Arbetsmarknadsutskottets betänkande

2001/02:AU10

Ett system för individuell kompetensutveckling

---

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet proposition
2001/02:175 Ett system för individuell
kompetensutveckling jämte två motioner som väckts
med anledning av propositionen. En av dessa är en
gemensam partimotion av Moderaterna,
Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet där
de presenterar sitt förslag till system för
individuell kompetensutveckling. I betänkandet
behandlas också motioner från den allmänna
motionstiden som rör frågor om kompetensutveckling.

Utskottet biträder regeringens förslag som innebär
i huvudsak följande.
Riksdagen skall godkänna riktlinjer för ett system
för individuell kompetensutveckling. En utgångspunkt
för systemet skall vara att individen deltar med
eget sparande på kompetenssparkonto. Den
kompetensutveckling som systemet skall stimulera ges
en vid definition. Den enskilde individen bör ges
möjlighet att med vissa begränsningar göra
skattemässigt avdragsgilla insättningar på
kompetenssparkonton. En stimulans för arbetsgivare
att göra inbetalningar på en anställds
kompetenssparkonto skall införas. Räntan på
kompetenssparkonton beskattas som vanlig
kapitalinkomst. Inledningsvis förvaltas
kompetenssparkonton av en statlig myndighet. Uttag
från kompetenssparkonto beskattas som inkomst av
tjänst. Vid uttag i anslutning till
kompetensutveckling bör det ges en stimulans i form
av en kompetenspremie vars storlek bl.a. beror på
längden på kompetensutvecklingen. Premien bör ges i
form av en skattereduktion.
Regeringen anser att systemet bör träda i kraft
den 1 juli 2003. Under hösten 2002 avser regeringen
att återkomma till riksdagen med förslag till den
lagstiftning som behövs.
Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och
Folkpartiet reserverar sig till förmån för den
gemensamma motionen.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Avslag på propositionen

Riksdagen avslår motion 2001/02:A8 yrkandena 1
och 2 (m).

2. Utgångspunkter m.m. för ett system för
individuell kompetensutveckling

Riksdagen godkänner regeringens förslag till
riktlinjer för ett system för individuell
kompetensutveckling såvitt avser systemets
utgångspunkter och syfte, val av sparmodell,
avsättningsmöjligheter m.m. och förvaltning av
medel på kompetenssparkonto. Därmed bifaller
riksdagen proposition 2001/02:175 i motsvarande
delar samt avslår motionerna 2001/02:A9 yrkandena
1-4 (m, kd, c, fp), 2001/02:A204 yrkande 6 (kd),
2001/02:A223 (m), 2001/02:A229 yrkande 12 (fp),
2001/02:A295 (s), 2001/02:A367 yrkande 21 (kd),
2001/02:Sf395 yrkande 2 (fp), 2001/02:So637
yrkande 6 (fp), 2001/02:N263 yrkande 3 (c) och
2001/02:N315 yrkande 8 (m).
Reservation (m, kd, c, fp)

3. Riktlinjer i övrigt för ett system för
individuell kompetensutveckling

Riksdagen godkänner regeringens förslag i övrigt
till riktlinjer för ett system för individuell
kompetensutveckling. Därmed bifaller riksdagen
proposition 2001/02:175 i de delar som inte omfattas
av vad utskottet föreslagit ovan.

Stockholm den 28 maj 2002

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Sven-Erik Österberg

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Sven-
Erik Österberg (s), Hans Andersson (v), Mikael
Odenberg (m), Björn Kaaling (s), Stefan Attefall
(kd), Kent Olsson (m), Laila Bjurling (s), Patrik
Norinder (m), Kristina Zakrisson (s), Camilla Sköld
Jansson (v), Henrik Westman (m), Barbro Feltzing
(mp), Elver Jonsson (fp), Anders Karlsson (s),
Cinnika Beiming (s), Magnus Jacobsson (kd) och Agne
Hansson (c).

2001/02

AU10

Redogörelse för ärendet

Efter en överenskommelse med Vänsterpartiet och
Miljöpartiet föreslog regeringen i
budgetpropositionen för 2000 (prop. 1999/2000:1) att
det skulle avsättas medel för att stimulera
individuell kompetensutveckling. Enligt förslaget
skulle det avsättas 1,35 miljarder kronor för år
2000 och därefter 1,15 miljarder kronor årligen.
Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens
förslag (prop. 2000/01:1, bet. 2000/01:FiU11, rskr.
2000/01:41). Med anledning av detta
ställningstagande beslutade regeringen den 20
december 1999 att tillkalla en särskild utredare som
fick i uppdrag att lämna förslag till hur avsatta
medel för individuell kompetensutveckling
effektivast skulle disponeras (Dir. 1999:106).
Utredningen, som tog namnet IKS (individuellt
kompetenssparande), lämnade i maj 2000 ett
delbetänkande, Individuellt kompetenssparande - en
stimulans för det livslånga lärandet (SOU 2000:51).
Den 15 december 2000 överlämnade utredningen sitt
slutbetänkande, Individuellt kompetenssparande, IKS
- med start 2002 (SOU 2000:119). Betänkandena har
remissbehandlats.

