Arbetsmarknadspolitiska frågor

<div class="sidhuvud_publikation">Arbetsmarknadsutskottets betänkande</div><div class="sidhuvud_beteckning">2001/02:AU5</div><h1>Arbetsmarknadspolitiska frågor</h1>
<hr class="sidhuvud_linje"><pre>
Sammanfattning

I    detta    betänkande    behandlas    drygt   120
motionsyrkanden   från   den  allmänna  motionstiden
hösten      2001      som      tar     upp     olika
arbetsmarknadsrelaterade         frågor          som
arbetsförmedlingsverksamhet, arbetsmarknadspolitiska
program,   arbetslöshetsförsäkring   och   särskilda
grupper  på arbetsmarknaden. I betänkandet behandlas
också  delar   av   Riksdagens   revisorers  förslag
angående   svenskundervisning  för  invandrare   och
invandrares    arbetsmarknad,    2000/01:RR12,   med
följdmotioner.  Förslagen  avser  prioriteringen  av
utomnordiska medborgare inom arbetsmarknadspolitiken
och  möjligheten  att erbjuda utbildning  i  svenska
inom ramen för arbetsmarknadspolitiken.

Utskottet   föreslår   att   riksdagen   gör   två
tillkännagivanden till regeringen.
Det första avser  Riksdagens revisorers förslag om
en      översyn      av     prioriteringen      inom
arbetsmarknadspolitiken   avseende  de  utomnordiska
medborgarna. Utskottet anser  att  regeringen  eller
den  myndighet  regeringen  bestämmer noggrant skall
överväga vilka begrepp som är  relevanta att använda
när det gäller personer med utländsk bakgrund.
Det   andra   förslaget  om  ett  tillkännagivande
innebär  att det bör  införas  ytterligare  insatser
inom   ramen    för    det   arbetsmarknadspolitiska
programmet aktivitetsgaranti  i syfte att stödja och
hjälpa  vissa  grupper  som står långt  utanför  den
reguljära arbetsmarknaden.
I   övrigt   avstyrks  samtliga   motioner.   Även
Riksdagens revisorers  förslag  om  utökad möjlighet
till  svenskundervisning  avstyrks med  motiveringen
att frågan övervägs inom Regeringskansliet.
Totalt    har   företrädarna   för    Moderaterna,
Vänsterpartiet,   Kristdemokraterna,  Centerpartiet,
Folkpartiet    och    Miljöpartiet     avgivit    45
reservationer och sju särskilda yttranden i ärendet.</pre><pre>
Utskottets förslag till riksdagsbeslut



1. Arbetshandikappades integritet

Riksdagen avslår motion 2001/02:A278  yrkandena
1 och 2.
Reservation 1 (m)

2. Arbetsmarknadspolitiska program för
arbetshandikappade m.m.

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:A239,
2001/02:A257,      2001/02:A269,     2001/02:A278
yrkandena  3-7,  2001/02:A367   yrkande   17  och
2001/02:A370.
Reservation 2 (m)
Reservation 3 (kd)

3. Arbetsmarknaden för äldre

Riksdagen    avslår   motionerna   2001/02:A204
yrkande     2,    2001/02:A240,     2001/02:A334,
2001/02:A367  yrkande 7 i denna del, 2001/02:A389
yrkande   18,   2001/02:A391    yrkande   8   och
2001/02:So630 yrkande 1.
Reservation 4 (m)
Reservation 5 (kd)
Reservation 6 (c, fp)

4. Diskriminering av äldre

Riksdagen avslår motion 2001/02:A367  yrkande 7
i denna del.

5. Ungdomsprogram m.m.

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:A208,
2001/02:A308, 2001/02:A356, 2001/02:A389  yrkande
19 och 2001/02:Kr425 yrkande 5.
Reservation 7 (m)

6. Ungdomars arbetslöshetsförsäkring

Riksdagen  avslår  motion 2001/02:Kr425 yrkande
4.
Reservation 8 (m)

7. Unga förtidspensionerade

Riksdagen avslår motion 2001/02:K284 yrkande 7.
Reservation 9 (c)

8. Ungdomsarbetsförmedlingar

Riksdagen avslår motion 2001/02:A202.

9. Riksdagens revisorers förslag om
prioriteringar inom
arbetsmarknadspolitiken

Riksdagen   dels,  med   delvis   bifall   till
Riksdagens   revisorers    förslag   2000/01:RR12
yrkande   2,   som  sin  mening  ger   regeringen
tillkänna vad utskottet  anfört om prioriteringar
inom arbetsmarknadspolitiken,  dels avslår motion
2000/01:Ub40 yrkande 2.

10. AMS statistik

Riksdagen    avslår   motionerna   2000/01:Ub38
yrkandena 5 och  6  samt  2001/02:A250  yrkandena
1-3.
Reservation 10 (fp)

11. Invandrarkvinnors arbetsmarknad

Riksdagen    avslår   motionerna   2001/02:A317
yrkande 3 och 2001/02:Sf399 yrkande 34.
Reservation 11 (v)
Reservation 12 (kd)

12. Invandrares sysselsättningsgrad

Riksdagen avslår motion 2001/02:A317 yrkande 1.

13. Invandrares företagande

Riksdagen   avslår    motionerna   2001/02:A389
yrkande 20 i denna del och  2001/02:Sf400 yrkande
5.

14. Introduktion av invandrare

Riksdagen  avslår motion 2001/02:Sf255  yrkande
10.
Reservation 13 (c)

15. Riksdagens revisorers förslag om
svenskundervisning för invandrare m.m.

Riksdagen  avslår  dels  Riksdagens  revisorers
förslag 2000/01:RR12  yrkande  3, dels motionerna
2000/01:Ub39  yrkandena  4  och  6,  2000/01:Ub40
yrkande 3, 2001/02:A284, 2001/02:A389  yrkande 20
i    denna    del,   2001/02:Sf333   yrkande   4,
2001/02:Sf399   yrkande    32    i   denna   del,
2001/02:N315 yrkande 10 samt 2001/02:N319 yrkande
6.
Reservation 14 (m, c, fp)
Reservation 15 (kd)

16. Krav för att stå till arbetsmarknadens
förfogande

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:Sf399
yrkande  32 i denna del och 2000/01:Ub39  yrkande
5.
Reservation 16 (kd)

17. Lokala initiativ

Riksdagen    avslår   motionerna   2000/01:Ub38
yrkande   7,   2001/02:A226    yrkande    7   och
2001/02:Sf334 yrkande 3.
Reservation 17 (m, kd, c, fp)

18. Diskriminering

Riksdagen    avslår   motionerna   2001/02:A319
yrkande 2 och 2001/02:Sf399 yrkande 36.
Reservation 18 (m, kd)

19. Förändringar av programstrukturen
m.m.

Riksdagen   avslår    motionerna   2001/02:A367
yrkande 10 och 2001/02:A389 yrkande 4.
Reservation 19 (m) - motiv.
Reservation 20 (kd)

20. Krav på kollektivavtal

Riksdagen  avslår motionerna  2001/02:A289  och
2001/02:A296.
Reservation 21 (m) - motiv.

21. Utbetalning av aktivitetsstöd

Riksdagen avslår  motionerna  2001/02:A351  och
2001/02:A359.
Reservation 22 (m) - motiv.

22. Kvalitetsaspekter på
arbetsmarknadsutbildningen

Riksdagen  avslår  motion  2001/02:A389 yrkande
14.
Reservation 23 (m, fp)

23. Arbetsmarknadsutbildningens mål

Riksdagen avslår motion 2001/02:A299.

24. Lärlingsutbildning

Riksdagen   avslår   motionerna    2001/02:A367
yrkande 11 och 2001/02:Ub429 yrkande 2.
Reservation 24 (m, kd)

25. Företagsanpassat arbetsmarknadsstöd
m.m.

Riksdagen  avslår  motionerna 2001/02:A321  och
2001/02:A386.
Reservation 25 (mp)

26. Aktivitetsgaranti

Riksdagen   avslår   motionerna    2001/02:A259
yrkande 5, 2001/02:A353, 2001/02:A367  yrkande 4,
2001/02:A389   yrkande   15   och   2001/02:Sf395
yrkandena 11 i denna del och 13.
Reservation 26 (m) - motiv.
Reservation 27 (kd)
Reservation 28 (c, fp)

27. Ytterligare insatser inom
aktivitetsgarantin

Riksdagen dels tillkännager för regeringen  som
sin  mening  vad  utskottet anfört om ytterligare
insatser  inom  aktivitetsgarantin,  dels  avslår
motionerna      2001/02:A214,       2001/02:A258,
2001/02:A268,     2001/02:A277,     2001/02:A312,
2001/02:A344 och 2001/02:A367 yrkande 5.
Reservation 29 (kd)

28. Ersättning i aktivitetsgarantin

Riksdagen avslår motion 2001/02:A293.

29. Konkurrenssituationen vid stöd till
start av näringsverksamhet

Riksdagen  avslår  motion 2001/02:A367  yrkande
15.
Reservation 30 (kd)

30. Stöd till start av näringsverksamhet
för personer som inte är arbetslösa

Riksdagen avslår motion 2001/02:N365 yrkande 1.
Reservation 31 (mp)

31. Utvärdering av datortek

Riksdagen  avslår motion  2001/02:A367  yrkande
14.
Reservation 32 (kd)

32. Friårsförsöket

Riksdagen avslår motion 2001/02:A322.

33. Trädgårds- och jordbruksnäring

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:MJ340
yrkande 4 och 2001/02:MJ341 yrkande 7.
Reservation 33 (c)

34. Kulturarbetare

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:Kr227
yrkandena 1 och 13 samt 2001/02:Kr419 yrkande 30.

35. Flyttningsbidrag

Riksdagen avslår motion 2001/02:A300.

36. Arbetsförmedlingsverksamhet m.m.

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:A313,
2001/02:A367 yrkande  3,  2001/02:A384 yrkande 3,
2001/02:A389 yrkande 9 och  2001/02:Sf395 yrkande
11 i denna del.
Reservation 34 (m, kd, c, fp)

37. Arbetslivscentrum

Riksdagen  avslår motion 2001/02:Ub552  yrkande
7.
Reservation 35 (c, fp)

38. Resursfördelningsmodell

Riksdagen avslår motion 2001/02:A259 yrkande 2.
Reservation 36 (c, fp)

39. Arbetsmarknadsnämnder

Riksdagen avslår motion 2001/02:A387.

40. Nordisk arbetsmarknad

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:A282,
2001/02:A380 samt 2001/02:A390 yrkandena 3 och 4.
Reservation 37 (m)

41. Införande av en allmän och obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring

Riksdagen avslår motion 2001/02:A219 yrkande 6.
Reservation 38 (m, kd, c, fp)

42. Tillsynen över arbetslöshetskassorna
m.m.

Riksdagen avslår motion 2001/02:A251 yrkande 8.
Reservation 39 (m, kd, c, fp)

43. Deltidsarbetslöshet m.m.

Riksdagen   avslår    motionerna   2001/02:A251
yrkande   3,   2001/02:A314   yrkande    6    och
2001/02:A317 yrkande 2.
Reservation 40 (v)
Reservation 41 (kd)

44. Tillämpning av deltidsreglerna

Riksdagen avslår motion 2001/02:A285.

45. Avvisande av erbjudande

Riksdagen avslår motion 2001/02:A221.

46. Inlämnande av kassakort

Riksdagen avslår motion 2001/02:A275.

47. Förtroendevaldas ersättningsrätt

Riksdagen avslår motion 2001/02:A320.

48. Vårdbidrag

Riksdagen avslår motion 2001/02:A263.

49. Studerandes ersättningsrätt

Riksdagen    avslår   motionerna   2001/02:A251
yrkande   4,   2001/02:A363,   2001/02:A364   och
2001/02:Ub552 yrkande 2.
Reservation 42 (kd, c)

50. Företagarnas ersättningsrätt

Riksdagen   avslår    motionerna   2001/02:A211
yrkande 22, 2001/02:A212 yrkande 11, 2001/02:A251
yrkandena 6 och 7 samt 2001/02:N314 yrkande 6.
Reservation 43 (m, kd, c, fp)

51. Samernas ersättningsrätt

Riksdagen avslår motion 2001/02:A213.
Reservation 44 (mp)

52. Bemanningsföretag

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:A225,
2001/02:A251 yrkande 5 och 2001/02:A368 yrkandena
1-5.
Reservation 45 (m, kd)

Stockholm den 21 mars 2002

På arbetsmarknadsutskottets vägnar


Sven-Erik Österberg


Följande ledamöter har deltagit  i  beslutet:  Sven-
Erik  Österberg  (s),  Hans Andersson (v), Margareta
Andersson (c), Mikael Odenberg  (m),  Björn  Kaaling
(s), Martin Nilsson (s), Stefan Attefall (kd),  Kent
Olsson (m), Laila Bjurling (s), Patrik Norinder (m),
Sonja Fransson (s), Camilla Sköld Jansson (v), Maria
Larsson  (kd),  Henrik  Westman (m), Barbro Feltzing
(mp), Elver Jonsson (fp) och Anders Karlsson (s).

</pre><pre>
2001/02

AU5


Redogörelse för ärendet

Utskottet behandlade hösten  2001  olika  frågor  om
arbetsmarknadspolitik       i       budgetbetänkande
2001/02:AU1.  Förutom budgetpropositionen  2001/02:1
och  med  anledning   av   denna   väckta   motioner
behandlades även ett antal motioner som väckts under
den  allmänna  motionstiden.  Betänkandet  avsåg   i
huvudsak strikt budgetrelaterade frågor.
Detta  betänkande  tar upp kvarvarande motioner om
olika     arbetsmarknadsrelaterade     frågor     om
arbetsmarknadspolitiska                     program,
arbetslöshetsförsäkring  och  särskilda  grupper  på
arbetsmarknaden. I betänkandet behandlas också delar
av    Riksdagens    revisorers    förslag   angående
svenskundervisning  för  invandrare och  invandrares
arbetsmarknad, 2000/01:RR12, och motioner som väckts
med anledning av dessa förslag.
I ett inledande avsnitt behandlar utskottet frågor
som   rör   olika  grupper  på  arbetsmarknaden.   I
anslutning  till   detta  behandlas  förslaget  från
Riksdagens revisorer.  Andra  frågor  som tas upp är
arbetsförmedlingsverksamhet                      och
arbetsmarknadspolitiska    program.   Avslutningsvis
behandlas    ett   antal   motioner    som    gäller
arbetslöshetsförsäkringen.
Den övervägande  delen  av  motionerna  har väckts
under innevarande riksmöte. De motioner som  är från
föregående  riksmöte hänför sig till förslaget  från
Riksdagens  revisorer.   De   sistnämnda  motionerna
refereras  i  det  följande med angivande  av  årtal
(2000/01) medan de förstnämnda  refereras utan årtal
(2001/02).</pre><pre>
Utskottets överväganden


1. Särskilda grupper

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlar utskottet ett antal
motionsförslag   som   rör  äldre,  ungdomar,
arbetshandikappade och invandrare.  Utskottet
behandlar också Riksdagens revisorers förslag
2000/01:RR12 om att se över prioriteringen av
utomnordiska          medborgare         inom
arbetsmarknadspolitiken   (yrk.  2)  och  att
utbildning i svenska i högre grad skall kunna
erbjudas         inom        ramen        för
arbetsmarknadspolitiken    (yrk.   3)   jämte
motioner.   Med   anledning   av  förstnämnda
förslag      föreslår      utskottet      ett
tillkännagivande     med    innebörden    att
regeringen  eller  den  myndighet  regeringen
bestämmer  noggrant  skall   överväga   vilka
begrepp som är relevanta att använda när  det
gäller  personer  med  utländsk bakgrund. Det
andra förslaget avstyrks med motiveringen att
frågan   övervägs   inom   Regeringskansliet.
Samtliga motioner avstyrks.

Jämför reservationerna 1 (m),  2 (m), 3 (kd),
4  (m), 5 (kd), 6 (c, fp), 7 (m),  8  (m),  9
(c), 10 (fp), 11 (v), 12 (kd), 13 (c), 14 (m,
c, fp),  15  (kd), 16 (kd), 17 (m, kd, c, fp)
och 18 (m, kd).

Allmänt


Under den allmänna  motionstiden  väcktes  ett antal
motioner  om  olika  grupper på arbetsmarknaden  som
äldre, ungdomar, arbetshandikappade  och invandrare.
Gemensamt   för   tre  av  dessa  grupper  -  äldre,
arbetshandikappade   och  invandrare  -  är  att  de
oavsett konjunkturläge är överrepresenterade i fråga
om arbetslöshet och har  svårt  att få ett arbete på
den  reguljära  arbetsmarknaden.  Ungdomar   drabbas
erfarenhetsmässigt  framför allt när konjunkturläget
försämras.

Det   finns   även   andra    grupper    som   bör
uppmärksammas,   däribland   de   deltidsarbetslösa.
Utskottet återkommer till den frågan under avsnittet
Arbetslöshetsförsäkring.

Motioner


Arbetshandikappade

I kommittémotion A278 utvecklar Moderaterna  sin syn
när  det  gäller  arbetshandikappade.  Det nuvarande
stödet fungerar inte tillfredsställande.  Det har så
omfattande    brister    att    möjligheterna   till
förbättringar  inom ramen för befintligt  system  är
begränsade.

Moderaterna anser  att  det är en självklarhet att
personer med funktionshinder  har  olika  behov  och
önskemål.  Den  enskilde individen måste bemötas med
respekt  och  ges  möjlighet  att  välja.  Personens
integritet får inte  kränkas i samband med beslut om
stöd (yrk. 1 och 2).
Bestämmelser   om   vem   som   kan   anses   vara
arbetshandikappad och därmed  i  behov av stöd måste
göras   tydligare.   Den   som   inte   har    något
arbetshandikapp skall inte heller komma i fråga  för
anställning inom verksamheter som exempelvis Samhall
AB (yrk. 3).
De    arbetshandikappades    rehabilitering    och
möjligheter   till   arbete   inom   den   reguljära
arbetsmarknaden måste stärkas (yrk. 4).
Incitamenten   måste   stärkas   genom   ekonomisk
belöning  för varje genomförd rehabilitering  av  en
arbetshandikappad  och för varje nyanställning av en
arbetshandikappad på  den  reguljära arbetsmarknaden
(yrk. 5).
Stöden    till    de    arbetshandikappade     bör
kontinuerligt  utvärderas  och redovisas offentligt.
De  övergripande målsättningarna  måste  förtydligas
för att motverka målkonflikter (yrk. 6).
Stöden  måste  utformas  så  att  det  görs tydlig
åtskillnad  mellan  kommersiell och icke kommersiell
verksamhet.  Samhall  AB  bör  inte  konkurrera  med
privat verksamhet (yrk. 7).

Kristdemokraterna anser i kommittémotion A367 att en
sänkning av lönebidraget  inte bör ske om det vid en
omförhandling  av lönebidragsnivån  finns  risk  för
uppsägning (yrk. 17).

Flera motioner behandlar frågor som rör Samhall AB.

Marianne  Jönsson   (s)  anser  i  motion  A239  att
huvuduppgiften vid översynen  av Samhall AB bör vara
att säkerställa de arbetshandikappades  arbeten  men
också   att   analysera   följderna   av  att  många
arbetshandikappade blir utan arbete på  grund av för
höga krav på effektivitet och resultat.

Agneta  Ringman och Margareta Sandgren (s)  anser  i
motion A269  att  Samhall  AB:s  verksamhet inte bör
minska i omfattning.

Raimo Pärssinen och Per-Olof Svensson  (s)  hävdar i
motion   A370   att  ägarnas  förväntningar  om  att
verksamheten i Samhall  AB  skall  bedrivas med ökad
effektivitet   och   bättre  resursutnyttjande   kan
medföra     svårigheter     att      uppfylla     de
arbetsmarknadspolitiska kraven.

I  motion  A257  anser Barbro Feltzing och  Kerstin-
Maria Stalin (mp)  att  det  bör utformas ett system
som  innebär att lönebidraget kopplas  till  lämplig
nivå av prisbasbeloppet.

Äldre

I kommittémotion A391 behandlar Moderaterna de äldre
arbetslösas  möjlighet  till yrkesutbildning. Enligt
Moderaterna måste det skapas  en möjlighet för äldre
arbetslösa  att genomgå kortare  och  mer  specifika
yrkesutbildningar.  Sådana utbildningar skulle kunna
arrangeras av yrkeshögskolor eller inom ramen för en
företagsinriktad lärlingsutbildning (yrk. 8).

Kristdemokraterna hävdar i kommittémotion A367 (yrk.
7)  att många äldre tvingas  att  lämna  arbetslivet
tidigare  än  de själva vill. Bara var fjärde svensk
arbetar  till  65   års   ålder   och  den  faktiska
pensionsåldern  är 59 år. Många äldre  upplever  att
den arbetslivserfarenhet och de kunskaper som de har
förvärvat under sina yrkesverksamma år tas till vara
i mycket liten utsträckning.  Det finns också mycket
som  tyder på att arbetsgivare inte  vill  anställda
äldre  arbetskraft. Partiet anser att det är viktigt
att man  på  olika  sätt  tar  till  vara  de äldres
kompetens  och  erfarenheter.  Det tar tid innan  de
yngre fått motsvarande erfarenheter.  Partiet  anser
att  det  bör  skapas  möjligheter  för de äldre att
delta   längre   i   arbetslivet.  Kristdemokraterna
föreslår      att     diskrimineringslagarna      på
arbetsmarknadsområdet  utökas till att också omfatta
förbud mot diskriminering  av  denna  grupp. Partiet
föreslår också en informationskampanj om  den  stora
betydelsen av äldre i arbetslivet.

Sistnämnda yrkande framställs av Kristdemokraterna
även i kommittémotion A204 (yrk. 2).

Folkpartiet   pekar   i   partimotion  A389  på  att
arbetslösa som fyllt 50 år har betydligt svårare att
komma in på arbetsmarknaden  än vad yngre har. Detta
gäller  särskilt äldre kvinnor.  Enligt  partiet  är
många arbetsgivare tveksamma till att anställa äldre
arbetslösa  trots  att dessa har lång erfarenhet och
hög kompetens. De äldre  arbetstagarna stannar också
kvar  längre  hos  sin  arbetsgivare  än  de  yngre.
Folkpartiet är motståndare  till  alla  förslag  som
innebär  att  äldre  arbetskraft  skall  pensioneras
eller  "generationsväxlas"  från  arbetsmarknaden  i
förtid (yrk. 18)

I  partimotion  So630  anser Folkpartiet  att  det
behövs en nationell handlingsplan  för att undanröja
de  hinder som finns på arbetsmarknaden  för  äldres
möjligheter att arbeta (yrk. 1).

Catharina  Hagen  (m)  anser  i  motion A240 att det
finns behov av att se över och ändra  de  regler som
motverkar arbetslinjen för äldre.

Krister  Örnfjäder  m.fl. (s) betonar i motion  A334
att det krävs en attitydförändring  när  det  gäller
äldre.  Det  behövs olika insatser för att förbättra
situationen för arbetslösa över 50 år.

Ungdomar

Moderaterna anser  i kommittémotion Kr425 att kampen
mot ungdomsarbetslösheten måste ha högsta prioritet.
Ungdomsarbetslösheten  har  sin  grund  i ett dåligt
företagsklimat,  vilket  enligt  Moderaterna   måste
åtgärdas  genom skattesänkningar, regelförenklingar,
konkurrensförbättringar m.m.

För att kunna  minska  ungdomsarbetslösheten måste
enligt Moderaterna därutöver  en  rad andra åtgärder
vidtas.     Den     nuvarande    utformningen     av
arbetslöshetsförsäkringen ger dåliga incitament till
landets arbetslösa att ge sig ut på arbetsmarknaden.
Försäkringen bör därför  förändras  så  att den inte
blir  en  form av evig medborgarlön för den  som  en
gång lyckats  få tillträde till arbetsmarknaden. Den
bör också utformas  så att den uppmuntrar arbetslösa
att  ta  deltidsarbeten   och  korttidsanställningar
(yrk. 4).
Vidare        anser        Moderaterna         att
arbetsmarknadspolitiken   bör  koncentreras  på  två
åtgärder,  dels  en  lärlingsutbildning   som  skall
erbjudas alla arbetslösa ungdomar mellan 20  och  25
år, dels en arbetsmarknadsutbildning som är inriktad
på    specifika    yrkesområden    med   definierade
kompletteringar  av  de arbetslösas kompetens  (yrk.
5).

I partimotion K284 slår  Centerpartiet fast att alla
människor måste ges möjlighet  att finna ett arbete.
Detta  skall  även gälla funktionshindrade  ungdomar
som i dag i stor  utsträckning  förtidspensionerats.
Genom pensionering berövas den enskilde  möjligheten
att finna en egen försörjning (yrk. 7).

Enligt  Folkpartiets uppfattning i partimotion  A389
(yrk. 19)  måste de arbetsmarknadspolitiska insatser
som finns för  ungdomar  sättas in mycket snabbt för
att ungdomarna skall kunna  få eller behålla kontakt
med arbetslivet.

Magnus Jacobsson och Amanda Agestav  (kd) föreslår i
motion A202 att det införs en försöksverksamhet  med
ungdomsarbetsförmedlingar.  Verksamheten  vid  dessa
förmedlingar skall vara inriktad på vidareutbildning
och  platsförmedling  och  ha  ett  uttalat  mål att
hjälpa idérika ungdomar att starta egen verksamhet.

Inger  Lundberg  m.fl.  (s)  anser i motion A208 att
riksdagen  bör  initiera  en  analys   av  ungdomars
villkor på arbetsmarknaden.

Barbro  Hietala  Nordlund m.fl. (s) anser  i  motion
A308 att man måste  utforma  regelverk  och tilldela
resurser   så   att   kommuner,  arbetsförmedlingar,
socialtjänst,    försäkringskassor     och    övriga
myndigheter  kan  samverka  för  att  ge  arbetslösa
ungdomar bättre möjligheter.

I motion A356 föreslår Birgitta Ahlqvist och  Lars U
Granberg  (s)  att  de  kommunala  ungdomsprogrammen
utvecklas,   exempelvis   genom   olika  former   av
företagsförlagd utbildning.

Invandrare

Moderaterna  föreslår  i  kommittémotion  Sf334  att
regeringen  ges i uppdrag att  överväga  möjligheten
att stärka det  lokala  ansvaret  för de arbetslösas
situation.  En  arbetsgaranti bör införas.  Den  bör
kunna administreras  av  kommunerna.  Kommunerna bör
vara  skyldiga  att  inom en viss minimitid  erbjuda
varje arbetssökande ett arbete (yrk. 3).

I motion N315 föreslår  Moderaterna att invandrare
skall  ges möjlighet att komplettera  sina  tidigare
kunskaper  t.ex.  i språk eller inom sitt yrke (yrk.
10).

Enligt  Vänsterpartiets  uppfattning  i  partimotion
A317 skall en höjning av sysselsättningsgraden bland
invandrade   personer   vara   en   central  del  av
arbetsmarknadspolitiken (yrk. 1). Den  grupp  som är
mest   utsatt  är  kvinnor  med  utländsk  härkomst.
Partiet   föreslår   därför  att  det  tillsätts  en
utredning    som   skall   utarbeta    ett    samlat
handlingsprogram för att öka möjligheterna för dessa
kvinnor att komma in på arbetsmarknaden (yrk. 3).

Även  Kristdemokraterna   påpekar  i  kommittémotion
Sf399      att      sysselsättningsgraden      bland
invandrarkvinnor är mycket  låg.  Enligt  partiet är
det viktigt att man tar till vara den kompetens  som
finns  i  denna  grupp. Partiet anser därför att det
behövs   särskilda  insatser   för   att   inventera
invandrarkvinnors kompetens (yrk. 34).

Kristdemokraterna    påpekar    också    att    en
undersökning   av   Studieförbundet  näringsliv  och
samhälle  visar att många  invandrare  har  negativa
upplevelser av kontakterna med arbetsförmedlingarna.
De har fått  bristande  eller  felaktig information,
och  i vissa fall förekommer direkt  diskriminering.
Partiet anser att det samarbete som Ombudsmannen mot
etnisk  diskriminering  (DO) har med AMS i syfte att
säkerställa   att   det   inte   förekommer   etnisk
diskriminering    bland    arbetsförmedlarna     bör
utvärderas (yrk. 36).

Centerpartiet  konstaterar  i  partimotion  A226 att
arbetslösheten bland invandrare är fyra gånger högre
än  bland  svenska  medborgare. Undersökningar visar
att även personer med  utländsk härkomst och med hög
akademisk examen har stora  svårigheter att komma in
i det svenska arbetslivet. Det  beror enligt partiet
på      stelbent      arbetsmarknadspolitik      och
diskriminerande strukturer. Partiet anser att det är
oerhört viktigt för personer  med  utländsk bakgrund
att  det  lokala samarbetet mellan arbetsförmedling,
försäkringskassa       och      kommun      fungerar
tillfredsställande. Det  är därför nödvändigt med en
utökad samordning, samverkan  och  individualisering
av arbetsmarknadspolitiken på lokal nivå (yrk. 7).

I   partimotion  Sf255  anser  Centerpartiet   att
flyktingars   kunskaper   måste  inventeras  på  ett
tidigare  stadium  så att de  snabbare  kan  påbörja
kompletterande utbildningar (yrk. 10).

Folkpartiet framhåller  i  kommittémotion  A389  att
invandrare   är  en  mycket  utsatt  grupp  med  hög
arbetslöshet.  Trots  att många av dem har akademisk
utbildning  får  de oftast  inte  arbete  inom  sitt
yrkesområde. För att  komma  till  rätta  med  detta
krävs  att det svenska samhället slutar att betrakta
invandrare  som  ett  problem utan i stället ser dem
som en tillgång. Arbetsförmedlingar och arbetsgivare
bör  göra gemensamma ansträngningar  för  att  förmå
fler arbetsgivare att anställa invandrare. Det krävs
också  att  man  förbättrar företagsamheten. Partiet
vill också att man stoppar rundgången mellan sfi och
arbetsförmedling (yrk. 20).

I partimotion Sf400  hävdar  Folkpartiet  att  det
krävs  en  strategi för arbete genom företagande för
att få fler  invandrare  i  arbete. Partiet hänvisar
till    att    det    krävs   att   man   förbättrar
företagsklimatet,  t.ex.   genom  lägre  skatter  på
investeringar och arbete, förenklad självdeklaration
för företagare, F-skattsedel  åt  alla  och  starta-
eget-paket på alla skattekontor (yrk. 5).

Paavo  Vallius  och  Nikos Papadopoulos (s) anser  i
motion  A284  att  arbetsmarknadsutbildningen  måste
förändras så att invandrare  med  adekvat utbildning
men med bristande kunskaper i svenska språket får en
för honom eller henne relevant utbildning.

I  motion  A319  förordar Anna Åkerhielm  och  Karin
Enström (m) att det tillsätts en utredning som skall
studera hur invandrare  bemöts av arbetsförmedlingen
och i förekommande fall föreslå  förbättringar (yrk.
2).

Margareta Cederfelt m.fl. (m) anser,  i motion N319,
att  man  skall underlätta integrationen  genom  att
lagstiftningsvägen   ge  invandrare  tillträde  till
arbetsmarknaden (yrk. 6).

I motion Sf333 anser Per  Bill  m.fl.  (m)  att  man
måste  arbeta mer aktivt och  på individnivå för att
så  snabbt   som   möjligt   verifiera  invandrarnas
kunskaper   och  möjliggöra  för  dem   att   snabbt
komplettera eventuella  brister  så att de kan komma
ut på arbetsmarknaden så fort som möjligt (yrk. 4).

Förslag från Riksdagens revisorer 2000/01:RR12

Riksdagens        revisorer       har       granskat
svenskundervisningen   för   invandrare   (sfi)  och
invandrarnas    arbetsmarknad.    Bakgrunden    till
granskningen  var  bl.a.  att revisorerna i tidigare
rapporter uppmärksammat dessa  områden  och  att det
fanns  tecken  på  att  problem kvarstod. Syftet med
granskningen  var  bl.a.  att  få  en  bild  av  hur
undervisningen  i  svenska för  invandrare  fungerar
samt orsaker till och  effekter av att en stor andel
av invandrarna inte når  upp  till  godkänt  betyg i
sfi.  En  andra  del  av  granskningen inriktades på
integrationen   av   invandrare   på   den   svenska
arbetsmarknaden.  Förändringarna  av  arbetslösheten
för   invandrare   under    1990-talet    och    hur
Arbetsmarknadsverket  lyckats  med  sitt uppdrag att
prioritera utomnordiska medborgare studerades.

Revisorernas    övervägande   och   förslag    har
redovisats i rapporten  (2000/01:3) Språk och arbete
- svenskundervisning för invandrare och invandrarnas
arbetsmarknad. Rapporten  har efter remissbehandling
resulterat   i   det  nu  aktuella   förslaget.   Av
revisorernas totalt fyra förslag har två remitterats
till arbetsmarknadsutskottet  för  beredning (yrk. 2
och 3).
Det   första   förslaget  rör  prioriteringen   av
"utomnordiska medborgare".
I rapporten visar  revisorerna  att  deltagandet i
arbetsmarknadspolitiska  program  skiljer   sig   åt
mellan   olika   utomnordiska  grupper  och  att  de
invandrare som förvärvat  svenskt  medborgarskap  är
underrepresenterade     i    arbetsmarknadspolitiska
program  trots att deras arbetsmarknadssituation  är
påtagligt sämre än infödda svenskars.
I  sitt  förslag   konstaterar  revisorerna  bl.a.
följande.
Arbetsmarknadspolitiken skall speciellt prioritera
grupper med svag ställning på arbetsmarknaden (prop.
1995/96:222).  Till  dessa   grupper   räknas  bl.a.
utomnordiska     medborgare.     Förekomsten     och
användningen  av  begreppet  utomnordiska medborgare
styr arbetsmarknadspolitiken oavsett om man kan tala
om  ett mål eller en prioritering.  Användningen  av
begreppet   i   samband   med  regeringens  och  AMS
redovisning   av   statistik   över    arbetslöshet,
deltagande  i arbetsmarknadspolitiska åtgärder  m.m.
är inte ändamålsenlig.  Den  grupp  som  omfattas av
begreppet    är    alltför    heterogen    för   att
prioriteringen skall vara meningsfull.
Revisorerna noterar att AMS i sitt remissvar  över
rapporten  delar  revisorernas  uppfattning  att det
finns  nackdelar  med kategoriseringen "utomnordiska
medborgare". AMS har  också  pekat  på  att  man har
inlett  ett  arbete  med  att  förändra de operativa
handläggningssystemen   inom   Arbetsmarknadsverket.
Revisorerna  framhåller  vikten  av  att  fördjupade
analyser av arbetsmarknadsstatistiken, såsom den som
gjorts   i   revisorernas   granskning,    genomförs
regelbundet.
Enligt revisorerna finns det mot bakgrund  av  vad
som     framkommit    av    rapporten    och    från
remissinstanserna skäl att ompröva prioriteringen av
"utomnordiska medborgare".
Revisorerna  föreslår därför att prioriteringen av
utomnordiska medborgare inom arbetsmarknadspolitiken
ses över eftersom begreppet är för brett (yrk. 2).
Det  andra förslaget  rör  arbetsmarknadspolitiska
program och språkutbildning.
Det som  framkommit  i  granskningen visar tydligt
enligt revisorerna att det  behövs ökade möjligheter
att  kombinera arbetsmarknadspolitiska  program  med
undervisning  i  svenska. Revisorerna pekar bl.a. på
att många arbetsförmedlare  menar  att  de  inte kan
erbjuda  arbete  eller  ett  arbetsmarknadspolitiskt
program  till  de  sökande  på  grund  av  bristande
språkkunskaper, vilket tyder på ett behov av utökade
möjligheter   att  kombinera  sådana   program   med
språkundervisning.
Revisorerna föreslår  därför  att  regeringen  tar
initiativ  till att utbildning i svenska i ökad grad
kan erbjudas  inom ramen för arbetsmarknadspolitiken
(yrk. 3).

Motioner väckta med anledning av RRV:s förslag

Moderaterna anser  i kommittémotion 2000/01:Ub40 att
det bör tillsättas en  utredning  för  att  se  över
prioriteringen   av   utomnordiska  medborgare  inom
arbetsmarknadspolitiken    (yrk.   2).   Moderaterna
tillstyrker också förslaget att utbildning i svenska
i ökad utsträckning skall kunna  erbjudas inom ramen
för      en      förändrad      och     moderniserad
arbetsmarknadspolitik. Här bör olika  modeller kunna
prövas  där  såväl privata som kommunala  alternativ
kan komma i fråga (yrk. 3).

Även Kristdemokraterna  tillstyrker i kommittémotion
2000/01:Ub39 förslaget som  innebär  att  sfi  skall
kunna samordnas med arbetsmarknadspolitiska program.
Svenskundervisning  kombinerad  med  en praktikplats
eller   ett   arbete   skulle   inte  enbart  främja
språkinlärningen utan även underlätta  det fortsatta
steget  ut  på  arbetsmarknaden. Det är viktigt  att
arbetspraktiken i  första hand sker inom den bransch
eller det yrke där personen  tidigare  arbetat (yrk.
4).

Eftersom  syftet  med  sfi bl.a. är att underlätta
inträdet   på   arbetsmarknaden    är   det   enligt
Kristdemokraterna   orimligt   att   man  måste   ha
genomgått    sfi    för    att    anses   stå   till
arbetsmarknadens förfogande (yrk. 5).
För  att  ytterligare  underlätta  för   utländska
yrkesarbetare   att   komma   in   på   den  svenska
arbetsmarknaden  skulle  språkundervisningen   kunna
inriktas       mot      specifika      yrkesgrupper.
Kristdemokraterna  föreslår  därför  att det görs en
översyn av möjligheten att ge olika yrkesgrupper  en
riktad språkundervisning (yrk. 6).
I   kommittémotion  Sf399  (yrk.  32)  framställer
Kristdemokraterna  motsvarande  krav som återfinns i
ovanstående motions yrkanden 4 och 5.

Folkpartiet   hävdar   i  motion  2000/01:Ub38   att
statistiken från AMS vid flera tillfällen har vållat
kritiska diskussioner och  att  denna  statistik  är
allt  annat  än realistisk. Partiet anser därför att
det  är  nödvändigt   med  en  total  revidering  av
kriterier och strukturer  för  denna statistik (yrk.
5).

Partiet vill också att man inför  en  ny  form  av
statistik  som  innebär att man tar yrkeslivets krav
och inte medborgarskap  som  grundläggande  enhet. I
denna    statistik    bör   ingå   uppgifter   såsom
datakunskaper, språkkunskaper  och yrkeserfarenheter
(yrk. 6).
Folkpartiet  anser avslutningsvis  att  man  skall
förnya relationerna  mellan  de  arbetslösa  och AMS
personal.  Platsen  för  en  sådan  förnyelse skulle
kunna  vara aktivitetscentrum drivna på  entreprenad
av de arbetslösa själva (yrk. 7).

Ana Maria  Narti  (fp)  anser  i motion A250 att det
behövs  en  heltäckande  arbetslöshetsstatistik  som
också redovisar grupper som under lång tid helt står
utanför  arbetskraften (yrk.  1).  AMS  metoder  för
dokumentation   och   beräkningar   om   och   kring
arbetslöshet,  arbetsmarknadspolitiska  åtgärder och
program  måste  förbättras (yrk. 2). Man måste  även
förbättra   den   statistik   som   rör   långvarigt
arbetslösa som blir långvarigt sjukskrivna (yrk. 3).


