Arbetsmarknadsutskottets betänkande
2001/02:AU3
Jämställdhet m.m.
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas drygt 150 förslag från
allmänna motionstiden riksmötena 2000/01 och 2001/02
som rör jämställdhetsfrågor, diskrimineringsfrågor i
övrigt och mångfaldsfrågor. Motionerna innefattar en
rad olika förslag bl.a. om mål och inriktning för
jämställdhetspolitiken, möjligheterna att förena
barn och förvärvsarbete, konkurrensutsättning av den
offentliga sektorn, jämställdhetslagen,
mångfaldsplaner, utvidgning av diskriminerings-
lagstiftningen, frågan om sammanhållen lagstiftning
mot diskriminering och sammanslagning av
ombudsmännen samt frågan om forum i
diskrimineringsmål.
Samtliga motioner avstyrks, däribland flera med
hänvisning till en nyligen beslutad utredning om en
sammanhållen diskrimineringslagstiftning.
Totalt har Moderaterna, Vänsterpartiet,
Kristdemokraterna, Centerpartiet, Folkpartiet och
Miljöpartiet avgivit 28 reservationer och ett antal
särskilda yttranden i ärendet.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. Mål och inriktning
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:A719,
2000/01:A806 yrkande 1, 2000/01:A808 yrkande 1,
2000/01:A810 yrkandena 1 och 2, 2000/01:So545
yrkandena 1 och 2, 2001/02:A209 yrkandena 1, 2 och
4, 2001/02:A228 yrkande 1, 2001/02:A229 yrkandena
1-5, 6 i denna del och 28, 2001/02:A271,
2001/02:A314 yrkande 1, 2001/02:A393 yrkande 1 samt
2001/02:Ub431 yrkande 2.
Reservation 1 (m)
Reservation 2 (kd, c, fp)
2. Barn och förvärvsarbete
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:A803,
2000/01:A806 yrkande 2, 2000/01:A808 yrkande 8,
2000/01:A811 yrkande 6, 2001/02:A201,
2001/02:A211 yrkandena 7 och 19, 2001/02:A246
yrkande 3, 2001/02:A259 yrkande 7, 2001/02:A265
yrkande 1, 2001/02:A366, 2001/02:A392 yrkande 2
samt 2001/02:Sf392 yrkande 16.
Reservation 3 (m)
Reservation 4 (kd)
Reservation 5 (mp)
3. Arbetsgivares ekonomiska stöd till
föräldraledighet
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:A279 och
2001/02:Sf222 yrkande 3.
4. Papparollen
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:A811
yrkande 4 samt 2001/02:A393 yrkandena 4 och 5.
Reservation 6 (kd)
5. Mansrollen m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:A808
yrkandena 11 och 37, 2000/01:So450 yrkande 13
samt 2001/02:A393 yrkandena 7-9.
6. Könsroller - kvinnans ställning
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:A720,
2000/01:A808 yrkande 35 och 2001/02:A244 yrkande
2.
7. 3 R-metoden
Riksdagen avslår motion 2000/01:A808 yrkande 7.
Reservation 7 (mp)
8. Jämställdhetsmärkning
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:A808
yrkandena 2, 21 och 22, 2000/01:A811 yrkande 7,
2001/02:A211 yrkande 15 samt 2001/02:A324 yrkande
2.
Reservation 8 (kd)
9. Konkurrensutsättning av offentlig
verksamhet
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:A806
yrkande 9, 2000/01:A812 yrkande 1, 2001/02:A209
yrkande 3, 2001/02:A211 yrkande 5, 2001/02:A212
yrkande 6, 2001/02:A228 yrkande 7 och
2001/02:So637 yrkande 7.
Reservation 9 (m, kd, c, fp)
10. Uppvärdering av kvinnodominerade yrken
i den offentliga sektorn
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:A809
yrkande 4, 2000/01:A811 yrkande 5, 2000/01:A812
yrkande 2, 2001/02:A212 yrkande 3, 2001/02:A229
yrkande 14 i denna del och 2001/02:A324 yrkande
1.
Reservation 10 (kd, c)
Reservation 11 (fp)
11. Kvinnligt ledarskap
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:A211
yrkande 2 och 2001/02:A229 yrkande 14 i denna
del.
Reservation 12 (kd)
Reservation 13 (fp)
12. Meritvärdering
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:A811 yrkande 3
och 2001/02:A211 yrkande 21.
Reservation 14 (kd)
13. Positiv särbehandling m.m.
Riksdagen avslår motion 2000/01:A808 yrkande 6.
14. Motivering av regeringsbeslut
Riksdagen avslår motion 2001/02:A243 yrkande 3.
15. Ledarskap inom statliga myndigheter
Riksdagen avslår motion 2000/01:A721.
16. Utredningar, uppdrag till myndigheter
m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:A812
yrkande 6, 2001/02:A357, 2001/02:A358 och
2001/02:A379.
17. Individuella och marknadsanpassade
löner
Riksdagen avslår motion 2000/01:A806 yrkande
10.
Reservation 15 (m)
18. Arbetsvärdering
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:So545
yrkande 18, 2001/02:A211 yrkande 13 och
2001/02:A229 yrkande 6 i denna del.
Reservation 16 (c, fp)
19. Lönediskriminering
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:A222
yrkandena 1 och 2 samt 2001/02:A303.
20. Utvärdering av jämställdhetslagen
m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:A806
yrkande 11, 2001/02:A211 yrkande 6 samt
2001/02:A243 yrkandena 1 och 2.
Reservation 17 (m)
Reservation 18 (kd)
21. Tillämpningsområde m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:A801,
2000/01:A802 yrkandena 1 och 2 samt 2000/01:So450
yrkande 17.
22. Jämställdhetsplaner
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:A804
yrkandena 1 och 2 samt 2000/01:A809 yrkande 3.
Reservation 19 (c, fp)
23. Tillsyn och sanktioner
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:A808
yrkandena 3 och 4 samt 2001/02:A205 yrkandena 1
och 2.
24. Lagändringar till skydd för
föräldralediga m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2001/02:A211
yrkandena 8 och 9, 2001/02:A227 yrkande 1,
2001/02:A367 yrkande 25 i denna del och
2001/02:A392 yrkande 4.
Reservation 20 (kd, c)
Reservation 21 (mp)
25. Mångfaldsplaner m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:A717
yrkandena 1 och 2, 2000/01:K397 yrkande 11,
2001/02:A317 yrkandena 5-7, 2001/02:A388 yrkande
7 samt 2001/02:Ju237 yrkande 26.
Reservation 22 (c, fp)
26. Talerätt
Riksdagen avslår motion 2001/02:A317 yrkande 4.
Reservation 23 (v)
27. Rättegångskostnader
Riksdagen avslår motion 2001/02:A317 yrkande 8.
28. Informationsinsatser
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:A718,
2001/02:A235 och 2001/02:A329.
29. Åldersdiskriminering m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:A805,
2000/01:So456 yrkande 11, 2001/02:A204 yrkande 1,
2001/02:A227 yrkandena 2 och 4, 2001/02:A256
yrkandena 1 och 2, 2001/02:A259 yrkande 6,
2001/02:A376 samt 2001/02:So630 yrkande 2.
Reservation 24 (kd, c, fp)
30. Diskrimineringslagstiftning för
värnpliktiga och elever
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Ju724
yrkande 19, 2001/02:A388 yrkande 6 och
2001/02:L371 yrkande 37.
31. Diskrimineringslagstiftning för
transpersoner m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Ju724
yrkande 6, 2000/01:L441 yrkande 4, 2001/02:A388
yrkande 1 samt 2001/02:L371 yrkandena 12 och 13.
32. Förebyggande av trakasserier på grund
av sexuell läggning
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:L459
yrkande 13 och 2001/02:L367 yrkande 11.
33. Sanktionssystem
Riksdagen avslår motion 2001/02:A231.
34. Sammanhållen lagstiftning mot
diskriminering m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:L459
yrkande 12, 2001/02:A367 yrkande 25 i denna del,
2001/02:A388 yrkande 8, 2001/02:L367 yrkande 10
och 2001/02:Sf399 yrkande 35.
Reservation 25 (kd)
35. Forum i diskrimineringsmål
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:A807,
2000/01:A808 yrkandena 9 och 10, 2001/02:A229
yrkandena 7 och 8, 2001/02:A241, 2001/02:A259
yrkande 8, 2001/02:A265 yrkande 2, 2001/02:A349
yrkande 6 samt 2001/02:A350.
Reservation 26 (m)
Reservation 27 (c)
Reservation 28 (fp)
Stockholm den 21 februari 2002
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Sven-Erik Österberg
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Sven-
Erik Österberg (s), Hans Andersson (v), Margareta
Andersson (c), Mikael Odenberg (m), Björn Kaaling
(s), Martin Nilsson (s), Stefan Attefall (kd), Kent
Olsson (m), Laila Bjurling (s), Patrik Norinder (m),
Sonja Fransson (s), Kristina Zakrisson (s), Maria
Larsson (kd), Barbro Feltzing (mp), Elver Jonsson
(fp), Anna Kinberg (m) och Carlinge Wisberg (v).
2001/02
AU3
Redogörelse för ärendet
I detta ärende behandlar arbetsmarknadsutskottet
vissa frågor om jämställdhet samt diskriminerings-
och mångfaldsfrågor i övrigt. Därvid behandlas
motioner som väckts under den allmänna motionstiden
hösten 2000 respektive under samma period hösten
2001. De förstnämnda motionerna refereras i det
följande med angivande av årtal (2000/01) medan de
sistnämnda refereras utan årtal (2001/02).
Betänkandet är uppdelat i två huvuddelar,
Jämställdhetsfrågor respektive Diskriminerings- och
mångfaldsfrågor i övrigt, även om frågorna många
gånger sammanfaller.
Under beredningen av detta betänkande har
arbetsmarknadsutskottet inhämtat upplysningar från
Jämställdhetsombudsmannen och generaldirektören vid
Medlingsinstitutet, i båda fallen med medarbetare.
Utskottets överväganden
JÄMSTÄLLDHETSFRÅGOR
Mål och inriktning
Utskottets förslag i korthet
I detta avsnitt behandlar utskottet en rad
motionsförslag om mål och inriktning av
jämställdhetspolitiken. Utskottet avstyrker
samtliga motioner. Utskottet betonar
samtidigt att jämställdhetsintegrering eller
mainstreaming är en förutsättning för att
komma till rätta med ett antal strukturella
problem som hindrar måluppfyllelse på
jämställdhetsområdet. Jämför reservationerna
1 (m) och 2 (kd, c, fp).
Motioner
Moderaterna betonar i motionerna 2000/01:A806 (yrk.
1) och A228 (yrk. 1) att politikernas roll måste
vara att inspirera och skapa möjligheter till fritt
val för den enskilde och för familjer, inte att
dirigera. Det måste bli möjligt att räcka till i
vardagen.
Familjepolitiken skall läggas om så att den skapar
förutsättningar för individer och familjer att välja
sina egna lösningar. Den främsta formen av oberoende
är att kunna leva på sin lön; därför behövs en
skattereform. Den som betalar skatt borde inte
behöva vara beroende av bidrag.
En förutsättning för jämställdhet är att det finns
alternativa former av barnomsorg. Om kvinnor skall
kunna bli fullt ut konkurrenskraftiga på
arbetsmarknaden krävs också individuella, flexibla
arbetstider och individuella, flexibla
barnomsorgstider. Mot den bakgrunden motsätter sig
Moderaterna maxtaxa i barnomsorgen.
Vänsterpartiet anser i motion A271 att
målsättningarna för jämställdhetspolitiken måste
förändras i feministisk riktning och att
könsmaktsordningen, alltså den ordning som innebär
att kvinnor underordnas män, utmanas. Den svenska
jämställdhetspolitiken har inte på något avgörande
sätt förmått motverka rådande maktstrukturer.
Trots jämställdhetspolitikens ambitiösa
målsättningar visar utvärderingar på fortsatt
ojämlikhet och en djup klyfta mellan mål och
verklighet. Jämställdhet måste handla om mer än att
lyfta fram kvinnor eller ge dem samma rättigheter
som män. Det är dags att utmana mäns makt och
privilegier. Därför krävs att mäns intresse som
grupp ställs mot kvinnors gemensamma intressen.
Hållningen måste förändras så att medvetenheten om
könsmotsättningarna ökar möjligheterna för kvinnors
kollektiva erfarenheter att få utrymme på den
politiska arenan.
Kvinnor och män återfinns på olika arbetsmarknader
där kvinnors arbetsmarknad är väsentligt smalare,
med lägre löner och sämre möjligheter till
kompetensutveckling och befordringsgång, konstaterar
Vänsterpartiet i motion A314 (yrk. 1) och betonar
nödvändigheten av en kraftfull, samordnad strategi
för att bryta könssegregeringen på arbetsmarknaden.
En sådan strategi måste innefatta
arbetsmarknadspolitiken och andra politikområden,
departement och myndigheter. Regeringen bör få i
uppdrag att ta fram ett samlat
departementsövergripande program för hur arbetet med
att kunna bryta könssegregeringen på arbetsmarknaden
skall kunna intensifieras och effektiviseras.
Också Centerpartiet förespråkar i motion
2000/01:So545 (yrk. 1 och 2) insatser för att
intensifiera arbetet med att utveckla ett
könsneutralt arbetsliv. Endast genom att se
könsmönstren och synliggöra utgångspunkterna för
olika strukturer kan förändringar genomföras så att
individerna får lika möjligheter att vara olika och
att göra sina val. Regeringen bör redovisa för
riksdagen hur arbetet med ett könsneutralt arbetsliv
fortskrider.
Inom offentlig verksamhet har arbetsgivarna ett
ansvar för rationaliseringar, ökade krav och minskad
delaktighet bland de anställda. Samtidigt har staten
enligt Centerpartiet ett särskilt ansvar för att se
över normer och bilda en ny skola för arbetslivets
utveckling.
Folkpartiet poängterar i motion A229 (yrk. 1-5, 6 i
denna del och 28) vikten av att angripa de
bakomliggande orsakerna till den bristande
jämställdheten. Den liberala jämställdhetspolitiken
syftar till att varje person, kvinna som man, skall
ha likvärdiga chanser att forma sitt liv som hon
eller han själv vill och till att göra upp med
traditioner som låser fast individer i förlegade
könsroller.
En huvudfråga på jämställdhetsområdet är kampen mot
könsrelaterade löneklyftor och lönediskriminering.
Ett sexpunktsprogram föreslås för att avskaffa dessa
företeelser (yrk. 1-3 och 5):
· En plan för att i kommande avtalsrörelser höja
lönerna för underbetalda kvinnogrupper inom den
offentliga sektorn.
·
· Borttagande av monopol inom yrkesområden där
flertalet kvinnor är verksamma, dvs. vård, omsorg
och skola.
·
· En storsatsning på fler småföretag och särskilda
åtgärder för att främja kvinnligt företagande.
·
· Sänkt skatt på hushållstjänster.
·
· Ytterligare stimulanser för att pappor skall
utnyttja en större del av föräldraledigheten.
·
· En översyn av Arbetsdomstolens roll i
lönediskrimineringsmål.
·
I motionen pekar Folkpartiet också på behovet av
fler män inom kvinnodominerade sektorer och av
bättre lönestatistik (yrk. 4 och 6 delvis).
Folkpartiet betonar i motionen att
invandrarkvinnornas situation måste stärkas eftersom
merparten invandrarkvinnor återfinns längst ned i
hierarkin på arbetsmarknaden. Jämställdhetsarbetet
har hittills i stor utsträckning missat denna stora
grupp som lever i isolering och maktlöshet. En
förutsättning för att över huvud taget delta i
samhället är att man behärskar språket och för att
kunna delta i svenskundervisning krävs barntillsyn.
I ett mångkulturellt samhälle respekterar vi
varandras tro och traditioner. Det förekommer dock i
vissa invandrargrupper att kvinnor behandlas på ett
sätt som strider mot svensk lagstiftning och
internationell rätt, exempelvis när unga kvinnors
rörelsefrihet begränsas eller när de förföljs av den
egna familjen därför att de inte följer familjens
förväntningar om val av livspartner och
umgängesformer. I sådana fall får det enligt
Folkpartiet inte råda någon som helst tvekan om att
alla former av skyddsåtgärder från samhällets sida
skall vidtas (yrk. 28).
Miljöpartiet pekar i motion 2000/01:A808 (yrk. 1) på
att långt ifrån alla förslag som lagts fram i
Kvinnomaktutredningens betänkande (SOU 1998:6) Ty
makten är din ... har genomförts. Regeringen bör
beakta förslagen till åtgärder och återkomma till
riksdagen i frågan.
Jämställdhet är i allra högsta grad också en
mansfråga, konstaterar Miljöpartiet i motion A393
(yrk. 1). Mäns våld mot kvinnor är inte bara en
kvinnofråga utan även en mansfråga och en
samhällsfråga.
Motionsförslag från Kristdemokraterna om
övergripande jämställdhetsfrågor har tidigare under
riksmötet tagits upp i betänkande 2001/02:AU1
Utgiftsområdena 13 Arbetsmarknad och 14 Arbetsliv i
anslutning till att utskottet behandlade politikens
allmänna inriktning.
Carina Hägg (s) konstaterar i motion 2000/01:A719
att Sverige numera är ett mångkulturellt land och
att det är nödvändigt att ta hänsyn till den
religionsfrihet som råder men menar att man också
måste ha målsättningen att de
jämställdhetssträvanden som gäller i det svenska
samhället också skall innefatta trossamfunden.
Christina Axelsson m.fl. (s) poängterar i motion
2000/01:A810 (yrk. 1 och 2) att
arbetsmarknadslagstiftningen kraftfullt skall slå
fast kvinnors och mäns lika värde, villkor och
behandling på arbetsmarknaden. Åtgärder måste vidtas
för att bryta den könssegregerade arbetsmarknaden.
I motion Ub431 (yrk. 2) pläderar Christina Axelsson
m.fl. (s) för att regeringen i sina kontakter med
arbetsmarknadens parter starkt bör betona en
fortsatt utveckling av jämställdhetsarbetet och att
regeringen och parterna gemensamt sätter upp mål för
jämställdhetsarbetet.
Sten Tolgfors och Catharina Elmsäter-Svärd (båda m)
lägger i motion A209 (yrk. 1, 2 och 4) fram förslag
om grundprinciper för en ny jämställdhetspolitik och
avvisar därvid regeringens beskrivning av kvinnan
som svag, utsatt och hjälplös. Motionärerna vill i
stället beskriva kvinnor som välutbildade,
ambitiösa, viljestarka och älskade samt tar avstånd
från regeringens kollektiva skuldbeläggande av män.
Bakgrund
Det övergripande målet för svensk
jämställdhetspolitik är att kvinnor och män skall ha
samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter inom
alla väsentliga områden i livet. Målet uttalas i
regeringsförklaringen. Jämställdhetsarbetet skall
vara en del av det ordinarie politiska och
verkställande arbetet. Varje departement ansvarar
för uppföljning och utvärdering av
jämställdhetsarbetet. Inom Regeringskansliet finns
en särskild jämställdhetsenhet som sorterar under
jämställdhetsministern och som har en samordnande,
rådgivande och pådrivande roll gentemot
departementen.
Regeringen har nyligen i skrivelsen 2001/02:83 En
nationell handlingsplan för de mänskliga
rättigheterna, som för närvarande bereds i
konstitutionsutskottet, lämnat övergripande
information om internationell och nationell
reglering och förhållanden när det gäller
diskrimineringsfrågor inklusive jämställdhetsfrågor.
Ett avsnitt i skrivelsen behandlar jämställdhet
mellan kvinnor och män m.m.
När det gäller mål och inriktning av
jämställdhetsarbetet kan det finnas anledning att
redovisa förslag som kring årsskiftet lämnades av en
arbetsgrupp för metodutveckling i
jämställdhetsarbetet. I rapporten Ändrad ordning -
Strategisk utveckling för jämställdhet (Ds 2001:64)
återfinns följande förslag till strategiska åtgärder
på jämställdhetsområdet:
· Ett samlat grepp bör tas för att stärka
arbetsformerna för jämställdhetsfrågorna i
Regeringskansliet. En strategi för
jämställdhetsintegrering i Regeringskansliet bör
utarbetas och inriktas på styrning, kunskap och
kompetensutveckling, stödstruktur och
metodutveckling. Arbetet bör ske i samarbete
mellan departementen.
·
· En samlad översyn bör göras av olika formella
styrformer såsom förordningar och riktlinjer i
Regeringskansliet. En jämställdhetsförordning,
liknande den som finns på integrationsområdet,
bör övervägas.
·
· Regeringen bör överväga hur
institutionaliseringen på jämställdhetsområdet
skall stärkas. Förslaget från Jämställdhetsrådet
för transport och IT (SOU 2001:44) om att inrätta
en ny myndighet kan användas som förebild. Roll
och uppgifter för en eventuell myndighet bör
emellertid utredas närmare.
·
· Regeringen bör överväga hur
jämställdhetsfrågorna, tillsammans med övriga
sociala frågor, kan få en starkare ställning inom
arbetet med hållbar utveckling genom att
ledningssystemen utvecklas så att den sociala
dimensionen integreras.
·
· Dialogen med näringslivet bör fortsätta och
tidigare konferenser om jämställdhet för
lönsamhet och utveckling utvärderas.
·
Ett arbete enligt vissa av förslagen har redan
påbörjats inom Regeringskansliet.
Medlingsinstitutet har den 19 februari 2002 avlämnat
sin första årsrapport, Avtalsrörelsen och
lönebildningen. Av rapporten framgår att enligt den
officiella lönestatistiken för år 2000 var
kvinnornas genomsnittliga lön 82 % av männens,
vilket också kan uttryckas så att kvinnorna tjänar
18 % mindre än männen eller att männen tjänar 22 %
mer än kvinnorna. Denna relativa löneskillnad har
enligt Medlingsinstitutet varit i stort sett
oförändrad sedan 1994.
I rapporten konstateras att kvinnornas
genomsnittliga lön år 2000 var 82 % av männens.
Detta mått på löneskillnaden avser hela
arbetsmarknaden. Denna siffra ger enligt institutet
inte någon rättvisande bild av löneskillnaderna, och
framför allt kan dessa inte enbart förklaras med
könstillhörigheten.
I årsrapporten för Medlingsinstitutet ett
resonemang om vilka slutsatser som kan dras utifrån
lönestatistiken. Säger den något om det föreligger
osakliga löneskillnader mellan kvinnor och män i
jämställdhetslagens mening? Frågan är enligt
institutet relativt enkel att besvara. Den
officiella lönestatistiken redovisas för sektorer på
arbetsmarknaden och ger inget besked om
förhållandena hos enskilda arbetsgivare. Däremot
visar den att det föreligger löneskillnader mellan
kvinnor och män. Män har i allmänhet högre lön än
kvinnor, även inom samma sektor och
yrkesgruppsbeteckning. Det råder dock osäkerhet när
det gäller att uppskatta hur stor del av
löneskillnaderna som kan förklaras enbart med
könstillhörighet. Det torde dock enligt
Medlingsinstitutet stå klart att det föreligger
skillnader mellan mäns och kvinnors löner som inte
fullt ut kan förklaras av i statistiken ingående
objektiva faktorer.
Utskottets ställningstagande
Hur jämställdhetsperspektivet skall införlivas med
alla politikområden, alltså jämställdhetsintegrering
eller mainstreaming, är en fråga som utskottet
uppehållit sig vid i flera tidigare betänkanden. Det
är utskottets övertygelse att
jämställdhetsintegrering är en förutsättning för att
man skall kunna komma till rätta med en rad
strukturella problem som i dag hindrar
måluppfyllelse på jämställdhetsområdet.
Vänsterpartiet tar upp strukturella frågor i
motionerna A271 och A314 och pläderar där för en
förändring av målsättningarna för
jämställdhetspolitiken i feministisk riktning och
för en samordnad strategi, innefattande flera
politik-områden, för att bryta könssegregeringen.
Utskottet vill betona att jämställdhetspolitiken
tagit avgörande steg mot ett mer jämställt samhälle,
men kan instämma i Vänsterpartiets analys, att många
icke jämställda strukturer kvarstår.
Jämställdhetspolitiken utvecklas dock kontinuerligt
och i det arbetet har fortsatt utveckling av den
feministiska analysen och metoder för ökad samverkan
mellan olika politikområden sin givna plats. Såväl
framsteg som kvarstående problem på
jämställdhetsområdet har redovisats i ett antal
propositioner och regeringsskrivelser, senast i
skrivelse 1999/2000:24 Jämställdhetspolitiken inför
2000-talet respektive i proposition 1999/2000:143
Ändringar i jämställdhetslagen m.m. (bet.
1999/2000:AU6 och bet. 2000/01:AU3).
En annat dokument som enligt utskottets mening ger
en god överblick över vilka åtgärder som vidtagits
för att stärka jämställdhetspolitiken är Sveriges
handlingsplan för sysselsättning inom ramen för EU-
samarbetet. I den senaste handlingsplanen från maj
2001 redovisar regeringen politikens inriktning,
resultatuppföljning och nya initiativ i form av
konkreta insatser under var och en av de fyra
pelarna i EU:s sysselsättningsriktlinjer. Den fjärde
pelaren är inriktad särskilt på jämställdhetsfrågor
och rubriceras Att stärka jämställdhetspolitiken.
Jämställdhetsfrågorna integreras dock även i övriga
pelare.
Förutom de jämställdhetsinsatser som redovisas i
ovannämnda dokument vill utskottet också peka på de
satsningar som gjorts och planeras de närmaste åren
inom välfärdssektorn. Dessa insatser kan bidra till
att höja statusen och förbättra arbetsvillkoren för
stora delar av den kvinnodominerade arbetsmarknaden.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
A271 (v) och A314 yrkande 1 (v).
Också Centerpartiet tar i motion 2000/01:So545 upp
vikten av ett intensifierat arbete för att
åstadkomma ett könsneutralt arbetsliv och betonar
att regeringen bör redovisa hur detta fortskrider.
Som framgått ovan gör regeringen i olika sammanhang
sådana redovisningar. Just i år kommer regeringen
därutöver att till EG-kommissionen särskilt redovisa
sex nationella utvärderingar av EU:s
sysselsättningssamarbete. En av utvärderingarna har
genomförts av Institutet för arbetsmarknadspolitisk
utvärdering, Ifau, under rubriken Främja
jämställdhet mellan kvinnor och män på
arbetsmarknaden. Utskottet anser med hänvisning till
vad som anförts ovan att motion 2000/01:So545
yrkandena 1 och 2 (c) bör avslås av riksdagen.
Utskottet delar Folkpartiets uppfattning i motion
A229 om vikten av att angripa de bakomliggande
orsakerna till bristande jämställdhet och instämmer
i att en avgörande fråga på jämställdhetsområdet är
kampen mot könsrelaterade löneskillnader och
lönediskriminering. Det är just av detta skäl som
regeringen och riksdagen starkt betonar vikten av
jämställdhetsintegrering på olika samhällsområden
inklusive i departementens och myndigheternas
verksamhet. Det är också av detta skäl som
jämställdhetslagen skärpts från den 1 januari 2001,
något som utskottet återkommer närmare till senare i
betänkandet.
Utskottet instämmer också i Folkpartiets
uppfattning i motion A229 att samhället måste ge ett
starkt skydd åt utsatta flickor och kvinnor i
patriarkala familjer. Ett åtgärdsprogram rörande
insatser för utsatta flickor i patriarkala familjer
har i dagarna lagts fram av regeringen
(pressmeddelande från Näringsdepartementet 2002-02-
14).
Folkpartiet föreslår i sin motion ett
sexpunktsprogram för jämställdhet. När det gäller
några av punkterna återkommer utskottet också senare
i betänkandet till förslag med samma eller liknande
innebörd. Det gäller bl.a. motionsförslag om att
förändra kvinnolöner inom offentlig sektor, att ta
bort vad som partiet benämner monopol inom offentlig
sektor, stimulanser för pappaledighet och översyn av
Arbetsdomstolens roll i lönediskrimineringsmål.
Ett par av Folkpartiets förslagspunkter tas inte
upp i andra sammanhang i betänkandet. Därför vill
utskottet beträffande främjande av småföretag och
kvinnligt företagande här peka på att Nutek bedriver
ett arbete med denna inriktning. Motionsförslag om
sänkt skatt på hushållstjänster har avstyrkts av
utskottet vid flera tillfällen, senast i betänkande
2001/02:AU1. Med det anförda och med hänvisning till
utskottets ställningstagande i andra sammanhang i
detta betänkande avstyrks motion A229 yrkandena 1-5,
6 i denna del och 28 (fp).
Till skillnad från Moderaterna i motionerna
2000/01:A806 och A228 ser inte utskottet
skattesänkningar som någon självklar väg till ökad
jämställdhet. I stället vill utskottet varna för de
negativa fördelningseffekter som skulle kunna uppstå
till följd av kraftigt sänkta skatter. Ett exempel
är de av LO-ekonomerna nyligen publicerade
beräkningarna kring konsekvenserna av ett
avskaffande av den s.k. värnskatten. Enligt
utskottets mening finns det således litet som talar
för att jämställdheten ökar genom sänkta skatter och
transfereringar.