Den 27 mars 2002 beslutade regeringen att inhämta
Lagrådets yttrande över ett förslag om ett antal
lagbestämmelser för ett system avseende sparande för
individuell kompetensutveckling. Förslaget var inte
fullständigt, utan i lagrådsremissen framhölls att
det skulle erfordras kompletterande bestämmelser i
många hänseenden. Regeringen avsåg att under hösten
2002 återkomma med förslag i en rad olika frågor
till riksdagen.
I sitt yttrande riktade Lagrådet stark kritik mot
metoden att dela upp en och samma lagreform i två
separata lagstiftningsärenden och ansåg att samtliga
lagbestämmelser borde granskas och bli föremål för
riksdagens beslut i ett sammanhang. Lagrådet ansåg
också att den föreslagna tidpunkten för
ikraftträdande, den 1 januari 2003, borde
senareläggas. Enligt Lagrådet borde lagstiftningen i
varje fall inte träda i kraft före den 1 juli 2003.
Regeringen har med anledning av Lagrådets kritik
valt att förelägga riksdagen ett förslag som innebär
att riksdagen i detta skede endast skall ta
ställning till grunderna i systemet. Regeringen
avser att återkomma med en kompletterande
proposition hösten 2002, där systemet närmare
utvecklas och ett fullständigt lagförslag
presenteras. Regeringen delar Lagrådets uppfattning
att lagbestämmelserna inte bör träda i kraft förrän
den 1 juli 2003. Enligt regeringen kommer detta inte
att påverka tidsplanen för införandet av systemet.
Med anledning av propositionen har det väckts två
motioner. I en flerpartimotion lägger Moderaterna,
Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet
fram ett gemensamt förslag för ett system för
individuell kompetensutveckling.
I betänkandet behandlar utskottet också ett antal
motioner från den allmänna motionstiden som tar upp
frågor om kompetensutveckling.
Utbildningsutskottet har avgett ett yttrande som
framgår av bilaga 2.
Under ärendets beredning har utskottet mottagit en
skrivelse från Svenska Bankföreningen.

Utskottets överväganden

Utskottets förslag i korthet

Utskottet ställer sig bakom regeringens
förslag till riktlinjer för ett nytt system
för individuell kompetensutveckling.
Jämför reservation (m, kd, c, fp).

Propositionen

Som framgår av redogörelsen ovan föreslår regeringen
att riksdagen endast skall godkänna riktlinjer för
ett nytt system för individuell kompetensutveckling.
I riktlinjerna ingår utgångspunkterna för och syftet
med systemet enligt avsnitt 3.1 i propositionen. Det
ingår också vissa grundläggande bedömningar som
återfinns i olika avsnitt i propositionen. Dessa är
val av sparmodell (avsnitt 4.1),
avsättningsmöjligheter m.m. (avsnitt 4.2),
förvaltning av medel på kompetenssparkonto (avsnitt
4.3), utformning av och villkor för kompetenspremien
(avsnitt 5), systemets förhållande till andra system
(avsnitt 6.1), principer för organisationen (avsnitt
7) samt informationsinsatser, uppföljning och
utvärdering (avsnitt 10).

De delar av propositionen som riksdagen har att ta
ställning till kan i korthet beskrivas på följande
sätt.
I propositionen konstateras att de medel som
hittills har avsatts för kompetensutveckling vid
utgången av 2002 kommer att uppgå till 3,65
miljarder kronor inklusive avsättningen för år 2002.
Regeringen betonar att det system som föreslås skall
vara ett komplement till befintliga system inom
utbildnings- och arbetsmarknadspolitiken till gagn
för utvecklingen av arbetslivet i vid mening. Enligt
regeringen är det angeläget att komplettera vad som
görs inom dessa politikområden genom att ge enskilda
individer möjlighet att efter sina behov utveckla
den egna kompetensen. Regeringen anser att viktiga
utgångspunkter skall vara följande:

· Individen deltar med eget sparande på
kompetenssparkonto.
·
· Den kompetensutveckling som systemet stimulerar
ges en vid definition.
·
· Systemet är förenligt med en väl fungerande
kapitalmarknad och med EG:s regler.
·
· Stimulanserna koncentreras till
kompetensutvecklingstillfället och är
tillräckligt stora för att individer med
begränsade möjligheter att spara skall finna
systemet attraktivt.
·
· Arbetsgivare ges möjlighet att bidra till
uppbyggnaden av kompetenssparkonton.
·
· Stimulanserna finansieras genom de
energiskattehöjningar som skett som en del av den
gröna skatteväxling som inleddes år 2000.
·
När det gäller val av sparmodell är det regeringens
uppfattning att man bör använda sig av en s.k. öppen
modell, vilket innebär att individerna har möjlighet
att disponera kontomedlen fritt utan straffavgifter.
Regeringen anser därför att sparmodellen bör
utformas så att fysiska personer ges möjlighet att
med skattemässig verkan göra insättningar på
kompetenssparkonto som de kan disponera fritt.
Avkastning på behållning på kompetenssparkonto
beskattas som personlig kapitalinkomst, dvs. 30 % av
avkastningen. De insatta medlen på kontot får
disponeras utan några sanktioner. Regeringen anser
inte att sparade kompetensmedel skall kunna
omvandlas till pension.