Utskottets ställningstagande


Allmänt

I   ett   yttrande   till   finansutskottet   (yttr.
2001/02:AU1y)  hösten 2001  framhöll  utskottet  att
händelserna i USA den 11 september 2001 och därefter
hade ökat osäkerheten om den ekonomiska utvecklingen
och med den utvecklingen  på arbetsmarknaden. Enligt
utskottets mening var det av  största  vikt  att det
fanns  en  beredskap  för att på olika sätt möta  en
sviktande arbetsmarknad.

Utskottet kan nu konstatera  att  de  farhågor som
funnits   efter   USA-händelserna   om   en  kraftig
avmattning i konjunkturen inte har besannats.  Trots
ökade   varsel   framför  allt  inom  industrin  har
arbetsmarknaden inte utvecklats på det negativa sätt
som många befarade.  Utskottet vill betona att läget
fortfarande är svårbedömt  även  om det finns tecken
på en ljusning.
Av AMS månadsstatistik för februari  2002  framgår
att  arbetslösheten  fortsätter  att minska. Även  i
februari var det ett starkt inflöde  av nya platser.
Hela    52    000    nya   platser   anmäldes   till
förmedlingarna. En tredjedel  av  dem  skrevs  in av
arbetsgivarna  själva via Internettjänsten Annonsera
Direkt,  som  har   ökat  stort  i  betydelse  sedan
lanseringen för ett år sedan.
I  slutet  av  februari   var   180  000  personer
inskrivna     som     arbetslösa     vid     landets
arbetsförmedlingar.  Det  är en minskning med 4  000
personer jämfört med för ett  år sedan. Drygt 29 000
ungdomar i åldersgruppen 18-24  år var inskrivna som
arbetslösa i februari. Det är en  ökning  med  4 000
sedan  februari  förra  året.  För  de  mest utsatta
grupperna är arbetsmarknaden dock bättre  än för ett
år sedan. Arbetslösheten har fortsatt att minska för
personer över 55 år, med 6 500 personer till  32 500
totalt.   Även   för   utomnordiska  medborgare  och
arbetshandikappade noteras  en  lägre arbetslöshet i
dag.  Vid  slutet  av månaden hade 43  000  personer
varit  inskrivna i mer  än  två  år,  vilket  är  en
nedgång med en femtedel på ett år.
Under  februari  månad  varslades sammanlagt 5 200
personer om uppsägning, vilket  är  en  ökning med 1
600   personer  jämfört  med  februari  förra  året.
Tillverkningsindustrin    stod    tillsammans    med
uppdrags-  och  IT-sektorn  för  närmare  hälften av
samtliga inkomna varsel om uppsägning under månaden.
De tre storstadslänen stod för drygt hälften av alla
varsel,   men   medan   varslen   ökade  kraftigt  i
Stockholms län jämfört med februari  2001,  minskade
de  i  Västra  Götalands  län  och  var i stort sett
oförändrade i Skåne län.
SCB:s AKU-undersökningar för februari  2002  visar
att den sysselsättningsminskning som noterades förra
månaden har fortsatt.
I  februari  i år var 175 000 personer arbetslösa,
motsvarande  4,0   %   av   arbetskraften.   Antalet
deltagare            i            konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska  program  har   under  samma
period  minskat med ca 3 000 och uppgick i  februari
till  125 000   personer.  Sammanlagt  var  305  000
personer arbetslösa  eller  sysselsatta  i program i
slutet av februari.
Även om arbetslösheten inte ökat på det  sätt  som
många  befarat innebär den demografiska utvecklingen
i kombination  med  ökade  krav  på arbetskraften en
risk för allt större brist på arbetskraft  inom både
näringslivet och den offentliga sektorn. Till  detta
kommer  de  mycket  stora regionala skillnaderna som
innebär fortsatt mycket  höga  arbetslöshetsnivåer i
vissa delar av landet.
Problemen för de utsatta grupperna kvarstår också.
Trots  vissa  förändringar  i  positiv  riktning  är
arbetslösheten   inom   dessa  grupper   fortfarande
oacceptabelt  hög. Det finns  därför  anledning  att
vidta ytterligare  åtgärder för att underlätta deras
inträde   på  arbetsmarknaden.   Enligt   utskottets
uppfattning  är  det orimligt att stora grupper står
utanför arbetslivet.  Inte  minst  med  tanke  på en
hotande    brist    på    arbetskraft   måste   alla
ansträngningar göras för att  fler skall få fotfäste
på  arbetsmarknaden. Alla resurser  måste  tas  till
vara.
Utskottet vill framhålla att de grupper som nämnts
ovan  inte  är  klart  avgränsade i förhållande till
varandra    eller    till    övriga    grupper    på
arbetsmarknaden.  Det  finns  personer  som  har  en
särskilt svår situation på grund  av  en kombination
av  problem.  Det förhållandet att de stått  utanför
den reguljära arbetsmarknaden  under  lång  tid  kan
ytterligare försvåra för dem att få arbete.
Innan utskottet kommer in på de motioner som avser
särskilda  grupper på arbetsmarknaden finns det skäl
att peka på några av de initiativ som tagits för att
stärka den regionala  utvecklingen.  Som exempel kan
nämnas  att  det  har  inrättats  två  delegationer,
Inlandsdelegationen och Bergslagsdelegationen.
Inlandsdelegationen  skall  medverka  till  att  i
dialog  med  centrala, regionala och lokala  aktörer
långsiktigt stärka  en  hållbar  regional utveckling
inom de mest utsatta lokala arbetsmarknadsregionerna
i norra Sveriges inland. Delegationens uppdrag skall
redovisas löpande och vara avslutat  senast  den  31
december 2004 (dir. 2002:15).
Bergslagsdelegationen  har motsvarande uppdrag för
delar  av Bergslagen, Dalsland  och  Värmland  (dir.
2002:16).
AMS har,  som ett led i att öka sysselsättningen i
Tornedalen,   beslutat   att   Länsarbetsnämnden   i
Norrbottens län  skall utarbeta ett särskilt projekt
i    syfte    att   visa   hur    regionens    stora
arbetsmarknadspolitiska  utmaningar  skall hanteras.
Projektet  skall pågå under perioden 2002-2004.  AMS
kommer att tillsätta  en  särskild  kontaktgrupp som
skall  stödja  genomförandet och medverka  till  att
länsarbetsnämnden  fortlöpande  får  sina förslag om
ändrade  regelsystem, resurser m.m. prövade  av  AMS
och i förekommande  fall  av  regeringen.  Projektet
förutsätter   en   bred   samverkan   med  regionala
intressenter   såsom   exempelvis   arbetsmarknadens
parter och de regionala högskolorna.

Arbetshandikappade

Utskottet  delar Moderaternas syn att  personer  med
funktionshinder  skall behandlas med respekt och att
man måste se till  individens  speciella  behov  och
önskemål.  Det  är  självklart  att  dessa personer,
liksom  andra  i  samhället,  skall  få ett  korrekt
bemötande i sina kontakter med myndigheter och andra
officiella organ och att deras integritet  inte  får
kränkas    i    samband    med   olika   former   av
beslutsfattande.  Enligt utskottets  mening  är  det
viktigt  att  detta  efterlevs   i   den   praktiska
hanteringen. I sammanhanget kan utskottet upplysa om
det   uppdrag  som  Statens  institut  för  särskilt
utbildningsstöd  (Sisus)  har sedan den 1 juli 2000.
Sisus skall enligt uppdraget,  som bl.a. grundar sig
på förslagen i Bemötandeutredningen,  verka för ökad
kompetens    om    bemötande    av    personer   med
funktionshinder. Utskottet anser därför att det inte
finns  skäl  att  göra några särskilda uttalanden  i
enlighet  med  vad som  föreslagits  i  motion  A278
yrkandena 1 och 2 (m). Motionen avstyrks därför.

Arbetshandikappade  har,  som  tidigare  påpekats,
trots    den    positiva   ekonomiska   utvecklingen
fortfarande svårt  att  komma  in  på  den reguljära
arbetsmarknaden. Utskottet har vid flera  tillfällen
under senare år pekat på de särskilda behov  av stöd
och  insatser  som  denna  grupp  har. Det har också
vidtagits  flera  åtgärder för att underlätta  deras
inträde på arbetsmarknaden.  I  många  fall  kan man
genom  olika  former  av  hjälpmedel  underlätta för
dessa personer att fungera i ett arbete. Trots dessa
hjälpmedel får många inte chansen. Dessvärre kan det
inte uteslutas att en del av svårigheterna att komma
in  på arbetsmarknaden kan förklaras av  en  negativ
och  fördomsfull   inställning   på   olika  håll  i
samhället. Det förekommer diskriminerande  beteenden
hos  arbetsgivare.  Varje individ skall ha rätt  att
bedömas   efter  sina  personliga   egenskaper   och
förutsättningar och inte efter schablonuppfattningar
om personer  som  tillhör  en  viss  grupp. Detta är
bakgrunden  till  lagen  (1999:132)  om  förbud  mot
diskriminering   i   arbetslivet   av  personer  med
funktionshinder.
Det     krävs     dock    ytterligare    åtgärder.
Arbetsförmedlingarna  har en viktig uppgift, framför
allt  genom att informera  arbetsgivarna  om  vilken
kompetens  en  arbetshandikappad  kan  ha  och vilka
möjligheter till ekonomiskt stöd och hjälpmedel  som
kan  erbjudas  vid  anställning  av  en  person  med
funktionshinder.
Utskottet  vill dock betona vikten av att det görs
andra   insatser    som    underlättar    för    den
arbetshandikappade att få ett arbete. Det kan krävas
olika      former      av      utbildnings-      och
rehabiliteringsinsatser.  Det  är  också viktigt att
det   finns   olika   arbeten  som  förbereder   den
arbetshandikappade för  arbeten  inom  det reguljära
arbetslivet.
I   flera  motioner  framförs  synpunkter  på   de
insatser   som   finns   i   dag   när   det  gäller
arbetshandikappade.  Utskottet  vill erinra  om  att
regeringen  i budgetproposition 2001/02:1  aviserade
att det skulle  genomföras  en  omfattade översyn av
hur  arbetsmarknaden  för arbetshandikappade  skulle
kunna stärkas.
Regeringen har i dagarna beslutat om att tillsätta
två särskilda utredare.
Den ena utredarens uppdrag är att pröva om statens
styrning  och  inriktningen   av   Samhall   AB   är
ändamålsenlig.   Utredaren  skall  vid  behov  lämna
förslag till åtgärder  som  förbättrar styrningen så
att högre grad av ändamålsenlighet  och effektivitet
uppnås.
Av utredningsdirektiven (dir. 2002:34) framgår att
utredaren skall:
·  analysera  resultatet  av  Samhalls verksamhet  i
förhållande  till regeringens  mål  och  krav  på
verksamheten,
·
·  pröva  Samhalls  arbetsmarknadspolitiska  uppdrag
och vid behov lämna förslag till ändringar,
·
·  pröva    ändamålsenligheten     med     nuvarande
finansieringsmodell  och  vid behov lämna förslag
till alternativ modell,
·
·  se   över   nuvarande   rekryteringsprocess   för
anställning i Samhall,
·
·  föreslå alternativa insatser  som  kan kompensera
en  eventuell  minskning av arbetstillfällen  vid
Samhall, samt
·
·  utvärdera Samhalls nuvarande associationsform och
analysera  om  utgångspunkterna   i   proposition
1991/92:91   om   ombildning   av   Samhall  till
aktiebolag fortfarande är giltiga.
·
Den    andra    utredaren    skall    analysera   de
arbetsmarknadspolitiska  programmen anställning  med
lönebidrag,    skyddat   arbete    hos    offentliga
arbetsgivare (OSA)  och  särskilt  stöd vid start av
näringsverksamhet. Enligt direktiven  (dir. 2002:22)
skall utredaren bl.a. göra följande.

·  Pröva    effektiviteten   i   nuvarande   program
relaterat    till    dagens   arbetsmarknad   för
arbetshandikappade.
·
·  Analysera det flexibla  lönebidragets  och  OSA:s
effekter    i    förhållande   till   målen   för
verksamheten och vid behov föreslå förändringar i
utformningen av programmen.
·
·  Pröva     ändamålsenligheten      i     nuvarande
finansieringsmodeller   och  vid  behov   föreslå
alternativ.
·
·  Föreslå  åtgärder för att  öka  övergångarna från
anställning med lönebidrag till anställning  utan
subvention.
·
·  Bedöma  och  redovisa  för- och nackdelar med att
medge lönebidrag för redan  anställda  som  efter
sjukdom eller skada fått nedsatt arbetsförmåga.
·
·  Undersöka  möjlighet och lämplighet av ett bidrag
till s.k. sociala arbetskooperativ inom ramen för
de arbetsmarknadspolitiska  insatserna. Eventuell
konkurrenssnedvridning                        och
undanträngningseffekter skall belysas.
·
·  Föreslå   hur   regler   och   ersättningar  till
allmännyttiga organisationer kan  utformas så att
arbetshandikappade     skall     kunna    beredas
meningsfulla arbetsuppgifter.
·
·  Pröva behovet av fortsatt särskilt stöd vid start
av     näringsverksamhet     inom    ramen    för
arbetsmarknadspolitiken.
·
·  Vid bedömningar  och  förslag  skall allmännyttan
särredovisas  och ungdomarnas situation  särskilt
beaktas.
·
Utskottet  kan  konstatera   att   det  genom  dessa
utredningsuppdrag  kommer  att  genomföras  en  bred
översyn     av     i     princip     samtliga     de
arbetsmarknadspolitiska  program  och  insatser  som
riktas  till arbetshandikappade. Enligt utskottet är
dessa uppdrag  angelägna,  och  utskottet  välkomnar
därför de nu tillsatta utredningarna.

Utskottet vill i detta sammanhang peka på  att det
också  pågår  andra  angelägna projekt som kan bidra
till att förbättra de arbetshandikappades ställning.
I regeringens elvapunktsprogram  som presenterades i
budgetproposition 2001/02:1 finns särskilda åtgärder
för att åstadkomma en snabb återgång till arbete vid
ohälsa som bl.a. rör rehabilitering.  Som  ett led i
detta    arbete    har    regeringen    bl.a.   gett
Riksförsäkringsverket  (RFV)  och AMS i uppdrag  att
fördela    totalt    50    miljoner   kronor    till
försäkringskassan och arbetsförmedlingen i fem olika
län för att förnya metoderna  för arbetslivsinriktad
rehabilitering. De aktuella länen  är  Blekinge län,
Norrbottens län, Västmanlands län, Västra  Götalands
län och Östergötlands län.
Utskottet  vill  också  peka på den möjlighet  som
finns  för de personer som har  haft  förtidspension
eller sjukbidrag  i  minst  ett  år att pröva på att
arbeta  utan att förlora rätten till  pension  eller
sjukbidrag.  Inom  AMV pågår flera olika projekt som
riktar sig till unga handikappade.
Avslutningsvis vill  utskottet framhålla följande.
De  nu  berörda utredningarna  har  tillsatts  efter
uttalanden  av  utskottet i budgetbetänkandet hösten
2000.  I  det sammanhanget  uttalade  sig  utskottet
också om nivån  på  lönebidragen.  Utskottet  gjorde
bedömningen  att  dagens begränsning till 13 700  kr
per  månad inverkar  menligt  på  möjligheterna  att
skapa   lönebidragsanställningar  och  dessutom  har
fördelningspolitiskt  negativa  effekter. Den högsta
lönebidragsnivån är fortfarande densamma.  Utskottet
har  inte  ändrat  uppfattning  utan utgår från  att
regeringen positivt prövar möjligheterna att justera
nivån.
Med hänvisning till vad som anförts ovan avstyrker
utskottet motionerna A239 (s), A257  (mp), A269, (s)
A278  yrkandena  3-7 (m), A367 yrkande 17  (kd)  och
A370 (s).

Äldre

Utskottet har ingen  annan  uppfattning  än  den som
kommer  till  uttryck  i  flera  olika  motioner  om
behovet  av  att  utnyttja  den äldre arbetskraften.
Precis  som påpekas är äldre oftast  mycket  erfarna
och lojala  medarbetare  och  borde  därför  vara en
värdefull    resurs    för   arbetsgivarna.   Enligt
utskottets uppfattning hushållar  man inte med denna
arbetskraft, vilket leder till att  många  äldre  är
arbetslösa.   Som   utskottet  framförde  i  det  av
riksdagen godkända betänkandet  AU3  återstår det en
hel  del  att  göra  för  att  äldres kunskaper  och
erfarenheter till fullo skall tas  till  vara. Detta
är    också    något    som    framhålls    i   EU:s
sysselsättningsriktlinjer. Med en framtida brist  på
arbetskraft  blir  det  helt  avgörande  att även de
äldre  har sin plats på arbetsmarknaden. Det  kommer
att bli  nödvändigt  att  anpassa arbetslivet så att
fler kan stanna kvar högre  upp  i åldrarna. Här har
arbetsgivarna ett stort ansvar. Man  bör också verka
för en förändring av den negativa attityd  som finns
i   delar   av  samhället  mot  att  anställa  äldre
arbetskraft.  Utskottet  återkommer  i  det följande
till   frågan   om   diskriminering   av   äldre  på
arbetsmarknaden.

Utskottet  kan  konstatera  att  regeringen den  2
oktober 2001 har beslutat om att genomföra projektet
Seniorgruppen.  En  arbetsgrupp  har tillsatts  inom
Regeringskansliet, och syftet är att  se  över olika
frågor  som rör äldre. Arbetsgruppen skall kartlägga
vilka utredningar och annat material som tagits fram
av myndigheter  och  organisationer i Sverige och de
övriga nordiska länderna  angående  äldres situation
på  arbetsmarknaden.  Arbetsgruppen  skall  särskilt
kartlägga erfarenheter från de nordiska länderna vad
gäller samarbetet mellan arbetsmarknadens parter och
mellan  organisationer  och  myndigheter   för   att
underlätta  för äldre att stanna kvar i arbetslivet.
Arbetsgruppen     skall    vidare    undersöka    om
författningar    och    kollektivavtal    innehåller
bestämmelser  som  kan  betraktas   som  hinder  för
arbetsgivare   att   anställa   och  behålla   äldre
arbetskraft  samt  för  äldre  att  vara   kvar   på
arbetsmarknaden.   Arbetsgruppen   skall  vid  behov
föreslå  ändringar  i  författningar. Arbetet  skall
genomföras  i  nära samarbete  med  arbetsmarknadens
parter. Projektet skall avslutas den 31 mars 2002.
I    regeringsbeslutet     hänvisas    till    den
parlamentariska   utredningen   Senior    2005   som
tillsattes  av regeringen 1998 (dir. 1998:109).  Den
har till uppgift  att  skapa  förutsättningar för en
långsiktig utveckling av äldrepolitiken.  Den  skall
bl.a.  belysa  äldres  delaktighet i arbetslivet och
möjlighet  att  fortsätta   ett   aktivt   yrkesliv.
Uppdraget skall redovisas senast den 1 maj 2003.
Utskottet vill i detta sammanhang ta upp frågan om
kompetensutveckling. Ett viktigt moment för  att  de
äldre inte skall slås ut från arbetsmarknaden är att
de  upprätthåller  sin  kompetens  och vid behov ges
möjlighet till kompletterande utbildning  som svarar
mot  kraven  i  ett föränderligt arbetsliv. Ansvaret
för detta ligger i första hand på arbetsgivarna. Det
är också viktigt  att  de  som har blivit arbetslösa
bereds  olika former av utbildning.  Här  finns  ett
problem  när  det  gäller  finansieringen.  För  det
första kan  många  äldre  känna  tveksamhet  när det
gäller att finansiera studier genom olika former  av
lån.    För    det    andra    är    det   nuvarande
studiestödssystemet utformat på ett sådant  sätt att
äldre  inte  kan  få  studiemedel. Enligt utskottets
uppfattning  bör man därför  överväga  om  det  inte
skall   vara   möjligt    att    inom    ramen   för
arbetsmarknadsutbildning  ge förberedande utbildning
på grundskole- och gymnasienivå  inom  det reguljära
utbildningsväsendet.
Utskottet  vill  också  erinra  om  den  betydelse
aktivitetsgarantin  har  haft för denna grupp.  Inom
ramen  för  detta program finns  det  möjlighet  att
sätta in olika  individuella insatser som tar hänsyn
till  den enskildes  behov.  Det  finns  dock  vissa
problem   med  programmet  som  särskilt  rör  äldre
arbetslösa.  Utskottet  återkommer  till denna fråga
under avsnittet Arbetsmarknadspolitiska program m.m.
Sammanfattningsvis  anser utskottet  att  man  bör
avvakta resultatet av i  första hand projektgruppens
arbete. Utskottet är därför  inte berett att föreslå
några  tillkännagivanden med anledning  av  vad  som
anförts  i motionerna A204 yrkande 2 (kd), A240 (m),
A334 (s),  A367  yrkande  7  i  denna del (kd), A389
yrkande  18  (fp),  A391  yrkande  8 (m)  och  So630
yrkande 1 (fp). Motionerna bör därför  avslås  i den
mån  de  inte  kan  anses  tillgodosedda  genom  vad
utskottet anfört.
När  det  gäller frågan om diskriminering av äldre
på  arbetsmarknaden   har  utskottet  nyligen  tagit
ställning till denna fråga  i betänkande 2001/02:AU3
Jämställdhet    m.m.    I   sitt   ställningstagande
konstaterar utskottet att  det  återstår  en hel del
att  göra  för att äldres kunskaper och erfarenheter
till fullo skall  tas  till vara där. Detta är också
en      fråga      som     framhålls     i      EU:s
sysselsättningsriktlinjer  där  det  inom  den  s.k.
första   pelaren  anges  att  medlemsstaterna  skall
utarbeta en  politik  för aktivt åldrande. Utskottet
noterar att Statskontoret  i sin utvärdering av EU:s
sysselsättningsstrategi  och   utformningen  av  den
nationella politiken (januari 2002)  konstaterar att
riktlinjen  om aktivt åldrande inte har  fått  något
större genomslag i den svenska politiken.
Utskottet pekar  i  betänkandet  på  att frågan om
åldersdiskriminering skall behandlas av  utredningen
En   sammanhållen   diskrimineringslagstiftning.   I
uppdraget   ingår  att  lämna   förslag   till   hur
bestämmelserna  om åldersdiskriminering i direktivet
om likabehandling  i  arbetslivet skall genomföras i
Sverige.   Detta   EG-direktiv    (rådets   direktiv
2000/78/EG  av  den  27  november  2000)   behandlar
arbetslivsområdet   i   vid   mening   och  omfattar
diskrimineringsgrunderna religion eller övertygelse,
funktionshinder, ålder och sexuell läggning.
Med  hänsyn  till det anförda avstyrker  utskottet
motion A367 yrkande 7 i denna del (kd).

Ungdomar

Arbetslöshetens omfattning bland ungdomar beror till
stor del på konjunkturläget. Arbetslösheten ökar när
konjunkturen    viker.    Erfarenhetsmässigt    blir
återhämtningen för  ungdomar större vid en uppgång i
konjunkturen än för andra  grupper arbetslösa. Under
hösten  har  det skett en ökning  av  arbetslösheten
bland ungdomarna.  Ökningen  är  oroande även om den
inte varit så kraftig som många befarade.

Ett stort problem bland arbetslösa ungdomar är att
många inte har tillräcklig utbildning för de arbeten
som erbjuds. Stora grupper saknar  gymnasiekompetens
och andra behöver kompletterande utbildningar.  Till
detta    kommer    att    många    ungdomar   saknar
arbetslivserfarenhet.
Enligt utskottets mening är det därför av yttersta
vikt att ungdomar utan förankring på arbetsmarknaden
får den utbildning som krävs i dagens och framtidens
arbetsliv.
I  budgetpropositionen  pekar  regeringen  på  den
kritik    som   riktats   mot   ungdomsgarantin    i
Statskontorets          utredning         "Särskilda
ungdomsåtgärder". Statskontoret  föreslår  i  första
hand  att ungdomsgarantin avvecklas och att ansvaret
flyttas från kommunerna till arbetsförmedlingarna. I
andra hand  föreslås  att ungdomsgarantin finns kvar
men i modifierad form.  Statskontoret påtalar som en
allvarlig  brist  att  ungdomarna   som   deltar   i
programmet     har     för    lite    kontakt    med
arbetsförmedlingen.     Vidare     framhålls     att
redovisningen   av   kommunernas    kostnader    för
ungdomsgarantin  är  otillfredsställande. Regeringen
aviserar att den avser  att  ompröva behovet av både
ungdomsgarantin och kommunala  ungdomsprogram  under
nästa   år.  Intentionen  är  att  programmen  skall
avvecklas den 1 januari 2003. Frågan avgörs slutligt
mot  bakgrund  av  innehållet  i  Gymnasiekommitténs
förslag.    Denna    kommitté   är   parlamentariskt
sammansatt och skall utreda  och  lämna förslag till
en    framtida    utformning    av   gymnasieskolans
studievägsutbud (dir. 2000:35). Enligt vad utskottet
erfarit  har översynen av ungdomsprogrammen  inletts
inom Regeringskansliet.  Med  tanke  på  ökningen av
ungdomsarbetslösheten  bör enligt utskottets  mening
försiktighet iakttas inför  en  eventuell förändring
av   de   arbetsmarknadspolitiska   insatserna   för
ungdomsgrupperna.
Ett  krav  som  framställs av Moderaterna  är  att
ungdomar   bör   erbjudas   en   lärlingsutbildning.
Utskottet   kan   notera    att   regeringen   genom
tilläggsdirektiv   har   gett  Gymnasiekommittén   i
uppdrag att föreslå hur samverkan  mellan  skola och
arbetsliv kan utvecklas samt hur ett ökat inslag  av
lärande  i arbetslivet i gymnasieskolan bör utformas
(dir.  2001:8).   Utredningen  skall  redovisa  sitt
uppdrag i dess helhet senast december 2002.
Utskottet  kan också  notera  att  regeringen  har
beslutat  om  försöksverksamhet  benämnd  Lärande  i
arbete.   Verksamheten   regleras   i   förordningen
(2000:690)   om   försöksverksamhet  med  lärande  i
arbete. Den trädde i kraft den 15 september 2000 och
gäller för utbildning  som  påbörjas före den 1 juli
2003.
Syftet med verksamheten är att vidga möjligheterna
till    samverkan    mellan    gymnasieskolan    och
arbetslivet. Den skall utgöra en  alternativ väg för
att uppnå de mål som gäller för ett nationellt eller
specialutformat  program och innebär  att  minst  30
veckor av en treårig gymnasieutbildning genomförs på
en   arbetsplats.   Elevens   lärande   inom   denna
utbildning  utgår  från   de   arbetsuppgifter   som
förekommer  på arbetsplatsen. Både skolor med kommun
eller landsting  som  huvudman och fristående skolor
kan delta i försöksverksamheten.  Antalet platser är
begränsat till 2 000. För varje deltagande  elev ges
ett  statsbidrag  om  15 000 kr som främst är avsett
att   användas   som   ekonomisk   ersättning   till
arbetsplatserna.
Det finns också möjlighet  till  olika  former  av
lärlingsutbildningar     inom     ramen    för    de
arbetsmarknadspolitiska    programmen.     Utskottet
återkommer     till     dessa     under    avsnittet
Arbetsmarknadsutbildning.
Utskott  kan  notera  att AMS har avsatt  drygt  3
miljoner kronor till Länsarbetsnämnden  i  Skåne för
två  projekt.  Det  ena  projektet  riktar  sig till
långtidsarbetslösa  ungdomar. Projektet syftar  till
att bryta den snabbt  växande långtidsarbetslösheten
bland unga i Malmö genom  att  utveckla en speciellt
anpassad aktivitetsgaranti för ungdomar.
Enligt utskottets uppfattning  finns  det skäl att
avvakta    resultaten    av   de   utredningar   och
försöksverksamheter som pågår. Utskottet, som alltså
inte vill föregripa resultatet  av  dessa, avstyrker
motionerna  A208  (s),  A308  (s),  A356  (s),  A389
yrkande 19 (fp) och Kr425 yrkande 5 (m) i den mån de
inte kan anses tillgodosedda genom vad utskottet har
anfört.
När  det  sedan  gäller  Moderaternas krav på  att
reformera arbetslöshetsförsäkringen  delar utskottet
inte denna uppfattning. Enligt utskottets  mening är
den         nuvarande         utformningen        av
arbetslöshetsförsäkringen väl avvägd och den innebär
att den enskilde får en möjlighet  till omställning.
Det är viktigt att den sökande känner  en  ekonomisk
trygghet  i  den  mycket  utsatta situation som  det
innebär  att vara arbetslös.  Med  de  nya  reglerna
motverkas   den  s.k.  rundgången  och  arbetslinjen
stärks.  En  person  som  inte  längre  omfattas  av
arbetslöshetsförsäkringen    men   som   står   till
arbetsmarknadens förfogande kan  få  sin försörjning
inom ramen för aktivitetsgarantin. Med  hänsyn  till
det anförda avstyrker utskottet motion Kr425 yrkande
4  (m).  Utskottet  kommer  att behandla ytterligare
motioner om arbetslöshetsförsäkringen nedan.
I fråga om Centerpartiets förslag  om att personer
som  i unga år har blivit förtidspensionerade  skall
kunna komma tillbaka till arbetslivet vill utskottet
peka på den möjlighet som finns för personer som har
haft förtidspension  att i minst ett år pröva på att
arbeta utan att förlora  rätten  till  pension eller
sjukbidrag. Utskottet avstyrker motion K284  yrkande
7 (c).
Avslutningsvis vill utskottet beröra frågan om att
införa ett försök med ungdomsförmedlingar. Utskottet
kan  konstatera  att det tidigare på några håll  har
funnits ungdomsförmedlingar. De har numera inlemmats
i den ordinarie arbetsförmedlingsverksamheten.
I dag organiserar  länen  arbetet  med ungdomar på
olika  sätt.  På  en  del  arbetsförmedlingar  finns
ungdomsgrupper och ''''''''''''''''ungdomsförmedlare''''''''''''''''  som  arbetar
enbart med målgruppen ungdomar i åldern 18-24 år.
Med   hänvisning   till   det   anförda  avstyrker
utskottet motion A202 (kd).

Invandrare - Riksdagens revisorers förslag

Utskottet vill inledningsvis beröra  den  fråga  som
tas    upp    av   Riksdagens   revisorer   om   hur
prioriteringarna  inom  arbetsmarknadspolitiken  bör
utformas.  Revisorernas  kritik  grundar  sig på det
förhållandet    att   den   nuvarande   beteckningen
utomnordiska  medborgare   är   alltför   brett  och
omfattar en heterogen grupp.

Utskottet  har  förståelse  för  kritiken.  Enligt
utskottets  uppfattning  är  det alltför vanligt att
man utgår från en schabloniserad  bild när man talar
om  personer med utländsk bakgrund.  Dessa  personer
kan   ha    helt   olika   utbildningsbakgrund   och
yrkeserfarenhet. En del kanske inte har några större
problem att komma  in  på arbetsmarknaden, andra kan
på grund av olika omständigheter ha mycket svårt att
få   ett   reguljärt  arbete.   Det   behöver   inte
nödvändigtvis  bero  på bristande kunskaper utan kan
ha sin grund i fördomar i det omgivande samhället.
Utskottet   kan   konstatera   att   begrepp   som
invandrare,  utomnordisk  medborgare,  personer  med
utländsk   bakgrund    m.m.    förekommer    i   den
arbetsmarknadspolitiska  verksamheten  exempelvis  i
regleringsbrev,      återapporteringskrav,     olika
författningar och statistik.  Det  kan också noteras
att  man i vissa författningar använder  begrepp  av
detta   slag  med  syftet  att  ge  utrymme  för  de
arbetsmarknadspolitiska prioriteringarna.
I det fall  att  man  behöver någon definition för
att  kunna  göra  prioriteringar   måste  man  finna
begrepp  som  är arbetsmarknadspolitiskt  relevanta.
Enligt utskottets  uppfattning kan det därför finnas
skäl att se över de  begrepp  som används i dag inom
arbetsmarknadspolitiken för de  kategorier  personer
som det är fråga om här. Ett begrepp som utomnordisk
medborgare omfattar inte en person som har förvärvat
svenskt medborgarskap men som kanske har minst  lika
stora   problem   som   en   person   utan   svenskt
medborgarskap.
Utskottet  utgår  därför från att regeringen eller
den  myndighet  som  regeringen  bestämmer  noggrant
överväger vilka begrepp som är relevanta att använda
i detta sammanhang.
Utskottet föreslår att  riksdagen med anledning av
Revisorernas förslag i denna del ger regeringen till
känna  vad  utskottet  anfört.  Motion  2000/01:Ub40
yrkande  2  (m)  avstyrks  i   den   mån   den  inte
tillgodosetts genom det anförda.
Utskottet   vill   i   detta   sammanhang  ta  upp
Folkpartiets förslag om förändrad  statistik. Enligt
utskottets  uppfattning  bör  statistiken   utformas
efter  de  behov som finns exempelvis när det gäller
avrapporteringar och uppföljningar. Inom AMS bedrivs
ett omfattande undersöknings- och utvecklingsarbete.
Förutom vecko-  och  månadsstatistik  skall underlag
för  olika  avrapporteringar tas fram. AMS  genomför
också   olika  former   av   sökundersökningar   där
arbetssökande   och   personer  som  tidigare  varit
arbetslösa  men  fått  arbete  får  svara  på  olika
frågor. Det sker en fortlöpande  utveckling  på  AMS
inom  detta område. Utskottet utgår från att AMS gör
de justeringar  som  är nödvändiga för att svara upp
till regeringens krav och prioriteringar. Utskottet,
som redan konstaterat att det kan finnas skäl att se
över olika begrepp, utgår  från  att  AMS kommer att
anpassa statistiken efter de nya krav som kan komma.
Med   hänsyn  till  det  anförda  finns  det  enligt
utskottets   mening   inte   skäl   att  göra  något
tillkännagivande  i enlighet med vad som  anförts  i
motionerna A250 yrkandena  1-3 (fp) och 2000/01:Ub38
yrkandena 5 och 6 (fp). De bör därför avslås.
Kristdemokraterna pekar som  nämnts  på behovet av
att öka invandrarkvinnors sysselsättningsgrad  medan
Vänsterpartiet  efterlyser  en  utredning  som skall
utarbeta  ett  handlingsprogram  för  detta ändamål.
Utskottet har ingen annan uppfattning när det gäller
behovet av att höja sysselsättningsgraden och känner
sympati   för  förslaget  om  ett  handlingsprogram.
Enligt utskottets  uppfattning  bör  man dock, innan
man överväger ett sådant handlingsprogram, analysera
de slutsatser som dragits i IFAU:s forskningsrapport
Vem   ska   hjälpa   vem?   En  kritisk  analys   av
arbetsmarknadspolitiska   insatser    riktade   till
kvinnor med invandrarbakgrund (2000:9).  Som framgår
av  titeln har en studie gjorts av invandrarkvinnors
erfarenheter av deltagande i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder.   Enligt  utskottets  uppfattning  är  det
viktigt att regeringen följer utvecklingen för denna
grupp och vidtar de åtgärder kan anses befogade. Med
hänsyn   till  det   anförda   avstyrker   utskottet
motionerna  A317  yrkande 3 (v) och Sf399 yrkande 34
(kd).
När det sedan gäller  gruppen  invandrare  i stort
vill utskottet hänvisa till IFAU:s forskningsrapport
Invandrare på 1990-talets arbetsmarknad (2001:7).  I
rapporten     redovisas    en    studie    av    hur
förvärvsinkomster och sysselsättning utvecklades för
invandrare  och  svenskfödda  under  1990-talet.  Av
rapporten framgår bl.a. att utrikes födda personer i
genomsnitt har  lägre årsinkomst än en svenskfödd av
samma  kön,  i  samma   ålder  och  med  motsvarande
utbildningsnivå.  Det finns  dock  stora  skillnader
inom  gruppen  utrikes   födda.   Personer  från  de
nordiska  länderna hade 1998 i genomsnitt  90  %  av
inkomsten hos  jämförbara svenskfödda. För individer
från övriga västvärlden  var  denna siffra knappt 80
%, och bland invandrare från resten  av  världen var
den lägre än 50 %.