När det däremot gäller uppfattningen att
individuella och flexibla arbetstider kan stärka
jämställdheten, kan utskottet instämma i
Moderaternas syn. Förutsättningen är dock enligt
utskottet att den enskilda individens rätt att styra
över sin arbetstid stärks. Det pågående arbetet inom
Kommittén för nya arbetstids- och semesterregler
(Knas, dir. 2000:97) bör dock avvaktas.
En förutsättning för jämställdhet är enligt
Moderaterna att det finns alternativa former av
barnomsorg. På denna punkt vill utskottet påpeka att
olika reformer på förskoleområdet som genomförts av
regeringen har ökat föräldrarnas möjligheter att
efterfråga den barnomsorg de önskar.
Motionerna 2000/01:A806 yrkande 1 (m) och A228
yrkande 1 (m) avstyrks av utskottet.
Miljöpartiet har också tidigare lagt fram förslag
med samma innebörd som framförs i motion
2000/01:A808 där partiet anser att regeringen skall
beakta förslagen från Kvinnomaktutredningen och
återkomma till riksdagen om detta. Ett sådant
förslag avstyrktes senast i betänkandet
1999/2000:AU6. Utskottet vill samtidigt erinra om
att regeringen i skrivelse 1999/2000:24
Jämställdhetspolitiken inför 2000-talet redovisade
vilka åtgärder som vidtagits eller planerades med
anledning av förslagen i slutbetänkandet från
Kvinnomaktutredningen.
Att jämställdhet inte endast är en kvinnofråga
utan också en mansfråga är en uppfattning som förs
fram i Miljöpartiets motion A393 och som det enligt
utskottet finns all anledning att instämma i. Likaså
delar utskottet uppfattningen att kvinnovåld inte
endast är en kvinnofråga utan också en mansfråga och
ett samhällsproblem. Utskottet är emellertid inte
berett att föreslå något tillkännagivande på denna
punkt utan avstyrker motionerna 2000/01:A808 yrkande
1 (mp) och A393 yrkande 1 (mp).
Utskottet delar i princip de uppfattningar om
vikten av jämställdhetsarbete som framförs i de
enskilda motionerna 2000/01:A810 och Ub431 och
hänvisar till de åtgärder för att bryta den
könssegregerade arbetsmarknaden och för att
förstärka partssamarbetet som redovisas i detta
betänkande.
Det finns också anledning att instämma i vad som
anförs i den enskilda motionen 2000/01:A810 om
vikten av att de jämställdhetssträvanden som kommer
till uttryck i det svenska samhället också ger
avtryck i trossamfunden. Det är viktigt med
opinionsbildande verksamhet samtidigt som det också
är väsentligt att den avgörande kraften för
förändring kommer inifrån samfundet självt.
Enligt utskottets uppfattning är det en förenklad
syn på könsskillnader som kommer till uttryck i den
enskilda motionen A209 (m). Att enbart förklara
strukturella skillnader med olikheter i individers
beteende leder till fel slutsatser. Utskottet godtar
inte heller motionärernas påstående att regeringen
skulle se kvinnan som svag, utsatt och hjälplös. I
stället är det enligt utskottet så att en politik
som frigör människor från invanda könsstrukturer kan
öka friheten för både kvinnor och män.
Med hänvisning till vad som anförts avstyrker
utskottet motionerna 2000/01:A719 (s), 2000/01:A810
yrkandena 1 och 2 (s), A209 yrkandena 1, 2 och 4 (m)
samt Ub431 yrkande 2 (s).
Barn och förvärvsarbete
Utskottets förslag i korthet
Ett antal motioner om möjligheterna att
kombinera barn och förvärvsarbete behandlas i
avsnittet. Utskottet delar i flera avseenden
de uppfattningar som framförs i motionerna
men avstyrker samtliga motioner. Jämför
reservationerna 3 (m), 4 (kd) och 5 (mp).
Motioner
Föräldraledighet m.m.
Ett flertal motioner behandlar olika aspekter på ett
barnvänligt arbetsliv, exempelvis möjligheterna till
föräldraledighet och pappaledighet, skyddet på
arbetsmarknaden för gravida, föräldralediga och
småbarnsföräldrar liksom löneutvecklingen för dessa
grupper.
Motioner där det uttryckligen krävs lagändringar
för att åstadkomma ett barnvänligt arbetsliv
behandlas i ett senare avsnitt i betänkandet.
Moderaterna betonar i motion 2000/01:A806 (yrk. 2)
individens möjligheter att förena yrkes- och
familjeliv. Politikens uppgift är att skapa
möjligheter och mångfald så att vuxna själva kan
utforma sina liv på det sätt som var och en, ensam
eller som del av ett hushåll, själv önskar. Bland
annat krävs alternativa former av barnomsorg,
flexibla arbetstider och skattereduktion för
hushållsnära tjänster.
Kristdemokraterna anser i motionerna 2000/01:A811
(yrk. 6) och A246 (yrk. 3) att en förutsättning för
att både kvinnor och män skall ha möjlighet att
utvecklas i sin yrkesroll och samtidigt kunna
fungera i föräldrarollen är ett barnvänligt
arbetsliv där det ses som en kompetensutveckling och
en viktig samhällsuppgift att vårda och fostra sina
barn.
Partiet menar i den aktuella motionen liksom i
motionerna Sf392 (yrk. 16) och A211 (yrk. 7) att
politiker, arbetsgivare och fackföreningar
tillsammans måste utforma ett mer barnvänligt
arbetsliv. Regeringen bör som inledning till ett mer
långsiktigt arbete ta initiativ till en nationell
kampanj på området. De ekonomiska villkoren för att
ta hand om barn måste vara gynnsamma.
I motion A211 (yrk. 19) pläderar Kristdemokraterna
för en kartläggning av regionala skillnader i uttag
av pappaledighet i syfte att undanröja hinder mot en
ökning av uttagen av sådan ledighet. Partiet vill
inte lagstifta om att pappor skall ta ut mer
föräldraledighet utan vill i stället stimulera en
sådan förändring.
Behovet av en fördjupad uppföljning av den
lagstiftning som påverkar möjligheten till ett
barnvänligt arbetsliv tas upp av Centerpartiet i
motion A259 (yrk. 7). Partiet menar att
möjligheterna att kombinera föräldraskap och arbete
måste förbättras. Detta är nödvändigt för att möta
framtidens arbetskraftsbehov liksom för att minska
pressen på många barnfamiljer.
Åtgärder bör enligt Miljöpartiet i motion A392 (yrk.
2) vidtas för att ändra attityder när det gäller män
och föräldraskap. Samtidigt konstaterar partiet att
det är svårt att påverka attityder exempelvis om vem
som skall vårda sjuka barn respektive arbeta deltid
under barnens förskoleår.
Miljöpartiet vill i motion 2000/01:A808 (yrk. 8)
få till stånd generella rutiner så att
föräldralediga automatiskt omfattas av
lönerevisioner. Därmed kan man förebygga
lönediskriminering, menar partiet, som också påpekar
att även arbetsmarknadens parter har ett ansvar i
sammanhanget.
Carina Hägg (s) begär i motion 2000/01:A803 en
översyn av gravida kvinnors skydd på
arbetsmarknaden. Motionären menar att den ökade
förekomsten av tidsbegränsade anställningar kan
försvaga gravida kvinnors ställning på
arbetsmarknaden.
Krister Örnfjäder (s) begär i motion A366 en översyn
av jämställdheten på arbetsmarknaden och
föräldraförsäkringens regler.
Patrik Norinder (m) finner det enligt motion A265
(yrk. 1) helt oacceptabelt att diskrimineringen av
småbarnsföräldrar i arbetslivet ökar. För att
arbetsmarknaden skall bli mer jämställd krävs att
offentliga och privata arbetsgivare tar ett ökat
ansvar för småbarnsföräldrar.
Magnus Jacobsson och Amanda Agestav (båda kd) tar i
motion A201 upp unga kvinnors situation på
arbetsmarknaden och menar att synen på föräldraskap
måste förändras genom opinionsbildning så att män
och kvinnor skall kunna ta ut föräldraledighet utan
att ha dåligt samvete och så att barnafödandet ökar.
Ulla-Britt Hagström (kd) vill i motion A279 att en
uppföljning skall göras av hur pappors uttag av
föräldraledighet påverkas av om deras arbetsgivare
stimulerar pappaledighet genom hel eller delvis
utfyllnad av ersättningen enligt
föräldraförsäkringen.
Sten Tolgfors (m) uttrycker i motion Sf222 (yrk. 3)
sin positiva syn på att företag drygar ut
föräldraförsäkringen för sina anställda så att
pappor och mammor kan ha råd att vara hemma med sina
barn. Motionären kritiserar en negativ inställning
från vissa fackförbund mot att arbetsgivare
kompletterar den statliga föräldraförsäkringen.
Bakgrund
Utskottet har i ett antal tidigare sammanhang,
senast i betänkande 2000/01:AU9, poängterat att
möjligheterna att kombinera föräldraskap och
förvärvsarbete måste förbättras. Efter förslag från
utskottet i nyssnämnda betänkande har riksdagen
gjort ett tillkännagivande till regeringen att det
finns starka skäl att överväga om det finns behov av
att förstärka skyddet för arbetstagare som väljer
att utnyttja sin rätt till ledighet i samband med
föräldraskap. Utskottet ansåg att i första hand
förändringar i föräldraledighetslagen och lagen om
anställningsskydd borde övervägas.
Regeringen har efter riksdagens ställningstagande
uppdragit åt Arbetslivsinstitutet att överväga om
det finns behov av att förstärka skyddet för de
arbetstagare som väljer att utnyttja sin rätt till
ledighet i samband med föräldraskap (tilläggsuppdrag
i fråga om översyn av vissa arbetsrättsliga frågor
2001-10-04). I första hand bör förändringar i
föräldraledighetslagen och anställningsskyddslagen
övervägas. Arbetslivsinstitutets uppdrag skall vara
slutfört den 31 oktober 2002.
En analys av vilka faktorer som påverkar
barnafödandet har nyligen utförts av en arbetsgrupp
inom Regeringskansliet. I rapporten Barnafödandet i
fokus - Från befolkningspolitik till ett barnvänligt
samhälle (Ds 2001:57) sammanfattas faktorer som
enligt svensk och utländsk forskning påverkar
barnafödandet. Några faktorer av särskilt intresse
på arbetsmarknadsområdet är
· att fruktsamheten är högre i länder där
barnafödande och förvärvsarbete kan kombineras,
·
· att jämställdhet är viktig för barnafödandet. Det
finns brister i jämställdheten, och en stark
indikation på detta är att barnafödande har en
påtagligt negativ inverkan på hur kvinnors
inkomster utvecklas,
·
· att tecken finns på att toleransen mot
barnafödande och mot barn har minskat på den
svenska arbetsmarknaden och att intoleransen i
första hand drabbar kvinnor,
·
· att den kraftiga ökningen av tillfälliga arbeten
har medfört negativa effekter på barnafödandet.
·
När det gäller uttag av föräldrapenningdagar har
männens andel av de utbetalade dagarna ökat från 8,6
% år 1992 till 13,8 % år 2001. Männens andel av de
personer som tagit ut föräldrapenningdagar ökade
under samma period från 26,9 % till 39,9 %. I
diagrammet nedan redovisas länsvis fördelade
uppgifter om männens andel av föräldrapenningdagar.
I fråga om tillfällig föräldrapenning (vård av
barn, 10 pappadagar, LSS-kontaktdagar och
kontaktdagar för 6-11-åringar) var männens andel av
antalet uttagna dagar 42,7 % år 2001. Största delen
av dagarna med tillfällig föräldrapenning används
för vård av barn. Männens andel av uttagna dagar
minskade successivt under 1990-talet men har år 2001
nått upp till samma nivå som år 1991. Andelen män
som tar ut pappadagar har minskat från 82 % år 1992
till 75 % år 2001.
---------------------------------------
Männens andel av uttagna
föräldrapenningdagar
--------------------------------------
2001 2000
--------------------------------------
Samtliga län 13,8 12,4
--------------------------------------
Stockholms län 14,1 12
--------------------------------------
Uppsala län 15,4 14,8
--------------------------------------
Södermanlands län 14,3 12,8
--------------------------------------
Östergötlands län 14 11,7
--------------------------------------
Jönköpings län 12,4 11,4
--------------------------------------
Kronobergs län 13,1 12,3
--------------------------------------
Kalmar län 12,9 11,7
--------------------------------------
Gotlands län 15,4 13,6
--------------------------------------
Blekinge län 13,6 12,1
--------------------------------------
Skåne län 12,5 11,3
--------------------------------------
Hallands län 13 11,7
--------------------------------------
Västra Götalands län 13,5 12,4
--------------------------------------
Värmlands län 13,4 13,2
--------------------------------------
Örebro län 15,1 14,7
--------------------------------------
Västmanlands län 14,2 13,4
--------------------------------------
Dalarnas län 14,8 14
--------------------------------------
Gävleborgs län 14,1 12,7
--------------------------------------
Västernorrlands län 13,5 12,9
--------------------------------------
Jämtlands län 15,7 13,5
--------------------------------------
Västerbottens län 17,4 15,3
--------------------------------------
Norrbottens län 14,3 12,9
--------------------------------------
Källa: Försäkringskassan i Västerbottens län/RFV
Också preliminära resultat från studien Arbete och familj - en
studie av företagskultur och faderskap
(projektansvariga: professor Philip Hwang,
psykologiska institutionen, Göteborgs universitet
och professor Linda Haas, University of
Indianapolis, Indiana, USA) är av intresse i detta
sammanhang.
Studien visar bl.a. att män i vad som i studien
benämns personalinriktade företag tog ut mer
pappaledighet än män i produktionsinriktade företag,
att män tog ut mer föräldraledighet i företag med
större andel kvinnor bland de anställda och att ju
mer positiva arbetskamrater och arbetsledare var,
desto mer föräldraledighet tog män ut.
De företag som ingått i studien har delats in i
fyra grupper: de som var uttalat positiva till
pappaledighet, de som var positiva när företaget
hade något att tjäna på det, de som hade ett
neutralt förhållningssätt och slutligen de som hade
en traditionell syn på pappaledighet. Utskottet vill
här särskilt peka på några av de faktorer som enligt
den aktuella studien kännetecknar företag som är
uttalat positiva till pappaledighet:
· Pappor informeras om sin rätt att vara
föräldralediga och uppmuntras av företaget att
vara det.
·
· Företaget försöker hitta lösningar så att alla
kategorier anställda kan kombinera arbete och
familj - även de högsta cheferna kan vara
föräldralediga.
·
· Företaget har en långsiktig planering och ser
småbarnstiden som en begränsad men viktig del av
en anställds liv.
·
· Det finns en uttalad inställning att familjen är
en viktig del i den anställdes liv och att
familjeliv och arbete måste kunna kombineras.
·
· Företaget har vidtagit formella eller informella
åtgärder för att underlätta för föräldrar att
kombinera arbete och familj, t.ex. flextid,
jämställdhetsprogram och policy om pappaledighet.
·
· Företaget kan se att det finns fördelar med att
anställda är pappalediga, det ger andra anställda
möjligheter att pröva nya arbetsuppgifter en tid.
·
I den aktuella studien Arbete och familj har i en
första delundersökning enkätsvar inhämtats från
personalchefer och fackordförande i Sveriges 250
största företag, i en andra del har personalchefer
och grupper av anställda intervjuats. I en tredje
och pågående del görs en enkätstudie bland 350
anställda män vid sex stora företag. I en fjärde del
har en enkätundersökning och telefonintervju gjorts
med företrädare för fackliga organisationer i de
företag som medverkat i övriga delar av studien.
Resultaten av den sistnämnda delen visar på ett
relativt lågt intresse från de fackliga
organisationernas sida när det gäller att verka för
att manliga anställda lättare skall kunna kombinera
arbete och familj.
Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna har
en viktig roll när det gäller att verka för att fler
män skall ta ut fler föräldrapenningdagar. Det gör
man bl.a. genom allmänna informationsträffar,
personlig rådgivning till blivande föräldrar,
pappakampanjer, särskilda brev till pappor, utökat
samarbete med barnmorskor och andra
attitydpåverkande insatser.
I ett särskilt projekt har man i
försäkringskassorna i tre län - Kronoberg,
Västerbotten och Jönköping - studerat vilka faktorer
som påverkar mäns uttag av föräldrapenning.
Resultaten visar att det är fler faktorer än
ekonomin som styr hur föräldrarna delar på
ledigheten, bl.a. inställningen hos informatörerna
när det gäller föräldraledighet.
Informatörerna, dvs. personalen vid
försäkringskassan och barnmorskorna, är alltså
viktiga i sammanhanget. I det av de undersökta länen
där den största andelen föräldrar delade på
ledigheten, Västerbotten, var också informatörerna
mest positiva till delad föräldraledighet. En
slutsats i projektet är att attitydpåverkande
insatser måste utgå från dels föräldrarnas
inställning, dels de faktorer som i praktiken styr
deras beslut om uppdelning av föräldraledigheten.
Projektet redovisas i rapporten Båda blir bäst -
Attityden till delad föräldraledighet (RFV Redovisar
2000:1).
I detta avsnitt med bakgrundsinformation finns
också anledning att nämna att det i den fjärde
pelaren i EU:s sysselsättningsriktlinjer för 2002,
IV Stärka jämställdhetspolitiken, ingår bl.a.
insatser för att underlätta att kombinera arbete och
familj. Där sägs att medlemsstaterna och
arbetsmarknadens parter skall utarbeta, genomföra
och främja en familjevänlig politik, fastställa
nationella mål för hur omsorg för barn och andra
närstående skall byggas ut och undanröja hinder för
återinträde på arbetsmarknaden för dem som gjort
uppehåll i yrkesverksamhet.
Utskottets ställningstagande
Arbetsmarknadsutskottet har ovan under rubriken
Bakgrund redovisat några exempel på aktuella
undersökningar, analyser och informationsinsatser
som sammantaget pekar på att det behövs insatser på
en rad olika områden och av ett flertal olika
aktörer för att påverka attityder till och
underlätta kombinationen barn och förvärvsarbete
samt för att bidra till jämställdhet i fråga om
föräldraansvaret.
Utskottet har därvid bl.a. redogjort för några
faktorer som enligt en studie kännetecknar företag
som är uttalat positiva till pappaledighet. Företag
med liknande inställning till kombination av barn
och arbetsliv kan enligt utskottets mening ses som
föredömen på en modern och flexibel arbetsmarknad.
Långt ifrån alla företag har dock en positiv
inställning till föräldraledighet. Enligt JämO har
antalet anmälningar om misstänkt diskriminering i
samband med graviditet och föräldraskap ökat markant
under senare år.
Utskottet ser allvarligt på detta och andra tecken
på försämrade möjligheter att kombinera arbete och
barn. Ett starkt skäl till utskottets oro är
naturligtvis de påfrestningar som den enskilda
föräldern eller familjen utsätts för. Men också i
ett vidare sammanhang är en utveckling av detta slag
negativ. Risken är påtaglig att arbetsmarknadens
funktionssätt försämras och att arbetskraftsutbudet
minskar. Detta kan bli följden om alltfler får en
svagare anknytning till arbetsmarknaden till följd
av en restriktiv hållning bland arbetsgivare till
ledighet för föräldraskap och graviditet. Än
allvarligare är långsiktiga demografiska effekter av
allvarlig karaktär till följd av minskat
barnafödande.
Mot bakgrund av de svårigheter som finns med att
kombinera barn och förvärvsarbete ser utskottet
positivt på att regeringen givit JämO ett särskilt
uppdrag i dessa frågor. I regleringsbrevet för 2002
sägs att ombudsmannen skall beakta ärenden som rör
anmälningar gällande osakliga uppsägningar och
diskriminering vid anställning av gravida kvinnor
och föräldralediga kvinnor och män samt ärenden som
gäller försämrade anställningsvillkor på osaklig
grund för gravida kvinnor och föräldralediga kvinnor
och män. JämO skall redovisa och kommentera
resultatet till regeringen.
Utskottet vill i detta sammanhang något beröra
vikten av attitydpåverkande insatser riktade såväl
till föräldrar och blivande föräldrar som till
arbetsgivare. Här har Riksförsäkringsverket och
försäkringskassorna en nyckelroll när det gäller att
verka för att antalet män som tar ut
föräldrapenningdagar ökar och att männen också tar
ut en större andel av dagarna. Men också
arbetsgivare och fackliga organisationer borde kunna
ge stöd till sina anställda respektive medlemmar i
strävandena att kombinera arbete och familj.
Arbetsmarknadsparternas ansvar i sammanhanget är,
som framgått ovan, också något som poängteras i EU:s
sysselsättningsriktlinjer.
Moderaterna kräver i motion 2000/01:A806 insatser
för att främja individens möjligheter att förena
yrkes- och familjeliv och pekar på att detta bl.a.
kräver alternativa former av barnomsorg. Utskottet
vill, som framförts ovan, betona att regeringen
genomfört ett antal reformer på förskoleområdet som
ökar föräldrarnas möjligheter att efterfråga den
barnomsorg de önskar.
När det gäller Kristdemokraternas förslag i
motionerna A211 och Sf392 om en nationell kampanj
för ett barnvänligt arbetsliv vill utskottet här
lyfta fram tidningen Det nya livet som utarbetats
inom Regeringskansliet och som sprids till blivande
och nyblivna föräldrar. Tidningen kom ut med ett
nytt nummer i januari i år. Det nya numret sätter
papporna i fokus och uppmanar dem att ta vara på sin
del av föräldraledigheten. Tidskriften informerar om
vilka rättigheter som föräldrar har och belyser den
pågående diskussionen om att förena familj och
förvärvsarbete.
Av bakgrundsinformationen till detta avsnitt
framgår att det redan finns regionalt fördelad
statistik över uttag av pappaledighet, något som
Kristdemokraterna efterfrågar i motion A211.
Som framgått delar utskottet i flera avseenden de
uppfattningar som kommer till uttryck i motionerna
2000/01:A803 (s), 2000/01:A806 yrkande 2 (m),
2000/01:A808 yrkande 8 (mp), 2000/01:A811 yrkande 6
(kd), A201 (kd), A211 yrkandena 7 och 19 (kd), A246
yrkande 3 (kd), A259 yrkande 7 (c), A265 yrkande 1
(m), A366 (s), A392 yrkande 2 (mp) och Sf392
yrkande 16 (kd) om vikten av ett barnvänligt
arbetsliv och om informationsinsatser kring denna
fråga. Med hänvisning till det utrednings- och
översynsarbete som pågår är dock utskottet för
närvarande inte berett att föreslå något nytt
tillkännagivande om föräldraskap och förvärvsarbete.
Utskottet avstyrker därför motionerna i den mån de
inte kan anses tillgodosedda med vad utskottet
anfört.
Utskottet har ovan redovisat några av de kännetecken
som enligt en undersökning finns hos företag som är
uttalat positiva till pappaledighet. Ett annat
uttryck för en positiv inställning från
arbetsgivarens sida till att anställda är
föräldralediga är att arbetsgivaren ger ekonomisk
stimulans till sådan ledighet genom någon form av
utfyllnad av ersättningen enligt
föräldraförsäkringen, en fråga som tas upp i
motionerna A279 (kd) och Sf222 (m).
Enligt vad utskottet har erfarit i samband med att
JämO lämnade upplysningar till utskottet har
ombudsmannen gjort visst kartläggningsarbete när det
gäller förekomsten av ekonomiska incitament från
arbetsgivare för föräldraledighet. Företeelsen tycks
vara vanligast i större företag och ses som särskilt
positiv för arbetstagare som har lönenivåer som
ligger strax ovanför föräldraförsäkringens övre
inkomstgräns.
Även om utskottet med intresse skulle ta del av
ytterligare undersökningar kring denna fråga kan det
konstateras att det redan genomförts ett arbete som
ligger i linje med vad som föreslås i motion A279
(kd). Motionen avstyrks därmed. Också motion Sf222
yrkande 3 (m) avstyrks med hänvisning till vad
utskottet anfört i frågan.
Rollen som pappa, man, förälder
eller kvinna respektive könsrollen
Utskottets förslag i korthet
I avsnittet behandlar utskottet ett antal
motioner om rollen som pappa, man eller
förälder, om ungdomars bild av könsroller och
om synen på kvinnans ställning. Samtliga
motioner avstyrks. Jämför reservation 6 (kd).
Motioner
Flera motioner tar upp olika frågor som rör
mansrollen respektive rollen som pappa/förälder.
Kristdemokraterna behandlar i motion 2000/01:A811
(yrk. 4) ett antal frågor om män och jämställdhet.
Partiet anser att varje blivande far skall erbjudas
pappautbildning som en del i en föräldrautbildning
och betonar vikten av att pappor stimuleras att ta
ut så mycket föräldraledighet som möjligt.
Kristdemokraternas förslag om
barnomsorgskonto/vårdnadsbidrag skulle ge föräldrar
ökade möjligheter att ta tjänstledighet eller
förkorta arbetstiden under barnets tre första år.
Familjerådgivningen bör vara väl utbyggd och
kostnadsfri, och ett stödprogram bör utformas för
att stärka pappor att behålla kontakten med sina
barn efter en skilsmässa.
Miljöpartiet pekar i motion A393 (yrk. 4 och 5) på
betydelsen av att pappor får stöd för att ta sig
igenom en skilsmässoprocess. Barn har behov av att
ha män som närvarande förebilder.
En tvärpolitisk utredning bör enligt partiets
motioner 2000/01:A808 (yrk. 37) och 2000/01:So450
(yrk. 13) få i uppdrag att analysera den nya
mansrollen och ta ställning till hur erfarenheterna
från utredningsarbetet skall föras ut. Regeringen
bör ta initiativ i FN till en världskonferens om
mansrollen.
Forskning och olika handlingsprogram måste enligt
Miljöpartiet i motion A393 (yrk. 7-9) inriktas på
att män utövar våld mot barn, kvinnor och andra män.
Det behövs en bred diskussion på alla samhällsnivåer
för att förändra detta. Fler män måste aktivt ta
avstånd från andra mäns våldsamma beteende (yrk. 7).
Professionella mansjourer måste stödjas och
utvecklas i hela landet, och kommuner och landsting
måste uppmuntra till detta (yrk. 8 och 9).
I motion 2000/01:A808 (yrk. 11) begär Miljöpartiet
konsekvensanalyser av eventuella skillnader i utfall
för kvinnor och män när det gäller nedskärningar i
vår gemensamma välfärd.
Ungdomars bild av könsroller tas upp av
Miljöpartiet i motion 2000/01:A808 (yrk. 35) där
partiet förespråkar en utredning av hur media
påverkar bilden av kvinnan. Partiet vill stödja
könsrollsprojekt inom medierna, t.ex.
veckotidningar, radio och television.
Synen på kvinnans ställning behandlas i två enskilda
motioner.
Ulla Wester och Elisebeht Markström (båda s) betonar
i motion 2000/01:A720 behovet av att förstärka och
påskynda pågående arbete för "likavärdering" av mäns
och kvinnors ställning på arbetsmarknaden, bl.a. i
anslutning till den reform för utökad rätt till
kompetenshöjning som förbereds.
Margareta Viklund och Ulla-Britt Hagström (båda kd)
föreslår i motion A244 (yrk. 2) att en statlig
utredning skall tillsättas för att ta fram en
handlingsplan för att öka kvinnors status och värde
i arbetsliv och samhälle.
Utskottets ställningstagande
När det gäller Kristdemokraternas förslag i motion
2000/01:A811 om pappautbildning och vikten av att
stimulera föräldrautbildning vill utskottet hänvisa
till vad som anförts ovan, bl.a. om tidskriften Det
nya livet som sprids till blivande och nyblivna
föräldrar.
Utskottet kan också konstatera att
föräldrautbildning redan finns på flera håll i
landet. Landstingsförbundet har under det senaste
året medverkat till att utveckla formerna för
pappautbildningar. En utvärdering har gjorts av
försöksverksamhet vid 44 mödravårdscentraler på
olika håll i landet. Utvärderingen presenteras i
informationsskriften Pappautbildning? Vad ska det
vara bra för? som givits ut av dåvarande
Arbetsmarknadsdepartementet. Flera konferenser om
pappautbildning har vidare genomförts.
Regeringen har också beviljat ekonomiskt stöd till
Landstingsförbundet för ett nu pågående projekt med
två resurspersoner som skall stå till förfogande för
de landsting och regioner som planerar att införa
pappautbildning. Detta projekt pågår för närvarande.
Självfallet kan utskottet instämma i Miljöpartiets
uppfattning i motion A393 att barn har behov av nära
manliga förebilder, men finner ingen anledning för
riksdagen att rikta ett tillkännagivande till
regeringen med denna innebörd.
Med hänvisning till vad som anförts avstyrker
utskottet motionerna 2000/01:A811 yrkande 4 (kd) och
A393 yrkandena 4 och 5 (mp).