Enligt regeringen bör avsättningsmöjligheterna
utformas så att en fysisk person får göra avdrag vid
inkomstbeskattningen för insättningar på
kompetenssparkonto med maximalt 25 % av ett
inkomstbasbelopp per år. Insättningar på
kompetenssparkonto bör kunna ske t.o.m. det
inkomstår kontohavaren fyller 60 år.
Arbetsgivarna skall ges möjlighet att förstärka
systemet genom insättning på en anställds
kompetenssparkonto. Arbetsgivare som gör en sådan
insättning bör få en skattelättnad som motsvarar en
nedsättning med 10 procentenheter av
arbetsgivaravgifterna på det insatta beloppet.
Uttag från kompetenssparkonto bör kunna göras utan
åldersgräns för kontohavaren och beskattas som
tjänsteinkomst. Behållning på kompetenssparkonto bör
tas upp till beskattning med början det år
kontohavaren fyller 61 år och avslutas det år
kontohavaren fyller 64 år. Vid dödsfall bör
kontobehållningen tas upp till beskattning i
dödsboet.
De grundläggande skattereglerna för insättning på
och uttag från kompetenssparkonto bör kompletteras
med följdändringar i annan lagstiftning. Regeringen
avser att återkomma i dessa frågor.
För att möjliggöra en snabb introduktion av
systemet bör sparandet inledningsvis ske genom
inlåning på konton som förvaltas av en statlig
myndighet. Vilken myndighet som är lämplig som
kontoförvaltare bör utredas i särskild ordning.
Regeringen anser dock att man bör överväga
möjligheten att låta individen spara i olika
institut, exempelvis banker och försäkringsbolag.
Regeringen skall återkomma med en analys av denna
fråga, bl.a. när det gäller de EG-rättsliga aspekter
som då aktualiseras.
Räntan på kompetenssparkonto bör sättas så att
nivån blir väl avvägd samtidigt som riskerna för den
enskilde minimeras.
När en person tar ut medel i syfte att genomgå
kompetensutveckling skall en särskild
kompetenspremie utgå. Den maximala premien skall
uppgå till 25 % av ett inkomstbasbelopp per
kalenderår. Full premie bör utgå vid ett års
heltidsstudier, dvs. 200 studiedagar. Vid lägre
antal studiedagar reduceras den maximala premien
proportionellt. Ingen premie bör utgå vid
kompetensutveckling som understiger fem dagar.
Storleken på premien bör inte överstiga 50 % av det
belopp som tas ut från kontot under kalenderåret.
Oberoende av antalet utbildningsdagar bör dock ett
fast belopp med 1 000 kr utges under förutsättning
att minst 5 000 kr tas ut från kontot. Det fasta
beloppet bör utges högst vart tredje år.
Kompetenspremie bör utgå tidigast för året efter det
att individen fyllt 25 år. Möjligheten till särskild
skattejämkning så att kompetenspremien tillfaller
individen under utbildningstiden bör undersökas.
Avgränsningen av vad som skall anses vara tillåten
kompetensutveckling bör utgå från att
kompetensutveckling skall ges en så vid definition
som möjligt. Systemet skall vara så administrativt
enkelt och överblickbart som möjligt. Subventionen i
systemet gör det emellertid angeläget att avgränsa
den kompetensutveckling som kan berättiga till
kompetenspremier. Det är viktigt att de
utbildningar, kurser, praktikplatser och annan
kompetensutveckling som erbjuds är seriösa och
håller god kvalitet. Inledningsvis bör systemet
därför omfatta utbildningar, kurser och praktik som
anordnas inom de offentliga utbildningsväsendena för
barn och ungdom respektive vuxna, universitet och
högskolor, folkbildning, kvalificerad
yrkesutbildning samt kompletterande utbildningar som
står under statlig tillsyn. Därutöver bör sådan
utländsk utbildning ingå för vilken Centrala
studiestödsnämnden får bevilja studiestöd.
Regeringen anser att det är ytterst angeläget att
systemet snabbt får en fungerande organisation som
kan inkludera även andra anordnare av utbildning och
kompetensutveckling. Regeringen avser därför att
återkomma med förslag om övriga
kompetensutvecklingsanordnares medverkan och hur
prövning och godkännande av dessa anordnare skall
hanteras.
Enligt regeringen kommer införandet av
individuellt kompetenssparande att kräva tydliga och
väl planerade informationsinsatser från statens
sida. Regeringen skall under hösten 2002 återkomma
med kompletterande förslag avseende organisationen,
där även frågor som rör information kommer att
beaktas.
SCB bör få ansvar för den löpande uppföljningen av
kompetenssparandet. För utvärdering och djupare
analyser av kompetenssparandets effekter bör
lämpliga myndigheter få i uppdrag att genomföra
samordnade utvärderingar på nationell nivå.
Fristående forskningsprojekt där kompetenssparandet
studeras och utvärderas bör också stimuleras.
Regeringen avser att löpande redovisa de
offentlig-finansiella effekterna av systemet i
kommande budgetpropositioner och ekonomiska
vårpropositioner.