En    förklaring   till   inkomstskillnaderna   är
sysselsättningsgraden   bland  invandrare.  Nordiska
invandrare som förvärvsarbetar  har  likartade löner
som  infödda  svenskar.  Skillnaden  i genomsnittlig
årsinkomst förklaras av att en lägre andel i gruppen
är sysselsatt. Detta är också den viktigaste faktorn
för  andra  grupper  av utrikes födda. För  personer
från   länder   utanför  västvärlden   spelar   dock
löneskillnaderna en betydande roll. Heltidsarbetande
personer i denna  grupp  har i genomsnitt 12 % lägre
månadslön än jämförbara infödda svenskar.
En slutsats man kan dra av rapporten är att det är
väsentligt     att     sysselsättningsgraden     hos
invandrargrupper  höjs. En  annan  slutsats  är  att
invandrarnas problem  när  det gäller sysselsättning
skiljer  sig  mycket  åt.  Utskottet   delar  alltså
Vänsterpartiets uppfattning om att det är väsentligt
att sysselsättningsgraden bland invandrare ökar. För
att åstadkomma detta krävs olika former av åtgärder.
Utskottet  kommer  att  beröra en del av dem  i  det
följande. Med hänsyn till frågans centrala betydelse
vill utskottet betona att  det  är  mycket angeläget
att  denna  fråga  följs upp och att insatser  görs.
Detta är också något  som regeringen själv betonat i
budgetpropositionen. Med  hänsyn  till  det  anförda
anser  utskottet inte att något tillkännagivande  är
påkallat i enlighet med vad som anförs i motion A317
yrkande  1 (v). Motionen avstyrks i den mån den inte
kan anses tillgodosedd genom det anförda.
Utskottet   inleder  med  att  ta  upp  frågan  om
företagande. Folkpartiet efterlyser åtgärder för att
förbättra  företagandet   och   på   så   sätt   öka
sysselsättningen  bland  invandrare.  Utskottet vill
erinra om att det har vidtagits en rad  åtgärder för
att  öka  företagandet.  Förutom  de  mer  generella
insatserna  har särskilda åtgärder satts in för  att
stimulera   invandrares   företagande,   bl.a.   har
särskilda medel  avsatts  för  ändamålet. Invandrare
tillhör  också  de grupper som kan  få  en  förlängd
anvisningstid    vid     stöd    till    start    av
näringsverksamhet. Utskottet  avstyrker  därför  med
hänvisning  till  vad  som  anförts  motionerna A389
yrkande  20  i  denna del (fp) och Sf400  yrkande  5
(fp).
Som Centerpartiet  framhåller  i motionen Sf255 är
det viktigt att en nyanländ flykting  så  snart  som
möjligt får en bra introduktion så att han eller hon
lättare kan integreras i det svenska samhället. -  I
syfte  att  underlätta introduktionen för flyktingar
och   andra   invandrare   har   det   träffats   en
överenskommelse   mellan   AMS,  Integrationsverket,
Skolverket  och  Svenska  Kommunförbundet   om   att
samarbeta  i  dessa frågor. Samarbetet innebär bl.a.
att  Migrationsverket,   när   en  asylsökande  fått
uppehållstillstånd, i samråd med  Arbetsförmedlingen
skall  göra  en  första bedömning av om  personen  i
fråga kan få arbete  direkt.  Denna  bedömning skall
ske  före  kommunplaceringen. Redan under  tiden  då
prövning av  frågan om uppehållstillstånd pågår blir
arbetsförmedlingen  involverad  i  Migrationsverkets
kartläggning     av     utbildningsbakgrund      och
arbetserfarenhet.
Regeringen har tillkallat en särskild utredare som
skall   göra   en   översyn  av  mottagande  av  och
introduktion för flyktingar.  Översynen  skall  även
omfatta   systemet   för   statlig  ersättning  till
kommunerna för flyktingmottagandet  och  i relevanta
delar  mottagandet  av  asylsökande  (dir. 2001:87).
Utredaren skall redovisa sitt uppdrag  senast den 31
mars 2003.
Med  hänsyn  till det anförda avstyrker  utskottet
motion Sf255 yrkande  10  (c) i den mån den inte kan
anses tillgodosedd genom vad utskottet anfört.
Ett vanligt problem för många invandrare är att de
trots  akademisk examen inom  yrken  där  det  råder
arbetskraftsbrist  inte  får något arbete. Detta kan
bl.a.   bero   på  att  de  behöver   kompletterande
utbildning eller  på  att  det  kan  vara  svårt att
översätta  deras  betyg  eller  examina till svenska
förhållanden.
När   det   gäller   behovet   av   kompletterande
utbildning  kan utskottet konstatera att  regeringen
för  perioden  2001-2003  har  avsatt  100  miljoner
kronor  årligen  för  riktade  insatser  för att öka
sysselsättningen  bland  invandrare. Av dessa  medel
får  AMS  under  2002  använda   70   miljoner   för
kompletterande  utbildning inom olika bristyrken för
personer med utländsk högskoleutbildning.
Utskottet  vill   också   peka   på  att  det  för
budgetåret  2002  under  anslaget  25:73   Särskilda
utgifter  inom  universitet  och högskolor m.m.  har
avsatts 10 miljoner kronor som  skall  användas till
kompletteringsutbildningar   inom  universitet   och
högskola  för  invandrare  med  utländsk   akademisk
utbildning.   Regeringen   har  också  gett  Statens
skolverk i uppdrag att i samråd  med  Högskoleverket
och  Svenska Kommunförbundet undersöka de  praktiska
möjligheterna  att  ge högutbildade invandrare sfi i
högskolemiljö.
Frågor som rör validering  av  utländska betyg och
examina har nyligen varit föremål för utredning. Den
s.k. Valideringsutredningen har bl.a. haft i uppdrag
att organisera och leda tre pilotprojekt i syfte att
utveckla  modeller  och  metoder för  validering  av
utländsk yrkeskompetens på  bl.a. gymnasial nivå och
att  lämna  förslag hur dessa modeller  och  metoder
skall tillämpas.
I slutbetänkandet SOU 2001:78 Validering av vuxnas
kunskap och kompetens  förslås  bl.a. ett nationellt
system   för   validering  av  vuxnas  kunskap   och
kompetens.  Förslaget  bereds  för  närvarande  inom
Regeringskansliet.
Utskottet  vill  också  erinra  om  att  det  inom
Högskoleverket  finns  en  avdelning  som  har  till
uppgift att bedöma högre utländsk utbildning.
För att hjälpa invandrare att öka sina möjligheter
på  arbetsmarknaden  krävs oftast undervisning i det
svenska språket och någon  form  av arbetspraktik. I
likhet med vad flera av motionärerna  framhåller  är
utskottet   av   den   uppfattningen  att  det  mest
verkningsfulla   är   att   man   kombinerar   dessa
möjligheter. Utskottet vill erinra  om att det redan
i   dag   finns   vissa   möjligheter   att  anordna
kombinerade       insatser       som      innehåller
svenskundervisning  och  arbetspraktik.   Av   30  §
förordningen  (2000:634)  om arbetsmarknadspolitiska
program  framgår att det finns  viss  möjlighet  att
anordna   svenskundervisning    inom    ramen    för
arbetsmarknadsutbildning.  Däremot  får utbildningen
inte   bestå  av  undervisning  enligt  förordningen
(1994:895)   om  svenskundervisning  för  invandrare
(sfi).
Riksdagens revisorer  föreslår  att  det införs en
ökad     möjlighet     att     inom     ramen    för
arbetsmarknadsutbildningen   erbjuda  utbildning   i
svenska.  Utskottet  instämmer  i  detta.  En  sådan
förändring skulle kunna förbättra  möjligheterna för
många  invandrare att få ett reguljärt  arbete.  Det
skulle     också      bidra      till     att     de
arbetsmarknadspolitiska    programmen    blev    mer
flexibla. Enligt vad utskottet har erfarit pågår för
närvarande ett arbete inom Regeringskansliet  om att
införa  en möjlighet att anordna sfi inom ramen  för
arbetsmarknadsutbildningen. Något tillkännagivande i
enlighet  med  revisorernas  förslag kan därför inte
anses påkallat.
Med  hänvisning  till det ovan  anförda  avstyrker
utskottet Riksdagens  revisorers  förslag  yrkande 3
samt motionerna A284 (s), Ub39 yrkande 4 och 6 (kd),
Ub40  yrkande  3  (m), Sf399 yrkande 32 i denna  del
(kd), N319 yrkande  6 (m), Sf333 yrkande 4 (m), N315
yrkande 10 (m), A389  yrkande 20 (fp) i denna del, i
den mån de inte kan anses  tillgodosedda  genom  vad
utskottet anfört.
När    det    sedan    gäller   Kristdemokraternas
uppfattning att sfi inte bör  vara  ett krav för att
anses  stå  till  arbetsmarknadens  förfogande   kan
utskottet    konstatera    att   det   finns   vissa
arbetsförmedlingar som ställer  upp ett sådant krav.
Enligt utskottets uppfattning bör  man  inte  ställa
upp  generella  regler  utan  se  till  bakgrund och
förutsättningar i det enskilda fallet att  komma  ut
på  arbetsmarknaden.  Med  hänsyn  till  det anförda
avstyrker  utskottet motionerna Sf399 yrkande  32  i
denna del (kd)  och Ub39 yrkande 5 (kd) i den mån de
inte  kan anses tillgodosedda  genom  vad  utskottet
anfört.
I flera  motioner  betonas det lokala ansvaret för
förmedlingsverksamheten.    Utskottet    vill    med
anledning    av    dessa    motioner    betona   att
utgångspunkten  är  det  nationella  uppdraget   som
uttrycks     genom     målen    i    den    statliga
arbetsmarknadspolitiken.     I     den     praktiska
utformningen  är  dock  decentralisering  och  lokal
anpassning av verksamheten ledstjärnor.
När  det  gäller  de  nu  aktuella  frågorna  vill
utskottet hänvisa till den s.k. Storstadssatsningen.
Inom  ramen  för  denna  har lokala utvecklingsavtal
tecknats   mellan   staten  och   sju   kommuner   i
storstadsregionerna. Kommuner som omfattas av lokala
utvecklingsavtal    kan     träffa     avtal     med
länsarbetsnämnden  och  försäkringskassan  om  lokal
samverkan med utvecklingsprogram för arbetslösa i de
stadsdelar som de lokala utvecklingsavtalen avser.
Utskottet  vill  också  peka  på  att riksdagen på
förslag  av regeringen under större delen  av  1990-
talet   tilldelat    AMV   medel   för   tillfälliga
personalförstärkningar.    För    budgetåret    2002
beslutades   att   denna   tilldelning,   som  sedan
budgetåret  2000  uppgått  till 700 miljoner kronor,
skulle  vara permanent. Under  innevarande  budgetår
skall 100  miljoner kronor av dessa medel användas i
storstadsregionerna  för  att  stärka ställningen på
arbetsmarknaden för personer med  utländsk bakgrund.
65  miljoner  kronor  skall användas på  motsvarande
sätt    i    övriga   delar   av    landet.    Genom
arbetsmarknadsutskottets     uppföljning    av    de
tillfälliga  medlen  för personalförstärkningar  har
det   framkommit   att   personalförstärkningen    i
storstadsregionerna    år    2001    haft   följande
omfattning:   I   Stockholms  län  ca  90  tjänster,
Göteborg ca 80 tjänster  och  Malmö  ca 60 tjänster.
Enligt     uppföljningen     har     merparten    av
resurstillskottet  till Storstadsregionerna  använts
till de arbetsförmedlingar   som  berörs av den s.k.
storstadssatsningen.
Med   hänsyn  till  det  ovan  anförda   avstyrker
utskottet    motionerna    A226   yrkande   7   (c),
2000/01:Ub38 yrkande 7 (fp) och Sf334 yrkande 3 (m).
Frågor   om   arbetsförmedlares    bemötande    av
invandrare  tas  som  framgått upp i motionerna A319
yrkande 2 (m) och Sf399  yrkande  36 (kd). Utskottet
kan  konstatera  att  regeringen  har  uppmärksammat
denna fråga och uppdragit åt Arbetsmarknadsstyrelsen
(AMS)   att   vidta   åtgärder   för   att  motverka
diskriminering  i  arbetsförmedlingarnas  verksamhet
(regeringsbeslut   2002-01-17,   dnr   N2002/558/A).
Genomförandet  av uppdraget skall bl.a. i  relevanta
delar samordnas  med pågående aktiviteter inom ramen
för AMS utbildningssamarbete  med  Ombudsmannen  mot
etnisk   diskriminering  (DO).  Motionerna  bör  med
hänvisning till detta arbete avslås.

2. Arbetsmarknadspolitiska program
m.m.


Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt  behandlar  utskottet  en rad
motionsförslag   som   i   huvudsak   rör  de
arbetsmarknadspolitiska programmen. Utskottet
avstyrker  samtliga  motioner. I samband  med
behandlingen av programmet aktivitetsgarantin
föreslår utskottet ett  tillkännagivande  med
innebörden  att  bör  det  finnas ytterligare
insatser  inom  ramen  för aktivitetsgarantin
som  kan  vidtas  för att stödja  och  hjälpa
vissa grupper.
Jämför reservationerna  19  (m),  20 (kd), 21
(m), 22 (m), 23 (m, fp), 24 (m, kd), 25 (mp),
26  (m),  27  (kd),  28 (c, fp), 29 (kd),  30
(kd), 31 (mp), 32 (kd) och 33 (c).

Allmänna frågor


Inledning

Innan utskottet går in  på  behandlingen av de olika
motionsförslagen  vill  utskottet   visa   hur   den
nuvarande  programstrukturen  ser ut. Som framgår av
nedanstående uppställning finns  det  för närvarande
nio  arbetsmarknadspolitiska program som  kan  bestå
av olika insatser.

---------------------------------------------------
Arbetsmarknadspolitiska program
---------------------------------------------------
1. Arbetsmarknadsutbildning
---------------------------------------------------
2. Arbetspraktik
---------------------------------------------------
3. Stöd till start av näringsverksamhet
---------------------------------------------------
4. Aktivitetsgaranti
---------------------------------------------------
5. Ungdomsinsatser
---------------------------------------------------
Kommunala program för ungdomar
---------------------------------------------------
Ungdomsgaranti för ungdomar 20-24 år
---------------------------------------------------
Interpraktik
---------------------------------------------------
6. Förberedande insatser
---------------------------------------------------
Arbetslivsinriktad rehabilitering
---------------------------------------------------
Aktiviteter inom vägledning och platsförmedling
---------------------------------------------------
Datortek
---------------------------------------------------
Förberedande eller orienterande utbildningar
---------------------------------------------------
7. Projekt med arbetsmarknadspolitisk inriktning
---------------------------------------------------
8. Anställningsstöd
---------------------------------------------------
Allmänt anställningsstöd
---------------------------------------------------
Förstärkt anställningsstöd (2-årsinskrivna)
---------------------------------------------------
Särskilt anställningsstöd (personer över 57 år)
---------------------------------------------------
Förstärkt anställningsstöd (4-årsinskrivna)
---------------------------------------------------
9.   Särskilda    insatser    för   personer   med
arbetshandikapp
---------------------------------------------------
Lönebidrag
---------------------------------------------------
Skyddat arbete hos Samhall
---------------------------------------------------
OSA (Skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare)
---------------------------------------------------
SIUS       (Särskilt       introduktions-      och
uppföljningsstöd)
---------------------------------------------------
Särskilt stöd vid start av näringsverksamhet
---------------------------------------------------
Stöd till personligt biträde
---------------------------------------------------
Stöd till hjälpmedel på arbetsplatsen
---------------------------------------------------


Det       finns      ytterligare      former      av
arbetsmarknadspolitiska     insatser,     exempelvis
flyttningsbidrag,  stöd till utbildning av anställda
och    medel   för   s.k.   brytprojekt.    En    ny
arbetsmarknadspolitisk  insats  som  infördes  den 1
februari i år är det s.k. friårsförsöket.

Motioner

I flera motioner behandlas olika allmänna frågor som
rör arbetsmarknadspolitiska program och insatser.

I kommittémotion A367 påpekar Kristdemokraterna  att
det  finns  ett 20-tal olika arbetsmarknadspolitiska
program, och  att vart och ett av dessa har ett eget
regelverk.  För  att  kunna  frigöra  resurser  från
arbetsgivare,  arbetssökande  och arbetsförmedlingar
krävs      att      regelsystemen      kring      de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna förenklas och att
antalet åtgärder minskas.

Kristdemokraterna  anser  att antalet programtyper
bör reduceras. Härigenom förenklas  administrationen
och  systemet  blir  mer  anpassat  till efterfrågan
bland  arbetsgivarna.  Det öppnar också  möjligheter
att  forma  programtyperna   efter   varje   persons
individuella    förutsättningar.   Kristdemokraterna
föreslår att man reducerar antalet programtyper till
tre:    aktivitetsstöd,     anställningsstöd     och
projektstöd (yrk. 10).

Folkpartiet  anser  i kommittémotion A389 att lokala
projekt  utifrån  individens  förutsättningar  måste
uppmuntras  och stödjas.  Dessa  behöver  inte  vara
begränsade till  sådana  som  arbetsförmedlingen och
Lernia bedriver (yrk. 4).

I två motioner framförs krav på  kollektivavtal  som
förutsättning för arbetsmarknadspolitiska insatser.

Raimo  Pärssinen  och  Per-Olof Svensson (s) anser i
motion A289 att man skall  kräva av företag som vill
anställa  med  anställningsstöd   att   de   tecknar
kollektivavtal              med             följande
arbetsmarknadsförsäkringar.

Ett liknande krav framställs  i  motion A296 av Hans
Stenberg och Susanne Eberstein (s).

Frågan  om  vilken myndighet eller organisation  som
skall betala  ut s.k. aktivitetsstöd behandlas i två
motioner.

Lars U Granberg  (s)  föreslår  i motion A351 att de
fackliga organisationerna skall sköta administration
och utbetalning av ersättning till  dem som deltar i
aktivitetsgarantin.

I  motion  A359  föreslår Jan Björkman och  Christer
Skoog (s) att aktivitetsstöd  skall  betalas  ut  av
arbetslöshetskassorna     i     stället    för    av
försäkringskassorna.

Utskottets ställningstagande

De arbetsmarknadspolitiska programmen,  som tidigare
benämndes  åtgärder, har under de senaste  tre  åren
varit föremål  för  omfattande  förändringar. Enligt
utskottets uppfattning har detta  inneburit  en klar
förbättring   i  förhållande  till  vad  som  gällde
tidigare. Regelverket  har  fått  en bättre struktur
och   de   enskilda   programmens   inplacering    i
programstrukturen framstår som logisk.

Utskottet  kan  till  viss  del  ansluta  sig till
Kristdemokraternas   kritik   att   antalet  program
fortfarande  är  stort.  Det  är  viktigt   att  det
ständigt  pågår en översyn av insatserna för att  så
långt som möjligt  förenkla  dessa. Enligt utskottet
är det dock inget självändamål  att  minska  antalet
program.  Problemen  på arbetsmarknaden är komplexa.
Programmen måste därför  utformas  så  att de medger
flexibilitet och att de kan tillgodose de varierande
enskilda behov som kan finnas av stöd och  insatser.
Huvudsaken är att insatserna utformas så att  de  på
det  mest  verkningsfulla  sättet kan bidra till att
arbetslösa   kan   återvända  till   den   reguljära
arbetsmarknaden.  Den   nuvarande  programstrukturen
innebär att det finns ett brett spektrum av insatser
som väl kan tillgodose den  enskildes  behov.  Genom
programmet    Projekt   med   arbetsmarknadspolitisk
inriktning finns  det  också möjlighet att genomföra
insatser som inte kan anordnas  inom  ramen  för  de
övriga programmen.
Med  hänvisning  till  det ovan anförda anser inte
utskottet  att  det  finns  skäl   att   göra  något
tillkännagivande med anledning av vad som  anförts i
motionerna  A367 yrkande 10 (kd) och A389 yrkande  4
(fp). Motionerna avstyrks därför.
När   det   sedan    gäller    motionskraven    på
kollektivavtal  för att bevilja olika former av stöd
känner utskottet  sympati  för  dessa.  I  nuvarande
reglering   uppställs   inte   några   krav  på  att
arbetsgivaren  skall  vara  bunden av kollektivavtal
för  att  kunna  beviljas anställningsstöd.  Däremot
anges   i   8   §   förordningen    (1997:1275)   om
anställningsstöd att anställningsstöd  skall  lämnas
endast  under  förutsättning att det i anställningen
lämnas  lön  och andra  anställningsförmåner  enligt
kollektivavtal  eller  anställningsförmåner  som  är
likvärdiga  med  förmåner  enligt  kollektivavtal  i
branschen.  En  motsvarande  reglering  finns  i 8 §
förordningen  (2000:630)  om  särskilda insatser för
personer med arbetshandikapp.
Ett  av  skälen  till  att  det inte  finns  något
absolut krav på kollektivavtal är att vissa delar av
arbetsmarknaden skulle uteslutas.  Som  exempel  kan
nämnas att kollektivavtal inte används inom delar av
IT-sektorn.  Eftersom  det  är  angeläget  att kunna
utnyttja  alla  sektorer av arbetsmarknaden för  att
bereda  den enskilde  en  så  effektiv  lösning  som
möjligt bör det inte införas ett uttryckligt krav på
kollektivavtal.  Utskottet  anser  dock  att  det är
angeläget att personer som anställs med olika former
av     anställningsstöd     får     ett     fullgott
försäkringsskydd  som  motsvarar  det som följer  av
kollektivavtal. Enligt utskottets mening bör de ovan
beskrivna reglerna innebära en garanti  för  att  så
blir fallet.  Utskottet vill i detta sammanhang peka
på  att det i 10 § Arbetsmarknadsstyrelsens allmänna
råd (AMSFS  2001:4) om tillämpningen av förordningen
(1997:1275)  om   anställningsstöd   föreskrivs  att
arbetsförmedlingen  i  samband  med  ett  beslut  om
anställningsstöd  bör  försäkra  sig  om  att bidrag
endast  utgår  till  seriös verksamhet. Förmedlingen
bör vidare inför ett bidragsbeslut  övertyga  sig om
att stödet kommer att användas på föreskrivet sätt.
Med  hänvisning  till  det  ovan anförda avstyrker
utskottet motionerna A289 (s) och A296 (s).
Utskottet  övergår  nu  till  frågan   om   vilken
myndighet   eller   organisation   som  skall  sköta
administrationen  och  utbetalningen  av   de   s.k.
aktivitetsstöden. För närvarande sköts denna uppgift
av  försäkringskassorna.  Enligt  utskottets  mening
finns  dock  starka skäl att överföra uppgiften till
arbetslöshetskassorna.  Enligt vad utskottet erfarit
pågår    överväganden    av    detta    slag    inom
Regeringskansliet.  Utskottet  utgår  från  att  ett
sådant förslag är att vänta, men  finner  inte  skäl
att nu ta ställning till den närmare utformningen av
förslaget.  Utskottet  avstyrker motionerna A351 (s)
och A359 (s).

Arbetsmarknadsutbildning


Motioner

Kristdemokraterna anser  i kommittémotion A367 (yrk.
11)  och  Ub429  (yrk. 2) att  det  finns  behov  av
lärlingsutbildning   som  en  arbetsmarknadspolitisk
åtgärd. Enligt partiet  skall  utbildningen  ge  den
enskilde en gedigen kompetens som leder till arbete,
antingen  genom anställning eller genom att ett eget
företag startas. Lärlingsutbildningen bör ske i nära
samråd med  det  lokala näringslivet. Den skall vara
mycket individinriktad  och  kunna  pågå under olika
lång tid.

I  kommittémotion  A389  slår Folkpartiet  fast  att
arbetsmarknadsutbildningen  tidigare  varit anpassad
efter  gårdagens  problem.  En klar förbättring  har
dock skett under senare år då  man  försökt  anpassa
utbildningen efter den enskildes behov och kraven på
dagens    arbetsmarknad.    Enligt    partiet    bör
arbetsmarknadsutbildningen  inriktas  på  en  mindre
volym  och  en  högre  kvalitet.  Partiet poängterar
vikten av att det finns andra anordnare  utanför det
statliga  Lernias  verksamhetsområde  och  att   den
enskilde får större inflytande över hur utbildningen
läggs upp (yrk. 14).

I  motion  A299  tar  Marie Granlund och Britt-Marie
Lindkvist (s) upp problemen kring den målformulering
som gäller för arbetsmarknadsutbildningen. Det finns
enligt motionärerna en  risk  för  att  man undantar
personer  som  bedöms  ha  sämre  chanser att  hitta
arbete   efter   avslutad  utbildning.  Motionärerna
föreslår  därför  att   AMS   får   i   uppdrag  att
kontinuerligt   redovisa   hur   alla  deltagare   i
arbetsmarknadsutbildningen fördelas efter bl.a. kön,
födelseland, grundutbildning och funktionshinder.

Ann-Kristine  Johansson  och Helena  Zakariasén  (s)
anser i motion A321 att utbildningsinsatser  är  ett
sätt  att  överbrygga  svackor  i  konjunkturen  och
därmed   undvika  uppsägningar  och  permitteringar.
Enligt motionärerna bör det i större utsträckning än
i  dag  vara  möjligt  att  ge  stöd  till  små  och
medelstora    företag   för   utbildning   i   dessa
situationer. För  att  passa  dessa  företag bör den
spärr  för stöd på högst 25 % för "företagsspecifik"
utbildning tas bort.

I motion  A386  framför  Ingegerd  Saarinen (mp) ett
liknande förslag. Motionären föreslår  att man inför
en   form  av  företagsanpassat  arbetsmarknadsstöd.
Förslaget tar sikte på företag där arbetstillfällena
varierar  till  följd av säsongsväxlingar. I stället
för att tvinga ut  arbetstagare i arbetslöshet kunde
arbetsmarknadsmedel  omdisponeras  till utbildning i
de fall arbetsmarknadens parter är överens om saken.

Utskottets ställningstagande

Enligt        utskottets       uppfattning       har
arbetsmarknadsutbildningen  en  viktig  funktion för
att  öka  anställbarheten  hos de arbetslösa.  Genom
utbildningen  ges den enskilde  en  ökad  kompetens.
Arbetsmarknadsutbildningen   är   också  ett  mycket
viktigt  medel  för  att  underlätta omställning  på
arbetsmarknaden   och   för   att    motverka   s.k.
flaskhalsar.  För  att  kunna  fylla  dessa  viktiga
funktioner  krävs  att  utbildningarna  är   av  hög
kvalitet   och   att   de  i  stor  utsträckning  är
yrkesinriktade.

Av AMS årsredovisning  för  2001 framgår att under
detta år befann sig i genomsnitt  15 000 deltagare i
arbetsmarknadsutbildning  varje  månad.  Det  är  en
minskning jämfört med året innan då  antalet uppgick
till  i  genomsnitt 19 000 deltagare. Samtidigt  har
antalet deltagare  i  förberedande  utbildning  ökat
något,  från  12  000  till  drygt 13 000 deltagare.
Enligt AMS kan förändringen härledas  till att många
förberedande     utbildningar     upphandlats    och
"specialdesignats"   för  personer  som   deltar   i
aktivitetsgarantin.
Under sommaren 2000  presenterades  en  rapport av
Utredningen      om      arbetsmarknadsutbildningens
effektivitet och organisation. Förslagen i rapporten
En effektivare arbetsmarknadsutbildning (Ds 2000:38)
går bl.a. ut på att arbetsmarknadsutbildningen skall
vara specifikt yrkesinriktad,  kortare  i  tid,  mer
träffsäker  för att möta behov hos företagen och mer
flexibel för  att  passa  fler  som  är  i  behov av
utbildning.
I september 2000 gav regeringen genom ett särskilt
regeringsbeslut AMS i uppdrag att öka kvaliteten och
träffsäkerheten   i   arbetsmarknadsutbildningen   i
enlighet med de förslag som lämnats i den nyssnämnda
utredningen.
AMS har den 24 oktober  2001 lämnat en slutrapport
där man redogör för hur uppdraget har genomförts.
I  rapportens  sammanfattning   gör  AMS  följande
uttalanden.

"Efter   ett  års  utvecklingsarbete  kan   följande
konstateras:

·  Sammantaget  har  både kvalitet och träffsäkerhet
ökat.  Det är dock en  relativt  liten  ökning  i
förhållande   till   det   utvecklingsarbete  som
initierats  och  det  arbete  som  bedrivits.  En
förklaring      till      att     inte     större
resultatförbättringar  nåtts   är  sannolikt  att
kvaliteten      är      relativt     stabil     i
arbetsmarknadsutbildningen  och  är  svår att öka
ytterligare  och  att  resultatutvecklingen   vad
gäller  placering  i  arbete  sammanfallit med en
minskad arbetskraftsefterfrågan  under 2001, mest
påtagligt efter sommaren.
·
·  Utvecklingsarbetet har haft ett starkt  fokus  på
behovsanalysen. Länen förefaller ha ett bra grepp
om  marknadens behov, men kopplingen till utbudet
av   presumtiva   deltagare   behöver   utvecklas
ytterligare.
·
·  Upphandlingsverksamheten   har   förstärkts   och
förbättrats   genom   resursförstärkningar   inom
länen,   fortbildningar   och  stödmaterial  samt
kontinuerliga kontakter mellan länen och AMS.
·
·  Samverkan  mellan  länen kring  behovsanalys  och
upphandling har intensifierats, men kan utvecklas
ytterligare.
·
1. Möjligheterna      till      uppföljning       av
utbildningsinsatser  har förbättrats ytterligare,
och   en   modernisering   av    den   nationella
kvalitetsuppföljningen  utökar möjligheterna  att
studera bedömningar om utbildningens kvalitet.
2.
·       Det fortsatta utvecklingsarbetet  behöver
bedrivas  med  fokus  på  att tillförsäkra att
arbetsmarknadsutbildningen           motverkar
flaskhalsar           och          bristyrken.
Arbetsmarknadsutbildningen   har   minskat   i
omfattning    och    behöver   öka   för   att
utbildningsformen inte  skall bli så marginell
i  omfattning  att  den saknar  inflytande  på
arbetsmarknaden.    En    viktig     del     i
rekryteringsarbetet  är  att  öka  inflödet  i
arbetsmarknadsutbildning   från   förberedande
utbildning."
·
Rapporten utgör ett underlag i det fortsatta arbetet
inom            Regeringskansliet           avseende
arbetsmarknadsutbildningen.  I det arbetet övervägs,
som tidigare påpekats, att i högre  grad  än  i  dag
låta  arbetslösa med utländsk bakgrund läsa sfi inom
ramen för arbetsmarknadsutbildning.

Enligt  utskottet  är  det  viktigt  att  det ovan
beskrivna      arbetet     fortsätter     så     att
arbetsmarknadsutbildningen  utvecklas  på ett sådant
sätt  att  det  ytterligare  förstärker de enskildas
möjligheter att få ett reguljärt  arbete.  Man måste
även   fortsättningsvis   satsa   på  högkvalitativa
yrkesutbildningar  inom  bristyrken.   De   framtida
behoven på arbetsmarknaden ställer krav på en större
omfattning av arbetsmarknadsutbildningen.
Folkpartiet  pekar  på  att det borde finnas andra
anordnare  av  arbetsmarknadsutbildning  än  Lernia.
Enligt vad utskottet  har  inhämtat har utvecklingen
under 1990-talet varit sådan  att  Lernias andel har
minskat samtidigt som andelen privata  anordnare har
ökat. I början av 1990-talet hade Lernia  ca 40 % av
samtliga   deltagare  i  arbetsmarknadsutbildningen.
Motsvarande  andel för privata anordnare var 15 %. I
slutet  av  1990-talet   hade  Lernia  ca  20  %  av
deltagarna och de privata  organisationerna  över 50
%. Utvecklingen de senaste åren är att Lernias andel
fortsätter  att  krympa  samtidigt  som  de  privata
anordnarnas andel ökar.
Med  hänvisning  till  det anförda anser utskottet
att  det inte finns skäl att  göra  några  särskilda
uttalanden  i  denna  fråga,  utöver  vad  som redan
redovisats, med anledning av de synpunkter som förts
fram   i  motion  A389  yrkande  14  (fp).  Motionen
avstyrks.
I  detta  sammanhang  vill  utskottet  beröra  den
målkonflikt  som  tas  upp i motion A299. Regeringen
har liksom tidigare år för 2002 satt upp som mål att
andelen som skall ha fått arbete inom 90 dagar efter
avslutad    yrkesinriktad   arbetsmarknadsutbildning
skall uppgå till  minst  70  %. Målet uppnåddes inte
under 2001, då andelen i genomsnitt  uppgick till 59
%. Utskottet har förståelse för de farhågor som förs
fram i motionen om att det finns en risk  att  man i
första  hand  försöker  placera  personer  i  sådana
utbildningar   som  ger  snabbast  resultat.  Enligt
utskottet måste  man  väga dessa farhågor mot en hög
ambitionsnivå. Det uppställda  målet innebär att det
ställs  höga  krav  på  att utbildningarna  har  hög
kvalitet och att de i första  hand  inriktas  på  de
områden där arbetslösa har lättast att få arbete.
Utskottet  anser  att  det finns anledning att med
jämna mellanrum ompröva målet  så  att  det inte får
oönskade effekter. Med det nuvarande målet finns det
t.ex. risk för att personer inte kommer i  fråga för
arbetsmarknadsutbildning  trots att de med hjälp  av
denna  skulle  kunna få ett arbete  på  lite  längre
sikt.   Målet  kan  inverka  menligt  såväl  på  den
enskildes   möjligheter    till    arbete   som   på
arbetsmarknadens funktionssätt.
När   det   sedan   gäller   kravet  på  att   AMS
kontinuerligt        skall        redovisa       hur
arbetsmarknadsutbildningen  fördelas   mellan  olika
grupper  vill  utskottet  hänvisa  till  att  sådana
undersökningar  görs  i  viss  utsträckning. I  sina
kvartalsrapporter  till  regeringen   redovisar  AMS
bl.a. fördelningen av utbildning efter kön.
Sammanfattningsvis  anser utskottet att  det  inte
finns  skäl  att  göra  något  tillkännagivande  med
anledning av vad som framförts  i  motionen.  Motion
A299 (s) bör därför avslås.
När  det  sedan  gäller  kravet  på  att införa en
lärlingsutbildning vill utskottet bl.a. hänvisa till
den    pågående    Gymnasieutredningen    och    den
försöksverksamhet   om  lärande  i  arbetslivet  som
redogjorts för under  avsnittet  Särskilda  grupper.
Utskottet   vill   också   framhålla  att  30  %  av
arbetsmarknadsutbildningen  sker  genom  praktik  på
arbetsplatserna. Nästan samtliga län använder sig av
praktikinriktade utbildningsmetoder  som  exempelvis
lärlingsutbildning    och    annan   företagsförlagd
utbildning.  Utskottet avstyrker  därför  motionerna
A367 yrkande 11 (kd) och Ub429 yrkande 2 (kd).
Motionerna   A321    och   A386   har   gemensamma
beröringspunkter. Förslagen  går  ut  på att använda
sig  av  arbetsmarknadsmedel för utbildning  så  att
företag  skall  slippa  säga  upp  eller  permittera
arbetstagare på grund av arbetsbrist vid tillfälliga
nedgångar i verksamheten.
Enligt utskottets  uppfattning  måste,  med hänsyn
till  konkurrensneutraliteten,  stor  restriktivitet
gälla     när     det    handlar    om    att    med
arbetslöshetsförsäkringens          eller         de
arbetsmarknadspolitiska insatsernas hjälp  jämna  ut
tillfälliga  nedgångar  i företagens verksamhet. Som
påpekas i motion A321 finns  det  en sådan möjlighet
inom ramen för den arbetsmarknadspolitiska  insatsen
Stöd  till  utbildning av anställda. Den regleras  i
förordningen  (2001:626)  om stöd till utbildning av
anställda.  Av förordningen  framgår  att  stöd  får
lämnas  om utbildningen  genomförs  för  att  stärka
anställdas  möjligheter. Om utbildningen är inriktad
i huvudsak på  den verksamhet arbetsgivaren bedriver
eller  avser  att   bedriva,  s.k.  företagsspecifik
utbildning, får stöd  lämnas med högst 25 procent av
kostnaderna. I en av motionerna  föreslås  att denna
begränsning  tas  bort.  Bestämmelsen  är emellertid
utformad    i    enlighet   med   EU-direktivet   om
företagsutbildning.
Med hänsyn till  det  anförda  bör motionerna A321
(s) och A386 (mp) avslås.

Aktivitetsgarantin


Bakgrund

Med aktivitetsgarantin avses individuellt  anpassade
arbetsmarknadspolitiska aktiviteter för den  som  är
eller   riskerar   att   bli  långtidsinskriven  som
arbetssökande vid den offentliga arbetsförmedlingen.
Heltidsaktivitet inom ramen  för  aktivitetsgarantin
bör  erbjudas inom 27 månader efter  arbetslöshetens
inträde.

Den   som  anvisats  aktivitetsgarantin  deltar  i
organiserade         jobbsökaraktiviteter        hos
arbetsförmedlingen,  aktiviteter   som   anordnas  i
samverkan  mellan  Arbetsmarknadsverket  och   andra
aktörer  och  i  de  övriga  arbetsmarknadspolitiska
insatser som Arbetsmarknadsverket förfogar över.
Aktivitetsgarantin vänder sig till personer som är
20 år eller äldre, och som är eller riskerar att bli
långtidsinskrivna, dvs. personer som varit inskrivna
hos arbetsförmedlingen i minst 24 månader.
Den   som   deltar   i   aktivitetsgarantin    får
aktivitetsstöd   som   motsvarar  ersättningen  från
arbetslöshetsförsäkringen.   Om  deltagarna  erbjuds
anställning     som    delvis    finansieras     med
anställningsstöd  får de lön från arbetsgivaren. För
arbetshandikappade  kan  det finnas möjligheter till
andra stödformer, t.ex. lönebidrag.

Motioner

Kristdemokraterna påpekar  i kommittémotion A367 att
det,   för  att  undvika  långtidsarbetslöshet,   är
nödvändigt  att  på  ett  tidigt  stadium  sätta  in
relevanta åtgärder för att stödja den arbetslöse att
snabbt  få  rätt  utbildning, praktik eller hjälp på
annat sätt. Det krävs enligt partiet en rad åtgärder
för    att    bryta   långtidsarbetslöshet,    såsom
individuella handlingsplaner,  kompetenshöjning  och
tydliga krav på arbetssökande m.m. (yrk. 4).

Kristdemokraterna  påpekar  också att det bland de
långtidsinskrivna   finns   många   som    inte   är
"anställbara"  på  grund av språkproblem, handikapp,
sociala problem m.m. Partiet föreslår därför att det
för dessa grupper införs  aktiviteter inom ramen för
s.k. övergångsarbetsmarknader. Detta bör kunna ske i
kommunal regi eller inom föreningar (yrk. 5).

Centerpartiet hävdar i partimotion  A259  att  många
äldre  arbetslösa  uppfattar  aktivitetsgarantin som
kränkande  och  meningslös.  Aktivitetsgarantin  bör
därför tidsbegränsas till två  år. Man bör i stället
införa en möjlighet för arbetslösa  över  60  år att
erhålla anställning med lönebidrag (yrk. 5).

Enligt Folkpartiet är den enskildes inflytande  över
verksamheten  inom  aktivitetsgarantin omdiskuterad.
Partiet föreslår därför  i  kommittémotion  A389 att
programmet skall göras om från grunden (yrk. 15).

I    partimotion   Sf395   föreslås   att   friska
långtidsarbetslösa  bör  garanteras  ett arbete. Den
uppgiften     bör     upphandlas     från    privata
bemanningsföretag. Även i övrigt bör privata aktörer
ges      ett     långt     större     utrymme     på
arbetsförmedlingsområdet  (yrk.  11  i denna del och
13).

I  flera  enskilda motioner framförs krav  på  olika
former av övergångsarbetsmarknader.

Barbro Feltzing  (mp) föreslår i motion A258 att det
införs s.k. övergångsarbeten  i  form  av s.k. gröna
jobb.

Christer  Skoog  (s)  hävdar i motion A268  att  det
finns  behov av övergångsarbeten  för  arbetssökande
som  inte  bedöms  kunna  komma  tillbaka  till  den
reguljära arbetsmarknaden.

Även Lilian  Virgin  (s) anser i motion A344 att det
bör införas övergångsarbeten.  Hon  föreslår att det
införs en försöksverksamhet på Gotland.

Christina Axelsson och Sylvia Lindgren (s) påpekar i
motion A214 att vissa deltagare i aktivitetsgarantin
inte    får    något   arbete   på   den   reguljära
arbetsmarknaden.  Motionärerna  föreslår  därför att
det införs en form av förstärkt aktivitetsgaranti.

Ett  liknande  förslag  framförs  i  motion A312  av
Lisbeth Staaf-Igelström och Lennart Axelsson (s). De
anser  att  det är viktigt att man tar tillvara  den
äldre arbetskraftens erfarenheter och kunskaper. För
att kunna göra  det  föreslås  att  det bl.a. införs
någon form av förstärkt aktivitetsgaranti.

Enligt  Agneta Lundberg och Göran Norlander  (s)  är
det viktigt  att  deltagandet  i  aktivitetsgarantin
inte  upplevs  som  betungande. Därför  anser  de  i
motion A293 att ersättningssystemet bör ses över med
målsättningen att den enskilde skall kompenseras för
de ökade kostnader som uppstår.

Ana Maria Narti (fp)  efterfrågar  i  motion A353 en
undersökning  angående  bristen på samarbete  mellan
arbetsförmedlingarna och invandrarnas organisationer
när det gäller aktivitetsgarantin.

Alf Eriksson och Ann-Kristine  Johansson (s) anser i
motion A277 att reglerna bör utformas  så att det är
möjligt att genomföra naturvårdsarbeten  inom  ramen
för arbetsmarknadspolitiska insatser.