När det gäller Miljöpartiets förslag i motionerna
2000/01:A808 och 2000/01:So450 om att Sverige bör ta
initiativ till en FN-konferens om mansrollen kan
utskottet konstatera att FN:s Kvinnokommission,
efter förslag från bl.a. Sverige, beslutat att mäns
och pojkars roll när det gäller att uppnå
jämställdhet skall utgöra ett av två teman vid
Kvinnokommissionens reguljära möte 2004.
I fråga om förslaget om en tvärpolitisk utredning
om mansrollen, som också förs fram i de nyssnämnda
motionerna, vill utskottet peka på att regeringen
tagit initiativ till ett tvåårigt projekt om män och
jämställdhet i syfte att öka kunskaperna om vilka
hinder som finns och vilka ytterligare insatser som
behövs för att öka mäns deltagande i
jämställdhetsarbetet. En slutrapport från projektet
beräknas bli publicerad inom kort. Till projektet
har en referensgrupp varit knuten. I gruppen har
bl.a. ingått företrädare för riksdagspartierna och
representanter för LO, TCO och företag. I avvaktan
på slutrapporten från projektet är utskottet inte
berett att ta ställning till behovet av en
tvärpolitisk utredning.
Mäns våld mot barn, kvinnor och andra män som tas
upp av Miljöpartiet i motion A393 har uppmärksammats
i en rad sammanhang på senare år. Flera lagändringar
och andra åtgärder har genomförts. Det gäller
exempelvis ändringar i brottsbalken rörande
kvinnofrid och s.k. grov fridskränkning som omfattar
barn och andra närstående personer. Likaså har en ny
lag införts som förbjuder köp av sexuella tjänster
och jämställdhetslagen skärpts när det gäller
sexuella trakasserier i arbetslivet.
Utskottet delar Miljöpartiets uppfattning i den
aktuella motionen att det behövs en bred diskussion
i samhället om mäns våld. Det är också av den
anledningen som regeringen har inrättat Nationellt
råd för kvinnofrid som skall vara ett forum för
utbyte av erfarenheter och idéer med företrädare för
organisationer och forskare som arbetar med frågor
rörande kvinnovåld.
I budgetpropositionen för 2002 under politikområde
Socialtjänstpolitik (utg.omr. 9) har regeringen
redovisat Socialstyrelsens uppdrag att leda ett
utvecklingsarbete i frågor om våld mot kvinnor.
Regeringsuppdraget har lämnats med anledning av
kvinnofridsreformen 1997 (prop. 1997/98:55).
Inom ramen för uppdraget har Socialstyrelsen
utarbetat utbildningsmaterial för socialtjänsten
respektive hälso- och sjukvården. I syfte att få
till stånd en fastare samverkan på myndighetsnivå i
frågor som rör kvinnovåld har Socialstyrelsen tagit
initiativ till nationell myndighetssamverkan för
kvinnofrid. Initiativet avser att skapa bättre
möjligheter att följa, integrera, styra och leda de
samlade myndighetsinsatserna som vidtas utifrån
givna regeringsuppdrag och kvinnofridsreformen. Som
ett led i myndighetssamverkan har initiativ tagits
till ett gemensamt informations- och resurscenter på
Internet, en s.k. portal.
Socialstyrelsen har också tagit initiativ till två
metodutvecklingsprojekt inom socialtjänsten. Det ena
rör familjerättens arbete och det andra
socialtjänstens roll och organisation. Flera läns-
styrelser deltar i länsövergripande samverkans-
grupper med polis, landsting, kommuner och
frivilligorganisationer för att utveckla det före-
byggande arbetet. I Socialstyrelsens uppdrag ingår
också att samla kunskap om prostitutionens
omfattning och utveckling, att sammanställa kunskap
om de sociala insatserna som bedrivs på lokal nivå
samt att ge stöd till utveckling och förbättring av
insatserna.
Av redovisningen i budgetpropositionen framgår att
kvinnojourer och andra organisationer som arbetar
för att motverka våld mot kvinnor får ett årligt
stöd för sin verksamhet. Merparten går till
kvinnojourernas två riksorganisationer och en mindre
del till mansjourer och andra mansorganisationer som
arbetar för att motverka våld mot kvinnor.
Regeringen har lämnat ekonomiska bidrag till
mansorganisationer som arbetar för att motverka våld
mot kvinnor, bl.a. Manliga Nätverket - för
manlighet, mot mäns övergrepp och Svenska White
Ribbon-rörelsen.
I motion 2000/01:A808 reser Miljöpartiet krav på
konsekvensanalyser för kvinnor respektive män när
det gäller välfärdsutveckling. Ett omfattande arbete
i syfte att belysa välfärdsutvecklingen har
bedrivits av Kommittén Välfärdsbokslut (dir. 1999:7)
som på en rad områden belyst utvecklingen, också
genom könsuppdelade analyser. I kommitténs
slutbetänkande Välfärdsbokslut för 1990-talet (SOU
2001:79) summeras och analyseras det omfattande
utredningsarbetet.
Som framgått i betänkandets inledande del pågår nu
arbetet med att utforma en strategi för
jämställdhetsintegrering i Regeringskansliet.
Samtliga departement skall innefattas i arbetet.
Här kan också nämnas att det i 15 §
kommittéförordningen (1998:1474) anges att om
förslagen i ett utredningsbetänkande har betydelse
för jämställdheten mellan kvinnor och män skall
konsekvenserna i det avseendet anges i betänkandet.
Mot bakgrund av vad som anförts avstyrker
utskottet motionerna 2000/01:A808 yrkandena 11 och
37 (mp), 2000/01:So450 yrkande 13 (mp) samt A393
yrkandena 7-9 (mp).
Kvinnobilden i medierna tas som framgått upp i
Miljöpartiets motion 2000/01:A808. Utskottet har i
tidigare sammanhang behandlat motionsförslag i denna
fråga (bet. 1997/98:AU10 och bet. 1998/99:AU6) och
har då redovisat ett antal aktiviteter med den
inriktning som partiet efterlyser. Utskottet anser
att motion 2000/01:A808 yrkande 35 (mp) bör avslås
av riksdagen.
På en rad områden pågår verksamhet som syftar till
jämställdhetsintegrering och till att stärka
kvinnors ställning i arbetsliv och samhälle, något
som tas upp också i motionerna 2000/01:A720 och
A244. I detta betänkande redovisas ett antal
exempel på utredningsarbete och aktiviteter med
denna inriktning.
När det gäller den reform för utökad rätt till
kompetenshöjning i arbetslivet som berörs i den
förstnämnda motionen förutsätter utskottet att den
proposition om individuell kompetensutveckling som
för närvarande förbereds inom Regeringskansliet
också kommer att innefatta en analys av mäns och
kvinnors skilda förutsättningar på arbetsmarknaden.
Utskottet avstyrker motionerna 2000/01:A720 (s) och
A244 yrkande 2 (kd).
Utveckling och spridning av metoder
för att uppnå jämställdhet
Utskottets förslag i korthet
Utskottet behandlar i avsnittet motioner om
utveckling och spridning av metoder för att
uppnå jämställdhet. Alla motionsförslag
avstyrks. Jämför reservationerna 7 (mp) och 8
(kd).
Bakgrund
På Näringsdepartementets hemsida under adressen
http://naring.regeringen.se/fragor/jamstalldhet/metodutveckling/index.htm
redovisas uppgifter om metodutvecklingen på
jämställdhetsområdet. Där beskrivs utvecklingen av
jämställdhetsintegrering, gender mainstreaming, ett
arbetssätt som har påverkat formerna för
jämställdhetsarbetet under 1990-talet och som kommer
att göra det framöver.
Näringsdepartementet konstaterar på hemsidan att
det inte finns en enda metod för att arbeta med
jämställdhetsintegrering utan att metoderna måste
anpassas till verksamhetens karaktär. Därför finns
det i dag en stor efterfrågan på nya arbetssätt och
metoder för jämställdhetsintegrering som utgår från
olika sorters verksamhet.
Regeringen har medverkat till metodutvecklingen
bl.a. genom att stödja Kommunförbundets arbete med
jämställdhetsintegrering (JämKom-projektet) och
Arbetsgruppen för metodutveckling i
jämställdhetsarbetet. Arbetsgruppen har avlämnat
rapporten (Ds 2001:64) Ändrad ordning - Strategisk
utveckling för jämställdhet som redovisas närmare i
betänkandets inledande avsnitt och även givit ut
metodhandboken Gör det jämt - att integrera
jämställdhet i utvecklingen. Den sistnämnda boken
innehåller ett urval av i Sverige väl beprövade
metoder och modeller för jämställdhetsintegrering.
Motioner
Några motioner tar upp utveckling och spridning av
metoder för att främja jämställdhet.
3 R-metoden
Miljöpartiet vill enligt motion 2000/01:A808 (yrk.
7) att regeringen skall uppmuntra och stödja
genomförande av den s.k. 3 R-metoden inom alla
statliga myndigheter och utredningar så att
jämställdhetsperspektivet skall beaktas på alla
samhällsområden.
Jämställdhetsmärkning
Vänsterpartiet förespråkar i motion A324 (yrk. 2)
ett statligt initiativ för att ta fram en
jämställdhetsmärkning av arbetsplatser för att göra
det möjligt för främst stat, kommuner och landsting
att ställa krav på jämställdhetsinsatser i samband
med offentlig upphandling.
Enligt Kristdemokraterna i motionerna 2000/01:A811
(yrk. 7) och A211 (yrk. 15) kan
jämställdhetsmärkning vara ett sätt att motverka den
könsuppdelade arbetsmarknaden. Genom ett
kvalitetskriterium för jämställdhet som kan
utvärderas och användas i marknadsföring skulle det
vara möjligt att ställa vissa krav på t.ex.
jämställdhet i bolagsstyrelser, företagsledning och
produktion. Den pågående utredningen om
jämställdhetsmärkning bör få i tilläggsuppdrag att
beakta ett företags personal- respektive
föräldrapolicy som ett kriterium för
jämställdhetsmärkning.
Också Miljöpartiet förespråkar i motion 2000/01:A808
(yrk. 2, 21 och 22) tilläggsdirektiv till
utredningen om jämställdhetsmärkning så att denna
även får i uppdrag att pröva möjligheterna att
jämställdhetsmärka företag och reklam. Det är
positivt att en utredning om jämställdhetsmärkning
av varor och tjänster har tillsatts och viktigt att
utredningen lägger fram förslag till konkreta
åtgärder.
Utskottets ställningstagande
Utskottet stöder Miljöpartiets uppfattning i motion
2000/01:A808 om att jämställdhetsperspektivet skall
beaktas på alla samhällsområden. Utskottet är
däremot inte berett att rekommendera någon enskild
metod, exempelvis 3R-metoden. Skälen till detta har
utskottet tidigare redovisat i betänkandena
1998/99:AU6 och 1999/2000:AU6.
I regeringsförklaringen hösten 1997 slog
statsministern fast att ett jämställdhetsperspektiv
skall genomsyra alla delar av regeringens politik. I
den inledande delen av detta betänkande ges en
översikt över det arbete som pågår inom
Regeringskansliet och som syftar till att ett
jämställdhetsperspektiv skall genomsyra alla
politikområden. Pågående arbete med
jämställdhetsintegrering sammanfattas också i ett
faktablad på Näringsdepartements hemsida med
rubriken Integrering av ett jämställdhetsperspektiv
i alla politikområden - gender mainstreaming.
Med hänvisning till vad som anförts avstyrker
utskottet motion 2000/01:A808 yrkande 7 (mp).
Utredningen om frivillig jämställdhetsmärkning av
produkter och tjänster, Frija, (dir. 1999:13)
avlämnade i januari 2001 delbetänkandet Reglerna
kring och inställningen till frivillig
jämställdhetsmärkning av produkter och tjänster (SOU
2001:9). Enligt uppgift väntas utredningen
presentera ett slutbetänkande i månadsskiftet
mars/april 2002. Utskottet vill inte föregripa
utredningsresultatet och avstyrker därför motionerna
2000/01:A808 yrkandena 2, 21 och 22 (mp),
2000/01:A811 yrkande 7 (kd), A211 yrkande 15 (kd)
samt A324 yrkande 2 (v).
Konkurrensutsättning, meriter,
kvotering m.m.
Utskottets förslag i korthet
I avsnittet behandlar utskottet förslag om
konkurrensutsättning av den offentliga
sektorn, tjänstetillsättning och
meritvärdering samt allmänna aspekter på
frågor om löneskillnader och
lönediskriminering. Utskottet avstyrker
samtliga motioner. Jämför reservationerna 9
(m, kd, c, fp), 10 (kd, c), 11 (fp), 12 (kd),
13 (fp) och 14 (kd).
I detta avsnitt tar utskottet upp olika frågor som
gäller kvinnor och män på arbetsmarknaden. De gäller
bl.a. frågor om konkurrensutsättning av den
offentliga sektorn, tjänstetillsättning och
meritvärdering. Ett stort antal motioner tar upp
olika aspekter på löneskillnader och
lönediskriminering. Utskottet tar i detta avsnitt
upp mera allmänna aspekter på frågan.
I nästa avsnitt behandlas frågor med anknytning
till jämställdhetslagen och andra spörsmål som har
beröring med lagstiftningen.
Konkurrensutsättning av den offentliga sektorn
Motioner
Moderaterna förespråkar i motion A228 (yrk. 7)
avregleringar inom vården för att minska den
politiska kontrollen över arbetsplatser där
företrädesvis kvinnor arbetar. Den offentliga
sektorn har blivit en kvinnofälla. Moderaterna vill
att det skall vara möjligt att starta och driva egna
företag inom vård och omsorg samt att sjukhus och
vårdinrättningar skall kunna drivas av privata
bolag. Både kvinnor och män skulle gynnas på en
verklig, flexibel arbetsmarknad. Motsvarande
tankegångar förs även fram i motion 2000/01:A806
(yrk. 9).
Också Kristdemokraterna anser i motion A211 (yrk. 5)
att ökad konkurrensutsättning av verksamheter inom
offentlig sektor, exempelvis äldreomsorg och
sjukvård, skulle utveckla den traditionellt
kvinnliga delen av arbetsmarknaden.
Även Centerpartiet betonar, i motion A212 (yrk. 6),
vikten av konkurrens inom exempelvis vårdsektorn
eftersom detta skulle leda till att alternativa
arbetsmarknader skapades och att en rättvisare
lönesättning kom till stånd.
Att den offentliga sektorns monopol måste brytas
anser också Folkpartiet i motionerna 2000/01:A812
(yrk. 1) och So637 (yrk. 7). I den förstnämnda
motionen deklarerar partiet att en av de viktigaste
jämställdhetsambitionerna är att reformera den
offentliga sektorn. De offentliga de facto-monopolen
måste brytas, och fler arbetsgivare skall i
konkurrens kunna utföra offentligt finansierade
tjänster. På det sättet förbättras arbetsmarknadens
funktionssätt och lönenivåerna i kvinnodominerade
yrken kan höjas.
Sten Tolgfors och Catharina Elmsäter-Svärd (båda m)
menar i motion A209 (yrk. 3) att fler karriärvägar
skapas i traditionella kvinnoyrken när den
offentliga sektorn öppnas för alternativa
driftsformer.
Utskottets ställningstagande
Under en följd av år har utskottet behandlat
likartade motioner av Moderaterna,
Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet om
ökad konkurrensutsättning av den offentliga sektorn
som en metod att komma till rätta med de
löneskillnader som finns mellan kvinnor och män.
Senast skedde detta i budgetbetänkande 2001/02:AU1.
Utskottet delar inte motionärernas uppfattning. I
ett internationellt perspektiv är det uppenbart att
den offentliga sektorn starkt bidrar till att öka
jämställdheten mellan kvinnor och män. Det beror
inte minst på att där omvandlas oavlönat
omsorgsarbete till avlönat yrkesarbete, vilket ger
ökade möjligheter till ekonomiskt oberoende för
många kvinnor. Det är alltså inte förekomsten av
offentliga monopol som är förklaringen till att
kvinnor lönediskrimineras. Liksom tidigare finns det
dessutom anledning att påpeka att en ökande andel av
tjänsterna inom den offentliga sektorn upphandlas
och att sektorn i stor utsträckning utgörs av flera,
sinsemellan olika och ofta konkurrerande
arbetsgivare.
Utskottet kan inte finna några belägg för att
avregleringar och privatiseringar allmänt sett
skulle minska löneskillnaderna. Även i den privata
tjänstesektorn förekommer kvinnligt dominerade
låglöneyrken. Löneskillnaderna kan alltså knappast
förklaras med i vilken regi - offentlig eller privat
- som en viss verksamhet drivs, vilket tycks
föresväva motionärerna.
Rätten till lika lön för lika och likvärdigt
arbete är, som utskottet framhöll i det betänkande,
2000/01:AU3, där skärpningarna av jämställdhetslagen
behandlades, inte i första hand en fråga om
konkurrens. Utskottet återkommer nedan till de
lagändringar som genomfördes från den 1 januari
2001.
Med hänvisning till det anförda anser utskottet
att motionerna 2000/01:A806 yrkande 9 (m),
2000/01:A812 yrkande 1 (fp), A209 yrkande 3 (m),
A211 yrkande 5 (kd), A212 yrkande 6 (c), A228
yrkande 7 (m) och So637 yrkande 7 (fp) bör avslås av
riksdagen.
Uppvärdering av kvinnodominerade yrken i den
offentliga sektorn
Motioner
Vänsterpartiet vill enligt motion A324 (yrk. 1) att
det skall tillsättas en utredning som analyserar den
gemensamma sektorns förhållande till
könsmaktordningen, med särskilt fokus på
löneskillnader mellan kvinnor och män. I uppdraget
bör ingå att utreda den gemensamma sektorns
långsiktiga möjligheter att bryta könssegregeringen,
stärka kvinnors möjligheter att förvärvsarbeta och
att utvecklas från en låglönesektor till en sektor
som är föregångare när det gäller jämlika villkor.
I motion 2000/01:A811 (yrk. 5) konstaterar
Kristdemokraterna att statliga myndigheter enligt
regeringen skall arbeta aktivt med
jämställdhetsfrågor och lönefrågor. Samtidigt
noterar Kristdemokraterna att lönerna i
Regeringskansliet är synnerligen ojämlika. Partiet
menar att statliga arbetsgivare borde utgöra en
förebild för ett jämställt arbetsliv.
Centerpartiet betonar i motionerna 2000/01:A809
(yrk. 4) och A212 (yrk. 3) vikten av att s.k. mjuka
yrken uppvärderas. På det sättet kan rekryteringen
till dessa yrken underlättas och välfärden säkras.
Regeringen bör utforma en långsiktig plan för
uppvärdering av yrkena.
Enligt Folkpartiet i motion A229 (yrk. 14 i denna
del) bör det i en plan för att höja lönerna i den
offentliga sektorn ingå att man uppmärksammar
kvinnor vid tillsättning av högre tjänster. I motion
2000/01:A812 (yrk. 2) förespråkar partiet att staten
tillsammans med Landstingsförbundet och Svenska
Kommunförbundet utformar en flerårsplan för att lösa
strukturproblemet med kvinnodominerade yrken i
offentlig sektor som är sämre betalda än jämförbara
yrken i privat sektor.
Utskottets ställningstagande
Utskottet menar att Vänsterpartiet i motion A324 tar
upp en central frågeställning om den gemensamma
sektorns långsiktiga möjligheter att bryta
könssegregeringen och bidra till minskade
löneskillnader. Enligt utskottets mening är det inte
i första hand kunskaper som saknas utan snarare
resurser för att höja sektorns status.
Utskottet instämmer i Kristdemokraternas åsikt i
motion 2000/01:A811 att det är viktigt att statliga
myndigheter arbetar mera aktivt med jämställdhets-
och lönefrågor. Det är också något som kommer till
uttryck i arbetet med strategisk utveckling för
jämställdhet som utskottet redovisat ovan.
Jämställdhetslagens bestämmelser om lönekartläggning
och upprättande av handlingsplaner för jämställda
löner gäller även statliga arbetsgivare, alltså även
Regeringskansliet. I sammanhanget kan noteras att
JämO enligt regleringsbrevet för 2002 skall redovisa
och kommentera arbetsgivares tillämpning av de nya
lagreglerna.
Det syfte som ligger bakom förslaget om planer för
uppvärdering av kvinnodominerade yrken m.m. som förs
fram av Centerpartiet och Folkpartiet bör åtminstone
till viss del kunna uppfyllas genom det praktiska
arbete som skall ske ute på arbetsplatserna med
kartläggning och analys av löneskillnader och
upprättande av planer för jämställda löner enligt de
nya reglerna i jämställdhetslagen. Reglerna har bara
varit i kraft drygt ett år, varför man bör avvakta
de praktiska erfarenheterna ytterligare.
Utskottet avstyrker motionerna 2000/01:A809
yrkande 4 (c), 2000/01:A811 yrkande 5 (kd),
2000/01:A812 yrkande 2 (fp), A212 yrkande 3 (c),
A229 yrkande 14 i denna del (fp) och A324 yrkande 1
(v).
Tillsättning av tjänster, chefsbefattningar och
meritvärdering
I detta avsnitt behandlas motioner som är inriktade
på tjänstetillsättningar och meritvärdering inom den
offentliga sektorn.
Motioner
Kristdemokraterna anser i motion A211 att regeringen
bör ges i uppdrag att kartlägga de faktorer som kan
hämma kvinnor att ta ett ledningsansvar så att dessa
faktorer kan elimineras (yrk. 2). I samma motion
(yrk. 21), liksom i motion 2000/01:A811 (yrk. 3),
pläderar partiet för att hemarbete och anhörigvård
skall få ett meritvärde på arbetsmarknaden. Sverige
bör ta initiativ till internationella
överenskommelser om att hemarbete skall ingå i eller
komplettera BNP-måttet. Utöver att värderas
meritmässigt bör anhörigvård generera pensionspoäng.
I motion A229 (yrk. 14 i denna del) tar Folkpartiet
upp frågan om kvinnors chefsbefattningar. Partiet
betonar vikten av att fler kvinnor stimuleras att
bli småföretagare liksom att kvinnor, däribland
kvinnliga s.k. mellanchefer, uppmärksammas när man
diskuterar tillsättning av högre befattningar.
Miljöpartiet förespråkar i motion 2000/01:A808 (yrk.
6) kvotering genom positiv särbehandling av
underrepresenterat kön när tjänster tillsätts inom
myndigheter, statliga verk och bolag.
Ulla Wester (s) pekar i motion 2000/01:A721 på
behovet av förändrat ledarskap hos statliga
myndigheter i syfte att öka jämställdheten.
Margareta Wiklund (kd) anser i motion A243 (yrk. 3)
att motiven till regeringens beslut i
tillsättningsärenden bör redovisas för den som inte
fått en sökt tjänst. Därigenom kan s.k. boys network
motverkas.
Utskottets ställningstagande
De ovan refererade motionerna är inriktade på att
främja kvinnligt ledarskap och på meritvärdering.
Utskottet delar Folkpartiets uppfattning i motion
A229 om att mellanchefer måste uppmärksammas när
högre tjänster skall tillsättas. Utskottet kan också
dela Kristdemokraternas uppfattning i motion A211
att det finns anledning att kartlägga de faktorer
som håller tillbaka kvinnor från att ta ett
ledningsansvar. Denna fråga skulle kunna behöva
studeras närmare. Utskottet ser dock ingen anledning
att i detta sammanhang precisera hur detta skulle
kunna ske, utan utgår från att regeringen överväger
frågan vidare.
Utskottet avstyrker motionerna A211 yrkande 2 (kd)
och A229 yrkande 14 i denna del (fp).
Kristdemokraternas förslag i motionerna A211 och
2000/01:A811 om att hemarbete, anhörigvård och
uppdrag som fosterföräldrar skall få meritvärde
ligger enligt utskottets mening utanför vad
riksdagen bör besluta om. Vilka yrkeserfarenheter
och erfarenheter i övrigt som skall beaktas och hur
de skall bedömas i förhållande till andra meriter
måste vara en sak för arbetsgivaren och parterna att
bestämma. De uppställda kraven måste godtas så länge
som de inte direkt eller indirekt leder till
könsdiskriminering.
Utskottet avstyrker därför motionerna 2000/01:A811
yrkande 3 (kd) och A211 yrkande 21 (kd).
Med anledning av Miljöpartiets förslag om positiv
särbehandling av underrepresenterat kön vid
tillsättning av tjänster inom den statliga sektorn
vill utskottet anföra följande. Enligt såväl den
tidigare som den nuvarande jämställdhetslagen är det
möjligt med positiv särbehandling vid anställning om
det sker "som ett led i strävanden att främja
jämställdhet i arbetslivet". Jämställdhetslagen
skiljer sig i detta hänseende från 1999 års
antidiskrimineringslagar som inte innehåller några
regler om positiv särbehandling. Även EG-rätten ger
medlemsländerna möjlighet att införa regler om
positiv särbehandling. Att lagstiftningen under
vissa förutsättningar medger positiv särbehandling
på grund av kön innebär emellertid inte att det kan
förordas som en generell metod. Positiv
särbehandling kan innebära att någon annan särbe-
handlas negativt på grund av sitt kön. Enligt
utskottets mening måste det ankomma på de berörda
parterna att avgöra om metoden är befogad, t.ex.
inom en starkt könssegregerad del av
arbetsmarknaden. I sammanhanget kan påpekas att det
i uppdraget för utredningen En sammanhållen
diskrimineringslagstiftning ingår att överväga
behovet av bestämmelser om positiv särbehandling på
grund av etnisk tillhörighet.
Utskottet avstyrker motion 2000/01:A808 yrkande 6
(mp).
Med anledning av kravet i motion A243 om motivering
av regeringsbeslut i tillsättningsärenden vill
utskottet anföra följande. De anställningsbeslut som
fattas på regeringsnivå avser höga tjänster som
verkschefer, landshövdingar, justitieråd m.m. och
tjänster som överdirektörer och liknande, dvs.
tjänster som inte föregås av något
ansökningsförfarande. Det finns alltså inte några
egentliga motkandidater. Enligt gängse principer
behöver regeringen inte motivera sina beslut. Vid
dessa utnämningar är det dock inte ovanligt att
regeringen genom det berörda statsrådet faktiskt
motiverar utnämningen i pressmeddelanden och
liknande. Regeringen tillsätter också vissa domar-
och professorsanställningar. Vid dessa
tjänstetillsättningar föregås utnämningen i
allmänhet av ett formaliserat, offentligt förfarande
där de sökandes meriter granskas och bedöms.
Utskottet har svårt att se att ett krav på
motivering av dessa beslut skulle vara det bästa
sättet att säkra att utnämningarna grundas på den
enskildes lämplighet för uppdraget.
Motion A243 yrkande 3 (kd) avstyrks.
Vad slutligen gäller motion 2000/01:A721 (s) om
behovet av förändrat ledarskap hos statliga
myndigheter, vill utskottet peka på det arbete för
strategisk utveckling för jämställdhet som pågår
inom Regeringskansliet och myndigheter och som
redovisats tidigare i betänkandet.
Motionen avstyrks.
Utredningar, uppdrag till myndigheter m.m.
Motioner
Folkpartiet förordar i motion 2000/01:A812 (yrk. 6)
att en ytterligare statlig utredning tillsätts med
uppgift att följa utvecklingen i fråga om
löneskillnader mellan män och kvinnor för att den
eventuellt skall komma med förslag till ytterligare
åtgärder. Partiet framhåller att ekonomiska
styrmedel ofta är mer effektiva än reglering. I
utredningsuppdraget bör ingå att analysera
jämställdhetsplanernas betydelse i lönebildningen.
Berit Andnor m.fl. (s) tar i motion A358 upp frågan
om lönediskriminering på arbetsmarknaden och
konstaterar att JämO har förlorat mål i
Arbetsdomstolen. Marknadskrafterna har fått avgöra
om principen om lika lön för likvärdigt arbete skall
gälla. Motionärerna vill bl.a. att regeringen skall
undersöka om det går att stärka Medlingsinstitutets
roll i lönebildningen och samarbetet med JämO när
det gäller osakliga löneskillnader mellan kvinnor
och män. Motsvarande motionsförslag har lagts fram
av Birgitta Ahlqvist och Carina Hägg (båda s) i
motion A357 och av Anita Jönsson och Morgan
Johansson (båda s) i motion A379.
Utskottets ställningstagande
Med anledning av dessa motioner vill utskottet peka
på att Medlingsinstitutet i regleringsbrevet för
budgetåret 2002 har fått i uppdrag att vid sina
överläggningar med arbetsmarknadens parter om
kommande och pågående avtalsförhandlingar fästa
uppmärksamhet på vikten av att de centrala
kollektivavtalen konstrueras så att de främjar de
lokala parternas arbete med att åstadkomma
jämställda löner. Uppdraget skall avrapporteras i
oktober 2002. Institutet skall analysera närmare på
vilket sätt de centrala förbundsparterna har
reglerat förutsättningarna för de lokala parterna
att genomföra jämställdhetslagens krav i träffade
kollektivavtal.