Motioner

Med anledning av propositionen har det väckts två
motioner, A8 och A9.

I den gemensamma motionen A9 presenterar
Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och
Folkpartiet sitt förslag om hur ett system för
individuell kompetensutveckling bör utformas.

Motionen behandlar vissa av de frågor som
aktualiserats i propositionen. Övriga frågor, som
inte berörs särskilt i motionen, anser partierna
inte behöver bli föremål för riksdagsbeslut i vår.
Enligt motionärerna kan beslut i dessa delar fattas
först när riksdagen behandlar ett fullständigt
förslag som även innehåller lagförslag.
Inledningsvis framför partierna kritik mot
regeringens sätt att handlägga frågan om individuell
kompetensutveckling. De hänvisar till att de
nödvändiga reformerna gång på gång har skjutits på
framtiden, trots att riksdagen under flera år har
avsatt budgetmedel för ändamålet och trots att
utredningen om kompetenssparande presenterat sitt
slutbetänkande år 2000.
Enligt partierna är det viktigt att Sverige
återfår sin forna ställning i toppen av den s.k.
välståndsligan. Dagens situation är bekymmersam. I
många kommuner är en tredjedel av den arbetsföra
befolkningen antingen arbetslös, föremål för någon
arbetsmarknadspolitisk insats eller
förtidspensionerad.
Arbetslivet genomgår en snabb förändring.
Globalisering och teknikintensifiering leder till
ökad rörlighet på arbetsmarknaden. Det blir allt
vanligare att en person har varit anställd hos flera
olika arbetsgivare och att man växlar mellan
utbildning och arbete. Utbildningen är en färskvara,
och många gamla yrken är på tillbakagång samtidigt
som nya tillkommer.
Det är viktigt att man understöder det livslånga
lärandet och ökar människors möjligheter att
förkovra sig och utvecklas. Utbildning och kompetens
är nyckelord för framtidens arbetsmarknad. Därför
skall ett system införas för sparande till
kompetensutveckling. Systemet skall vara
individuellt och frivilligt. Kompetenssparande
främjar möjligheterna för individen att utbilda sig
vidare. När kompetensen stärks ökar den enskildes
trygghet på arbetsmarknaden liksom benägenheten att
pröva utmaningar i arbetslivet. Ökade möjligheter
till kompetenssparande är därför en viktig komponent
i en strategi för långsiktig tillväxt.
Kompetenssparande är inte bara positivt ur ett
individperspektiv. Sådant sparande bidrar till
kompetenshöjning och därmed till att begränsa
arbetslösheten. Landets förmåga att stå emot
ekonomiska kriser förstärks (yrk. 1).
Systemet skall bygga på en möjlighet för fysiska
personer att med skattemässig verkan göra
insättningar på individuella kompetenssparkonton.
Det skall inte bara gälla för anställda, utan det är
också viktigt att egenföretagare ges möjlighet att
kompetensspara.
Medlen på kompetenssparkontot är individens egna
och skall kunna användas till sådan
kompetensutveckling som den enskilde själv
bestämmer. Kompetensutveckling bör ges en vid
definition. Om sparmedlen inte kommer till
användning för kompetensutveckling bör de kunna
användas för att förstärka pensionen (yrk. 2).
Den föreslagna avdragsrätten är otillräcklig för
att nå reformens syfte. Avdragsrätten bör gälla för
insättningar upp till ett prisbasbelopp per år.
För låginkomsttagare bör det införas någon form av
extra skattekredit eller bidrag.
Arbetsgivarnas medverkan är viktig för att stödja
och utveckla individernas kontinuerliga
vidareutbildning. Det är angeläget att få deras
medverkan bl.a. därför att kapitalet i systemet då
kan byggas upp i en snabbare takt. I syfte att
stimulera arbetsgivare att bidra till den anställdes
egna utbildningssparande bör det införas en rätt
till avdrag för sociala avgifter vid avsättningar
till den anställdes kompetenssparkonto (yrk. 3).
Partierna avvisar förslaget att medlen skall
förvaltas av en myndighet. I stället anser de att
medlen bör förvaltas av banker och andra finansiella
institut. Kostnaderna minskar eftersom det redan
finns en "infrastruktur". Det är viktigt att
kompetenssparandet blir attraktivt genom att det
råder stor valfrihet för spararna vad gäller både
olika typer av sparande och sparinstitut.
Avkastningen skall inte beskattas som
kapitalinkomst. I stället skall avkastningen
beskattas på samma sätt som gäller för det
individuella pensionssparandet. Det innebär att
avkastningen bör beskattas med 15 % (yrk. 4).