Utskottets ställningstagande

När  det  gäller  synen  på långtidsarbetslöshet har
utskottet  ingen  annan  uppfattning   än   den  som
Kristdemokraterna redogör för i sin motion A367. För
att  komma  tillrätta  med  problemet  krävs  en rad
åtgärder  och  det  är viktigt att man så tidigt som
möjligt identifierar  de  behov av stöd och insatser
som  den  enskilde  har.  I  denna  process  har  de
individuella handlingsplanerna  stor  betydelse. Med
en  väl  utformad  handlingsplan  som  tillkommit  i
samråd  med  den  enskilde underlättas sökprocessen.
Förmedlaren och arbetssökanden  kan lättare se vilka
åtgärder som behövs för att sökanden  skall kunna få
ett arbete. Vid utarbetandet av planen kan det också
framkomma att utsikterna till arbete är  dåliga, och
att  den  sökande  därmed  kanske  kommer  att  vara
arbetslös  under  en  längre  period. Vad som är den
lämpligaste åtgärden måste bedömas  från  fall  till
fall.

Det  finns enligt utskottet starka skäl att betona
vikten av  att  prioritera  grupper som riskerar att
bli långtidsarbetslösa eller  långtidsinskrivna. Man
kan konstatera att bland de långtidsinskrivna  är de
äldre       överrepresenterade      och      andelen
arbetshandikappade  är fortsatt hög. Utskottet kan i
sammanhanget notera att  det  i regleringsbrevet för
AMV:s verksamhet för 2002 finns  ett mål som innebär
att antalet långtidsinskrivna skall uppgå till högst
42 000 i genomsnitt per månad.
Ett  program  som  har  stor  betydelse   för   de
långtidsinskrivna     är    den    ovan    beskrivna
aktivitetsgarantin. Programmet  infördes i syfte att
förbättra  de  långtidsinskrivnas  möjligheter   att
komma  tillbaka  till den reguljära arbetsmarknaden.
Arbetslinjen  stärktes   samtidigt   som  rundgången
mellan åtgärder och öppen arbetslöshet  motverkades.
Den påbörjades i augusti 2000 och har därefter  ökat
snabbt  i  volym.  Under  2001 deltog närmare 32 000
personer   i   olika   program   inom    ramen   för
aktivitetsgarantin. Under samma period har
4  900  personer  fått ett arbete eller påbörjat  en
reguljär utbildning.  För  äldre  arbetslösa har det
inom ramen för aktivitetsgarantin införts  ett  s.k.
särskilt   anställningsstöd.   Det  får  lämnas  vid
anställning  av  den  som fyllt 57  år.  Stödet  får
lämnas under högst 24 månader.
Utskottet delar inte den åsikt som Folkpartiet för
fram  om  att  aktivitetsgarantin   bör  reformeras.
Programmet har funnits i drygt ett och ett halvt år.
Det  är för tidigt att dra slutsatsen  att  det  bör
göras   några  större  förändringar.  Tvärtom  anser
utskottet  att  programmets  tillkomst har inneburit
att  det numera finns ett verkningsfullt  medel  för
att hjälpa  dem  som  befinner  sig  i  den svåraste
situationen  på  arbetsmarknaden att komma  tillbaka
till reguljärt arbete. Med de möjligheter till olika
insatser  som  finns   inom   programmet   kan   man
tillgodose  de  behov  som  den  enskilde har. Genom
deltagande i programmet stärks den enskilde och blir
bättre  rustad för framtiden. Utskottet  vill  också
erinra   om    att    en   viktig   grundtanke   med
aktivitetsgarantin är att  den skall utformas i nära
samverkan   med   stat,   kommuner,    företag   och
arbetsmarknadens  parter. Avsikten är att  man  inom
ramen  för  aktivitetsgarantin   också  skall  kunna
använda  sig av bemanningsföretag.  Utskottet  anser
också att  det  är  viktigt  att  samverkan sker med
föreningslivet;   inte  minst  gäller  detta   olika
invandrarorganisationer  där  engagemang  och  stora
kunskaper   kan  tas  till  vara.  Detta  är  enligt
utskottets uppfattning i första hand en fråga för de
lokala aktörerna.
Utskottet delar  inte  Centerpartiets  uppfattning
att  deltagande i programmet bör tidsbegränsas.  Det
finns  grupper  av  arbetslösa  där  det  krävs  mer
omfattande  åtgärder  för  att  de skall kunna komma
tillbaka  till  den  reguljära arbetsmarknaden.  Att
sätta   upp  tidsgränser   skulle   kunna   begränsa
möjligheterna  att  utarbeta  relevanta  program för
dessa   arbetslösa.   Däremot   kan   utskottet   ha
förståelse  för  att vissa äldre arbetslösa efter en
längre  tids arbetslöshet  och  deltagande  i  olika
program som  inte  leder  vidare till arbete kan bli
negativt  inställda.  Detta måste  mötas  genom  att
utveckla och förstärka aktivitetsgarantin.
Med  hänsyn till det anförda  avstyrker  utskottet
motionerna  A259  yrkande  5  (c),  A353  (fp), A367
yrkande  4  (kd),  A389  yrkande  15  (fp) och Sf395
yrkandena 11 i denna del och 13 (fp).
I  flera motioner framförs förslag på  att  införa
s.k.    övergångsarbeten    eller    en    förstärkt
aktivitetsgaranti.  Utskottet kan konstatera att det
inom  en relativt snar  framtid  kommer  att  uppstå
arbetskraftsbrist.  Inom  många  viktiga sektorer på
arbetsmarknaden  kommer efterfrågan  på  arbetskraft
att bli större än  utbudet. I denna situation kommer
alla  arbetsföra  att   behövas.  Aktivitetsgarantin
kommer utifrån detta perspektiv  att  spela  en allt
viktigare  roll  för att inför framtiden stärka  och
rusta personer som  i  dag har svårt att komma in på
den reguljära arbetsmarknaden.
Även i en situation med  arbetskraftsbrist kan det
inte uteslutas att det fortfarande finns grupper som
står    mycket    långt   utanför   den    reguljära
arbetsmarknaden, exempelvis  vissa  äldre arbetslösa
och personer som aldrig har fått något  fotfäste  på
arbetsmarknaden.  Enligt  utskottets  mening bör det
finnas   ytterligare   insatser,   inom  ramen   för
aktivitetsgarantin,  som kan vidtas för  att  stödja
och hjälpa dessa grupper.
Vid utformningen av  dessa  insatser  bör  man  ta
tillvara   de   erfarenheter   som  finns  inom  den
kommunala sektorn av bl.a. OTA och lokalt genomförda
sysselsättningsprojekt. Även OSA bör kunna tjäna som
förebild för dessa åtgärder. En  annan  lösning  kan
vara   meningsfulla   sysselsättningar,  t.ex.  inom
miljö- och naturvård, som subventioneras genom någon
form av anställningsstöd.
Vad utskottet har anfört  om  ytterligare insatser
inom  aktivitetsgarantin  bör  ges  regeringen  till
känna.  Motionerna  A214 (s), A258 (mp),  A268  (s),
A277 (s), A312 (s), A344 (s) och A367 yrkande 5 (kd)
avstyrks i den mån de  inte  kan anses tillgodosedda
genom vad utskottet anfört.
Avslutningsvis  behandlar utskottet  förslaget  om
att införa någon form  av  extra  ersättning för dem
som  deltar  i  aktivitetsgarantin.  Utskottet  vill
betona att arbete inom aktivitetsgarantin  sker  med
lön  som  ersättning.  Utskottet  har förståelse för
kravet att personer som inte har en  anställning får
extra ersättning utöver aktivitetsstödet  men  anser
att  det  måste  ställas  mot  andra  kostnader  för
arbetsmarknadspolitiken,  något  som  får  prövas  i
kommande     budgetprocess.     Enligt    utskottets
uppfattning   är   det  angeläget  att   säkerställa
kvaliteten på de nuvarande insatserna, vilket skulle
öka möjligheterna för  den  enskilde  att få arbete.
Utskottet är därför inte berett att nu tillstyrka de
krav  som  framställs  i  motion A293 (s).  Den  bör
därför avslås.

Stöd till start av näringsverksamhet


Bakgrund

Syftet med stöd till start  av  näringsverksamhet är
att ge företrädesvis arbetslösa, som inte kan få ett
arbete och som har förutsättningar  för  att  starta
egen  verksamhet,  bidrag  till  försörjningen under
inledningsskedet av verksamheten.  Stödet får lämnas
till  den  som är arbetslös eller riskerar  att  bli
arbetslös     och      är      arbetssökande     vid
arbetsförmedlingen från den dag han eller hon fyller
20 år. Stöd kan också ges till personer  som inte är
arbetslösa  om  de  är  bosatta inom ett stödområde.
Stödet lämnas endast till  den  som  bedöms  ha goda
förutsättningar    att    driva   företag   och   om
verksamheten   bedöms   få   en   tillfredsställande
lönsamhet och ge varaktig sysselsättning. Vidare får
stödet  inte  snedvrida  konkurrensförutsättningarna
för  annan  verksamhet. Stöd  lämnas  normalt  under
högst sex månader.  Bara om det finns särskilda skäl
får stödet förlängas.  Ersättningen lämnas i form av
aktivitetsstöd.

Motioner

Kristdemokraterna understryker i kommittémotion A367
den risk som Riksdagens  revisorer påpekar, nämligen
att   stödformen  kan  bidra  till   att   ordinarie
arbetstillfällen  trängs  undan. När man beslutar om
denna stödinsats måste det  stå  helt  klart att det
inte finns risk för att konkurrensen snedvrids (yrk.
15).

Ingegerd Saarinen m.fl. (mp) anser i motion N365 att
man bör utreda effekterna av att även de som inte är
arbetslösa  får stöd till start av näringsverksamhet
(yrk. 1). Om  man skall fortsätta med denna stödform
måste den också ges till dem som inte är arbetslösa.

Utskottets ställningstagande

När det gäller  frågan om konkurrenssnedvridning kan
utskottet konstatera  att  det  av  4 § förordningen
(2000:628)     om     den    arbetsmarknadspolitiska
verksamheten  framgår  att   stöd   till   start  av
näringsverksamhet       inte      får      snedvrida
konkurrensförutsättningarna för en annan verksamhet.
I AMS allmänna råd för tillämpningen av förordningen
(2000:634)   om   arbetsmarknadspolitiska    program
hänvisas till denna bestämmelse.

Reglerna innebär således att man vid prövningen av
stödet    skall    ta   hänsyn   till   risken   för
konkurrenssnedvridning.  Utskottet  utgår  från  att
arbetsförmedlingen  iakttar dessa regler när man tar
ställning till en ansökan  om  stöd. Med hänsyn till
det anförda avstyrker utskottet  motion A367 yrkande
15 (kd).
Vad   sedan   gäller   förslaget  om  att   utreda
effekterna av att även ge dem som inte är arbetslösa
möjlighet att omfattas av programmet Stöd till start
av näringsverksamhet vill utskottet anföra följande:
Utgångspunkten  för arbetsmarknadspolitiken  är  att
program eller insatser i första hand måste vända sig
till den som har  förlorat  sitt  arbete och behöver
dessa samhälleliga insatser för att  kunna återkomma
till  den reguljära arbetsmarknaden eller  på  annat
sätt  klara   sin   försörjning.   De   samhälleliga
resurserna  är  begränsade  och bör därför i  första
hand användas för dem som har  svårast  situation på
arbetsmarknaden. Ett alltför generöst system  skulle
dessutom   kunna   leda   till  att  stödformen  ger
undanträngningseffekter. Utskottet  vill  påpeka att
stöd  kan  ges till personer som inte är arbetslösa,
om de är bosatta inom ett stödområde.
Utskottet  avstyrker  därför motion N365 yrkande 1
(mp).

Datortek


Bakgrund

Datortek är en förberedande  insats  som  består  av
träning i grundläggande datakunskaper som varvas med
en     aktivitetsdel     där     inriktningen     är
jobbsökaraktiviteter    och    projektarbetsmetodik.
Programmet  syftar  till  att stärka  den  enskildes
möjligheter att få eller behålla ett arbete.

Motion

Kristdemokraterna anser i motion  A367 (yrk. 14) att
Statskontoret bör få i uppdrag att göra en studie av
datorteksverksamheten  för  att  skapa  ett  säkrare
underlag   för   den   fortsatta  verksamheten   för
datorteken. Partiet anser  också att alla arbetslösa
utan  dataerfarenhet bör erbjudas  en  grundläggande
datautbildning  som  skall  leda  fram till ett s.k.
datakörkort.

Utskottets ställningstagande

När  det  gäller  kravet på att alla arbetslösa  bör
erbjudas en grundläggande  datautbildning  som skall
leda  fram till ett datakörkort anser utskottet  att
utgångspunkten  måste  vara individens behov. Mycket
talar för att det i de flesta  fall  är lämpligt med
en  nivå  som  ett s.k. datakörkort innebär.  Enligt
utskottets     uppfattning      bör     det     vara
arbetsförmedlaren som i dialog med den arbetssökande
fastställer lämpliga insatser.

Utskottet  kan  vad gäller frågan  om  en  översyn
konstatera   att   en  sådan   har   genomförts   av
Statskontoret under 2001. Statskontorets uppdrag var
att  följa  upp effekterna  av  de  förändringar  av
datortek/aktivitetscenter  som  trädde i kraft den 1
januari 2000. Uppdraget har redovisats  i  rapporten
Datortek/aktivitetscentra - En uppföljning (2001:30)
som  överlämnades  till  regeringen  den 18 december
2001.  I  rapporten  slår  Statskontoret  fast   att
datorteksverksamheten håller en högre kvalitet i dag
än  för några år sedan. Deltagarnas inställning till
åtgärden        har       förbättrats.       Antalet
datortek/aktivitetscenter har minskat med 10 % sedan
föregående  år. Enligt  Statskontoret  bör  åtgärden
huvudsakligen användas för vad som kan betecknas som
kärnverksamhet,  dvs. arbetslösa som inte alls eller
i mycket liten omfattning använt sig av eller kommit
i  kontakt  med  den   nya   informationstekniken  i
tidigare verksamhet och som har behov av datortekens
andra  aktiviteter.  Statskontoret  anser  inte  att
datortek   skall   konkurrera   med   marknaden   om
målgrupper   som  ligger   utanför   statens   eller
kommunens    åtaganden.     Enligt    Statskontorets
uppfattning finns det skäl att  pröva  om hela eller
delar   av   datorteksverksamheten  kan  upphandlas.
Enligt  vad  utskottet   har  erfarit  bereds  denna
rapport för närvarande inom Regeringskansliet.
Med  hänsyn  till  det  ovan   anförda   avstyrker
utskottet motion A367 yrkande 14 (kd).

Friår


Bakgrund

Under tiden den 1 februari 2002 - december 2004  har
det  införts  en  försöksverksamhet  med s.k. friår.
Syftet med friåret är att den som har en anställning
skall  kunna  ta  ledigt  från  denna  för personlig
utveckling    eller    kompetensutveckling.    Under
ledigheten  skall  en  arbetslös person inskriven på
Arbetsförmedlingen anställas av arbetsgivaren.

I försöksverksamheten ingår 12 kommuner: Botkyrka,
Gällivare,    Göteborg,    Hultsfred,     Hällefors,
Katrineholm,  Landskrona,  Lund,  Piteå,  Strömsund,
Västerås och Åmål.
För  att friåret skall kunna anvisas den som  vill
vara  ledig  skall  det  finnas  en  överenskommelse
mellan    arbetstagaren    och    arbetsgivaren   om
ledigheten.  Arbetstagaren skall ha  varit  anställd
hos arbetsgivaren  under  de senaste två åren och ha
sin huvudsakliga arbetsplats  i  någon  av  de  tolv
kommunerna.   Arbetsgivaren   skall   i  samråd  med
arbetsförmedlingen   anställa   en  person  som   är
arbetslös  och  anmäld  på  arbetsförmedlingen   som
vikarie   för   den  friårsledige  eller  för  annan
arbetstagare som  vikarierar för den ledige. Den som
anställs  skall ha minst  samma  sysselsättningsgrad
som den friårsledige.
Anvisningen  skall  gälla under minst tre månader.
Längsta anvisningstid är tolv månader. Under friåret
har den friårsledige 85  % av den ersättning som han
eller   hon   skulle   ha  haft  vid   arbetslöshet.
Friårsförsöket regleras  i  förordningen (2001:1300)
om friåret.

Motion

I  motion  A322  anser  Tuve  Skånberg   och  Holger
Gustafsson (båda kd) att  man bör utreda möjligheten
att införa ett sabbatsår.

Utskottets ställningstagande

Utskottet  kan konstatera att man med friårsförsöket
infört en sådan  arbetsmarknadspolitisk  insats  som
förordas  i  motionen A322 (kd). Motionen kan därmed
anses tillgodosedd.  Något tillkännagivande kan inte
anses påkallat, varför motionen avstyrks.


Diverse frågor


Motioner

I kommittémotion Kr227 hävdar Moderaterna att dagens
arbetsmarknadspolitik    utgör    ett   hinder   för
utvecklingen  eftersom  den inte i tillräckligt  hög
grad  tar  hänsyn  till  kulturskaparnas   särskilda
villkor.  Moderaterna  föreslår  att  man omfördelar
resurser    från    arbetsmarknadsåtgärderna    till
konstnärsgrupperna, t.ex.  genom  att införa en s.k.
tredje anställningsform (yrk. 1). Enligt Moderaterna
innebär de nuvarande reglerna att det  är  svårt för
kulturarbetare  att  få  del  av  arbetsmarknadsstöd
(yrk. 13).

Folkpartiet anser i kommittémotion Kr419 att man bör
överflytta en del av de medel som går  till  AMS och
arbetslöshetskassorna till kulturfonder (yrk. 30).

Kristdemokraterna anser i kommittémotion MJ340 (yrk.
4) att det bör tillsättas en utredning som skall  se
över trädgårdsnäringens arbetskraftsbehov.

I  motion  MJ341 anser Gunnel Wallin (c) att AMV bör
beakta   det  arbetskraftsbehov   som   råder   inom
jordbruksnäringen (yrk. 7).

I  motion A300  föreslår  Birgitta  Sellén  och  Åke
Sandström   (c)  att  det  skall  vara  möjligt  för
"hemvändare" att få flyttningsbidrag.

Utskottets ställningstagande

Inledningsvis   kommer  utskottet  att  behandla  de
motioner som rör  trädgårds-  och jordbruksnäringens
arbetskraftsbehov.

Utskottet kan konstatera att  det  har skett vissa
förändringar när det gäller möjligheten att anställa
arbetskraft från andra länder. Från och med februari
2001 har länsarbetsnämnderna möjlighet  att  bevilja
arbetstillstånd för säsongsanställd arbetskraft  med
högst tre månader under tiden den 1 april till den 1
november,  dvs.  under  en  period  av  sju månader.
Dessförinnan  kunde sådana tillstånd beviljas  under
tiden den 15 maj till den 15 oktober.
Enligt  vad  utskottet   erfarit   finns   det  en
informell grupp som diskuterar olika frågor som  rör
näringen,   däribland  arbetskraftsbehovet.  Gruppen
består  av företrädare  för  AMS,  Migrationsverket,
Trädgårdsnäringens   riksförbund,   Grönsaksodlarnas
riksförbund, Skogs- och lantarbetsgivarförbundet och
LO.
Mot denna bakgrund anser utskottet  att  det  inte
finns  skäl  att  föreslå  några tillkännagivanden i
enlighet  med  vad som anförts  i  motionerna  MJ340
yrkande 4 (kd) och  MJ341  yrkande 7 (c). Motionerna
bör  därför  avslås  i den mån  de  inte  kan  anses
tillgodosedda genom vad utskottet anfört.
Utskottet övergår nu till att behandla de motioner
som tar upp kulturarbetares  villkor.  Utskottet  är
medvetet om kulturarbetarnas särskilda förhållanden.
I  likhet med andra arbetslösa har kulturarbetarna
möjlighet  att delta i olika arbetsmarknadspolitiska
program.  Inom  ramen  för  dessa  program  anordnas
sådana insatser  som är utformade efter deras behov.
Det finns också särskilda  kulturarbetsförmedlingar.
Sådana  finns i fem län: Stockholms,  Skåne,  Västra
Götalands,   Örebro  och  Västerbottens  län.  Dessa
förmedlingar har  ett regionalt ansvar för flera län
och har koppling till regionala kulturarbetsnämnder.
AMS  har  i  syfte  att   få   en  mer  sammanhållen
organisation över hela landet tillsatt  en  utredare
som skall se över organisationen. Översynen skall ge
underlag   för   förändringar   av   förmedlingarnas
styrning,  ledning och organisation. Den  ska  också
redovisa hur  samarbetet  och  gränsdragningen  till
annan förmedlingsverksamhet skall organiseras.
När   det  gäller  arbetslöshetsförsäkringen  vill
utskottet    erinra   om   att   hänsyn   tas   till
kulturarbetarnas särskilda situation. Utskottet vill
också erinra om  att  det  vid AMS finns en särskild
kulturarbetsdelegation som är  ett  rådgivande organ
till generaldirektören för AMS. Utskottet vill också
påpeka  att  det  sedan några år tillbaka  finns  en
verksamhet som benämns  Teateralliansen.  Syftet med
verksamheten  är att bereda skådespelare anställning
så  att de under  perioder  då  de  inte  har  något
engagemang har försörjning i form av lön.
Utskottet  är  inte  heller berett att ställa sig
bakom förslagen om att föra  över  en del medel från
AMS till kultursektorn. Enligt utskottet är det dock
angeläget att det finns resurser inom  ramen för den
ordinarie  arbetsmarknadspolitiken  för  att  stärka
kulturarbetarnas ställning på arbetsmarknaden.
Med   hänvisning   till   det   anförda  avstyrker
utskottet motionerna Kr227 yrkandena  1  och  13 (m)
samt Kr419 yrkande 30 (fp).
Avslutningsvis  behandlar  utskottet förslaget  om
flyttningsbidrag för "hemvändare".  Utskottet vill i
denna del anföra följande:
Utskottet  vill inledningsvis betona  att  det  är
viktigt  att det  finns  instrument  som  stimulerar
geografisk    rörlighet.    Härigenom    underlättas
matchningen  på  arbetsmarknaden.  Enligt  nuvarande
regler    finns    det   möjlighet   att   få   s.k.
flyttningsbidrag. Bidraget ges till den som är eller
riskerar  att bli arbetslös.  Det  innebär  att  den
arbetslöse  bl.a.  kan  få  ekonomiskt  stöd för att
pendla.    Hösten   2001   föreslog   regeringen   i
proposition  2001/02:4  En  politik för tillväxt och
livskraft    en   försöksverksamhet    med    utökat
pendlingsbidrag.   Riksdagen   ställde   sig   bakom
förslaget  (bet. 2001/02:AU1, rskr. 2001/02:115).  I
propositionen  aviserades  att det skulle tillsättas
en utredning med uppdrag att  göra  en översyn av de
rörlighetsstimulerande medlen inom näringspolitiken.
Enligt  vad  utskottet har erfarit håller  man  inom
Regeringskansliet  på  att  utarbeta  direktiv  till
denna utredning.
Med hänvisning till det pågående utredningsarbetet
avstyrker utskottet motion A300 (c).

3. Arbetsförmedlingsverksamhet m.m.


Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlar utskottet frågor om
arbetsförmedlingsverksamhet   m.m.   Samtliga
motioner avstyrks.
Jämför reservationerna 34 (m, kd, c, fp),  35
(c, fp), 36 (c, fp) och 37 (m).

Motioner

Moderaterna  föreslår i kommittémotion A384 att  det
införs en individuell och effektiv arbetsförmedling.
Förmedlingen skall  vara  kostnadsfri för den som är
arbetslös. Andra aktörer än  staten som kan förmedla
arbeten bättre eller lika bra  som  staten skall ges
möjlighet  att  i fri konkurrens göra detta.  Lokala
arbetsförmedlingar    kan    avknoppas   från   AMS.
Rekryteringsföretagen  kan  hjälpa  nya  grupper  av
arbetssökande. Specialistförmedlingar kan växa fram.
Bemanningsföretagen kan vidga  sina verksamhetsfält.
Man  bör också pröva att ersätta  arbetsförmedlingen
efter uppnådda resultat (yrk. 3).

Kristdemokraterna  anser  i  kommittémotion A367 att
det är angeläget att stora ansträngningar  görs  för
att   få   ut  mer  svårförmedlade  personer  i  det
reguljära arbetslivet.  För  detta  krävs  att  alla
arbetssökande efter maximalt 100 dagar får en tydlig
individuell handlingsplan. Alla som är inskrivna vid
förmedlingarna  måste  ha  en  tät  kontakt  med  en
förmedlare.  Försöken  med  bemanningsföretag  måste
utvecklas.  På  det  sättet  avlastas  den  statliga
arbetsförmedlingen. AMS bör också medverka till  att
utveckla  den privata arbetsförmedlingsverksamheten.
Det är angeläget  att  det utvecklas belöningssystem
inom arbetsförmedlingarna (yrk. 3).

I  partimotion A259 föreslår  Centerpartiet  att  de
regionala  och  lokala  delarna av AMV tilldelas ett
utökat ansvar med tillhörande resurser. Fördelningen
inom AMV bör utgå från dels antalet arbetslösa, dels
den  genomsnittliga  längden  av  sökandenas  tid  i
arbetslöshet, dels ett  antal individuella faktorer,
exempelvis   utbildningsnivå.   Fördelningen   skall
tillhöra huvuduppgiften  för  chefsmyndigheten  inom
AMV.  Chefsmyndigheten  skall  däremot inte göra sig
till tolk för vilka arbetssätt som bäst lämpar sig i
olika delar av landet (yrk. 2).

Centerpartiet föreslår i kommittémotion  Ub552 ett
initiativ  som  innebär  att regeringen skall stödja
utvecklandet      av      arbetslivscenter       där
högskolestuderande får tillgång till företagsnätverk
och arbetslivsrådgivning under studietiden (yrk. 7).

Enligt  Folkpartiet är platsförmedlingens viktigaste
uppgift den  s.k.  matchningen.  Partiet  föreslår i
kommittémotion     A389     en     reformering    av
platsförmedlingsverksamheten  som  syftar  till  att
stärka    den    arbetslöse    och    den   enskilde
platsförmedlarens  roll  i  arbetssökningsprocessen.
Arbetsförmedlingen  måste få konkurrens  från  andra
aktörer,    t.ex.    privata     arbetsförmedlingar,
branschvisa        arbetsförmedlingar,       privata
utbildningsföretag   och    bemanningsföretag.   Den
statliga  arbetsförmedlingens   roll   i   det   nya
informationssamhället  måste  ses  över  så  att den
passar  ett  modernt  flexibelt informationssamhälle
(yrk. 9).

I partimotion Sf395 föreslår Folkpartiet att man i
högre grad än vad som görs  i  dag  använder  sig av
privata   arbetsförmedlingar  och  bemanningsföretag
inom arbetsförmedlingsområdet (yrk. 11 i denna del).

Christina Husmark  Pehrsson och Ewa Thalén Finné (m)
anser i motion A313  att  man  skall avveckla dagens
arbetsförmedling  och utveckla fler  och  fristående
arbetsförmedlingar.

I  motion  A387  efterlyser   Laila   Bäck  (s)  ett
förtydligande från regeringen om  vilka  rättigheter
och       skyldigheter      som      den      lokala
arbetsförmedlingsnämnden   har  så  att  det  lokala
inflytandet tas tillvara på ett bättre sätt.

Tre  motioner  tar sikte på olika  problem  som  kan
uppstå  när  en person  söker  arbete  i  ett  annat
nordiskt land.

I motion A282  påpekar  Marie Engström (v) vikten av
att underlätta för medborgare  i  Sverige  och Norge
att   kunna   arbeta  i  det  andra  landet.  Enligt
motionären finns  det  fortfarande  olika hinder som
bl.a.   rör   frågor   inom   skatte-,   tull-   och
socialförsäkringsområdet.  Hon  föreslår därför  att
det utarbetas konkreta förslag som  motverkar  dessa
hinder.  Vidare  föreslås att det upprättas ett s.k.
Norgekontor i Värmland  där  information  från olika
myndigheter samlas.

Även Torgny Danielsson m.fl. (s) framhåller i motion
A380  att  det  kan  uppstå  en rad problem för  den
enskilde när han eller hon väljer  att  arbeta i ett
annat  land. De pekar på att det har byggts  upp  en
arbetsförmedlingsverksamhet,  AF  Inre  Skandinavia,
som ligger i "Morokulien" på gränsen mellan  Sverige
och  Norge.  I Sverige betraktas AF Inre Skandinavia
som  en  lokal  resurs   som  skall  finansieras  av
länsarbetsnämnden i Värmland.  I Norge betraktas den
som en nationell angelägenhet. Motionärerna föreslår
därför att denna arbetsförmedling  skall  ges status
som en nationell resurs.

Ewa Thalén Finné m.fl. (m) framhåller i motion  A390
(yrk.  3  och  4)  att  det  övergripande syftet med
Öresundsregionen   är  att  skapa   en   stark   och
funktionell  region  med   hög   tillväxt  och  stor
beredskap   att  konkurrera  med  andra   europeiska
regioner. För  att  lyckas  med  det  krävs  att den
svenska  och  danska  delen av regionhalvorna i allt
högre grad integreras.  Avgörande för en integration
är att lagar och regler inom alla områden blir enkla
och tydliga. På arbetsmarknaden bör man få enkla och
lätthanterliga  regler  så   att   föräldraledighet,
pensionssystem,  semesterregler  m.m.  är  anpassade
till  en gemensam arbetsmarknad. Motionärerna  pekar
bl.a.       på       att       utformningen       av
arbetslöshetsförsäkringen                        och
arbetsförmedlingssystemen  utgör hinder för den fria
rörligheten mellan länderna.

Utskottets ställningstagande

Utgångspunkten är att arbetsmarknadspolitiken har en
viktig roll inom den ekonomiska  politiken. De olika
regionerna  är  beroende  av  varandra  och  av  den
nationella      ekonomiska      tillväxten.      Den
arbetsmarknadspolitiska  verksamheten   måste   dock
utformas    så   att   man   även   beaktar   lokala
förutsättningar,    vilket   återspeglas   i   AMV:s
organisation.

I   utskottets   budgetbetänkande    hösten   2001
konstaterades att arbetsmarknadspolitiken de senaste
fem åren lagts om mot en tydligare tillväxtfrämjande
inriktning. Samtidigt har insatserna för dem som har
svårast    att    få    ett   arbete   stärkts.   De
arbetsmarknadspolitiska insatserna måste inriktas på
kärnuppgifterna,        exempelvis        matchning.
Förutsättningarna  för tillväxt  och  sysselsättning
ser olika ut i olika  delar  av  landet.  Människors
utbildning  och kompetens, utbud och efterfrågan  på
arbete, närhet  till  infrastruktur  och  marknader,
tillgång   till   riskkapital  och  social  service,
företagsstrukturer och traditioner av företagande är
sådant  som  kan  skilja   väsentligt  mellan  olika
regioner. En viktig utgångspunkt  för  att  kunna ta
till  vara dessa skillnader på ett strategiskt  sätt
är  att  politiken  kan  anpassas  till  lokala  och
regionala   förhållanden.   Politiken   måste  också
stimulera  samverkan  och  samarbete  mellan   olika
sektorer   och  aktörer  för  att  de  åtgärder  som
genomförs skall  vara  så välinriktade och effektiva
som möjligt.
Utskottet konstaterar att det är angeläget att det
finns en regional organisation som både säkerställer
den nationella politiken  och har möjlighet att göra
prioriteringar   utifrån   lokala    och   regionala
förutsättningar.
Enligt   utskottets   mening   har  den  nuvarande
organisationen förutsättningar att  uppfylla de krav
som angivits ovan.
Utskottet delar Kristdemokraternas  syn på behovet
av  individuella handlingsplaner. Enligt  utskottets
uppfattning   bidrar   handlingsplanerna   till  att
förbättra  sökprocessen  och underlättar därmed  för
den   arbetssökande   att   få   arbete.   För   att
handlingsplanen skall vara effektiv  måste  den utgå
från individens behov och upprättas i samråd  mellan
arbetsförmedlare   och   arbetssökande.   Av   6   §
förordningen         (2000:628)        om        den
arbetsmarknadspolitiska verksamheten framgår att det
finns ett krav på att länsarbetsnämnden i samråd med
den  arbetssökande  skall  upprätta  en  individuell
handlingsplan inom tre  månader  från  det  att  den
enskilde  anmäler  sig  som  arbetssökande  hos  den
offentliga arbetsförmedlingen.
Från  flera  partier  framförs krav på fler privata
specialförmedlingar och  belöningssystem. Utskottet
har  vid  ett  flertal tillfällen  prövat  liknande
yrkanden. Senast  utskottet behandlade frågan var i
budgetbetänkandet 2000/01:AU1  i  vilket hänvisades
till   betänkandet   1999/2000:AU7.   I  sistnämnda
betänkande anförde utskottet bl.a. följande:
Utskottet kan konstatera att lagstiftningen  medger
privata  specialförmedlingar. Tillkomsten av sådana
förmedlingar  måste  därmed  vara  avhängig  av  om
marknaden  efterfrågar  sådana  tjänster och om det
finns någon som är beredd att utföra tjänsterna.
Av   de   motioner   där   förslag  förs  fram   om
belöningssystem          för          framgångsrika
arbetsförmedlingar    respektive   arbetsförmedlare
framgår inte på något sätt  hur  sådana  system  är
tänkta att fungera. Utskottet kan för sin del se en
rad  problem  kring sådana belöningssystem. Hur kan
man  undvika  att   förmedlingar/förmedlare  endast
väljer ut de förmedlingsuppdrag  som  är  lätta att
klara   av?   Är  inte  riskerna  överhängande  att
svårplacerad arbetskraft  får  stå  utan  eller får
sämre  service från förmedlingens sida? Hur  skulle
man     kunna      väga      in      den     lokala
arbetsmarknadssituationen      i     ett     sådant
belöningssystem? Det är några exempel på frågor som
måste ställas.
Med  hänvisning  till  vad  som  anförts   förordar
utskottet att riksdagen avslår motionerna.
Utskottet  har  inte  ändrat  uppfattning  i denna
fråga.
I  flera  motioner  framhålls  att  man  i  större
utsträckning  bör  använda sig av bemanningsföretag.
Utskottet vill påpeka  att bemanningsföretag redan i
dag  används  inom  förmedlingsverksamheten.  Enligt
utskottets uppfattning kan bemanningsföretagen ha en
kompletterande funktion  inom  denna verksamhet. Det
bör dock i första hand vara myndigheterna  inom  AMV
som  skall  avgöra i vilken omfattning dessa företag
bör anlitas inom  deras verksamhet. Utskottet vill i
detta  sammanhang  erinra  om  den  arbetsgrupp  som
tillsatts inom Regeringskansliet  för  att  se  över
olika    frågor    som    rör   bemanningsföretagens
verksamhet. Utskottet återkommer  till  denna  fråga
under avsnittet Arbetslöshetsförsäkring.
Folkpartiet  framför  krav  på  att  det  görs  en
översyn  i  syfte  att  förändra arbetsförmedlingens
organisation så att den passar ett modernt flexibelt
informationssamhälle. Enligt utskottets mening pågår
redan en stark utveckling  i denna riktning. AMS har
de senaste åren genomfört en  rad  åtgärder  i syfte
att  utnyttja  den nya IT-tekniken. Som exempel  kan
nämnas   den   s.k.    Platsbanken.    Det   är   en
Internettjänst för lediga arbeten. I Platsbanken kan
arbetsgivare    annonsera    sina    tjänster    och
arbetssökande  kan  hitta  alla  arbeten som anmälts
till förmedlingen. Tjänsten hade ca 550 000 besökare
varje månad under våren 2002. Ett  annat  exempel är
det   s.k.  AMS  infocenter.  Till  infocentret  kan
allmänheten  ringa  och  få  allmän  information  om
arbetsförmedlingens  service  och  Internettjänster,
arbetslöshetsförsäkringen,   arbetsmarknaden    samt
yrken och studier.
Med   hänsyn   till  det  ovan  anförda  avstyrker
utskottet motionerna  A313 (m), A367 yrkande 3 (kd),
A384 yrkande 3 (m), A389  yrkande  9  (fp) och Sf395
yrkande 11 i denna del (fp).
När det sedan gäller Centerpartiets krav  på  stöd
till   utvecklande  av  s.k.  arbetslivscenter  vill
utskottet  påpeka  att  det  inom  ramen  för  AMV:s
verksamhet  finns utrymme att starta sådana projekt.
Ett exempel är en s.k. kundarbetsplats vid Högskolan
i   Gävle  som  har   till   syfte   att   förbättra
möjligheterna  för  högskolans  studenter  att hitta
arbete i Gävle och Gävleborg. I detta projekt  ingår
bl.a. arbetsförmedlingen i Gävle.
Med   hänvisning   till   det   anförda  avstyrker
utskottet motion Ub552 yrkande 7 (c).
Utskottet  övergår nu till Centerpartiets  förslag
om  en  ny  resursfördelningsmodell.  Utskottet  kan
konstatera att  ett  liknande  yrkande behandlades i
budgetbetänkandet  2001/02:AU1, där  det  lämnas  en
redogörelse för den  fördelningsmodell  som  används
inom AMV. Fördelningen av resurserna till respektive
län sker efter en fördelningsnyckel som AMS centralt
upprättat.  Varje  enskild länsarbetsnämnd har sedan
en  egen fördelningsnyckel  som  anpassats  till  de
lokala förhållandena. I utskottets ställningstagande
framhölls  att  det är angeläget att AMS fortlöpande
omprövar de resursfördelningsmodeller  som tillämpas
inom verket. Det åligger verket att fördela anslagna
medel på ett sådant sätt att de riktlinjer  och  mål
för   arbetsmarknadspolitiken   som  ställs  upp  av
riksdagen   och   regeringen   beaktas.   Utskottets
slutsats  blev  att  frågan  om fördelningsmodellens
operativa utformning inte bör  avgöras  av riksdagen
utan  enligt  nuvarande decentraliserade modell.  De
behandlade motionerna avstyrktes.
Utskottet  har  ingen  annan  uppfattning  i  dag.
Motion A259 yrkande 2 bör därför avslås.
När det sedan  gäller det krav på förtydligande av
de lokala arbetsmarknadsnämndernas  rättigheter  och
skyldigheter   som  framställs  i  motion  A387  kan
utskottet  konstatera  att  motionärens  förslag  är
generella och allmänt hållna. Utskottet vill peka på
att   dessa   nämnders    verksamhet    regleras   i
förordningen    (2001:623)   med   instruktion   för
Arbetsmarknadsverket. Av 36 § i förordningen framgår
att arbetsmarknadsnämnden  är ett samarbetsorgan med
uppgift     att     medverka     till    att     den
arbetsmarknadspolitiska verksamheten  inom ramen för
den    statliga   arbetsmarknadspolitiken   utformas
utifrån  lokala  förutsättningar och behov. I 38 § i
samma        förordning        föreskrivs        att
arbetsmarknadsnämnden särskilt skall

·  medverka till att målen för den nationella
arbetsmarknadspolitiken uppnås,
·
·   medverka till att finna former och skapa utrymme
för aktivitetsgarantin,
·
·  ansvara för kvaliteten i ungdomsinsatserna,
·
·  skapa samsyn mellan olika aktörer  för att främja
att varje individs arbetsförmåga tas till vara så
att  det  blir  möjligt  för  den  enskilde   att
försörja sig genom eget arbete och
·
·  mobilisera det lokala arbetsmarknadsutbudet.
·
Enligt utskottets uppfattning finns det mot bakgrund
av  det som anförts ovan inte skäl att föreslå något
tillkännagivande   i   enlighet   med   förslaget  i
motionen. Motion A387 (s) bör därför avslås.