I såväl Medlingsinstitutets som JämO:s
regleringsbrev för 2002 anges det att myndigheterna
skall samråda inför insamlandet av underlag för
uppdraget. Av det senare framgår dessutom att
ombudsmannen skall redovisa och kommentera
tillgängliga metoder för könsneutral lönesättning
och för lönekartläggning.
Som framgått tidigare ingår det i
Medlingsinstitutets generella uppdrag att inhämta,
sammanställa och tolka statistik som är av betydelse
för lönebildningen och att analysera
löneutvecklingen från ett jämställdhetsperspektiv.
Institutet skall även följa frågan om diskriminering
i lönesättningen på andra grunder än kön.
I sammanhanget kan också nämnas att frågan om
könsneutral lönesättning står i fokus även inom EU-
samarbetet. Arbete pågår för att utforma indikatorer
för att mäta löneskillnader mellan kvinnor och män
som skall kunna användas för jämförelser över tiden
och mellan medlemsstaterna.
I den mån de inte kan anses tillgodosedda genom
det anförda avstyrks motionerna 2000/01:A812
yrkande 6 (fp), A357 (s), A358 (s) och A379 (s).
Jämställdhetslagen m.m.
Utskottets förslag i korthet
I detta avsnitt behandlar utskottet motioner
som rör jämställdhetslagen och andra frågor
med anknytning till jämställdhet och
föräldraledighet. Samtliga motioner avstyrks.
Jämför reservationerna 15 (m), 16 (c, fp), 17
(m), 18 (kd), 19 (c, fp), 20 (kd, c) och 21
(mp).
I avsnittet behandlas dels frågor med anknytning
till ovannämnda ändringar i jämställdhetslagen, dels
övriga frågor som rör jämställdhetslagen. Även vissa
andra frågor som har beröringspunkter med
jämställdhetsfrågor och föräldraledighet berörs.
Bakgrund
Jämställdhetslagen skärptes med verkan fr.o.m. den 1
januari 2001 efter förslag i proposition
1999/2000:143. Lagens diskrimineringsförbud
samordnades med övrig lagstiftning mot
diskriminering i arbetslivet när det gäller
skyddsnivå, terminologi och struktur.
Diskrimineringsförbudet utvidgades till att omfatta
arbetssökande under hela anställningsförfarandet och
skall gälla även om inte något anställningsbeslut
fattats. De tidigare presumtionsreglerna avskaffades
liksom de bevisregler som innebar att arbetsgivarens
syfte kunde få betydelse vid prövningen. De ersattes
av en enhetlig bevisregel enligt EG:s
bevisbördedirektiv.
En definition av begreppet likvärdigt arbete
fördes in i lagen. Bedömningen skall göras efter
kriterier såsom kunskap och färdigheter, ansvar och
ansträngning.
Det infördes en ny bestämmelse om s.k.
lönekartläggning. Syftet skall vara att upptäcka,
åtgärda och förhindra osakliga skillnader i lön och
andra arbetsvillkor. Arbetsgivaren skall varje år
kartlägga och analysera bestämmelser och praxis om
löner och andra anställningsvillkor liksom
löneskillnader mellan kvinnor och män som utför
arbete som är att betrakta som lika eller
likvärdigt. Arbetsgivaren skall bedöma om de
löneskillnader som förekommer har direkt eller
indirekt samband med kön.
Resultatet av kartläggningen och analysen skall
varje år redovisas i en handlingsplan för jämställda
löner. I planen skall arbetsgivaren ange vilka
lönejusteringar och andra åtgärder som behövs för
att uppnå lika lön för lika och likvärdigt arbete.
Planen skall innehålla en kostnadsberäkning och ange
inom vilken tid lönejusteringarna skall vara
genomförda. Skyldigheten att upprätta en plan gäller
inte arbetsgivare som vid senaste kalenderårsskifte
sysselsatte färre än tio arbetstagare.
Det anges i lagen att arbetsgivare och
arbetstagare skall samverka för jämställdhet i
arbetslivet samt främja lika möjligheter till
löneutveckling för kvinnor och män. För att
kollektivavtalsbärande arbetstagarorganisationer
skall kunna samverka med arbetsgivaren vid
kartläggning och analys och vid upprättandet av
handlingsplanen har de rätt att av arbetsgivaren få
den information som de behöver för ändamålet.
Tystnadsplikt gäller för information om lön eller
andra förhållanden som rör en enskild arbetstagare.
Lagändringarna innebar också att
Jämställdhetsombudsmannen kan få tillträde till
arbetsplatser för att kunna göra undersökningar av
betydelse för ombudsmannens tillsyn enligt lagen.
En central arbetstagarorganisation i förhållande
till vilken arbetsgivaren är bunden av
kollektivavtal ges rätt att i vissa fall göra
framställning om vitesföreläggande inför
Jämställdhetsnämnden. Ett sådant föreläggande skall
även kunna riktas mot staten som arbetsgivare.
Arbetsvärdering, lönekartläggning m.m.
Motioner
Moderaterna kritiserar lagändringarna i sin motion
2000/01:A806 (yrk. 10). Lagändringarna leder enligt
partiet till krav på arbetsvärdering och
löneanalyser vilka medför merarbete och kostnader
för såväl offentliga som privata arbetsgivare utan
att stå i proportion till de små resultat som
eventuellt kan uppnås. I motionen, som hänvisar till
den kritik som Moderaterna framförde när
propositionen lades fram, framförs att en
medarbetares lön skall återspegla hennes
arbetsinsatser, kompetens, engagemang och resultat i
arbetet. Att man genom arbetsvärdering skulle kunna
anvisa några objektiva faktorer som skulle kunna
ligga till grund för lönesättningen är en myt som
borde avlivas en gång för alla, anser Moderaterna,
som menar att värdet av ett arbete till syvende och
sist är vad någon är beredd att betala för det, och
föreslår ett tillkännagivande om individuella och
marknadsanpassade löner.
Kristdemokraterna anser i motion A211 (yrk. 13) att
Jämställdhetsombudsmannen bör ges i uppdrag att i
samarbete med arbetsmarknadens parter finna ett
arbetsvärderingsinstrument som kan ge så objektiv
vägledning som möjligt i strävandena att uppnå lika
lön för lika arbete.
Folkpartiet betonar i motion A229 (yrk. 6 i denna
del) behovet av bättre lönestatistik och modeller
för arbetsvärdering. Genom sådana verktyg kan
diskriminerande löneskillnader synliggöras.
Centerpartiet efterlyser i motion 2000/01:So545
(yrk. 18) ett arbetsvärderingssystem som inte
försvårar för småföretagare och som tar sikte på att
säkra principen lika lön för likvärdigt arbete.
Utskottets ställningstagande
Utskottet tar först upp Moderaternas synpunkter i
motion 2000/01:A806 yrkande 10 om individuella och
marknadsanpassade löner. Liksom när utskottet
behandlade partiets yrkande om avslag på
propositionen med ändringar i jämställdhetslagen
hösten 2000 (bet. 2000/01:AU3 s. 13) kan utskottet
konstatera att Moderaterna tycks ifrågasätta det
faktum att det finns oförklarade löneskillnader
mellan kvinnor och män. Utskottet ansåg i nämnda
betänkande att det torde stå utom allt rimligt
tvivel att det alltjämt finns oförklarade
löneskillnader. För utskottets vidkommande ledde
detta till övertygelsen att det behövs en stark
jämställdhetslag för att bekämpa existerande
löneskillnader.
Att enbart hänvisa till att ett arbete har det
värde som någon vill betala för det är liktydigt med
att öppna för godtycke. Det skulle innebära att man
ger upp ambitioner att finna metoder att åstadkomma
en mer genomtänkt och rättvis lönebildning. Det
skulle också innebära att man friskriver parterna
från deras ansvar på detta område.
Moderaterna har också fel i sin beskrivning av de
nya reglerna. Det är inte fråga om att införa
faktorbaserade system med en detaljerad genomgång av
de anställdas arbetsuppgifter, och det är inte
heller nödvändigt att göra en systematisk
arbetsvärdering. Lagens definition av likvärdigt
arbete är tänkt att vara en allmänt avfattad
vägledning och exemplifiering. Det är själva
arbetet, dess krav och natur, som skall värderas.
Reglerna utesluter på intet sätt att man vid
lönesättningen därutöver tar hänsyn till den
enskildes arbetsinsatser, kompetens, engagemang,
resultat i arbetet m.m.
Utskottet avstyrker motion 2000/01:A806 yrkande 10
(m).
Inom ramen för JämO:s arbete med projektet Lönelots
pågår ett omfattande arbete med metodutveckling,
utbildning och opinionsbildning. Projektet
innefattar lönebildningen i dess helhet med metoder
både för arbetsvärdering och för bedömning av
individens kvalifikationer, eftersom praktiskt taget
hela arbetsmarknaden tillämpar individuell
lönesättning. På JämO:s hemsida, www.jamombud.se,
under rubriken Lönelots går det att ladda ned eller
beställa en rad rapporter och en handbok om
arbetsvärdering. En av rapporterna innehåller
exempelvis en översikt och beskrivning av ett
tjugotal system för arbetsvärdering i Sverige.
När det gäller behovet av bättre lönestatistik som
berörs i Folkpartiets motion A229 vill utskottet
erinra om att Medlingsinstitutet enligt sin
instruktion (SFS 2000:258) har till uppdrag att
inhämta, sammanställa och tolka statistik som är av
betydelse för lönebildningen. Institutet skall
enligt instruktionen även analysera löneutvecklingen
från ett jämställdhetsperspektiv och följa frågan om
diskriminering i lönesättningen på andra grunder än
kön.
I sammanhanget kan också nämnas att det av JämO:s
regleringsbrev för 2002 framgår att ombudsmannen
skall redovisa och kommentera hur arbetet med att
sprida metoder att motverka könsdiskriminering
inklusive lönediskriminering fortskrider.
Ombudsmannen skall därvid ange vilka prestationer
som har utförts, insatsernas inriktning och
omfattning samt på vilket sätt insatserna genomförts
och vilka effekter arbetet givit.
Utskottet vill för sin del uttrycka tveksamhet
till möjligheterna att utforma ett enda system för
arbetsvärdering som skall kunna tillämpas i alla
former av verksamhet. Målet måste i stället vara att
alla löneförhandlingar skall vara jämställda
processer utan att för den skull se likadana ut
överallt. Med hänvisning till vad som anförts och
till JämO:s insatser när det gäller arbetsvärdering
avstyrker utskottet motionerna 2000/01:So545 yrkande
18 (c), A211 yrkande 13 (kd) och A229 yrkande 6 i
denna del (fp).
Lönediskriminering
Motioner
Murad Artin (v) efterlyser i motion A303 en ändring
av jämställdhetslagen så att den förstärks och inte
kan sättas ur spel med hänvisning till marknaden
eller kollektivavtal.
Ulla-Britt Hagström (kd) kräver i motion A222 (yrk.
1 och 2) att en uppföljning görs av vilka principer
som gäller för Arbetsdomstolen i förhållande till
EG-domstolen. Motionären anser vidare att
jämställdhetslagens konsekvenser måste utvärderas
med anledning av sju i motionen angivna domar i
lönediskrimineringsmål i Arbetsdomstolen.
Utskottets ställningstagande
Med anledning av dessa motioner, som får antas syfta
på arbetsgivares möjlighet i en
lönediskrimineringstvist att åberopa motbevisning
när arbeten befunnits likvärdiga, vill utskottet
anföra följande. Att arbetsgivaren skall kunna
hänvisa till att löneskillnaderna i ett sådant fall
inte har något samband med kön förutsätts enligt
både EG-rätten och den svenska lagstiftningen.
Frågan är närmast vilket krav som bör ställas på
arbetsgivarens bevisning i detta avseende.
Diskrimineringsförbudet i sin nya utformning har
inte varit i kraft mer än drygt ett år. Enligt
utskottets mening är det för tidigt att redan nu dra
bestämda slutsatser samtidigt som utskottet kan
konstatera att det finns anledning att uppmärksamt
följa den fortsatta utvecklingen.
Utskottet kan dock peka på att huvuduppgifterna
för den parlamentariska kommittén En sammanhållen
diskrimineringslagstiftning (dir. 2002:11) redovisas
nedan. I kommitténs uppdrag ingår bl.a. att, när det
gäller diskriminering på grund av könstillhörighet,
göra en bedömning av om ytterligare åtgärder är
nödvändiga eller lämpliga med hänsyn till EG:s
likabehandlingsdirektiv 76/207/EEG samt direktiven
79/7/EEG och 86/613/EEG. Kommittén skall också följa
det arbete som pågår inom EU med att se över
likabehandlingsdirektivet.
I sammanhanget finns även skäl att erinra om det
uppdrag till Medlingsinstitutet som närmare
redovisats ovan. Uppdraget innebär i korthet att
Medlingsinstitutet i regleringsbrevet för budgetåret
2002 har fått i uppdrag att vid sina överläggningar
med arbetsmarknadens parter medverka till att främja
jämställda löner.
Motionerna A222 yrkandena 1 och 2 (kd) samt A303
(v) avstyrks med hänvisning till det anförda.
Utvärdering m.m.
Motioner
Moderaterna kräver i motion 2000/01:A806 (yrk. 11)
en utvärdering av de ovan berörda lagändringarna ett
år efter det att lagändringen trätt i kraft.
Även Kristdemokraterna begär i motion A211 (yrk. 6)
en utvärdering av jämställdhetslagens betydelse och
funktion. I motionen pekar man på att orättfärdiga
löneskillnader kvarstår trots den skärpning av
jämställdhetslagen som genomfördes 2000. Partiet
menar att det i första hand åligger arbetsmarknadens
parter att i löneförhandlingar och genom
kollektivavtal beakta likalöneprincipen liksom att
parterna har ett ansvar för att
jämställdhetsplanerna blir verkningsfulla
instrument. En utvärdering bör göras av dessa planer
liksom av "lagstiftningens kontra eldsjälarnas"
betydelse.
Margareta Viklund (kd) begär i motion A243 (yrk. 1
och 2) en översyn av lagar och förordningar som
utgör grunden för framgångsrika
jämställdhetsinsatser inom arbetslivet. Motionären
menar vidare att JämO:s roll bör ses över för att
verksamheten i Arbetsdomstolen rörande
diskrimineringsärenden skall bli framgångsrik.
Utskottets ställningstagande
I de nu berörda motionerna ställs krav på
utvärdering eller översyn av jämställdhetslagen och
andra författningar av betydelse för jämställdheten
i arbetslivet. Utskottet anser att alltför kort tid
har förflutit sedan den skärpta jämställdhetslagen
trädde i kraft för att det skall vara meningsfullt
att utvärdera lagen. Till detta kommer att ett
omfattande utredningsarbete nu kommer att sättas i
gång i den parlamentariska kommitté som skall
överväga en sammanhållen
diskrimineringslagstiftning. Med denna motivering
avstyrks motionerna 2000/01:A806 yrkande 11 (m),
A243 yrkandena 1 och 2 (kd) samt A211 yrkande 6
(kd).
Jämställdhetslagens tillämpningsområde
m.m.
Motioner
I motion 2000/01:So450 (yrk. 17) förespråkar
Miljöpartiet en utredning om att utvidga
jämställdhetslagens tillämpningsområde så att den
omfattar högskolor och universitet. Högskolan kan
betraktas som en arbetsplats inte bara för dem som
är anställda där utan också för dem som studerar
där.
Gunnar Axén (m) begär i motion 2000/01:A801 utan
närmare motivering att jämställdhetslagen avskaffas.
Ulf Melin och Nils Fredrik Aurelius (båda m) anser i
motion 2000/01:A802 (yrk. 1 och 2) att frågor om
löneskillnader på grund av kön inte bör ingå i
jämställdhetslagstiftningen.
Utskottets ställningstagande
När det gäller Miljöpartiets motion om
jämställdhetslagens tillämpningsområde kan utskottet
konstatera att en ny lag om likabehandling av
studenter i högskolan träder i kraft den 1 mars
2002. Syftet med lagen är att inom högskoleområdet
främja lika rättigheter för studenter och sökande
och att motverka diskriminering på grund av
könstillhörighet, etnisk tillhörighet, sexuell
läggning och funktionshinder. I den mån motion
2000/01:So450 yrkande 17 (mp) inte kan anses
tillgodosedd genom den nya lagens tillkomst avstyrks
motionen av utskottet.
Även motionerna 2000/01:A801 (m) och 2000/01:A802
yrkandena 1 och 2 (m) avstyrks av utskottet. Den
förstnämnda motionen saknar motivering och bör redan
av den anledningen avslås. I fråga om den andra
motionen anser utskottet till skillnad från
motionärerna att frågor om löneskillnader på grund
av kön bör regleras i jämställdhetslagen.
Jämställdhetsplaner
Motioner
Centerpartiet behandlar i motion 2000/01:A809 (yrk.
3) jämställdhetsplaner. Partiet menar att de
offentliga institutionernas jämställdhetsplaner bör
vara utformade på ett sådant sätt att de uppsatta
målen kan utläsas och resultaten kan mätas.
Jämställdhetsplanerna bör genomgå en
jämställdhetsrevision för att deras betydelse
tydligare skall framgå. I planerna bör rekrytering
av kvinnliga arbetsledare och chefer betonas
ytterligare.
I motion 2000/01:A804 (yrk. 1 och 2) kräver Ulla-
Britt Hagström (kd) en bättre uppföljning av
jämställdhetsplanerna inom IT-branschen och föreslår
stimulansåtgärder för att få in fler kvinnor i denna
bransch.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser att det ligger mycket i
Centerpartiets förslag i motion 2000/01:A809 om att
jämställdhetsplaner bör vara utformade på ett sådant
sätt att målen tydligt framgår och resultaten kan
mätas. Också förslagen om att jämställdhetsplanerna
skall genomgå jämställdhetsrevision och att
rekrytering av kvinnor till arbetsledande
befattningar skall betonas i dessa finner utskottet
intressant. De största bristerna i de
jämställdhetsplaner som JämO granskade i en
genomgång inom revisionsbranschen 2000 var just att
planerna saknade mätbara mål och konkreta åtgärder
och att de inte utvärderades. Utskottet utgår från
att regeringen framöver noga följer utvecklingen och
granskningen av jämställdhetsplaner. De aktuella
frågeställningarna kan också komma att övervägas i
anslutning till den beredning som pågår inom
Regeringskansliet av rapporten Ändrad ordning -
Strategisk utveckling för jämställdhet (Ds 2001:64)
som redovisats ovan.
Uppföljning av jämställdhetsplanerna inom IT-
branschen tas upp i motion 2000/01:A804. Sommaren
2000 publicerade JämO en granskning av 22 IT-
företags jämställdhetsplaner. Ombudsmannen kunde då
konstatera att endast 1 av dessa företag hade en
jämställdhetsplan som uppfyllde jämställdhetslagens
krav. Utskottet delar motionärens uppfattning att
det finns anledning att noga följa utvecklingen i
branschen framöver men är inte berett att föreslå
några särskilda stimulansåtgärder för att få in fler
kvinnor i branschen. I sammanhanget kan erinras om
att Arbetsmarknadsverket enligt förordningen
(2000:628) om den arbetsmarknadspolitiska
verksamheten har till uppgift att motverka en
könsuppdelad arbetsmarknad och på andra sätt bidra
till ökad jämställdhet mellan kvinnor och män samt
till ökad mångfald i arbetslivet.
Motionerna 2000/01:A804 yrkandena 1 och 2 (kd)
samt 2000/01:A809 yrkande 3 (c) avstyrks i den mån
de inte kan anses tillgodosedda med vad utskottet
anfört.
Tillsyn och sanktioner
Motioner
Tillsynsansvaret för jämställdhetslagen tas upp av
Miljöpartiet i motion 2000/01:A808 (yrk. 3 och 4)
där man kräver att en utredning skall tillsättas om
vilket tillsynsansvar länets jämställdhetsexperter
skall ha. Länsexperterna bör utgöra komplement till
JämO på det regionala planet. När det gäller
sanktioner i jämställdhetslagen anser Miljöpartiet
att arbetsgivare som inte aktivt vidtar vissa
åtgärder för att främja jämställdheten bör kunna
föreläggas vite. Möjligheten till vitesföreläggande
om jämställdhetsplanerna inte genomförs bör vidare
utredas.
Ulla-Britt Hagström (kd) förordar i motion A205
(yrk. 1 och 2) att ansvarsfördelningen när det
gäller jämställdhetsfrågor mellan direktvalda
regionala parlament och länsstyrelsen tydligt
redovisas samt att länens erfarenheter av
jämställdhetsarbetet samordnas av JämO.
Utskottets ställningstagande
Utskottet tar först upp Miljöpartiets krav i motion
A808 om att arbetsgivare som inte genomför
jämställdhetsplanen skall kunna föreläggas vite och
vill anföra följande.
Diskrimineringsförbuden i jämställdhetslagen har
kompletterats med regler om aktiva åtgärder. Dessa
regler ålägger arbetsgivare att bedriva ett
målinriktat arbete för att aktivt främja
jämställdhet i arbetslivet. I lagens 4-11 §§
konkretiseras vad dessa skyldigheter består i.
Lagändringarna som trädde i kraft den 1 januari 2001
innebar att de aktiva åtgärderna kompletterades med
skyldigheten att göra en lönekartläggning och att
upprätta en handlingsplan för jämställda löner.
Utöver dessa konkreta åtgärder skall arbetsgivaren
årligen upprätta en jämställdhetsplan, som skall
innehålla en översikt över de konkreta åtgärder som
behövs på arbetsplatsen. Den skall också innehålla
en redovisning av handlingsplanen för jämställda
löner och av hur de planerade åtgärderna i övrigt
har genomförts. Ett kollektivavtal befriar inte
arbetsgivaren från skyldigheten att iaktta dessa
regler.
En arbetsgivare som inte följer dessa regler kan
vid vite föreläggas att fullgöra sina skyldigheter.
Att inte genomföra en upprättad jämställdhetsplan
kan givetvis innebära att någon av de konkreta
skyldigheterna åsidosätts, vilket i sin tur kan
föranleda ett vitesföreläggande.
I promemorian Tillsynsansvar över
jämställdhetslagen - en uppgift för länsstyrelserna?
(Ds 2001:37), som har utarbetats inom
Näringsdepartementet, har vissa ändringar
föreslagits i jämställdhetslagens regler om tillsyn
över lagens föreskrifter om aktiva åtgärder. I
promemorian föreslås bl.a. att länsstyrelserna skall
få tillsynsansvar i sina län över att lagens regler
om aktiva åtgärder efterlevs. Promemorian har
remissbehandlats och är nu föremål för beredning
inom Regeringskansliet.
Det är av avgörande betydelse för
diskrimineringslagstiftningens effektivitet att det
finns en ändamålsenlig tillsyn över efterlevnaden av
lagstiftningen. JämO:s, DO:s, HO:s och HomO:s
verksamhet styrs i stor utsträckning av
diskrimineringslagstiftningens utformning och
omfattning. Enligt direktiven till
Diskrimineringsutredningen 2001 ingår i uppdraget
att se över och lägga förslag även när det gäller
tillsynen över lagstiftningen med anledning av de
två EG-direktiven mot diskriminering. Det är enligt
regeringens mening naturligt att nu, i samband med
att diskrimineringslagstiftningen ses över, även se
över ombudsmännens uppgifter och ansvarsområden.
Kommittén En sammanhållen
diskrimineringslagstiftning (dir. 2002:11) skall,
mot bakgrund av dess ställningstaganden i fråga om
utformningen av en framtida
diskrimineringslagstiftning, lämna förslag på hur
tillsynen över efterlevnaden av en sådan
lagstiftning skall utformas. Den skall därvid se
över ombudsmännens uppgifter och ansvarsområden.
Som nedan framgår av redovisningen av uppdraget
för kommittén har denna till uppgift bl.a. att
överväga om regler om aktiva åtgärder bör införas i
arbetslivet för andra diskrimineringsgrunder än kön
och etnisk tillhörighet och att överväga om regler
om aktiva åtgärder bör införas på andra
samhällsområden.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
2000/01:A808 yrkandena 3 och 4 (mp) samt A205
yrkandena 1 och 2 (kd).
Skydd för föräldralediga m.m.
Motioner
I motion A367 (yrk. 25 i denna del) betonar
Kristdemokraterna vikten av att stödja såväl mäns
som kvinnors möjlighet att bilda familj och att
förena familjeliv och karriär. Partiet kräver en
skärpning av lagen så att den ger skydd åt
föräldralediga personer mot diskriminering.
I motionerna A211 (yrk. 8) och A227 (yrk. 1) tar
Kristdemokraterna upp 5 § jämställdhetslagen som
skall uppmuntra och underlätta föräldraledighet.
Partiet anser att lagen måste skärpas så att den
blir ett användbart skydd mot diskriminering under
föräldraledighet.
Semesterersättning till föräldralediga tas upp av
partiet i motion A211 (yrk. 9). Partiet menar att
anställning av personer som kan förväntas vara eller
bli föräldrar motverkas av att arbetsgivaren skall
betala semesterersättning både till en anställd som
är föräldraledig och till dennes vikarie. Därför bör
semesterersättning till föräldraledig finansieras
via arbetsgivaravgiften och utbetalas via
försäkringskassan.
I motion A392 (yrk. 4) kräver Miljöpartiet en
heltäckande lagstiftning som skyddar den som är
föräldraledig från att halka efter i
löneutvecklingen eller mista sitt arbete och
efterlyser ett förslag om hur situationen för
föräldralediga på arbetsmarknaden skall kunna
stärkas.
Utskottets ställningstagande
5 § jämställdhetslagen ingår bland bestämmelserna om
aktiva åtgärder och innebär att arbetsgivaren skall
underlätta för både kvinnliga och manliga
arbetstagare att förena förvärvsarbete och
föräldraskap. Till sin karaktär är regeln
framåtsyftande. Den jämställdhetsplan som enligt 13
§ samma lag skall upprättas varje år skall innehålla
en översikt över de åtgärder som kan behövas bl.a. i
detta hänseende.
Enligt förarbetena till bestämmelsen (prop.
1990/91:113 s. 68 f.f.) är det inte bara fråga om
att stimulera och underlätta för män att utnyttja
sin ledighet utan också att se över
arbetsorganisation och arbetstider m.m. Regler om
arbetstagares rätt till ledighet finns i
föräldraledighetslagen. 5 § jämställdhetslagen
grundar i princip inte några rättigheter för den
enskilde. En arbetsgivare som inte uppfyller regeln
kan vitesföreläggas på talan av JämO eller en
kollektivavtalsbunden central
arbetstagarorganisation. Skulle en arbetsgivare inte
uppfylla sina åtaganden enligt ett kollektivavtal
som träffats i sådana frågor som avses i 5 § kan
arbetsgivaren bli skyldig att på vanligt sätt betala
skadestånd till motparten.
Det skydd för kvinnor och män som är
föräldralediga eller avser att utnyttja sin rätt
till ledighet tillgodoses i första hand genom
föräldraledighetslagen, som också innehåller regler
om anställningsskydd och skydd mot försämrade
anställningsvillkor. Även lagen om anställningsskydd
kan åberopas i vissa fall, liksom
jämställdhetslagens diskrimineringsförbud i den mån
det är fråga om handlande som har samband med den
drabbades könstillhörighet.
I sammanhanget vill utskottet också hänvisa till
det regeringsuppdrag som lämnats till
Arbetslivsinstitutet och som redovisats ovan (se
avsnittet Barn och förvärvsarbete). Efter förslag
från arbetsmarknadsutskottet har riksdagen riktat
ett tillkännagivande till regeringen som i sin tur
givit Arbetslivsinstitutet ett utredningsuppdrag.
Institutet skall överväga om det finns behov av att
förstärka skyddet för de arbetstagare som väljer att
utnyttja sin rätt till ledighet i samband med
föräldraskap.
Med hänvisning till det anförda avstyrks
motionerna A211 yrkandena 8 och 9 (kd), A227 yrkande
1 (kd), A367 yrkande 25 i denna del (kd) och A392
yrkande 4 (mp).
DISKRIMINERINGSFRÅGOR I ÖVRIGT OCH
MÅNGFALDSFRÅGOR
Bakgrund
Utskottet redovisar inledningsvis viss
bakgrundsinformation kring mänskliga rättigheter
samt diskriminerings- och mångfaldsfrågor innan
utskottet övergår till att behandla ett antal
motionsyrkanden om ändringar i
diskrimineringslagstiftningen, skydd mot
diskriminering för ytterligare grupper och på nya
områden, sammanhållen lagstiftning mot
diskriminering och sammanslagning av ombudsmännen
samt vissa övriga frågor.
Regeringen har nyligen i en skrivelse till
riksdagen redovisat en treårig nationell
handlingsplan för de mänskliga rättigheterna (skr.
2001/02:83 En nationell handlingsplan för de
mänskliga rättigheterna). Genom handlingsplanen
skall enligt regeringen grunden läggas för ett mer
samlat synsätt på mänskliga rättigheter i Sverige.