Carl Erik Hedlund och Catharina Hagen (m) anser i
motion A8 (yrk. 1 och 2) att det föreslagna systemet
är tungt och byråkratiskt samt att det har dålig
träffsäkerhet. Enligt motionärerna är systemet bl.a.
lätt att manipulera och det ger ingen stimulans till
arbetsgivarna. De föreslår därför att propositionen
avslås. Enligt motionärerna finns det redan i dag
framgångsrika system för hur kompetenssparande kan
se ut och man bör i stället använda sig av dessa.

I flera motioner från allmänna motionstiden framförs
krav på införande av kompetenskonton.

Moderaterna förordar i partimotion N315 (yrk. 8) att
det införs individuella kompetenskonton. I
kommittémotion A223 anser Moderaterna att man bör
pröva möjligheten att införa ett individuellt
utbildningssparande.

Kristdemokraterna anser i kommittémotion A367 (yrk.
21) att ett utbildningskonto bör inrättas för att
främja ett lärande under hela livet. Ett liknande
krav framställer Kristdemokraterna i kommittémotion
A204 (yrk. 6).

Centerpartiet föreslår i partimotion N263 (yrk. 3)
att det införs ett individuellt kompetenskonto.

I tre partimotioner, A229 (yrk. 12), Sf395 (yrk. 2)
och So637 (yrk. 6), föreslår Folkpartiet att det
införs individuella kompetenskonton.

I motion A295 av Hans Stenberg och Göran Norlander
(s) föreslås att nuvarande regler ändras för att
möjliggöra stöd för kompetensutveckling för
ensamföretagare.

Utskottets ställningstagande

Utskottet kan i likhet med regeringen konstatera att
den snabba utvecklingen i arbets- och samhällslivet
och den demografiska utvecklingen kommer att ställa
ökade krav på kompetensutveckling.
Kunskapssamhällets utmaningar ställer högre krav på
kompetens.