Avslutningsvis  vill utskottet beröra de  motioner
som rör den nordiska arbetsmarknaden. Motionerna tar
sikte på förhållandena  mellan  Sverige  och Danmark
respektive   Sverige   och   Norge.   Utskottet  kan
konstatera att det finns en rad problem  som uppstår
när  någon  väljer  att arbeta eller bo i ett  annat
nordiskt land. Enligt  utskottets uppfattning är det
angeläget att så långt som möjligt ta bort de hinder
mot  ökat utbyte av arbetskraft  som  dessa  problem
innebär.
Utskottet  kan notera att det har inletts dialoger
mellan de berörda  länderna  om  hur  man skall lösa
dessa problem.
När det gäller förhållandet Sverige-Danmark  finns
det  en arbetsgrupp bestående av företrädare för  de
båda  ländernas   regeringskanslier  som  diskuterar
dessa frågor.
När  det sedan gäller  förhållandet  Sverige-Norge
pågår kontakter  mellan  de  båda  länderna bl.a. på
ministernivå. Utskottet anser att det är viktigt att
gränshindren elimineras och att resurser  byggs  upp
för  samordnad  information.  Inom Regeringskansliet
övervägs också att ta initiativ till att inrätta ett
informationskontor vid gränsen  mellan  Sverige  och
Norge där medborgarna skall kunna få hjälp med olika
frågor  som  kan  uppstå när man väljer att arbeta i
ett annat land. Utskottet  utgår  från  att man inom
detta arbete beaktar de erfarenheter som  finns från
bl.a. AF Inre Skandinavia.
Med   hänvisning   till  det  ovan  anförda  anser
utskottet inte att det  är  nödvändigt  att  föreslå
något  tillkännagivande  med  anledning  av  vad som
anförts  i  motionerna  A282  (s), A380 (s) och A390
yrkandena 3 och 4 (m). Motionerna bör därför avslås.

4. Arbetslöshetsförsäkring


Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlar utskottet  motioner
som  rör arbetslöshetsförsäkringen, däribland
frågan   om   att   införa   en   allmän  och
obligatorisk         arbetslöshetsförsäkring,
kvalificeringsregler     och      företagares
ersättningsrätt.  Utskottet  behandlar  också
motioner    som    tar    upp    frågor    om
bemanningsföretag.      Samtliga     motioner
avstyrks.
Jämför reservationerna 38  (m, kd, c, fp), 39
(m, kd, c, fp), 40 (v), 41 (kd),  42 (kd, c),
43 (m, kd, c, fp), 44 (mp) och 45 (m, kd).

Allmänna frågor


Bakgrund

Arbetslöshetsförsäkringen omfattar både arbetstagare
och  företagare och regleras i lagen  (1997:238)  om
arbetslöshetsförsäkring  (ALF).  Den  består  av  en
grundförsäkring  och  en inkomstbortfallsförsäkring.
För  att  vara  berättigad   till   ersättning  från
inkomstbortfallsförsäkringen skall den arbetslöse ha
varit medlem i en arbetslöshetskassa  i  minst  tolv
månader   (medlemsvillkor).  Vidare  krävs  att  den
arbetslöse  under  en  bestämd period utfört en viss
mängd  förvärvsarbete (arbetsvillkor)  och  att  han
eller   hon    bl.a.    är    aktivt   arbetssökande
(grundvillkor).

Arbetslösa     som    uppfyller    arbets-     och
grundvillkoren men  inte  medlemsvillkoret  har rätt
till   ersättning   från   grundförsäkringen.  Sådan
ersättning kan även lämnas till  den  som  i stället
för     arbetsvillkoret     uppfyller    ett    s.k.
studerandevillkor.
Arbetslöshetsersättning  utges  under  längst  300
ersättningsdagar oavsett den  arbetslöses  ålder. En
ersättningsperiod  kan  dock bli förlängd med  högst
300   dagar  utan  att  den  arbetssökande   behöver
uppfylla ett nytt arbetsvillkor. Under de första 100
ersättningsdagarna  har  den  arbetssökande rätt att
begränsa  sitt arbetssökande till  lämpliga  arbeten
inom sitt yrke  och  till  närområdet.  Ersättningen
från  arbetslöshetsförsäkringen  lämnas  i  form  av
dagpenning,  dvs.  ett per dag beräknat belopp.  När
det   gäller   inkomstbortfallsförsäkringen   lämnas
dagpenning med 80  %  av  den  försäkrades  tidigare
dagsförtjänst,  dock  lägst  270  kr.  De första 100
dagarna  i en ersättningsperiod lämnas s.k.  förhöjd
dagpenning. Den högsta dagpenningen är då 680 kr per
dag. Därefter  är den högsta dagpenningen 580 kr per
dag. För arbetslösa  som  endast har grundförsäkring
lämnas ett s.k. grundbelopp med 270 kr per dag.
Ändringarna som genomfördes  hösten  2000  var  en
fortsättning   på  det  förändringsarbete  som  hade
påbörjats samma  vår när riksdagen antog regeringens
proposition   Förnyad    arbetsmarknadspolitik   för
delaktighet  och tillväxt (prop.  1999/2000:98)  och
som bl.a. ledde till att det arbetsmarknadspolitiska
programmet aktivitetsgaranti  infördes i hela landet
fr.o.m. den 1 augusti 2000.
Utskottet  har,  som  tidigare  påpekats,  även  i
samband   med  behandlingen  av  budgetpropositionen
2001/02:1 hösten 2001 tagit ställning till ett antal
motioner som  rör arbetslöshetsförsäkringen och dess
finansiering.  Det  kan  noteras  att  det  i  detta
sammanhang behandlades  krav från Kristdemokraterna,
Centerpartiet  och  Folkpartiet  om  att  införa  en
allmän  och  obligatorisk   arbetslöshetsförsäkring.
Utskottet  kommer  i det följande  att  behandla  de
kvarvarande    motionerna    från    den    allmänna
motionstiden   som    tar    upp    frågor   rörande
arbetslöshetsförsäkringen.

Motioner

Moderaterna föreslår i kommittémotion  A219  att det
införs      en      allmän      och     obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring som innebär  att  ersättning
endast skall kunna lämnas under en ersättningsperiod
om  300  dagar.  Det  skall  inte  vara  möjligt att
kvalificera  sig  till  en  ny ersättningsperiod  på
något annat sätt än genom reguljärt  arbete. För att
åstadkomma  ett  bättre  försäkringsmässigt  samband
föreslås en utökad egenfinansiering (yrk. 6).

I kommittémotion A251 föreslår Kristdemokraterna att
regeringen bör utreda alternativa organisations- och
tillsynsmodeller samt konsekvenserna av att förändra
relationerna mellan de fackliga organisationerna och
arbetslöshetskassorna (yrk. 8).

Utskottets ställningstagande

Arbetslöshetsförsäkringens  uppgift  är  att ersätta
den  enskilde  för  inkomstförlust  vid arbetslöshet
under  en  omställningsperiod  fram  till  ett  nytt
arbete.     Det     samhälleliga     stödet     till
arbetslöshetsförsäkringen   syftar  bl.a.  till  att
stärka  arbetslinjen i arbetsmarknadspolitiken.  Med
det förstås  att  den arbetslöse så fort som möjligt
skall    kunna   övergå    i    reguljärt    arbete.
Arbetslöshetsförsäkringen  har  alltid  varit avsedd
att vara en omställningsförsäkring. Den får inte bli
en   permanent  försörjningsinrättning,  varken   på
heltid eller som kontinuerlig inkomstutfyllnad under
längre  perioder. Den skall inte heller användas för
att subventionera  olika branscher, eftersom det kan
leda till att det uppstår oacceptabla snedvridningar
i    konkurrensförhållandena     mellan     företag.
Försäkringen   bör  inte  heller  användas  för  att
finansiera verksamheter,  som  i  och  för  sig  kan
framstå  som  angelägna,  men som samhället i övrigt
inte prioriterar att finansiera.

De  förändringar  som  genomfördes   hösten   2000
innebär  att försäkringens grundstruktur bibehållits
samtidigt  som  arbetslinjen  har stärkts. Kravet på
att   aktivt   söka   lämpligt  arbete   har   också
förtydligats. Arbetslöshetsförsäkringen  har  blivit
rättvisare   samtidigt  som  legitimiteten  stärkts.
Förändringarna  har  också  inneburit  att  den s.k.
rundgången  mellan  åtgärder  och öppen arbetslöshet
har  motverkats då det inte längre  är  möjligt  att
kvalificera  sig  för  nya ersättningsperioder genom
deltagande i arbetsmarknadspolitiska  program  eller
insatser.  I  stället skall de som är eller riskerar
att  bli  långtidsarbetslösa  få  erbjudande  om  en
heltidsaktivitet  inom ramen för aktivitetsgarantin.
Härigenom riktas stora insatser mot den enskilde för
att få honom eller  henne  tillbaka  till  reguljärt
arbete.
En kritik som riktas mot nuvarande system  är  att
det  administreras  av  arbetslöshetskassor  som har
nära  anknytning  till olika intresseorganisationer,
vilket enligt kritikerna  bl.a.  lett till att många
personer       kommit      att      stå      utanför
arbetslöshetsförsäkringen.  Utskottet  ansluter  sig
inte till denna kritik. Enligt utskottets mening har
sambandet   mellan   arbetslöshetskassorna   och  de
fackliga   organisationerna   inneburit  ett  starkt
fackligt     engagemang     i    utvecklingen     av
arbetslöshetsförsäkringen.        De        fackliga
organisationernas           inflytande          över
arbetslöshetskassorna har inneburit  att  nödvändiga
strukturomvandlingar    inom   arbetsmarknaden   har
underlättats.    Rationaliseringar     har    kunnat
accepteras  eftersom  den ekonomiska tryggheten  för
arbetstagarna har varit  säkrad.  Bildandet av ALFA-
kassan har också lett till att de grupper  som  valt
att     stå    utanför    de    fackligt    anknutna
arbetslöshetskassorna   getts   en   möjlighet   att
omfattas  av inkomstbortfallsförsäkringen. Med denna
möjlighet kan arbetslöshetsförsäkringen numera anses
vara  en  allmän   försäkring.   Enligt   utskottets
bedömning finns det därför inget skäl att ändra  den
nuvarande  administrationen och omforma försäkringen
till ett rent statligt system.
Utskottet vill i detta sammanhang erinra om ett av
Justitieombudsmannen  den  7  december  2000  fattat
beslut (JO 780-2000). Enligt beslutet finns det inte
något    lagstöd    för    ett   överlämnande   från
arbetslöshetskassorna    till    fackförbunden    av
beslutsfattande  i  och  handläggning   av   ärenden
rörande  arbetslöshetsförsäkring  eller  av  ärenden
rörande   medlemskap   i   kassorna.   I   den   mån
överlämnanden  har  skett  har det enligt JO stått i
strid  med regeringsformen 11  kap.  6  §.  AMS  har
påbörjat   ett   arbete   med   att  se  över  vilka
arbetslöshetskassor   som   behöver   förändra   sin
verksamhet med anledning av JO:s beslut.
Med  hänsyn  till  det  anförda  finns det  enligt
utskottet   ingen   anledning  att  initiera   någon
utredning om konsekvenserna  av att bryta kopplingen
mellan    de    fackliga    organisationerna     och
arbetslöshetskassorna.
När  det  sedan  gäller  frågan  om  en översyn av
tillsynsverksamheten  kan  utskottet konstatera  att
ett   sådant   arbete   har   genomförts    av    en
tjänstemannagrupp inom Näringsdepartementet. Gruppen
har  redovisat sitt arbete i departementspromemorian
Tillsynen    över   arbetslöshetsförsäkringen   (Ds.
2001:75). I promemorian  föreslås att tillsynen över
alla delar av arbetslöshetsförsäkringen hålls samman
hos en från berörda parter  fristående myndighet. En
proposition kommer att överlämnas  till riksdagen de
närmaste dagarna.
Med   hänsyn   till  det  ovan  anförda  avstyrker
utskottet  förslaget  som  framförs  i  motion  A219
yrkande 6 (m).  Utskottet  föreslår också att motion
A251 yrkande 8 (kd) avslås.

Inträdesvillkor m.m.


Bakgrund

Som framgår av den inledande  redogörelsen måste den
arbetslöse uppfylla vissa villkor  för  att  ha rätt
till   arbetslöshetsersättning.   För   att  erhålla
ersättning  från inkomstbortfallsförsäkringen  krävs
att den arbetslöse  uppfyller ett medlemsvillkor och
ett arbetsvillkor.

För att erhålla medlemskap i en arbetslöshetskassa
krävs att sökanden under en sammanhängande period av
fem   veckor   under   minst    fyra    veckor   har
förvärvsarbetat  i  minst  17  timmar per vecka  och
fortfarande arbetar i minst denna omfattning.
Arbetsvillkoret innebär att den  enskilde skall ha
utfört   en   viss   mängd  förvärvsarbete.   Enligt
huvudregeln krävs att den arbetslöse under en ramtid
av  tolv  månader  omedelbart  före  arbetslöshetens
inträde  skall ha förvärvsarbetat  under  minst  sex
månader. Endast  månad då förvärvsarbete har utförts
under minst 70 timmar får räknas in. Det finns också
ett  alternativt  arbetsvillkor   som   innebär  att
sökanden skall ha förvärvsarbetat i minst 450 timmar
under  en  sammanhängande tid av sex kalendermånader
och utfört arbetet  under  minst 45 timmar under var
och  en  av  dessa  månader inom  ramtiden  på  tolv
månader.  Som kvalificerande  förvärvsarbete  räknas
även anställning  med lönebidrag, skyddat arbete hos
offentliga arbetsgivare, anställning inom Samhall AB
och anställningar som  arbetsgivaren finansierat med
anställningsstöd.        Stödformen         särskilt
anställningsstöd    räknas    däremot    inte    som
kvalificerande förvärvsarbete.
Utöver  dessa  villkor  måste  den arbetslöse även
uppfylla   vissa   grundvillkor.  Det  innebär   att
sökanden bl.a. måste vara aktivt arbetssökande, vara
beredd att anta lämpligt  arbete  och  att  medverka
till att en individuell handlingsplan upprättas.

Motioner

Vänsterpartiet hävdar i partimotion A314 att det kan
vara svårt för deltidsarbetande och för dem som  har
olika  tillfälliga anställningar att uppfylla kraven
för att  bli  medlem  i  en  arbetslöshetskassa  och
arbetsvillkoret.  Eftersom  det  är  kvinnor som har
högst   andel   av  både  deltidsanställningar   och
tillfälliga anställningar  anser  partiet att det är
tveksamt om reglerna för arbetslöshetsersättning  är
könsneutrala.  Vänsterpartiet  föreslår  därför  att
regeringen  får  i  uppdrag  att  närmare  kartlägga
effekterna av villkoren för att bli berättigad  till
arbetslöshetsersättning (yrk. 6).

Samma    synpunkter   framför   Vänsterpartiet   i
partimotion  A317 (yrk. 2) med det tillägget att man
även     bör     se     över     utformningen     av
arbetslöshetsförsäkringen  och dess konsekvenser för
invandrare.

Kristdemokraterna  förordar  i  kommittémotion  A251
(yrk.  3)  en  annan utformning av  arbetsvillkoret.
Dagens  kvalifikationskrav   för  grundbeloppet  bör
ändras. Rätten till ersättning  skall  utgå från att
man skall arbeta ett antal timmar under en ramtid av
ett  år.  Enligt  partiet  bör  man  också  överväga
lämpligheten  av  att ha olika kvalifikationsvillkor
för  grundbeloppet  och  för  den  inkomstrelaterade
ersättningen.    Partiet    föreslår    också    att
medlemsvillkoret tas bort, som en följd av förslaget
om      införande      av      en       obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring.

I  motion  A221  föreslår  Lars  Björkman och  Jeppe
Johnsson        (m)       att       reglerna       i
arbetslöshetsförsäkringen  skärps.  Om  en arbetslös
tackar  nej  till  ett  säsongsarbete,  utan att  ha
medicinska  skäl  för  detta,  skall  han eller  hon
stängas av.

Bengt Silfverstrand (s) hänvisar i motion  A275 till
att  det  tidigare  fanns en bestämmelse som innebar
att   ett   kassakort  skulle   ha   inkommit   till
vederbörande  arbetslöshetskassa  inom  åtta  veckor
efter det att kassakortets sista dag ifyllts för att
ersättning skulle utbetalas. Denna regel slopades  i
början av 1990-talet. Eftersom det numera inte finns
någon  begränsningsregel  förekommer  det att en del
kassakort skickas in till arbetslöshetskassan  långt
efter   arbetslöshetsperiodens   utgång.  Motionären
föreslår  därför  att den tidigare åttaveckorsregeln
återinförs.

I motion A285 hävdar Carina Ohlsson och Monica Green
(s) att deltidsarbetslösa  i  vissa fall kan förlora
sin ersättningsrätt om de tar ett  arbete  med högre
sysselsättningsgrad.

Utskottets ställningstagande

Enligt   utskottets   uppfattning  bör  rätten  till
arbetslöshetsersättning  bygga på en fast förankring
på arbetsmarknaden. För att  en  sökande skall anses
ha en fast förankring måste det krävas att han eller
hon  har  förvärvsarbetat  reguljärt   i   en   viss
omfattning.  Vilken  omfattning det skall vara är en
svår avvägning. Ett för  lågt  krav innebär att även
personer med en svag förankring  på  arbetsmarknaden
skulle  ha rätt till ersättning. Ett för  högt  krav
skulle  utesluta   stora   arbetstagargrupper   från
försäkringsskydd. Det skulle även kunna försvåra för
deltidsarbetande  och  grupper  med oregelbundna och
tidsbegränsade anställningar.

Utskottet anser att dagens arbetsvillkor bygger på
en godtagbar avvägning. Det innebär  rimliga krav på
sökandens  anknytning  till arbetsmarknaden.  Enligt
utskottets uppfattning förhåller  det  sig  på samma
sätt när det gäller kravet på förvärvsarbete som den
enskilde  måste uppfylla för att kunna bli medlem  i
en arbetslöshetskassa.
Utskottet  har dock förståelse för de invändningar
som framförs i  några  motioner om att vissa grupper
kan   ha   problem   med   att   kvalificera    till
arbetslöshetsersättning,    exempelvis   invandrare,
deltidsarbetslösa  och personer  med  tidsbegränsade
anställningar. Enligt  utskottets uppfattning är det
angeläget att man i första  hand  gör ansträngningar
för   att   bereda   dessa  personer  heltidsarbete.
Utskottet kan konstatera att det under senare år har
vidtagits åtgärder för  att förbättra dessa gruppers
möjligheter att få reguljära heltidsarbeten.
När  det gäller deltidsarbetslösa  har  AMS  under
2001 haft i uppdrag att kartlägga vilka arbetsgivare
som har  en  stor andel deltidsarbetare och som inte
erbjuder önskad  arbetstid.  I AMS uppdrag låg också
att ha överläggningar med dessa arbetsgivare i syfte
att  förmå  dem att organisera sitt  arbete  på  ett
annat sätt. Kartläggningen,  som  redovisades  i  en
rapport  till  regeringen  i augusti 2001, visar att
den största andelen deltidsarbetslösa återfinns inom
områdena vård, omsorg och handel  och  att kvinnor i
betydligt högre grad än män är deltidsarbetslösa. Av
rapporten framgår också att insatserna inriktats  på
att  fullfölja det arbete som påbörjats med parterna
inom vård-  och  omsorgssektorn.  Samtidigt  har ett
arbete  inletts  inom handeln samt inom hotell-  och
restaurangbranschen.  AMS  har infört en intygsrutin
som      innebär     att     arbetsgivaren      till
arbetsförmedlingen  får uppge vilket arbetsutbud som
kan  erbjudas den deltidsarbetslöse.  Villkoren  för
arbetsmarknadsutbildningen  inom vård och omsorg har
skärpts.   Arbetsmarknadsutbildning   skall   endast
beviljas under  förutsättning  att  den  förenas med
garantier   från  arbetsgivaren  som  resulterar   i
anställning med  arbetstider som motsvarar sökandens
önskemål.
I  regleringsbrevet   för   2002   har  regeringen
uppdragit åt AMS att fortsätta med de  insatser  som
påbörjades   förra   året  för  att  minska  antalet
deltidsarbetslösa.
Regeringen har också gett Arbetsmiljöverket (AV) i
uppdrag  att  bilda  en  styrgrupp   för  frågor  om
deltidsarbetslöshet.   Styrgruppen,  som   leds   av
generaldirektören för AV,  består av företrädare för
Arbetslivsinstitutet, AMS, Jämställdhetsombudsmannen
(JämO)  och  Svenska  EFS-rådet.  Styrgruppen  skall
också  utse  en referensgrupp  med  företrädare  för
arbetsmarknadens  parter. Styrgruppens uppgift skall
vara  att  påverka  de  omständigheter som
hindrar dem som arbetar deltid  och  som  vill
arbeta mer att få önskad arbetstid. Arbetet skall
vara gränsöverskridande, vilket   innebär  att
respektive   myndighets område skall utnyttjas.
För  genomförandet  av uppdraget disponerar AV
100 miljoner kronor per år  under  2002"2004.
Utskottet kan notera att de åtgärder som hittills
har vidtagits för att minska deltidsarbetslösheten har
gett effekt.
Regeringen  har  gett Arbetslivsinstitutet  i
uppdrag att se över den arbetsrättsliga
lagstiftningen (regeringsbeslut 2000-07-13, N2000/2486
ARM).  Syftet  med  uppdraget skall vara att se över
den  arbetsrättsliga  lagstiftningen   så   att  den
uppfyller  kraven på trygghet och inflytande för  de
anställda inom  ramen  för  en flexibel och effektiv
arbetsmarknad. Principer för  arbetsrättens framtida
utveckling  skall  belysas. Utvecklingstendenser  på
arbetsmarknaden genom  avtal  på  olika nivåer och i
olika  branscher  skall  beaktas.  Översynen   skall
omfatta  ett  antal  frågor.  Bland  annat skall man
studera     de    tidsbegränsade    anställningarna.
Utvecklingen    av    dessa    anställningar   skall
kartläggas.  Konsekvenserna  av  utvecklingen  skall
belysas. Vidare skall en bedömning  göras  om det är
möjligt      att      minska      skillnaderna     i
anställningstrygghet och anställningsvillkor  mellan
tillsvidareanställningar      och     tidsbegränsade
anställningar för att anställningsskyddslagen  skall
uppfylla  kraven  på trygghet och förutsägbarhet för
de anställda samt vilka  effekter detta skulle kunna
få för företagens utveckling.
När det slutligen gäller invandrares arbetsmarknad
vill  utskottet  hänvisa  till   de   åtgärder   som
redovisas ovan under avsnittet Särskilda grupper.
Enligt  utskottets  uppfattning  utgör de pågående
insatserna ett viktigt led i arbetet med att ge ovan
berörda  grupper  möjlighet  att  få  arbete  i  den
omfattning  som  svarar  mot deras arbetsutbud.  Med
hänsyn till det ovan anförda anser utskottet att det
inte finns skäl att i nuläget  göra några uttalanden
med  anledning av motionerna A251  yrkande  3  (kd),
A314  yrkande   6   (v)  och  A317  yrkande  2  (v).
Motionerna bör därför avslås.
Frågan om verkan av  att  en  deltidsarbetslös tar
ett arbete med högre sysselsättningsgrad som tas upp
i     motion     A285     rör    tillämpningen    av
arbetslöshetsförsäkringen.  Problemet  har  tidigare
behandlats  av  utskottet  i  betänkande 2000/01:AU5
Ändringar i arbetslöshetsförsäkringen m.m. Utskottet
konstaterade då att AMS är av den  uppfattningen att
ersättning skall lämnas, men att det  finns  exempel
på  kassor  som  är  av  motsatt uppfattning. Enligt
utskottet visade bl.a. det  här  exemplet på att det
finns  behov  av  en  kontinuerlig  uppföljning   av
reglernas  tillämpning.  Utskottet  vill dock betona
att  man  i  varje  enskilt  fall  måste  beakta  de
särskilda omständigheter som kan finnas.
Utskottet  har ingen annan uppfattning i dag.  Som
redan  påpekats   kommer  regeringen  att  förelägga
riksdagen     ett     förslag     till     förändrad
tillsynsverksamhet bl.a.  i  syfte  att skapa en mer
enhetlig  tillämpning. Med hänsyn till  det  anförda
avstyrker utskottet motion A285 (s).
Den  fråga   som   tas   upp  i  motion  A221  rör
grundvillkorens utformning. Utskottet kan konstatera
att det i dag redan finns ett  krav  på att sökanden
skall  anta  ett  lämpligt  arbete.  Om sökanden  är
arbetslös   och   har  arbetslöshetsersättning   kan
dagpenningen sättas ned om han eller hon avvisat ett
erbjudande om lämpligt  arbete.  Vilka principer som
skall gälla vid bedömningen av vad  som  är att anse
som  lämpligt  arbete  regleras i 11 § ALF. AMS  får
också  efter  bemyndigande   av  regeringen  meddela
föreskrifter om lämpligt arbete. Sådana föreskrifter
har  meddelats  (se  AMSFS 2000:10).  Av  11  §  ALF
framgår  att  man  vid bedömningen  av  vad  som  är
lämpligt arbete skall  ta  skälig  hänsyn  till  den
sökandes  förutsättningar  för  arbetet  samt  andra
personliga    förhållanden.   Vidare   framgår   att
bedömningen av  vad  som kan anses vara tillgängligt
och lämpligt arbete för den enskilde skall göras med
beaktande av läget på  hela  arbetsmarknaden och med
hänsyn  till  vad som rimligen kan  begäras  av  den
sökande. Utskottet vill också erinra om att sökanden
under  de  första   100   ersättningsdagarna   i  en
ersättningsperiod  får  begränsa  sig  till att söka
lämpliga arbeten inom sitt yrke och närområde.
Enligt utskottet är de ovan beskrivna reglerna väl
avvägda  och  tillåter en bedömning i varje  enskilt
fall efter vissa  riktlinjer.  Utskottet  är  därför
inte  berett  att föreslå något tillkännagivande  på
sätt som begärts  i  motion  A221  (m). Motionen bör
därför avslås.
Det  krav  som  framställs  i motion A275  om  att
införa någon form av preskriptionsregel  har  tagits
upp  av  en  arbetsgrupp  inom Näringsdepartementet.
Gruppens      resultat     har     redovisats      i
departementspromemorian   Kontrakt  för  arbete  (Ds
1999:58). I promemorian föreslogs en reglering i ALF
med innebörden att ersättning  förverkas om den inte
lyfts  inom  en på visst sätt bestämd  tvåårsperiod.
Promemorian har  inte  lett  till något förslag från
regeringen.   AMS   har   i  budgetunderlaget   till
regeringen för budgetåren 2003-2005  uttalat sig för
att införa sådana regler och då hänvisat  bl.a. till
förslaget  i  promemorian.  Budgetförslaget övervägs
för närvarande inom Regeringskansliet. Utskottet som
inte  vill  föregripa detta arbete  är  därför  inte
berett att föreslå något tillkännagivande i enlighet
med vad som anförs i motion A275 (s). Den bör därför
avslås.

Överhoppningsbar tid m.m.


Motioner

Flera motioner berör frågor om överhoppningsbar tid.
I två av dessa  behandlas  de problem som kan uppstå
när  en  person  uppbär  s.k.  vårdbidrag  eller  är
förtroendevald.

Sonia Karlsson och Conny Öhman (s)  anser  i  motion
A263 att tid i samband med vård av svårt sjukt  barn
då    föräldern    uppbär    vårdbidrag   bör   vara
överhoppningsbar.

Laila Bäck och Helena Zakariasén  (s) pekar i motion
A320  på  att  förtroendeuppdrag  inte   räknas  som
överhoppningsbar tid. Det finns en risk för  att  en
arbetslös   som   tar   på   sig   ett  uppdrag  som
förtroendevald  kan stå utan arbetslöshetsersättning
om    vederbörande   inte    blir    omvald    efter
mandatperiodens slut.

De andra  motionerna  som  behandlas i detta avsnitt
tar  upp  frågor kring studerandes  ersättningsrätt,
däribland  möjligheten   att   räkna   studier   som
överhoppningsbar tid.

Kristdemokraterna  anser  i  kommittémotion A251 att
studier skall betraktas som överhoppningsbar  tid  i
proportion till omfattningen av tiden. Studier skall
inte  behöva  vara  avslutade för att man skall vara
berättigad till arbetslöshetsersättning (yrk. 4).

I kommittémotion Ub552  anser Centerpartiet att 16 §
ALF  skall  ändras  så  att  studenter   som  annars
uppfyller  kraven för arbetslöshetsersättning  också
skall ha rätt till sådan under ferier (yrk. 2).

Karin Jeppson  m.fl. (s) anser i motion A363 att man
bör anpassa regelverket  vad  gäller studieuppehåll.
Den  situation  som  avses  är  när  den  arbetslöse
avslutat       sina      studier      och      söker
arbetslöshetsersättning  och därefter börjar studera
igen.  Om  han  eller hon vill  återuppta  studierna
krävs ett studieuppehåll  på  minst 45 dagar för att
sökanden skall vara ersättningsberättigad.

Jan Björkman m.fl. (s) föreslår  i  motion  A364  en
översyn   av  arbetslöshetsförsäkringens  regler  om
sökandens försäkran att inte återuppta studier.

Utskottets ställningstagande

När man skall  bestämma  ramtiden  under  vilken det
s.k.  arbetsvillkoret skall vara uppfyllt finns  det
viss  tid   som   inte   räknas  in.  Detta  benämns
överhoppningsbar tid och regleras  i  16 och 17 §§ i
ALF.   Exempel  på  sådan  tid  är  styrkt  sjukdom,
heltidsutbildning som sökanden avslutat efter fyllda
25 år, tid  med  föräldrapenning, totalförsvarsplikt
och  deltagande  i arbetsmarknadspolitiska  program.
Det betyder att arbete som ligger längre tillbaka än
tolv  månader  kan  medräknas   i   arbetsvillkoret.
Reglerna  är uttömmande, vilket innebär  att  varken
tid   under   vilken    den    sökande    haft   ett
förtroendeuppdrag eller tid under vilken den sökande
uppburit vårdbidrag är överhoppningsbar.

Vad   gäller   förtroendeuppdrag   kan   utskottet
konstatera  att sådana i vissa fall berättigar  till
arbetslöshetsersättning.  Det  framgår  bl.a. av AMS
meddelande    nr    17/1995.    Enligt   meddelandet
kvalificerar arvoderade förtroendeuppdrag  på heltid
eller  deltid  till arbetslöshetsersättning. Enstaka
förtroendeuppdrag    kvalificerar    däremot   inte.
Utskottet kan konstatera att reglerna  bygger på att
tid  som  är  överhoppningsbar  inte  samtidigt  kan
kvalificera  till  ersättning.  Som  framgår   anses
förtroendeuppdrag kunna kvalificera till ersättning.
Motion A320 (s) avstyrks.
När det sedan gäller situationen när sökanden  har
haft  vårdbidrag  kan utskottet känna sympati för de
synpunkter som förs fram. Frågan är dock komplicerad
bl.a.  på  grund av att  vårdbidrag  kan  ges  under
mycket  långa   perioder,  eftersom  vårdbidrag  kan
uppbäras  samtidigt  med  förvärvsinkomster.  Enligt
utskottets  mening  finns det skäl att följa frågan.
Utskottet, som utgår från att regeringen gör det, är
inte berett att i nuläget föreslå några förändringar
av  reglerna om överhoppningsbar  tid.  Motion  A263
avstyrks därför.
Utskottet  övergår  nu  till  de  motioner som rör
olika frågor om studerandes ersättningsrätt.
Utskottet har vid tidigare behandling av likartade
motioner  iakttagit  att  flertalet av de  krav  som
framförs grundas på att studerande  ofta  har  svårt
att    få    någon    ekonomisk   ersättning   under
studieuppehåll och ferier. Detta beror till stor del
på hur existerande ersättningssystem  vid studier är
utformade.
Den         grundläggande        tanken        med
arbetslöshetsförsäkringen  är  att  den skall ge den
enskilde  rätt  till ekonomisk ersättning  under  en
omställningsperiod.  Detta  innebär  att den sökande
måste  stå  till  arbetsmarknadens  förfogande   och
aktivt   söka   lämpligt  arbete.  Många  studerande
befinner sig inte i den situationen. Samtidigt skall
det  inte  förnekas   att   studenterna  kan  ha  en
oförmånlig  ställning i trygghetssystemen.  I  detta
sammanhang  kan   utskottet   notera  att  det  inom
Regeringskansliet pågår ett arbete  med  att ta fram
direktiv till en studiesocial utredning. Syftet  med
analysen   är   att   kartlägga   samspelet   mellan
studiestödssystemet  och  andra förmånssystem, bland
dem arbetslöshetsförsäkringen.
Utskottet vill också betona  att  det i dag ställs
allt  högre krav på utbildning. Det är  viktigt  att
trygghetssystemen  inte är utformade så att personer
avstår  från  studier.   Utskottet   anser  att  det
påbörjade utredningsarbetet bör avvaktas.
Med   hänvisning   till   det   anförda   avstyrks
motionerna  A251 yrkande 4 (kd), A363 (s), A364  (s)
och Ub552 yrkande 2 (c).

Företagares ersättningsrätt m.m.


Bakgrund

Arbetslöshetsförsäkringen   omfattar   som  tidigare
framgått både arbetstagare och företagare. I princip
gäller samma regler för båda dessa grupper men vissa
särregler   finns   för  företagarna.  Dessa  regler
återfinns i 34-37 §§  i ALF. Av dessa regler framgår
att en företagare skall  anses  vara  arbetslös  när
företagarens personliga verksamhet i rörelsen vid en
samlad  bedömning  kan  anses  ha  upphört  annat än
tillfälligt.  En  företagare kan även betraktas  som
arbetslös  vid ett tillfälligt  uppehåll  i  en  och
samma verksamhet.  Uppehållet  får  dock  inte  till
någon    del    vara    av    säsongskaraktär    och
ersättningsrätten  är  begränsad  till  ett avbrott.
Under   uppehållet   får  det  inte  bedrivas  någon
verksamhet.  Den försäkrade  måste  anmäla  sig  som
arbetslös och  stå till arbetsmarknadens förfogande.
Vid  bestämmandet   av  företagarnas  dagpenning  är
huvudregeln att den skall beräknas på ett genomsnitt
av inkomsterna från rörelsen  under  de  senaste tre
åren,      exklusive      avvecklingsåret,      före
arbetslöshetens inträde. Om företagaren har bedrivit
verksamhet  kortare  tid  än  tolv månader och innan
dess varaktigt haft anställning som arbetstagare kan
dagsförtjänsten,  om det är till  fördel  för  henne
eller honom, beräknas  på  grundval av inkomsten som
anställd.

Motioner

I kommittémotion A251 hävdar  Kristdemokraterna  att
egenföretagandet  i  allt större utsträckning håller
på  att  bli  ett komplement  till  en  anställning.
Enligt    partiet     är    nuvarande    regler    i
arbetslöshetsförsäkringen    främst   inriktade   på
arbetstagare.  Frågan  om  företagares  ställning  i
arbetslöshetsförsäkringen är  komplicerad  och måste
därför  snabbt ses över i syfte att ge grundtrygghet
också    till     egenföretagare.    Särskilt    bör
jordbrukarnas situation uppmärksammas. Partiet anser
också     att     kraven     för     att     erhålla
arbetslöshetsersättning måste  ses över. Reglerna om
rätt till ersättning för delägare i kooperativ måste
förtydligas. Kristdemokraterna föreslår  därför  att
det  tillsätts  en utredning med detta uppdrag (yrk.
6).

I  samma  motion   tar   partiet   upp  frågan  om
familjehemsföräldrars            rätt           till
arbetslöshetsersättning.           Kristdemokraterna
konstaterar att familjehemsföräldrar  som regel inte
kan  erhålla arbetslöshetsersättning. Partiet  anser
att arbetstagarbegreppet i arbetslöshetsförsäkringen
bör ändras  så  att  även  denna  grupp  kan erhålla
ersättning (yrk. 7).
Sistnämnda   krav  framställer  partiet  också   i
kommittémotion A211 (yrk. 22).

Centerpartiet anser  i partimotion N314 (yrk. 6) att
den         nuvarande        utformningen         av
arbetslöshetsförsäkringen  hindrar utvecklingen inom
många   kooperativ,   ekonomiska    eller    ideella
föreningar.   Enligt   partiet  bör  man  förtydliga
reglerna   så   att   de  som  verkar   inom   dessa
associationsformer kan erhålla ersättning.

I    partimotion   A212   (yrk.    11)    föreslår
Centerpartiet       att       ersättningen      från
trygghetssystemen,                         däribland
arbetslöshetsförsäkringen,    för   företagare   bör
beräknas utifrån en normal årsarbetstid.

Barbro Feltzing (mp) föreslår i  motion A213 att man
bör utreda möjligheterna för renskötande  samer  att
kunna erhålla arbetslöshetsersättning.

Utskottets ställningstagande

Utskottet    anser   det   viktigt   att   stimulera
företagandet.  Ett  väl  utvecklat företagande leder
till  fler arbetstillfällen  och  därigenom  minskad
arbetslöshet.  För  att  underlätta företagandet har
det under de senaste åren vidtagits en rad åtgärder.

