. Det är emellertid möjligt att avveckla
anslaget snabbare än vad regeringen föreslår. Inga
nya bidrag bör beviljas. Detta möjliggör för år 2002
en besparing på anslaget med över 439 miljoner
kronor.

34:2 Statens institut för ekologisk hållbarhet

Vi motsatte oss redan från början att institutet för
ekologisk hållbarhet (tidigare kallat
Kunskapscentrum för ekologisk hållbarhet)
inrättades. Institutets främsta uppgift är att bistå
de kommuner som önskar söka stöd för lokala
investeringsprogram. När detta stöd nu avvecklas
finns heller inget behov av myndigheten. Anslaget
bör därför halveras för år 2002 för att därefter
helt avvecklas. Anslaget för år 2002 är endast
avsett att täcka avvecklingskostnaderna.

2. Anslagsfördelningen inom
utgiftsområde 18 budgetåret 2002

Ulla-Britt Hagström (kd) och Annelie Enochson (kd)
anför:

Inledning

Kristdemokraterna har i parti- och kommittémotioner
förordat en annan inriktning av den ekonomiska
politiken och budgetpolitiken än den regeringen och
dess stödpartier föreslår. Kristdemokraternas
budgetalternativ tar sikte på att långsiktigt
förbättra Sveriges tillväxtförutsättningar genom
strukturella reformer och strategiska
skattesänkningar på arbete och sparande. Därigenom
skapas förutsättningar för att sysselsättningen
skall kunna öka i en sådan utsträckning att
välfärden tryggas för alla.

Det handlar bland annat om arbetsmarknaden som
måste göras mer flexibel. Det handlar om skatterna
på arbete och företagande som måste sänkas och på
sikt anpassas till omvärldens betydligt lägre
skattetryck. Det handlar om det svenska
konkurrenstrycket som måste förbättras. Vidare måste
den offentliga sektorn förnyas för att bättre möta
konsumenternas och brukarnas behov och bättre
tillvarata personalens kompetens och idéer. Dessutom
måste valfriheten inom familjepolitiken öka,
rättsväsendet återupprättas, pensionärernas
ekonomiska situation stärkas och infrastrukturen
förbättras.
Målet med våra reformer på dessa områden är att
skapa förutsättningar för en uthålligt hög tillväxt,
där sysselsättningen kan öka utan att inflationen
tar fart, där den enskildes valfrihet, personliga
ansvar och välfärd kan öka utan politisk
detaljstyrning, där den offentliga sektorn kan
vitaliseras och möta ökande behov utan att jagas av
krympande skattebaser och där statens finanser inte
kollapsar vid nästa lågkonjunktur.
De ovan kortfattat redovisade utgångspunkterna för
Kristdemokraternas budgetalternativ har resulterat i
ett förslag om ram för utgiftsområde 18 som avviker
från den av regeringen föreslagna. Majoriteten i
såväl bostadsutskottet som finansutskottet –
bestående av socialdemokrater, vänsterpartister och
miljöpartister – har emellertid ställt sig bakom
regeringsförslaget. Detta innebär – vid ett
riksdagens bifall – att utgångspunkten för
anslagsfördelningen inom utgiftsområde 18 blir en
helt annan än vad vi förordat. Vi har därför valt
att inte delta i beslutet om anslagsfördelning utan
i stället i ett särskilt yttrande redovisa vår
politik som rör anslagen inom utgiftsområde 18.
Förslag i denna del har lagts fram i vår
kommittémotion Bo320.

21:1 Bostadsbidrag

Senare års ändringar i reglerna för bostadsbidragen
har inneburit ett trendbrott i den bemärkelsen att
bostadsbidragen inte längre svarar mot de uppställda
målen. De kraftiga minskningar av bostadsbidragen
som framför allt barnfamiljerna har fått vidkännas
innebär att det bostadspolitiska målet att hushåll
med barn skall kunna efterfråga en bostad där varje
barn har ett eget rum inte på långa vägar kan anses
vara uppfyllt. Reglernas utformning leder snarast
till att målet blir mer avlägset och att ytterligare
ett steg tas mot en uttalat familjefientlig politik.
De senaste årens utveckling har omformat
bostadsbidraget till att i princip riktas till en
kategori bestående av ensamstående med barn boende i
hyresrätt.

Mot den nu i korthet beskrivna bakgrunden bör
redan fr.o.m. nästa år en rad förändringar i
reglerna för bostadsbidragen göras för att stärka
bostadsbidragen som ett viktigt fördelnings- och
familjepolitiskt instrument. De regeländringar som
enligt vår mening i första hand bör genomföras är
följande:
- den samlade familjeinkomsten läggs till grund för
bostadsbidraget,
-
- ytgränserna för oreducerat bidrag höjs med 10 m2
för alla hushållstyper,
-
- det särskilda bidraget höjs med 100 kr per barn.
-
Genom de åtgärder vi nu redovisat tas ett första
steg mot att rätta till de största orättvisorna i
dagens bostadsbidragssystem. Detta är dock inte
tillräckligt. För att mildra de marginaleffekter som
kan uppkomma för de familjer som har inkomsterna
ojämnt fördelade över året bör bostadsbidragen
dessutom, på samma sätt som studiestödet, omprövas
halvårsvis. Genom en sådan tätare avstämning
förbättras träffsäkerheten i systemet. En stor
fördel med detta är att kraven på återbetalning av
bidrag kommer att minska. Vidare kommer bidraget att
under bidragsperioden vara bättre anpassat till
familjens verkliga ekonomiska situation.

De förbättringar i bostadsbidragen vi nu föreslår
bör finansieras genom de 730 miljoner kronor vi
kristdemokrater tillför bostadsbidragsanslaget
utöver vad regeringen föreslagit.

31:1 Boverket

Vi anser att frågor om byggkonkurrens bättre kan
bevakas av Konkurrensverket än av Byggkostnadsforum
vid Boverket. En avveckling av Byggkostnadsforum gör
det möjligt att minska anslaget till Boverket med 7
miljoner kronor.

31:2 Räntebidrag m.m.

Vi anser att systemet med räntebidrag till
bostadsbyggandet har spelat ut sin roll. Bidraget
till nyproducerade fastigheter bör avvecklas.
Därigenom blir det möjligt att uppnå en besparing på
räntebidragsanslaget på 184 miljoner kronor under år
2002. Avvecklingen av räntebidragen bör kompenseras
genom en sänkt fastighetsskatt och en möjlighet till
skattemässig direktavskrivning på nybyggnadsvärdet
för hyresfastigheter.

31:7 Investeringsbidrag för anordnande av
bostäder för studenter

Vi anser att problemen med brist på studentbostäder
i dag är så omfattande att det motiverar ett
statligt investeringsbidrag. Det är nödvändigt att
snabbt få fart på byggandet av studentbostäder.
Anslaget bör därför ökas med 10 miljoner kronor för
nästa år. Beslut bör också fattas snarast om att
förlänga bidragstiden till att också gälla 2003 och
2004. Vi har vidare föreslagit vissa regeländringar
för bidraget som gör det möjligt att bygga större
studentbostäder anpassade till familjer.

31:9 Lantmäteriverket

All offentlig administration måste enligt vår mening
ständigt ses över med avseende på hur den bedrivs
och hur dess uppgifter förändras över tiden. Inte
minst gäller det i situationer där det ekonomiska
läget är ansträngt. Även om Lantmäteriverket under
senare år genomgått betydande förändringar finns det
enligt vår mening utrymme för att ytterligare
effektivisera verksamheten. Lantmäteriverket verkar
på en marknad som är unik för ett statligt verk och
har stora möjligheter att öka den
avgiftsfinansierade delen. Anslaget till
Lantmäteriverket bör därför kunna minskas med 22
miljoner kronor i förhållande till regeringens
förslag.

31:11 Bidrag till bostadsinvesteringar som
främjar ekologisk hållbarhet

Efterfrågan på detta stöd har hittills varit mycket
begränsad. Bidragsformen bör därför avskaffas. Detta
innebär en anslagsbesparing på 185 miljoner kronor
för nästa budgetår.

31:12 Investeringsbidrag för nybyggnad av
hyresbostäder

Vi har motsatt oss införandet att detta
bidragssystem. Det behövs helt andra åtgärder än
tillfälliga och krångliga subventioner för att komma
till rätta med lönsamhetsproblemen på
bostadsmarknaden. Som vi tidigare framhållit handlar
det bl.a. om en sänkning av fastighetsskatten och en
möjlighet till skattemässig direktavskrivning. Denna
typ av åtgärder är en betydligt bättre och mer
långsiktig lösning på hyresrättsbyggandets
lönsamhetsproblem.

Kristdemokraterna föreslår ytterligare ett antal
åtgärder för att öka byggandet av hyresbostäder,
bl.a. en friare reglering av hyressättningen vid
nybyggnation, åtgärder för ökad konkurrens,
begränsningar av allmännyttans hyresledande roll
samt en konsekvensutredning av sänkt byggmoms.

34:1 Stöd till lokala investeringsprogram för
ekologisk hållbarhet

Stödet till lokala investeringsprogram har inte
slagit väl ut. De utvärderingar av stödet och
stödhanteringen som genomförts har också visat på
stora brister. Kritiken gäller bl.a. att de
beräknade miljöeffekterna inte har uppnåtts och att
det brustit i regeringens administration och
uppföljning av stödet. Ytterligare invändningar har
gällt att de projekt som fått stöd i alltför liten
utsträckning tagit fasta på innovationer och
nytänkande och att medlen har fördelats orättvist.

Enligt vår mening bör stödet till de lokala
investeringsprogrammen avvecklas. Det innebär att
inga nya projekt skall kunna erhålla stöd och att
utbetalningarna fortsättningsvis endast skall avse
redan beviljat stöd till de projekt som genomförs på
det sätt och inom den tid som stödvillkoren
föreskriver. Sammantaget innebär detta enligt vår
bedömning att anslaget för budgetåret 2002 kan
minskas med 450 miljoner kronor i förhållande till
regeringsförslaget. Vi har då även tagit hänsyn till
att en del av besparingen bör användas till en
satsning på inomhusmiljön som vi återkommer till
nedan.

Förslag om nytt anslag inom utgiftsområde 18

Vi har föreslagit att ett nytt anslag på 25 miljoner
kronor inrättas inom utgiftsområde 18 för bidrag
till åtgärder som kan förbättra inomhusmiljön i
bostäder, förskolor och skolor. Inte minst den
oroande utvecklingen vad gäller astma och allergi
motiverar en sådan satsning. Det är nödvändigt att
åtgärder omgående vidtas för att förbättra
innemiljön framför allt i de lokaler där barn och
ungdomar vistas dagligen.

Under åren 2003 och 2004 anser vi att detta anslag
bör ökas för att möjliggöra stöd i tillräcklig
omfattning.

3. Anslagsfördelningen inom
utgiftsområde 18 budgetåret 2002

Rigmor Stenmark (c) anför:

Inledning

Socialdemokraterna jämte Vänsterpartiet och
Miljöpartiet bildar i riksdagen en majoritet för
förslagen i budgetpropositionen till ekonomiska
ramar för de olika utgiftsområdena. Samma majoritet
står också bakom beräkningen av statens inkomster år
2002 i den statliga budgeten. Centerpartiet har i
parti- och kommittémotioner förordat en annan
inriktning av den ekonomiska politiken och
budgetpolitiken.

Centerpartiets förslag syftar till att skapa goda
förutsättningar för Sveriges alla invånare oavsett
om de bor i stora städer, på mindre orter eller i
glesbygd. Våra förslag avser att ge kvinnor såväl
som män, unga såväl som gamla bättre möjligheter att
forma ett variationsrikt samhälle. Variation och
mångfald gör samhället starkt och ger individen bäst
tillfredsställelse. Bostadspolitiken har därvid en
central roll. Den fysiska planeringen är
grundläggande för att nå dessa mål.
Då riksdagens majoritet har valt en annan
inriktning av politiken än den vi förordar deltar vi
inte i det nu aktuella beslutet om anslagsfördelning
inom utgiftsområde 18. Vid redovisar emellertid
nedan kortfattat inriktningen på vårt motionsförslag
om anslagsfördelningen inom utgiftsområdet. På
följande punkter bör anslagsfördelningen ske med
andra utgångspunkter än vad regeringen föreslagit.

21:1 Bostadsbidrag

Behovet av bostadsbidrag är naturligtvis helt
beroende av vilka inkomster som hushållen
disponerar. Vi har från Centerpartiet i vår
budgetmotion föreslagit bl.a. att garantibeloppet i
föräldraförsäkringen, sjukförsäkringen och
arbetsmarknadens aktivitetsstöd skall höjas. Det är
en enligt vår mening nödvändig reform för att
förbättra den ekonomiska situationen för de
föräldrar som av omsorg om sina barn väljer att
stanna hos dem i hemmet under en längre tid. Vi har
också lagt fram förslag om sänkt skatt för låg- och
medelinkomsttagare. I dag uppbär många av de
familjer som berörs av dessa åtgärder bostadsbidrag.
Den inkomstförbättring som ett höjt garantibelopp
och sänkt skatt innebär medför att behovet av
bostadsbidrag minskar. Vi har beräknat att denna
minskning uppgår till 800 miljoner kronor. Dessutom
bör en engångsbesparing göras på anslaget om 235
miljoner kronor. Anslaget till bostadsbidrag bör
därför minskas med sammanlagt 1 035 miljoner kronor
för budgetåret 2002.

31:1 Boverket

Regeringen har följt upp Byggkostnadsdelegationens
arbete genom att, för en tidsbegränsad period,
inrätta ett Byggkostnadsforum vid Boverket.
Problemet med höga byggkostnader är emellertid
alltför omfattande för att kunna hanteras på detta
sätt. Eftersom de höga byggkostnaderna till stor del
beror på dålig konkurrens inom byggbranschen bör i
stället Konkurrensverket ges i uppdrag att följa upp
Byggkostnadsdelegationens arbete. Anslaget för
Boverket kan därför minskas med 5 miljoner kronor.

31:6 Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder

Ett betydande och mycket allvarligt hälsoproblem
beror på höga radonhalter i bostäder. För att fler
småhusägare skall kunna åtgärda radonproblemen i
sina bostäder bör anslaget ökas med 10 miljoner
kronor i förhållande till regeringsförslaget.

31:9 Lantmäteriverket

Bland Lantmäteriverkets uppgifter ingår bl.a. att ta
fram visst underlag för fastighetstaxeringen. Vi har
från Centerpartiets sida lagt fram ett förslag till
reformerad fastighetstaxering. Förslaget innebär att
taxeringsförfarandet för småhus avsevärt förenklas.
En följd av detta blir att Lantmäteriverkets
uppgifter på området minskar i omfattning och att
anslaget till verket därför kan minskas med 20
miljoner kronor.

31:12 Investeringsbidrag för nybyggnad av
hyresbostäder

Anslaget för detta ändamål bör avvecklas. Denna
bidragsform påverkar inte de grundläggande orsakerna
till dagens svårigheter att producera hyresbostäder
på vissa orter. Det behövs helt andra åtgärder för
att åstadkomma en bostadsmarknad i balans. De
förslag som Centerpartiet lagt fram i andra motioner
om bl.a. förenklad planprocess och en flexiblare
användning av bruksvärdessystemet utgör exempel på
sådana åtgärder.

32:1 Länsstyrelserna m.m.

Regeringens förslag innebär att länsstyrelsernas
administration tillåts växa på ett omotiverat sätt.
De förändringar i länsstyrelsernas verksamhet som
kan förutses för nästa budgetår innebär att vissa
uppgifter tillkommer medan andra försvinner. Vi
menar därför att detta får lösas genom
omfördelningar inom länsstyrelserna. Med denna
utgångspunkt kan anslaget till länsstyrelserna
minskas med 100 miljoner kronor i förhållande till
vad regeringen föreslagit.

34:1 Stöd till lokala investeringsprogram för
ekologisk hållbarhet

Redan när stödet till de lokala
investeringsprogrammen infördes riktade
Centerpartiet kritik mot att på så lös grund och
utan en genomtänkt miljöstrategi införa statliga
subventioner. Tyvärr har våra farhågor besannats.
Effekterna av satsningen på lokala
investeringsprogram har visat sig vara mycket
begränsade i förhållande till de stora resurser som
tagits i anspråk. De utvärderingar av stödet som
gjorts visar också att några verkliga miljöframsteg
inte har uppnåtts.

Vi anser att ingångna avtal med kommunerna bör
fullföljas, men att stödgivningen i övrigt bör
avvecklas. Detta medför att anslaget för nästa år
kan minskas med 250 miljoner kronor i förhållande
till regeringsförslaget. Ökade satsningar bör i
stället göras på mer riktade och effektiva åtgärder
inom miljöområdet.

34:2 Statens institut för ekologisk hållbarhet

Statens institut för ekologisk hållbarhet (tidigare
kallat Kunskapscentrum för ekologisk hållbarhet) har
uppgifter som är kopplade till arbetet med de lokala
investeringsprogrammen. När detta stöd avvecklas
finns heller inget behov av myndigheten. Anslaget
bör därför avvecklas redan fr.o.m. budgetåret 2002.
Eventuella avvecklingskostnader bör täckas genom det
anslagssparande som finns.

4. Anslagsfördelningen inom
utgiftsområde 18 budgetåret 2002

Yvonne Ångström (fp) anför:

Inledning

Folkpartiet liberalernas förslag till budget för år
2002 innebär i sina huvuddrag sänkta skatter för
företagande och en långsiktig och uthållig tillväxt,
en mera rättvis skattepolitik för bl.a. barnfamiljer
samt utgiftsökningar framför allt när det gäller
vård och omsorg men även för utbildning, bistånd,
miljö och rättssäkerhet.

Vårt förslag till ram för utgiftsområde 18 är
närmare 2 miljarder kronor mindre än regeringens
förslag. Förslaget utgår också från en i väsentliga
avseenden omlagd politik när det gäller frågor som
hanteras inom utgiftsområdet. Det har emellertid
framgått av den hittillsvarande budgetberedningen
att Socialdemokraterna jämte Vänsterpartiet och
Miljöpartiet i riksdagen bildar en majoritet för
regeringens förslag till ram för utgiftsområde 18.
Då Folkpartiets budgetförslag är en helhet är det i
detta andra steg inte meningsfullt att fullfölja
våra anslagsyrkanden. Nedan redovisas emellertid
kortfattat innebörden i den anslagsfördelning som vi
förordat för utgiftsområde 18.

21:1 Bostadsbidrag

De selektiva behovsprövade bostadsbidragen är en av
de faktorer som bidrar till att den svenska
bostadsmarknaden inte fungerar. Bostadsbidragen
skapar dessutom kraftiga marginaleffekter.
Tillsammans med de marginaleffekter som följer av
skatter, barnomsorgstaxor och underhållsbidrag leder
detta till att det för många låg- och
mellaninkomsttagare lönar sig väldigt dåligt eller
inte alls att öka sin arbetsinkomst. För att minska
marginaleffekterna bör bostadsbidragen minskas.
Samtidigt bör hushåll med särskilt stor
försörjningsbörda, bl.a. barnfamiljer, kompenseras
genom höjt generellt barnstöd och sänkta
inkomstskatter. Den nu förordade växlingen från
individuellt till generellt stöd bör inledas
omedelbart. Härigenom uppkommer en besparing på
bostadsbidragsanslaget som kan beräknas till 340
miljoner kronor för 2002. I förhållande till
regeringens förslag kan anslaget till bostadsbidrag
därmed minskas med detta belopp.

31:1 Boverket

Vi anser att det är möjligt att göra en besparing på
50 miljoner kronor på verksamheten vid Boverket.

31:2 Räntebidrag

En snabbare avtrappning av räntebidragen kan ge en
besparing på ränte-bidragsanslaget med 500 miljoner
kronor under nästa år.

31:7 Investeringsbidrag för anordnande av
bostäder för studenter

Under senare år har antalet studieplatser vid
universitet och högskolor ökat. Antalet
studentbostäder har däremot inte ökat i samma takt.
På vissa studieorter är tillgången på bostäder
lämpliga för studenter nu så dålig att många
studenters studier hotas. Studenter tvingas helt
enkelt tacka nej till en studieplats därför att de
saknar bostad. Andra studenter misslyckas i sina
studier därför att sökandet efter bostad tar för
mycket tid eller därför att deras bostad inte
erbjuder den studiero som krävs. På många orter är
den enda möjligheten att snabbt få en vettig bostad
att köpa den. Det stora flertalet studenter har
naturligtvis inte sådana ekonomiska möjligheter.