I skrivelsen redovisar regeringen bakgrunden till
och syftet med handlingsplanen, vad som i detta
sammanhang avses med de mänskliga rättigheterna,
svenska förpliktelser på området och regeringens
långsiktiga mål avseende arbetet med de mänskliga
rättigheterna på nationell nivå. Därefter redogörs
för olika aktörers roll i arbetet med de mänskliga
rättigheterna på nationell nivå.
Här kan nämnas att det i skrivelsen redovisas ett
antal uppgifter som har direkta beröringspunkter med
de frågor som behandlas i detta utskottsbetänkande.
Så redovisas exempelvis huvuduppgifterna för
Jämställdhetsombudsmannen (JämO), Ombudsmannen mot
etnisk diskriminering (DO), Handikappombudsmannen
(HO) och Ombudsmannen mot diskriminering på grund av
sexuell läggning (HomO) som har till uppgift att
motverka diskriminering på olika grunder. Likaså
redogörs för insatser för att främja jämställdhet
mellan kvinnor och män samt för att motverka rasism,
främlingsfientlighet och etnisk diskriminering
liksom diskriminering på grund av funktionshinder
respektive sexuell läggning m.m.
I skrivelsen redogör regeringen för vissa
prioriterade frågor på området och anger bl.a. att
den har för avsikt att
· stärka den institutionella kompetensen inom
Regeringskansliet,
·
· med jämna mellanrum återkomma till riksdagen för
att redovisa arbetet med mänskliga rättigheter på
nationell nivå,
·
· överväga möjligheterna att på lämpligt sätt
ytterligare uppmärksamma vissa myndigheter på
deras ansvar för mänskliga rättigheter,
·
· ge ett antal myndigheter i uppdrag att utbilda
sin personal om de mänskliga rättigheterna samt
·
· låta ta fram material om mänskliga rättigheter.
·
I skrivelsen betonas också att arbetsgivare och
fackliga organisationer i egenskap av centrala
aktörer i samhällslivet har en betydelsefull roll
när det gäller att främja och skydda olika mänskliga
rättigheter. Vidare behandlas i skrivelsen en
informationsstrategi samt uppföljning och
utvärdering av handlingsplanen.
Regeringen utfärdade den 31 januari 2002 direktiv
till en parlamentarisk kommitté under benämningen
(dir. 2002:11) En sammanhållen
diskrimineringslagstiftning. I kommitténs uppdrag
ingår sammanfattningsvis att:
· överväga en gemensam lagstiftning mot
diskriminering som omfattar alla eller flertalet
diskrimineringsgrunder och samhällsområden,
·
· överväga om skydd mot missgynnande av personer
med funktionshinder på grund av bristande
tillgänglighet bör införas på andra
samhällsområden än i arbetslivet och högskolan,
·
· överväga om ett skydd mot diskriminering av alla
s.k. transpersoner bör införas,
·
· överväga om regler om aktiva åtgärder bör införas
i arbetslivet för andra diskrimineringsgrunder än
kön och etnisk tillhörighet,
·
· överväga om regler om aktiva åtgärder bör införas
på utbildningsområdet när det gäller andra
utbildningsformer än högskoleutbildning, för dem
som fullgör värnplikt eller civilplikt samt på
andra samhällsområden,
·
· överväga om regler om positiv särbehandling på
grund av etnisk tillhörighet bör införas i
arbetslivet,
·
· överväga om det, mot bakgrund av vad kommittén i
övrigt kommer fram till, finns skäl att ersätta
straffbestämmelsen om olaga diskriminering i
16 kap. 9 § brottsbalken med någon annan typ av
reglering,
·
· överväga om och i så fall i vilken utsträckning
det är möjligt att utmönstra termen ras ur de
författningar där den förekommer,
·
· behandla termen sexuell läggning i lagstiftningen
och överväga om detta begrepp bör ersätta
termerna homosexualitet och homosexuell läggning
i författningar där detta kan bli aktuellt,
·
· se över ansvarsområden och uppgifter för
Jämställdhetsombudsmannen, Ombudsmannen mot
etnisk diskriminering, Handikappombudsmannen och
Ombudsmannen mot diskriminering på grund av
sexuell läggning,
·
· överväga en samordning eller sammanslagning av
några av eller samtliga dessa ombudsmän samt om
den eller de framtida ombudsmannainstitutioner
som föreslås skall vara underställda regeringen
eller riksdagen,
·
1) överväga behovet av något eller några särskilda
organ med de uppgifter som Jämställdhetsnämnden
och Nämnden mot diskriminering har i dag och i
vilka former en sådan verksamhet i så fall
skall bedrivas, och
2)
· överväga hur domstolsprocessen i
diskrimineringsmål skall utformas.
·
Kommittén skall lämna de förslag till
författningsändringar och andra åtgärder som
uppdraget kan ge anledning till. Den skall redovisa
sitt uppdrag senast den 1 december 2004.
I denna bakgrundsinformation rörande
diskrimineringsfrågor kan också nämnas att det i
EU:s sysselsättningsriktlinjer för 2002 ingår att
motverka diskriminering och främja social
integration genom möjligheter till sysselsättning.
Varje medlemsstat skall bl.a. identifiera och
motverka alla former av diskriminering när det
gäller tillgång till arbetsmarknaden eller allmän
och yrkesinriktad utbildning.
Slutligen kan nämnas att ett handlingsprogram mot
diskriminering (2001-2006) har antagits av
ministerrådet. Programmet syftar bl.a. till att
hjälpa medlemsstaterna att utveckla strategier och
praxis i kampen mot diskriminering.
A Ändringar i
diskrimineringslagstiftningen m.m.
Utskottets förslag i korthet
I avsnittet behandlas motionsförslag om bl.a.
mångfaldsplaner och handlingsplaner i övrigt,
talerätt för fackliga organisationer,
rättegångskostnader och informationsinsatser
om diskrimineringslagstiftningen. Utskottet
avstyrker samtliga motioner. Jämför
reservationerna 22 (c, fp) och 23 (v).
Motioner
Mångfaldsplaner m.m.
Vänsterpartiet anser i motion A317 (yrk. 5-7) att
lagen om åtgärder mot etnisk diskriminering i
arbetslivet bör ändras så att myndigheter ges en
lagstadgad möjlighet att i mångfaldsplaner kunna
ange positiv likabehandling som ett mål för
myndighetens rekrytering (yrk. 7). Vidare föreslår
partiet att tvärkulturell kompetens och
flerspråkighet skall räknas som merit vid offentliga
anställningar (yrk. 5) liksom lagstiftning där det
ställs krav på att kommuner, landsting och större
privata arbetsgivare skall upprätta mångfaldsplaner
(yrk. 6).
Centerpartiet poängterar i motion 2000/01:K397 (yrk.
11) att mångfaldsplaner bör användas som instrument
för att öka trycket på arbetsgivare att undvika
diskriminering.
Också i motion Ju237 (yrk. 26) tar Centerpartiet
upp arbetet för mångfald och menar att offentliga
arbetsgivare bör vara föredömen på området,
exempelvis vid nyrekrytering. Företag bör se över
sina rutiner och ta bort sådana hinder som medför
att minoriteter diskrimineras.
Eva Arvidsson m.fl. (s) betonar i motion
2000/01:A717 (yrk. 1 och 2) betydelsen av ett
fungerande mångfaldsarbete. Motionärerna anser att
lagstiftningen behöver förtydligas för att
uppföljningen skall bli bättre och pekar på vikten
av mångfalds- och integrationsplaner inom kommuner,
landsting, myndigheter och företag.
Handlingsplaner i övrigt m.m.
Magda Ayoub (kd) anser i motion A388 (yrk. 7) att
det bör införas ett obligatoriskt krav på att den
som omfattas av diskrimineringslagstiftningen
årligen skall upprätta en handlingsplan mot
diskriminering, trakasserier och mobbning.
Talerätt för fackliga organisationer
Vänsterpartiet välkomnar i motion A317 (yrk. 4) det
utredningsarbete som pågår om samordning av
diskrimineringslagstiftningen. Partiet vidhåller
sitt tidigare framförda krav om att fackliga
organisationer som har kollektivavtal med en
arbetsgivare genom en ändring i lagen om åtgärder
mot etnisk diskriminering i arbetslivet skall få
talerätt i Nämnden mot diskriminering utan att gå
via DO.
Rättegångskostnader
I motion A317 (yrk. 8) tar Vänsterpartiet upp frågan
om rättegångskostnader i diskrimineringsmål. För den
som inte är medlem i en facklig organisation eller
saknar stöd från en sådan eller från DO måste risken
att få stå för motpartens rättegångskostnader starkt
minska benägenheten att föra ett
diskrimineringsärende till rättslig process, anser
partiet. Reglerna om kvittning av
rättegångskostnader i lagen (1974:371) om
rättegången i arbetstvister har alltför begränsad
räckvidd. En utredning bör överväga hur reglerna om
ansvar för rättegångskostnader i diskrimineringsmål
bör ändras för att lösa det angivna problemet.
Informationsinsatser
I tre enskilda motioner från socialdemokrater
förespråkas informationsinsatser kring
diskrimineringslagstiftningen. Enligt motion
2000/01:A718 av Ann-Kristine Johansson m.fl. (s) och
motion A329 av Elisebeht Markström m.fl. (s) bör
sådana insatser göras kring de fyra
diskrimineringslagarna. Insatserna bör enligt den
förstnämnda motionen också innefatta respektive
ombudsmans roll. Nikos Papadopoulos och Paavo
Vallius (båda s) förespråkar i motion A235
informationsinsatser om lagen om åtgärder mot etnisk
diskriminering i arbetslivet och dess tillämpning.
Utskottets ställningstagande
I motionerna A317 från Vänsterpartiet, 2000/01:K397
och Ju237 från Centerpartiet och i den enskilda
motionen 2000/01:A717 behandlas frågor om
mångfaldsplaner och handlingsplaner i övrigt.
Utskottet delar motionärernas uppfattning om vikten
av mångfaldsarbete men hänvisar till att frågan
kommer att behandlas av den nya utredningen En
sammanhållen diskrimineringslagstiftning.
Enligt direktiven skall den parlamentariskt
sammansatta utredningen, som framgått under rubriken
Bakgrund ovan, överväga om bestämmelser om aktiva
åtgärder bör införas i arbetslivet beträffande andra
diskrimineringsgrunder än könstillhörighet och
etnisk tillhörighet. Kommittén skall även undersöka
om det finns behov av att införa bestämmelser om
aktiva åtgärder på andra samhällsområden. Vidare
skall kommittén överväga behovet av samt för- och
nackdelar med att införa bestämmelser som tillåter
positiv särbehandling i arbetslivet på grund av
etnisk tillhörighet vilket utgör ett led i
strävanden att främja etnisk mångfald.
När det gäller den sistnämnda frågan om positiv
särbehandling på grund av etnisk tillhörighet
betonar regeringen i utredningsdirektiven att det är
nödvändigt av såväl individuella som
samhällsekonomiska och demografiska skäl att bättre
ta till vara all den kompetens som finns hos
personer som har en annan etnisk tillhörighet än
svensk. I dag riskerar emellertid en arbetsgivare
som t.ex. vill kalla en sökande som tillhör en
underrepresenterad grupp till anställningsintervju
att göra sig skyldig till diskriminering om det
finns sökande med annan etnisk tillhörighet som har
lika eller bättre kvalifikationer. Samtidigt innebär
positiv särbehandling ett avsteg från principen om
likabehandling. Bestämmelser som tillåter sådan
särbehandling bör enligt direktiven endast användas
när intresset av att främja möjligheterna för en
viss grupp är starkare än intresset av att alla
skall behandlas lika. När det gäller etnisk mångfald
är detta intresse enligt regeringens mening så
starkt att det är befogat att överväga om det finns
skäl att införa bestämmelser som tillåter
särbehandling som utgör ett led i strävanden att
främja etnisk mångfald.
Enligt lagen om åtgärder mot etnisk diskriminering
i arbetslivet skall alla arbetsgivare bedriva ett
målinriktat arbete för att främja etnisk mångfald i
arbetslivet. DO ger i skriften Råd till arbetsgivare
för arbete för etnisk mångfald en praktiskt
vägledning för hur detta skall gå till.
Regeringen gav hösten 1999 statliga myndigheter
som lyder direkt under regeringen i uppdrag att
upprätta handlingsplaner för att främja etnisk
mångfald bland sina anställda (regeringsbeslut 1999-
10-07). Handlingsplanerna skall även avse
myndighetens regionala organisation i de fall det
finns en sådan. Handlingsplanen kan, om det bedöms
lämpligt, samordnas med myndighetens
jämställdhetsplan.
Myndigheterna har vidare fått i uppdrag av
regeringen att redovisa sin kompetensförsörjning
(regeringsbeslut 2001-08-30). Till uppdraget finns
fogat riktlinjer för redovisning av myndigheternas
kompetensförsörjning där också frågan om aktiva
åtgärder för att främja etnisk mångfald tas upp. I
riktlinjerna erinras om att regeringen vid ett
flertal tillfällen har påpekat att myndigheterna bör
beakta den kvalitets- och kompetenshöjning som kan
uppnås genom ökad etnisk och kulturell mångfald
bland de anställda samt att det är en viktig
demokratifråga att statsförvaltningens personal
återspeglar den arbetsföra befolkningens etniska
sammansättning.
Myndigheterna skall mot denna bakgrund i sin
redovisning av kompetensförsörjningen även ange
vilka åtgärder som vidtagits eller planeras att
vidtagas för att främja den etniska och kulturella
mångfalden bland personalen. Myndigheternas
redovisningar av kompetensförsörjningen skall vara
regeringen till handa senast den 22 februari 2002.
Också när det gäller Vänsterpartiets förslag i
motion A317 om att tvärkulturell kompetens och
flerspråkighet skall räknas som merit vid offentliga
anställningar vill utskottet hänvisa till de ovan
redovisade uppdragen till statliga myndigheter att
utarbeta handlingsplaner för att främja etnisk
mångfald och att redovisa sin kompetensförsörjning.
Det måste förutsättas att detta arbete leder till
att myndigheterna bättre lyfter fram och belyser den
kompetens som redan finns inom organisationen
respektive behövs i framtiden, bl.a. när det gäller
tvärkulturell kompetens och flerspråkighet.
Med hänvisning till vad som anförts ovan om det
förestående utredningsarbetet avstyrks motionerna
2000/01:A717 yrkandena 1 och 2 (s), 2000/01:K397
yrkande 11 (c), A317 yrkandena 5-7 (v), A388 yrkande
7 (kd) samt Ju237 yrkande 26 (c).
När det gäller Vänsterpartiets förslag i motion A317
(yrk. 4) om talerätt för fackliga organisationer i
Nämnden mot diskriminering kan utskottet konstatera
följande. Efter förslag i den förutnämnda
propositionen 1999/2000:143 Ändringar i
jämställdhetslagen m.m. gäller numera att en central
kollektivavtalsbunden arbetstagarorganisation har
rätt att göra en framställning hos Nämnden mot
diskriminering om vitesföreläggande mot en
arbetsgivare som inte följer föreskrifterna om
aktiva åtgärder. Lagändringen trädde i kraft den
1 januari 2001 och innebär en motsvarande ordning
som för vitesförelägganden enligt
jämställdhetslagen. Talerätten är subsidiär i
förhållande till DO (Ombudsmannen mot etnisk
diskriminering). Skälet till detta är att
tillsynsansvaret i första hand ligger på
ombudsmannen. Det har ansetts att ombudsmannen
oberoende av den fackliga organisationens
inställning skall kunna fullfölja ett krav om aktiva
åtgärder.
Motion A317 yrkande 4 (v) avstyrks av utskottet.
Beträffande frågan om fördelningen av
rättegångskostnaderna i diskrimineringsmål som tas
upp i samma motion, A317 (yrk. 8), är följande att
säga. För sådana rättegångskostnader gäller
motsvarande regler som i övriga arbetstvister. Som
huvudregel enligt lagen om rättegången i
arbetstvister gäller att den som förlorat målet
skall ersätta motpartens rättegångskostnader. Det är
dock möjligt att göra undantag från denna princip om
tappande parts ansvar "om den part som förlorat
målet hade skälig anledning att få tvisten prövad".
I det fallet kan kostnaderna kvittas, så att vardera
parten bär sina rättegångskostnader. En enskild som
biträds av sin organisation eller av någon av
ombudsmännen drabbas inte av några
rättegångskostnader. Utskottet anser att det vore
olyckligt om reglerna om rättegångskostnader
faktiskt avhöll enskilda diskriminerade personer
från att väcka en befogad talan. Såvitt utskottet
känner till finns ingen närmare belysning av denna
fråga. Utskottet vill påpeka att den nya
diskrimineringsutredningen har möjlighet att ta upp
frågor inom ramen för uppdraget som aktualiseras
under utredningsarbetet.
Motion A317 yrkande 8 (v) avstyrks av utskottet.
I likhet med förslagsställarna i motionerna
2000/01:A718, A235 och A329, alla (s), vill
utskottet betona vikten av informationsinsatser
kring diskrimineringslagstiftningen. Av
instruktionen för respektive ombudsman framgår också
att vederbörande inom sitt ansvarsområde har ansvar
för information och rådgivning. Utskottet erinrar
också om att Ombudsmannen mot diskriminering på
grund av sexuell läggning fick en
anslagsförstärkning på 2 miljoner kronor från
budgetåret 2000 med motiveringen att ombudsmannens
uppgifter också innefattar diskriminering i
samhällslivet, inte endast arbetslivet.
Även framgent är det väsentligt att betona vikten
av informationsinsatser när det gäller
diskrimineringslagstiftningen. Utskottet har noterat
att ett nytillskott när det gäller Internetbaserad
information är en gemensam hemsida,
www.antidiskriminering.nu som JämO, HomO, DO och HO
står bakom. Utskottet är övertygat om att den kan
vara ett bra komplement till respektive ombudsmans
egen hemsida. När det gäller informationsinsatser
vill utskottet framhålla att även arbetsmarknadens
parter har ett ansvar för att sprida kännedom om
diskrimineringslagstiftningen.
Motionerna 2000/01:A718 (s), A235 (s) och A329 (s)
avstyrks av utskottet i den mån de inte kan anses
tillgodosedda med vad utskottet anfört.
Utskottet vill i detta sammanhang betona att också
arbetsförmedlingarna har en nyckelroll när det
gäller åtgärder för att motverka diskriminering. Det
är därför med tillfredsställelse som utskottet
noterar att regeringen uppdragit åt
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) att vidta åtgärder för
att motverka diskriminering i arbetsförmedlingarnas
verksamhet (regeringsbeslut 2002-01-17, dnr.
N2002/558/A).
Åtgärderna skall i första hand ta sikte på
diskriminering på grund av etnisk tillhörighet,
sexuell läggning och funktionshinder, men kan även
omfatta diskriminering på grund av kön respektive
ålder. Enligt utskottet pekar regeringen i uppdraget
på en rad viktiga uppgifter för AMS och
Arbetsmarknadsverket. Det gäller exempelvis att
arbetsförmedlare skall ha tillfredsställande
kunskaper om mekanismerna bakom diskriminering och
om regelverk rörande diskriminering, att AMS skall
se till att det inte förekommer att
arbetsförmedlingar tillmötesgår uppmaningar till
diskriminering från arbetsgivare som efterfrågar
förmedlingens tjänster och att det inte förekommer
att arbetssökande nekas inskrivning på
arbetsförmedlingen på grund av bristande kunskaper i
svenska.
Alla arbetssökande oavsett kön,
etnisk tillhörighet, sexuell
läggning, funktionshinder respektive
ålder skall erbjudas effektiv och
likvärdig service av
arbetsförmedlingen. Strävan att
utveckla och anpassa förmedlingens
service till den enskilda sökandens
behov skall även i fortsättningen ha
hög prioritet.
B Skydd mot diskriminering för
ytterligare grupper och på nya
områden
Utskottets förslag i korthet
Utskottet behandlar i avsnittet motioner om
skydd mot diskriminering för ytterligare
grupper, däribland bl.a. äldre, värnpliktiga
och elever samt s.k. transpersoner. Även
motioner om skydd mot diskriminering på nya
områden behandlas i avsnittet. Utskottet
avstyrker samtliga motioner med hänvisning
till en förestående utredning. Jämför
reservation 24 (kd, c, fp).
Motioner
Kristdemokraterna förespråkar i motionerna A204
(yrk. 1) och A227 (yrk. 2) att
diskrimineringslagstiftningen utökas till att även
omfatta förbud mot diskriminering av äldre. Partiet
pekar på att ett EG-direktiv om likabehandling på
grund av ålder förbereds och att flera EU-
medlemsstater redan har förbud mot
åldersdiskriminering.
I motion A227 (yrk. 4) kräver Kristdemokraterna
att frågan om förstärkt lagstiftning mot
diskriminering på grund av sexuell identitet skall
behandlas i en utredning om en samlad
diskrimineringslagstiftning. I utredningsarbetet bör
övervägas behovet av att komplettera den nuvarande
lagen med en uttrycklig skyldighet för arbetsgivare
att aktivt förebygga att arbetssökande och
arbetstagare drabbas av diskriminering eller
trakasserier på grund av sexuell läggning. Vidare
bör utredningen behandla frågan om att vidga
diskrimineringsförbudet till att omfatta även
missgynnande som "har samband med sexuell läggning",
i stället för som i dag missgynnande som "har
samband med den missgynnades egen sexuella
läggning".
Centerpartiet tar i motion A259 (yrk. 6) upp frågan
om åldersdiskriminering och anför att det enligt EG-
lagstiftningen inte får förekomma sådan
diskriminering. Partiet begär därför att regeringen
skall återkomma med förslag om hur EG-rätten på
området skall införas i svensk lagstiftning.
Folkpartiet anser i motionerna So630 (yrk. 2) och
2000/01:So456 (yrk. 11) att det behövs lagstiftning
mot diskriminering av äldre. I den sistnämnda
motionen pekar partiet på den amerikanska lagen mot
åldersdiskriminering i arbetslivet som en tänkbar
förebild.
När det gäller sexuella trakasserier uttrycker
Folkpartiet i motionerna 2000/01:L459 (yrk. 13) och
L367 (yrk. 11) uppfattningen att arbetsgivaren skall
ha en lagstadgad skyldighet att förebygga
trakasserier på grund av sexuell läggning. Några
sanktioner mot den arbetsgivare som åsidosätter ett
sådant åliggande bör dock inte införas. Däremot
skall arbetsgivarens förebyggande insatser kunna
vägas in vid bedömning av påföljd vid konstaterade
fall av trakasserier.
I fempartimotion 2000/01:Ju724 (yrk. 6) av Tasso
Stafilidis m.fl. (v, s, c, fp, mp) kräver
motionärerna att den svenska lagstiftningen snarast
anpassas så att den på alla punkter ger det skydd
för transsexuella som kommer till uttryck i en
rekommendation respektive en resolution som antagits
av Europaparlamentet och som närmare anges i
motionen. Detta krav framförs även i fempartimotion
L371 (yrk. 13) av Tasso Stafilidis m.fl. (v, s, c,
fp, mp).
I den sistnämnda motionen (yrk. 12) förespråkar
motionärerna vidare att lagen mot diskriminering i
arbetslivet på grund av sexuell läggning skall vara
tillämplig även på s.k. transpersoner. Frågan om
transpersoner tas upp även i fempartimotion
2000/01:L441 (yrk. 4) av Tasso Stafilidis m.fl. (v,
s, c, fp, mp) där motionärerna anser att regeringen
bör få i uppdrag att utreda om jämställdhetslagens
diskrimineringsförbud uttryckligen skall gälla även
förbud mot diskriminering på grund av upplevd
könstillhörighet.
I fempartimotion 2000/01:Ju724 (yrk. 19) pläderas
också för en lagändring så att lagen mot
diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell
läggning även omfattar värnpliktiga, skolpliktiga
och vuxenstuderande. Motsvarande förslag tas även
upp i fempartimotion L371 (yrk. 37) av Tasso
Stafilidis m.fl. (v, s, c, fp, mp).
Det finns enligt Ronny Olander och Siw Wittgren-Ahl
(båda s) i motion A231 ett behov av att
sanktionsmöjligheter liknande de som finns i
diskrimineringslagarna införs för de fall då
kränkande särbehandling äger rum men
diskrimineringslagarna inte är tillämpliga.
I motion A376 poängterar Eva Arvidsson m.fl. (s) att
attityderna mot äldre i samhället och på
arbetsmarknaden måste förändras. De äldre behövs i
arbetslivet med sin kompetens och erfarenhet.
Magda Ayoub (kd) tar i motion A388 upp frågan om
diskriminering av elever och studenter och menar att
en lagreglering motsvarande den som finns i övrig
diskrimineringslagstiftning bör införas för dessa
grupper med samma övervakningsmyndighet (yrk. 6).
Motionären förespråkar vidare ett skydd mot
diskriminering av transpersoner (yrk. 1).
Kia Andreasson m.fl. (mp) föreslår i motion
2000/01:A805 tilläggsdirektiv till
diskrimineringsutredningen om ett förbud mot
könsdiskriminering utanför arbetslivet.
Barbro Feltzing och Gunnar Goude (båda mp)
förespråkar i motion A256 (yrk. 1 och 2) i första
hand lagstiftning mot åldersdiskriminering på
arbetsmarknaden och i andra hand utarbetande av en
uppförandekod i syfte att motverka
åldersdiskriminering.
Utskottets ställningstagande
Flera av de motionsförslag som rör skydd mot
diskriminering för ytterligare grupper avser
åldersdiskriminering, diskriminering av äldre
respektive äldres situation på arbetsmarknaden. Dit
hör förslag från Kristdemokraterna, Centerpartiet,
Folkpartiet samt två enskilda motioner.
När det gäller diskriminering av äldre på
arbetsmarknaden anser utskottet att det återstår en
hel del att göra för att äldres kunskaper och
erfarenheter till fullo skall tas till vara där.
Detta är också en fråga som framhålls i EU:s
sysselsättningsriktlinjer där det inom den s.k.
första pelaren anges att medlemsstaterna skall
utarbeta en politik för aktivt åldrande. Utskottet
har noterat att Statskontoret i sin utvärdering av
EU:s sysselsättningsstrategi och utformningen av den
nationella politiken (januari 2002) konstaterar att
riktlinjen om aktivt åldrande inte har fått något
större genomslag i den svenska politiken.
Frågan om åldersdiskriminering skall behandlas av
utredningen En sammanhållen
diskrimineringslagstiftning. I uppdraget ingår att
lämna förslag till hur bestämmelserna om
åldersdiskriminering i direktivet om likabehandling
i arbetslivet skall genomföras i Sverige. Detta EG-
direktiv (rådets direktiv 2000/78/EG av den 27
november 2000) behandlar arbetslivsområdet i vid
mening och omfattar diskrimineringsgrunderna
religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder
och sexuell läggning.
I utredningsarbetet om en sammanhållen
diskrimineringslagstiftning skall kommittén (dir.
2002:11) överväga möjligheterna till en gemensam
lagstiftning mot diskriminering som omfattar alla
eller flertalet diskrimineringsgrunder och
samhällsområden. Det innebär att även frågan om ett
förbud mot könsdiskriminering utanför arbetslivet
kan övervägas i utredningsarbetet som skall vara
slutfört senast den 1 december 2004. Förslag om att
utreda ett sådant förbud förs som nämnts fram i
motion 2000/01:A805 (mp).
Med hänvisning till vad som anförts ovan avstyrker
utskottet motionerna 2000/01:A805 (mp),
2000/01:So456 yrkande 11 (fp), A204 yrkande 1 (kd),
A227 yrkandena 2 och 4 (kd), A256 yrkandena 1 och 2
(mp), A259 yrkande 6 (c), A376 (s) samt So630
yrkande 2 (fp).
I fempartimotionerna 2000/01:Ju724 och L371 samt i
den enskilda motionen A388 förespråkas en utökning
av diskrimineringslagstiftningen så att denna även
omfattar diskriminering av värnpliktiga och elever.
I det omfattande uppdraget för kommittén En
sammanhållen diskrimineringslagstiftning ingår att
överväga om det bör införas bestämmelser om aktiva
åtgärder i arbetslivet beträffande andra
diskrimineringsgrunder än könstillhörighet och
etnisk tillhörighet. Kommittén skall vidare överväga
om bestämmelser om aktiva åtgärder bör införas på
utbildningsområdet när det gäller andra
utbildningsformer än högskoleutbildning samt för de
totalförsvarspliktiga som fullgör värnplikt eller
civilplikt. Kommittén skall även undersöka om det
finns behov av att införa bestämmelser om aktiva
åtgärder på andra samhällsområden.
Utskottet kan i detta sammanhang nämna att ett
flertal myndigheter i sina regleringsbrev för
budgetåret 2002 fått särskilda återrapporteringskrav
när det gäller homofobiska, rasistiska eller
främlingsfientliga yttringar eller brott. Så har
exempelvis Skolverket fått i uppdrag att i nästa
årsredovisning redogöra för verkets insatser mot
främlingsfientlighet och rasism, etniskt och
sexuellt relaterad mobbning samt homofobi liksom hur
dessa frågor uppmärksammas i kompetensutvecklingen
av rektorer och ledare för förskoleverksamhet.