En fråga som ofta diskuterats  i  detta sammanhang
är     företagarnas    möjligheter    att    erhålla
arbetslöshetsersättning.    Ersättningsrätten    har
alltid  varit  omdiskuterad.  Skäl  som anförts emot
ersättningsrätt är att det är svårt att  kontrollera
om  företagaren verkligen står till arbetsmarknadens
förfogande.   En   alltför  generös  ersättningsrätt
riskerar  att  bli  ett  slags  subvention  och  kan
indirekt  leda  till  negativa  effekter  för  andra
företag. Skäl som anförts för ersättningsrätt är att
företagarna  i  likhet  med  andra  grupper  behöver
ekonomisk trygghet.
Under  slutet  av 1990-talet  har  det  genomförts
förändringar av arbetslöshetsförsäkringen  som varit
principiellt  mycket  viktiga  och som inneburit  en
väsentlig  förbättring  av  företagares   rätt  till
ersättning.
I samband med behandlingen av regeringens  förslag
i   proposition   1999/2000:139  En  rättvisare  och
tydligare     arbetslöshetsförsäkring     framfördes
liknande krav som i ovanstående motioner.
Utskottet  noterade   då  (bet.  2000/01:AU5)  att
regeringen hade uppmärksammat företagarnas rätt till
arbetslöshetsersättning. Regeringen påpekade att det
skett stora förändringar  vad  gäller nyföretagande,
vilket   ställde   nya   krav   på   alla    sociala
försäkringssystem                          inklusive
arbetslöshetsförsäkringen.  Regeringen avsåg  därför
att analysera dessa förändringar. Vidare uppgavs det
att regeringen skulle följa utvecklingen  av  de nya
anställningsformerna  i  gränslandet egenföretagande
och  anställning.  Enligt  vad  utskottet  då  erfor
skulle  det också inom Regeringskansliet  tillsättas
en analysgrupp.
Utskottet,   som  till  viss  del  kunde  dela  de
synpunkter  som  förts   fram   i   vissa  motioner,
förutsatte    att    analysgruppen    skulle   följa
utvecklingen     av     företagarnas    rätt    till
arbetslöshetsersättning i  syfte att få ett underlag
för  fortsatta bedömningar av  om  det  krävs  några
förändringar  som  bidrar  till att företagande inte
motverkas. Enligt utskottet var det särskilt viktigt
att  följa  hur reglerna i arbetslöshetsförsäkringen
tillämpas och  att en större enhetlighet uppnås. Det
var också viktigt  att  i  sammanhanget  väga in det
kooperativa företagandet. Utskottet utgick  från att
analysgruppen  även  skulle  överväga behovet av  en
utredning     som     ser    över    reglerna     om
arbetslöshetsersättning för företagare.
Den aviserade analysgruppen tillsattes i början av
2001. Dess arbete innefattar  ersättningsrätten  för
företagare,  gränsdragnings- och tillämpningsproblem
som finns för uppdragstagare och för det kooperativa
företagandet       samt        familjehemsföräldrars
ersättningsrätt. Gruppen har också under hösten fått
i  uppdrag  att se över olika ersättningsfrågor  när
det  gäller anställda  i  bemanningsföretag.  Enligt
uppgift  från  Regeringskansliet  kommer gruppen att
under   våren   presentera   sitt  resultat   i   en
departementspromemoria.
Utskottet kan därmed konstatera  att de frågor som
tas  upp  i  de  nu aktuella motionerna  kommer  att
beröras i analysgruppens  arbete,  vilket  utskottet
värdesätter.    Utskottet    vill    mycket   starkt
understryka  att frågan om arbetslöshetsförsäkringen
för  företagare   är   av   stor  vikt.  Företagare,
uppdragstagare och verksamma  i  kooperativ  behöver
likaväl   som   andra  grupper  ekonomisk  trygghet.
Försäkringen får  inte  utformas så att den blir ett
hinder för nyföretagande.
Utskottet, som inte vill föregripa analysarbetet i
Regeringskansliet, avstyrker motionerna A211 yrkande
22 (kd), A212 yrkande 11 (c), A251 yrkandena 6 och 7
(kd) samt N314 yrkande 6  (kd).  Utskottet avstyrker
också motion A213 (mp).

Bemanningsföretag


Motioner

Moderaterna  framför  i  kommittémotion   A368   att
bemanningsföretagen symboliserar en ny syn på arbete
och  företagande. Eftersom det är svårt att veta hur
framtiden   ser  ut  väljer  både  arbetsgivare  och
arbetstagare  mer  flexibla  lösningar  som  innebär
frihet för båda parter utan att de behöver ge avkall
på    krav   om   grundtrygghet   och   rättigheter.
Bemanningsföretagen  har  också en samhällsekonomisk
nytta, eftersom de genom mer  flexibla lösningar och
sin arbetsförmedlande funktion  bidrar till att lösa
flaskhalsar i produktionen (yrk. 1).

Enligt    Moderaterna    konkurrerar     kommuner,
arbetsförmedlingar, landsting och skattefinansierade
bolag  med  privata  uthyrningsföretag. Konkurrensen
sker på helt skilda villkor.  Som  exempel anges att
arbetslösa   hyrs   ut   till  företag  genom   s.k.
arbetscentrum.    Ett   annat   exempel    är    att
arbetsförmedlingar  har  startat verksamhet med s.k.
headhunting (yrk. 2).
Reglerna     i    arbetslöshetsförsäkringen     är
diskriminerande.    En    person   som   arbetar   i
bemanningsföretag  skall  enligt   AMS  föreskrifter
betraktas som tillsvidareanställd i  den  omfattning
som   svarar  mot  dennes  arbetsutbud  oavsett  vad
anställningsförhållandet           kallas          i
anställningsavtalet. Det innebär att  han  eller hon
alltid kommer att betraktas som heltidsanställd  och
därför    inte    kan    erhålla    ersättning   vid
deltidsarbetslöshet. Reglerna bör därför  ses över i
syfte   att  åstadkomma  en  likabehandling  oavsett
vilken typ  av  företag den enskilde arbetar i (yrk.
3).
Av 4 § lagen (1993:440) om privat arbetsförmedling
och  uthyrning  av   arbetskraft   framgår  att  den
arbetstagare   som   har   sagt  upp  sig  från   en
anställning   och   tar   en  anställning   hos   en
arbetsgivare som hyr ut arbetskraft  inte  får hyras
ut  till  sin  förre  arbetsgivare  tidigare  än sex
månader   efter  det  att  anställningen  hos  denne
upphört.   Enligt    Moderaterna    drabbar    denna
bestämmelse   särskilt  anställda  som  kommer  från
offentlig sektor  och  då  framför allt kvinnor. Den
bör därför upphävas (yrk. 4).
Avslutningsvis  anser  Moderaterna  att  riksdagen
skyndsamt bör avskaffa sådana  regler som snedvrider
konkurrensen   och   försvårar  bemanningsföretagens
verksamhet.  Ytterligare   regler   motverkar   bara
flexibiliteten på arbetsmarknaden och uppkomsten  av
nya arbeten (yrk. 5).

Även  Kristdemokraterna hävdar i kommittémotion A251
att reglerna  vad  gäller arbetslöshetsförsäkring är
olika beroende på om  den  enskilde  arbetar  i  ett
privat  eller  offentligt  bemanningsföretag. Enligt
nuvarande  regler  betraktas anställda  vid  privata
bemanningsföretag alltid  som  heltidsanställda.  De
kan därför inte få någon arbetslöshetsersättning för
den  tid under vilken de är arbetslösa. Dessa regler
gäller  inte  för  dem  som  arbetar i de offentligt
organiserade  företagen.  Enligt  Kristdemokraternas
uppfattning bör reglerna ändras så att samma villkor
gäller  oavsett  om  man arbetar  i  ett  offentligt
organiserat  eller  i ett  privat  bemanningsföretag
(yrk. 5).

I motion A225 anser Bengt  Silfverstrand (s) att det
svenska regelverket för bemanningsbranschen lider av
uppenbara svagheter. Det är  av  väsentlig betydelse
att pågående utredningsarbete avslutas  och  förslag
om   relevanta   lagändringar   föreläggs   pågående
riksmöte.   Beslut   om   att  införa  krav  på  att
bemanningsföretag  måste  söka   tillstånd  för  sin
verksamhet bör fattas utan ytterligare dröjsmål.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har under ett flertal år  behandlat  olika
motioner     som     tagit    upp    frågor    kring
bemanningsföretagens villkor, senast förra våren (se
bet. 2000/01: AU8).

På förslag av utskottet beslutade riksdagen om ett
tillkännagivande  om  behovet   av   en  översyn  av
bemanningsföretag    (bet.   1999/2000:AU1,    rskr.
1999/2000:83).  Bakgrunden   var  de  slutsatser  om
branschens    verksamhet    som   presenterades    i
slutbetänkandet Personaluthyrning  (SOU 1997:58) och
ett   antal   motioner   som  bl.a.  behandlade   de
anställdas   situation,  exempelvis   löneform   och
arbetstid, men  även konkurrensförhållandena. Enligt
utskottet väckte verksamheten i bemanningsföretagen,
reglerna  för  själva   verksamheten,  verksamhetens
förhållande       till       andra      regelsystem,
konkurrensförhållanden m.m. en rad frågor. Utskottet
ansåg att översynen av verksamheten  borde  bedrivas
förutsättningslöst,  men att de anställdas situation
och de andra problem som kan vara förknippade med en
anställning i bemanningsföretag måste stå i fokus.
Regeringskansliet har  tillsatt en arbetsgrupp för
att genomföra denna översyn. Gruppens uppdrag är att
inventera de problem som kan vara förknippade med en
anställning  i  bemanningsföretag.  I  arbetsgruppen
skall      ingå      bl.a.      företrädare      för
Näringsdepartementet,  arbetsmarknadens  parter  och
branschföreträdare.  Arbetsgruppen skall samråda med
de myndigheter som kan tillföra särskild sakkunskap,
såsom de ombudsmän som har till uppgift att motverka
diskriminering   i  arbetslivet.   Uppdraget   skall
redovisas senast den 30 november 2002.
Under hand har utskottet  inhämtat  att  frågan om
auktorisation  liksom EU-kommissionens förslag  inom
kort vad gäller  bemanningsföretag  hör till det som
skall   belysas  av  arbetsgruppen.  Arbetet   skall
bedrivas förutsättningslöst.
Frågor      som      rör      tillämpningen     av
arbetslöshetsförsäkringen     för    anställda     i
bemanningsföretag   kommer  att  hanteras   av   den
tidigare nämnda analysgruppen.
Utskottet utgår från  att  många  av de frågor som
tas  upp  i  motionerna  kommer att ingå  i  de  två
gruppernas  arbete.  Det  finns   enligt  utskottets
mening   inte   skäl  att  föregripa  de  eventuella
slutsatser som grupperna kan komma att dra. Motioner
A225 (s), A251 yrkande 5 (kd) och A368 yrkandena 1-5
(m) avstyrks därför.</pre><pre>
Reservationer

Utskottets   förslag    till    riksdagsbeslut   och
ställningstaganden     har    föranlett     följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag  till  riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.

1. Arbetshandikappades integritet (punkt 1) (m)

av Mikael Odenberg (m), Kent Olsson  (m),  Patrik
Norinder (m) och Henrik Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation  1.  Riksdagen  bifaller  därmed  motion
2001/02:A278 yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Vi  har  i  olika  sammanhang  betonat vikten av att
individer  med  olika  funktionshinder   skall   ges
rimliga  möjligheter  till  ett  värdigt  liv.  Alla
människor    bör    få    möjlighet    att   uppleva
arbetsgemenskap och tillhörighet. Det är  självklart
att   individer   med   olika   funktionshinder  har
speciella behov och önskemål. Det ankommer därför på
samhället att skapa förutsättningar som ser till den
enskildes behov i stället för att utforma kollektiva
system.

Enligt vår uppfattning måste arbetshandikappade få
rimliga  möjligheter  till  valfrihet.   Det  är  en
självklarhet att personer med funktionshinder  skall
ha  rätt  till  ett liv i värdighet och att de skall
respekteras av staten. Det är av avgörande betydelse
att de funktionshindrades  integritet  inte kränks i
samband  med att frågor om stöd till dem  behandlas.
Vi  kan  konstatera   att   nuvarande   system  inte
uppfyller  dessa  grundläggande  krav.  Motion  A278
yrkandena 1 och 2 (m) bör därför tillstyrkas.

2. Arbetsmarknadspolitiska program för
arbetshandikappade m.m. (punkt 2) (m)

av  Mikael Odenberg (m), Kent Olsson (m),  Patrik
Norinder (m) och Henrik Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser  att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation  2.  Riksdagen  bifaller  därmed  motion
2001/02:A278 yrkandena  3-7  samt  avslår motionerna
2001/02:A239,       2001/02:A257,      2001/02:A269,
2001/02:A367 yrkande 17 och 2001/02:A370.

Ställningstagande

Enligt vår uppfattning  visar  de  granskningar  och
utvärderingar  som  RRV  genomfört att det finns ett
behov  av  att genomföra betydande  förändringar  av
stöden till de arbetshandikappade.

Vi gör inte  anspråk  på  att kunna presentera ett
färdigt förslag till ny utformning  av stödformerna,
därtill är nuvarande system alltför komplicerade och
komplexa.  Däremot  anser  vi att frågan  måste  ges
prioritet eftersom den nuvarande  ordningen  inte är
acceptabel.
Vi  anser  att  ett  reformprogram  som  skall  ge
respekt,   stöd   och  rimliga  valmöjligheter  till
arbetshandikappade    skall   utgå   från   följande
grundläggande riktlinjer.

·  Alla  arbetshandikappade   har   rätt   att   bli
behandlade  med  respekt.  De  skall  ha  rimliga
möjligheter   till  valfrihet.  Det  skall  klart
framgå om verksamhet  bedrivs  i vinstsyfte eller
om syftet är av annan art.
·
·  Gravt   arbetshandikappade   skall  inte   behöva
riskera  att  någon  annan  får deras  rättmätiga
plats,  därför att verksamheten  drivs  delvis  i
syfte  att   sälja  produkterna  på  den  privata
marknaden.
·
·  Stöden måste göra  en  tydlig åtskillnad beroende
på om verksamheten drivs  på kommersiella grunder
eller inte. Verksamheter som  Samhall AB bedriver
bör inte konkurrera med privat näringsverksamhet.
Samhall  AB  skall  se  till  att de  allra  mest
utsatta  individerna  är  de som först  kommer  i
fråga när det gäller nya arbetstillfällen.
·
·  Regelverk och föreskrifter  måste tydliggöras med
avseende    på    vem   som   kan   anses    vara
arbetshandikappad och därmed i behov av stöd. Den
som inte har något  arbetshandikapp  skall heller
inte   komma   i   fråga   för  anställning  inom
verksamheter som exempelvis Samhall AB.
·
§  Uppdraget      att      ge     arbetshandikappade
rehabilitering och ökade  möjligheter till arbete
inom den reguljära arbetsmarknaden  måste stärkas
och betonas. Resultaten bör redovisas årligen.
§
·  Incitamenten  måste ändras så att viss  ekonomisk
belöning kan utgå  för varje genomförd åtgärd som
avser rehabilitering  och  för  individer som har
blivit     anställda     inom    den    reguljära
arbetsmarknaden.
·
·  Stöden    till    de    arbetshandikappade    bör
kontinuerligt    utvärderas     och     redovisas
offentligt. De övergripande målsättningarna måste
förtydligas i syfte att motverka målkonflikter.
·
Med   hänsyn   till  det  anförda  bör  motion  A278
yrkandena 3-7 (m)  bifallas.  Motionerna  A239  (s),
A257  (mp),  A269 (s), A367 yrkande 17 (kd) och A370
(s)  bör  avslås   i  den  mån  de  inte  kan  anses
tillgodosedda genom vad som anförts.


3.     Arbetsmarknadspolitiska program för
arbetshandikappade m.m. (punkt 2) (kd)

av Stefan Attefall (kd) och Maria Larsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets  förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation  3.  Därmed  bifaller  riksdagen  motion
2001/02:A367  yrkande  17 samt avstyrker  motionerna
2001/02:A239,      2001/02:A257,       2001/02:A269,
2001/02:A278 yrkandena 3-7 och 2001/02: A370.

Ställningstagande

Vi  anser  att  det  bör införas en bestämmelse  som
innebär att om risk för  uppsägning föreligger skall
en sänkning av lönebidrag inte genomföras. Möjlighet
till en ersättning på 90 %  av lönen vid anställning
i  ideella  organisationer  skall  gälla  såväl  vid
nyanställningar som för dem som innehade anställning
efter den 1 juli 1995. Med hänsyn  till  det anförda
anser  vi  att  riksdagen  bör  bifalla motion  A367
yrkande 17 (kd) samt avslå motionerna A239 (s), A257
(mp), A269 (s), A278 yrkandena 3-7 (m) och A370 (s).


4. Arbetsmarknaden för äldre (punkt 3) (m)

av Mikael Odenberg (m), Kent Olsson  (m),  Patrik
Norinder (m) och Henrik Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation  4. Riksdagen bifaller därmed motionerna
2001/02:A240 och  2001/02:A391 yrkande 8 samt avslår
motionerna  2001/02:A204  yrkande  2,  2001/02:A334,
2001/02:A367  yrkande  7  i  denna del, 2001/02:A389
yrkande 18 och 2001/02:So630 yrkande 1.

Ställningstagande

Äldre  personers erfarenhet och  kunskap  måste  tas
till vara  bättre  på arbetsmarknaden. Fler personer
borde kunna stanna kvar på arbetsmarknaden högre upp
i åldrarna. Den faktiska  pensionsåldern  är  mycket
lägre   än   den   formella.   Såväl   demografiska,
ekonomiska som mänskliga skäl understryker vikten av
att arbetstagare ges möjligheter att finnas  kvar på
arbetsmarknaden högre upp i åldrarna.

De ekonomiska incitamenten för äldre personer  att
stanna   kvar  längre  på  arbetsmarknaden  och  för
arbetsgivare att behålla och anställa äldre personer
är  emellertid   svaga.   Riksdagens  revisorer  har
granskat   arbetslinjens   tillämpning    på   äldre
personer.  De anser att de olika ersättningssystemen
måste renodlas  och  förenklas och att det behövs en
bättre    samordning   mellan    socialförsäkringen,
arbetslöshetsförsäkringen     och     avtalen     på
arbetsmarknaden.
Vi  anser  att  regeringen bör göra en systematisk
genomgång   av   aktuella    regelverk    som    den
arbetsrättsliga                      lagstiftningen,
skattelagstiftningen, socialförsäkringssystemen  och
kollektivavtalen.  Vidare bör regeringen sammankalla
berörda parter till  överläggningar  i  syfte att få
till  stånd  en  samsyn  om  problemen  och för  att
undersöka förutsättningarna för förändringar. Det är
i  detta  sammanhang viktigt att staten föregår  med
gott  exempel   när  det  gäller  att  skapa  bättre
möjligheter för äldre  personer  att  stanna kvar på
arbetsmarknaden.
En  annan  åtgärd  som  bör vidtas för att  främja
arbetslinjen  för  äldre  personer   är   att  skapa
möjligheter   för   äldre   arbetslösa  att  genomgå
kortare, särskilt inriktade yrkesutbildningar.
Vad vi har anfört bör ges regeringen  till  känna.
Vi  tillstyrker  därmed motionerna A240 (m) och A391
yrkande 8 (m). Motionerna  A204 yrkande 2 (kd), A334
(s), A367 yrkande 7 i denna  del  (kd), A389 yrkande
18 (fp) och So630 yrkande 1 (fp) avstyrks  i den mån
de  inte  kan  anses  tillgodosedda  genom  vad  som
anförts.

5. Arbetsmarknaden för äldre (punkt 3) (kd)

av Stefan Attefall (kd) och Maria Larsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation  5. Därmed bifaller riksdagen motionerna
2001/02:A204 yrkande  2 och 2001/02:A367 yrkande 7 i
denna  del  samt  avslår  motionerna   2001/02:A240,
2001/02:A334,  2001/02:A389 yrkande 18, 2001/02:A391
yrkande 8 och 2001/02:So630 yrkande 1.

Ställningstagande

Vi kan konstatera  att många äldre tvingas att lämna
arbetslivet tidigare  än  de  själva  vill. Bara var
fjärde  svensk  arbetar  till 65 års ålder  och  den
faktiska  pensionsåldern  är   59  år.  Många  äldre
upplever   att  den  arbetslivserfarenhet   och   de
kunskaper  som   de   har   förvärvat   under   sina
yrkesverksamma  år  inte  tas  till  vara. Det finns
också mycket som tyder på att arbetsgivare inte vill
anställa äldre arbetskraft.

Enligt  Kristdemokraternas  uppfattning   är   det
viktigt  att  man  på  olika  sätt  tar till vara de
äldres kompetens och erfarenheter. Det tar tid innan
de  yngre  fått motsvarande erfarenheter.  Vi  anser
därför  att  det   är   angeläget   att  det  skapas
möjligheter   för  de  äldre  att  delta  längre   i
arbetslivet.
För att ändra  den  attityd  som  finns inom vissa
delar av samhället när det gäller äldre  föreslår vi
att  det  genomförs  en  informationskampanj.  Bland
annat bör man informera om  den  forskning som finns
som   tydligt   visar  att  äldres  erfarenhet   och
förvärvade  kompetens   gör   dem   till   skickliga
yrkesutövare samt att deras lojalitet och engagemang
skapar stabilitet på arbetsplatsen. Goda exempel  på
arbetsplatser  med utvecklad seniorpolitik bör också
ingå  i informationen.  Det  är  också  viktigt  att
involvera de fackliga organisationerna i kampanjen.
Med  hänsyn  till  det  anförda  föreslår  vi  att
riksdagen  bifaller  motionerna  A204 yrkande 2 (kd)
och A367 yrkande 7 i denna del samt  att  motionerna
A240  (m),  A334  (s),  A389  yrkande  18 (fp), A391
yrkande 8 (m) och So630 yrkande 1 (fp) bör avslås.

6. Arbetsmarknaden för äldre (punkt 3) (c, fp)

av  Margareta  Andersson  (c)  och Elver  Jonsson
(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under  punkt 3 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation 6. Riksdagen bifaller  därmed motionerna
2001/02:A389 yrkande 18 och 2001/02:So630  yrkande 1
samt  avslår  motionerna  2001/02:A204  yrkande   2,
2001/02:A240, 2001/02:A334, 2001/02:A367 yrkande 7 i
denna del och 2001/02:A391 yrkande 8.

Ställningstagande

Vi kan konstatera att arbetslösa som fyllt 50 år har
betydligt svårare att komma in på arbetsmarknaden än
vad  yngre har. Detta gäller särskilt äldre kvinnor.
Enligt   vår   uppfattning   är  många  arbetsgivare
tveksamma till att anställa äldre  arbetslösa  trots
att dessa har lång erfarenhet och hög kompetens.  De
äldre  arbetstagarna  stannar  också kvar längre hos
sin arbetsgivare än de yngre. Att  anställa  en  55-
åring  som har ca tio år kvar på arbetsmarknaden kan
därför vara  mycket  lönsamt  för  arbetsgivaren. Vi
anser   därför   att   det   behövs   en   nationell
handlingsplan för att undanröja de hinder som  finns
på   arbetsmarknaden   för  äldres  möjligheter  att
arbeta. Detta bör ges regeringen till känna.

Med hänsyn till det anförda anser vi att riksdagen
bör tillstyrka motionerna  A389  yrkande 18 (fp) och
So630  yrkande  1  (fp)  samt avslå motionerna  A204
yrkande 2 (kd), A240 (m), A334 (s), A367 yrkande 7 i
denna del (kd) och A391 yrkande 8 (m).

7. Ungdomsprogram m.m. (punkt 5) (m)

av Mikael Odenberg (m),  Kent  Olsson (m), Patrik
Norinder (m) och Henrik Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under  punkt 5 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation  7.  Riksdagen  bifaller  därmed  motion
2001/02:Kr425  yrkande  5  samt   avslår  motionerna
2001/02:A208,    2001/02:A308,   2001/02:A356    och
2001/02:A389 yrkande 19.

Ställningstagande

Enligt  vår  uppfattning  är  effektiviteten  i  den
nuvarande  arbetsmarknadspolitiken   för   låg   och
undanträngningseffekterna  för stora. Det leder till
förluster,   både   för   de  arbetslösa   och   för
skattebetalarna.    Vi    anser    att     en     av
arbetsmarknadspolitikens  huvuduppgifter  måste vara
att bidra till ungdomars inträde på arbetsmarknaden.
För att åstadkomma detta bör arbetsmarknadspolitiken
koncentreras på två åtgärder.

Den  ena  är  ett erbjudande om lärlingsutbildning
för alla arbetslösa  ungdomar  mellan  20 och 25 år.
Systemet  bör  byggas upp tillsammans med  företagen
och erbjudas alla  ungdomar  i  den  aktuella åldern
efter 100 dagars arbetslöshet.
Den andra är en arbetsmarknadsutbildning med syfte
att  sörja  för  fokuserade  insatser  riktade   mot
specifika      yrkesområden     samt     definierade
kompletteringar  av arbetslösas kompetens. Här ingår
också  stöd  till  arbetshandikappade.   Mer  allmän
utbildning  av  arbetslösa  bör  inte anordnas  inom
arbetsmarknadspolitikens  ram  utan   anförtros   de
gängse systemen för vuxenutbildning.
Vi   föreslår   att   riksdagen  tillkännager  för
regeringen som sin mening  vad  vi har framfört ovan
om  lärlings-  och  arbetsmarknadsutbildning.  Detta
innebär  att  riksdagen  bör  bifalla  motion  Kr425
yrkande 5 (m) samt  avslå  motionerna A208 (s), A308
(s), A356 (s) och A389 yrkande 19 (fp).

8. Ungdomars arbetslöshetsförsäkring (punkt 6)
(m)

av Mikael Odenberg (m), Kent  Olsson  (m), Patrik
Norinder (m) och Henrik Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt  6 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation  8.  Riksdagen  bifaller  därmed  motion
2001/02:Kr425 yrkande 4.

Ställningstagande

Vi  kan  konstatera att mellan en halv och en miljon
människor  befinner  sig  i  en  position  där deras
ekonomiska  standard  inte  påverkas  av  om  de  är
arbetslösa,  arbetar  lite  eller arbetar mycket. På
detta   vis   ges  dåliga  incitament   till   många
arbetslösa  att   ge   sig  in  på  arbetsmarknaden.
Speciellt skadligt är detta  för  ungdomar som genom
att   tillbringa  ungdomsåren  i  arbetslöshet   och
bidragsberoende  riskerar  att lägga grunden för att
fortsättningen av livet tillbringas  på  samma sätt.
Detta oacceptabelt.

Enligt  vår mening skall arbetslöshetsförsäkringen
vara  en  omställningsförsäkring   som  skyddar  den
arbetslöse  mot inkomstbortfall under  den  tid  han
eller hon söker  nytt  arbete  eller  omskolar  sig.
Däremot  får  försäkringen  inte fungera som en evig
medborgarlön  för  den  som  en gång  lyckats  vinna
inträde  på  arbetsmarknaden.  Vi  anser  också  att
arbetslöshetsförsäkringen skall  utformas så att den
uppmuntrar  arbetslösa till att ta  deltidsjobb  och
korttidsanställningar. Detta bör ges regeringen till
känna.
Med hänsyn  till  det  anförda  bör  motion  Kr425
yrkande 4 (m) bifallas.

9. Unga förtidspensionerade (punkt 7) (c)

av Margareta Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation  9.  Riksdagen  bifaller  därmed  motion
2001/02:K284 yrkande 7.

Ställningstagande

Enligt  Centerpartiets  uppfattning  måste  alla ges
möjlighet    att    arbeta.    Detta   gäller   även
funktionshindrade  ungdomar,  som   i   dag  i  stor
utsträckning förtidspensioneras. Det är viktigt  att
nödvändiga insatser görs för att dessa grupper skall
få  möjlighet att bidra till vår gemensamma välfärd.
Att redan  i  unga  år bli förtidspensionerad är att
berövas   möjligheten  och   rätten   till   sociala
kontakter på  arbetsplatsen  liksom  möjligheten att
finna en egen försörjning. Riksdagen beslöt våren år
2000   att   inga   personer   under   30  år  skall
förtidspensioneras.  Beslutet förbättrar  dock  inte
situationen för dem som  redan förtidspensionerats i
unga  år.  Jag  anser  därför   att  regeringen  bör
återkomma till riksdagen med förslag  som förbättrar
för   sistnämnda  grupp  att  komma  tillbaka   till
arbetslivet.  Med  hänsyn till det anförda anser jag
att riksdagen bör bifalla motion K284 yrkande 7 (c).


10.AMS statistik (punkt 10) (fp)

av Elver Jonsson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser att utskottets  förslag  under  punkt  10
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation 10. Riksdagen bifaller därmed motionerna
2000/01:Ub38  yrkandena  5  och  6 samt 2001/02:A250
yrkandena 1-3.

Ställningstagande

Jag  kan  konstatera att statistiken  från  AMS  vid
flera tillfällen  har  vållat  kritiska diskussioner
och att denna statistik är allt annat än realistisk.
Som  exempel  kan nämnas den kritik  som  Riksdagens
revisorer  riktar   mot  att  AMS  använder  sig  av
begreppet  utomnordiska   medborgare.   Enligt   min
uppfattning  är  det  därför nödvändigt med en total
revidering av kriterier  och  strukturer  för  denna
statistik.  Jag  anser att man bör införa en ny form
av statistik som innebär  att  man  tar  yrkeslivets
krav och inte medborgarskap som grundläggande enhet.

Jag  anser  också  att  det  behövs en heltäckande
arbetslöshetsstatistik   som  bl.a.   redovisar   de
grupper  som  under  lång  tid  helt  stått  utanför
arbetskraften.  AMS  metoder för  dokumentation  och
beräkningar     om    och    kring     arbetslöshet,
arbetsmarknadspolitiska åtgärder och program måste i
grunden förändras  och  förbättras. Antalet personer
som står utanför arbetslivet utan att vara inskrivna
vid arbetsförmedlingen skall  relevant återspeglas i
statistiken.   Vidare   bör  statistiken   som   rör
långvarigt    arbetslösa   som    blir    långvarigt
sjukskrivna förbättras.
Vad som anförts ovan bör ges regeringen tillkänna.
Jag  anser  därför   att   motionerna   2000/01:Ub38
yrkandena 5 och 6 (fp) och A250 yrkandena  1-3  (fp)
bör bifallas.

11.Invandrarkvinnors arbetsmarknad (punkt 11)
(v)

av  Hans  Andersson (v) och Camilla Sköld Jansson
(v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation 11.  Riksdagen  bifaller  därmed  motion
2001/02:A317    yrkande    3   och   avslår   motion
2001/02:Sf399 yrkande 34.

Ställningstagande

Kvinnor med utländsk bakgrund  har  ett mycket svårt
läge på arbetsmarknaden. Detta kommer  att  bestå om
inte integrationspolitiken får en medveten, offensiv
och könspolitisk inriktning. Arbetet med att  stärka
dessa  kvinnors möjligheter på arbetsmarknaden måste
utvecklas.   Vi  anser  därför  att  regeringen  bör
tillsätta  en  utredning   som  skall  utarbeta  ett
handlingsprogram  för  att  öka   möjligheterna  för
kvinnor  med  utländsk  härkomst  att  komma  in  på
arbetsmarknaden.  Detta  bör  ges  regeringen   till
känna.  Med  hänsyn till det anförda bör motion A317
yrkande 3 (v)  bifallas  och motion Sf399 yrkande 34
(kd) avslås.


12.    Invandrarkvinnors arbetsmarknad
(punkt 11) (kd)

av Stefan Attefall (kd) och Maria Larsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation  12.  Riksdagen bifaller  därmed  motion
2001/02:Sf399   yrkande   34   och   avslår   motion
2001/02:A317 yrkande 3.

Ställningstagande

Invandrarkvinnor      har      en     mycket     låg
sysselsättningsgrad.   Deras   språkkunskaper    och
kunskaper  om  olika  länders  kultur  tas inte till
vara. Dessa kunskaper kan vara till stor  nytta  för
exempelvis exportindustrin. Det behövs därför enligt
vår  mening  en  särskild  insats  för att inventera
invandrarkvinnors särskilda kompetens. Dessa kvinnor
bör   också   få   utbildning   i  hur  det  svenska
arbetslivet fungerar.

Detta bör ges regeringen till känna.  Motion Sf399
yrkande 34 (kd) bör bifallas och motion A317 yrkande
3 (v) bör avslås.

13.Introduktion av invandrare (punkt 14) (c)

av Margareta Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets  förslag under punkt  14
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation  13.  Riksdagen bifaller  därmed  motion
2001/02:Sf255 yrkande 10.

Ställningstagande

Arbetskraftsbehovet  kommer framöver att vara stort.
Det innebär att det finns  stora  möjligheter för en
naturlig integration via arbetslivet.  Inventeringar
av flyktingarnas kunskaper måste göras snabbare,  så
att   de   kan   gå   direkt   till   kompletterande
utbildningar.   I   dag  översätts  -  valideras   -
invandrares     kunskaper      exempelvis      inför
högskolestudier.  Enligt  min  uppfattning borde det
vara naturligt att detta sker även  när  det  gäller
den   rena   yrkeskompetensen   så   att  eventuella
kompletteringar   kan   göras.   I   de   fall   där
utbildningsnivån   är   låg   eller   vid   fall  av
analfabetism  är  det  viktigt att insatser görs  så
snabbt som möjligt genom  sfi-utbildningar. På detta
sätt blir det möjligt för dessa grupper att snabbare
komma in i det aktiva yrkeslivet.

Vad som anförts ovan anser  jag bör ges regeringen
till känna. Motion 2001/02:Sf255  yrkande 10 (c) bör
därför bifallas.

14.Riksdagens revisorers förslag om
svenskundervisning för invandrare m.m.
(punkt 15) (m, c, fp)

av Margareta Andersson (c), Mikael  Odenberg (m),
Kent  Olsson  (m),  Patrik  Norinder (m),  Henrik
Westman (m) och Elver Jonsson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi   anser  att utskottets förslag  under  punkt  15
borde ha följande lydelse:

Riksdagen  bifaller   dels   Riksdagens   revisorers
förslag 2000/01:RR12 yrkande 3 och tillkännager  för
regeringen  som  sin  mening  vad som framförs under
Ställningstagande i reservation  14, dels motionerna
2000/01:Ub40 yrkande 3, 2001/02:A389  yrkande  20  i
denna  del,  2001/02:Sf333  yrkande  4, 2001/02:N315
yrkande  10 och 2001/02:N319 yrkande 6  samt  avslår
motionerna   2000/01:Ub39   yrkandena   4   och   6,
2001/02:A284  samt  2001/02:Sf399 yrkande 32 i denna
del.

Ställningstagande

Det växande utanförskapet  och  tudelningen  på  den
svenska  arbetsmarknaden  måste brytas. Personer med
utländsk   bakgrund   har  en  svag   ställning   på
arbetsmarknaden och därför  ofta mycket svårt att få
ordinarie arbeten på heltid. För att förbättra deras
situation krävs att det vidtas flera olika åtgärder.

Det måste införas en kompletterande utbildning för
invandrare. Alla som vill skall  ges möjligheter att
komplettera  sina  tidigare  kunskaper,   exempelvis
språkkunskaper   eller  yrkeskunskaper.  Kraven   på
svenska för invandrare  (sfi) måste skärpas. Det bör
även införas en möjlighet  att  kombinera sfi-under-
visningen  med  praktik vid arbetsplatser.  Formerna
för validering av  utländska  utbildningar bör också
ses över.
Vi  ställer  oss också bakom revisorernas  förslag
att utbildning i  svenska  i ökad utsträckning skall
kunna  erbjudas  inom  ramen för  en  förändrad  och
moderniserad   arbetsmarknadspolitik.   Enligt   vår
uppfattning bör  olika  modeller  prövas  där  såväl
privata som kommunala alternativ bör komma i fråga.
Vad  som  anförts  om  åtgärder  för att förbättra
möjligheterna för personer med utländsk bakgrund att
komma   in  på  arbetsmarknaden  med  anledning   av
motionerna 2000/01:Ub40 yrkande 3 (m), Sf333 yrkande
4 (m), N315  yrkande  10 (m), N319 yrkande 6 (m) och
A389 yrkande 20 i denna  del (fp) bör ges regeringen
tillkänna.   Vi   tillstyrker    också    Riksdagens
revisorers förslag RR12 i denna del. Motionerna A284
(s),  2000/01:Ub39 yrkandena 4 och 6 (kd) och  Sf399
yrkande  32 i denna del (kd) bör avslås i den mån de
inte kan anses tillgodosedda genom vad som anförts.

15.    Riksdagens revisorers förslag om
svenskundervisning för invandrare m.m.
(punkt 15) (kd)

av Stefan Attefall (kd) och Maria Larsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen   bifaller   dels   Riksdagens  revisorers
förslag 2000/01:RR12 yrkande 3  och tillkännager för
regeringen  som  sin mening vad som  framförs  under
Ställningstagande  i reservation 15, dels motionerna
2000/01:Ub39 yrkandena  4  och  6 samt 2001/02:Sf399
yrkande  32  i  denna  del  samt  avslår  motionerna
2000/01:Ub40  yrkande 3, 2001/02:A284,  2001/02:A389
yrkande 20 i denna  del,  2001/02:Sf333  yrkande  4,
2001/02:N315 yrkande 10 och 2001/02:N319 yrkande 6.

Ställningstagande

Att  kunna språket är av avgörande betydelse för att
komma  in  på  arbetsmarknaden. Ett arbete kan också
vara ett sätt att lära sig språket. Särskilt för dem
som inte har någon studievana kan det vara betydligt
mer effektivt att  ha  ett arbete där språket lockas
fram i olika vardagliga  situationer än att sitta på
skolbänken. Riksdagens revisorer  har föreslagit att
svenskundervisning för invandrare (sfi)  skall kunna
samordnas  med  arbetsmarknadspolitiska program.  Vi
stöder  detta.  För   att   underlätta  inträdet  på
arbetsmarknaden måste emellertid  placering ske i en
bransch  eller  ett  yrke  där den berörda  personen
tidigare varit verksam. Det  är  också  viktigt  att
svenskundervisningen  påbörjas  så snart som möjligt
så att inte väntetid på svenskundervisning  blir ett
hinder i arbetssökandet.

För   att   ytterligare   underlätta  inträdet  på
arbetsmarknaden bör svenskundervisningen  kunna vara
yrkesinriktad.  Riksdagens  revisorer  föreslår   en
översyn    av    språkutbildningen    för   utländsk
vårdpersonal.  Vi  anser  att en sådan översyn  inte
bara skall inriktas på denna  yrkesgrupp.  Översynen
bör  i  stället avse möjligheten att ge flera  olika
yrkesgrupper  en riktad svenskundervisning. En sådan
utbildning   borde    även   kunna   anpassas   till
lågutbildade  i  form  av   korta,  branschinriktade
språkkurser varvade med yrkesarbete.
Vad  som  anförts  ovan  bör ges  regeringen  till
känna. Motionerna 2000/01:Ub39  yrkandena  4  och  6
(kd)  och  2001/02:Sf399  yrkande 32 i denna del bör
därför bifallas. Även Riksdagens  revisorers förslag
RR12 yrkande 3 bör bifallas. Motionerna 2000/01:Ub40
yrkande  3 (m), A284 (s), A389 yrkande  20  i  denna
del, Sf333  yrkande  4  (m), N315 yrkande 10 (m) och
N319 yrkande 6 (m) bör avslås  i den mån de inte kan
anses tillgodosedda genom vad som anförts.

16.    Krav för att stå till
arbetsmarknadens förfogande (punkt 16) (kd)

av Stefan Attefall (kd) och Maria Larsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation 16. Riksdagen bifaller därmed motionerna
2000/01:Ub39 yrkande 5 och 2001/02:Sf399  yrkande 32
i denna del.

Ställningstagande

Eftersom  syftet  med  sfi  bl.a.  är att underlätta
inträdet  för  personer  med  utländsk  bakgrund  på
arbetsmarknaden  är  det  orimligt att en studerande
vid  sådan utbildning inte samtidigt  kan  stå  till
arbetsmarknadens  förfogande. Enligt vår uppfattning
bör inte godkända sfi-studier  vara ett krav för att
stå    till    arbetsmarknadens    förfogande    hos
arbetsförmedlingen.  Detta  bör ges regeringen  till
känna. Vi tillstyrker därför motionerna 2000/01:Ub39
yrkande  5 (kd) och Sf399 yrkande  32  i  denna  del
(kd).