Från Folkpartiets sida anser vi att det är
angeläget att stimulera tillkomsten av nya
studentbostäder genom såväl ny- som ombyggnad. För
att stödet skall få sin avsedda effekt vill vi dock
anvisa 50 miljoner kronor utöver vad regeringen
föreslagit för ändamålet.

31:9 Lantmäteriverket

Även om Lantmäteriverket under senare år genomgått
betydande förändringar finns det enligt Folkpartiets
mening utrymme för ytterligare rationaliseringar i
verksamheten. Efterfrågan på många av de tjänster
som verket tillhandahåller har under senare år
minskat. Flera av de tjänster som verket erbjuder
kan också köpas på den privata marknaden. Anslaget
till Lantmäteriverket bör därför kunna minskas med
50 miljoner kronor i förhållande till regeringens
förslag.

31:11 Bidrag till bostadsinvesteringar som
främjar ekologisk hållbarhet

Denna bidragsform fyller inte den avsedda funktionen
och bör därför avvecklas.

31:12 Investeringsbidrag för nybyggnad av
hyresbostäder

Det är inte möjligt att rätta till grundläggande
brister i de statliga regler som satts upp för
bostadsmarknaden genom att införa nya subventioner
och bidrag. De problem som i dag finns måste lösas
på andra sätt. Jag vill hänvisa till de förslag som
Folkpartiet lagt fram om bl.a. sänkt skattetryck på
bostadssektorn, friare hyressättning,
regelförenklingar för planprocessen och byggandet
samt åtgärder för en bättre konkurrens inom
byggsektorn. Investeringsbidraget för hyresbostäder
riskerar att snedvrida konkurrensen och även på
andra sätt motverka sitt syfte. Bidragsformen bör
därför snarast avvecklas.

34:1 Stöd till lokala investeringsprogram för
ekologisk hållbarhet

Folkpartiet har alltsedan införandet kritiserat
stödet till de lokala investeringsprogrammen. Vi har
menat att det finns anledning att ifrågasätta såväl
miljönyttan som sysselsättningseffekterna av
regeringens satsning på dessa program. Det flertal
utvärderingar av stödet som genomförts visar också
tydligt att programmen inte haft sin avsedda effekt.
Dessutom reser den metod som valts för
bidragsfördelningen starka invändningar. Regeringen
kan själv fördela medlen efter eget gottfinnande med
stöd av en mycket allmänt formulerad förordning.

Folkpartiet anser mot denna bakgrund att
stödverksamheten snarast bör avvecklas.

5. De bostadspolitiska frågornas
behandling i regeringen

Ulla-Britt Hagström (kd), Annelie Enochson (kd),
Rigmor Stenmark (c) och Yvonne Ångström (fp) anför:

Som bakgrund till vårt ställningstagande när det
gäller frågan om hur plan- och bostadsfrågorna bör
handhas i regeringen vill vi framföra följande.

Människans närmiljö som den kommer till uttryck i
vårt boende och samhället runt omkring oss är av
stor vikt för vårt psykiska och fysiska
välbefinnande. En trygg och estetiskt tilltalande
närmiljö integrerad i en genomtänkt och
framtidsinriktad helhetsmiljö är betydelsefull för
att vi skall må väl och utvecklas i en positiv
riktning. Vår byggda miljö är det rum som vi
tillbringar merparten av vår tid i och som vi också
kommer att lämna efter oss till våra barn. Dessa rum
är av stor vikt för oss alla och kräver att vi har
en långsiktig och hållbar planering som är djupt
förankrad hos medborgarna i främst kommunerna.
Eftersom den fysiska miljöns kvaliteter och
boendefrågorna blir allt viktigare i människors
vardag och prioriteringar och svarar för en ökande
andel av de offentliga och privata investeringarna
är det mer än rimligt att skapa ett nytt departement
för dessa sammanhängande frågor.
Fler och fler människor kommer sannolikt att
bosätta sig i våra stora städer, och Sverige har en
hög grad av urbanisering. Sedan i början av 1960-
talet har den svenska tätortsarealen vuxit med över
50 %, vilket är dubbelt så mycket som
befolkningstillväxten under samma period.
Internationellt är tendensen densamma. Detta har
uppmärksammats av bland annat FN-konferensen HABITAT
II, som hölls i Istanbul 1996. HABITAT-dokumentet,
som arbetades fram under konferensen i Istanbul,
inriktades på de två övergripande målen:
- en rimlig bostad för alla
-
- en hållbar utveckling av människors boplatser i en
värld av växande städer.
-
Det kommer framgent att bli fler komplexa
samhällsbyggarfrågor i ett växande kompakt och
komplext samhälle. Vår traditionella
tillverkningsindustri, som vi byggt upp under det
senaste seklet, håller på att radikalt minska sin
andel av den totala sysselsättningen trots allt
högre produktionsvärden och ett stigande antal
småföretag. Industrin som helhet kommer till
väsentliga delar att ersättas med personalintensiva
tjänsteföretag som till exempel IT-företag även om
dessa senare har de kvarvarande industriföretagen
som stora kunder.

Samtidigt som de större tätorterna och deras
vidgade omland av allt att döma får en ökad
befolkning är planeringen av vår stora lands- och
glesbygd av oerhört stor vikt för hela samhället och
inte minst storstädernas rekreationskrävande
invånare.
Trots inflyttningen till de större städerna under
efterkrigstiden bor det mellan 1 och 2 miljoner
människor i det vi vanligtvis kallar glesbygd.
Därtill kommer invånarna i otaliga mindre handels-
och bruksorter i samtliga regioner. Dessa senare
miljöer behöver få en ansenlig andel av de totala
planeringsinsatserna för sin framtida utveckling,
vilket samtidigt bidrar till en bättre livsmedels-
och energiförsörjning i städerna, en starkare och
mer komplett infrastruktur samt ett mer mångfaldigt
och kreativt näringsliv.
Boendefrågor har alltid aktualitet och kommer
också att kräva ett större utrymme i framtiden.
Boendemiljöerna kan aldrig byggas färdiga utan måste
ständigt anpassas till människornas nya krav,
forskningsrön kring exempelvis nya
konstruktionsmaterial samt globala
omgivningsvillkor. Framtidens planering av bostäder
innebär bl.a. att ta ställning till kraven på en mer
blandad och ekologiskt inriktad bebyggelse. Vi
behöver också planera för att gå från det
funktionsuppdelade till det socialt och funktionellt
sett integrerade samhället. Miljökvalitetsmålen som
skall implementeras i all planering kräver större
samordning.
Allt detta sammantaget innebär att det bör finnas
en ansvarig minister som till sitt förfogande har
ett framtidsinriktat planerings- och
bostadsdepartement. Trots att vi hyser denna
grundläggande uppfattning har vi avstått från att
stödja de motioner som för fram krav med denna
innebörd. Skälet är framför allt den ståndpunkt som
konstitutionsutskottet intagit: att riksdagen bör
vara ytterst återhållsam med att uttala sig eller på
annat sätt söka påverka regeringen i fråga om hur
den skall organisera sitt arbete.
Även om vi nu avstått från att kräva ett formellt
ställningstagande från riksdagen i frågan tänker vi
fortsätta att i den politiska debatten och på andra
sätt försöka påverka regeringen i avsikt att få en
ansvarig bostadsminister som till sitt förfogande
har ett planerings- och bostadsdepartement.

6. De bostadspolitiska frågornas
behandling i regeringen

Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v) anför:

Det finns ett stort och påtagligt behov av en samlad
syn på bostadspolitiken – detta för att skapa en
ekologiskt och socialt hållbar utveckling. Trots att
behovet av en samordning sedan länge varit uppenbart
är de bostadspolitiska frågorna fortfarande
uppsplittrade på flera olika departement och på
flera ministrar. Den helhetssyn som fordras för att
framtidens bostadspolitik skall trygga allas behov
av en bostad på ett långsiktigt hållbart sätt saknas
därmed.

Även regeringen tycks nu i någon mån ha kommit
till insikt om att uppdelningen av det
bostadspolitiska ansvaret leder till oklarheter i
den förda politiken. Regeringen drar däremot inte
fullt ut konsekvenserna av detta. Trots att den
biträdande finansministern sedan hösten 1999 fått
ett utökat bostadspolitiskt ansvar är detta enligt
utskottets mening inte tillräckligt. Flera för en
bostadspolitisk helhetssyn viktiga frågor ligger
fortfarande på andra ministrar och andra
departement. En framgångsrik bostadspolitik
förutsätter att ansvaret nu fullt ut läggs på ett
enda statsråd. Det innebär bl.a. att en för
bostadspolitiken så viktig fråga som bostadsbidragen
måste föras över till detta statsråd.

Det är sålunda vår principiella uppfattning att det
i regeringen bör finnas ett statsråd med ett
övergripande ansvar för de bostadspolitiska
frågorna. Med avseende på att det är regeringen som
trots allt har att organisera sitt arbete har vi nu
avstått från att föra vårt förslag vidare.

7. Bostadsbidragsgrundande inkomst
för näringsidkare

Rigmor Stenmark (c) anför:

Jag delar i och för sig uppfattningen i motionen
att bostadsbidragen till näringsidkare bör beräknas
på ett mera rättvisande sätt. Jag har trots detta
avstått från att ställa mig bakom förslaget. Skälen
för detta är främst att jag menar att
bostadsbidragen, i enlighet med de förslag som
Centerpartiet lagt fram, bör avvecklas. Åtgärder
skall i stället vidtas så att de som nu uppbär
bostadsbidrag i stället kan leva på sin inkomst utan
att vara bidragsberoende. Det gäller såväl för
barnfamiljer som för näringsidkare. Vi har också
lagt fram förslag med detta syfte. Jag vill här
bara erinra om det näringspolitiska program som
Centerpartiet lagt fram.
Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionerna

Proposition 2000/01:1

I propositionen volym 10 föreslås

1. att riksdagen antar regeringens förslag till lag
om särskild bestämmelse om bostadsbidrag (avsnitt
6.1.1).

2. att riksdagen godkänner att räntebidrag enligt
1992 års regler utbetalas som ett engångsbelopp i
januari 2002 (avsnitt 4.8.2.).

3. att riksdagen godkänner förslag till ändrade
regler för investeringsbidrag för anordnande av
bostäder för studenter vad gäller frågan om
möjlighet att kunna kombinera bidraget med
investeringsbidrag som främjar ekologisk
hållbarhet (avsnitt 4.8.7).

4. att riksdagen bemyndigar regeringen att under
2002 i fråga om anslaget 34:1 Stöd till lokala
investeringsprogram för ekologisk hållbarhet
besluta om bidrag som inklusive tidigare gjorda
åtaganden innebär utgifter om högst 350 miljoner
kronor under 2003–2005 (avsnitt 7.1.1).

5. att riksdagen för budgetåret 2002 anvisar anslag,
under utgiftsområde 18, Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande enligt följande
uppställning (i tkr):

----------------------------------------------------------
Anslag (tusental kronor) Anslagstyp
Anslagsbelopp
----------------------------------------------------------
----------------------------------------------------------
21:1 Bostadsbidrag ramanslag 3 998 000
----------------------------------------------------------
----------------------------------------------------------
31:1 Boverket ramanslag 139 086
----------------------------------------------------------
31:2 Räntebidrag m.m. ramanslag 1 460 000
----------------------------------------------------------
31:3 Statens bostadskreditnämnd: ramanslag 13 684
Förvaltningskostnader
----------------------------------------------------------
31:4 Statens bostadskreditnämnd: ramanslag 200 000
Garantiverksamhet
----------------------------------------------------------
31:5 Bidrag till Fonden för fukt- ramanslag 50 000
och mögelskador
----------------------------------------------------------
31:6 Bidrag till åtgärder mot radon ramanslag 20 000
i bostäder
----------------------------------------------------------
31:7 Investeringsbidrag för ramanslag 125 000
anordnande av bostäder
för studenter
----------------------------------------------------------
31:8 Statens geotekniska institut ramanslag 26 032
----------------------------------------------------------
31:9 Lantmäteriverket ramanslag 419 489
----------------------------------------------------------
31:10 Statens va-nämnd ramanslag 6 300
----------------------------------------------------------
31:11 Bidrag till ramanslag 185 000
bostadsinvesteringar som främjar
ekologisk hållbarhet
----------------------------------------------------------
31:12 Investeringsbidrag för ramanslag 99 000
nybyggnad av
hyresbostäder
----------------------------------------------------------
32:1 Länsstyrelserna m.m. ramanslag 1 966 812
----------------------------------------------------------
32:2 Regionala självstyrelseorgan obetecknat 25 297
anslag
----------------------------------------------------------
34:1 Stöd till lokala ramanslag 789 500
investeringsprogram för
ekologisk hållbarhet
----------------------------------------------------------
34:2 Statens institut för ekologisk ramanslag 6 048
hållbarhet
----------------------------------------------------------
----------------------------------------------------------
Summa 9 529 248
----------------------------------------------------------
Proposition 2001/02:4

I propositionen föreslås

4. att riksdagen godkänner regeringens förslag om inrättande av
en organisation för fortsatt statligt stöd till en
omstrukturering av kommunala bostadsföretag (9.2.6).

Proposition 2001/02:9

I propositionen föreslås

5. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1993:737) om bostadsbidrag.

Motionerna

Motioner från allmänna motionstiden 2001

2001/02:Bo201 av Amanda Agestav och Magnus Jacobsson (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
i motionen anförs om behovet av en översyn av byggandet av
ungdomsbostäder.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
i motionen anförs om ungdomars deltagande i projektering av
ungdomsbostäder.

2001/02:Bo203 av Harald Nordlund (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att kartor från Lantmäteriverket
tillhandahålls myndigheter utan kostnad.

2001/02:Bo205 av Jan-Evert Rådhström och Lars Björkman (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om ändrade regler för bostadsbidrag.

2001/02:Bo206 av Inga Berggren och Carl-Axel Johansson (m):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om att
Statens geotekniska institut (SGI) blir samordningsmyndighet
för stranderosionsfrågor.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om vikten av att samordningsmyndigheten tar
till vara den kunskap och kompetens som redan finns hos
Erosionsskadecentrum.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om vikten av att samordningsmyndigheten
lokaliseras i närheten av de kommuner där problemen är störst.

2001/02:Bo208 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av taktila kartor för synskadade.

2001/02:Bo209 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till sådana
ändringar i berörd lagstiftning att återkrav av bostadsbidrag
inte blir aktuellt i enlighet med vad som anförs i motionen.

2001/02:Bo212 av Knut Billing m.fl. (m, kd, c, fp):

Riksdagen beslutar om sådan lagstiftning som möjliggör slutna
bosparkassor i enlighet med vad som anförs i motionen.

2001/02:Bo218 av Maud Ekendahl och Ingvar Eriksson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i motionen om att snarast utse SGI och Räddningsverket
som ansvariga myndigheter vid stranderosion.

2001/02:Bo219 av Sten Lundström m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om förändring av bostadsbidragen med hänsyn
till inkomst- och boendekostnadsutveckling.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att utreda införandet av en
godtrosparagraf.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att utreda frågan om återbetalningskrav vid
tillfälliga inkomster.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om barns kapital och kapitalinkomster.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om försäkringskassornas tillgång till
kontrolluppgifter.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att utreda konsekvenserna av åldersgränsen
och återkomma med förslag till ändringar.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att se över effekterna av ytnormen.

2001/02:Bo221 av Per Lager m.fl. (mp):

Riksdagen begär att regeringen utreder möjligheterna att bygga
en ”grön” stad på en lämplig plats i Sverige.

2001/02:Bo224 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

1. Riksdagen beslutar om ändring av 1 § lagen (2000:1383) om
kommunernas bostadsförsörjningsansvar i enlighet med vad som
anförs i motionen.

2. Riksdagen begär – om yrkande 1 avslås – att regeringen lägger
fram förslag till ändring av 1 § lagen (2000:1383) om
kommunernas bostadsförsörjningsansvar i enlighet med vad som
anförs i motionen.

7. Riksdagen beslutar om ändring av 5 § lagen (2000:1383) om
kommunernas bostadsförsörjningsansvar i enlighet med vad som
anförs i motionen.

8. Riksdagen begär – om yrkande 7 avslås – att regeringen lägger
fram förslag till ändring av 5 § lagen (2000:1383) om
kommunernas bostadsförsörjningsansvar i enlighet med vad som
anförs i motionen.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i motionen om boendeplanering och miljökvalitetsmål.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i motionen om ekologisk hållbarhet och boendeplanering.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i motionen om innehållet i kommunal boendeplanering.

2001/02:Bo225 av Knut Billing m.fl. (m):

2. Riksdagen begär att regeringen genomför en inventering av det
statliga fastighetsbeståndet för att utröna vad som enkelt
skulle kunna göras om till studentbostäder.

3. Riksdagen tillkännager som sin mening vad i motionen anförs
om att möjliggöra byggande på lång sikt.

2001/02:Bo226 av Harald Bergström m.fl. (kd):

1. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning i
syfte att ta fram ett fördelningspolitiskt bättre fungerande
regelverk för bostadsbidragen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om halvårsvisa avstämningsperioder för
bostadsbidragen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en höjning av bostadsbidraget med 100 kr
per barn till berättigade hushåll.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att justera upp den bostadsbidragsgrundande
ytan med 10 kvm i respektive kategori.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en gemensam inkomstgräns på 117 000 kronor
innan bostadsbidraget reduceras.

6. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till
ändring av reglerna för beräkning av den bidragsgrundande
inkomst där fiktiva inkomster inte bör ingå.

2001/02:Bo232 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd, m, c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om utvecklingen av en digital Sverigekarta.

2001/02:Bo235 av Sören Lekberg och Ingemar Josefsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om förbättrade villkor för målsparande inom
bostadssektorn.

2001/02:Bo236 av Karin Pilsäter (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att
inkomsten skall beräknas på samma sätt för den som har enskild
firma i lagen (1962:381) om allmän försäkring och i lagen
(1993:737) om bostadsbidrag.

2001/02:Bo237 av Knut Billing m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att bostadsbidragen bör samordnas med
social- och skattepolitiken.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att bostadsbidraget skall ersättas av ett
generellt grundavdrag för barn.

3. Riksdagen beslutar att bostadsbidrag endast skall utgå till
barnfamiljer i enlighet med vad som anförs i motionen.

4. Riksdagen beslutar att avveckla bostadsbidragen till ungdomar
under 29 år.

5. Riksdagen beslutar att bostadsbidrag skall grundas på
familjeinkomsten i enlighet med vad som anförs i motionen.

6. Riksdagen beslutar att avskaffa ytbegränsningen i
bostadsbidragen i enlighet med vad som anförs i motionen.

7. Riksdagen beslutar att avskaffa reglerna där barnpension
räknas in som bidragsgrundande inkomst i enlighet med vad som
anförs i motionen.

8. Riksdagen beslutar att avskaffa reglerna där ersättning till
följd av barns skada, som endast får användas för barnets
vård, utbildning och rehabilitering, räknas in som
bidragsgrundande inkomst i enlighet med vad som anförs i
motionen.

9. Riksdagen beslutar att reglerna för näringsidkares
bidragsgrundande inkomst ändras i enlighet med vad som anförs
i motionen.

2001/02:Bo241 av Christina Axelsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen vad i motionen anförs om
behovet av information om bostadsbidragssystemet.

2001/02:Bo243 av Ulla-Britt Hagström m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om åtgärder för att öka boendeintegrationen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att sträva efter att alla boendeområden ger
möjlighet till olika upplåtelseformer.

2001/02:Bo246 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening det som
i motionen anförs om obligatoriska boendeplaneringsprogram.

2001/02:Bo250 av Cinnika Beiming och Ola Rask (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av att stimulera bostadsbyggandet av
seniorlägenheter.

2001/02:Bo251 av Anita Johansson och Ola Rask (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om översyn av investeringsbidragets regler för
nybyggnad av hyresbostäder på orter med bostadsbrist.

2001/02:Bo264 av Lennart Kollmats (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om införande av bostadsbidrag eller motsvarande
för utbytesstudenter så att de kan efterfråga en likvärdig
studentbostad som övriga svenska studenter kan.