Mot bakgrund av vad som anförts om
utredningsarbete m.m. rörande en utökning av
diskrimineringslagstiftningen till att omfatta
diskriminering av värnpliktiga och/eller elever
avstyrker utskottet motionerna 2000/01:Ju724 yrkande
19 (v, s, c, fp, mp), A388 yrkande 6 (kd) och L371
yrkande 37 (v, s, c, fp, mp).
En annan fråga som tas upp i ett antal motioner
och som behandlas i uppdraget till utredningen En
sammanhållen diskrimineringslagstiftning gäller
transpersoner. Kommittén skall kartlägga och
analysera behovet av och formerna för en reglering
av ett förbud mot diskriminering av alla
transpersoner samt belysa fördelar och problem med
att införa en sådan reglering. Kommittén skall
vidare ta ställning till vilken personkrets som
skall omfattas av ett eventuellt förbud och hur ett
sådant förbud lämpligen kan avgränsas och
sanktioneras samt hur det skall förhålla sig till
förbudet mot könsdiskriminering. En annan uppgift
för utredningen blir att överväga om någon myndighet
skall ha till uppgift att särskilt ta till vara
transpersoners rättigheter. Kommittén skall också
överväga om en eventuell lagstiftning mot
diskriminering av transpersoner skall ingå i en
gemensam diskrimineringslagstiftning.
Utskottet utgår från att underlaget för kommitténs
ställningstagande kommer att innefatta en genomgång
av och eventuellt ställningstagande till bl.a.
relevanta resolutioner och rekommendationer från
Europaparlamentet, en fråga som tas upp i
fempartimotionerna 2000/01:Ju724 och L371.
Med hänvisning till det kommande utredningsarbetet
avstyrker utskottet motionerna 2000/01:Ju724 yrkande
6 (v, s, c, fp, mp), 2000/01:L441 yrkande 4 (v, s,
c, fp, mp), A388 yrkande 1 (kd) samt L371 yrkandena
12 och 13 (v, s, c, fp, mp).
Med anledning av Folkpartiets krav i motionerna
2000/01:L459 och L367 om att arbetsgivaren skall ha
lagstadgad skyldighet att förebygga trakasserier på
grund av sexuell läggning vill utskottet erinra om
att det ovan i betänkandet har framgått att
utredningen En sammanhållen
diskrimineringslagstiftning skall överväga huruvida
bestämmelser om aktiva åtgärder bör införas i
arbetslivet beträffande andra diskrimineringsgrunder
än könstillhörighet och etnisk tillhörighet. Med
hänvisning till detta utredningsuppdrag avstyrks
motionerna 2000/01:L459 yrkande 13 (fp) och L367
yrkande 11 (fp).
Som framgått pekar motionärerna i motion A231 på
ett behov av att sanktionsmöjligheter liknande dem
som finns i diskrimineringslagarna införs för de
fall då kränkande särbehandling äger rum men
diskrimineringslagarna inte är tillämpliga.
Förbud mot diskriminering utanför arbetslivet som
är förenade med sanktioner finns i den
straffrättsliga bestämmelsen olaga diskriminering i
16 kap. 9 § brottsbalken. Denna regel riktar sig mot
diskriminering som utförs bl.a. av näringsidkare,
personer som är anställda hos näringsidkare eller i
allmän tjänst eller innehar allmänt uppdrag samt
anordnare m.fl. av allmänna sammankomster och
offentliga tillställningar. Bestämmelsen omfattar
diskriminering på grund av ras, hudfärg, nationellt
eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller
homosexuell läggning.
Av direktiven till den förestående utredningen En
sammanhållen diskrimineringslagstiftning framgår att
denna skall överväga om det, mot bakgrund av vad
kommittén i övrigt kommer fram till, finns skäl att
ersätta den ovannämnda straffbestämmelsen om olaga
diskriminering i brottsbalken med någon annan typ av
reglering. Med hänvisning till utredningsuppdraget
avstyrks motion A231 (s).
C Sammanhållen lagstiftning mot
diskriminering och sammanslagning av
ombudsmännen
Utskottets förslag i korthet
I avsnittet behandlas motioner om
sammanhållen lagstiftning mot diskriminering
och sammanslagning av
Jämställdhetsombudsmannen, Ombudsmannen mot
etnisk diskriminering, Handikappombudsmannen
och Ombudsmannen mot diskriminering på grund
av sexuell läggning. Samtliga motioner
avstyrks med hänvisning till en förestående
utredning. Jämför reservation 25 (kd).
Motioner
Kristdemokraterna påpekar i motion Sf399 (yrk. 35)
att riksdagen efter förslag från partiet beslutat
begära en utredning om sammanslagning av vad som
partiet benämner rättighetsombudsmännen. Partiet
delar till fullo synen att diskriminering inte bara
innebär övergrepp mot en människa utan också utgör
ett ekonomiskt problem i och med att den leder till
att människors potential inte tas till vara.
Kristdemokraterna uttrycker i motion A367 (yrk. 25
i denna del) sin positiva inställning till att en
utredning skall studera möjligheterna till en
generell lagstiftning mot diskriminering som
omfattar alla eller flertalet samhällsområden och
diskrimineringsgrunder. Partiet påtalar också att
det finns ett behov av ett samlat ombudsmannaämbete
med riksdagen som huvudman och gärna med den
officiella titeln Rättighetsombudsman. Detta skulle
leda till en väsentlig förenkling jämfört med dagens
system.
Folkpartiet vill enligt motionerna 2000/01:L459
(yrk. 12) och L367 (yrk. 10) stärka skyddet mot
diskriminering och förespråkar en sammanhållen
lagstiftning mot diskriminering. Partiet vill vidare
slå ihop vissa ombudsmannainstitutioner till en
gemensam myndighet och anser att en framtida
ombudsman skall ha samma mandat att motarbeta
diskriminering, oavsett diskrimineringsgrund.
I ett motionsyrkande från Moderaterna som behandlats
i betänkandet 2001/02:AU1 Utgiftsområdena 13
Arbetsmarknad och 14 Arbetsliv föreslogs att de fyra
ombudsmännen Handikappombudsmannen,
Jämställdhetsombudsmannen, Ombudsmannen mot
diskriminering på grund av sexuell läggning och
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering skulle slås
samman, att anslagen till respektive ombudsman borde
utgå och att ett nytt anslag under utgiftsområde 14
borde införas. Yrkandet avslogs av riksdagen.
Magda Ayoub (kd) förespråkar i motion A388 (yrk. 8)
sammanslagning av diskrimineringslagarna till en ny
lag som dessutom skulle innefatta diskriminering på
grund av sexuell identitet och gälla även för elever
och studenter inom förskolan, skolan, högskolan och
inom frivilliga skolformer.
Utskottets ställningstagande
En parlamentarisk kommitté (dir. 2002:11) har som
framgått tillkallats med uppdrag att överväga en
lagstiftning mot diskriminering som omfattar alla
eller flertalet diskrimineringsgrunder och
samhällsområden. Kommittén skall också se över
ansvarsområden och uppgifter för
Jämställdhetsombudsmannen, Ombudsmannen mot etnisk
diskriminering, Handikappombudsmannen och Ombuds-
mannen mot diskriminering på grund av sexuell
läggning. I utredningsuppdraget ingår vidare bl.a.
att överväga en samordning eller sammanslagning av
några av eller samtliga dessa ombudsmän samt om den
eller de framtida ombudsmannainstitutioner som
föreslås skall vara underställda regeringen eller
riksdagen.
Utredningsuppdraget omfattar därmed i väsentliga
delar de frågor som tas upp i motionerna
2000/01:L459 yrkande 12 (fp), A367 yrkande 25 i
denna del (kd), A388 yrkande 8 (kd), L367 yrkande 10
(fp) och Sf399 yrkande 35 (kd). Eftersom utskottet
inte är berett att föregripa utredningsarbetet
avstyrks motionsförslagen.
VISSA ÖVRIGA FRÅGOR
Forum i diskrimineringsmål
Utskottets förslag i korthet
Motionsförslag om forum i diskriminerings-
och jämställdhetsmål behandlas i avsnittet.
Utskottet avstyrker samtliga motioner. Jämför
reservationerna 26 (m), 27 (c) och 28 (fp).
Bakgrund
Enligt lagarna mot diskriminering i arbetslivet
prövas mål om diskriminering enligt lagen (1974:371)
om rättegången i arbetstvister. Om en ombudsman
eller en arbetstagarorganisation för talan för en
enskild arbetstagare eller arbetssökande prövas
målet av Arbetsdomstolen (AD) som första och enda
instans. Om den enskilde själv för sin talan prövas
målet i stället i tingsrätt. Tingsrättens dom kan
överklagas till AD. Vid avgörandet av mål i AD
deltar normalt sju ledamöter - en ordförande och en
vice ordförande som båda skall vara jurister, en
ledamot som skall ha särskild insikt i förhållandena
på arbetsmarknaden, två ledamöter som representerar
arbetstagarintressen samt två ledamöter som
representerar arbetsgivarintressen.
Motioner
I avsnittet behandlas ett flertal motioner om
Arbetsdomstolen som forum i diskriminerings-
respektive jämställdhetsmål och ett yrkande om att
avskaffa domstolen.
I den arbetsrättsliga motionen A349 (yrk. 6) menar
Moderaterna att det finns risk för att
partsdomstolar såsom Arbetsdomstolen kan prioritera
organisationernas bästa på bekostnad av den
enskilde. Denna risk bör elimineras genom att
Arbetsdomstolen avskaffas.
I ett motionsyrkande från partiet som behandlats i
betänkandet 2001/02:AU1 Utgiftsområdena 13
Arbetsmarknad och 14 Arbetsliv föreslogs att
Arbetsdomstolen skulle läggas ned och anslaget till
domstolens verksamhet utgå. Yrkandet avslogs av
riksdagen.
Vänsterpartiet anser i motion A241 att en utredning
bör tillsättas för att studera konsekvenserna av att
lagen om rättegången i arbetstvister ändras så att
mål enligt jämställdhetslagen och övriga lagar
rörande diskriminering på arbetsmarknaden prövas av
allmänna domstolar.
I motionen ifrågasätts om Arbetsdomstolens
rättstillämpning står i överensstämmelse med EG-
rättens krav. Partiet menar i motionen att
diskrimineringsmålen med stöd av såväl
jämställdhetslagen som övriga
antidiskrimineringslagar främst kan anses avse
mänskliga rättigheter avseende en eller flera
individer eller ett kollektiv. Målen är inte
särskilt starkt präglade av relationerna mellan
arbetsmarknadens parter. Till detta kommer att
viktiga delar av den nationella lagstiftningen mot
diskriminering genomförs genom EG-direktiv och
internationella konventioner. Mot denna bakgrund och
eftersom det kan råda tveksamhet om Arbetsdomstolens
opartiskhet i diskrimineringsmålen, finns det enligt
Vänsterpartiet starka skäl att överväga om de
aktuella målen skulle behandlas i allmänna
domstolar.
Också i Vänsterpartiets motion 2000/01:A807
betonas att diskrimineringsmålen handlar om
grundläggande mänskliga rättigheter. Där anförs att
patriarkatets inflytande inom domstolsväsendet även
påverkar domslut. Arbetsdomstolens verksamhet, så
som denna kommer till uttryck i exempelvis
sammansättning, språkbruk och lagtolkning, bör
utredas från ett könsperspektiv.
Utredningsresultatet kan sedan ligga till grund för
en handlingsplan för att uppnå könsneutralitet i
domstolens arbete.
Centerpartiet finner det i motion A259 (yrk. 8)
oacceptabelt att arbetsgivare diskriminerar
föräldrar, och då framför allt kvinnor, med de
fackliga organisationernas goda minne. Det bör i
framtiden finnas möjligheter att pröva
löneskillnader och lönediskriminering i allmän
domstol i stället för som i dag i Arbetsdomstolen,
anser partiet. Förslaget motiveras med att domstolen
är ett partssammansatt organ som har stort intresse
av att försvara ingångna avtal. När behandlingen
sker i allmän domstol kommer prövningen att ske på
juridisk grund och möjligheterna till rättvisa
jämförelser ökar, hävdar Centerpartiet.
Folkpartiet anser i motion A229 (yrk. 7 och 8) att
Arbetsdomstolens roll i lönediskrimineringsmål måste
ses över. Det faktum att JämO i flera fall förlorat
mål där kan ha många orsaker, men det är
principiellt tveksamt att en partssammansatt domstol
dömer i lönediskrimineringsärenden eftersom fackliga
organisationer och arbetsgivare har slutit berörda
kollektivavtal. Därmed har de ett gemensamt
intresse, att försvara de avtal som resulterar i
befintlig lönestruktur. Folkpartiet drar slutsatsen
att jämställdhetslagen bör ses över och att
rättegångar i diskrimineringstvister bör handläggas
av allmänna domstolar i stället för av
Arbetsdomstolen.
I motion A350 förespråkar även Miljöpartiet en
överflyttning av diskrimineringsmål från
Arbetsdomstolen till allmän domstol. Domar i sådana
mål kan därmed överprövas i högre instans. I likhet
med Vänsterpartiet anser Miljöpartiet att
diskrimineringsmål är mål om mänskliga rättigheter.
Den domstol som dömer i mål rörande mänskliga
rättigheter måste stå fri från partsintressen,
vilket inte är fallet med Arbetsdomstolen.
I motion 2000/01:A808 (yrk. 9 och 10) som härrör
från förra riksmötet tar Miljöpartiet upp frågan om
diskrimineringslagarna även fortsättningsvis skall
vara arbetsrättsliga lagar och om tvister rörande
lagarna skall prövas i Arbetsdomstolen. Partiet
anser att detta bör utredas (yrk. 10).
I motionen ifrågasätts vidare uppfattningen att
kollektivavtal i sig utesluter könsdiskriminering,
uppfattningen från fackligt håll att
förhandlingsresultat inte skall kunna ifrågasättas
och inställningen att det är viktigare att avtalen
ligger fast än att åtgärda lönediskriminering.
Partiets slutsats är att åtgärder bör vidtas så att
kollektivavtalen inte kommer i konflikt med EG-
rätten, vilken inte ger kollektivavtalen
tolkningsföreträde (yrk. 9).
Patrik Norinder (m) hävdar i motion A265 (yrk. 2)
att Arbetsdomstolen i egenskap av specialdomstol är
en omodern företeelse och att den därför bör läggas
ned.
Utskottets ställningstagande
En av uppgifterna för kommittén En sammanhållen
diskrimineringslagstiftning (dir. 2002:11) som
tillkallats i dagarna är att överväga hur
domstolsprocessen i diskrimineringsmål skall
utformas. Detta är en fråga som direkt eller
indirekt tas upp i flertalet av de motionsyrkanden
som behandlas i detta avsnitt. Frågan har också
varit föremål för en intensiv debatt, särskilt på
senare tid. Inläggen i debatten, inte minst från
arbetsrättsjurister, har visat på frågans
komplexitet.
Också i direktiven till den nya utredningen kommer
enligt utskottet den mångfasetterade problematiken
till uttryck. I direktiven konstateras att det från
tid till annan har förts en debatt om
domstolsprocessen i diskrimineringsmål, framför allt
i fråga om lönediskrimineringsmål, där det har
framförts kritik mot att diskrimineringsmål avgörs
av en domstol där arbetsmarknadens parter utgör
majoritet. Ett förslag som har diskuterats är att
diskrimineringsmål borde avgöras i AD i en annan
sammansättning, där arbetsmarknadens parter inte har
majoritet. Det har även framförts att sådana mål
borde prövas av allmän domstol.
Enligt den nyligen antagna lagen (2001:1286) om
likabehandling av studenter i högskolan skall mål om
skadestånd enligt den lagen handläggas av allmän
domstol. Genom direktivet om likabehandling oavsett
ras eller etniskt ursprung ställs krav på en
lagstiftning mot diskriminering på andra
samhällsområden än arbetslivet och högskoleområdet.
Det finns därför enligt utredningsdirektiven skäl
att överväga om en motsvarande lagstiftning skall
införas även när det gäller andra
diskrimineringsgrunder.
Mål om diskriminering som gäller andra
samhällsområden har inte någon anknytning till
arbetslivet och det är därför enligt
kommittédirektiven naturligt att de prövas i annan
ordning än vad som gäller för mål om diskriminering
i arbetslivet i dag. I samband med att
lagstiftningen mot diskriminering ses över finns det
därför enligt direktiven skäl att även se över om
utformningen av domstolsprocessen i mål om
diskriminering i arbetslivet bör ändras.
Med hänvisning till att en utredning skall
överväga hur frågan om hur domstolsprocessen i
diskrimineringsmål skall utformas avstyrker
utskottet motionerna 2000/01:A807 (v), 2000/01:A808
yrkandena 9 och 10 (mp), A229 yrkandena 7 och 8
(fp), A241 (v), A259 yrkande 8 (c), A265 yrkande 2
(m), A349 yrkande 6 (m) samt A350 (mp).
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag
till riksdagsbeslut som behandlas i
avsnittet.
1. Mål och inriktning (punkt 1) (m)
av Mikael Odenberg (m), Kent Olsson (m), Patrik
Norinder (m) och Anna Kinberg (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 1. Riksdagen bifaller därmed motionerna
2000/01:A806 yrkande 1, 2001/02:A209 yrkandena 1, 2
och 4 och 2001/02:A228 yrkande 1 samt avslår
motionerna 2000/01:A719, 2000/01:A808 yrkande 1,
2000/01:A810 yrkandena 1 och 2, 2000/01:So545
yrkandena 1 och 2, 2001/02:A229 yrkandena 1-5, 6 i
denna del och 28, 2001/02:A271, 2001/02:A314 yrkande
1, 2001/02:A393 yrkande 1 och 2001/02:Ub431 yrkande
2.
Ställningstagande
Den självklara utgångspunkten för
jämställdhetspolitiken måste vara att varje människa
har lika värde och därför skall ha samma
rättigheter, skyldigheter och möjligheter.
Utgångspunkten i individens frihet har betydelse för
synen på jämställdhet. Det måste finnas utrymme för
kvinnor och män att bryta könsstereotypa mönster för
att leva som de själva tycker att det passar dem
bäst.
När det gäller familjen och yrkeslivet måste
politikernas roll vara att inspirera och skapa
möjligheter till fritt val, inte att dirigera.
Politiken skall varken tvinga en kvinna att vara
yrkesarbetande förälder eller att vara hemma med
sina barn. Det är den enskilda individen och
familjen som skall avgöra vad som passar dem bäst.
För att uppnå detta krävs en politisk förändring
som bl.a. innefattar ekonomisk frihet, personlig
frihet, yrkesmässig frihet, frihet för familjen samt
kvinnofrid. Skattereformer måste till så att man kan
leva på sin lön, arbetstiderna måste vara
individuella och flexibla, möjligheterna att starta
och driva företag inom vård och omsorg måste
förbättras och arbetsmarknaden måste öppnas för dem
som arbetar inom den offentliga sektorn. Det måste
införas frihet i barnomsorgen genom ett
barnomsorgskonto, omfattande alla barn, som ger
föräldrarna möjlighet att välja sin barnomsorg. Det
är oacceptabelt att kvinnor i vårt samhälle inte kan
känna trygghet. Lagstiftningen måste utformas så att
kvinnors trygghet ökar.
Med hänsyn till det anförda anser vi att riksdagen
med anledning av motionerna 2000/01:A806 yrkande 1
(m), A228 yrkande 1 (m) samt A209 yrkandena 1, 2 och
4 (m) bör tillkännage för regeringen som sin mening
vad vi har anfört om mål och inriktning beträffande
jämställdhetsfrågor. Motionerna 2000/01:A719 (s),
2000/01:A808 yrkande 1 (mp), 2000/01:A810 yrkandena
1 och 2 (s), 2000/01:So545 yrkandena 1 och 2 (c),
A229 yrkandena 1-5, 6 i denna del och 28 (fp), A271
(v), A314 yrkande 1 (v), A393 yrkande 1 (mp) samt
Ub431 yrkande 2 (s) bör avslås.
2. Mål och inriktning (punkt 1) (kd, c, fp)
av Margareta Andersson (c), Stefan Attefall (kd),
Maria Larsson (kd) och Elver Jonsson (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 2. Riksdagen bifaller därmed motionerna
2000/01:So545 yrkandena 1 och 2 samt 2001/02:A229
yrkandena 1-5, 6 i denna del och 28 samt avslår
motionerna 2000/01:A719, 2000/01:A806 yrkande 1,
2000/01:A808 yrkande 1, 2000/01:A810 yrkandena 1 och
2, 2001/02:A209 yrkandena 1, 2 och 4, 2001/02:A228
yrkande 1, 2001/02:A271, 2001/02:A314 yrkande 1,
2001/02:A393 yrkande 1 och 2001/02:Ub431 yrkande 2.
Ställningstagande
Jämställdhetspolitiken skall syfta till ett samhälle
där varje person, kvinna som man, har likvärdiga
chanser att forma sitt liv som hon eller han själv
vill. En huvudfråga för jämställdheten är kampen mot
könsrelaterade löneklyftor och lönediskriminering.
Vi förespråkar ett antal åtgärder för att avskaffa
orättvisa löneskillnader och för att bryta
lönediskrimineringen:
· Regeringen bör intensifiera sitt arbete för att
söka utveckla ett könsneutralt arbetsliv i den
offentliga sektorn.
·
· En plan bör utarbetas för att höja lönerna för
underbetalda kvinnogrupper i den offentliga
sektorn under kommande avtalsrörelser.
·
1) Avskaffande av monopol inom yrkesområden där
flertalet kvinnor är verksamma - inom vård,
omsorg och skola.
2)
· En kraftfull satsning på fler småföretag och
särskilda åtgärder för att främja kvinnligt
företagande.
·
· Sänkt skatt på hushållstjänster.
·
· Stimulansåtgärder för att pappor skall utnyttja
en större del av föräldraförsäkringen.
·
· En översyn av Arbetsdomstolens roll i
lönediskrimineringsmål.
·
Med utgångspunkt från ovanstående är det angeläget
att regeringen återkommer till riksdagen och
redovisar hur arbetet med ett könsneutralt arbetsliv
fortskrider.
Monopolsituationen inom den offentliga sektorn
håller lönerna nere. Genom att avskaffa monopolen
och få till stånd konkurrens mellan arbetsgivare kan
lönenivåerna inom kvinnodominerade yrken höjas.
Därför bör all öppenvård konkurrensutsättas. Vidare
bör dagens regelverk om F-skattsedel ändras så att
sjuksköterskor, dagbarnvårdare, sjukgymnaster m.fl.
inte hindras från att starta eget, möjligheterna att
öppna och driva friskolor ökas och etableringsfrihet
införs i barnomsorgen.
Bland andra åtgärder för att avskaffa orättvisa
löneskillnader och bryta lönediskrimineringen kan
nämnas utarbetande av bättre lönestatistik och fler
män inom kvinnodominerade sektorer på
arbetsmarknaden. Ytterligare en viktig fråga på
jämställdhetsområdet är att stärka
invandrarkvinnornas situation på arbetsmarknaden.
Med hänsyn till det anförda anser vi att riksdagen
med anledning av motionerna 2000/01:So545 yrkandena
1 och 2 (c) samt A229 yrkandena 1-5, 6 i denna del
och 28 (fp) bör tillkännage för regeringen som sin
mening vad vi har anfört om mål och inriktning
beträffande jämställdhetsfrågor. Motionerna
2000/01:A719 (s), 2000/01:A806 yrkande 1 (m),
2000/01:A808 yrkande 1 (mp), 2000/01:A810 yrkandena
1 och 2 (s), A209 yrkandena 1, 2 och 4 (m), A228
yrkande 1 (m), A271 (v), A314 yrkande 1 (v), A393
yrkande 1 (mp) samt Ub431 yrkande 2 (s) bör avslås.
3. Barn och förvärvsarbete (punkt 2) (m)
av Mikael Odenberg (m), Kent Olsson (m), Patrik
Norinder (m) och Anna Kinberg (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 3. Riksdagen bifaller därmed motion
2000/01:A806 yrkande 2 samt avslår motionerna
2000/01:A803, 2000/01:A808 yrkande 8, 2000/01:A811
yrkande 6, 2001/02:A201, 2001/02:A211 yrkandena 7
och 19, 2001/02:A246 yrkande 3, 2001/02:A259 yrkande
7, 2001/02:A265 yrkande 1, 2001/02:A366,
2001/02:A392 yrkande 2 och 2001/02:Sf392 yrkande 16.
Ställningstagande
Politiken måste utformas så att det blir möjligt att
räcka till i vardagen. Familjepolitiken måste läggas
om så att den skapar förutsättningar för enskilda
individer och familjer att bli fria och oberoende
och att välja sina egna lösningar. En
skattereduktion på hushållsnära tjänster ger
familjer bättre möjligheter att själva forma sina
liv.
Alternativa möjligheter till barnomsorg är en
förutsättning för jämställdhet. I stället för
maxtaxa bör en barnomsorgspeng införas som skall
utges med lika belopp för alla barn oavsett
föräldrarnas val av barnomsorgsform. Vidare krävs
individuella, flexibla arbetstider respektive
barnomsorgstider för att kvinnor skall bli fullt ut
konkurrenskraftiga på arbetsmarknaden.
Med hänsyn till det anförda anser vi att riksdagen
med anledning av motion 2000/01:A806 yrkande 2 (m)
bör tillkännage för regeringen som sin mening vad vi
har anfört om barn och förvärvsarbete. Motionerna
2000/01:A803 (s), 2000/01:A808 yrkande 8 (mp),
2000/01:A811 yrkande 6 (kd), A201 (kd), A211
yrkandena 7 och 19 (kd), A246 yrkande 3 (kd), A259
yrkande 7 (c), A265 yrkande 1 (m), A366 (s), A392
yrkande 2 (mp) och Sf392 yrkande 16 (kd) bör
avslås.
4. Barn och förvärvsarbete (punkt 2) (kd)
av Stefan Attefall (kd) och Maria Larsson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 4. Riksdagen bifaller därmed motionerna
2000/01:A811 yrkande 6, 2001/02:A201, 2001/02:A211
yrkandena 7 och 19, 2001/02:A246 yrkande 3 och
2001/02:Sf392 yrkande 16 samt avslår motionerna
2000/01:A803, 2000/01:A806 yrkande 2, 2000/01:A808
yrkande 8, 2001/02:A259 yrkande 7, 2001/02:A265
yrkande 1, 2001/02:A366 och 2001/02:A392 yrkande 2.
Ställningstagande
En förutsättning för att både kvinnor och män skall
ha möjlighet att utvecklas i sin yrkesroll och
samtidigt kunna fungera i den viktiga
föräldrarollen, är att vi kan skapa ett barnvänligt
arbetsliv. I en sådan arbetsmiljö ses det både för
män och kvinnor som kompetenshöjande och som en
viktig samhällsuppgift att vårda och fostra sina
barn. Arbetstiderna måste göras mer flexibla så att
arbetslivet går att förena med familjeliv.
Distansarbete måste möjliggöras. Likaså måste de
ekonomiska villkoren för att ta hand om barn vara
gynnsamma. Det innefattar en generös
föräldraförsäkring, rätt till tre års tjänstledighet
vid föräldraskap samt införande av ett
barnomsorgskonto så att föräldrarna får valfrihet
att välja den barnomsorgsform de anser bäst.
Dessutom måste det givetvis finnas tillgång till god
barnomsorg.
Staten och kommunerna bör tillsammans med de
fackliga organisationerna ta sin opinionsbildande
roll på allvar för att förändra synen på
föräldraledighet. Det skulle exempelvis kunna göras
genom en nationell kampanj för ett barnvänligt
arbetsliv.
Med hänsyn till det anförda anser vi att riksdagen
med anledning av motionerna 2000/01:A811 yrkande 6
(kd), A201 (kd), A211 yrkandena 7 och 19 (kd), A246
yrkande 3 (kd) samt Sf392 yrkande 16 (kd) bör
tillkännage för regeringen som sin mening vad vi har
anfört om barn och förvärvsarbete. Motionerna
2000/01:A803 (s), 2000/01:A806 yrkande 2 (m),
2000/01:A808 yrkande 8 (mp), A259 yrkande 7 (c),
A265 yrkande 1 (m), A366 (s) samt A392 yrkande 2
(mp) bör avslås i den mån de inte kan anses
tillgodosedda av vad som anförts.
5. Barn och förvärvsarbete (punkt 2) (mp)
av Barbro Feltzing (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 5. Riksdagen bifaller därmed motionerna
2000/01:A808 yrkande 8 och 2001/02:A392 yrkande 2
samt avslår motionerna 2000/01:A803, 2000/01:A806
yrkande 2, 2000/01:A811 yrkande 6, 2001/02:A201,
2001/02:A211 yrkandena 7 och 19, 2001/02:A246
yrkande 3, 2001/02:A259 yrkande 7, 2001/02:A265
yrkande 1, 2001/02:A366 och 2001/02:Sf392 yrkande
16.