17.Lokala initiativ (punkt 17) (m, kd, c, fp)

av Margareta  Andersson (c), Mikael Odenberg (m),
Stefan Attefall  (kd),  Kent  Olsson  (m), Patrik
Norinder (m), Maria Larsson (kd), Henrik  Westman
(m) och Elver Jonsson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation 17. Riksdagen bifaller därmed motionerna
2000/01:Ub38  yrkande  7, 2001/02:A226 yrkande 7 och
2001/02:Sf334 yrkande 3.

Ställningstagande

För personer med utländsk  bakgrund, som ofta har en
svag ställning på arbetsmarknaden,  är  det  oerhört
viktigt    att    det   lokala   samarbetet   mellan
arbetsförmedling,   försäkringskassa    och   kommun
fungerar  tillfredsställande. Enligt vår uppfattning
bör  man  därför   utöka  det  lokala  ansvaret  och
förbättra samordningen  mellan berörda parter så att
man  därigenom stärker den  enskildes  ställning.  I
detta  arbete  bör  man i större utsträckning än vad
som  sker i dag använda  sig  av  bemanningsföretag.
Flera försök har visat att dessa företag har lyckats
bättre  än  den traditionella arbetsförmedlingen att
få arbetsgivare  att  anställa personer med utländsk
bakgrund. Man bör också  överväga  att  införa någon
form av jobbgaranti.

Med  hänsyn  till  det ovan anförda bör motionerna
2000/01:Ub38 yrkande 7  (fp), A226 yrkande 7 (c) och
Sf334 yrkande 3 (m) bifallas.

18.Diskriminering (punkt 18) (m, kd)

av  Mikael Odenberg (m),  Stefan  Attefall  (kd),
Kent  Olsson  (m),  Patrik  Norinder  (m),  Maria
Larsson (kd) och Henrik Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation 18. Riksdagen bifaller därmed motionerna
2001/02:A319 yrkande 2 och 2001/02:Sf399 yrkande 36.

Ställningstagande

Under  2001  presenterade Studieförbundet näringsliv
och   samhälle  en   oroväckande   undersökning   om
invandrare  och deras möten med svenska myndigheter.
Undersökningen  visar att invandrarnas kontakter med
arbetsförmedlare   entydigt   har   varit   negativa
upplevelser.   Förutom   bristande   eller  felaktig
information,   likgiltighet  och  arrogans   vittnar
intervjuerna   om    direkt    diskriminering   från
arbetsförmedlarna.   Arbetsförmedlingarna   anklagas
bl.a.  för  att  hänvisa  invandrarna  till  typiska
invandrararbeten,  att  de  bara bekräftar bilden av
det utanförskap man redan känner, att egna initiativ
bemötts mycket negativt, att  de  rekommenderats att
glömma  sina  yrken osv. Den etniska  diskriminering
som förekommer  i  arbetslivet är redan tillräckligt
allvarlig. Enligt vår  uppfattning  får  det absolut
inte  vara så att man även blir diskriminerad  innan
man ens  hunnit  söka  ett arbete eller att man inte
vägleds eller uppmuntras  av arbetsförmedlare. I dag
samarbetar Diskrimineringsombudsmannen  (DO) med AMV
för att informera och säkra att det inte  förekommer
etnisk  diskriminering  bland  arbetsförmedlare.  Vi
anser  att detta arbete bör utvärderas  så  att  man
därigenom kan åtgärda de problem som finns.

Vad vi  har  anfört bör ges regeringen till känna.
Motionerna A319  yrkande  2 (m) och Sf399 yrkande 36
(kd) bör därför bifallas.

19.Förändringar av programstrukturen m.m.
(punkt 19, motiveringen) (m)

av Mikael Odenberg (m),  Kent  Olsson (m), Patrik
Norinder (m) och Henrik Westman (m).

Ställningstagande

Vi    anser    att   många   av   de   traditionella
arbetsmarknadspolitiska  programmen  och  insatserna
bör   slopas   till   förmån  för  mer  individuellt
inriktade  insatser.  Dessa   bör  utformas  utifrån
individens  bakgrund, behov och  motivation.  Enligt
vår    uppfattning     bör     merparten    av    de
arbetsmarknadspolitiska insatserna  utgöras av olika
former av utbildning.

Med  hänsyn  till  det  anförda  är  vi  ense  med
utskottets  majoritet att samtliga motioner i  denna
del bör avslås.

20.Förändringar av programstrukturen m.m.
(punkt 19) (kd)

av Stefan Attefall (kd) och Maria Larsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 19 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation 20.  Riksdagen  bifaller  därmed  motion
2001/02:A367    yrkande   10   och   avslår   motion
2001/02:A389 yrkande 4.

Ställningstagande

I  dag  finns  det  uppemot   ett   tjugotal   olika
arbetsmarknadspolitiska  program  och  insatser. För
vart och ett av dessa finns ett regelverk.  För  att
kunna    frigöra    resurser    från   arbetsgivare,
arbetssökande  och  arbetsförmedlingar   krävs   att
regelsystemen  runt  programmen  förenklas  och  att
dessa blir färre till antalet. Vissa förändringar  i
denna  riktning  har genomförts, men utskottet anser
att de är otillräckliga.

Utskottet ser positivt på det förslag som tidigare
presenterats av AMS och som innebär att det blir tre
former    av    arbetsmarknadspolitiska     program:
aktivitetsstöd,  anställningsstöd  samt projektstöd.
Detta  skulle  leda till mindre detaljreglering  och
administration   samt    göra    det   lättare   för
arbetsförmedlare  och arbetssökande  att  överblicka
regelverket.
Vi kan konstatera  att  utvecklingen inte entydigt
går mot enklare regelverk.  Som  exempel  kan nämnas
programmet anställningsstöd. Programmet har under en
period av ett år ändrats fyra gånger. Det innehåller
numera fem olika former av anställningsstöd  med var
sitt  regelverk. Konsekvensen har blivit att det  är
omöjligt  för  förmedlare  och  arbetslösa att hålla
reda på vilka regler som gäller för de olika stöden.
Vad  vi ovan anfört om programstrukturen  bör  ges
regeringen  till  känna.  Vi anser därför att motion
A367  yrkande  10  (kd)  bör bifallas.  Motion  A389
yrkande 4 (s) bör avslås.

21.Krav på kollektivavtal (punkt 20,
motiveringen) (m)

av Mikael Odenberg (m),  Kent  Olsson (m), Patrik
Norinder (m) och Henrik Westman (m).

Ställningstagande

Vi  avvisar  det synsätt som kommer till  uttryck  i
motionerna A289 (s) och A296 (s) - att avsaknaden av
kollektivavtal  innebär att ett företag är oseriöst.
De anställda i ett  företag  och  deras arbetsgivare
kan  ha  goda  skäl  för  sitt  val att inte  teckna
kollektivavtal. Vi motsätter oss  därför  tanken  på
att  kollektivavtal  skall  vara  ett  krav  för att
beviljas   anställningsstöd.  Med  hänsyn  till  det
anförda bör motionerna avslås.


22.Utbetalning av aktivitetsstöd (punkt 21,
motiveringen) (m)

av Mikael  Odenberg  (m), Kent Olsson (m), Patrik
Norinder (m) och Henrik Westman (m).

Ställningstagande

Som vi tidigare påpekat förordar  vi  att det införs
en  allmän  och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring
som administreras  av  staten.  Med en sådan lösning
kan   en   och   samma   myndighet  sköta   samtliga
utbetalningar av de ersättningar som skall utgå till
de arbetslösa.


Med hänsyn till det ovan anförda delar vi
majoritetens slutsats att motionerna A351
(s) och A359 (s) bör avslås.


23.Kvalitetsaspekter på
arbetsmarknadsutbildningen (punkt 22) (m,
fp)

av Mikael Odenberg (m),  Kent  Olsson (m), Patrik
Norinder  (m),  Henrik  Westman  (m)   och  Elver
Jonsson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 22 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation  23.  Riksdagen  bifaller  därmed motion
2001/02:A389 yrkande 14.

Ställningstagande

Arbetsmarknadsutbildningen  präglades  länge  av  en
inriktning mot utbildningar som alltför  mycket  var
anpassade   för  gårdagens  arbetsmarknad.  En  klar
förbättring har dock skett under senare år då man nu
försöker     sträva      efter      att      anpassa
arbetsmarknadsutbildningen till den enskildes  behov
och  till  förutsättningarna  och  kraven  på dagens
arbetsmarknad.   Det   är   nödvändigt   att   denna
förändring av arbetsmarknadsutbildningen fortsätter.

Arbetsmarknadsutbildningen    måste   enligt   vår
uppfattning inriktas på en mindre  volym  med  högre
kvalitet.  Det  är också viktigt att det finns andra
anordnare av arbetsmarknadsutbildning  än Lernia och
att   den   enskilde   får  större  inflytande  över
utformningen av utbildningen.
Vad  som  anförts  ovan bör  ges  regeringen  till
känna. Vi tillstyrker  därför motion A389 yrkande 14
(fp).

24.Lärlingsutbildning (punkt 24) (m, kd)

av  Mikael Odenberg (m),  Stefan  Attefall  (kd),
Kent  Olsson  (m),  Patrik  Norinder  (m),  Maria
Larsson (kd) och Henrik Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 24 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation 24. Riksdagen bifaller därmed motionerna
2001/02:A367 yrkande 11 och 2001/02:Ub429 yrkande 2.

Ställningstagande

Vi  anser  att  det måste vidtas kraftfulla åtgärder
för  att  sänka  trösklarna  för  att  komma  in  på
arbetsmarknaden.  Till   detta   kommer  att  dagens
gymnasieskola  är  mer  anpassad  för   elever   med
teoretiska  färdigheter,  vilket  har  lett till att
många inte trivs där. Därför behövs ett modernt, väl
fungerande  lärlingssystem  både inom gymnasieskolan
och inom arbetsmarknadspolitiken.

Lärlingsutbildningen skall  vara  nära knuten till
det lokala näringslivet. Om ungdomar  i  tidig ålder
får   fäste  på  den  lokala  arbetsmarknaden,  ökar
möjligheterna  för  dem  att  bo  kvar  på hemorten,
vilket  i  sin  tur  ger  positiva regionalpolitiska
konsekvenser.
Lärlingsutbildningen skall  till övervägande delen
vara  förlagd till ett företag.  Den  skall  i  stor
utsträckning  vara  individinriktad och skall därför
kunna ta olika lång tid. Den bör dock i normalfallet
inte få ta mer än tre  år.  Undantag bör kunna göras
om utbildningen är utformad för att kvalificera till
fortsatta studier vid universitet eller högskola.
Lärlingsutbildningen  skall   kvalitetssäkras  och
avslutas med ett gesällprov eller  yrkesprov. Vidare
skall  yrkesbevis  utfärdas.  Elever  med   avslutad
lärlingsutbildning skall ha behörighet till fortsatt
yrkesutbildning vid yrkeshögskola.
Detta   bör   ges   regeringen   till   känna.  Vi
tillstyrker därför motionerna A367 yrkande  11  (kd)
och Ub429 yrkande 2 (kd).

25.Företagsanpassat arbetsmarknadsstöd m.m.
(punkt 25) (mp)

av Barbro Feltzing (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets  förslag  under punkt 25
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation 25. Riksdagen bifaller därmed motionerna
2001/02:A321 och 2001/02:A386.

Ställningstagande

Personer som arbetar i branscher  som är beroende av
årstid, klimat eller säsong tvingas  regelmässigt ut
i  arbetslöshet.  Dessa  perioder skulle  i  stället
kunna  användas  för  utbildning  av  de  anställda.
Möjligheterna  att  omdisponera  arbetsmarknadsmedel
från arbetslöshetsförsäkringen  till företagsförlagd
utbildning   när  berörda  arbetsmarknadsparter   är
överens om detta måste därför ses över.

Vad jag har  anfört  i  denna  reservation bör ges
regeringen till känna. Med hänsyn  till  det anförda
anser jag att riksdagen bör bifalla motionerna  A321
(s) och A386 (mp).

26.Aktivitetsgaranti (punkt 26, motiveringen)
(m)

av  Mikael  Odenberg (m), Kent Olsson (m), Patrik
Norinder (m) och Henrik Westman (m).

Ställningstagande

Vi  har  tidigare  motsatt  oss  införandet  av  det
arbetsmarknadspolitiska                   programmet
aktivitetsgarantin. Enligt vår uppfattning ger detta
program  inga nya arbetstillfällen. I stället  anser
vi att man  bör  satsa på mer individuellt inriktade
insatser. Dessa insatser  skall  inriktas  på  olika
former  av  utbildning  så att man därigenom stärker
den enskildes ställning på arbetsmarknaden.

I likhet med utskottets  majoritet  anser  vi  att
motionerna i denna del bör avslås.

27.Aktivitetsgaranti (punkt 26) (kd)

av Stefan Attefall (kd) och Maria Larsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 26 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation  27.  Riksdagen  bifaller  därmed motion
2001/02:A367   yrkande   4  samt  avslår  motionerna
2001/02:A259  yrkande 5, 2001/02:A353,  2001/02:A389
yrkande 15 och  2001/02:Sf395  yrkandena  11 i denna
del och 13.

Ställningstagande

För   att   undvika   långtidsarbetslöshet   är  det
nödvändigt  att  på  ett  tidigt  stadium  sätta  in
relevanta åtgärder för att stödja den arbetslöse att
snabbt  få  rätt  utbildning, praktik eller hjälp på
annat sätt. Det krävs  en rad åtgärder för att bryta
långtidsarbetslöshet       såsom        individuella
handlingsplaner,  kompetenshöjning och tydliga  krav
på den arbetssökande m.m.

Den aktivitetsgaranti  som  riksdagen beslutade om
våren  2000  startade  den  1  augusti   samma   år.
Programmet  kom  inom ganska kort tid att omfatta ca
30 000   personer.   Det    har    visat   sig   att
aktivitetsgarantin har stora kvalitetsproblem. Detta
kan  förklaras  med att programmet föregåtts  av  en
alltför    kort    försöksverksamhet     och     att
förberedelsetiden varit mycket knapp.
Enligt    vår   uppfattning   är   grundidén   med
aktivitetsgarantin    riktig.    Den   innebär   att
långtidsinskrivna  kommer in i ett  mer  aktivt  och
nära samarbete med arbetsförmedlingens  personal och
att  varje enskild individs särskilda behov  beaktas
genom  de  individuella handlingsplanerna. En insats
som  aktivitetsgarantin  står  och  faller  med  den
praktiska  tillämpningen  av den. Kritik har riktats
mot  programmet  i  detta avseende.  Det  är  därför
angeläget att det vidtas  åtgärder.  Förutom  själva
jobbsökaraktiviteterna  krävs att det ställs tydliga
krav på den enskilde som  vederbörande  kan leva upp
till.  Vidare  behövs  stöd  och  hjälp  så att  den
arbetslöse  kan  bryta  arbetslöshetsmönstret.   Det
krävs  därutöver  aktiva  insatser  för att möta den
enskildes  konkreta  behov och problem.  Enligt  vår
uppfattning är det också  viktigt  att  det  sker en
nära samverkan med föreningsliv, näringsliv, privata
bemanningsföretag och förmedlare.
Vad  som  anförts  ovan  bör  ges  regeringen till
känna.  Med  hänsyn till detta anser vi  att  motion
A367 yrkande 4  (kd)  bör  bifallas. Motionerna A259
yrkande 5 (c), A353 (fp), A389  yrkande  15 (fp) och
Sf395  yrkandena  11  i  denna  del och 13 (fp)  bör
avslås  i  den  mån de inte kan anses  tillgodosedda
genom vad som anförts.

28.Aktivitetsgaranti (punkt 26) (c, fp)

av  Margareta Andersson  (c)  och  Elver  Jonsson
(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 26 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation 28. Riksdagen bifaller därmed motionerna
2001/02:A259  yrkande  5, 2001/02:A353, 2001/02:A389
yrkande 15 och 2001/02:Sf395  yrkandena  11  i denna
del  och  13 samt avslår motion 2001/02:A367 yrkande
4.

Ställningstagande

Många deltagare  i  aktivitetsgarantin har uppfattat
den  som  kränkande  och  meningslös.  Detta  gäller
särskilt  för  de äldre  arbetslösa.  Det  är  också
oklart vad innehållet  i  garantin  skall  vara  och
vilket    inflytande    den    enskilde   har   över
verksamheten.  Enligt  vår  uppfattning   finns  det
därför skäl att se över aktivitetsgarantin.  Man bör
exempelvis  överväga  om den bör tidsbegränsas eller
om det skall införas någon  form av jobbgaranti. För
äldre arbetslösa bör man också  överväga  att införa
en   möjlighet   att   erhålla   anställningar   med
lönebidrag.  Detta bör ges regeringen till känna. Av
detta följer att motionerna A259 yrkande 5 (c), A353
(fp), A389 yrkande  15 (fp) och Sf395 yrkandena 11 i
denna  del och 13 (fp)  bör  bifallas.  Motion  A367
yrkande 4 (kd) bör avslås.


29.Ytterligare insatser inom aktivitetsgarantin
(punkt 27) (kd)

av Stefan Attefall (kd) och Maria Larsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 27 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation  29.  Riksdagen  bifaller  därmed motion
2001/02:A367   yrkande   5  samt  avslår  motionerna
2001/02:A214,    2001/02:    A258,     2001/02:A268,
2001/02:A277, 2001/02:A312 och 2001/02:A344.

Ställningstagande

Bland  de långtidsinskrivna hos arbetsförmedlingarna
finns det  uppskattningsvis 10 000 personer som inte
är anställbara  på grund av handikapp, språkproblem,
sociala  problem,  låg  utbildningsnivå  etc.  Dessa
personer,     som     i     dag    återfinns    inom
aktivitetsgarantin, har små möjligheter att komma in
på  den reguljära arbetsmarknaden  eller  att  börja
studera.  Det  krävs  därför  särskilda insatser för
dessa  personer.  De  kanske inte  kan  erhålla  ett
reguljärt arbete i det  korta  perspektivet,  men de
kan  försörja  sig själva genom en samhällsinsats  i
kommunal  regi  eller  i  föreningsregi.  Det  finns
exempel på sådana  här s.k. övergångsarbetsmarknader
från flera kommuner  och  även från andra länder. Vi
anser  att  regeringen  snarast  bör  återkomma  med
förslag   till   hur   reglerna    för    en   sådan
övergångsarbetsmarknad bör vara utformade. Förslagen
bör vara utformade så att det inte finns någon  risk
för  osund konkurrens. Detta bör ges regeringen till
känna.

Vi tillstyrker  därför  motion A367 yrkande 5 (kd)
samt avstyrker motionerna A214  (s), A258 (mp), A268
(s), A277 (s), A312 (s) och A344 (s).

30.Konkurrenssituationen vid stöd till start av
näringsverksamhet (punkt 29) (kd)

av Stefan Attefall (kd) och Maria Larsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 29 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation  30.  Därmed bifaller  riksdagen  motion
2001/02:A367 yrkande 15.

Ställningstagande

Den arbetsmarknadspolitiska  verksamheten skall, som
framgår  av  4  §  förordningen  (2000:628)  om  den
arbetsmarknadspolitiska  verksamheten,  utformas  så
att den inte snedvrider konkurrensen.  AMS  allmänna
råd för tillämpningen av förordningen hänvisar också
till  nämnda  bestämmelse. Reglerna omfattar således
programmet    stöd     till     start     av    egen
näringsverksamhet,   tidigare  benämnt  starta-eget-
bidrag.

Vi   vill  i  detta  sammanhang   framhålla,   att
samtidigt  som  programmet  har  visat  sig  vara en
förhållandevis    effektiv    arbetsmarknadspolitisk
åtgärd, finns det som Riksdagens revisorer anfört en
risk för att programmet kan bidra  till  att  tränga
undan  reguljära  arbetstillfällen.  Det  är  därför
angeläget    att    understryka    vikten   av   att
myndigheterna noga beaktar att beviljade bidrag inte
snedvrider konkurrensen.
Det anförda bör ges regeringen till  känna. Motion
A367 yrkande 15 (kd) bör därför bifallas.

31.Stöd till start av näringsverksamhet för
personer som inte är arbetslösa (punkt 30)
(mp)

av Barbro Feltzing (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets  förslag under punkt  30
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation  31.  Därmed bifaller  riksdagen  motion
2001/02:N365 yrkande 1.

Ställningstagande

Att starta en firma  är  ett ekonomiskt risktagande.
Detta  gäller  speciellt i inledningsskedet.  Enligt
Miljöpartiets uppfattning  är  programmet  stöd till
start  av  näringsverksamhet  ett viktigt instrument
för att stimulera uppkomsten av  småföretag.  Enligt
nuvarande  system  kan  bara arbetslösa beviljas ett
sådant stöd. För arbetande,  som lämnar sin plats åt
någon  annan,  finns däremot inte  denna  möjlighet.
Varför arbetslösa  skulle  vara bättre på att starta
företag   än  andra  är  svårt  att   motivera.   Om
programmet  fortsättningsvis skall kunna finnas kvar
som stödform  måste  reglerna  ändras så att även de
som  inte  är  arbetslösa skall kunna  beviljas  ett
sådant  stöd.  Enligt   min   uppfattning   bör  man
tillsätta  en  utredning  som  skall  se  över vilka
effekter  en  sådan  förändring  skulle kunna få  på
nyföretagandet och den statliga budgeten.

Detta bör ges regeringen till känna.  Motion  N365
yrkande 1 (mp) bör därför tillstyrkas.

32.Utvärdering av datortek (punkt 31) (kd)

av Stefan Attefall (kd) och Maria Larsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 31 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation  32.  Riksdagen  bifaller  därmed motion
2001/02:A367 yrkande 14.

Ställningstagande

Vi  kan  inledningsvis konstatera att det  krav  som
Kristdemokraterna  länge har framfört har genomförts
genom att Statskontoret  på  regeringens uppdrag har
gjort en översyn av datortekverksamheten. Enligt vår
uppfattning är det viktigt att  regeringen  tar till
sig   undersökningen   och  förändrar  verksamhetens
inriktning utifrån denna.

Enligt vår uppfattning  bör verksamheten ändras så
att  alla  arbetslösa  utan  dataerfarenhet  erbjuds
utbildning  i  grundläggande  datakunskap   eftersom
detta  ger  ökade  möjligheter  på  arbetsmarknaden.
Utbildningen bör vara så utformad att den leder till
att vederbörande kan ta ett s.k. datakörkort.
Med hänsyn till det anförda anser vi att riksdagen
med  anledning  av  motion  A367  yrkande   14  (kd)
tillkännager  för  regeringen som sin mening vad  vi
har anfört om datortekverksamhet.

33.Trädgårds- och jordbruksnäring (punkt 33)
(c)

av Margareta Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser att utskottets  förslag  under  punkt  33
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation 33. Därmed bifaller riksdagen motionerna
2001/02:MJ340 yrkande 4 och 2001/02:MJ341 yrkande 7.

Ställningstagande

Trädgårds- och jordbruksnäringen kräver god tillgång
till säsongsarbetskraft.  Den  arbetskraften måste i
stor utsträckning rekryteras från  våra  grannländer
runt  Östersjön.  Enligt  min  uppfattning  är   det
angeläget   att   man   underlättar   för  utländska
medborgare  att arbeta här. Berörda myndigheter  bör
därför verka  för praktiska och smidiga lösningar så
att behovet av arbetskraft säkras.

Med  hänsyn  till   det   anförda  anser  jag  att
riksdagen med anledning av motionerna  MJ340 yrkande
4  (kd) och MJ341 yrkande 7 (c) bör tillkännage  som
sin   mening   vad   ovan   anförts  om  behovet  av
säsongsarbetskraft      inom     trädgårds-      och
jordbruksnäringen.

34.Arbetsförmedlingsverksamhet m.m. (punkt 36)
(m, kd, c, fp)

av Margareta Andersson  (c), Mikael Odenberg (m),
Stefan  Attefall (kd), Kent  Olsson  (m),  Patrik
Norinder  (m), Maria Larsson (kd), Henrik Westman
(m) och Elver Jonsson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 36 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation 34. Riksdagen bifaller därmed motionerna
2001/02:A313,  2001/02:A367  yrkande 3, 2001/02:A384
yrkande 3, 2001/02:A389 yrkande  9 och 2001/02:Sf395
yrkande 11 i denna del.

Ställningstagande

Enligt   vår   uppfattning  måste  det  ges   större
möjligheter  för  privata  aktörer  att  verka  inom
förmedlingsverksamheten.                      Privat
arbetsförmedlingsverksamhet måste därför stimuleras.
Härigenom  skapas  en  mer  dynamisk  utveckling  av
arbetsmetoderna  på förmedlingsområdet samtidigt som
de   arbetslösa  får   flera   alternativ.   Privata
rekryteringsföretag    och   bemanningsföretag   bör
engageras i större utsträckning  än  vad  som sker i
dag. Dessa företag har väl upparbetade kontakter med
arbetsgivarna  vilket  kan underlätta för arbetslösa
att få arbete eller arbetspraktik.

Vad  vi här har anfört  bör  ges  regeringen  till
känna. Motionerna  A313  (m),  A367  yrkande 3 (kd),
A384  yrkande 3 (m), A389 yrkande 9 (fp)  och  Sf395
yrkande 11 i denna del (fp) tillstyrks därmed.

35.Arbetslivscentrum (punkt 37) (c, fp)

av Margareta  Andersson  (c)  och  Elver  Jonsson
(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi   anser  att  utskottets  förslag  under punkt 37
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation  35.  Riksdagen bifaller  därmed  motion
2001/02:Ub552 yrkande 7.

Ställningstagande

Den   svenska   arbetsmarknaden    genomgår    stora
förändringar.  Den högre utbildningen måste anpassas
till  dessa förändringar.  För  att  långsiktigt  få
bättre  effekt  på  utbildning  och  forskning måste
näringslivet    engageras    mer    i   högskolornas
utveckling.  Det  utbyte  som  i  dag  sker   mellan
högskolor  och  läkemedels-  och elektronikindustrin
måste  spridas till andra områden.  Upprättandet  av
s.k.  Arbetslivscenter  vid  några  universitet  och
högskolor  är ett steg i rätt riktning i arbetet med
att   anpassa    den    högre    utbildningen   till
förändringarna på arbetsmarknaden.  Vi  anser därför
att  regeringen  bör  ta  initiativ till att  stödja
utvecklingen  av  Arbetslivscenter.  Detta  bör  ges
regeringen till känna.  Vi tillstyrker därför motion
Ub552 yrkande 7 (c).


36.    Resursfördelningsmodell (punkt 38)
(c, fp)

av  Margareta Andersson  (c)  och  Elver  Jonsson
(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 38 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation  36.  Riksdagen  bifaller  därmed motion
2001/02:A259 yrkande 2.

Ställningstagande

De  pilotprojekt som syftat till en ökad  samordning
mellan  arbetsförmedling,  försäkringskassa,  kommun
och   omkringliggande   näringsliv   har  gett  goda
resultat.   Detta   borde   öka   incitamenten   att
ytterligare  förstärka  det  lokala  och   regionala
ansvaret  för arbetsmarknadspolitiken. Vi anser  att
de    lokala    och     regionala     delarna     av
Arbetsmarknadsverket   bör   få  utökat  ansvar  med
därtill hörande resurser. En modell  för  fördelning
av  resurser  bör utgå från dels antalet arbetslösa,
dels den genomsnittliga  tiden  i arbetslöshet, dels
vissa individuella faktorer. Enligt  vår  mening bör
det vara Arbetsmarknadsverkets huvuduppgift att göra
denna  fördelning,  inte  att  avgöra  hur  man bäst
arbetar i olika delar av landet.

Detta  bör  enligt vår mening ges regeringen  till
känna. Vi tillstyrker  därför  motion A259 yrkande 2
(c).

37.Nordisk arbetsmarknad (punkt 40) (m)

av Mikael Odenberg (m), Kent  Olsson  (m), Patrik
Norinder (m) och Henrik Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 40 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation  37.  Riksdagen  bifaller  därmed motion
2001/02:A390   yrkandena   3   och   4  samt  avslår
motionerna 2001/02:A282 och 2001/02:A380.

Ställningstagande

Enligt vår uppfattning finns det en rad  hinder  mot
integration på arbetsmarknaden i Norden. Som exempel
kan  nämnas  förekomsten  av  olika  arbetsrättsliga
regler   och  varierande  skattenivåer.  Ett   annat
exempel är  de  olika  reglerna  för  ersättning vid
arbetslöshet. Särskilda besvärligt blir  det  för de
personer   som   arbetar   i   flera  olika  länder,
exempelvis  på  grund  av olika vikariat  eller  att
vederbörande är frilansare.  I  dessa  fall riskerar
den enskilde att stå utan arbetslöshetsersättning.

Vi   anser   därför   att  det  är  angeläget  att
regeringen i samråd med övriga  nordiska  regeringar
skyndsamt  löser  de  problem som finns för personer
som väljer att arbeta i ett annat nordiskt land. Med
hänsyn till det anförda  föreslår  vi  att riksdagen
bifaller   motion   A390  yrkandena  3  och  4  (m).
Motionerna A282 (v) och  A380 (s) avstyrks i den mån
de  inte  kan  anses  tillgodosedda  genom  vad  som
anförts.

38.Införande av en allmän och obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring (punkt 41) (m, kd,
c, fp)

av Margareta Andersson  (c), Mikael Odenberg (m),
Stefan  Attefall (kd), Kent  Olsson  (m),  Patrik
Norinder  (m), Maria Larsson (kd), Henrik Westman
(m) och Elver Jonsson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 41 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation 38.  Riksdagen  bifaller  därmed  motion
2001/02:A219 yrkande 6.

Ställningstagande

Enligt vår uppfattning bör arbetslöshetsförsäkringen
reformeras.   Det   bör   införas   en   allmän  och
obligatorisk   arbetslöshetsförsäkring.   Den    bör
utformas  så att incitamenten att ta ett nytt arbete
är stora. Inträdesvillkoren  bör  vara  så utformade
att allt arbete kvalificerar. Egenfinansieringen bör
öka.  Därigenom  uppnås  ett  bättre samband  mellan
lönebildning och arbetslöshet, vilket leder till att
arbetsmarknadens      funktionssätt      förbättras.
Företagarnas        möjlighet         att         få
arbetslöshetsersättning  måste också förbättras. Det
är  viktigt  att  arbetslöshetsförsäkringen  får  en
sådan utformning att  den  i  högre  grad tar hänsyn
till  den  allt vanligare kombinationen  anställning
och företagande.

Med hänsyn till det anförda anser vi att riksdagen
med anledning  av  motion  A219  yrkande  6  (m) bör
tillkännage för regeringen som sin mening vad vi har
anfört  om  införandet av en allmän och obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring.

39.Tillsynen över arbetslöshetskassorna m.m.
(punkt 42) (m, kd, c, fp)

av Margareta  Andersson (c), Mikael Odenberg (m),
Stefan Attefall  (kd),  Kent  Olsson  (m), Patrik
Norinder (m), Maria Larsson (kd), Henrik  Westman
(m) och Elver Jonsson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 42 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation  39.  Riksdagen  bifaller  därmed motion
2001/02:A251 yrkande 8.

Ställningstagande

Administrationen av arbetslöshetsförsäkringen har en
mycket speciell utformning. Den sköts av från staten
fristående arbetslöshetskassor som i de  flesta fall
har    stark    anknytning   till   olika   fackliga
organisationer. Kassans  beslut  är att betrakta som
myndighetsutövning  och  dess  verksamhet   bekostas
nästan  helt  med statliga medel. Under hösten  1999
presenterades två  utredningar som har genomförts av
Statskontoret respektive  Riksrevisionsverket (RRV).
I båda utredningarna ifrågasätts  dagens system. RRV
anser   att  arbetslöshetskassornas  privaträttsliga
ställning  utgör ett hinder för en effektiv tillsyn.
Statskontoret   pekar   i   sin   utredning  på  att
statsbidragen inte är utformade på  ett  sådant sätt
att  de  stimulerar  till  en  god  hushållning  med
skattebetalarnas     pengar.    En    annan    brist
Statskontoret pekar på är att statens möjlighet till
insyn i arbetslöshetskassornas  verksamhet  via  den
styrelseledamot som staten utser har förfelats.

Statskontoret  föreslår  bl.a.  att  statsbidraget
ändras så att kassorna får ekonomiska incitament att
agera  striktare och att AMS tilldelas resurser  för
en effektivare  tillsyn av arbetslöshetskassorna och
ges möjlighet att vidta sanktionsåtgärder mot dessa.
RRV anser bl.a. att  AMS måste bli effektivare i sin
utvärderings- och tillsynsroll  och föreslår att RRV
ges       befogenhet      att      även      granska
arbetslöshetskassorna.
Vi  anser   därför  att  regeringen  bör  se  över
alternativa organisations-  och  tillsynsmodeller. I
det     sammanhanget     bör    kopplingen    mellan
arbetslöshetskassorna      och      de      fackliga
organisationerna ses över. Detta  bör ges regeringen
till känna. Motion A251 yrkande 8 (kd) bör bifallas.

40.Deltidsarbetslöshet m.m. (punkt 43) (v)

av Hans Andersson (v) och Camilla  Sköld  Jansson
(v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 43 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation 40. Riksdagen bifaller därmed motionerna
2001/02:A314  yrkande  6  och 2001/02:A317 yrkande 2
samt avslår motion 2001/02:A251 yrkande 3.

Ställningstagande

Arbetslöshetsförsäkringen           är            en
omställningsförsäkring  som  bygger på anställnings-
och inkomstbortfallsprincipen.  För att få rätt till
ersättning fordras att den arbetslöse uppfyller både
ett medlems- och arbetsvillkor. För  den som har ett
fast heltidsarbete är det inga problem  att uppfylla
dessa    villkor.   Däremot   är   det   svårt   för
deltidsarbetande och för dem som har olika former av
tillfälliga  anställningar.  Detta  drabbar  framför
allt  kvinnor  och invandrare eftersom dessa grupper
är   överrepresenterade   när   det   gäller   dessa
anställningsformer.   Vi  föreslår  därför  att  det
tillsätts   en   utredning   som   skall   se   över
inträdeskraven  i  arbetslöshetsförsäkringen.  Detta
bör  ges  regeringen  till  känna.  Motionerna  A314
yrkande 6 (v) och A317 yrkande 2 (v) tillstyrks samt
A251 yrkande 3 (kd) avstyrks  i den mån den inte kan
anses tillgodosedd genom vad som anförts.


41.Deltidsarbetslöshet m.m. (punkt 43) (kd)

av Stefan Attefall (kd) och Maria Larsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 43 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation  41.  Riksdagen bifaller  därmed  motion
2001/02:A251  yrkande   3   samt  avslår  motionerna
2001/02:A314 yrkande 6 och 2001/02:A317 yrkande 2.

Ställningstagande

Vi anser att dagens kvalifikationskrav  är krångligt
utformade  och innehåller en mängd olika begränsande
komponenter.  Som  exempel  kan nämnas att det krävs
ett visst antal arbetade timmar  per  månad  för att
kunna   få  arbetslöshetsersättning.  Dagens  system
missgynnar  dem  som  har  säsongs-,  projekt  eller
deltidsarbete.   Enligt   vår  uppfattning  ger  det
felaktiga signaler om man inte  får  tillträde  till
arbetslöshetsförsäkringen därför man har förlagt sin
arbetstid  mer  fritt än vad regelsystemen tillåter.
För  många  blir det  ekonomiskt  ofördelaktigt  att
bryta en arbetslöshetsperiod  med kortare arbete. Vi
anser  därför  att  dagens  kvalifikationskrav   bör
ersättas  av  en  annan och enklare beräkningsgrund.
För  att  få  rätt till  grundbelopp  skall  man  ha
arbetat en visst antal timmar under en ramtid av ett
år. Man bör också  överväga  lämpligheten  av att ha
olika  kvalifikationsvillkor  för grundbeloppet  och
för den inkomstrelaterade ersättningen.  Eftersom vi
förordar    att    man    inför    en   obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring   bör  man  även   ta   bort
medlemsvillkoret.

Vad  som  anförts  ovan bör  ges  regeringen  till
känna. Vi tillstyrker  därför  motion A251 yrkande 3
(kd) och avstyrker motionerna A314 yrkande 6 (v) och
A317  yrkande  2  (v) i den mån de  inte  kan  anses
tillgodosedda genom vad som anförts.

42.Studerandes ersättningsrätt (punkt 49) (kd,
c)

av Margareta Andersson  (c), Stefan Attefall (kd)
och Maria Larsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 49 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation 42. Riksdagen bifaller därmed motionerna
2001/02:A251 yrkande 4 och 2001/02:Ub552  yrkande  2
samt     avslår    motionerna    2001/02:A363    och
2001/02:A364.

Ställningstagande

Den förändring som genomfördes i samband med att den
nuvarande  lagen om arbetslöshetsförsäkring infördes
och  som  innebar   att   studerande   inte  kan  få
arbetslöshetsersättning under ferierna måste ändras.
Förändringen   har   inneburit  svåra  påfrestningar
framför    allt    för    äldre     studenter    med
försörjningsansvar. Det har förekommit att studenter
tvingats avbryta sina studier för att  åter  få rätt
till  ersättning.  Enligt  vår  mening  bör 16 § ALF
ändras  så  att det åter blir möjligt för studerande
att erhålla arbetslöshetsersättning  under ferierna.
Detta bör ges regeringen till känna. Det innebär att
motionerna A251 yrkande 4 (kd) och Ub552  yrkande  2
(c)  bör  bifallas. Motionerna A363 (s) och A364 (s)
bör avslås.


43.Företagarnas ersättningsrätt (punkt 50) (m,
kd, c, fp)

av Margareta  Andersson (c), Mikael Odenberg (m),
Stefan Attefall  (kd),  Kent  Olsson  (m), Patrik
Norinder (m), Maria Larsson (kd), Henrik  Westman
(m) och Elver Jonsson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi   anser  att  utskottets  förslag  under punkt 50
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation 43. Riksdagen bifaller därmed motionerna
2001/02:A211  yrkande 22, 2001/02:A212  yrkande  11,
2001/02:A251 yrkandena  6  och  7  samt 2001/02:N314
yrkande 6.

Ställningstagande

Egenföretagande blir i allt större utsträckning  ett
komplement  till  en anställning. Nuvarande regler i
arbetslöshetsförsäkringen med krav på avregistrering
av firma och varaktigt  avbrytande  av  verksamheten
gör det svårt för företagare att behålla  en rörelse
vid  arbetslöshet.  Det måste vara möjligt att  låta
ett företag vara vilande  vid fler än ett tillfälle.
Reglerna bör utformas så att  de möjliggör en större
rörlighet mellan anställning och egenföretagande.

Ett annat grundläggande problem  med den nuvarande
regleringen  vad  gäller företagares ersättningsrätt
är att det saknas vägledande  förarbetsuttalanden  i
väsentliga  delar.  Detta  har  fått  till följd att
arbetslösa  företagare  bedöms  olika  beroende   på
vilken  arbetslöshetskassa  som  beslutat i ärendet.
Den  rättsosäkerhet  som  råder  för  företagare  är
mycket allvarlig. Vi anser därför att reglerna måste
göras tydligare.
Vi  kan  konstatera  att  det  har  tillsatts   en
analysgrupp  inom  Regeringskansliet som bl.a. skall
se  över  de  regler  som   gäller  för  företagares
ersättningsrätt.  Enligt  vår uppfattning  är  detta
inte tillräckligt. Vi förordar  i  stället  att  det
snarast  tillsätts  en  parlamentarisk utredning som
ser över företagares ersättningsrätt.  Översynen bör
också  omfatta  ersättningsrätten  för  jordbrukare,
delägare i kooperativ och familjehemsföräldrar.
Med hänsyn till det anförda anser vi att riksdagen
med  anledning av motionerna A211 yrkande  22  (kd),
A212 yrkande  11  (c),  A251  yrkandena 6 och 7 (kd)
samt  N314  yrkande  6  (kd)  bör  tillkännage   för
regeringen  som  sin  mening  vad  vi  har anfört om
företagares ersättningsrätt.