2001/02:Bo266 av Anders Ygeman m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om uppföljning av fastighetsskattesänkningarna
på hyresrätter i syfte att få bekräftelse på att hyresgästerna
fått del av reformen.

2001/02:Bo267 av Inger Segelström m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av ytterligare insatser för
bostadsbyggandet i Stockholmsregionen.

2001/02:Bo268 av Eskil Erlandsson och Birgitta Carlsson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en decentraliserad placering av
Lantmäteriverkets originalkartor och därtill knutna handlingar.

2001/02:Bo269 av Stefan Attefall m.fl. (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en ny bostadspolitik för ökat byggande och en
bättre fungerande bostadsmarknad i Stockholm.

2001/02:Bo270 av Ulla-Britt Hagström (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att bomässan inriktas på olika gruppers behov
av boende.

2001/02:Bo273 av Annelie Enochson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att det bör inrättas ett specifikt
departement för att handlägga ärenden som rör bostadspolitiken,
samhällsbyggandet och den övergripande fysiska planeringen.

2001/02:Bo275 av Annelie Enochson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att reglerna för arvspengar i kombination med
socialbidrag och bostadsbidrag bör ses över.

2001/02:Bo278 av Per-Olof Svensson och Raimo Pärssinen (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om statlig tillsyn.

2001/02:Bo279 av Susanne Eberstein och Kerstin Kristiansson
Karlstedt (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om retroaktivt indraget bostadsbidrag.

2001/02:Bo286 av Eva Arvidsson och Christina Axelsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av ökade möjligheter till
kollektivboende.

2001/02:Bo290 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om tvärpolitisk samplanering och planering för
bostadsbyggandets utveckling på regional och nationell nivå.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att tillsätta ett statsråd med övergripande
ansvar för de bostadspolitiska frågorna.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att tillsätta en boendekostnadskommission.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att en utredning bör se över möjligheterna
att införa ett investeringsbidrag för nyproduktion av
bostäder.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att en utredning bör se över möjligheterna
att införa ett investeringsbidrag för ombyggnader av bostäder.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att utreda ett särskilt investeringsstöd
för kommuner med tomma lägenheter.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att regeringen bör återkomma med förslag om
hur nyproduktionen av studentbostäder skall se ut efter 2002.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om funktionshindrade studenters rätt till
studentbostäder.

2001/02:Bo296 av Kjell-Erik Karlsson (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en översyn av regelsystemet för att
möjliggöra införande av bostadsbidrag eller motsvarande för
utbytesstudenter så att de kan efterfråga en studentbostad
likvärdig med svenska studenters.

2001/02:Bo298 av Hillevi Larsson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att stöd
till universitets- och högskoleutbyggnad i fortsättningen knyts
till ett krav på berörd kommun att jämsides ordna bostäder till
studenterna.

2001/02:Bo299 av Sven-Erik Österberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening om behovet av ökade
insatser för byggande av studentbostäder.

2001/02:Bo303 av Rigmor Stenmark m.fl. (c):

Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande till
regeringens förslag anslagen under utgiftsområde 18
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande enligt
uppställning:

Tusental
kronor
----------------------------------------------------
| Anslag |Regeringens|
Anslagsförändring |
| |förslag | |
| | | |
----------------------------------------------------
|21:1 Bostadsbidrag | 3 998 | -1 035 000|
| | 000 | |
----------------------------------------------------
|31:1 Boverket | 139 | -5 |
| | 086 | 000|
----------------------------------------------------
|31:6 Bidrag till åtgärder | | 10 |
|mot radon i | 20 000 | 000|
| | | |
| bostäder | | |
----------------------------------------------------
|31:9 Lantmäteriverket | | -20|
| |419 489 | 000|
----------------------------------------------------
|31:12 Investeringsbidrag | | -99 |
|till nybyggnad | 99 000 | 000|
| | | |
| av hyresbostäder | | |
----------------------------------------------------
|32:1 Länsstyrelserna m.m. | 1 966 | - 100 000|
| | 812 | |
----------------------------------------------------
|34:1 Stöd till lokala | 789 | -250 000|
|investeringsprogram | 500 | |
| | | |
| för ekologisk | | |
|hållbarhet | | |
----------------------------------------------------
|34:2 Statens institut för | | -6 |
|ekologisk | 6 048 | 048|
| | | |
| hållbarhet | | |
| | | |
----------------------------------------------------
|Summa för utgiftsområdet | 9 529 | -1 505 048|
| | 248 | |
----------------------------------------------------
2001/02:Bo307 av Göte Wahlström (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om neutralitet mellan olika boendeformer.

2001/02:Bo308 av Matz Hammarström m.fl. (mp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att tilldelningen av högskoleplatser bör
knytas till ortens möjligheter att erbjuda studentbostäder.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att bidraget till bostadsinvesteringar som
främjar ekologisk hållbarhet bör utvidgas till att gälla även
egnahem.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att överväga om villkoren för att erhålla
investeringsbidrag till studentbostäder och nybyggnation av
hyresbostäder i framtiden även bör innefatta krav på ekologisk
hållbarhet.

2001/02:Bo311 av Inger Segelström m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om ekologiskt byggande vid ombyggnationer,
bostadsbidrag till ensamstående och bostäder för äldre.

2001/02:Bo314 av Ronny Olander m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om ökat bostadsbyggande.

2001/02:Bo316 av Knut Billing m.fl. (m):

1. Riksdagen anvisar i enlighet med vad som anförs i motionen
till utgiftsområde 18 anslag 21:1 Bostadsbidrag för budgetåret
2002 3 686 000 000 kr.

2. Riksdagen beslutar att avveckla anslag 31:5 Fonden för fukt-
och mögelskador i enlighet med vad som anförs i motionen.

3. Riksdagen anvisar i enlighet med vad som anförs i motionen
till utgiftsområde 18 anslag 31:5 Bidrag till Fonden för fukt-
och mögelskador för år 2002 20 000 000 kr.

4. Riksdagen beslutar att anslaget för radon i bostäder
uteslutande skall användas till informationsverksamhet.

5. Riksdagen anvisar i enlighet med vad som anförs i motionen
till utgiftsområde 18 anslag 31:6 Bidrag till åtgärder mot
radon i bostäder för år 2002
1 000 000 kr.

6. Riksdagen anvisar i enlighet med vad som anförs i motionen
till utgiftsområde 18 anslag 31:7 Investeringsbidrag för
anordnande av bostäder för studenter år 2002 0 kr.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om Lantmäteriverkets verksamhet.

8. Riksdagen anvisar i enlighet med vad som anförs i motionen
till utgiftsområde 18 anslag 31:11 Bidrag till
bostadsinvesteringar som främjar ekologisk hållbarhet för år
2002 5 000 000 kr.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om nyckeltal för verksamheten hos
länsstyrelserna.

10. Riksdagen anvisar i enlighet med vad som anförs i motionen
till utgiftsområde 18 anslag 31:11 Länsstyrelserna för år 2002
1 916 812 000 kr.

11. Riksdagen anvisar i enlighet med vad som anförs i motionen
till utgiftsområde 18 anslag 31:12 Investeringsbidrag för
nybyggnad av hyresbostäder för 2002 0 kr.

12. Riksdagen anvisar i enlighet med vad som anförs i motionen
till utgiftsområde 18 anslag 34:1 Stöd till lokala
investeringsprogram för ekologisk hållbarhet för år 2002 350
000 000 kr.

13. Riksdagen anvisar i enlighet med vad som anförs i motionen
till utgiftsområde 18 anslag 34:2 Kunskapscentrum för
ekologisk hållbarhet för år 2002 3 024 000 kr.

2001/02:Bo318 av Bo Lundgren m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om bostadspolitikens inriktning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av infrastrukturella satsningar för
att möjliggöra bostadsbyggande.

10. Riksdagen beslutar att bostadsbidrag skall utgå enbart till
barnfamiljer.

2001/02:Bo320 av Ulla-Britt Hagström m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att kommunerna har det övergripande
ansvaret för bostadspolitiken på lokal nivå.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att bostadspolitiken bör inriktas mot
sänkta skatter så att generella subventioner och
investeringsbidrag kan undvikas.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om större flexibilitet i regelverket om
investeringsbidrag för studentbostäder.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att det tillfälliga investeringsbidraget
för studentbostäder förlängs efter 2002.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en konsekvensutredning av sänkt byggmoms.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att Konkurrensverket får uppdraget att öka
konkurrensen inom byggmarknaden.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att del av stödet till lokala
investeringsprogram för ekologisk hållbarhet skall användas
som stimulansmedel för förbättrad inomhusmiljö.

9. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till
ändring av lagen (2000:1383) om kommunernas
bostadsförsörjningsansvar i enlighet med motionens
intentioner.

23. Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande
till regeringens förslag anslagen under utgiftsområde 18,
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande enligt
uppställning:
Tusental kronor
---------------------------------------------------
| Anslag |Regeringens|
Anslagsförändringar |
| | | |
| |förslag | |
---------------------------------------------------
|21:1 Bostadsbidrag | 3 998 | 730 |
| | 000 | 000|
---------------------------------------------------
|31:1 Boverket | 139 | -7|
| | 086 | 000|
---------------------------------------------------
|31:2 Räntebidrag m.m. | 1 460 | -184 |
| | 000 | 000|
---------------------------------------------------
|31:7 Investeringsbidrag för | | 10 |
| |125 000 | 000|
| anordnande av | | |
|bostäder för | | |
| | | |
| studenter | | |
---------------------------------------------------
|31:9 Lantmäteriverket | 419 | -22 |
| | 489 | 000|
---------------------------------------------------
|31:11 Bidrag till | 185 | -185 |
|bostadsinvesteringar som | 000 | 000|
| | | |
| främjar ekologisk | | |
|hållbarhet | | |
---------------------------------------------------
|31:12 Investeringsbidrag för | 99 000 | - 99 000|
|nybyggnad av | | |
| | | |
| hyresbostäder | | |
---------------------------------------------------
|34:1 Stöd till lokala | | -450 |
|investeringsprogram |789 500 | 000|
| | | |
| för ekologisk | | |
|hållbarhet | | |
---------------------------------------------------
|Nytt anslag: Förbättrad | | 25 |
|inomhusmiljö | | 000|
| | | |
---------------------------------------------------
|Summa för utgiftsområdet | 9 529 | -182 |
| | 248 | 000|
---------------------------------------------------

2001/02:Bo322 av Karin Pilsäter (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
i motionen anförs om omläggning av bostadspolitiken i stället
för regeringsdrivna nybyggda bostadsområden.

2001/02:Bo323 av Karin Pilsäter m.fl. (fp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om reformerad bostadspolitik för fler
hyresbostäder och mer nyproduktion.

2001/02:Bo324 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om konkurrens på byggmarknaden.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om bostadsbidragen.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om studentbostäder.

14. Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande
till regeringens förslag anslagen under utgiftsområde 18
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande enligt
uppställning:
Tusental kronor
---------------------------------------------------
| Anslag |Regeringens|
Anslagsförändringar |
| | | |
| |förslag | |
---------------------------------------------------
|21:1 Bostadsbidrag | 3 998 | -340 |
| | 000 | 000|
---------------------------------------------------
|31:1 Boverket | 139 | -50|
| | 086 | 000|
---------------------------------------------------
|31:2 Räntebidrag m.m. | 1 460 | -500 |
| | 000 | 000|
---------------------------------------------------
|31:7 Investeringsbidrag | 125 | 50|
|för | 000 | 000|
| | | |
| anordnande av | | |
|bostäder för | | |
| | | |
| studenter | | |
---------------------------------------------------
|31:9 Lantmäteriverket | 419 | -50 |
| | 489 | 000|
---------------------------------------------------
|31:11 Bidrag till | 185 | -185 |
|bostadsinvesteringar | 000 | 000|
| | | |
| som främjar | | |
|ekologisk hållbarhet | | |
---------------------------------------------------
|31:12 Investeringsbidrag | 99 | -99 |
|för | 000 | 000|
| | | |
| nybyggnad av | | |
|hyresbostäder | | |
---------------------------------------------------
|34:1 Stöd till lokala | 789 | -789 500
|
|investerings- | 500 | |
| | | |
| program för | | |
|ekologisk hållbarhet | | |
---------------------------------------------------
|Summa för utgiftsområdet | 9 529 | -1 963 |
| |248 |000 |
---------------------------------------------------

2001/02:Bo325 av Agne Hansson m.fl. (c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en bostadspolitik som utgår från lokala
förutsättningar och behov.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om principer för en hållbar boendepolitik.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om vikten av goda kommunikationer för att
minska trycket på de bostadsmarknader som är överhettade.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av ansvarstagande för ökat
byggande.

6. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med
uppgift att allsidigt belysa hur förutsättningarna för att
bygga och förvalta hyresbostäder kan förbättras.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av att föra över uppgiften att
följa upp Byggkostnadsdelegationens arbete från Boverket till
Konkurrensverket.

12. Riksdagen beslutar att förlänga nuvarande investeringsbidrag
för studentbostäder.

18. Riksdagen begär att regeringen gör en generell utvärdering
av den höjning av momsen på byggande som infördes i och med
1990 års skattereform.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att öka barnfamiljers disponibla inkomst
och minska behovet av bostadsbidrag.

2001/02:A317 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att det behöver utvecklas kommunala
boendeplaneringsprogram som tar hänsyn till de sociala,
ekologiska och feministiska perspektiven i boendet.

2001/02:Fi294 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

19. Riksdagen anvisar för budgetåret 2002 anslagen under
utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och
byggande enligt uppställningen i bilaga 2.

2001/02:Ju237 av Agne Hansson m.fl. (c):

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att bostadspolitiken skall vara en central
del i skapandet av ett integrerat samhälle.

2001/02:K284 av Agne Hansson m.fl. (c):

17. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning för
att se över ungdomars möjligheter att erhålla en bostad.

2001/02:Kr227 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m):

12. Riksdagen tillkännager som sin mening vad i motionen anförs
om konstnärerna och bostadsbidragen.

2001/02:Kr426 av Dan Kihlström m.fl. (kd):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en bred översyn av bostadspolitiken ur ett
ungdomsperspektiv.

2001/02:L370 av Tuve Skånberg (kd):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att ändra de befintliga regler som innebär
att människor förlorar ekonomiskt på att gifta sig eller
vinner på att skilja sig.

2001/02:MJ337 av Agne Hansson m.fl. (c):

29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att helt avsluta de lokala
investeringsprogrammen.

2001/02:MJ341 av Gunnel Wallin (c):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att betona i de fortsatta instruktionerna
till länsstyrelserna att arbetet med miljömålen skall beakta
såväl ekologiska som sociala och ekonomiska aspekter.

2001/02:N224 av Bo Lundgren m.fl. (m):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en förändrad bostadspolitik.

2001/02:N267 av Eva Flyborg m.fl. (fp):

30. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om bostadspolitiken.

2001/02:N313 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (m):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av ökat bostadsbyggande i
Stockholmsregionen.

2001/02:N319 av Margareta Cederfelt m.fl. (m):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av en nationell bostadspolitik som
möjliggör ökat bostadsbyggande.

2001/02:Sf392 av Alf Svensson m.fl. (kd):

34. Riksdagen beslutar om ändring av regler för bostadsbidrag i
enlighet med vad som anförs i motionen.

2001/02:Sf397 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om växling av bostadsbidrag mot generellt
barnstöd.

2001/02:So621 av Marianne Andersson och Gunnel Wallin (c):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att återigen fastslå att elsanering skall
berättiga till bostadsanpassningsbidrag.

2001/02:So637 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om ökad egenmakt inom bostadspolitiken genom
lägre beskattning, reformerad hyressättning, ökad konkurrens
på bostadsmarknaden och införandet av ägarlägenheter i
Sverige.

2001/02:Ub261 av Ulf Nilsson och Yvonne Ångström (fp):

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en ökning av stimulansbidraget till
studentbostäder på 50 miljoner kronor jämfört med regeringens
förslag.

2001/02:Ub430 av Désirée Pethrus Engström m.fl. (kd):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om investeringsbidraget för byggandet av
studentbostäder.

2001/02:Ub553 av Christina Axelsson m.fl. (s):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av bostäder för studenter i
Stockholmsregionen.

Motioner väckta med anledning av proposition 2001/02:4

2001/02:N23 av Yvonne Ångström m.fl. (fp):

11. Riksdagen avslår förslaget om inrättandet av en organisation
för fortsatt statligt stöd till en omstrukturering av
kommunala bostadsföretag.

2001/02:N25 av Per Westerberg m.fl. (m):

11. Riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag om att
inrätta en organisation med uppgift att ge fortsatt statligt
stöd till en omstrukturering av kommunala bostadsföretag.

2001/02:N27 av Agne Hansson m.fl. (c):

44. Riksdagen beslutar avslå regeringens förslag i proposition
2001/02:4 avsnitt 9.2.6 om fortsatta insatser för att stödja
omstruktureringen av kommunala bostadsföretag.

2001/02:N31 av Harald Bergström m.fl. (kd):

6. Riksdagen avslår regeringens förslag om inrättande av en
organisation för fortsatt statligt stöd till en
omstrukturering av kommunala bostadsföretag.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om åtgärder för att stödja omstrukturering av
kommunala bostadsföretag (avsnitt 14.2).

Motioner väckta med anledning av proposition 2001/02:9

2001/02:Sf6 av Kenneth Lantz m.fl. (kd):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att bidragsmottagare skall bli
återbetalningsskyldig av för mycket utbetalt bostadsbidrag
först när den taxerade inkomsten överstiger den
bidragsgrundande inkomsten med mer än 20 000 kr under ett
kalenderår.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att hushåll som fått inkomstförändringar
under kalenderår vilka inträffat efter det att bidraget har
upphört ska få rätt till prövning av eftergift.

2001/02:Sf7 av Bo Könberg m.fl. (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om ändrad grundval för beviljande av
bostadsbidrag.

Motion väckt med anledning av proposition 2001/02:15

2001/02:Ub2 av Sofia Jonsson m.fl. (c):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att inbjuda berörda kommuner, högskolor och
studentkårer till överläggningar om hur bostadssituationen för
studenter skall hanteras framgent.

Bilaga 2

Förteckning över de motioner som åberopas i utskottets förslag
till riksdagsbeslut punkt 1

Motion 2001/02: : Motionär
Yrkande nr

Bo203 Harald Nordlund (fp)

Bo205 Jan Evert Rådhström och

Lars Björkman (m)

Bo206 Inga Berggren och Carl-Axel1–3

Johansson (m)

Bo218 Maud Ekendahl och

Ingvar Eriksson (m)

Bo226 Harald Bergström m.fl. (kd)3–6

Bo232 Ragnwi Marcelind m.fl. (kd, m, c)

Bo237 Knut Billing m.fl. (m) 3–9

Bo275 Annelie Enochson (kd)

Bo303 Rigmor Stenmark m.fl. (c)

Bo316 Knut Billing m.fl. (m) 1–6, 8, 10–13

Bo318 Bo Lundgren m.fl. (m) 10

Bo320 Ulla-Britt Hagström m.fl. (kd)8, 23

Bo324 Lars Leijonborg m.fl. (fp) 13, 14

Fi294 Lars Leijonborg m.fl. (fp) 19

L370 Tuve Skånberg (kd) 4

MJ337 Agne Hansson m.fl. (c) 29

Sf392 Alf Svensson (kd) 34

Ub261 Ulf Nilsson och Yvonne Ångström (fp)11

Bilaga 3

Förslag till beslut om anslag inom utgiftsområde 18
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande

Utskottets förslag överensstämmer med regeringens förslag till
anslagsfördelning

Belopp i 1000-tal kronor
----------------------------------------------------------
Anslag Utskottets
förslag
----------------------------------------------------------
----------------------------------------------------------
21:1 Bostadsbidrag 3 998 000
----------------------------------------------------------
31:1 Boverket 139 086
----------------------------------------------------------
31:2 Räntebidrag m.m. 1 460 000
----------------------------------------------------------
31:3 Statens bostadskreditnämnd: 13 684
Förvaltningskostnader
----------------------------------------------------------
31:4 Statens bostadskreditnämnd: 200 000
Garantiverksamhet
----------------------------------------------------------
31:5 Bidrag till Fonden för fukt- och 50 000
mögelskador
----------------------------------------------------------
31:6 Bidrag till åtgärder mot radon i 20 000
bostäder
----------------------------------------------------------
31:7 Investeringsbidrag för anordnande av 125 000
bostäder för studenter
----------------------------------------------------------
31:8 Statens geotekniska institut 26 032
----------------------------------------------------------
31:9 Lantmäteriverket 419 489
----------------------------------------------------------
31:10 Statens va-nämnd 6 300
----------------------------------------------------------
31:11 Bidrag till bostadsinvesteringar som 185 000
främjar ekologisk
hållbarhet
----------------------------------------------------------
31:12 Investeringsbidrag för nybyggnad av 99 000
hyresbostäder
----------------------------------------------------------
32:1 Länsstyrelserna m.m. 1 966 812
----------------------------------------------------------
32:2 Regionala självstyrelseorgan 25 297
----------------------------------------------------------
34:1 Stöd till lokala investeringsprogram 789 500
för ekologisk
hållbarhet
----------------------------------------------------------
34:2 Statens institut för ekologisk 6 048
hållbarhet
----------------------------------------------------------
----------------------------------------------------------
Summa 9 529 248
----------------------------------------------------------

Bilaga 4

Regeringens lagförslag i proposition 2001/02:1

Förslag till lag om särskild bestämmelse om bostadsbidrag
Härigenom föreskrivs följande.