Både nationellt och internationellt finns en
utbredd samstämmighet kring dagens
utvecklingstrender i samhälls- och arbetslivet, som
innebär att det krävs en kontinuerlig uppgradering
och utveckling av kompetensen. De kvalificerade
arbetena har kommit att utgöra en allt större andel
av arbetena på arbetsmarknaden. Detta innebär att
det på en arbetsmarknad som präglas av teknologisk
utveckling, rationaliseringar och internationell
konkurrens kan den kunskap som individen förvärvat i
unga år snabbt bli otillräcklig eller föråldrad.
Vidare ökar kraven i takt med att
informationsmängden ökar och den nya tekniken blir
en naturlig del av vardagen.
Som regeringen påpekar har kompetensutveckling
stor betydelse för samhällets, företagens och den
enskildes utveckling. En högre kunskapsnivå
förknippas med ökad produktivitet och tillväxt. Den
ekonomiska betydelsen av utbildning och
kompetensutveckling kompletteras av förbättrade
anställnings- och arbetsförhållanden i en bred
bemärkelse. Kompetensutvecklingen kan ge individen
möjlighet att utveckla sin yrkesmässiga identitet,
vilket i förlängningen skapar förutsättningar att
finna nya och mer stimulerande arbetsuppgifter. Till
detta kommer förhållandet att arbetsplatsernas
organisation förändras alltmer. Hierarkiska
organisationsmodeller ersätts av plattare
organisationer. Denna utveckling ställer krav på de
anställdas flexibilitet och kompetens.
Ett ökat inslag av kompetensutveckling i
arbetslivet är som regeringen påpekar ofta av
avgörande betydelse för svenska företags möjligheter
att hävda sig i en allt starkare internationell
konkurrens. Den svenska exportindustrin utgörs till
stor del av företag som tillverkar högteknologiska
produkter och därför har stora krav på kontinuerlig
utveckling av sina arbetstagare. Det är viktigt att
företag snabbt kan förändra sina produktionssystem
och utbudet av varor och tjänster för att kunna möta
de krav kunderna ställer.
Utskottet vill i detta sammanhang poängtera att
det finns behov av kompetensutveckling även inom
andra sektorer i samhället för att möta framtida
krav på förändringar. Detta gäller särskilt inom
tjänstesektorn och inte minst inom vård, skola och
omsorg. Det finns också stora behov av ökad
kompetens inom småföretagen.
Sverige har i ett internationellt perspektiv ett
högt deltagande i personalutbildning. Statistiken
visar dock att olika grupper på arbetsmarknaden inte
får lika stor del av dessa satsningar. Lägre
utbildade deltar i mindre utsträckning än högre
utbildade, och yngre liksom äldre deltar i mindre
utsträckning än medelålders. Personalutbildning
genomförs i mindre omfattning i små företag än i
större. Statistiken visar också att
personalutbildning snarare koncentreras till
tillsvidareanställda än till personer med
tidsbegränsade anställningar. Inte heller
deltidsarbetande deltar i lika stor utsträckning som
heltidsarbetande. Trots kvinnors väldokumenterade
större benägenhet att studera innebär detta
sammantaget att kvinnor missgynnas i fördelningen av
dagens verksamhetsrelaterade utbildning. Utskottet
vill betona vikten av att personalutbildning eller
verksamhetsrelaterad utbildning förstärks och blir
mer jämlikt fördelad. Detta måste ses som en mycket
viktig investering för framtiden till gagn för såväl
individerna som för verksamheterna och Sveriges
ekonomi.
Staten har också ett intresse av ökad
kompetensutveckling. Genom att öka omfattningen av
kompetensutvecklingen underlättas rörlighet och
strukturomvandling. Den anställdes anställbarhet
stärks, och därigenom minskar risken för utslagning.
Risken för uppsägningar minskar också. Staten har
även ett fördelningspolitiskt intresse för
utbildning och kompetensutveckling liksom ett
intresse av att bryta den könssegregerade
arbetsmarknaden.
För att möta dessa krav på ökad utbildning och
kompetensutveckling är det viktigt att olika
åtgärder vidtas som kan ge effekter på både kort och
lång sikt. Utskottet vill i detta sammanhang
framhålla de omfattande satsningar som sker inom
ramen för den reguljära utbildningen. Under våren
2001 beslutade riksdagen om en strategi för
utvecklingen av vuxnas lärande på grundskole- och
gymnasienivå där individualisering och flexibilitet
skall möjliggöra studier på olika stadier och inom
olika ämnesområden. Det s.k. kunskapslyftet har
pågått sedan 1997 och är en unik satsning på
vuxenutbildning som under en femårsperiod når en
bred målgrupp och ger ca 800 000 vuxna möjlighet att
komplettera sin tidigare utbildning. Ett nytt riktat
statsbidrag till kommunernas utbildning för vuxna
och folkhögskolan införs för perioden 2003-2005.
Statsbidraget innebär att staten åtar sig
finansieringen av ca 47 000 årsstudieplatser i
kommunerna och 7 000 platser inom folkhögskolan. Den
1 januari 2002 infördes en kvalificerad
yrkesutbildning. Det är en reguljär utbildningsform
på eftergymnasial nivå med stark
arbetslivsanknytning. Mellan åren 1997 och 2003
byggs högskolan ut med ca 100 000 nya platser.
Utskottet vill också framhålla de satsningar som
gjorts inom arbetsmarknadspolitiken och då främst
arbetsmarknadsutbildningen för individer som är
eller riskerar att bli arbetslösa. Inom ramen för
arbetsmarknadspolitiken finns det möjlighet för
arbetsgivare att få statligt stöd för utbildning av
anställda. Till detta kommer de stöd som ges till
personalutbildning. Staten medverkar i arbetet för
utveckling av mänskliga resurser i arbetslivet genom
Växtkraft mål 3 inom EU:s strukturfonder. Företag
och förvaltningar kan inom ramen för denna
verksamhet få ersättning för motsvarande 20 % av
bruttolönen för den tid de anställda deltar i
kompetensutveckling. Vidare finns det en möjlighet
för arbetsgivare att dra av sina kostnader för
kompetensutveckling om utbildningen är
verksamhetsrelaterad.
Syftet med ett system för individuell
kompetensutveckling är att stärka individens
ställning på arbetsmarknaden och att öka
förutsättningarna för personlig utveckling. Det är
endast ett komplement till redan befintliga system
inom utbildnings- och arbetsmarknadspolitiken. Det
är enligt utskottets uppfattning viktigt att de
befintliga systemen utvecklas och förbättras.
Utskottet vill understryka att huvudansvaret för
kompetensutvecklingen inom arbetslivet ligger på
arbetsgivarna. Parterna på arbetsmarknaden har dock
ett gemensamt ansvar för att kompetensutveckling
kommer till stånd genom kollektivavtal och andra
initiativ. Utskottet skulle därför välkomna att
ytterligare former av kollektivavtalsreglerade
system för kompetensutveckling kommer till stånd.
Som påpekats ovan kan ett system för stimulans av
individuellt kompetenssparande ytterligare bidra
till den enskildes möjlighet till
kompetensutveckling. Detta gäller särskilt i ett
längre perspektiv.
Utskottet kan konstatera att det råder en bred
politisk enighet om att det är värdefullt att införa
någon form av kompetenssparande. Som framgår av
propositionen har särskilda medel avsatts i budgeten
för detta ändamål. Enligt utskottets uppfattning är
det angeläget att så snart som möjligt komma i gång