Ställningstagande
Det är viktigt att åtgärda problemet med att kvinnor
halkar efter i löneutvecklingen i samband med
barnafödande. Den obalans som då uppstår kan sedan
vara svår att korrigera. Arbetsmarknadens parter bör
ansvara för att en generell rutin skapas så att
föräldralediga automatiskt omfattas av
lönerevisioner och att lönediskriminering därigenom
kan förebyggas. En översyn bör omgående göras av
denna fråga.
Med hänsyn till det anförda anser jag att
riksdagen med anledning av motionerna 2000/01:A808
yrkande 8 (mp) och A392 yrkande 2 (mp) bör
tillkännage för regeringen som sin mening vad jag
har anfört om barn och förvärvsarbete. Motionerna
2000/01:A803 (s), 2000/01:A806 yrkande 2 (m),
2000/01:A811 yrkande 6 (kd), A201 (kd), A211
yrkandena 7 och 19 (kd), A246 yrkande 3 (kd), A259
yrkande 7 (c), A265 yrkande 1 (m), A366 (s) och
Sf392 yrkande 16 (kd) bör avslås i den mån de inte
kan anses tillgodosedda med vad som anförts.
6. Papparollen (punkt 4) (kd)
av Stefan Attefall (kd) och Maria Larsson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 6. Riksdagen bifaller därmed motion
2000/01:A811 yrkande 4 samt avslår motion
2001/02:A393 yrkandena 4 och 5.
Ställningstagande
Pappor har en mycket viktig roll i sina barns liv.
Varje blivande far skall, oavsett bostadsort,
erbjudas pappautbildning som en del i en
föräldrautbildning. För barnets utveckling är det
viktigt att stimulera pappan att ta ut så mycket
föräldraledighet som möjligt. Det är dock viktigt
att mamman och pappan själva kan besluta om hur de
skall fördela sådan ledighet. Genom införande av ett
barnomsorgskonto eller vårdnadsbidrag ökar
valfriheten för familjer i och med att de får ökade
möjligheter att välja att vistas mer tillsammans med
barnen.
Ett stödprogram bör skapas för att stärka pappor
att i samband med skilsmässa upprätthålla kontakten
med sina barn. En försöksverksamhet bör initieras i
några kommuner.
Med hänsyn till det anförda anser vi att
riksdagen med anledning av motion 2000/01:A811
yrkande 4 (kd) bör tillkännage för regeringen som
sin mening vad vi har anfört om papparollen. Motion
A393 yrkandena 4 och 5 (mp) bör avslås i den mån den
inte kan anses tillgodosedd med vad som anförts.
7. 3 R-metoden (punkt 7) (mp)
av Barbro Feltzing (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 7. Riksdagen bifaller därmed motion
2000/01:A808 yrkande 7.
Ställningstagande
Jämställdhetsperspektivet bör ingå i alla beslut och
vid utformningen av alla verksamheter på i stort
sett alla samhällsområden. Kommunförbundet har tagit
fram en metod för "jämtegrering", 3 R-metoden, där
R:en står för representation, resurser och realia.
Regeringen bör få i uppdrag att uppmuntra och stödja
tillämpningen av denna metod inom alla statliga
myndigheter och utredningar.
Med hänsyn till det anförda anser jag att
riksdagen med anledning av motion 2000/01:A808
yrkande 7 (mp) bör tillkännage för regeringen som
sin mening vad jag har anfört om 3 R-metoden.
8. Jämställdhetsmärkning (punkt 8) (kd)
av Stefan Attefall (kd) och Maria Larsson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 8. Riksdagen bifaller därmed motionerna
2000/01:A811 yrkande 7 och 2001/02:A211 yrkande 15
samt avslår motionerna 2000/01:A808 yrkandena 2, 21
och 22 samt 2001/02:A324 yrkande 2.
Ställningstagande
Uppdraget för den utredning om jämställdhetsmärkning
som nu arbetar borde innefatta frågan om hur
föräldrapolicyn utformas. Utredningen bör ges
tilläggsdirektiv att beakta personalpolicy och
policy vid föräldraledighet som ett kriterium för
jämställdhetsmärkning.
Med hänsyn till det anförda anser vi att riksdagen
med anledning av motionerna 2000/01:A811 yrkande 7
(kd) och A211 yrkande 15 (kd) bör tillkännage för
regeringen som sin mening vad vi har anfört om
jämställdhetsmärkning. Motionerna 2000/01:A808
yrkandena 2, 21 och 22 (mp) samt A324 yrkande 2 (v)
bör avslås i den mån de inte kan anses tillgodosedda
med vad som anförts.
9. Konkurrensutsättning av offentlig verksamhet
(punkt 9)
(m, kd, c, fp)
av Margareta Andersson (c), Mikael Odenberg (m),
Stefan Attefall (kd), Kent Olsson (m), Patrik
Norinder (m), Maria Larsson (kd), Elver Jonsson
(fp) och Anna Kinberg (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 9. Riksdagen bifaller därmed motionerna
2000/01:A806 yrkande 9, 2000/01:A812 yrkande 1,
2001/02:A209 yrkande 3, 2001/02:A211 yrkande 5,
2001/02:A212 yrkande 6, 2001/02:A228 yrkande 7 och
2001/02:So637 yrkande 7.
Ställningstagande
I dag arbetar många kvinnor inom den offentliga
sektorn med dess monopol och saknar möjlighet att
där förverkliga sina idéer. Detta motverkar
jämställdhet och utgör ett gigantiskt resursslöseri.
En av de viktigaste jämställdhetsåtgärderna är att
reformera den offentliga sektorn. Genom ökad
konkurrensutsättning av verksamheter inom offentlig
sektor, t.ex. äldreomsorg och sjukvård, kan den
traditionellt kvinnliga arbetsmarknaden utvecklas.
Det skulle leda till framväxt av alternativa
arbetsmarknader där en rättvisare lönesättning kunde
komma till stånd för de anställda.
Det måste vara möjligt att starta och driva egna
företag inom vård och omsorg och låta sjukhus och
vårdinrättningar drivas av privata bolag. Sådana
reformer skulle gynna både kvinnor och män och skapa
frihet på en verklig, flexibel arbetsmarknad. Med
fler aktörer uppstår konkurrens om bra personal,
vilket tvingar fram högre löner.
Med hänsyn till det anförda anser vi att riksdagen
med anledning av motionerna 2000/01:A806 yrkande 9
(m), 2000/01:A812 yrkande 1 (fp), A209 yrkande 3
(m), A211 yrkande 5 (kd), A212 yrkande 6 (c), A228
yrkande 7 (m) och So637 yrkande 7 (fp) bör
tillkännage för regeringen som sin mening vad vi har
anfört om konkurrensutsättning av offentlig
verksamhet.
10.Uppvärdering av kvinnodominerade yrken i den
offentliga sektorn (punkt 10) (kd, c)
av Margareta Andersson (c), Stefan Attefall (kd)
och Maria Larsson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 10. Riksdagen bifaller därmed motionerna
2000/01:A809 yrkande 4, 2000/01:A811 yrkande 5 och
2001/02:A212 yrkande 3 samt avslår motionerna
2000/01:A812 yrkande 2, 2001/02:A229 yrkande 14 i
denna del och 2001/02:A324 yrkande 1.
Ställningstagande
Inom den offentliga sektorn återfinns flertalet
yrken inom vård, skola och omsorg. Samtidigt som det
sker en ökning av arbetskraftsbehovet inom dessa
yrken, minskar antalet sökande till de aktuella
yrkesutbildningarna. Detta kan leda till allvarlig
arbetskraftsbrist på områdena inom några år.
Personalen inom vård, skola och omsorg är hårt
ansatt av de besparingar som har genomförts, vilket
försämrar attityderna till yrkena. I förlängningen
leder det till rekryteringssvårigheter.
Det är mot denna bakgrund angeläget att de s.k.
mjuka yrkena uppvärderas. Regeringen bör ta
initiativ till en långsiktig plan med denna
inriktning. Planen bör innefatta åtgärder för att
höja löneläget för kvinnodominerade yrken inom
offentlig sektor och där det krävs längre
utbildning.
Det finns i sammanhanget också anledning att
betona att statliga arbetsgivare bör utgöra
förebilder för ett jämställt arbetsliv.
Med hänsyn till det anförda anser vi att riksdagen
med anledning av motionerna 2000/01:A809 yrkande 4
(c), 2000/01:A811 yrkande 5 (kd) och A212 yrkande 3
(c) bör tillkännage för regeringen som sin mening
vad vi har anfört om uppvärdering av
kvinnodominerade yrken i den offentliga sektorn.
Motionerna 2000/01:A812 yrkande 2 (fp), A229 yrkande
14 i denna del (fp) och A324 yrkande 1 (v) bör
avslås i den mån de inte kan anses tillgodosedda med
vad utskottet anfört.
11.Uppvärdering av kvinnodominerade yrken i den
offentliga sektorn (punkt 10) (fp)
av Elver Jonsson (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 10
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 11. Riksdagen bifaller därmed motionerna
2000/01:A812 yrkande 2 och 2001/02:A229 yrkande 14 i
denna del samt avslår motionerna 2000/01:A809
yrkande 4, 2000/01:A811 yrkande 5, 2001/02:A212
yrkande 3 och 2001/02:A324 yrkande 1.
Ställningstagande
Det kvinnliga ledarskapet inom den offentliga
sektorn måste uppvärderas. I en rad traditionella
kvinnoyrken i sektorn, exempelvis bland vårdyrkena,
finns det många kvinnliga chefer på mellannivå. I
vissa fall skulle benämningarna på sådana
mellanchefer kunna bytas ut i syfte att tydliggöra
och uppvärdera ledarskapet. Det gäller exempelvis
hemtjänstassistent, som är en chefsbefattning inom
hemtjänsten, och som kunde benämnas hemtjänstchef.
Det är vidare angeläget att rekrytera kvinnliga
mellanchefer till högre befattningar. Kvinnor måste
synliggöras och uppmärksammas när högre befattningar
skall tillsättas. Detta bör ingå i en plan för att
höja lönerna i den offentliga sektorn.
Med hänsyn till det anförda anser jag att
riksdagen med anledning av motionerna 2000/01:A812
yrkande 2 (fp) och A229 yrkande 14 i denna del (fp)
bör tillkännage för regeringen som sin mening vad
jag har anfört om uppvärdering av kvinnodominerade
yrken i den offentliga sektorn. Motionerna
2000/01:A809 yrkande 4 (c), 2000/01:A811 yrkande 5
(kd), A212 yrkande 3 (c) och A324 yrkande 1 (v) bör
avslås i den mån de inte kan anses tillgodosedda med
vad som anförts.
12. Kvinnligt ledarskap (punkt 11) (kd)
av Stefan Attefall (kd) och Maria Larsson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 12. Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:A211 yrkande 2 och avslår motion
2001/02:A229 yrkande 14 i denna del.
Ställningstagande
I FN:s nyligen redovisade rapport om situationen på
jämställdhetsområdet i olika länder har Sverige
bl.a. fått kritik för att det finns så få kvinnor på
höga poster inom såväl offentlig som privat
verksamhet. Regeringen bör få i uppdrag att
kartlägga de faktorer som hämmar kvinnor att ta på
sig ledningsansvar.
Med hänsyn till det anförda anser vi att riksdagen
med anledning av motion A211 yrkande 2 (kd) bör
tillkännage för regeringen som sin mening vad vi har
anfört om kvinnligt ledarskap. Motion A229 yrkande
14 i denna del (fp) bör avslås i den mån den inte
kan anses tillgodosedd med vad som anförts.
13.Kvinnligt ledarskap (punkt 11) (fp)
av Elver Jonsson (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 11
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 13. Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:A229 yrkande 14 i denna del och avslår
motion 2001/02:A211 yrkande 2.
Ställningstagande
Sverige har fått internationell kritik för den låga
andelen kvinnliga chefer i näringslivet. Om fler
kvinnor fick chansen att starta och driva företag
skulle förebilderna bli fler och dessutom skulle
fler kvinnor kunna rekryteras till högre poster inom
näringslivet. Det är viktigt att kvinnor stimuleras
att bli småföretagare.
Med hänsyn till det anförda anser jag att
riksdagen med anledning av motion A229 yrkande 14 i
denna del (fp) bör tillkännage för regeringen som
sin mening vad jag har anfört om kvinnligt
ledarskap. Motion A211 yrkande 2 (kd) bör avslås i
den mån den inte kan anses tillgodosedd med vad som
anförts.
14.Meritvärdering (punkt 12) (kd)
av Stefan Attefall (kd) och Maria Larsson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 14. Riksdagen bifaller därmed motionerna
2000/01:A811 yrkande 3 och 2001/02:A211 yrkande 21.
Ställningstagande
Hemarbete måste få ett meritvärde på
arbetsmarknaden. Hemarbete ställer stora krav på
organisation, simultankapacitet och ekonomisk
planering. Hemarbete med barn måste betraktas som
den viktiga samhällsinsats det faktiskt är. Statusen
för hemarbete måste höjas om män skall lockas att ta
ett större ansvar för detta. Sverige bör ta
initiativ till internationella överenskommelser som
gör att hemarbete kan ingå i eller komplettera BNP-
måttet.
Också synen på anhörigvård måste förändras så att
detta genererar pensionspoäng eller värderas
meritmässigt. Uppgiften som fosterförälder bör
vidare betraktas som förvärvsarbete.
Med hänsyn till det anförda anser vi att riksdagen
med anledning av motionerna 2000/01:A811 yrkande 3
(kd) och A211 yrkande 21 (kd) bör tillkännage för
regeringen som sin mening vad vi har anfört om
meritvärdering.
15.Individuella och marknadsanpassade löner
(punkt 17) (m)
av Mikael Odenberg (m), Kent Olsson (m), Patrik
Norinder (m) och Anna Kinberg (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 15. Riksdagen bifaller därmed motion
2000/01:A806 yrkande 10.
Ställningstagande
En medarbetares lön skall återspegla hennes
arbetsinsatser, kompetens, engagemang och resultat i
arbetet. Det är en myt att det genom arbetsvärdering
skulle vara möjligt för lagstiftaren, en domstol
eller JämO att ange några objektiva faktorer som
skulle ligga till grund för lönesättningen. Till
syvende och sist utgörs värdet av ett arbete av vad
någon är beredd att betala för det.
Med hänsyn till det anförda anser vi att riksdagen
med anledning av motion 2000/01:A806 yrkande 10 (m)
bör tillkännage för regeringen som sin mening vad vi
har anfört om individuella och marknadsanpassade
löner.
16.Arbetsvärdering (punkt 18) (c, fp)
av Margareta Andersson (c) och Elver Jonsson
(fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 16. Riksdagen bifaller därmed motionerna
2000/01:So545 yrkande 18 och 2001/02:A229 yrkande 6
i denna del samt avslår motion 2001/02:A211 yrkande
13.
Ställningstagande
Det är inte acceptabelt att män och kvinnor har
olika lön för likvärdigt arbete. För att bryta
lönediskrimineringen behövs ändamålsenliga metoder
såsom bättre modeller för arbetsvärdering. Därigenom
kan diskriminerande löneskillnader synliggöras.
Formerna för arbetsvärderingssystem måste prövas
och anpassas till svenska förhållanden med sikte på
att säkra principen om lika lön för likvärdigt
arbete. Det är vidare viktigt att ett
arbetsvärderingssystem inte försvårar för
småföretagare.
Med hänsyn till vad som anförts anser vi att
riksdagen med anledning av motionerna 2000/01:So545
yrkande 18 (c) och A229 yrkande 6 i denna del (fp)
bör tillkännage för regeringen som sin mening vad vi
har anfört om arbetsvärdering. Motion A211 yrkande
13 (kd) bör avslås i den mån den inte kan anses
tillgodosedd med vad utskottet anfört.
17.Utvärdering av jämställdhetslagen m.m.
(punkt 20) (m)
av Mikael Odenberg (m), Kent Olsson (m), Patrik
Norinder (m) och Anna Kinberg (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 20 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 17. Riksdagen bifaller därmed motion
2000/01:A806 yrkande 11 och avslår motionerna
2001/02:A211 yrkande 6 samt 2001/02:A243 yrkandena 1
och 2.
Ställningstagande
De ändringar av jämställdhetslagen som genomfördes
från den 1 januari 2001 bör omgående utvärderas.
Detta är motiverat bl.a. med hänsyn till den massiva
kritik som framfördes mot proposition 1999/2000:143,
vilken låg till grund för lagändringen.
Att döma av tidigare erfarenheter av
arbetsvärdering torde det gå att konstatera att
kraven på arbetsvärdering och löneanalyser medför
merarbete och kostnader för såväl offentliga som
privata arbetsgivare vilka inte står i någon rimlig
proportion till de små resultat som eventuellt kan
uppnås till följd av lagstiftningen.
Med hänsyn till det anförda anser vi att riksdagen
med anledning av motion 2000/01:A806 yrkande 11 (m)
bör tillkännage för regeringen som sin mening vad vi
har anfört om utvärdering av jämställdhetslagen.
Motionerna A243 yrkandena 1 och 2 (kd) samt A211
yrkande 6 (kd) bör avslås i den mån de inte kan
anses tillgodosedda med vad som anförts.
18.Utvärdering av jämställdhetslagen m.m.
(punkt 20) (kd)
av Stefan Attefall (kd) och Maria Larsson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 20 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 18. Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:A211 yrkande 6 samt avslår motionerna
2000/01:A806 yrkande 11 och 2001/02:A243 yrkandena 1
och 2.
Ställningstagande
Trots skärpningen av jämställdhetslagen 2000
kvarstår orättfärdiga löneskillnader på
arbetsmarknaden. I första hand åligger det
arbetsmarknadens parter att i löneförhandlingar och
genom kollektivavtal beakta likalöneprincipen för
lika och likvärdigt arbete. Parterna har också ett
ansvar för att jämställdhetsplanerna blir
verkningsfulla instrument.
Det är angeläget att utvärdera vilken betydelse
och funktion jämställdhetslagen och
jämställdhetsplanerna har i arbetet för
jämställdhet. Därvid bör lagstiftningens kontra
eldsjälarnas betydelse för framgång särskilt
belysas.
Med hänsyn till det anförda anser vi att riksdagen
med anledning av motion A211 yrkande 6 (kd) bör
tillkännage för regeringen som sin mening vad vi har
anfört om utvärdering av jämställdhetslagen.
Motionerna 2000/01:A806 yrkande 11 (m) samt A243
yrkandena 1 och 2 (kd) bör avslås i den mån de inte
kan anses tillgodosedda med vad som anförts.
19.Jämställdhetsplaner (punkt 22) (c, fp)
av Margareta Andersson (c) och Elver Jonsson
(fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 22 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 19. Riksdagen bifaller därmed motion
2000/01:A809 yrkande 3 och avslår motion
2000/01:A804 yrkandena 1 och 2.
Ställningstagande
Offentliga arbetsgivare har ett stort ansvar när det
gäller att motverka dagens bristande jämställdhet
och måste föregå med gott exempel på
jämställdhetsområdet. De offentliga institutionernas
jämställdhetsplaner bör vara utformade så att
uppsatta mål tydligt kan utläsas och resultaten
mätas. I syfte att betona jämställdhetsplanernas
betydelse bör de genomgå en jämställdhetsrevision.
Målsättningen bör vara att ytterligare accentuera
arbetet med att rekrytera kvinnliga arbetsledare.
Med hänsyn till det anförda anser vi att riksdagen
med anledning av motion 2000/01:A809 yrkande 3 (c)
bör tillkännage för regeringen som sin mening vad vi
har anfört om jämställdhetsplaner. Motion
2000/01:A804 yrkandena 1 och 2 (kd) bör avslås.
20.Lagändringar till skydd för föräldralediga
m.m. (punkt 24) (kd, c)
av Margareta Andersson (c), Stefan Attefall (kd)
och Maria Larsson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 24 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 20. Riksdagen bifaller därmed motionerna
2001/02:A211 yrkandena 8 och 9, 2001/02:A227 yrkande
1 och 2001/02:A367 yrkande 25 i denna del samt
avslår motion 2001/02:A392 yrkande 4.
Ställningstagande
Alla former av hinder eller diskriminering som män
eller kvinnor utsätts för under tiden under eller
efter föräldraledighet måste tydligt bekämpas. I 5§
jämställdhetslagen stadgas att arbetsgivare skall
uppmuntra föräldraledighet och underlätta den.
Eftersom det är en generell bestämmelse utan
sanktionsmöjlighet i förhållande till den enskilde
och det saknas prejudicerande avgöranden, blir
bestämmelsen tämligen uddlös. Lagstiftningen måste
skärpas så att den ger ett användbart skydd mot
diskriminering för kvinnor och män under
föräldraledighet.
Arbetsgivare ådras en extra kostnad för en
anställd som är föräldraledig genom skyldigheten att
betala semesterersättning såväl till den
föräldralediga som till vikarien. Detta motverkar
anställning av personer i åldersgrupper där
föräldraskap är troligt. Därför anser vi att
semesterersättning till föräldraledig bör
finansieras via arbetsgivaravgiften och utbetalas
via försäkringskassan.
Med hänsyn till det anförda anser vi att riksdagen
med anledning av motionerna A211 yrkandena 8 och 9
(kd), A227 yrkande 1 (kd) samt A367 yrkande 25 i
denna del (kd) bör tillkännage för regeringen som
sin mening vad vi har anfört om lagändringar till
skydd för föräldralediga. Motion A392 yrkande 4 (mp)
bör avslås i den mån den inte kan anses tillgodosedd
med vad som anförts.
21.Lagändringar till skydd för föräldralediga
m.m. (punkt 24) (mp)
av Barbro Feltzing (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 24
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 21. Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:A392 yrkande 4 samt avslår motionerna
2001/02:A211 yrkandena 8 och 9, 2001/02:A227 yrkande
1 och 2001/02:A367 yrkande 25 i denna del.
Ställningstagande
Den som är föräldraledig skall inte halka efter i
löneutvecklingen eller mista sitt arbete. Det behövs
en heltäckande lagstiftning som skyddar
föräldralediga mot detta. En utredning bör utarbeta
förslag om hur skyddet för föräldralediga på
arbetsmarknaden skall stärkas.
Med hänsyn till det anförda anser jag att
riksdagen med anledning av motion A392 yrkande 4
(mp) bör tillkännage för regeringen som sin mening
vad jag har anfört om lagändringar till skydd för
föräldralediga. Motionerna A211 yrkandena 8 och 9
(kd), A227 yrkande 1 (kd) samt A367 yrkande 25 i
denna del (kd) bör avslås.
22.Mångfaldsplaner m.m. (punkt 25) (c, fp)
av Margareta Andersson (c) och Elver Jonsson
(fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 25 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 22. Riksdagen bifaller därmed motionerna
2000/01:K397 yrkande 11 och 2001/02:Ju237 yrkande 26
samt avslår motionerna 2000/01:A717 yrkandena 1 och
2, 2001/02:A317 yrkandena 5-7 och 2001/02:A388
yrkande 7.
Ställningstagande
Attitydförändringar måste till för att möta
problemen med diskriminering. I det opinionsbildande
arbetet har offentliga arbetsgivare ett särskilt
ansvar för att förverkliga statens intentioner för
integrationsarbetet och för att vara föredömen för
andra arbetsgivare. Under 1999 var nästan var fjärde
anmälan om etnisk diskriminering riktad mot
offentliga arbetsgivare. För att ändra på
situationen bör mångfaldsplaner användas som
instrument i syfte att också öka trycket på andra
arbetsgivare att undvika diskriminering.
Arbetsgivare bör se över sina rutiner och ta bort
inbyggda hinder som leder till diskriminering.
Med hänsyn till det anförda anser vi att riksdagen
med anledning av motionerna 2000/01:K397 yrkande 11
(c) och Ju237 yrkande 26 (c) bör tillkännage för
regeringen som sin mening vad vi har anfört om
mångfaldsplaner m.m. Motionerna 2000/01:A717
yrkandena 1 och 2 (s), A317 yrkandena 5-7 (v) och
A388 yrkande 7 (kd) bör avslås.
23.Talerätt (punkt 26) (v)
av Hans Andersson (v) och Carlinge Wisberg (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 26 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 23. Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:A317 yrkande 4.
Ställningstagande
Lagen om åtgärder mot etnisk diskriminering i
arbetslivet trädde i kraft den
1 maj 1999. Redan när lagförslaget presenterades
krävde Vänsterpartiet att fackliga organisationer
som har kollektivavtal med en arbetsgivare skulle få
talerätt i Nämnden mot diskriminering, detta för att
underlätta och stimulera en aktiv hållning hos de
fackliga organisationerna i ärenden som rör etnisk
diskriminering.
Vänsterpartiets förslag på denna punkt bifölls
inte, och en facklig organisation som vill stödja en
medlem i ett ärende måste gå via DO. Lagen om
åtgärder mot etnisk diskriminering i arbetslivet bör
ändras på det sätt Vänsterpartiet förordade redan
vid lagens tillkomst så att facklig organisation ges
talerätt i nämnden.
Med hänsyn till det anförda anser vi att riksdagen
med anledning av motion A317 yrkande 4 (v) bör
tillkännage för regeringen som sin mening vad vi har
anfört.
24.Åldersdiskriminering m.m. (punkt 29) (kd, c,
fp)
av Margareta Andersson (c), Stefan Attefall (kd),
Maria Larsson (kd) och Elver Jonsson (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 29 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 24. Riksdagen bifaller därmed motionerna
2000/01:So456 yrkande 11, 2001/02:A204 yrkande 1,
2001/02:A227 yrkandena 2 och 4, 2001/02:A259 yrkande
6 och 2001/02:So630 yrkande 2 samt avslår motionerna
2000/01:A805, 2001/02:A256 yrkandena 1 och 2 samt
2001/02:A376.
Ställningstagande
Många äldre tvingas lämna arbetslivet tidigare än de
själva önskar. Det är viktigt att skapa goda
förutsättningar för att fler skall kunna stanna kvar
längre i arbetslivet, först och främst därför att de
själva så önskar, men också därför att det av
demografiska skäl finns och kommer att finnas ett
stort behov av deras kompetens och insatser.
De äldre är inte en homogen grupp utan måste
betraktas som enskilda individer. Ålder är inte en
avgörande faktor för människors kapacitet på
arbetsplatsen. Äldres erfarenhet och förvärvade
kompetens medför yrkesskicklighet. Lojaliteten och
engagemanget skapar stabilitet på arbetsplatsen.
Den tendens till åldersdiskriminering som finns i
dag måste brytas. Därför bör
diskrimineringslagstiftningen så snart som möjligt
utökas till att omfatta förbud mot diskriminering av
äldre.
Med hänsyn till det anförda anser vi att riksdagen
med anledning av motionerna 2000/01:So456 yrkande 11
(fp), A204 yrkande 1 (kd), A227 yrkandena 2 och 4
(kd), A259 yrkande 6 (c) samt So630 yrkande 2 (fp)
bör tillkännage för regeringen som sin mening vad vi
har anfört om åldersdiskriminering. Motionerna
2000/01:A805 (mp), A256 yrkandena 1 och 2 (mp) samt
A376 (s) bör avslås.
25.Sammanhållen lagstiftning mot diskriminering
m.m. (punkt 34) (kd)
av Stefan Attefall (kd) och Maria Larsson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 34 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 25. Riksdagen bifaller därmed motionerna
2001/02:A367 yrkande 25 i denna del, 2001/02:A388
yrkande 8 och 2001/02:Sf399 yrkande 35 samt avslår
motionerna 2000/01:L459 yrkande 12 och 2001/02:L367
yrkande 10.
Ställningstagande
Diskriminering i arbetslivet är ett allvarligt
problem. Diskriminering är inte bara ett övergrepp
mot en människa utan också ett ekonomiskt problem.
På grund av diskriminering får inte personer med
stor potential komma till sin fulla rätt.
Lagstiftning utgör ett viktigt medel för att
motverka diskriminering och trakasserier.
Det är positivt att en utredning skall studera
möjligheterna att införa en generell lagstiftning
mot diskriminering som omfattar alla eller flertalet
diskrimineringsgrunder. Det finns också behov av ett
samlat ombudsmannaämbete med riksdagen som huvudman,
gärna benämnt Rättighetsombudsmannen. Ett sådant
samlat ombudsmannaämbete skulle innebära en
väsentlig förenkling för medborgarna.
Med hänsyn till det anförda anser vi att riksdagen
med anledning av motionerna A367 yrkande 25 i denna
del (kd), A388 yrkande 8 (kd) och Sf399 yrkande 35
(kd) bör tillkännage för regeringen som sin mening
vad vi har anfört om sammanhållen lagstiftning mot
diskriminering, m.m. Motionerna 2000/01:L459 yrkande
12 (fp) och L367 yrkande 10 (fp) bör avslås i den
mån de inte kan anses tillgodosedda med vad som
anförts.