För 2002 lämnas bostadsbidrag enligt lagen (1993:737) om
bostadsbidrag med följande avvikelse.

Vid beräkning av den bidragsgrundande inkomsten enligt 4 § skall
studiebidrag enligt studiestödslagen (1999:1395) ingå med 80 procent.
____________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.

Bilaga 5

Regeringens lagförslag i proposition 2001/02:9

Förslag till lag om ändring i lagen (1993:737) om bostadsbidrag
Härigenom föreskrivs att 28 § lagen (1993:737) om bostadsbidrag skall
ha följande lydelse.

-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
28 §1
-----------------------------------------------------
Försäkringskassan skall Försäkringskassan skall
besluta om återbetalning besluta om återbetalning
enligt 22 § och om enligt 22 § och om
återbetalning av återbetalning av
bostadsbidrag som i bostadsbidrag som i övrigt
övrigt har lämnats har lämnats felaktigt
felaktigt eller med för eller med för högt belopp.
högt belopp. Om det Om det finns särskilda
finns särskilda skäl för skäl för det får kassan
det får kassan efterge efterge krav på
krav på återbetalning återbetalning helt eller
helt eller delvis. Vid delvis. Vid bedömning av
bedömning av om sådana om sådana skäl föreligger
skäl föreligger skall skall särskilt beaktas
särskilt beaktas sökandens och dennes
sökandens och dennes medsökandes förmåga att
medsökandes förmåga att kunna betala tillbaka
kunna betala tillbaka bidraget. För att rätten
bidraget. Om dessa inte till eftergift skall kunna
fullgjort sin prövas skall skyldigheten
uppgiftsskyldighet enligt 24 § att anmäla
enligt denna lag eller ändrade förhållanden ha
medvetet eller av fullgjorts av sökanden och
oaktsamhet lämnat dennes medsökande. Om de
felaktiga uppgifter till inte har anmält ändrade
grund för bedömningen av förhållanden kan eftergift
rätten till ändå prövas om de skäligen
bostadsbidrag, får inte borde ha insett att
kravet på återbetalning de var skyldiga att göra
inte efterges. en sådan anmälan. Om
sökanden eller dennes
medsökande medvetet eller
av oaktsamhet lämnat
felaktiga uppgifter till
grund för bedömningen av
rätten till bostadsbidrag,
får kravet på
återbetalning inte
efterges.
-----------------------------------------------------
Vid en senare utbetalning av bostadsbidrag eller annan ersättning som
skall betalas ut av allmän försäkringskassa till någon som skall betala
tillbaka bidrag enligt första stycket får kassan hålla inne ett skäligt
belopp i avräkning på vad som har lämnats för mycket.

____________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002. De nya bestämmelserna
skall dock tillämpas på bostadsbidrag som lämnats från och med den 1
januari 2000.
[1](Senaste lydelse 1999:246.

**FOOTNOTES**
[1]:
Bilaga 6

Bostadsutskottets offentliga utfrågning den 23 oktober
2001 om bostadsbidragen

Program för bostadsutskottets offentliga utfrågning om
bostadsbidragen.

Lokal: Förstakammarsalen i Riksdagshuset

10.00 Inledning: Utskottets vice ordförande Lennart Nilsson (s)

10.05 Utvecklingen av bostadsbidragen sedan 1997

Ingrid Petersson, Riksförsäkringsverket

10.20 Bostadsbidragen under 1990-talet

Christina Olsson, Boverket

Leif Colleen, Boverket

10.35 Bostadsbidragens betydelse för boendekostnaderna

Bengt Turner, professor, IBF, Uppsala universitet

Cecilia Enström, fastighetsekonom, IBF, Uppsala univer-sitet

10.50 Tillämpningen av reglerna för eftergift

Ann-Eva Askensten, Riksförsäkringsverket

11.00 – Frågor och diskussion

ca 13.00

Deltagande ledamöter från bostadsutskottet

Lennart Nilsson (s), vice ordförande

Bengt-Ola Ryttar (s)

Lilian Virgin (s)

Owe Hellberg (v)

Ulla-Britt Hagström (kd)

Carina Moberg (s)

Inga Berggren (m)

Anders Ygeman (s)

Siw Wittgren-Ahl (s)

Sten Lundström (v)

Annelie Enochson (kd)

Carl-Erik Skårman (m)

Helena Hillar Rosenqvist (mp)

Rigmor Stenmark (c)

Carina Adolfsson Elgestam (s)

Ewa Thalén Finné (m)

Leif Jakobsson (s)

Harald Bergström (kd)

Protokoll från bostadsutskottets offentliga
utfrågning den 23 oktober 2001 om bostadsbidragen

I en bilaga till detta protokoll har samlats de bilder som tillhör
protokollet.

Ordföranden: God förmiddag och välkomna till förstakammarsalen.

En av de stora tunga posterna när det gäller ekonomi inom vårt
utgiftsområde, som är alltmer krympande, är bostadsbidragens andel av
de kostnader som vi har. Bostadsbidragen har varit och är diskuterade
utifrån olika utgångspunkter. Vi har ett system som nu har fungerat ett
par år. En av de viktiga uppgifterna för ett utskott i Sveriges riksdag
handlar om att följa upp och utvärdera de system som vi har varit med
och fattat beslut om. Det är därför som vi anordnar denna offentliga
utfrågning i dag.
Avsikten är inte att – och nu vänder jag mig framför allt till mina
kolleger i bostadsutskottet – vi ska diskutera utifrån vilka motioner
som vi har lagt från våra respektive partier, utan avsikten är att vi
ska så långt det är möjligt, genom er som är inbjudna hit som experter
och föredragshållare, få fördjupa oss i de system som har fungerat
under några år. Sedan har ledamöterna möjlighet att ställa frågor. Hur
det kommer att bli i framtiden är det naturligtvis politikernas roll
att utforma eventuella förslag i de här sammanhangen. Jag vill ha det
sagt så att vi vet förutsättningarna och inte för någon debatt om vad
respektive partier har för ställningstaganden. Det är inte detta som är
avsikten med utfrågningen i dag.

Tanken är att vi under en timme ska få inledningar i en följd. Enligt
programmet disponerar respektive talare ungefär en kvart. Därefter får
utskottets ledamöter möjlighet att ställa frågor. Avsikten är att vi
ska avsluta senast kl. 13.00.

Ingrid Petersson, Riksförsäkringsverket: Herr ordförande! Ärade
ledamöter!

Tack för att vi har fått komma hit, och jag hoppas att vi kan bidra
med vår kunskap och svara på frågor. Vi från Riksförsäkringsverket är:
jag, överdirektör, Ann-Eva Askensten som är nytillträdd enhetschef på
den enhet som har hand om bostadsbidrag samt två
bostadsbidragsexperter, Marie Silfverberg och Carin Wolf som kan svara
på mer detaljerade frågor.
Min uppgift är att väldigt kort försöka beskriva utvecklingen av
bostadsbidragen de senaste åren. Som vi alla känner till ökade
utgifterna väldigt kraftigt under första hälften av 90-talet. Orsakerna
till detta kanske man kan sammanfattningsvis säga är 1991 års
skattereform där bostadsbidragen var en bricka i det spelet, att det
var lågkonjunktur och att det var arbetslöshet samt att det fanns vissa
indexeringar i bostadsbidragen. Det gäller bl.a. bostadsrelaterade
inkomster och bostadskostnaderna.
När bostadsbidragen låg som högst, all time high, 1995 hade vi en
kostnad på 9,2 miljarder, och drygt 550 000 hushåll hade bostadsbidrag.
Detta ledde till förändringar. Det är förändringar som beslutades den 1
juli 1996 och gällde bostadsbidrag från den 1 januari 1997.
Syftet med de här förändringarna var trefaldigt. Det första var att
minska statens utgifter. Det andra var att öka träffsäkerheten och
samtidigt, det tredje, att uppnå eller bibehålla fördelningspolitiska
mål. De grundläggande syftena med bostadsbidragen, de övergripande
målen, låg fast, dvs. att det finns både en bostadspolitisk del och en
familjepolitisk del.
Då kan man fråga sig om syftena med reformen har uppnåtts. Här stöder
jag mig på de utvärderingar som RFV har gjort. Den lättaste att se är
utgifterna. Vi kan se att det är stadigt sjunkande kostnader för
statsbudgeten: 1995 9,2 miljarder, 1996 8,4 miljarder, 1997 6,2
miljarder, 1998 5,8 miljarder, 1999 5,1 miljarder och 2000 4,4
miljarder. Vår prognos för i år är 4,1 miljarder. Prognosen för nästa
år, 2002, är 3, 9 miljarder, eller närmare 4 miljarder.
Man ställer sig frågan: Har utgiftsminskningen skett på bekostnad av
träffsäkerhet och de fördelningspolitiska målen? Mitt svar här är nej.
(Bild 1)
Det skulle jag vilja illustrera med en bild. Vi har tittat på
bostadsbidragen, vilken hushållstyp det är som får bostadsbidrag. Ni
ser att det gäller tiden från 1994 till 2000. Den översta kurvan gäller
ensamstående med barn, nästa sambor med barn, sedan de unga och
umgängesföräldrar. Vi ser en kurva som går ned väldigt kraftigt. Från
att fram till 1996/97 ha legat på ungefär samma nivå för ensamstående
och dem som bor ihop går kurvan för sambor ned väldigt kraftigt. Då
frågar man sig varför detta sker.
Främst är det den nya lagstiftningen, som innebär att vi gör en
individuell prövning av inkomsten som gör att fallet mellan 1996 och
1997 är väldigt kraftigt. Men det här fortsätter ju. Det beror på de
goda tiderna, löneökningarna. Löneökningarna på två löner slår igenom
betydligt mer än om man bara har en lön. Vi ser att det går ned väldigt
kraftigt, ca 50 %. För de ensamstående med barn, som till 90 % är
kvinnor, är minskningen betydligt mindre. Den är 13 % under den här
perioden. Det här stämmer väldigt väl med andra siffror på hur
fördelningen och resurserna har sett ut i Sverige under slutet av 1990-
talet. De som inte har fått del av den stora tillväxten har framför
allt varit ensamstående med barn och ensamstående mammor. Här ser vi
att bostadsbidraget trots allt har lyckats skydda den här gruppen
relativt väl. När det gäller de unga finns en minskning som inte är
lika uttalad.
Framöver kan vi se liknande tendenser som fortsätter. Det gör att min
sammanfattning vad gäller bostadsbidragen är att det nu främst är ett
familjepolitiskt stöd och att det främst är ett stöd till ensamstående
med barn, att av bostadsbidragstagarna nu är 60 % ensamstående med barn
och får 70 % av de utbetalda beloppen. De allra flesta bor i hyresrätt.
Av alla som får bostadsbidrag bor 85 % i hyreslägenhet och 6 % i egen
fastighet. Detta torde vara en effekt av att den bidragsberättigande
bostadsytan har begränsats. Vi kan också se att bostadsbidragen är
viktigare för de ensamstående än för andra.
(Bild 2)
Av dem som får bostadsbidrag står bostadsbidragen för 36 % av
bostadskostnaden för ensamstående med barn, medan det är 32 % för gifta
och samboende och för hushåll utan barn, de unga 21 %. Det här är ett
väldigt viktigt stöd för ensamstående med barn.
Vi håller också på att titta på om bostadsbidraget har urholkats
under den här perioden. Då ställer man sig frågan hur man definierar
urholkats eller ej. Vi har tittat på om bostadskostnaden tar en större
andel av den disponibla inkomsten ifall man har samma bostadsyta och
när man har fått ett utbetalt bostadsbidrag. Har inte skett någon
nämnvärd förändring under 1990-talets slut. Man kan tycka att detta är
märkligt, men man hittar en del faktorer som förklarar detta. Det är
att vi har haft väldigt liten eller praktiskt taget ingen inflation. Vi
kan inte heller se någon urholkning av bostadsbidraget under den här
perioden. Nu är inte alla system problemfria, utan bostadsbidrag har
som alla inkomstprövade bidrag marginaleffekter.
Vad vi kan se är att när hushållen har fått högre lön har man trillat
ur systemet eller har fått ett lägre bostadsbidrag. Det här gäller
framför allt sambor eller gifta. Det innebär att de här individerna och
hushållen inte har fått samma del av välfärdsökningen som vi andra
under den här perioden. Men bostadskostnaden tar lite större andel av
inkomsten.
Slutligen några ord om inkomstavstämningen, som sker i efterhand.

(Bild 3)
Bilden visar avstämningsresultaten 1997–1999. Vi ser ett antal
hushåll som har fått för litet preliminärt bostadsbidrag och ska ha
mera vid den slutgiltiga avstämningen. Vi ser att det går ned från
232 000 kr till 160 000 kr och att också utbetalningsbeloppet går ned,
om än ganska marginellt. Hushåll som har fått för mycket i bidrag går
också ned i antal, och summan går ned något. Men i ett större
perspektiv kan man se att andelen hushåll som har fått för lite
bostadsbidrag, som har fått ungefär som de ska ha, eller har fått för
mycket, är oförändrad under perioden.
Det är omkring 40 % som har fått för lite, 10–17 % som har fått vad
de ska ha och 40 % som ska betala tillbaka. Där siffrorna går ned både
vad gäller antal hushåll och vad gäller belopp beror på att antalet
hushåll som får bostadsbidrag minskar, liksom den summa som betalas ut
är mindre.

Vad gäller frågorna om återkrav och eftergiftsregler som vi tillämpar
återkommer vi senare till.

Christina Olsson, Boverket: Boverket har i ett samarbetsprojekt med
några försäkringskassor i länen i södra Sverige tittat på
bostadsbidragen under 1990-talet. Det är främst barnfamiljerna som vi
tittat på. Utgångspunkten har varit att se på både det bostadspolitiska
och det familjepolitiska stödet. Det är mera en deskriptiv del.

Vi konstaterar att antalet hushåll med bidrag har minskat ganska
kraftigt sedan 1992, som vi jämför med och har som utgångspunkt under
1990-talet. Vad man kan konstatera är att det är makarna som står för
denna minskning. Andelen makar har minskat med ungefär 50 % jämfört med
1992 och andelen ensamföräldrar har ökat med ca 10 %. Andelen makar
minskar mer ju fler barn, dvs. ju större försörjningsbörda, de har,
medan ensamföräldrarnas andel ökar ju fler barn och ju större
försörjningsbörda de har.
Vi har tittat på hur bidragshushållen bor och hur bidragen till
barnfamiljer har fördelat sig genom åren.
(Bild 4)
Vi kan konstatera att av bostadsbidragen till barnfamiljer år 1992
gick den största andelen till ensamföräldrar i hyresrätt. Det är 39 %
av bidragen till barnfamiljerna som gick dit. Totalt ca 60 % gick till
boende i hyresrätt. Grupperna makar och ensamföräldrar var ungefär lika
stora, ensamföräldrar 53 % och makarna 47 %. Andra stora enskilda
grupper som fick bostadsbidrag var makar boende i hyresrätt, respektive
makar boende i egnahem. Totalt fick egnahemsägare cirka en femtedel av
bidragen. Då kan man också tänka på att den bostadspolitiska biten i
det är att man ska kunna hålla sig med goda och tillräckligt rymliga
bostäder. Det har bl.a. definierats som, även om det inte är ett
uttalat mål, norm 3, dvs. att varje barn ska ha ett eget rum.
Det betyder att en familj med ett barn ska kunna bo i en
trerumslägenhet, en familj med två barn i en fyrarumslägenhet osv. De
lite större lägenheterna, från fyra rum och kök, finns företrädesvis i
egnahem. Makar med barn har genomgående ett större antal barn än vad
ensamföräldrarna har. Och nu tittar vi på bostadsbidragstagare med
hemmavarande barn. Skillnaden mellan makar och ensamföräldrar är att
makarna har ungefär 0,8 fler barn. Samma skillnad gäller för boende i
egnahem i förhållande till boende i hyresrätt. Det betyder att makar i
egnahem har ungefär ett och ett halvt barn fler i snitt än
ensamföräldrar i hyresrätt.
I förhållande till 1992 är det en drastisk förändring som skett till
1999. Numera går nästan 80 % av bidragen till hushåll eller familjer
som bor i hyresrätt, medan endast knappt 10 % går till dem i egnahem.
En av de grupper som var bland de största tidigare var makar i egnahem,
som tidigare utgjorde 16 % av bidragsfamiljerna, men som nu bara utgör
2 % av samtliga bidragsfamiljer. Det betyder att det är många makar med
stor försörjningsbörda och många barn som inte längre har
bostadsbidrag.
Trångboddheten bland bostadsbidragstagarna har ökat. Man kan
konstatera när det gäller makarna att gruppen har minskat så mycket att
vi inte vet om det är samma hushåll.
Genom att bostadsbidragsgränserna inte har höjts sedan mitten av
1990-talet, varken boendekostnadsgränserna eller inkomstgränserna, blir
det en form av urholkning. Risken är att man bor in sig i trångboddhet.
När det extra barnet föds kanske man inte byter till en större bostad.
Generellt sett har makarna högre inkomster än vad bidragstagarna har.
Det är ganska naturligt. De är ju två för det mesta. Vi har tittat på
hur mycket de har kvar i konkreta fall.
(Bild 5)
Exemplet gäller för 1999 och visar en ensamförälder som tjänar
117 000 kr före skatt – det är där inkomsterna börjar påverka bidraget
i dag – och som har två barn, en boendekostnad på 5 900 kr och en
kommunalskatt på 33 %. De får per år kvar 23 400 kr. Man har här tagit
hänsyn till boendekostnader, skatt och levnadskostnader utifrån
Konsumentverkets riktlinjer. Det utgår underhållsbidrag, bostadsbidrag
och barnbidrag. Om familjen i stället består av två vuxna och har samma
förhållanden med boendekostnader, antal barn och annat och låter den
ene av föräldrarna tjäna denna inkomst, kommer man på ett underskott av
47 800 kr. Det beror dels på att bostadsbidraget minskar med 11 700 kr
på grund av de skilda inkomstgränserna, dels på att det inte utgår
något underhållsbidrag till den här familjen, eftersom barnen är
gemensamma, samt att det är ytterligare en person som ska leva på
detta. Om makarna vardera tjänar 117 000 kr, dvs. tillsammans 234 000
kr, når de nästan upp till samma nivå som en ensamförälder med inkomst
på 117 000 kr. Det fattas några tusenlappar. Det krävs 120 000 kr per
förälder, dvs. 240 000 kr per år, för att en familj med två vuxna skall
komma upp i samma nivå som ensamföräldern som tjänar 117 000 kr. Om
enbart ena maken har inkomster, krävs det 295 000 kr per år. Då utgår
inte heller något bostadsbidrag.
(Bild 6)
Den slutsats som Boverket kommer till är att makarna har fler barn,
inkomster som är i nivå med ensamföräldrarnas, även de bidragsgrundande
inkomsterna ligger numera på den nivån. De har högre boendekostnader,
men de får ett lägre bostadsbidrag. Bostadsbidraget har numera fått en
prägel av ensamförälderstöd till boende i hyresrätt, och det är därmed
inte längre samma bostadspolitiska stöd som det tidigare varit, utan
det har skett en förskjutning till att enbart vara ett familjepolitiskt
stöd. Med detta tackar jag för mig.