med ett system för kompetenssparande. Det är därför
viktigt att man slår fast riktlinjerna för hur ett
sådant system skall se ut. Utskottet har ingen
invändning mot att i detta skede endast behandla mer
övergripande frågor för att regeringen sedan under
hösten skall kunna lägga fram ett fullständigt
förslag. Enligt utskottets uppfattning bör denna
ordning inte heller leda till någon försening av
reformen. Utskottet kan därför inte ställa sig bakom
det krav som framförs i motion A8 yrkandena 1 och 2
(m) som bl.a. innebär att propositionen bör avslås.
Motionen bör därför avslås.
Utskottet övergår nu till att behandla frågor om
riktlinjer för systemet och kommer då också in på de
invändningar som framförs i motion A9.
Inledningsvis kan konstateras att det av
regeringen föreslagna systemet innebär att både
anställda och företagare kommer att omfattas. Enligt
utskottet är det angeläget att systemet genom sina
delkomponenter blir attraktivt för breda grupper av
befolkningen och att systemet i faktisk funktion får
ett tillfredsställande fördelningspolitiskt utfall.
Behovet av återkommande utbildning och
kompetensutveckling är stort, oavsett tidigare
utbildningsbakgrund. Systemet måste också vara
enkelt och överblickbart.
Den sparmodell som regeringen har valt är en s.k.
öppen modell som innebär att fysiska personer ges
möjlighet att disponera kontomedlen fritt. Enligt
utskottets mening innebär den valda modellen att
systemet blir flexibelt samtidigt som riskerna för
inlåsning undviks. Genom att den enskilde får en
kompetenspremie vid kompetensutveckling innebär den
valda modellen också att tyngdpunkten kommer att
ligga på kompetensutveckling och inte på sparandet.
Utskottet har därför ingen invändning mot den av
regeringen förordade sparmodellen.
När det gäller frågan om avsättningsmöjligheterna
och arbetsgivarnas medverkan i systemet vill
utskottet anföra följande.
I flerpartimotionen hävdas att regeringens förslag
i fråga om den maximala avsättningen är
otillräckligt för att nå reformens syfte. Utskottet
kan konstatera att en hög avdragsrätt, exempelvis
ett inkomstbasbelopp, innebär att endast personer
med höga inkomster skulle ha möjlighet att spara så
mycket som denna ram skulle medge. Genom att, som
föreslås i motionen, samtidigt tillåta att sparmedel
som inte använts för kompetensutveckling får
användas för att förstärka pensionen skulle
begränsningen som gäller för avdragsrätten vid
pensionssparande kringgås.
Även den i propositionen aviserade öppna
sparmodellen kan få vissa skatteeffekter. En sådan
modell innebär att det kommer att finnas vissa
möjligheter att omfördela inkomster mellan olika år,
och därmed kan den enskilde tillgodogöra sig det
skattemässiga värde som ligger i skillnaden mellan
den marginalskatt som gäller det år inbetalning sker
och den som gäller för utbetalningsåret. Utskottet
delar regeringens uppfattning att
avsättningsmöjligheterna bör begränsas för att
reducera effekterna av detta. Den i propositionen
valda avdragsrätten kommer enligt utskottets
uppfattning att leda till ett tillfredsställande
utfall.
Genom att enligt regeringens modell begränsa
avdragsrätten till 25 % av ett inkomstbasbelopp är
det inte heller nödvändigt med någon begränsning av
hur stor behållningen på kompetenssparkontot skall
få vara.
Utskottet kan också konstatera att
flerpartimotionens förslag inte ryms inom det
finansiella utrymme som riksdagen har fastställt för
reformen.
Med hänsyn till det anförda kan utskottet inte
ställa sig bakom den invändning som framförts i
flerpartimotionen när det gäller den maximala
avsättningen.
Det är enligt utskottets mening viktigt att betona
att syftet med medlen är att de skall användas för
kompetensutveckling, inte som ett led i
skatteplanering. Utskottet delar därför inte
uppfattningen att de medel som finns på
kompetenssparkontot bör kunna användas för att
förstärka pensionen.
I likhet med regeringen anser utskottet att
arbetsgivarnas medverkan kan bidra till att systemet
får stor uppslutning och därigenom kan omfatta breda
grupper av befolkningen. För att skapa ett intresse
hos arbetsgivarna att bidra till uppbyggnaden av den
anställdes kompetenssparmedel finns det anledning
att införa någon form av skattelättnad. Utskottet
delar regeringens bedömning att detta bör ske genom
en nedsättning motsvarande 10 procentenheter av
arbetsgivaravgifterna på det insatta beloppet.
Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att
regeringen i propositionen pekat på att en sådan
nedsättning av arbetsgivaravgifterna eller en
motsvarande skattelättnad som är knuten till
inbetalningar till en anställds kompetenssparkonto
aktualiserar en rad frågor som kräver en närmare
analys. Regeringen pekar bl.a. på att det är
angeläget att välja en lösning som så lite som
möjligt rubbar sambandet mellan avgifter och
förmåner i socialförsäkringssystemet. En annan fråga
är hur reglerna i dessa delar måste utformas så att
de i vissa hänseenden inte kommer i konflikt med EG-
rätten. Av det anförda följer att utskottet inte kan
biträda kravet i flerpartimotionen i fråga om avdrag
för sociala avgifter.
Vad sedan gäller frågan om förvaltningen av
kontona delar utskottet regeringens bedömning. För
att möjliggöra en snabb introduktion av systemet bör
sparandet inledningsvis ske genom inlåning på konton
som förvaltas av en statlig myndighet.
Utskottet vill i likhet med regeringen framhålla
behovet av att det inför introduktionen av systemet
med individuellt kompetensparande genomförs tydliga
och väl planerade informationsinsatser. Staten bör
ha huvudansvaret för dessa insatser. Enligt
utskottets uppfattning har dock de centrala och
lokala parterna på arbetsmarknaden en viktigt
funktion när det gäller att informera om det nya
systemet, inte minst för att få med de lågutbildade
och låginkomsttagarna. Det är också viktig att det i
ett tidigt skede genomförs en aktiv uppföljning av
systemet så att syftet med reformen uppnås.
Utskottet kan också konstatera att
utbildningsutskottet - från sina utgångspunkter - i
yttrandet föreslagit att regeringens förslag till
riktlinjer bör tillstyrkas. I likhet med
utbildningsutskottet vill arbetsmarknadsutskottet
lyfta fram regeringens uttalande om att det inte
heller i fortsättningen kommer att vara möjligt för
enskilda fysiska personer att köpa en
utbildningsplats i högskolan.
Arbetsmarknadsutskottet delar också
utbildningsutskottets uppfattning att det är viktigt
att motsvarande även fortsättningsvis gäller inom
kommunal vuxenutbildning.
Sammanfattningsvis ställer sig
arbetsmarknadsutskottet bakom regeringens förslag
till riktlinjer. Utskottet anser alltså att
riksdagen bör godkänna dessa riktlinjer, vilka
framgår av bilaga 1. Av detta följer att motionerna
A9 yrkandena 1-4 (m, kd, c, fp), A204 yrkande 6
(kd), A223 (m), A229 yrkande 12 (fp), A295 (s), A367
yrkande 21 (kd), Sf395 yrkande 2 (fp), So637 yrkande
6 (fp), N315 yrkande 8 (m) och N263 yrkande 3 (c)
bör avslås i den mån de inte kan anses tillgodosedda
genom vad som anförts.
Reservation