26.Forum i diskrimineringsmål (punkt 35) (m)
av Mikael Odenberg (m), Kent Olsson (m), Patrik
Norinder (m) och Anna Kinberg (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 35 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 26. Riksdagen bifaller därmed motionerna
2001/02:A265 yrkande 2 och 2001/02:A349 yrkande 6
samt avslår motionerna 2000/01:A807, 2000/01:A808
yrkandena 9 och 10, 2001/02:A229 yrkandena 7 och 8,
2001/02:A241, 2001/02:A259 yrkande 8 och
2001/02:A350.
Ställningstagande
En fri arbetsmarknad med fria avtal kräver verklig
rättssäkerhet med skydd mot oskäliga avtalsvillkor.
Ingångna avtal skall respekteras och avtalsbrott
skall kunna prövas av opartiska instanser. Det finns
en risk för att partsdomstolar som exempelvis
Arbetsdomstolen kan prioritera organisationernas
bästa framför den enskildes. Den risken bör tas bort
genom att Arbetsdomstolen avskaffas. I stället bör
domstolsavgöranden i ärenden som gäller uppgörelser
på arbetsmarknaden träffas i allmän domstol.
Med hänsyn till det anförda anser vi att riksdagen
med anledning av motionerna A265 yrkande 2 (m) och
A349 yrkande 6 (m) bör tillkännage för regeringen
som sin mening vad vi har anfört om forum i
diskrimineringsmål. Motionerna 2000/01:A807 (v),
2000/01:A808 yrkandena 9 och 10 (mp), A229 yrkandena
7 och 8 (fp), A241 (v), A259 yrkande 8 (c) samt
A350 (mp) bör avslås i den mån de inte kan anses
tillgodosedda med vad som anförts.
27. Forum i diskrimineringsmål (punkt 35)
(c)
av Margareta Andersson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 35
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 27. Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:A259 yrkande 8 samt avslår motionerna
2000/01:A807, 2000/01:A808 yrkandena 9 och 10,
2001/02:A229 yrkandena 7 och 8, 2001/02:A241,
2001/02:A265 yrkande 2, 2001/02:A349 yrkande 6 och
2001/02:A350.
Ställningstagande
Domstolsprövning i fråga om löneskillnader och
lönediskriminering bör i framtiden ske i allmän
domstol och inte, som i dag, i Arbetsdomstolen.
Arbetsdomstolen är ett partssammansatt organ där
intresset av att försvara ingångna avtal är stort.
Genom att föra över prövningen till allmän domstol
kommer prövningen att ske på juridisk grund, vilket
ökar möjligheterna till rättvis jämförelse.
Med hänsyn till det anförda anser jag att
riksdagen med anledning av motion A259 yrkande 8 (c)
bör tillkännage för regeringen som sin mening vad
jag har anfört om forum i diskrimineringsmål.
Motionerna 2000/01:A807 (v), 2000/01:A808 yrkandena
9 och 10 (mp), A229 yrkandena 7 och 8 (fp), A241
(v), A265 yrkande 2 (m), A349 yrkande 6 (m) samt
A350 (mp) bör avslås i den mån de inte kan anses
tillgodosedda med vad som anförts.
28.Forum i diskrimineringsmål (punkt 35) (fp)
av Elver Jonsson (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under punkt 35
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs under Ställningstagande i
reservation 28. Riksdagen bifaller därmed motion
2001/02:A229 yrkandena 7 och 8 samt avslår
motionerna 2000/01:A807, 2000/01:A808 yrkandena 9
och 10, 2001/02:A241, 2001/02:A259 yrkande 8,
2001/02:A265 yrkande 2, 2001/02:A349 yrkande 6 och
2001/02:A350.
Ställningstagande
Arbetsdomstolens roll i lönediskrimineringsmål måste
ses över. Det faktum att JämO förlorat flera mål kan
ha många orsaker, men det måste ses som principiellt
tveksamt att en partssammansatt domstol dömer i
lönediskrimineringsmål. Det är fackföreningar och
arbetsgivarorganisationer som slutit berörda avtal.
Därmed har de ett gemensamt intresse av att försvara
de avtal som resulterar i gällande lönestruktur.
Slutsatsen blir att jämställdhetslagen bör ses över
och att rättegångar i sådana frågor bör handläggas
av allmänna domstolar i stället för av
Arbetsdomstolen.
Med hänsyn till det anförda anser jag att
riksdagen med anledning av motion A229 yrkandena 7
och 8 (fp) bör tillkännage för regeringen som sin
mening vad jag har anfört om forum i
diskrimineringsmål. Motionerna 2000/01:A807 (v),
2000/01:A808 yrkandena 9 och 10 (mp), A241 (v), A259
yrkande 8 (c), A265 yrkande 2 (m), A349 yrkande 6
(m) samt A350 (mp) bör avslås i den mån de inte kan
anses tillgodosedda med vad som anförts.
Särskilda yttranden
Utskottets beredning av ärendet har föranlett
följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.
Positiv särbehandling m.m. (punkt 13) (mp)
av Barbro Feltzing (mp).
Från Miljöpartiets sida anser vi att kvotering genom
positiv särbehandling vid lika meriter av
underrepresenterat kön skall användas vid
tillsättning av tjänster inom myndigheter, statliga
verk och bolag.
Utredningar, uppdrag till myndigheter m.m.
(punkt 16) (fp)
av Elver Jonsson (fp).
Starka krafter i form av nedärvda mönster och
traditionella synsätt motverkar insatser mot
löneskillnader och lönediskriminering. Från
Folkpartiets sida förordar vi att ännu en statlig
utredning tillsätts med uppgift att följa
utvecklingen och överväga förslag till ytterligare
åtgärder, bl.a. när det gäller ekonomiska styrmedel
i stället för reglering. En annan fråga som bör
analyseras i utredningsarbetet är
jämställdhetsplanernas betydelse i lönebildningen.
Mycket tyder på att dessa planer inte fått den
positiva effekt på lönebildningen som man skulle
önska. Kvinnors kunnande och erfarenhet är lågt
värderad i det svenska näringslivet. Också denna
fråga bör ses över av en utredning om löneskillnader
och lönediskriminering.
Åldersdiskriminering m.m. (punkt 29) (mp)
av Barbro Feltzing (mp).
Det har blivit allt vanligare med diskriminering av
äldre arbetssökande i samband med nyanställningar.
Likaså kan åldersdiskriminering av redan anställda
förekomma.
Genom att sätta upp åldersgränser vid
nyanställning begränsar arbetsgivarna sitt urval,
vilket kan ha negativa effekter på arbetsmarknadens
funktionssätt. Om diskriminering förekommer på
arbetsplatsen leder det till att arbetstagarna blir
sämre motiverade. Detta kan i sin tur leda till ökad
personalomsättning och fler sjukskrivningar, vilket
påverkar produktiviteten negativt. Att anställa
äldre kan innebära ökad stabilitet och bättre
resursallokering. En stor åldersspridning i ett
företag innebär att arbetsstyrkan har varierad
kompetens och skilda erfarenheter.
Det är dags att motverka diskriminering av äldre.
I första hand bör en lagstiftning mot
åldersdiskriminering införas, i andra hand kan en
uppförandekod enligt brittisk modell övervägas.
Sammanhållen lagstiftning mot diskriminering
m.m. (punkt 34) (m)
av Mikael Odenberg (m), Kent Olsson (m), Patrik
Norinder (m) och
Anna Kinberg (m).
Vi anser att nuvarande diskrimineringslagstiftning
är svåröverskådlig. Den bör ersättas av en så
enhetlig och generell lagstiftning som möjligt om
mänskliga rättigheter. För arbetsmarknaden är det
helt nödvändigt med en samordning av lagstiftningen
om den skall kunna tillämpas på ett vettigt sätt.
Med dagens utformning har en redan dessförinnan
komplicerad arbetsrättslagstiftning blivit ännu mer
svåröverblickbar och medfört att trösklarna för
anställning har höjts än mer, särskilt i små
företag.
Utöver en förändrad lagstiftning förespråkar vi
också en sammanläggning av de fyra
ombudsmannamyndigheterna JämO, DO, HO och HomO.
Sammanhållen lagstiftning mot diskriminering
m.m. (punkt 34) (kd)
av Stefan Attefall (kd) och Maria Larsson (kd).
För både företagare, enskilda arbetstagare och
fackföreningar innebär dagens ordning med fyra olika
men likartade lagar mot diskriminering i arbetslivet
onödigt krångel och svåröverblickbarhet. Dessa
synpunkter framförde vi från Kristdemokraternas sida
redan i samband med beslutet om en ny lagstiftning
mot diskriminering i arbetslivet 1999. Vi ser därför
positivt på att frågan om en sammanslagning av
lagstiftningen och ombudsmannainstitutionerna nu
skall utredas.
Sammanhållen lagstiftning mot diskriminering
m.m. (punkt 34) (c)
av Margareta Andersson (c).
Jag anser att det är av största vikt att motverka
diskriminering. Eftersom
diskrimineringslagstiftningen är ett viktigt medel
att motverka diskriminering är det väsentligt att
denna är tydlig och lättöverskådlig. Så är inte
fallet med dagens lagstiftning på området, vilket vi
från Centerpartiets sida framförde redan när den nya
lagstiftningen beslutades 1999.
Vi vidhåller vår uppfattning att alla bestämmelser
om diskrimineringsförbud bör sammanföras till en
lag. Det bör också övervägas om jämställdhetslagen
skall inarbetas i en lag av denna karaktär. Vi anser
vidare att de olika ombudsmannainstitutionerna skall
kunna föras samman till en myndighet under
riksdagen.
Sammanhållen lagstiftning mot diskriminering
m.m. (punkt 34) (fp)
av Elver Jonsson (fp).
Det är synnerligen viktigt att på olika sätt
motverka diskriminering. Från Folkpartiets sida
stödde vi tillkomsten av lagstiftningen mot
diskriminering i arbetslivet 1999. De nya lagarna
utgör ett stort steg framåt samtidigt som påtagliga
brister kvarstår. Lagstiftningen har splittrats upp
på flera olika lagar, en för varje form av
diskriminering. Detta är olyckligt eftersom
uppsplittringen gör lagstiftningen svåröverskådlig
och försvårar den praktiska tillämpningen i
arbetslivet. Folkpartiet anser att dagens olika
diskrimineringslagar bör samordnas till en gemensam
lagstiftning.
Vi anser också att en sammanslagning av vissa
ombudsmannainstitutioner till en gemensam myndighet
vore en viktig åtgärd för att samordna insatserna
mot diskriminering.
Förteckning över behandlade förslag
Motioner från allmänna motionstiden
2000/01
2000/01:K397 av Lennart Daléus m.fl. (c):
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om mångfaldsplaner
för att undvika diskriminering.
2000/01:Ju724 av Tasso Stafilidis m.fl. (v, fp, mp,
s, c):
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om anpassning av
svensk lagstiftning till Europaparlamentets
rekommendation och resolution.
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att värnpliktiga,
skolpliktiga och vuxenstuderande bör inkluderas i
den nuvarande lagen om diskriminering på grund av
sexuell läggning i arbetslivet.
2000/01:L441 av Tasso Stafilidis m.fl. (v, fp, s,
mp, c):
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
jämställdhetslagens diskrimineringsförbud och
diskriminering på grund av upplevd
könstillhörighet.
2000/01:L459 av Ana Maria Narti m.fl. (fp):
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en sammanhållen
lagstiftning mot diskriminering.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om arbetsgivares
skyldighet att förebygga trakasserier.
2000/01:So450 av Matz Hammarström m.fl. (mp):
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en tvärpolitisk
utredning för att analysera den nya mansrollen.
17. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring om att jämställdhetslagen
även bör omfatta studenter.
2000/01:So456 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om diskriminering av
äldre.
2000/01:So545 av Lena Ek m.fl. (c):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att intensifiera
arbetet för att utveckla ett könsneutralt
arbetsliv.
2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag med en redogörelse för hur arbetet med ett
könsneutralt arbetsliv fortskrider.
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ett
arbetsvärderingssystem inte försvårar för
småföretagare.
2000/01:A717 av Eva Arvidsson m.fl. (s):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av
mångfalds- och integrationsplaner inom kommuner,
landsting, myndigheter och företag.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om betydelsen av
fungerande och återkommande uppföljningssystem för
mångfaldsarbetet.
2000/01:A718 av Ann-Kristine Johansson m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en offensiv
informationsinsats i syfte att synliggöra de fyra
diskrimineringslagarna och respektive ombudsmans
roll.
2000/01:A719 av Carina Hägg (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om jämställdhet inom
trossamfunden.
2000/01:A720 av Ulla Wester och Elisebeht Markström
(s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av att ytterligare
förstärka och påskynda pågående arbete som syftar
till att uppnå en "likavärdering" av mäns och
kvinnors ställning på arbetsmarknaden.
2000/01:A721 av Ulla Wester (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av förändrat
ledarskap hos de statliga myndigheterna i syfte att
öka jämställdhet och jämlikhet.
2000/01:A801 av Gunnar Axén (m):
Riksdagen beslutar att avskaffa jämställdhetslagen
(1991:433).
2000/01:A802 av Ulf Melin och Nils Fredrik Aurelius
(m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att frågor rörande
löneskillnader på grund av kön ej bör inlemmas i
lagstiftningen.
2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring i jämställdhetslagen så att
frågor rörande löneskillnader på grund av kön
borttages från lagstiftningen.
2000/01:A803 av Carina Hägg (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en översyn av gravida
kvinnors skydd på arbetsmarknaden.
2000/01:A804 av Ulla-Britt Hagström (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
stimulansåtgärder för att få fler kvinnor till IT-
branschen måste vidtas.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en bättre
uppföljning av jämställdhetsplanen i IT-branschen
måste initieras.
2000/01:A805 av Kia Andreasson m.fl. (mp):
Riksdagen begär att regeringen lägger fram ett
tilläggsdirektiv till diskrimineringsutredningen om
ett förbud mot könsdiskriminering utanför
arbetslivet i enlighet med FN:s kvinnokonvention.
2000/01:A806 av Mikael Odenberg m.fl. (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om den allmänna
inriktningen av jämställdhetspolitiken.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om individens
möjligheter att förena yrkes- och familjeliv.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att avskaffa den
offentliga sektorns monopol inom kvinnodominerade
sektorer i förvärvslivet.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om individuella och
marknadsanpassade löner.
11. Riksdagen begär hos regeringen en utvärdering av
de ändringar i jämställdhetslagen m.m. som
föranleds av bifall till proposition
1999/2000:143.
2000/01:A807 av Camilla Sköld Jansson m.fl. (v):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en utredning ur
könsperspektiv av Arbetsdomstolens arbete.
2000/01:A808 av Matz Hammarström m.fl. (mp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om åtgärder grundade
på Kvinnomaktutredningens slutbetänkande.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om tilläggsdirektiv i
utredningen om jämställdhetsmärkning.
3. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning gällande vad länets
jämställdhetsexperter skall ha för tillsynsansvar,
jämte JämO, för jämställdhetslagen.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om möjlighet till
vitesföreläggande.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om kvotering av
underrepresenterat kön vid tillsättning av
tjänster inom myndigheter och statliga verk.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om 3 R-metoden.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utredning av
generella rutiner för föräldralediga vid
lönerevisioner.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om åtgärder så att
kollektivavtalen inte kommer i konflikt med EG-
rätten.
10. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om att tvister angående
diskrimineringslagarna skall prövas i
Arbetsdomstolen.
11. Riksdagen begär att regeringen utreder
förekomsten av eventuella skillnader i utfall för
kvinnor och män vid nedskärningar i den offentliga
sektorn.
21. Riksdagen begär att regeringen enligt vad i
motionen anförs lägger fram förslag om
jämställdhetsmärkning av företag.
22. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om tilläggsdirektiv till utredningen om
jämställdhetsmärkning enligt vad som framförs i
motionen.
35. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en utredning om
hur medierna påverkar ungdomars bild av könsroller
liksom manligt och kvinnligt.
37. Riksdagen begär att regeringen enligt vad som
framförs i motionen tillsätter en tvärpolitisk
utredning för att analysera den nya mansrollen.
2000/01:A809 av Margareta Andersson m.fl. (c):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
jämställdhetsplaner och jämställdhetsrevision.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en långsiktig plan
för uppvärdering av kvinnodominerade yrken.
2000/01:A810 av Christina Axelsson m.fl. (s):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
arbetsmarknadslagstiftningen kraftfullt skall slå
fast kvinnors och mäns lika värde, villkor och
behandling på arbetsmarknaden.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att det måste
vidtas åtgärder för att bryta den könssegregerade
arbetsmarknaden.
2000/01:A811 av Maria Larsson m.fl. (kd):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om hemarbete och
anhörigvård.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om män och
jämställdhet.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om statliga
arbetsgivare som förebild för ett jämställt
arbetsliv.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett barnvänligt
arbetsliv.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
jämställdhetsmärkning.
2000/01:A812 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om avskaffandet av de
facto-monopolen inom den offentliga sektorn.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en flerårsplan för
att höja löneläget för kvinnodominerade
yrkesgrupper med längre utbildning inom offentlig
sektor.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om tillsättandet av
en ny lönediskrimineringsutredning.
Motioner från allmänna motionstiden
2001/02
2001/02:Ju237 av Agne Hansson m.fl. (c):
26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att företag bör se
över sina rutiner och ta bort inbyggda hinder som
leder till diskriminering gentemot minoriteter.
2001/02:L367 av Ana Maria Narti m.fl. (fp):
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en sammanhållen
lagstiftning mot diskriminering.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om arbetsgivares
skyldighet att förebygga trakasserier.
2001/02:L371 av Tasso Stafilidis m.fl. (v, s, c, fp,
mp):
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att HomOL även
skall vara tillämplig på transpersoner.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
Europaparlamentets "Recommendation 1117 (1989) On
the condition of transsexuals" och "Resolution on
discrimination against transsexuals", liksom EG-
domstolens dom i mål C-13/94, skall införlivas i
svensk lagstiftning.
37. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att HomOL:s
bestämmelser om diskriminering på grund av sexuell
läggning i arbetslivet även skall vara tillämpliga
för dem som är värnpliktiga och skolpliktiga samt
vuxenstuderande.
2001/02:Sf222 av Sten Tolgfors (m):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om det positiva i
att företag drygar ut föräldraförsäkringen för
sina anställda så att berörda pappor och mammor
kan ha råd att vara hemma med sina barn.
2001/02:Sf392 av Alf Svensson m.fl. (kd):
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en nationell
kampanj för ett barnvänligt arbetsliv.
2001/02:Sf399 av Magda Ayoub m.fl. (kd):
35. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om etnisk
diskriminering i arbetslivet.
2001/02:So630 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om lagstiftning mot
diskriminering av äldre.
2001/02:So637 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om brytandet av
monopol inom den offentliga sektorn.
2001/02:Ub431 av Christina Axelsson m.fl. (s):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs för att öka
jämställdheten i arbetslivet.
2001/02:A201 av Magnus Jacobsson och Amanda Agestav
(kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om unga kvinnors situation
på arbetsmarknaden.
2001/02:A204 av Maria Larsson m.fl. (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av förbud
mot diskriminering av äldre i arbetslivet.
2001/02:A205 av Ulla-Britt Hagström (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
ansvarsfördelningen mellan direktvalda regionala
parlament och länsstyrelsen tydliggörs i
jämställdhetsfrågorna.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att erfarenheter
av jämställdhetsarbetet mellan de olika länen
samordnas av JämO.
2001/02:A209 av Sten Tolgfors och Catharina
Elmsäter-Svärd (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om
grundprinciperna för en ny jämställdhetspolitik.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att
regeringens beskrivning av kvinnan som svag,
utsatt och hjälplös måste avvisas.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att den
offentliga sektorn måste öppnas för alternativa
driftsformer för att skapa fler karriärvägar i de
traditionella kvinnoyrkena.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att
regeringens kollektiva skuldbeläggande av män
måste avvisas.
2001/02:A211 av Maria Larsson m.fl. (kd):
2. Riksdagen begär att regeringen med anledning av
FN:s rapport om jämställdhetsläget i Sverige
kartlägger de faktorer som kan hämma kvinnor att
ta ett ledningsansvar, i enlighet med vad som
anförs i motionen.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en ökad
konkurrensutsättning inom offentlig sektor,
särskilt inom vård- och omsorgssektorn, för att
främja kvinnors arbetsmarknad.
6. Riksdagen begär att regeringen utvärderar
jämställdhetslagens betydelse och funktion, i
enlighet med vad som anförs i motionen.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att initiera en
nationell kampanj för ett barnvänligt arbetsliv.
8. Riksdagen begär att regeringen lägger fram ett
förslag till ändring i 5 § jämställdhetslagen, i
enlighet med vad som anförs i motionen.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att
semesterersättning till föräldraledig bör betalas
via försäkringskassa.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att JämO bör
ges i uppdrag att i samarbete med arbetsmarknadens
parter hitta ett väl fungerande
arbetsvärderingsinstrument.
15. Riksdagen begär att regeringen ger
tilläggsdirektiv till utredningen för
jämställdhetsmärkning, i enlighet med vad som
anförs i motionen.
19. Riksdagen begär att regeringen gör en
kartläggning av regionala skillnader av uttag av
pappaledighet med inriktning på att undanröja
hinder för ett ökat uttag, i enlighet med vad som
anförs i motionen.
21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om vikten av att
utvärdera hemarbete och anhörigvård.
2001/02:A212 av Agne Hansson m.fl. (c):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om en långsiktig
plan för uppvärdering av kvinnodominerade yrken.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om alternativa
arbetsmarknaders betydelse för en rättvis
lönesättning.
2001/02:A222 av Ulla-Britt Hagström (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en uppföljning
görs om vilka principer som gäller för den svenska
Arbetsdomstolen i förhållande till EG-domstolen.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att kontinuerligt
utvärdera den svenska jämställdhetslagens
konsekvenser med anledning av de domar som angetts
i motionen.
2001/02:A227 av Magnus Jacobsson m.fl. (kd):
1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring av 5 § jämställdhetslagen i
syfte att motverka diskriminering av
föräldralediga i enlighet med vad som anförs i
motionen.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av förbud
mot diskriminering av äldre i arbetslivet.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förstärkt lag mot
diskriminering på grund av sexuell identitet.
2001/02:A228 av Mikael Odenberg m.fl. (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om den allmänna
inriktningen i jämställdhetspolitiken.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om privata alternativ
i vården.
2001/02:A229 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om behovet att
angripa de bakomliggande orsakerna till den
bristande jämställdheten i Sverige.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs att monopolen
inom vård, utbildning och omsorg måste brytas.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om konkreta åtgärder
för att bryta de offentliga monopolen inom vård,
skola och omsorg.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om behovet av
fler män inom de kvinnodominerade sektorerna.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att
lönediskrimineringen måste brytas.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om behovet av
bättre lönestatistik och bättre modeller för
arbetsvärdering.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om
Arbetsdomstolens handläggning av
lönediskrimineringsmål.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om partssammansatta
domstolar.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om kvinnors
chefsbefattningar.
28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att stärka
invandrarkvinnornas situation.
2001/02:A231 av Ronny Olander och Siw Wittgren-Ahl
(s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av
sanktionsmöjligheter för kränkande särbehandling i
arbetslivet.
2001/02:A235 av Nikos Papadopoulos och Paavo Vallius
(s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om informationsinsatser om
lagen mot etnisk diskriminering i arbetslivet och
tillämpning av den.
2001/02:A241 av Gudrun Schyman m.fl. (v):
Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning angående konsekvenserna av sådan ändring i
lagen om rättegången i arbetstvister enligt vad i
motionen anförs.
2001/02:A243 av Margareta Viklund (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att de lagar och
förordningar som är grunden för ett framgångsrikt
jämställdhetsarbete inom arbetslivets såväl
offentliga som privata sektorer.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att JämO:s roll
ses över.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att skälen till
regeringens beslut i tillsättningsärenden
tydliggörs för den/de som inte fick en sökt
tjänst.
2001/02:A244 av Margareta Viklund och Ulla-Britt
Hagström (kd):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en statlig
utredning skall tillsättas med uppdrag att arbeta
fram en handlingsplan för att öka kvinnors status
och värde i arbetsliv och samhälle.
2001/02:A246 av Maria Larsson m.fl. (kd):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett barnvänligt
arbetsliv.
2001/02:A256 av Barbro Feltzing och Gunnar Goude
(mp):
1. Riksdagen beslutar införa en lag mot
åldersdiskriminering på den svenska
arbetsmarknaden.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utarbeta en
uppförandekod om ovanstående hemställanspunkt inte
vinner gehör.
2001/02:A259 av Agne Hansson m.fl. (c):
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen bör
återkomma med förslag till hur EU:s
diskrimineringslagstiftning gällande arbetslivet
kan implementeras i svensk lagstiftning inom alla
områden som rör det svenska arbetslivet.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen bör
ta initiativ till att göra en fördjupad
uppföljning av den lagstiftning som reglerar
möjligheten till ett barnvänligt arbetsliv.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att föra över
prövningen av löneskillnader mellan kvinnor och
män till allmän domstol.
2001/02:A265 av Patrik Norinder (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om diskriminering av
småbarnsföräldrar.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om nedläggning av
Arbetsdomstolen.
2001/02:A271 av Gudrun Schyman m.fl. (v):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
att målsättningar för jämställdhetspolitiken
förändras i feministisk riktning i enlighet med vad
i motionen anförs om feministisk strategi för att
utmana könsmaktsordningen.
2001/02:A279 av Ulla-Britt Hagström (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
att en uppföljning görs om hur de arbetsgivare som
stimulerar pappaledigt genom förbättrade ekonomiska
villkor påverkar pappors uttag av föräldraledigt.
2001/02:A303 av Murad Artin (v):
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
till ändring av jämställdhetslagen så att denna
förstärks i enlighet med motionens anda.
2001/02:A314 av Gudrun Schyman m.fl. (v):
1. Riksdagen begär att regeringen återkommer med ett
samlat departements-övergripande program om hur
arbetet med att bryta könssegregeringen på
arbetsmarknaden skall kunna intensifieras.
2001/02:A317 av Gudrun Schyman m.fl. (v):
4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring av lagen mot etnisk
diskriminering i arbetslivet, så att facklig
organisation ges talerätt till Nämnden mot
diskriminering.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att tvärkulturell kompetens liksom
flerspråkighet skall räknas som merit vid alla
offentliga anställningar.
6. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring som innebär att kommuner,
landsting och större privata arbetsgivare åläggs
att upprätta mångfaldsplaner.
7. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring av lagen om etnisk
diskriminering så att myndigheter ges möjlighet
att i sina mångfaldsplaner ange positiv
likabehandling som ett mål för myndighetens
rekryteringsbehov.
8. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning som ser över hur reglerna för ansvaret
för rättegångskostnader i diskrimineringsmål kan
ändras i syfte att undanröja risken att
kostnadsansvaret utgör en processavhållande
faktor.
2001/02:A324 av Gudrun Schyman m.fl. (v):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att tillsätta en
utredning om lönenivåerna i den offentliga
sektorn.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en statlig
jämställdhetsmärkning.
2001/02:A329 av Elisebeht Markström m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en offensiv
informationsinsats om diskrimineringslagarna.
2001/02:A349 av Mikael Odenberg m.fl. (m):
6. Riksdagen beslutar att avskaffa Arbetsdomstolen i
enlighet med vad som anförs i motionen.
2001/02:A350 av Matz Hammarström m.fl. (mp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att diskrimineringsmål
skall flyttas från Arbetsdomstolen till allmän
domstol och dess beslut kunna överprövas i högre
rätt.
2001/02:A357 av Birgitta Ahlqvist och Carina Hägg
(s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om lönediskriminering.
2001/02:A358 av Berit Andnor m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om åtgärder mot löneskillnader
på grund av kön.
2001/02:A366 av Krister Örnfjäder (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en översyn av
jämställdhetsförhållanden på arbetsmarknaden och
reglerna i samband med föräldraförsäkringen.
2001/02:A367 av Stefan Attefall m.fl. (kd):
25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om diskriminering i
arbetslivet.
2001/02:A376 av Eva Arvidsson m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om diskriminering av äldre.
2001/02:A379 av Anita Jönsson och Morgan Johansson
(s):
Riksdagen beslutar att ge regeringen till känna vad
i motionen anförs om åtgärder mot löneskillnader på
grund av kön.
2001/02:A388 av Magda Ayoub (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om skydd mot
diskriminering av transpersoner.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
diskrimineringslagstiftningens omfattning.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en obligatorisk
handlingsplan mot diskriminering och mobbning.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en sammanslagning
av lagstiftningen gällande diskriminering i
arbetslivet.
2001/02:A392 av Matz Hammarström m.fl. (mp):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs angående
attitydförändringar vad det gäller män och
föräldraskap.
4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till sådan lagändring som i motionen
anförs om föräldralediga och löneutveckling.
2001/02:A393 av Lars Ångström m.fl. (mp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att jämställdhet i allra högsta grad också
är en mansfråga.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om barns behov av
nära manliga förebilder.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om skilsmässor.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ta avstånd
från de våldsamma männens beteenden.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behov av
professionella mansjourer.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att uppmuntra
kommuner och landsting att initiera mansjourer.