Leif Colleen, Boverket: Avsikten med bilden är att sätta in
bostadsbidraget i ett lite större sammanhang.

(Bild 7)
På bilden ser vi samhällets både utgifter för och inkomster från
bostadssektorn. Vi har t.ex. utgifterna för bostadsbidrag, utgifterna
för bostadstillägg till pensionärerna, inkomsten fastighetsskatten och
kostnaden skatteavdrag för egnahem, räntebidragen och nettot av de här
strömmarna där vissa poster är inkomster för samhället och de flesta
poster utgifter för samhället. Alltihop är omräknat i 1999 års
penningvärde.
Vi kan här se att bostadsbidragen är den lägsta utgiften för
samhället av de bostadspolitiska medlen under hela den här perioden
fram till i dag. Sammantaget har kostnaderna för samhället, dvs. staten
och kommunerna, legat på nivån 50 miljarder kronor från början på 1980
och fram till 1996, då man strax innan hade vidtagit en hel del
åtgärder för att minska samhällets kostnader. Den viktigaste åtgärden
är skatteomläggningen, då vi skulle betala vårt boende själva och
räntebidragen följaktligen skulle minska kraftigt. Samtidigt skulle de
selektiva bostadsstöden, bostadsbidragen, öka för att kompensera
hushållen för de kostnadsökningar de fick.
Vi kan konstatera att en ökning av bostadsbidragen följde, precis som
man hade räknat med, fram tills man slog till bromsar också på grund av
utvecklingen av statens finanser.
Som ni alla vet är samhällets kostnader för bostadssektorn nu nere i
noll. Samtidigt har kostnaderna för bostadsbidragen också minskat.
Frågan är om det inte vore rimligt att tänka sig att det selektiva
stödet, bostadsbidragen, får en viktigare funktion nu när övriga
kostnader för samhället har sjunkit så kraftigt.
Vi har tittat på samhällskostnader i ett internationellt perspektiv
för att få en rimlig jämförelse. Då brukar man jämföra andelar av BNP:
Vi kan konstatera att andelen av BNP under den här perioden, från
början av 80-talet och en bit in på 90-talet, låg på nivån 3–3½ % för
Sverige. I andra jämförbara länder i Västeuropa, t.ex. Norge, Danmark,
Nederländerna, Storbritannien, har den legat på ungefärligen samma
nivå, omkring 3 % om man tar hänsyn till alla de faktorer som finns med
på bilden. Även andra länder har utan tvekan minskat sitt stöd till
bostadssektorn, men absolut inte ned till noll, utan det ligger snarare
på nivåer omkring 1½–2½ %.
Jag inser att det inte är lätt att smälta alla dessa kurvor på en
gång. Jag har därför tagit med mig till kanslichefen både den rapport
som jag redovisade under bostadsveckan i Gävle i våras och den
overheadbild som jag visar. Ni får dessa i efterhand och kan således
lättare tränga in i dem.
Sammanfattningen är alltså att bostadsstödet under en mycket lång
period låg på nivån 40–50 miljarder kronor om året och nu är nere i
noll. Bostadsstödet har på ett mycket verksamt sätt bidragit tills
saneringen av statens finanser.

Bengt Turner: Ledamöter! Det är trevligt att vara här.

Som ekonom tänker jag på tre saker när det gäller bostadsbidrag. Jag
tänker på inkomsteffekter, jag tänker på konsumtionseffekter och jag
tänker på priseffekter. Jag ska också säga att det material som jag
visar nu kommer från ett arbete som vi gjorde för Familjeutredningen,
som i huvudbetänkandet konstaterade att bostadsbidraget kanske inte har
något större värde för samhället. I vår bilaga konstaterade vi att
bostadsbidraget har utomordentliga fördelningseffekter såvitt vi kan
se, och även positiva effekter i övrigt. På ett mirakulöst sätt ryms vi
ändå inom samma pärmar.
För det andra vill jag säga att materialet är lite bearbetningar av
bostads- och hyresundersökningens material från 1997 som gjorts med
hjälp av Cecilia Enström, fastighetsekonom vid IBF. Jag ska också säga,
som en turnering till Leif Colleen, som nämnde bostadsveckan, att jag
har inbjudit de olika partiernas bostadspolitiska företrädare till en
debatt under bostadsveckan, en bostadspolitisk debatt under en
bostadsvecka som äger rum i slutet av mars i Gävle. Då fick jag göra
lite reklam också, och vara lite informativ.
Vad tänker då jag som ekonom på? Jo, jag tänker på inkomsteffekter.
Vid en given bostadskonsumtion kan man i efterhand konstatera att
inkomsterna, de disponibla inkomsterna, kanske jämnas ut en del på
grund av bostadsbidragen, både inom och mellan olika grupper i
samhället.
För det andra tänker man på konsumtionseffekter, att bostadsbidragen
eventuellt har en sådan effekt att vi, utöver konsumtionseffekter,
också har en effekt som innebär att man på marginalen stimuleras att
ändra sin bostadskonsumtion.
För det tredje tänker man att bostadsbidragen kan ha en priseffekt.
De kan innebära att en del av bostadsbidraget övervältras i form av
högre priser eller högre kostnader i samhället.
Tyngdpunkten ligger på den första effekten, som jag nu ska uppehålla
mig vid.
(Bild 8)
Den här bilden är bara en variation på det tema som Leif Colleen
hade. Bostadsbidragen har sjunkit, halverats i reala termer utifrån
1999 års priser, och räntebidragen kommer från någonstans uppe i himlen
och vandrar nedåt.
Jag ville bara visa det här för att få ett mått på proportionerna.
Man kan se det som en förstoring av en del av Leifs bild. Det här visar
lite grann vilka volymer det är fråga om. Sedan ska vi också i
ärlighetens namn säga att räntebidragen inte bara sjönk på grund av
regelförändringar utan också på grund av minskad nyproduktion och på
grund av minskade räntesatser. Vi har gjort tre bearbetningar där vi
har tittat på bostadsbidrag och nettobostadsutgift, nettoutgift.
(Bild 9)
Den här bilden visar en kontrollgrupp, kan man säga, nämligen
sammanboende utan barn. De ska inte har några bidrag, men de har ändå
lite bidrag, för det finns t.ex. umgängesbarn. Det finns också
övergångsproblem genom att hushåll har bytt status under perioden och
annat. Lite grann ska det alltså finnas.
Det man ska lägga märke till i det här decilmaterialet, det är
indelat i deciler efter sammanräknad inkomst, är ett ganska typiskt
mönster. Bostadsutgiften stiger med stigande inkomster. Det är den bild
man väntar sig. Men det visar sig också att det är relativt små
skillnader.
Lägg märke till att detta är bostads- och hyresrätt. Hade småhus
varit med hade vi fått en mycket djärvare linje. Men det säger ändå
någonting om att vi har en ganska långtgående utjämning normalt även
utan bostadsbidrag.
(Bild 10)
Nästa bild i den här spännande framställningen är sammanboende med
ett barn. Där ser man att bostadsbidragen har en viss betydelse. Ni som
kan regelverket inser att bostadsbidragen här biter framför allt när
det gäller den första decilen, för det är ungefär där som man kommer
under inkomstgränsen.
Det gäller alltså sammanboende med ett barn. En inkomstdecil är
berörd, och det är decilindelning inom respektive grupp som jag visar
nu. Bostadsbidraget, som läggs ovanpå nettoutgiften här, åstadkommer i
stort sett en utjämning som stämmer ganska väl med den fördelning som
vi har bland dem som inte får bostadsbidrag. Bostadsbidraget fyller
alltså hyggligt upp det här gapet. Man kan säga att inkomstmålet i den
meningen är mycket väl tillgodosett.
(Bild 11)
Den tredje gruppen är ensamstående med barn. Där biter bidragen
framför allt t.o.m. tredje decilen, och eventuellt en bit in i fjärde
decilen. Sedan finns det avtrappningsregler på grund av konsumtionens
storlek, boendekostnadens storlek, inkomsten och lite annat. Här
åstadkommer bostadsbidraget en tämligen djärv utjämning av den
disponibla inkomsten och av boendekostnaderna.
Boendekostnaderna skiljer sig inte nämnvärt åt om man jämför dem med
lägst inkomst och dem med högst inkomst. Man kan säga att
inkomsttillskotten har möjliggjort en boendekostnad på ungefär samma
nivå för alla grupper.
Det här säger att inkomstmålet tillgodoses tämligen väl i systemet
inom respektive grupp. Det är mätt av bostads- och hyresundersökningen
med de begränsningar som det innebär. Det gäller som sagt var 1997.
Nästa fråga man ställer sig är då i vad mån detta innebär en ökad
utjämning av bostadskonsumtionen. Det är lite grann äpplen och päron.
Det är svårt att jämföra olika inkomstgrupper på bostadsmarknaden. Det
beror på hur länge man varit på marknaden, på var man bor och på en
mängd andra sådana faktorer.

Det finns några bilder som jag inte visar nu men som har delats ut.

Jag kan visa hur en marknad utan bostadsbidrag skulle se ut, vad man
väntar sig för fördelning av bostadskonsumtionen då.

(Bild 12)
För sammanboende utan barn är bostadsytan hög i den tionde decilen,
bland de tio procenten med de högsta inkomsterna. Sedan faller det
naturligtvis med sjunkande inkomster.
(Bild 13)
Jag visar motsvarande bild för sammanboende med ett barn. Jag kanske
ska visa de andra bilderna ändå. Det kanske är intressant.
I fråga om sammanboende med ett barn ser det ut så att
bostadskonsumtionen faller med sjunkande inkomst fram till en viss
punkt där den är ganska konstant.
(Bild 14)
Problemet är att när vi gör motsvarande övning för ensamstående med
ett barn får man ett mycket mer oregelbundet mönster. Det beror på att
detta är en väldigt besvärlig grupp. Det är olika åldrar, det är en
viss inblandning av studenter och kanske hushåll i transition mellan
olika faser i livet. Dessutom finns det hushåll som hoppar och
mellanlandar i ensamstående på väg mellan olika samboendeförhållanden.
Det gör också att ytkonsumtionen blir mycket svårförståelig.
Enda sättet att bemästra detta är att göra en multipel
regressionsanalys. Jag är inte säker på att alla här i utskottet älskar
multipla regressionsanalyser, men det kan inte hjälpas.
(Bild 15)
Det här visar några intressanta saker. Det är samma tre grupper som
jag har tragglat nu ett tag. Det visar sig t.ex. att
bostadskonsumtionen stiger beroende på sammanräknad inkomst. Den
beroende variabeln här är yta, antal kvadratmeter per hushåll. Där ökar
ytan med stigande inkomst, mer för sammanboende utan barn och
sammanboende med ett barn.
Det visar sig också att åldern har mycket stor betydelse. Ju äldre
man är, desto större yta har man. Det visar sig att ytan i storstaden
om allt annat är lika är mellan 5 och 10 kvadratmeter mindre. Däremot
kan man i allmänhet, med vissa undantag, tillskansa sig en större
bostadsyta om man bor i glesbygd. Vidare visar det sig att om man
tittar på dem med lägst inkomster, de som är berättigade till ett helt
bostadsbidrag, får man också vissa effekter som beror på att dessa
grupper är lite besvärliga.
Om man nu gör det här för en 30-åring, och sätter in de här värdena
för en 30-åring som bor i en större stad och bor i en hyresrätt med de
förutsättningarna, så kan man titta på hur ytorna fördelar sig när man
har gjort den här konstanthållningen.
(Bild 16)
Då ser det ut som den här bilden visar. Det här är ett sätt att
konstanthålla för olika effekter. Det visar att vi bland sammanboende
utan barn, fortfarande med decilmåtten, har den största skillnaden i
ytkonsumtion, medan vi för ensamstående med barn, som är den mittersta
kurvan, har den största utjämningen. Vi har också en ganska stor
skillnad för sammanboende med ett barn. Det ser man längst upp.
Vad bilden visar lite tentativt är att vi får en ganska hygglig
utjämningseffekt just för ensamstående med barn medan
utjämningseffekten inte blir lika stor för andra grupper. Lite grann
hänger det naturligtvis ihop med hur absorptionen ser ut, hur hushållen
påverkas på marginalen. Det var det jag inledningsvis talade om i fråga
om den s.k. konsumtionseffekten. Det gäller alltså i vad mån
bostadsbidragen stimulerar till ökad bostadskonsumtion.
Då kan man begrunda en bild på regelverket, som ser ut som jag visar
här.
(Bild 17)
Det gäller bostadsutgift och bostadsbidrag. Det är en vuxen med barn,
och det är nog tänkt att vara dagens regelverk. Det visar helt enkelt
att när bostadsutgiften stiger är det så i sektor A att 75 % av den
ökade bostadsutgiften svarar mot ökade bostadsbidrag. Sektor A gäller
upp till 2 000 kr i bostadskostnad då man inte får någon täckning alls
av bostadsbidrag. I intervallet A får man 75 % täckning och i
intervallet C får man 50 % täckning. Därutöver faller man ur systemet.
Det är klart att är det så att många hushåll ligger ovanför den s.k.
övre hyresgränsen D, eller i det reducerade fältet, så får
bostadsbidraget en mindre effekt som stimulans till ökad yta utöver det
som följer av det allmänna inkomsttillskottet, kan man säga.
(Bild 18)
Gör man då en bearbetning på bidragshushåll, ensamstående med barn,
får man den här bilden. Den ska tolkas på det sättet att bland
bidragshushållen, ensamstående med ett barn, har 54 % kommit upp i den
nivån att de inte får något ytterligare bostadsbidrag om de skulle öka
sin bostadskonsumtion. 32 % är inne i det fält där de får en reducerad
ökning av bostadsbidraget om de skulle öka sin bostadskonsumtion. 14 %
är de riktigt fattiga grupperna. De ligger inom det fält då man har ett
oreducerat bostadsbidrag.
Slutsatsen av detta är att regelverket är så konstruerat att det
kanske inte stimulerar så mycket till ökad bostadskonsumtion på
marginalen utöver det som inkomsteffekten medför. Av det följer också
att den tredje effekten, priseffekten, antagligen är ganska begränsad.
Det finns inga stora farhågor om att bostadsbidragen ska verka
prisdrivande i samhället. Det hänger ihop med regelverket och med att
det ändå är ganska marginella grupper i samhället som berörs. Såvitt
jag förstår funkar alltså bostadsbidraget tämligen väl. Det är min
sammanfattning. Tack för ordet!
Ordföranden: Tack för det! Då skulle vi vara framme vid
tillämpningen av reglerna för eftergift. Ann-Eva Askensten från
Riksförsäkringsverket, varsågod!
Ann-Eva Askensten: Tack! Jag har blivit ombedd att prata lite grann
om eftergiftsreglerna. De är återigen uppe för diskussion.

Jag tänkte börja med en bild som vi har sett lite tidigare.
(Bild 3)
Som ni alla känner till är bostadsbidraget preliminärt. Det ska
regleras och stämmas av mot den slutliga taxerade inkomsten. Det tar
ganska lång tid. Sedan det nya bostadsbidraget kom har vi hunnit med
tre avstämningar, avseende 1997, 1998 och 1999.
Som har framgått av diskussionen tidigare träffar ungefär 20 % av
bostadsbidragen rätt med en gång. Där stämmer det preliminära och det
slutliga beloppet överens. Ungefär 40 % har fått för mycket
bostadsbidrag och måste således betala tillbaka, och 40 % har fått lite
för lite.
Som ni ser finns det sedan 1999 en skuld, ett återbetalningsbelopp,
på 570 miljoner kronor som ska betalas tillbaka. Det kravet har gått ut
i början av 2001. Mellan mars 2001, när räkningarna gick ut, och fram
till halvårsskiftet har vi fått in ungefär 40 % av skulden. Av skulden
från 1997, som alltså började regleras 1999, är under samma tid 80 % av
återbetalningsbeloppet betalat. Det betyder att de allra flesta som har
en skuld till systemet också klarar av att betala den.
Det finns naturligtvis också hushåll som inte anser sig ha någon
återbetalningsförmåga och som därför begär eftergift. Det är
naturligtvis mycket rimligt att försäkringskassan prövar möjligheten
till eftergift.
(Bild 19)
Jag tänkte att vi skulle ta oss en liten titt på hur eftergifterna
har sett ut mellan 1997 och 1999. För 1997 var det ungefär 26 000 av de
204 000 hushåll som var återbetalningsskyldiga som ansökte om
eftergift. Systemet var nytt, och det var nog många som inte riktigt
hade klart för sig hur det här med preliminärt och slutligt
bostadsbidrag skulle komma att slå. Därför var det ovanligt många. 13 %
av det totala antal som skulle betala tillbaka ansökte om eftergift.
Av de hushållen var det 12 % som också beviljades eftergift. Det
betyder, som ni ser i den övre vänstra rutan, att 3 000 hushåll,
motsvarande ungefär en och en halv procent av alla
bostadsbidragshushåll, fick eftergift. Eftergiftsbeloppet 1997 var
ungefär tolv miljoner kronor. Om ni påminner er var kostnaden för
bostadsbidrag vid samma tid ungefär sex miljarder. Både sett till
antalet hushåll och till beloppet är det alltså väldigt få hushåll som
både begär och sedermera beviljas eftergift. 1999 är det senaste året
vi vet någonting om. Ni ser att vi har lite uppgifter om första och
andra kvartalet. Som det ser ut nu verkar det kunna bli en prognos som
visar att vi kommer att ligga på runt 1 % i beviljade eftergifter och
på ett belopp på ungefär sex miljoner kronor.
(Bild 20)
Hittills under första halvåret 2001, och det är alltså de ärenden som
avser bidragsåret 1999, har drygt 6 000 personer fått beslut om
eftergift. Åter är det ungefär 12 % som beviljas eftergift. Det är de
759 som ni ser i stapeln längst till höger. Vi väntar oss ytterligare
ett par tusen ärenden under resten av året. Alltjämt är det viktigt att
komma ihåg att beslut om eftergift är väldigt ovanligt. Som ni minns
hade vi nästan 375 000 bostadsbidragshushåll. Vi har 759 som hittills
har beviljats eftergift i år.
(Bild 21)
Det som ofta diskuteras är att det finns skillnader i tillämpning
mellan de olika försäkringskassorna. Dessa skillnader har också varit
stora när det gäller att bevilja eftergift. Det ni nu ser är en
preliminär bild. Det är statistiken fram till den sista juni. Ni ser
att det åtminstone är stora skillnader mellan de olika
försäkringskassorna. Skåne, Blekinge, Kronoberg och Kalmar ligger högt,
med över 20 %, medan Jönköping ligger lågt. På riksnivå ligger vi som
sagt kring 12 %. Det är väl nu det är dags att höja ett varningens
finger för kvaliteten i statistiken. Den är inte alltid så hög. Det kan
rent teoretiskt vara så att de skillnader som vi ser mellan de olika
försäkringskassorna beror på att man väljer att tillämpa lagstiftningen
olika, men också på att man arbetar olika under året. Det kan finnas
vissa försäkringskassor som har betat av en viss sorts beslut tidigt
under året, när beslutet om det slutliga bostadsbidraget gick ut. Sedan
kan det finnas de som väntar med att göra det under resten av året. Så
nu har jag varnat er för att det här kanske inte är den riktiga
statistiken.
Det vi däremot vet från tidigare år, när vi endast hade en manuell
statistik, är att det brukar se ut ungefär så här. Siffrorna kanske
inte är desamma, men det finns skillnader mellan landets olika
försäkringskassor. Det vet vi. Om det finns sådana skillnader tyder det
på att tillämpningen av försäkringen inte är likformig. En orsak kan
vara svårigheten för försäkringskassorna att tolka när det i det
enskilda fallet är möjligt att pröva rätten till eftergift.
En tolkning har varit att bidragstagaren ska ha anmält förändrad
inkomst till försäkringskassan för att försäkringskassan alls ska kunna
pröva rätten till eftergift. Om så har skett väljer man att beakta
betalningsförmågan hos hushållen. Det har alltså blivit en
tvåstegsraket som bl.a. kan ha inneburit att många inte har fått sin
sak prövad trots att de faktiskt har saknat betalningsförmåga. Såväl
Riksförsäkringsverket som, framför allt, regeringen har uppmärksammat
det här. Regeringen har lagt fram en proposition i frågan och lämnar
alltså ett förslag till en ny eftergiftsregel. Enligt förslaget ska
eftergift kunna prövas även om man inte i alla ärenden har anmält att
man har en ändrad inkomst under bidragsåret. Det ger alltså en
möjlighet till en ökad prövning.
I propositionen säger regeringen att försäkringskassorna alltjämt ska
vara restriktiva med att bevilja eftergift, men man vill alltså vidga
möjligheterna att få saken prövad. För RFV:s del vidtar naturligtvis
ett arbete för att försöka normera till försäkringskassorna hur vi ser
på den här problematiken. Där slutar jag.