44.Samernas ersättningsrätt (punkt 51) (mp)

av Barbro Feltzing (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets  förslag under punkt  51
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation  44.  Därmed bifaller  riksdagen  motion
2001/02:A213.

Ställningstagande

I Sverige finns ett  fyrtiotal samebyar. I en sameby
bor  och  verkar de samer  som  är  renskötare  till
yrket. Varje same med familj utgör ett eget företag,
men skattemässigt  anses  varje  person  ha ett eget
företag.

Under vissa delar av året, speciellt i maj  - juni
och   augusti   -   september,  ligger  arbetet  med
renskötseln  nere.  Det  innebär  att  vissa  av  de
renskötande samerna periodvis  är arbetslösa. Enligt
nuvarande regler kan dessa samer,  trots  att de kan
stå  till arbetsmarknadens förfogande, inte  erhålla
arbetslöshetsersättning.  Detta  beror på kravet att
den arbetslöses verksamhet måste ha upphört helt för
att    denne    skall    anses    berättigad    till
arbetslöshetsersättning.
Denna  ordning  är  otillfredsställande. Jag anser
därför   att  man  bör  utreda   möjligheterna   för
renskötande      samer     att     kunna     erhålla
arbetslöshetsersättning.  Detta  bör  ges regeringen
till känna. Motion A213 (mp) bör därför bifallas.

45.Bemanningsföretag (punkt 52) (m, kd)

av  Mikael  Odenberg  (m), Stefan Attefall  (kd),
Kent  Olsson  (m),  Patrik  Norinder  (m),  Maria
Larsson (kd) och Henrik Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 52 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation 45. Riksdagen bifaller därmed motionerna
2001/02:A251  yrkande  5 och 2001/02:A368  yrkandena
1-5 samt avslår motion 2001/02:A225.

Ställningstagande

De snabbt växande bemanningsföretagen är en ny aktiv
part  när det gäller rekrytering  och  matchning  av
arbetskraft.  För  närvarande sysselsätts ungefär 24
000 personer i bemanningsföretag,  vilket  motsvarar
ca  0,6  %  av den totala arbetskraften. Under  1999
uppgick den totala omsättningen i branschen till 5,7
miljarder kronor,  vilket  var en ökning med ca 70 %
jämfört med tidigare år.

Det finns bland arbetsgivare  ett uttalat behov av
de tjänster som bemanningsföretagen har att erbjuda.
De många sysselsatta, liksom den  snabba ökningen av
antalet sysselsatta, tyder dessutom  på att det även
bland  arbetstagarna  finns  en  utbredd  vilja  att
arbeta inom bemanningsbranschen.
För    många    personer    är   arbetet   i   ett
bemanningsföretag  vägen  mot en  fast  anställning.
Inte  minst  många  invandrare   har  kommit  in  på
arbetsmarknaden  genom ett bemanningsföretag.  Många
personer som har fått  fast  anställning hos en kund
till det bemanningsföretag som  de arbetat hos söker
sig  tillbaka till bemanningsföretaget  eftersom  de
uppskattar omväxlingen i arbetet.
Bemanningsföretagen  är  inte  bara till nytta för
individen utan även för samhället eftersom de bidrar
till att öka flexibiliteten och lösa  flaskhalsar  i
produktionen.
Bemanningsföretagen   konkurrerar  dock  inte  med
andra  aktörer  på  lika villkor.  Olika  offentliga
aktörer sysslar med verksamhet  som  konkurrerar med
bemanningsföretagens men under gynnsammare  villkor.
Som   exempel   kan   nämnas   arbetsförmedlingarnas
"headhunting"-verksamhet och AMS poolverksamhet.
Även     reglerna    om    arbetslöshetsersättning
diskriminerar  anställda  hos  bemanningsföretag. De
betraktas alltid som heltidsanställda  och  får inte
någon   arbetslöshetsersättning  för  de  arbetslösa
perioderna mellan olika uppdrag. Vidare får personer
som är deltidsanställda  hos  ett  bemanningsföretag
inte någon arbetslöshetsersättning för den tid under
vilken de är arbetslösa. Vi anser att reglerna skall
vara lika för alla anställda, oavsett i vilket slags
företag de arbetar.
Vi  vill  också  avskaffa den s.k. karensregeln  i
lagen om privat arbetsförmedling  och  uthyrning  av
arbetskraft,  enligt vilken en arbetstagare som sagt
upp sig från en  anställning  och  tagit anställning
hos ett bemanningsföretag inte får hyras ut till sin
förre arbetsgivare tidigare än sex månader efter det
att anställningen hos denne upphörde. Regeln drabbar
särskilt kvinnor i den offentliga sektorn.
Enligt vår mening är bemanningsföretagen en resurs
på en stelbent och rigoröst reglerad  arbetsmarknad.
Riksdagen måste skyndsamt avskaffa sådana regler som
snedvrider      konkurrensen      och      försvårar
bemanningsföretagens verksamhet.
Med hänsyn till det anförda anser vi att riksdagen
med anledning av motionerna A251 yrkande 5 (kd)  och
A368   yrkandena   1-5   (m)   bör  tillkännage  för
regeringen  som  sin  mening vad vi  har  anfört  om
bemanningsföretag. Motion A225 (s) bör avslås.
Särskilda yttranden


Utskottets  beredning  av   ärendet   har  föranlett
följande särskilda yttranden. I rubriken  anges inom
parentes  vilken  punkt  i  utskottets förslag  till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Lönebidrag (c)


av Margareta Andersson (c).

Enligt      Centerpartiets      uppfattning      har
lönebidragssystemet      stor     betydelse      för
arbetshandikappades  möjligheter  att  komma  ut  på
arbetsmarknaden     men    också     för     ideella
organisationers  tillgång   till   arbetskraft.  Den
högsta     bidragsgrundande    lönekostnaden     vid
heltidsarbete,  det s.k. lönebidragstaket, är 13 700
kr per månad. Beloppet  har  varit  oförändrat under
lång   tid   och   motsvarar   på  intet  sätt   den
löneutveckling  som  ägt rum i samhället  i  övrigt.
Detta  medför  svårigheter   för   arbetsgivare  att
behålla eller anställa personer med arbetshandikapp.
Vi  anser  därför  att  det  är angeläget  att  höja
lönebidragstaket till 15 000 kr  per  månad  och att
det införs ett mer flexibelt lönebidragssystem.


2. Arbetshandikappade (fp)


av Elver Jonsson (fp).

Enligt  Folkpartiets uppfattning krävs det särskilda
insatser  för  arbetshandikappade för att underlätta
deras  situation  på  arbetsmarknaden.  Arbetslinjen
måste    gälla    även    för    arbetshandikappade.
Förtidspensioneringar   måste   undvikas  i  största
möjliga  utsträckning.  För  många  i   gruppen   är
anställning med lönebidrag eller skyddat arbete inom
Samhall  AB  bra  alternativ.  Lönebidragstaket  har
varit oförändrat under många år. Detta har lett till
allt  större  svårigheter  för funktionshindrade med
kvalificerade utbildningar att  få  lämpligt arbete.
Enligt  vår  uppfattning  är det viktigt  att  taket
höjs.


3. Utformning av lönebidrag (mp)


av Barbro Feltzing (mp).

Enligt nuvarande regler kan  en person få bidrag för
anställning  hos  olika  arbetsgivare.  Maximalt  är
bidraget 80 % av lönenivån upp till 13 700 kr. Nivån
avser heltid och har legat  fast  sedan  1992. Om en
arbetsgivare vill betala högre lön får denne stå för
den överskjutande delen.

För  närvarande har många lönebidragsanställningar
inom handikapporganisationer.  Det  resulterar i att
många arbetshandikappade får leva på  en  mycket låg
lönenivå. Till detta kommer att många av dem arbetar
deltid.   Detta   är   otillfredsställande  eftersom
lönebidragen i många fall  är  den enda  möjligheten
arbetshandikappade  har att få arbete.  Lönebidragen
betyder  också  mycket   för  de  funktionshindrades
föreningars möjlighet att verka.
Jag har noterat att det har kommit starka signaler
om att dessa organisationer  har svårt att klara sig
eftersom lönebidragets storlek  har varit oförändrad
sedan    1992.   Detta   leder   till   att    många
funktionshindrade    riskerar    att   förlora   sin
lönebidragsanställning.
Jag  anser  därför  att  det  är viktigt  att  det
snarast utformas ett system där lönebidraget kopplas
till  lämplig  nivå  på prisbasbeloppet  och  därmed
möjliggör en kontinuerlig uppräkning av nivån.

4. Diskriminering av äldre (kd)


av Stefan Attefall (kd) och Maria Larsson (kd).

Många äldre tvingas lämna arbetslivet tidigare än de
själva önskar. Det är  därför viktigt att skapa goda
förutsättningar för att fler skall kunna stanna kvar
längre i arbetslivet, först och främst därför att de
själva  så  önskar,  men också  därför  att  det  av
demografiska skäl finns  och  kommer  att finnas ett
stort behov av deras kompetens och insatser.

De  äldre  är  inte  en  homogen grupp utan  måste
betraktas som enskilda individer.  Ålder  är inte en
avgörande   faktor   för   människors  kapacitet  på
arbetsplatsen.  Äldres  erfarenhet   och  förvärvade
kompetens  medför yrkesskicklighet. Lojaliteten  och
engagemanget skapar stabilitet på arbetsplatsen.
Den tendens  till åldersdiskriminering som finns i
dag  måste  brytas.  Därför  är  det  angeläget  att
diskrimineringslagstiftningen  så  snart som möjligt
utökas till att omfatta förbud mot diskriminering av
äldre.   Denna  fråga  har  nyligen  behandlats   av
utskottet i betänkande 2001/02:AU3 varför vi i detta
sammanhang inte reserverat oss.

5. Aktivitetsgaranti (c)


av Margareta Andersson (c).

Centerpartiet   har   redan   tidigare  påpekat  att
problemet  på många håll i Sverige  när  det  gäller
arbetsmarknaden är den obefintliga efterfrågan, dvs.
att inga nya  jobb  skapas. För att komma till rätta
med  detta  krävs  att större  insatser  riktas  mot
arbetsmarknadens efterfrågesida,  dvs. hur man skall
underlätta  för  företag  att  växa  och  skapa  nya
arbetstillfällen. Detta är i hög grad en uppgift för
en  förbättrad  näringspolitik  men  även   en   väl
utformad arbetsmarknadspolitik kan bidra.

Enligt  vår  uppfattning  bör  en  politik för att
stärka  efterfrågan  utgå  från  en friare  regional
användning  av arbetsmarknadsmedel  för  att  stödja
anställningar   och   kontakt   med   den  reguljära
arbetsmarknaden. Den regionala verksamheten bör utgå
från ett partnerskap mellan arbetsmarknadspolitikens
regionala  institutioner och regionala arbetsgivare.
Partnerskapet    skall    syfta   till   att   skapa
"övergångsarbetsmarknader",   där   fler  arbetslösa
genom  kontakter  med  arbetsgivare skall  kunna  få
reguljära arbeten.

6. Särskilda grupper m.m. (v)


av Hans Andersson (v) och Camilla Sköld Jansson (v).

Vänsterpartiet har under  mandatperioden  deltagit i
utformandet  av  sysselsättningspolitiken  i samband
med ställningstaganden till budgetpropositioner  och
propositioner     om    arbetsmarknadspolitik    och
arbetslöshetsförsäkring.  Även  om  stora framgångar
uppnåtts återstår mycket att göra. I  själva  verket
krävs djupgående förändringar av arbetsmarknads- och
arbetslivspolitiken   för   att  möta  pågående  och
framtida omställningskrav på arbetsmarknaden.

Vi   kan   notera   en  kraftig  förstärkning   av
sysselsättningen    samtidigt    som    den    öppna
arbetslösheten har halverats.  Trots  det är arbetet
med  att  väsentligt  höja  arbetskraftsutbudet  och
sysselsättningsgraden  en  prioriterad   uppgift  om
regional   balans,  integration  och  en  förbättrad
välfärd skall kunna uppnås. Många personer utestängs
i dag från arbetslivet  på  grund av diskriminering,
fördomar,  dålig  arbetsmiljö,   arbetsvillkor   och
arbetstider som inte är anpassade till grundläggande
mänskliga  behov och lokala arbetsmarknader som inte
förmår skapa efterfrågan.
Uppnåendet  av  sysselsättningsmålet år 2004 måste
återspegla fler arbetade  timmar  och  inte  vara en
effekt  av  ökad frånvaro. Det är också viktigt  att
det regionala  arbetet  blir  framgångsrikt  när det
gäller att höja sysselsättningsgraden. I dag har ett
hundratal  kommuner  redan  nått  målet  medan många
andra      släpar     långt     efter.     Regionala
sysselsättningsmål  skulle kunna styra resurserna så
att de regionala klyftorna minskar.
På en arbetsmarknad  som  styrs av "just-in-time"-
filosofin   och   där  arbetsorganisationen   bantas
maximalt  lastas  kostnaderna   och   ansvaret   för
omställningsprocessen  över på individen, samhällets
instanser och försäkringssystemet. När arbetsgivarna
abdikerar   från   långsiktigt    ansvar    försätts
myndigheterna     i     en     omöjlig    situation.
Arbetsmarknadspolitiken blir lätt överlastad och kan
inte  fullgöra  sin uppgift på ett  effektivt  sätt.
Denna  situation  ställer   krav   på  en  förändrad
samhällspolitik  och  större lagstadgat  finansiellt
ansvar för arbetsgivarna.
Så länge den regionalt  obalanserade  utvecklingen
kvarstår  kommer  vi att få se bestående brist-  och
arbetslöshetssituationer  samtidigt i olika delar av
landet. Så länge som det är  billigt  att  säga  upp
anställda  kommer  omstruktureringsprocessen att ske
oavsett  samhällskonsekvenser.   Så  länge  som  den
ekonomiska   makten   uttrycker   aktieägarnas   och
företagets      kortsiktiga      intressen      blir
löntagarintresset      och      det      långsiktiga
samhällsintresset         förbisett.         Sårbara
näringsstrukturer   i   olika  regioner  kommer  att
drabbas av nya arbetsmarknadschocker.  I  många fall
är regionalt uthållig kompetens- och tillväxtpolitik
och förstorade arbetsmarknadsregioner inom ramen för
en  stark  kommunal ekonomi det effektiva svaret  på
djupgående sysselsättningsproblem - inte kortsiktiga
arbetsmarknadsåtgärder.
Därför  menar  vi  att  lag-  och  avtalsreglerade
omställningsförsäkringar  och omstruktureringsfonder
skulle        bidra       till       en       bättre
arbetsmarknadsutveckling. Kompetensutvecklingssystem
-  såväl  arbetsplatsbundna   som   individuella  -,
arbetstidsförkortning,                  systematiskt
arbetsmiljöarbete  och  ohälsobekämpning,  anpassade
arbetsplatser   för   äldre  och  funktionshindrade,
obligatoriska   praktikplatser   och   en   effektiv
tillämpning    antidiskrimineringslagstiftning    är
exempel   på   viktiga   åtgärder   som   kan   höja
arbetskraftsutbudet genom att ge människor möjlighet
att  delta  i arbetslivet.  Det  finns  meningsfulla
arbetsuppgifter    för    dem    som    i   dag   är
långtidsinskrivna vid arbetsförmedlingarna. Den s.k.
arbetslivspolitiken  måste  integreras  och  ges  en
större roll inom ramen för arbetsmarknadspolitiken.
Arbetsmarknadspolitiken har svårt att i  efterhand
kompensera  för  misstag och strukturfel inom  andra
politikområden. Den  könssegregerade arbetsmarknaden
som delvis bygger på traditionella utbildningsval är
ett  exempel  på detta.  Omotiverade  könsrelaterade
löneskillnader     mellan    olika    sektorer    på
arbetsmarknaden ett annat.
Den arbetsmarknadspolitiska  uppgiften måste axlas
av många parter. Det är orimligt  att  unga  kvinnor
och    invandrare    får    bära    kostnaden    för
strukturförändringar i form av låga löner och osäkra
anställningsförhållanden    och    försäkringsmässig
marginalisering - som skett under senare år.
Arbete  åt  alla kräver en samordnad  politik  som
inkluderar    såväl     en     regionalt    fördelad
kunskapsinriktad näringslivstillväxt  som en utbyggd
offentlig sektor. Skall vi klara rekryteringsbehovet
inom olika yrkesområden samtidigt som vi  inte skall
acceptera   att   människor   ställs  vid  sidan  av
utvecklingen   krävs   krafttag.  Det   lokala   och
regionala initiativet måste  få  stort  spelrum utan
att  sektorsgränser  eller  revirkonflikter   mellan
olika huvudmän förhindrar utvecklingen. Det statliga
ansvaret      för      en      rättvist     fördelad
sysselsättningstillväxt är dock  grundläggande  inom
ramen för en sund ekonomisk politik.
I   Sverige  finns  många  olika  geografiska  och
yrkesmässiga    arbetsmarknader   vars   efterfrågan
skiftar snabbt. Det  är  nödvändigt  att  finna  nya
institutionella  förutsättningar  för  att  klara av
service  till medborgarna och omställningskraven  på
ett rättvist,  rättssäkert  och  effektivt  sätt. En
förutsättning   är   en   demokratisering   av   den
ekonomiska   makten.   Det   är  viktigt  att  denna
förändring  också sätter individen  i  centrum.  Det
ställer     stora     krav     på     arbetsgivarna,
försäkringssystemen  och  sysselsättningspolitiken i
stort. Om nyföretagandet i  en  region  släpar efter
hjälper  ingen  arbetsmarknadspolitik i världen.  Om
den kommunala ekonomin  visar  underskott  blir  det
inga  välbehövliga  nyrekryteringar  inom  vård  och
omsorg oavsett hur stora behoven är.
Det   är  inte  olika  grupper  -  hur  de  nu  än
definieras - som är problemet. Det är den offentliga
sektorns   resursbrister   och  arbetslivets  dåliga
anpassningsförmåga och framförhållning  som  är  det
grundläggande   problemet.  Samtidigt  som  vi  vill
försvara arbetsmarknadspolitikens  roll  och uppgift
mot  de  marknadsfundamentalismens krafter som  vill
minska det  statliga  och  fackliga inflytandet över
regleringarna  på  arbetsmarknaden   anser   vi  att
arbetslivets nya villkor måste mötas med nya och mer
dynamiska       metoder      än      vad      dagens
arbetsmarknadspolitik    och    dess   institutioner
erbjuder. Vi menar att en ny politik  måste  föregås
av    en   djupgående   analys   av   den   pågående
förändringsprocessen  som  lämpligen  får  ske  inom
ramen för en parlamentarisk utredning.

7. Bemanningsföretag (fp)


av Elver Jonsson (fp).

Folkpartiet      anser     att     den     nuvarande
arbetsmarknadspolitiken är alldeles för stelbent och
byråkratisk. Enligt vår uppfattning måste den därför
reformeras från grunden.  Reformeringen  skall syfta
till    att    ge   den   enskilde   individen   och
platsförmedlaren  en  större  frihet att finna olika
vägar  till ett arbete. Som en viktig  del  i  denna
reformering  anser  vi  att  man  i  högre  grad bör
använda     sig     av    privata    aktörer    inom
arbetsförmedlingen.   I    detta    sammanhang   har
bemanningsföretagen en viktig roll att fylla.

Flera  försök  har  visat att bemanningsföretag  i
många fall kan förmedla  arbeten  där den offentliga
arbetsförmedlingen  har  misslyckats.  Detta  gäller
bl.a.  i  de  fall  när de arbetslösa  har  utländsk
bakgrund. Vi anser därför att man bör underlätta för
dessa företag att verka. Det är därför angeläget att
undanröja de hinder som finns i olika lagstiftningar
när det gäller bemanningsföretagens verksamhet.
Bilaga

Förteckning över behandlade förslag


Förslag från Riksdagens revisorer
2000/01:RR12

Riksdagens revisorer föreslår:

2. tar initiativ till  att se över prioriteringen av
utomnordiska            medborgare            inom
arbetsmarknadspolitiken i  enlighet  med  vad  som
anförts i avsnitt 2.6

3.  tar  initiativ  till  en  förändring  vad  avser
arbetsmarknadspolitiska         program        och
språkutbildning i enlighet med vad  som  anförts i
avsnitt 2.7


Motioner väckta med anledning av
Riksdagens revisorers förslag
2000/01:RR12


2000/01:Ub38 av Ana Maria Narti m.fl. (fp):

5.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening  vad  som i motionen anförts  om  en  total
revidering av arbetet med AMS statistik.

6. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad   som   i  motionen  anförts  om  nya
statistiska grundläggande  kategorier i studien av
högt  utbildade invandrare som  saknar  jobb  inom
sina arbetsområden.

7. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening    vad    som   i   motionen   anförts   om
aktivitetscentra   drivna    på   entreprenad   av
invandrargrupper.

2000/01:Ub39 av Erling Wälivaara m.fl. (kd):

4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad i motionen  anförs  om  att  kombinera
språkundervisning med arbete eller arbetspraktik.

5. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs om rätten att stå
till arbetsmarknadens förfogande.

6.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om yrkesspecifik
språkundervisning.

2000/01:Ub40 av Mikael Odenberg m.fl. (m):

2.  Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger   fram
förslag   till   en   förändrad   prioritering  av
utomnordiska  medborgare i enlighet  med  vad  som
anförs i motionen.

3.  Riksdagen  begär   att  regeringen  lägger  fram
förslag  till  förändrade  arbetsmarknadspolitiska
program och språkutbildning i enlighet med vad som
anförs i motionen.


Motioner från allmänna motionstiden
2001


2001/02:K284 av Agne Hansson m.fl. (c):

7. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen bör
återkomma  med  förslag som förbättrar möjligheten
att komma tillbaka  till  arbetslivet för personer
som i unga år blivit förtidspensionerade.

2001/02:Sf255 av Agne Hansson m.fl. (c):

10. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen   anförs  om  snabbare
validering av flyktingars kunskaper.

2001/02:Sf333 av Per Bill m.fl. (m):

4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad som  i  motionen  anförs  om att snabbt
möjliggöra för invandrare med utländsk  utbildning
att  få  relevant  komplettering  och komma ut  på
arbetsmarknaden.

2001/02:Sf334 av Margit Gennser m.fl. (m):

3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  att  regeringen
prövar   möjligheterna   att   stärka  det  lokala
ansvaret för de arbetslösas situation.

2001/02:Sf395 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

11.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen   anförs   om  privata
arbetsförmedlingar och bemanningsföretag.

13.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om jobbgaranti.

2001/02:Sf399 av Magda Ayoub m.fl. (kd):

32. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs om att  kombinera
språkundervisning  med  arbete  och  arbetspraktik
samt  om  rätten  att  stå  till  arbetsmarknadens
förfogande.

34. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om invandrarkvinnors
ställning på arbetsmarknaden.

36. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en utvärdering
bör   göras   av  DO:s  och  Arbetsmarknadsverkets
samarbete.

2001/02:Sf400 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

5. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om invandrare och
företagande.

2001/02:So630 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

1.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om äldres rätt att
jobba   och   en   nationell   handlingsplan   mot
diskriminering av äldre i arbetslivet.

2001/02:Kr227 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening    vad    som    i   motionen   anförs   om
arbetsmarknaden.

13. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad i motionen anförs om konstnärerna  och
arbetsmarknadsstödet.

2001/02:Kr419 av Ana Maria Narti m.fl. (fp):

30. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  kultur   och
arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

2001/02:Kr425 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m):

4.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs om en  reformerad
arbetslöshetsförsäkring.

5.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om lärlings- och
arbetsmarknadsutbildning.

2001/02:Ub429 av Stefan Attefall m.fl. (kd):

2.  Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger   fram
förslag  om införande av en lärlingsutbildning som
arbetsmarknadspolitisk åtgärd.

2001/02:Ub552 av Sofia Jonsson m.fl. (c):

2. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i motionen anförs om ändring av 16  §
lagen  om arbetslöshetsförsäkring  (1997:238)  för
att studenterna  som  annars  uppfyller kraven för
arbetslöshetsersättning också skall  ha  rätt till
denna ersättning under ferier.

7.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs   om  att  stödja
utvecklingen av Arbetslivscenter.

2001/02:MJ340 av Caroline Hagström m.fl. (kd):

4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad som  i  motionen anförs om en utredning
om        trädgårdsnäringens        säsongsmässiga
arbetskraftsbehov.

2001/02:MJ341 av Gunnel Wallin (c):

7. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om att uppdra åt
arbetsmarknadsverket  att  på samma sätt  särskilt
beakta de behov som råder inom jordbruksnäringen.

2001/02:N314 av Agne Hansson m.fl. (c):

6.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om att förtydliga
reglerna kring rätten att erhålla  ersättning från
arbetslöshetsförsäkringen   samtidigt    som   den
sökandes engagemang inom den sociala ekonomin  kan
fortsätta.

2001/02:N315 av Per Westerberg m.fl. (m):

10.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs  om betydelsen av att
ta till vara invandrare och långtidsarbetslösa.

2001/02:N319 av Margareta Cederfelt m.fl. (m):

6. Riksdagen beslutar att av regeringen  begära  ett
lagförslag  om  förändringar  i lagstiftningen som
underlättar   integration  genom  tillträde   till
arbetsmarknaden.

2001/02:N365 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om att utreda vilka
effekterna skulle  vara  om  också  arbetande gavs
rätten att få starta-eget-bidrag.

2001/02:A202 av Magnus Jacobsson och Amanda Agestav
(kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som i motionen anförs om försöksverksamhet  med
ungdomsarbetsförmedlingar.

2001/02:A204 av Maria Larsson m.fl. (kd):

2. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om behovet av en
informationskampanj   om   vinsten   av  äldre   i
arbetslivet.

2001/02:A208 av Inger Lundberg m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs om behovet av en analys  av
ungdomars villkor på dagens arbetsmarknad.

2001/02:A211 av Maria Larsson m.fl. (kd):

22. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening   vad   som   i   motionen  anförs  om  att
fosterföräldraskap      bör     betraktas      som
förvärvsarbete.

2001/02:A212 av Agne Hansson m.fl. (c):

11. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening   vad   som   i   motionen  anförs  om  att
ersättningen   för  trygghetssystemet   även   för
företagare    beräknas     utifrån    en    normal
årsarbetstid.

2001/02:A213 av Barbro Feltzing (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen vad i motionen
anförs  om  att utreda möjligheter  för  renskötande
samer att kunna erhålla a-kassa.

2001/02:A214 av Christina Axelsson och Sylvia
Lindgren (s):

Riksdagen begär  att  regeringen lägger fram förslag
till    ändring   av   det   arbetsmarknadspolitiska
programmet med förstärkt aktivitetsgaranti.

2001/02:A219 av Mikael Odenberg m.fl. (m):

6.  Riksdagen   beslutar   att   införa   en  allmän
obligatorisk  arbetslöshetsförsäkring  i  enlighet
med vad som anförs i motionen.

2001/02:A221 av Lars Björkman och Jeppe Johnsson
(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om skärpta regler för a-kassa.

2001/02:A225 av Bengt Silfverstrand (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad    i    motionen    anförs   om   reglering   av
bemanningsföretagens verksamhet.

2001/02:A226 av Agne Hansson m.fl. (c):

7. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om utökad samordning,
samverkan      och      individualisering     inom
arbetsmarknadspolitiken på lokal nivå.

2001/02:A239 av Marianne Jönsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om  de  huvuduppgifter som
översynen av Samhall måste ha.

2001/02:A240 av Catharina Hagen (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om behovet  av  en översyn
och ändring av regler som motverkar arbetslinjen för
äldre.

2001/02:A250 av Ana Maria Narti (fp):

1.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening  vad i motionen anförs  om  en  heltäckande
arbetslöshetsstatistik som också redovisar grupper
som   under    lång    tid   står   helt   utanför
arbetskraften.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  statistiska
modeller och metoder i uppföljning och utvärdering
av           arbetsmarknadsåtgärder            och
arbetsmarknadsprogram.

3.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen anförs om statistik  över
långvarigt   arbetslösa    som   blir   långvarigt
sjukskrivna.

2001/02:A251 av Maria Larsson m.fl. (kd):

3.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om att underlätta
inträde i arbetslöshetsförsäkringen.

4.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  studier  som
överhoppningsbar tid i arbetslöshetsförsäkringen.

5.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  behovet   av
enhetliga  regelsystem  i  privata  och offentliga
bemanningsföretag vad gäller a-kasseregler.

6.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  en  översyn  av
lagen beträffande företagares rätt till a-kassa.

7.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening     vad     i     motionen     anförs    om
familjehemsförälders rätt till a-kassa.

8.  Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger   fram
förslag  om  att utreda kopplingen mellan fackliga
organisationer    och    arbetslöshetskassorna   i
enlighet med vad som anförs i motionen.

2001/02:A257 av Barbro Feltzing och Kerstin-Maria
Stalin (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om lönebidragets koppling till
prisbasbeloppet.

2001/02:A258 av Barbro Feltzing (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen vad i motionen
anförs   om   att  införa  övergångsarbeten   enligt
motionens intention.

2001/02:A259 av Agne Hansson m.fl. (c):

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om att beslut om hur
de medel  som  i  dag fördelas genom stat, kommun,
landsting och regioner  i  större utsträckning bör
fattas lokalt.

5.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen bör
återkomma   till  riksdagen  med  förslag  om  att
tidsbegränsa  aktivitetsgarantin till två år och i
stället införa  möjligheten för arbetslösa över 60
år att erhålla anställning med lönebidrag.

2001/02:A263 av Sonia Karlsson och Conny Öhman (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs  om  att  vård  av svårt sjukt
barn skall räknas som överhoppningsbar tid.

2001/02:A268 av Christer Skoog (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av övergångsarbete

2001/02:A269   av   Agneta   Ringman  och  Margareta
Sandgren (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen anförs om värdet  av  att  Samhalls
verksamhet inte minskar i omfång.

2001/02:A275 av Bengt Silfverstrand (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om  återinförande  av  den
tidigare   åttaveckorsregeln   för   inlämnande   av
kassakort.

2001/02:A277 av Alf Eriksson och Ann-Kristine
Johansson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  i motionen anförs om naturvårdsarbeten och
reglerna inom arbetsmarknadspolitiken.

2001/02:A278 av Mikael Odenberg m.fl. (m):

1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om vikten av att
arbetshandikappade behandlas med respekt.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs om ökade möjligheter
till valfrihet också för arbetshandikappade.

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen  anförs  om  tydligare
regelverk och föreskrifter  avseende  stöden  till
arbetshandikappade.

4.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen anförs om att  stärka  de
arbetshandikappades        möjligheter        till
rehabilitering   och   arbete   på  den  reguljära
arbetsmarknaden.

5.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs om betydelsen av att
incitamenten   ändras   för   rehabilitering   och
nyanställningar.

6.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om att stöden till
arbetshandikappade  kontinuerligt skall utvärderas
och offentligt redovisas.

7. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om de grundläggande
riktlinjerna för stöden till arbetshandikappade.

2001/02:A282 av Marie Engström (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs  om  vikten  av att lägga fram
konkreta  förslag  som  underlättar  gränssamarbetet
mellan Sverige och Norge samt att på försök  inrätta
ett "Norgekontor".

2001/02:A284 av Paavo Vallius och Nikos Papadopoulos
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs om arbetsmarknadsutbildning
för invandrare.

2001/02:A285 av Carina Ohlsson och Monica Green (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om arbetslöshetsersättningen.

2001/02:A289 av Raimo Pärssinen och Per-Olof
Svensson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som  i  motionen   anförs   om   att   bevilja
anställningsstöd till företag.

2001/02:A293 av Agneta Lundberg och Göran Norlander
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om  högre  ersättning  vid
deltagande i åtgärder.

2001/02:A296 av Hans Stenberg och Susanne Eberstein
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen   anförs   om   kollektivavtal  vid
företagsetableringar.

2001/02:A299 av Marie Granlund och Britt-Marie
Lindkvist (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad     som     anförs     i    motionen    angående
arbetsmarknadsutbildning.

2001/02:A300 av Birgitta Sellén och Åke Sandström
(c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i   motionen   anförs   om   en   översyn   av
flyttningsbidragen.

2001/02:A308 av Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i motionen anförs om behovet av  att  kommuner,
arbetsförmedling, socialtjänst, försäkringskassa och
övriga  myndigheter  har  ett regelverk och resurser
som samverkar för att ge arbetslösa  ungdomar bättre
möjligheter.

2001/02:A312 av Lisbeth Staaf-Igelström och Lennart
Axelsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om  att ta tillvara  äldre
arbetskrafts erfarenheter och kunskaper.

2001/02:A313 av Cristina Husmark Pehrsson och Ewa
Thalén Finné (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om vikten  av arbetsförmedling
i konkurrens.

2001/02:A314 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

6.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening att effekterna  av  villkoren  för  att bli
berättigad  till  arbetslöshetsersättning  närmare
kartläggs   och   att  regeringen  återkommer  med
förslag   på  hur  inträdesvillkoren   kan   göras
könsneutrala.

2001/02:A317 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen anförs om att höjning  av
sysselsättningsgraden  bland  invandrade  personer
måste      vara      en     central     del     av
arbetsmarknadspolitiken.

2.  Riksdagen  begär  att regeringen  tillsätter  en
utredning  som får i uppdrag  att  närmare  utreda
inträdeskraven  i  arbetslöshetsersättningen, dess
konsekvenser för invandrade samt komma med förslag
till förändring som  undanröjer  diskriminering av
korttids- och deltidsanställda.

3.  Riksdagen  begär  att  regeringen tillsätter  en
utredning  med  uppdrag att  utarbeta  ett  samlat
handlingsprogram  för  att  öka  möjligheterna för
kvinnor  med  utländsk härkomst att  komma  in  på
arbetsmarknaden.

2001/02:A319 av Anna Åkerhielm och Karin Enström
(m):

2.  Riksdagen  begär   att  regeringen  lägger  fram
förslag om en utredning  med  syfte att utreda hur
invandrare   bemöts   av  arbetsförmedlingen   och
föreslå förbättringar.

2001/02:A320 av Laila Bäck och Helena Zakariasén
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om  överhoppningsbar  tid  för
förtroendeuppdrag.

2001/02:A321 av Ann-Kristine Johansson och Helena
Zakariasén (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om utbildning i företag.

2001/02:A322 av Tuve Skånberg och Holger Gustafsson
(kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i motionen anförs om att utreda möjligheten att
införa ett sabbatsår.

2001/02:A334 av Krister Örnfjäder m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i  motionen anförs om insatser för att förbättra
situationen för arbetslösa över 50 år.

2001/02:A344 av Lilian Virgin (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad    i   motionen    anförs    om    försök    med
övergångsarbeten.

2001/02:A351 av Lars U Granberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om aktivitetsgarantin.

2001/02:A353 av Ana Maria Narti (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen  amförs  om  en undersökning angående
bristen  på samarbete mellan aktivitetsgarantin  och
invandrarnas organisationer.

2001/02:A356 av Birgitta Ahlqvist och Lars U
Granberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i   motionen    anförs    om    de   kommunala
ungdomsprogrammen.

2001/02:A359 av Jan Björkman och Christer Skoog (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad     i     motionen     anförs    om    samordnat
utbetalningsansvar.

2001/02:A363 av Karin Jeppsson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet  av  anpassning  av
regelverket vad gäller studieuppehåll.

2001/02:A364 av Jan Björkman m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i   motionen   anförs   om   regelverket  inom
arbetslöshetsförsäkringen vad avser försäkran om att
inte återuppta studier.

2001/02:A367 av Stefan Attefall m.fl. (kd):

3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening     vad     i    motionen     anförs     om
arbetsförmedlingens resurser och roll.

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om långtidsarbetslösa
och aktivitetsgarantin.

5.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet  av en s.k
övergångsarbetsmarknad.

7.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs   om   de  äldres
situation på arbetsmarknaden.

10.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  inriktning  och
förenkling     av    de    arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna.

11. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om lärlingsutbildning
som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd.

14.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin
mening  vad  i motionen  anförs  om  datortek  och
datautbildning.

15. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  starta-eget-
bidraget.

17.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om att om det vid en
omförhandling  av  nivån  på lönebidrag föreligger
risk   för   uppsägning  skall  en   sänkning   av
lönebidraget inte genomföras.

2001/02:A368 av Mikael Odenberg m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening     vad     i     motionen     anförs    om
bemanningsföretagens  betydelse  för  en  flexibel
arbetsmarknad.

2.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening vad i motionen anförs om konkurrens på lika
villkor för bemanningsbranschen.

3.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening   vad  i  motionen  anförs  diskriminerande
regler i arbetslöshetsförsäkringen.

4. Riksdagen  beslutar  att upphäva karensreglerna i
lagen  (1993:440) om privat  arbetsförmedling  och
uthyrning av arbetskraft.

5. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i motionen anförs om att avskaffa  de
regler    som    snedvrider    konkurrensen    för
bemanningsföretagen.

2001/02:A370 av Raimo Pärssinen och Per-Olof
Svensson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om Samhalls verksamhet.

2001/02:A380 av Torgny Danielsson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att Af Inre Skandinavia ges
status som varande en nationell resurs.

2001/02:A384 av Mikael Odenberg m.fl. (m):

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om införande av en
individuell och effektiv arbetsförmedling.

2001/02:A386 av Ingegerd Saarinen (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  i  motionen  anförs  om  en  utredning  av
företagsanpassat arbetsmarknadsstöd.

2001/02:A387 av Laila Bäck (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  i  motionen  anförs  om  beslutanderätt  i
kommunala arbetsmarknadsnämnder.

2001/02:A389 av Elver Jonsson m.fl. (fp):

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad   i  motionen  anförs  om  individens
inflytande över åtgärdernas utformning.

9. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om platsförmedlingens
uppgift.

14.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening     vad     i     motionen    anförs     om
arbetsmarknadsutbildningen.

15. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  en  radikal
reformering av aktivitetsgarantin.

18. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  den   äldre
arbetskraftens möjligheter på arbetsmarknaden.

19. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening   vad   i   motionen  anförs  om  ungdomars
situation på arbetsmarknaden.

20. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om ökad egenmakt till
invandrare på arbetsmarknaden.

2001/02:A390 av Ewa Thalén Finné m.fl. (m):

3. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om hinder för rörlighet
av arbetskraft i Öresundsregionen på grund av
nuvarande utformning av a-kassesystemet.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om hinder för rörlighet av
arbetskraft i Öresundsregionen på grund av nuvarande
utformning av arbetsförmedlingssystemet.
2001/02:A391 av Mikael Odenberg m.fl. (m):
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om yrkesutbildning för äldre arbetslösa.</pre><pre></pre><pre></pre><pre></pre>