Ordföranden: Tack så mycket. Då skulle vi egentligen vara framme vid
frågor och
diskussion.

Jag frågar våra inledare om ni har något att komplettera med utifrån
det som har sagts av någon av era kolleger. Det finns också möjlighet
att återkomma i samband med diskussionen. Därmed skulle vi vara framme
vid att utskottets ledamöter börjar ställa sina frågor. Jag tror att
det var Harald Bergström först.
Harald Bergström (kd): Jag vill börja med Ingrid Petersson från
Riksförsäkringsverket.
Du berörde i din inledning inte alls villaägarna såvitt jag kunde
höra. Det har skett en väldigt stor förändring av deras möjlighet att
få bostadsbidrag. Det har skett på grund av ytnormen. Där är en fråga
som jag ställer mig, och jag vet inte om jag ska ställa den till dig
eller till någon annan. Det gäller hur många av dem som berördes av
halveringen av antalet villaägare och av familjerna som tidigare hade
bostadsbidrag som tvingades flytta till en lägenhet och i stället fick
bostadsbidrag där. Det blev ju egentligen samhällsekonomiskt dyrare,
men det är en annan femma. Vet man någonting om hur många som flyttade
till ett annat boende och som då kunde tillgodoräkna sig bostadsbidrag?

Det är den första fråga jag vill ställa. Den andra frågan är till Ann-
Eva Askensten. Det gäller avräkningsperioder. Vi har ju från
Kristdemokraterna hela tiden hävdat att man borde kunna ha kortare
avräkningsperiod än ett år. Såvitt jag vet har man det inom
studiemedelssystemet, och där kan det fungera. Men här fungerar det
alltså inte, sägs det, att ha det mer än för helår. Det har ju funnits
exempel där de som har anmält t.ex. en förändrad inkomst har gjort
detta ganska sent på året. De har aldrig fått något svar. De har aldrig
heller fått någon förändring. Om man då hade haft halvårsvisa
avstämningar hade det blivit ett annat resultat.

Ordföranden: Jag ska bara räknar upp dem som har anmält intresse så att
ni vet hur läget är. Det är Rigmor Stenmark, Owe Hellberg, Lilian
Virgin, Leif Jakobsson, Ulla-Britt Hagström, Sten Lundström, Annelie
Enochson och Ewa Thalén Finné. Vem vill svara på frågan? Ingrid
Petersson, varsågod!

Ingrid Petersson: Vad gäller det här med villaägarna vet vi bara på
rent övergripande nivå att om vi går tillbaka till 1995 var det väl
70 % som bodde i hyreslägenhet och omkring 20 % som hade egna
fastigheter.

I våra senaste siffror är det 85 % som har hyreslägenhet och endast
6 % som bor i egen fastighet. Vi har inte gjort några körningar där vi
har följt enskilda familjer och sett om det har blivit flyttning från
villa till hyresfastighet. Jag vet inte om Boverket eller någon annan
myndighet har gjort det, men vi har inte gjort det.

Ann-Eva Askensten: Då får jag fortsätta och försöka svara på frågan om
avräkningsperioderna.

Det faktum att vi avräknar på helår kom i samband med den nya
bestämmelsen fr.o.m. 1997. Det följer den taxerade inkomsten. Det
skulle vara en fast och säker inkomst, en säker källa. Det skulle också
vara lätt att maskinellt fatta de här besluten i efterhand. Så tror jag
att bl.a. ni tänkte. Många av er var ju med redan då.

När det gäller den här anmälningsplikten är det så att det finns
människor som får sitta emellan. Studenterna är ett typiskt exempel. De
läser på vårterminen och börjar sedan arbeta på höstterminen. Det gör
säkert minst hälften av studenterna. I förslaget till ändrad
eftergiftsregel finns just det faktum med att om man har slutat uppbära
bidraget på vårterminen, t.ex. för att man börjat jobba, ska man kunna
få eftergiften prövad även om man inte har anmält. Det är naturligtvis
lätt hänt för många av oss att glömma bort att anmäla om vi inte längre
uppbär ett bidrag.

Rigmor Stenmark (c): Det är 40 % som inte får de pengar som de
egentligen ska ha.

Då undrar man naturligtvis: Hur lång tid tar det innan de får
tillbaka de pengar som de ska ha? Det är också 40 % som har det
tvärtom. Då undrar man också hur lång tid det tar där. Det sades
ingenting om ungdomars och studenters situation. Där skulle jag vilja
veta vilken betydelse bostadsbidraget har. Vi har ganska många s.k.
mambor.

Marie Silfverberg: Jag ska försöka svara på den första frågan.

Det gäller när man får tillbaka de pengar som man inte har fått
utbetalade under bidragsåret. Det sker i samband med den avstämning som
görs. Har man t.ex. haft bostadsbidrag under 1999 gjordes den här
avstämningen i mars 2001. Sedan betalas pengarna ut ett par veckor
efter att man har fått beslutet. Så det dröjer ganska länge innan man
får tillbaka vad man har fått för lite på grund av att man har anmält
för låg inkomst.

Ordföranden: Var Rigmor nöjd med svaret?

Rigmor Stenmark (c): Nej, det var jag väl egentligen inte.

Men det är bra att vi får ärliga svar. Sedan är det upp till oss att
rätta till det. Men när det gäller den andra frågan har jag inte fått
något svar.

Ingrid Petersson: Andelen studenter som får bostadsbidrag är ungefär
oförändrad.

Vi kan se att andelen av bostadskostnaderna, den som täcks av
bostadsbidrag, är 21 %, vilket är lägre än för familjer med barn, både
ensamstående och sambor eller makar. Exakt hur mycket det är i deras
disponibla inkomst, alltså hur viktigt bostadsbidraget är, det var så
jag uppfattade din fråga, kan jag tyvärr inte svara på.

Owe Hellberg (v): Skattereformen har ju nämnts här som en stor faktor
när det gäller boendekostnadsutvecklingen.

Låginkomsttagare skulle kompenseras för ökande boendekostnader i
samband med denna. Efter ett tag kom riksdag och regering på att man
skulle införa en åldersgräns för vilka som ska få stöd. Upp till 28 år
blir man kallad för ungdom, och är man inte ungdom ska man inte få
något stöd. Jag skulle vilja veta om någon har koll på hur det går för
den här gruppen, dvs. ensamhushåll med låga inkomster som inte längre
har rätt till bostadsbidrag. Det är en lite märklig åldersgräns som vi
har konstruerat. Vi vet också att antalet ensamhushåll bara växer och
växer.
Det har också nämnts att inkomst- och boendekostnadsgränserna ligger
still. Hur skulle det se ut om de hade följt boendekostnads- och
inkomstutvecklingen? De här grupperna får ju inte del av den höjning av
levnadsstandarden som skett under andra halvan av 90-talet. Har ni
någon uppfattning om hur många bostadsbidragstagare vi då skulle ha och
hur det skulle se ut för dem?

Jag har också en tredje fråga. Vi har i dag 20 % träffsäkerhet i det
här systemet. Har ni några bra förslag om hur vi ska få en mycket
bättre träffsäkerhet? Jag tycker inte att det är tillräckligt bra som
det är.

Ingrid Petersson, Riksförsäkringsverket: Jag kan börja med den sista
frågan om träffsäkerhet.

Ibland talar man om felaktigt utbetalda bidrag eller felaktigt ”fådda”
bidrag. Men för mig är det här ungefär som skattesystemet: Det är
nästan omöjligt att få det alldeles rätt. Jag måste säga att jag tycker
att 20 % som hamnar inom det här intervallet på 200 kr t.o.m. är
väldigt bra. Kunde man snabba upp det här med att både betala in och få
tillbaka sina pengar skulle det vara den stora förbättringen i
systemet. Men träffsäkerheten tycker jag är relativt bra. I
träffsäkerheten ligger ju också detta med att anmäla
inkomstförändringar. Vad gäller urholkningen säger vi att det
egentligen inte har varit någon urholkning av själva
bostadsbidragssystemet, på grund av att inflationen har varit så låg.
Det handlar snarare om marginaleffekterna, och det är ju kopplat till
det här med inkomstrelaterade bidrag. Är det den frågan du undrar över,
hur många som har trillat ur systemet på grund av höjda inkomster? Vet
du det, Carin?

Carin Wolf, Riksförsäkringsverket: Nej.

Ingrid Petersson, Riksförsäkringsverket: Vi håller på med en studie om
huruvida bostadsbidraget har urholkats eller inte, men vi har den inte
klar. Jag hoppas att jag kan hjälpa dig om ett par månader.

När det gäller den första frågan om ensamhushållen har vi ingen
statistik på detta. Har ni det på Boverket?

Christina Olsson, Boverket: Jag börjar med den andra frågan om inkomst-
och boendekostnadsgränserna.

Vi har tittat på detta, och lönerna har från 1996 till 1999 ökat med
11,6 % medan inkomstgränsen har legat oförändrad. Boendekostnaderna har
mellan 1996 och 1999 ökat lite mindre, med 3,9 %, och
boendekostnadsgränsen har legat oförändrad. Därför menar vi att det
sker en urholkning, eftersom inkomsterna och boendekostnaderna faktiskt
har ökat samtidigt som systemet inte hänger med. Det har hela tiden
varit uppbyggt så att det ska kompensera för dessa ökningar.

Vi har tittat lite grann på det här med barnfamiljer också, och vi
konstaterar att antalet hushåll fortsätter att minska även efter det
att regelförändringarna har satt sig. Man kunde ju tro att det skulle
plana ut på en viss nivå, men vi konstaterar att såväl
ensamföräldrarna, åtminstone en- och tvåbarnsföräldrar, som makarna har
minskat även efter regelförändringarna, makarna med ca 30 %.

Leif Colleen, Boverket: Jag hade tänk beröra Owes första fråga om äldre
ungdomar. Jag tänkte faktiskt tala över huvud taget om hushåll utan
barn.

Den information som finns när det gäller hushåll som inte uppbär
bostadsbidrag är ju bostads- och hyresundersökningarna. I samband med
den bostadssociala utredningen för ungefär två år sedan gjorde vi en
del djupdykningar i BHU. Nu har jag inte några exakta siffror med mig,
så jag kan bara ge dig ett par minnesbilder.
Det första jag vill säga är att vi tittade på typiska hushåll som
hade mycket höga boendekostnadsandelar, dvs. där boendekostnaden
utgjorde över, säg, 50 % av inkomsten. Inom parentes kan jag påpeka att
det finns ett antal hushåll i denna statistik som har boendekostnader
som överstiger inkomsten. Men det är hur som helst en alldeles för stor
andel av hushållen som har höga boendekostnadsandelar. Typiska hushåll
i denna grupp är först och främst ungdomar i åldrarna strax under 30
år. Det kan hänga ihop med att den gruppen var väldigt starkt utsatt på
arbetsmarknaden för ett par år sedan. Sedan var det medelålders
samboende. Ensamstående ungdomar i åldrarna strax under 30 och
samboende medelålders var alltså de grupper som hade störst andel
boendekostnad i förhållande till inkomsterna. Och då var det mycket
höga andelar, 50–60 %. Dessa grupper har inte bostadsbidrag och kan
inte heller få det. Den fråga man då får ställa sig är: Ska man fundera
över bostadsbidrag, eller ska man fundera över samhällets skyddsnät
totalt sett?

Jag kan också nämna, eftersom många frågor är inne på sådana
förhållanden, att det är näst intill omöjligt att följa hushåll genom
dessa system från år till år och se vad som händer med ett givet
hushåll, vilket är djupt beklagligt. Det man undrar efter att ha
studerat de här sakerna är ju: Väldigt många hushåll har mycket höga
boendekostnader i förhållande till inkomsterna. Är detta
tillfälligheter som uppträder innan samhällets skyddsnät hinner hjälpa
till, eller är det någonting som dessa hushåll jobbar med under en
längre period? Den frågan kan jag inte besvara.

Bengt Turner, Uppsala universitet: Jag kan bekräfta den bild som Leif
ger.

Jag gjorde en liknande bearbetning av bostads- och hyresundersökningens
material för Hemlöshetskommissionen, och det är många ensamstående
äldre som har extremt höga bostadsutgiftsandelar. Vi vet inte riktigt
vad det beror på, eftersom vi inte kan följa hushållen, som Leif säger.
Mycket av detta har naturligtvis sin grund i att vi inte har någon
folk- och bostadsräkning. I det här fallet gällde det skyddsnät och
frågan om sannolikheten att över tiden bli hemlös, och den frågan är
nästan omöjlig att besvara. Vi ville försöka få reda på om höga
bostadsutgifter och frånvaro av bostadsbidrag kan vara en grund, bland
många andra, till att hushåll så småningom får en väldigt svag position
på bostadsmarknaden. Men det är väl så att bostadsbidragen inte är
avsedda att lösa just det här problemet.

Owe Hellberg (v): Jag har bara en kort kommentar: Det är bra att vi får
lite nyanser i det här.

När vi läser i budgettexterna står det att bostadsbidragen sjunker
enbart därför att fler och fler får jobb.

Lilian Virgin (s): Jag vill ställa tre frågor. Någonting som bekymrar
mig är olikheterna i hanteringen försäkringskassorna emellan. Det
gäller inte enbart eftergifterna.

Vad jag förstår jobbar Riksförsäkringsverket med den saken genom
normgivning m.m., men det kan finnas även andra sätt. Säg t.ex. att
försäkringskassan drar in ett bostadsbidrag genom att avsluta det,
eller att inkomsten har ökat så mycket att det blir en automatisk
avslutning på bostadsbidraget. Om försäkringskassorna hanterar detta på
olika sätt blir det i slutändan fel vid avstämningen. Det blir olika
resultat. Här tycker jag att man skulle kunna tänka sig att på något
sätt hantera detta i datasystemen, så att det inte ska kunna uppstå
olikheter. Därför skulle jag vilja fråga om ni jobbar med de bitarna
också, för att få bort sådana olikheter.
Sedan vill jag, och vi har lite grann tangerat det förut, koppla ihop
detta med den familjepolitiska utredningen, där det föreslås att
bostadsbidragen ska upphöra och att man i stället ska ha ett stöd till
barnfamiljer. För att det här skulle falla väl ut skulle det behövas
mer pengar i systemet, och då har jag sagt: Om jag hade de pengarna
skulle jag vilja satsa på bostadsbidragen. Men då kommer min fråga: Vad
skulle man i första hand satsa på? Skulle det vara höjda inkomstgränser
eller skulle det vara bostadskostnadsgränserna? Vi har ju varit inne på
det lite grann. Går det att säga någonting om det?

Sedan har jag en annan fråga, och det gäller sammanträffande av
förmåner. Säg att man har ett bostadsbidrag som löper, och så får man
ett sjukbidrag beviljat, kanske t.o.m. retroaktivt för lång tid så att
det blir en stor inkomst som förs på det året. Då undrar jag: Vad är
det som hindrar att man räknar av det när man beviljar den nya
förmånen, som man gör på andra sätt inom försäkringskassan?

Ingrid Petersson, Riksförsäkringsverket: Det här med olika tillämpning
inom försäkringskassan är ett problem för hela
socialförsäkringsadministrationen. Det gäller inte bara
bostadsbidragen, utan det gäller många av våra förmåner. Regeringen har
också uppmärksammat detta i budgetproppen och gett i uppdrag åt både
Riksförsäkringsverket och försäkringskassan att arbeta med detta. Jag
ser några olika sätt att göra det.

Det första är att vi behöver tydlig lagstiftning. Ju tydligare
lagstiftning vi får, desto enklare är det naturligtvis att tillämpa
den. Den kräver mindre tolkning. Vidare måste vi på
Riksförsäkringsverket vara tydliga i vår normering, i våra riktlinjer,
vägledningar och författningssamlingar. Vi måste ha en bra tillsyn.
Sedan måste vi, precis som du säger, ha bra datasystem som stöder
ärendehandläggningen – inte bara talar om vad som ska göras utan också
ger stöd i hur det ska göras. Vi håller på och arbetar med våra IT-
system. De första som kommer som är mer stödjande gäller sjukpenning,
rehabilitering och föräldrapenning. Vi kommer att arbeta vidare också
med andra. Men IT-systemen har här en viktig roll, och de IT-system som
vi kan erbjuda försäkringskassorna är inte så bra som de borde vara. Vi
gör vad vi kan där.

Vad gäller den familjepolitiska utredningen har Riksförsäkringsverket i
sitt remissvar också konstaterat att det kan vara svårt att ta bort
bostadsbidraget på grund av de fördelningspolitiska effekterna och att
det är träffsäkert vad det gäller vissa grupper som behöver det. Hur
man skulle lägga eventuella pengar vill jag inte svara på, för det har
vi inte tänkt på.

Ann-Eva Askensten, Riksförsäkringsverket: Det låter naturligtvis
rimligt att om man får en inkomstökning retroaktivt så skulle man kunna
kvitta den.

Vi skriver precis i dagarna på ett sådant förslag, där vi diskuterar
det här med kvittning. Det kommer alltså att komma en impuls om
kvittning när det gäller såväl bostadsbidrag som bostadstillägg till
pensionärer. Vi avser också att belysa frågan om barnbidraget och
underhållsstödet. Vi försöker alltså ta ett samlat grepp. Men som ni
vet är alla de här lagstiftningarna tillkomna under årens lopp, och den
lagstiftning som har tillkommit under 90-talet har en lite annan syn på
de här sakerna än lagstiftningen från 40- och 60-talen. Det gäller
alltså att ta ett helhetsgrepp i den s.k. kvittningsfrågan. Vi tittar
på saken.

Ordföranden: Bengt kanske kan svara på detta med om man hade haft
pengar.

Bengt Turner, Uppsala universitet: Först och främst tror jag att den
allmänna bostadspolitiska utvecklingen i Europa går mot att
bostadsbidragen blir viktigare i förhållande till sådana typer av
bidrag som går till produktionen, som räntebidrag och skatteeffekter.

Bostadsbidragens andel av stöden i Europa ökar alltså. Problemet är
bara, vilket är väl känt i många länder, bl.a. England, att det är lätt
att få höga marginaleffekter i systemen om man har för höga
bostadsbidrag. Lösningen på det är ofta att det selektiva stödet går
till utsatta områden i stället. Det finns en viss sådan utveckling här
i Sverige. Det innebär också att man får mindre av generell rättvisa i
systemet och en mer politiserad process när det gäller tilldelningen av
de här bidragen. Men givet att man vill göra något åt bostadsbidragen
kan jag egentligen bara spekulera om det, för det hänger mycket ihop
med hur man vill avpassa regelverken. Det verkar dock rimligt, utifrån
detta med att undvika marginaleffekter, att bostadsbidragen fasas ned
långsammare med stigande inkomst – det borde vara positivt för
marginaleffekterna – och att man inte rör den övre
boendekostnadsgränsen särskilt mycket, mer än möjligtvis en
inflationsanpassning om man tycker att det är rimligt. Däremot kan man
nog tänka sig att sänka den nedre hyresgränsen i stället. Det verkar
nämligen som om det skulle ha en ganska hög träffsäkerhet, utan att för
den skull skapa särskilt mycket marginaleffekter. Men om man har pengar
kan man göra väldigt mycket annat också.

Christina Olsson, Boverket: Jag hade en kommentar till frågan om var
man skulle lägga pengarna: på boendekostnaderna eller på
inkomstgränserna.

Det finns ju också ett tredje alternativ, och det är de skilda
inkomstgränserna för makar. Jag sade i mitt anförande att makarna på
riksnivå har minskat med 50 %. Jag sade också att jag hade tittat på
detta i ett regionalt perspektiv – Kronoberg, Kalmar och Blekinge – och
där har familjerna med många barn minskat med 70 % mellan åren 1992 och
1993, främst beroende på inkomstgränsen. I glesbygd eller på mindre
order bor familjerna med många barn företrädesvis i egnahem. Det är
alltså en liten åsikt: Det finns flera bitar man kan lägga det på.

Leif Jakobsson (s): Jag har två frågor. Den första handlar om samspelet
mellan bostadsbidrag och socialbidrag och hur de här grupperna
korrelerar, framför allt när det gäller ensamstående.

Jag skulle vilja veta vad man kan veta, vad som finns av kunskaper.
Speciellt tänker jag på den grupp som både uppbär en lön, uppsöker
socialkontoret och måste gå till försäkringskassan. Hur stor är den
gruppen, och hur samspelar detta? Det här har betydelse för
diskussionen om den familjepolitiska utredningen också. Socialbidraget
är ju i lika hög grad ett inkomstbaserat försörjningssystem, även om
det går via den kommunala kassan. Den korrelationen är alltså
intressant.
Sedan har jag en mer specifik fråga. Den handlar om den situation vi
har hemma i Malmö, och som finns i flera andra städer, med extrem
trångboddhet bland framför allt invandrarfamiljer. Det här har två
delar. Den ena frågan är om det finns lämpliga bostäder och om man i så
fall kommer åt dem; den andra frågan är om man kan betala de
bostäderna. Jag skulle gärna vilja höra hur ni ser på systemet för
t.ex. tiobarnsfamiljer. Funkar bostadsbidragssystemet för dem – ifall
det nu skulle finnas lägenheter eller hus som man skulle kunna frigöra?

Marie Silfverberg, Riksförsäkringsverket: Jag kan kommentera den sista
frågan.

Om det handlar om väldigt stora familjer, kanske företrädesvis
invandrarfamiljer med många barn, kan det vara så att man bor i två
lägenheter som är belägna nära varandra. Då räknas ändå familjen som
ett hushåll, och då kan man få bidrag till bostadskostnaderna – trots
att man bor i två lägenheter.

Ordföranden: Var Leif nöjd?

Leif Jakobsson (s): Nej, det var också frågan om socialbidragen, om det
är någon som har någon kunskap på området.

Leif Colleen, Boverket: Jag kan tyvärr inte göra dig nöjd just nu.

När vi har tittat på de här sakerna har vi också sett på socialbidrag i
kombination med bostadsbidrag, men jag har inga sådana siffror i
huvudet för ögonblicket. Men vad som kanske är lite glädjande är att vi
nu vilken dag som helst får tillgång till bostads- och
hyresundersökningen för 1999. Det innebär att det kommer att finnas
möjligheter att titta på mycket aktuella siffror. I det
underlagsmaterialet, som naturligtvis är avidentifierat, finns det
uppgifter om både bostadsbidrag och andra typer av transfereringar. Det
finns alltså möjlighet att göra djupdykningar i de här frågorna. Om det
kan vara till någon tröst går det alltså att svara på frågorna om ett
tag.

Ulla-Britt Hagström (kd): Jag har tre frågor.

Leif Colleen från Boverket påpekade att det nu är tid för ett
selektivt stöd, att det är den viktigaste funktionen nu när övriga
kostnader har minskat. Då är bostadsbidraget, som jag ser det, ett av
de fördelningspolitiska system som gäller för att uppnå målen i
bostadspolitiken. Nu var Leif Jakobsson inne på det jag hade tänkt
fråga om, nämligen en analys av hur bostadsbidragsförändringen påverkar
socialbidragen. Detta ska det tydligen djupdykas i. Då vill jag bara
skicka med att man samtidigt med ensamstående tittar på hur minskningen
av bostadsbidraget för makar/sambor har försämrat familjeinkomsten. När
man går från 9 till 4 miljarder kan det ju inte ligga helt på
hushållen. Mycket måste ligga också på socialbidragen.
Sedan vill jag ställa en fråga till Bengt Turner som är en
fortsättning på det Lilian Virgin tog upp. Hur många miljarder skulle
det krävas, i jämförelse med dagens 4 miljarder, för att
bostadsbidraget skulle vara ett selektivt bidrag värt namnet? Det görs
många ekonomiska kalkyler, men görs det en sådan kalkyl över hur mycket
man egentligen skulle behöva?
Sedan har jag en fråga till Ann-Eva Askensten när det gäller
återbetalningen. Här kan man fundera över vad den förtydligade
informationen har betytt för att återbetalningen kunnat minska. Eller
är det så att personer som är berättigade inte söker därför att de är
oroliga över att inte ha ett långsiktigt grepp om sin egen ekonomi? Har
man tittat på det? Finns det i detta system också möjlighet att ha en
inkomstökning upp till en viss nivå utan att behöva redogöra för det
under perioden? Jag sitter här med ett brev från försäkringskassan i
Jönköping där man tar upp att de olika regelsystemen vad gäller
underhållsstöd och bostadsbidrag gör att det blir svårigheter. Den
frågan har ingen berört, dvs. hur föräldrarna i underhållssystemet
berörs av det nya bostadsbidragssystemet och vad som händer vid
separationer.
Ordföranden: Det här med pengar är det egentligen vår uppgift att svara
på.

Det handlar ju om hur man prioriterar. Hur mycket pengar, och i
förhållande till vad, kanske är svårt för någon att svara på. Men
Boverket kanske har svar på frågorna?

Christina Olsson, Boverket: Om det vore så väl! Nej, vi har inte svar
på alla frågorna, men inför de här körningarna tittade vi just på den
regel jag var inne på förut om skilda inkomstgränser för makar.

Man hade beräknat att den skulle spara ca 300 miljoner, och den
infördes 1997. Med hjälp av det förträffliga material vi har från
Riksförsäkringsverket har vi satt in en simulering och tittat efter:
Hur skulle detta ha påverkat om det införts redan 1996? Då har vi
alltså stocken redan innan. Då var det 66 000 makar som skulle få ett
lägre bidrag. 28 400 av dem skulle få en maximal minskning av bidraget
på 11 500 kr. Det blir en inbesparing på 270 miljoner. Om man ponerar
att de återstående 44 000 hushållen skulle få en fördelning någonstans
mittemellan skulle det bli ytterligare 270 miljoner. Så 270 miljoner
plus 270 miljoner, mellan tummen och pekfingret, är vad den regeln
skulle kosta, dvs. 540 miljoner. I övrigt har vi inte så mycket
beräkningar på detta.

Ann-Eva Askensten, Riksförsäkringsverket: Jag tänkte säga något kort om
den förtydligade informationen.

Det är naturligtvis så att människor lär sig hur systemet fungerar. Har
man åkt på att betala tillbaka väldigt mycket det första året lär man
sig naturligtvis att anmäla sin inkomst, eftersom det gör ganska ont.
En stor del av de personer som fanns i bostadsbidragssystemet redan
1997 fanns också kvar 1999. Det är alltså rimligt att anta att det
finns ett visst lärande i den här gruppen av bostadsbidragstagare. När
det gäller de personer som inte söker bostadsbidrag vet vi ingenting om
dem. Det är som i alla andra system: Vi vet någonting bara om dem som
finns där, ingenting om dem som finns utanför. Det går att få
bostadsbidrag också om man är en s.k. umgängesförälder. Den gruppen
ligger ganska still under åren. Det är ingen stor förändring där.

Christina Olsson, Boverket: Om man tittar på antalet ensamföräldrar med
barn som får bostadsbidrag, för att se om de nu skulle dra sig för att
söka bostadsbidrag, kan man konstatera att detta sett till totalen
ligger på ungefär 85 % av samtliga ensamföräldrar.

Vi vet att det finns en hel del ensamföräldrar som klarar sig gott och
väl utan bostadsbidrag, som har ganska hyfsade inkomster. I och med att
de är så pass många borde de alltså ligga under en ganska lång period.
De byts ju inte ut år från år, utan det borde vara en ganska konstant
grupp.

Sten Lundström (v): Jag kan bara konstatera att de flesta av de frågor
jag tänkte ställa redan har blivit ställda.

Till Lilian Virgin och till vår kd-kamrat skulle jag dock vilja säga
att om man vill veta hur vi skulle kunna använda ett eventuellt större
utrymme kan man läsa de motioner som finns när det gäller förändring av
bostadsbidragen.
Men jag skulle ändå vilja ställa ett par frågor. Först gäller det den
grupp människor som står utanför bostadsmarknaden och som Bengt Turner
har tittat på lite grann. Det finns ju problem redan i det fallet då
man är andrahandshyresgäst och bor på sociala kontrakt med regler och
annat. På vilket sätt skulle bostadsbidraget inte lösa
hemlöshetsproblemet, för det är inte aktuellt, men underlätta för de
människor som i dag av framför allt ekonomiska skäl står utanför
bostadsmarknaden? På vilket sätt skulle bostadsbidragen kunna skärpas
för att hjälpa den här gruppen människor? Det är min första fråga.
Sedan är jag, till skillnad från representanten från
Riksförsäkringsverket, inte särskilt nöjd med träffsäkerheten i
systemet. Vi vet att de människor som framför allt drabbas av
återbetalningar, eller som över huvud taget har bostadsbidrag, är de
grupper som har svårast att beräkna sina inkomster. Tillfälliga jobb
och annat sådant som påverkar inkomsten försvårar den möjligheten. I
vårt, eller i alla fall mitt, grannland Danmark har man infört en
godtrosregel som innebär att man har ett visst spann på sig, både för
huruvida man ska få tillbaka pengar eller huruvida man ska behöva
återbetala medel.
Jag vill bara fråga: Om vi skulle öka träffsäkerheten i systemet från
20 % till 60–70 %, hur stor del skulle en godtrosregel då egentligen
behöva omfatta?
Jag tror inte att det är så enkelt att man lär sig av systemet, som
min kollega sade. Vi kan se att man egentligen inte har lärt sig
någonting av systemet. Träffsäkerheten är fortfarande lika låg. Det är
därmed färre människor som får bostadsbidrag nu än som fick det
tidigare, därför minskar också kostnaderna. Men det är fortfarande 40 %
som får betala tillbaka, precis på samma sätt som tidigare.

Min sista fråga är: Finns det någon som helst signal om att systemet
med återbetalningsskyldighet faktiskt innebär att det finns grupper som
inte längre vågar söka bostadsbidrag, att man avstår från att söka
bostadsbidrag på grund av risken att faktiskt inte kunna beräkna sin
inkomst under innevarande år?

Bengt Turner: Svaga grupper är svårfångade i det här systemet. De
utmärker sig ofta genom att de bor i andra eller tredje hand, de bor
mycket tillfälligt. Att fånga in dem i ett bostadsbidragssystem som
inte är alltför administrativt komplicerat föreställer jag mig är minst
sagt besvärligt.

Det börjar bli en ganska etablerad boendeform att bo i andra hand, i
alla fall i Stockholmsområdet, och man kan möjligtvis fundera på om
inte bidragen kan fånga upp den typen av boende på ett lite smidigare
sätt än som görs nu. Men jag vet för lite om regelverket. Jag
konstaterar bara att de grupperna sällan har ett reguljärt boende. De
bor sällan med förstahandskontrakt.

För att gå en liten bit tillbaka, till frågan hur man skulle använda
mer pengar, funderar jag lite grann på minskningen av bidrag från 10
till 4 miljarder. En del av detta är inflationseffekt på grund av att
inkomster och kostnader har förändrats. Men det mesta är
regelförändringar. Jag antar att det är bostadsutskottets uppgift att
fundera över om de regelförändringar som har gjorts verkligen var
ändamålsenliga. Det är en fråga om uppföljning, föreställer jag mig.
Jag antar att Riksförsäkringsverket och Boverket tar fram det
underlaget. Jag tycker att det som sägs om ensamföräldrar och
sammanboende verkar välmotiverat, för just den regeln har jag svårt att
förstå, men jag ska naturligtvis inte lägga mig i utskottets arbete.

Ordföranden: Det är bl.a. därför vi har den här utfrågningen, för att
vi ska kunna undersöka om systemet har fungerat, samla på oss de
erfarenheter och kunskaper som vi fått och eventuellt göra
förändringar.

Ingrid Petersson: Det stämmer. Precis som du säger beror det på hur
stort intervallet är för när man slipper betala tillbaka eller man inte
får tillbaka pengar.

Ju större intervall, desto fler hamnar rätt. Skulle vi ha ett intervall
på ett par tusen kronor skulle det täcka omkring 55 %. Skulle vi gå upp
till 3 000 kr skulle det täcka 80 %. Men det innebär att det inte bara
är folk som inte ska betala tillbaka, utan det är också de som inte får
tillbaka. Det går åt båda hållen. Några indikationer på att någon inte
skulle söka bostadsbidrag därför att han eller hon inte tror sig kunna
beräkna sin inkomst har vi inte fått.

Sten Lundström (v): Det är möjligt att det är svårt att få
indikationer, eftersom de människorna naturligtvis hamnar utanför
systemet. Det borde eventuellt vara intressant för bostadsforskare och
andra att titta närmare på detta.

Jag skulle bara vilja vända mig till Bengt Turner och konstatera att vi
i dag vet att kommunerna ger sociala kontrakt och annat till
andrahandshyresgäster. Jag nämner det bara för att visa att det här
inte är något marginellt problem. Det handlar om 18 000 lägenheter i
landet som kommunerna hyr ut med andrahandskontrakt. Där har man alltså
ganska svårt att kunna tillgodoräkna sig någon form av bostadsbidrag.

Bengt Turner: Jag håller fullständigt med dig om att detta naturligtvis
är ett problem. Bostadsbidraget är ett inkomsttillskott som säkerligen
skulle vara till glädje för den gruppen. Lever man på att samla flaskor
är det klart att bruttoinkomsterna är ganska små.

Annelie Enochson (kd): Herr ordförande! När man gjorde regeländringen
1997 var det framför allt tre saker som togs upp.

Man skulle minska statens uppgifter, man skulle öka träffsäkerheten
och det fanns en familje- och bostadspolitisk del. Om man tittar
närmare på den familjepolitiska delen kan vi konstatera att vi vet att
ungefär 80 % av barnen i dag bor med sina biologiska föräldrar eller
styvföräldrar. De bor alltså inte i ensamhushåll. Lite grann av detta
tog även Boverket upp. Den inkomstgräns som gäller nu är 58 500 kr, och
jag fick delvis svar på min fråga vad det skulle innebära om man i
stället hade en gemensam gräns för hela familjen på 117 000 kr. Jag
tycker att det är något som man skulle titta vidare på.

Den andra frågan som hör till den här saken är vad som händer om ytan
ändras. Ytan är, om jag förstått det rätt, 80 kvadratmeter för ett barn
och sedan stiger den. Om man i stället antingen höjer den med 10
kvadratmeter eller helt tar bort ytnormen och enbart ser till de
familjepolitiska skälen, vad skulle det innebära? Har ni koll på
kostnaden? Hur skulle det i så fall påverka träffsäkerheten?

Christina Olsson: Nej, vi har inte räknat på vilken kostnad det skulle
bli.

Men man kan anta att fler boende i egnahem skulle kunna ha bidrag,
eftersom ytorna generellt sett naturligtvis är större i egnahem. Fler
utrymmen som ligger utanför räknas in i deras boendeyta än vad som är
fallet för hyresrätt. Det är trappor, gångar, tvättstugor och sådant
som ingår i ytan. Generellt sett borde sägas att ytbegränsningen slår
hårdare i egnahem, men vi har inte räknat på hur det har slagit i
kostnader.

Annelie Enochson (kd): Problemen är som vi förstår att man inte får
rätt till bostadsbidrag förrän man flyttar från egnahemmet till en
annan typ av bostad, och den kan i sin tur alltså vara dyrare än den
omkostnad man har i egnahem.

Det är ett stort problem. Samtidigt vill man inte släppa kopplingen
till bostadsdelen, för då återstår enbart en familjepolitisk del. Jag
tycker att det skulle vara intressant om man kunde utreda vad detta
skulle innebära mer konkret.

Ewa Thalén Finné (m): Mycket har blivit sagt, men det finns ett par
frågor som jag funderar över.

Den ena är att det när det kommer till bidrag och olika stödsystem
ofta inte är samma personer som över en längre period får de här
bidragen, utan man vandrar ut och in i systemen beroende på
livssituationen. Därför undrar jag om det finns någon statistik över
ungefär hur länge ett hushåll har bostadsbidrag. Är det hela perioden
man är ensamstående eller kanske snarare hur länge är man ensamstående?
Det kanske är den biten som hänger samman med detta.

Sedan har jag en mer praktisk fråga som jag skulle vilja ställa till
Riksförsäkringsverket. Det finns lite olika information beroende på
vilken försäkringskassa man frågar och även med tanke på både
skrivelser vi får och det man läser i pressen. Det handlar egentligen
om reglerna för barnpension och ersättning för barnskada. De pengarna
får inte användas fritt, utan det finns begränsningar för hur de får
användas. Räknas de in i den bidragsgrundanden inkomsten eller inte?
Man får olika besked. Det vore bra om det reddes ut.

Christina Olsson: Jag kan svara på den första frågan. Vi har inte någon
statistik på det, därför att vi inte kan föra den på personnummer.

Däremot, som jag var inne på lite grann förut, är antalet
ensamföräldrar tämligen konstant, trots att inkomst- och
boendekostnadsgränserna inte har höjts sedan mitten av 1990-talet. Det
hade därför varit rimligt om även ensamföräldrar med bostadsbidrag hade
minskat. Man kan anta – jag säger inte att det är så – att
ensamföräldrarna blir fler, därför att det är fler makar som separerar
och blir ensamföräldrar än det annars skulle ha varit. Incitamentet
till att separera har t.ex. ökat med 11 500 kr enbart genom
bostadsbidraget. Sedan tillkommer underhållsstöd och de andra sakerna.

Vi har alltså inte tittat närmare på detta, men eftersom det generellt
sett är en minskning genom att bidragen har urholkats sedan mitten av
90-talet, men ensamföräldragruppen har ökat under samma period, kan man
anta att det finns ett sådant system. Men de ensamföräldrar som kan få
bidrag får det och de får det under en längre period. Det utnyttjas i
mycket hög grad av ensamföräldrar. Den gruppen är ungefär 85 % av
samtliga ensamföräldrar i landet och kan inte bytas ut varje år.

Marie Silfverberg: Jag ska svara på frågan om bidragsgrundande
inkomster när det gäller barns inkomst.

Barnpension t.ex. räknas inte som bidragsgrundande inkomst. Däremot
ingår barns inkomst av kapital och barns förmögenhet i den
bidragsgrundande inkomsten. Det råder inte något tvivel om vilka regler
som gäller. Här följs lagen om statlig förmögenhetsskatt. All
förmögenhet och all inkomst av kapital som barnen har ingår. Det finns
ett fribelopp på 1 000 kr när det gäller kapitalinkomst.

Carin Wolf: Jag tänkte återknyta till hur länge bostadsbidragshushållen
har bidrag. Vi har uppgift om att såväl ensamstående som sammanboende
föräldrar i genomsnitt har bostadsbidrag i tio månader per år. Unga
utan barn har i genomsnitt bostadsbidrag i åtta månader.

När det gäller andelen hushåll som har haft bostadsbidrag år efter år
kan vi se att av de hushåll som hade bostadsbidrag 1999 hade 63 % haft
det sedan 1997, 15 % hade haft det sedan 1998 och att tillströmningen
av nya bostadsbidragshushåll i systemet är ungefär 20 % per år. Det är
alltså en stor grupp som har bostadsbidrag år efter år.

Bengt Turner: Frågan om ensamstående och varaktigheten i det tycker jag
är intressant. Den har också stora implikationer för de här
bidragssystemen.

Först och främst tror jag att det går att göra ganska lite, för
hushållsbegreppen kommer i allmänhet antingen från BHU, som en
urvalsundersökning, eller från Folk- och bostadsräkningen, som inte har
funnits sedan 1990. Men av de lite haltande analyser som har gjorts vet
man att varaktigheten i att vara ensamstående är längre än tidigare.
Det är en större andel av de ensamstående som aldrig någonsin blir
sammanboende. Det är ungefär vad man kan säga. Det är inte stora
förskjutningar. Sedan 1980 har antalet ensamstående ökat med tre fyra
procentenheter. Även varaktigheten i att vara ensamstående har ökat.
Men huvudintrycket är naturligtvis ändå att väldigt många ensamstående
går in i och ut ur relationer och växlar mellan att vara ensamstående
och att vara sammanboende. Men det här är en fråga som man nog behöver
utreda lite mer.

Den senaste informationen var intressant, att många som fick bidrag
1999 också hade det 1997 och 1998. Men den säger ingenting om hur det
har förändrats över tiden, alltså hur länge de som får bidrag 2001 i
sin tur har haft bidrag. Den kohorteffekten är intressant.

Carl-Erik Skårman (m): För att ett bidrags- och skattesystem ska
fungera väl krävs det att det är någorlunda lättfattligt och
överblickbart. I annat fall är det stora risker att man inte når de
effekter som man har siktat på, och det kan leda till väldigt stora
överraskningar för de enskilda hushållen.

Jag har blivit imponerad av all exakt statistik som har visats. Men
jag har också förstått att reglerna inte är så lättfattliga. Jag tycker
själv att de är snåriga, och uppenbarligen kan inte ens
försäkringskassan överblicka dem på ett enhetligt sätt.
Det finns heller ingen vetskap om hur potentiella konsumenter av
bostadsbidrag ser på bostadsbidraget, och man vet väldigt lite om hur
mycket det enskilda hushållet har tagit hänsyn till bostadsbidraget när
man planerat sitt boende. Dessutom vet man väldigt lite om vilka
problem och inbördes slitningar i hushållet som har uppstått för dem
som inte har fått eftergift utan har klarat av att betala det här på
egen hand.

Jag skulle vilja fråga: Planerar ni sådana undersökningar – jag ska för
att undvika ett och annat hjärtslag inte kalla det för
marknadsundersökningar, men säg konsumentundersökningar – som skulle
göra centrala myndigheters planering bättre och göra det lättare för
oss att utforma regler till förmån för de enskilda hushållen? Vi pratar
så väldigt mycket i makrotermer här. Det är statistik över alla hushåll
på en gång. Men det är ju det enskilda hushållets faktiska förhållande
som är det viktiga i ett sådant här sammanhang.

Ingrid Petersson: Jag kan bara svara på marginalen för de här
grundläggande frågorna kring synen på boende och bidrag.

Den typen av undersökningar gör vi inte, åtminstone inte
regelmässigt. Den typ av undersökningar som vi gör är att vi varje år
frågar försäkringskassans kunder, de försäkrade och de som har haft
bidrag, hur de har upplevt kontakten med försäkringskassan och ett
speciellt bidrag. Det gör vi varje år och vänder oss också till dem som
har bostadsbidrag.

Innan vi gör nytt informationsmaterial eller lägger upp någonting på
Internet har vi det vi kallar fokusgrupper. Där sätter vi samman en
panel av medborgare med olika utbildningsbakgrund, svenskar,
invandrare, olika inkomster och annat för att försöka göra materialet
så bra som möjligt. På de delarna försöker vi bli bättre och bättre.
Därmed inte sagt att vi har tagit tag i den grundläggande frågan, hur
befolkningen i stort ser på de här bidragsfrågorna och vad som händer i
familjen vad gäller eftergifter och annat. Såvitt jag vet ligger det
inte med i vår verksamhetsplanering för 2002.

Carl-Erik Skårman (m): Med tanke på all den energi som läggs ned på att
skaffa den exakta statistiken över vissa sakförhållanden, tycker verken
att det finns anledning att överföra en del av de resurserna till att
undersöka konsumentreaktionerna?

Christina Olsson: Det kanske inte är konsumentreaktionen vi tittar på,
utan mer den bostadspolitiska delen.

Men jag kan nämna att vi i samband med det samarbetsprojekt som
Boverket hade med försäkringskassorna ville följa ett antal
bidragsfamiljer på en lokal nivå. Avsikten var att följa de familjer
som fick bostadsbidrag år 1994. Hur har de ändrat sitt beteende under
perioden? Hur påverkas man av regeländringar? Bor man in sig i
trångboddhet? Ökar antalet ensamföräldrar, makar eller något sådant? Vi
ville titta på hur regelförändringarna påverkar familjernas beteende
och sedan dra lärdom av det. Än så länge har vi inte haft tid att göra
det.
Vi kommer längre fram i höst och nästa år att undersöka
boendeekonomi. Då kommer vi att gå in på olika hushåll och titta
närmare på hur deras ekonomi slår. Men vi kommer kanske inte att göra
intervjuundersökningar, utan mer använda oss av den statistik och den
erfarenhet vi har i den delen.

Sedan kan jag också fylla på med att säga att på den tiden Boverket
hade hand om bostadsbidragen hade vi väldigt mycket kontakt med folk
som ringde oss och frågade: Vad får jag för bostadsbidrag om jag byter
den här bostaden? Det var naturligtvis någonting som var väldigt
viktigt för de här människorna. Jag antar att det är så än i dag, att
det har en stor betydelse för de personer som får bidraget.

Helena Hillar Rosenqvist (mp): Jag har först en fråga till Ann-Eva
Askensten.

Det var en sak som jag inte hängde med på riktigt. Det rörde hur
eftergifterna har förändrats mellan åren 1997 och 1999, alltså hur
många som ansökte och hur många som fick eftergift. Det räcker om Ann-
Eva svarar på de väldigt konkreta siffror som hon hade papper på.
Nu kommer Leif Colleen tillbaka och det var väl tur. Jag har en fråga
om bostadskostnadens andel av inkomsten, som det har pratats om. Det är
klart att det är svårt att göra jämförelser för hela populationen, men
vi pratade om de äldre ungdomarna och medelålders sambor. Ingrid
Petersson och Christina Olsson pratade också om den grupp som har
bostadsbidrag och hur deras bostadskostnad såg ut i förhållande till
inkomsten. Jag uppfattade att ni hade lite olika uppfattning om det.
Christina Olsson pratade om att makar har fler barn, lägre eller lika
inkomst, högre bostadskostnad, men lägre bidrag, medan jag fick ett
intryck av att Ingrid Petersson menade att bostadskostnadens andel av
inkomsten var rätt konstant i de här grupperna. Det skulle jag vilja ha
ett litet klarläggande av.

Det som jag funderade över i Leif Colleens inlägg om den disponibla
inkomsten var om bostadskostnadens andel faktiskt var över 50 % för
vissa grupper. De äldre ungdomarnas situation ser förmodligen
fruktansvärt annorlunda ut jämfört med medelålders sambor, och då har
den disponibla inkomsten ganska stor betydelse.

Ann-Eva Askensten: Jag ber om ursäkt om jag var otydlig.

Men 1997, som var det första året med den nya reformen, hade vi alltså
en relativt hög andel människor som sökte eftergift. De som i slutändan
beviljades eftergift var dock 1 ½ % av hushållen. Den siffran har legat
på den låga nivån. Det var ungefär 1 % år 1998, med risk för lite
skakig statistik, och det ser ut som om det kommer att bli 1 % för
1999, alltså väldigt få, under 3 000 personer varje gång.

Christina Olsson: Jag kan konstatera att nettobostadsutgiftens andel av
den disponibla inkomsten är högre för makarna än den är för
ensamföräldrarna.

Det BHU-material vi har gäller 1997, och om man utgår från hyresrätt
har makarna 36 % i nettobostadsutgifter av den disponibla inkomsten,
medan de för ensamföräldrar är 29 %. För samtliga boendeformer är det
34 % för makar respektive 28 % för ensamföräldrar när det gäller
familjer med bostadsbidrag.

Leif Colleen: Jag har intresserat mig speciellt mycket för den
målsättning som regeringen har, nämligen att boendekostnaden ska uppgå
till högst 25 %.

När man klämmer regeringen lite närmare på vad den menar finner man
att den i detta sammanhang avser hyresbostäder. Jag har haft en del
diskussioner med Lövdén, och jag har faktiskt skrivit en PM om det
också som jag gärna ska mejla till dig.
Men det jag vill säga som den allmänna slutsatsen är att om de
disponibla inkomsterna ökar ungefär i den takt vi har tänkt oss, dröjer
det inte länge innan den genomsnittliga hyran efter bostadsbidrag når
den här målsättningen. Men det är alldeles för många hushåll som har så
höga boendekostnadsandelar att de kommer att vara väldigt illa ute,
både de som har bostadsbidrag och de som inte har rätt till
bostadsbidrag, även om genomsnittet nu skulle nå nivån 25 %. Det är
alltså alldeles för stora andelar av hushållen som har mycket höga
boendekostnadsandelar eller, om man vill uttrycka det annorlunda, som
har låga inkomster i förhållande till vad det kostar att bo.
Den första iakttagelse man gör när man tittar på de hushåll som har
höga boendekostnadsandelar är nämligen att det inte är någonting
märkvärdigt med deras boendekostnader. De har samma boendekostnader som
andra hushåll, alltså helt normala. Det är inkomsterna som är låga. Det
är naturligtvis därför som man ställer sig frågan: Är det samhällets
skyddsnät som inte fungerar eller är det tillfälligheter?

Det här bör man titta närmare på, för det är väldigt betungande för de
hushåll det kan handla om, ca 10 %, alltså 400 000 hushåll som har
mycket höga boendekostnadsandelar.

Harald Bergström (kd): Herr ordförande! Jag vill återvända ett
ögonblick till begreppet bidragsgrundande inkomst.

Först och främst undrar jag, eftersom jag är lite osäker: Det är väl
en förordning som reglerar detta och inte en direkt lagtext, om jag har
förstått det rätt. Det är särskilt ett par omständigheter som jag vill
ta upp och fråga hur ni ser på. Det nämndes för en liten stund sedan
att t.ex. barns förmögenheter ska räknas in i den bidragsgrundande
inkomsten när föräldrar söker bostadsbidrag. Det har berättats för mig,
och jag har haft kontakt med överförmyndarnämnden, där man har det här
bekymret, att även förmyndarspärrade förmögenheter är inräknade i
underlaget för föräldrar som söker. Det förundrar mig faktiskt, för det
är ju s.k. fiktiv inkomst. Jag vill kalla den för det. Den är inte på
något sätt tillgänglig för bostadskonsumtion för vare sig föräldrarna
eller barnen. Det är alltså spärrade konton. Det är den ena typen.

Den andra är små företagare eller företagare över huvud taget som
avsätter pengar till en periodiseringsfond i sitt företag eller har
expansionsmedel och sådant. Det finns regler för hur man får sätta
undan dessa pengar och sedan är de borta från konsumtionsmöjligheten.
När de sedan tas ut, antingen i form av intäkt eller i form av någon
investering, beskattas de ju. Men de ska räknas in omedelbart i
bidragsunderlaget. Det här vill jag gärna ha kommenterat av någon i
panelen.

Marie Silfverberg: Jag ska kommentera den bidragsgrundanden inkomsten.

När det gäller barns förmögenhet eller hela hushållets förmögenhet
över huvud taget är det endast förmögenhet över 100 000 kr som beaktas.
Då pratar vi om nettoförmögenhet, alltså tillgångar minus skulder.
Sedan är det 15 % av det som överstiger 100 000 kr som räknas med som
bidragsgrundande inkomst. Jag vet också att spärrade konton har varit
ett diskussionsämne, men som lagstiftningen ser ut i dag finns det inga
undantag. Det kanske är en politisk fråga.

När man får göra avdrag i sin deklaration för periodiseringsfond för
näringsidkare görs ett tillägg till den bidragsgrundande inkomsten på
grund av att det inte är en verklig kostnad. När man sedan återför
medel gör man tvärtom när man beräknar den bidragsgrundande inkomsten,
då gör man ett avdrag så att den bidragsgrundande inkomsten blir lägre.
På så sätt är det konsekvent.

Bengt-Ola Ryttar (s): Bengt Turners decildiagram visar att
bostadsbidraget gör social och fördelningspolitisk nytta.

Skulle du kunna tänka dig att åt oss producera motsvarande diagram där
man har omvandlat de pengar som nu avsätts till bostadsbidrag till ett
generellt familjepolitiskt stöd?

Bengt Turner, IBF, Uppsala universitet: Förlåt, omvandla till ett
generellt …? Jag uppfattade inte riktigt arbetsuppgiften. Ursäkta.

Bengt-Ola Ryttar (s): Dina diagram visar att detta är effektivt utifrån
vårt mål med bostadsbidraget. Diskussionen inför framtiden gäller om
detta ska omvandlas till ett generellt familjepolitiskt stöd.

Kan du producera motsvarande decildiagram som visar vad som händer
fördelningspolitiskt om denna omvandling görs?

Bengt Turner, IBF, Uppsala universitet: Jag kan göra det med lätthet,
och även Boverket kan göra detta.

Ordföranden: Alla brinner av att göra …

Leif Colleen, Boverket: Man måste fundera på en utgångspunkt, nämligen
om kostnaden för samhället ska vara densamma i de två skisserna.

Bengt-Ola Ryttar (s): Ja, det kan vara självklart.

Leif Colleen, Boverket: I sådant fall kommer träffsäkerheten att bli
väsentligt lägre.

Bengt Turner, IBF, Uppsala universitet: Jo, det vet man från början.

Det går att göra det som ett nollsummespel. Regelverket ter sig
komplicerat, men det är ganska lätt att programmera. Det är lätt att
göra expertsystem av det. Kombinerat med de databaser vi har för
bostadshyresundersökningen går det att leka ordentligt med ändrade
avtrappningsregler, ändrade inkomstgränser. Om utskottet tycker någon
annan variant är rolig gör vi så gärna sådana simuleringar, gärna ihop
med Boverket. Vi kan leka mycket med förändringar!

Ordföranden: Det blir en debatt vi får återkomma till i samband med om
det blir någonting av den familjepolitiska utredningen.

Annelie Enochson (kd): Tack, herr ordförande! Jag funderade när jag
hörde mina övriga kollegers diskussioner. Det finns gott om kunniga
tjänstemän här. Jag har en fråga till er.

Det finns ett antal intressanta projekt som pågår i Sverige – sex
stycken. Man tittar på samverkan mellan olika regelverk,
bostadsbidraget, sjukbidraget, socialbidraget, och även
arbetsmarknadsfamiljen är med, även om vi inte omfattas av själva
lagen. Det finns något hängavtal.

Det förekommer ett intressant projekt på Hisingen – Delta. I
utvärderingarna fokuserar man mycket på sjukbidrag, bostadsbidrag och
a-kassa. Kan man tänka sig att i utvärderingarna också ha med
bostadsbidraget som en parameter för att få in helheten i de olika
transfereringarna?

Ann-Eva Askensten, Riksförsäkringsverket: De projekt som Annelie
Enochson talar om är en försöksverksamhet som benämns Socsam och som
mycket riktigt pågår på ett antal håll i landet. Där prövar man
politisk och finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och
sjukvård och socialtjänst. I socialförsäkringen ingår den
ohälsorelaterade delen, dvs. sjukpenning, förtidspension och i viss mån
rehabilitering. Bostadsbidragen är inte inkluderade i
försöksverksamheten.

Vad jag vet från mina kolleger är de precis klara med
slututvärderingen och ska lämna in den vilken dag som helst till
regeringen. Vilken månad som helst lämnas en slutrapport in från
Socialstyrelsen och RFV om försöksverksamheten.

Det är sent att ta in bostadsbidragen. Det går alltid att tänka sig en
annan försöksverksamhet där de verksamheterna skulle ingå, men de finns
inte med i dag.

Ulla-Britt Hagström (kd): Tack, herr ordförande! Eftersom det finns tid
skulle jag vilja ställa ytterligare en fråga.

Det finns förtidspensionärer som har barn. Vi har inte riktigt berört
de samordningsregler som finns för BTP och bostadsbidraget för
barnfamiljer. Hur stor är denna grupp i systemet? Finns det i denna
grupp ett större antal sammanboende familjer än ensamstående? Hur bor
de?

Marie Silfverberg, Riksförsäkringsverket: Det pågår just nu ett uppdrag
inom Riksförsäkringsverket att titta på just samordningen mellan
bostadsbidrag till barnfamiljer och bostadstillägg till pensionärer.

Det rör sig om en grupp om ca 15 000 hushåll som har förtidspension
och samtidigt barn och som uppbär någon av förmånerna. Sedan finns det
samordningsregler. Vi håller på att se över hur samordningen ska gå
till.

Det var en fråga till. Övervägande delen inom denna grupp är
ensamföräldrar som bor i hyresrätter.

Owe Hellberg (v): En grupp som har likartade inkomstförhållanden är
våra studenter.

I de här sammanhangen behandlas de olika. Har de barn är det ett
system. Nu kommer vi tillbaka till den magiska 28-årsgränsen, och då
behandlas de efter ett system. Är de utanför behandlas de inte alls.
Finns det en kommentar till detta? Vad ska man göra åt detta?

Ordföranden: Det är väl vi som ska kommentera det egentligen! Är det
någon annan som har någon kommentar? Leif Colleen brukar alltid ha
någon kommentar om allting!

Leif Colleen, Boverket: Ja Owe, vidareutveckla de tankarna i utskottet
och i partiet, så ska du se att du kommer på någonting bra.

Det är inte rimligt att ett hushåll som passar in under båda hattarna
hanteras olika. Det är framför allt problem med att studenthushållen
har olikartade förhållanden beträffande inkomster – speciellt om de är
två i hushållet. Det händer så mycket saker väldigt snabbt med de
hushållen.

Christina Olsson, Boverket: Det har tidigare funnits regler där olika
bidragsgrupper har krockat, överlappat. De har passat in i olika
grupper.

Jag tror att man valde det som var mest förmånligt. Visst blir det
stora problem. En del av studenterna kan ju vara gifta, och inkomsterna
kan vara ojämnt fördelade.

Owe Hellberg (v): Jag trodde att det hade framgått att vi redan har
funderat.

Vi vill naturligtvis ta bort den åldersgräns som vi tycker är helt
orimlig och som inte har någonting med människors bostadssituation att
göra. Det är en fiktiv och underlig gräns. Man kan ju fundera över
studenters situation över huvud taget.

Det är så olika boendeformer och boendekaraktär. Vi ser hur man löser
det i våra grannländer där det finns ett helt annat generellt stöd till
studentbostäder. Det är då frågan vilka vägar som ska väljas. Nog har
vi funderat!

Christina Olsson, Boverket: Jag har en liten kommentar.

Vi pratar numera om studentbidrag. Tidigare talade man om ungdomsbidrag
på Boverket. Då var det också ett ungdomsbidrag. Större delen av dem
som fick bidraget var icke studenter. Till följd av de
regelförändringar som har skett har det blivit ett studentbidrag, och
då finns det ingen anledning att ha en åldersgräns kvar. Det är inte
längre ett ungdomsbidrag.

Ordföranden: Tack för det. Nu har jag ingen mer på talarlistan. Vi har
för dagen uttömt de frågeställningar som vi har i anledning av detta.
Det har varit mycket intressant, och vi tackar naturligtvis alla som
har medverkat till att bidra till utskottets arbete.

Nu gjorde jag min sammanfattning, och så är det någon mer som begär
ordet!

Björn Robeus, Stiftelsen Stockholms studentbostäder: Jag representerar
dels den nybildade Svenska studentbostadsföreningen, dels Stiftelsen
Stockholms studentbostäder.

Det är en fråga som vi har ställt oss i våra diskussioner angående
bostadsbidraget, nämligen om det är meningen att de som också
producerar bostäder ska känna känna sig stimulerade att producera
bostäder tack vare att det finns ett bostadsbidrag för studenter och
även ungdomar. Finns det en sådan tanke?
Ordföranden: Svaret är nej. Det är inte producenterna som ska ha
pengarna utan ungdomarna ska kunna bo.
Tack ska ni ha för denna stund. Jag förklarar utfrågningen avslutad.

Bild 1

Bild 2

Bild 3

Bild 4

Bild 5

Bild 6

Bild 7

Bild 8

Bild 9

Bild 10

Bild 11

Bild 12

Bild 13

Bild 14

Bild 15

Bild 16

Bild 17

Bild 18

Bild 19

Bild 20

Bild 21

Elanders Gotab, Stockholm 2001