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservation. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.

Utgångspunkter m.m. för ett system för
individuell kompetensutveckling (punkt 2) (m,
kd, c, fp)

av Mikael Odenberg (m), Stefan Attefall (kd), Kent
Olsson (m), Patrik Norinder (m), Henrik Westman (m),
Elver Jonsson (fp), Magnus Jacobsson (kd) och Agne
Hansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen godkänner förslag till riktlinjer för ett
system för individuell kompetensutveckling såvitt
avser systemets utgångspunkter och syfte, val av
sparmodell, avsättningsmöjligheter m.m. och
förvaltning av medel på kompetenssparkonto enligt
vad som framförs under Ställningstagande i
reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion
2001/02:A9 yrkandena 1-4 (m, kd, c, fp) och avslår
dels proposition 2001/02:175 i motsvarande delar,
dels motionerna 2001/02:A204 yrkande 6 (kd),
2001/02:A223 (m), 2001/02:A229 yrkande 12 (fp),
2001/02:A295 (s), 2001/02:A367 yrkande 21 (kd),
2001/02:Sf395 yrkande 2 (fp), 2001/02:So637 yrkande
6 (fp), 2001/02:N263 yrkande 3 (c) och 2001/02:N315
yrkande 8 (m).

Ställningstagande

Inledning

Kompetensutveckling är en fråga som har strategisk betydelse.
Trots detta har regeringen misskött frågan under en
längre tid. Nödvändiga reformer har gång på gång
skjutits på framtiden. Redan år 2000 var en
utredning om individuellt kompetenssparande klar
(SOU 2000:119). Länge var det oklart om regeringen
över huvud taget skulle orka med att åstadkomma den
aviserade propositionen. Till sist kom en
proposition. Den innehåller dock inga lagförslag
utan endast knapphändiga riktlinjer. Därmed har den
viktiga reform som införandet av kompetenssparande
innebär ännu en gång skjutits på en osäker framtid.
Om regeringen hade agerat så att ett system med
individuellt kompetenssparande hade kunnat införas
under 2002 så hade förutsättningar funnits för att
en väsentlig del av de 36 miljarder kronor som under
året återbetalas från SPP till svenska företag hade
kunnat avsättas till kompetenssparande via lokala
överenskommelser. Vi anser därför att regeringen
förtjänar stark kritik för hela sin handläggning av
frågan om individuell kompetensutveckling.

I motion A9 lägger vi fram ett gemensamt förslag
till riktlinjer för ett system för individuell
kompetensutveckling. Vi vill i detta sammanhang
påpeka att SACO och TCO i ett gemensamt
pressmeddelande från den 9 maj i år uppmanat till en
gemensam blocköverskridande uppgörelse om
kompetenssparandet. SACO och TCO anser att
ledamöterna från Miljöpartiet, Vänsterpartiet och
Socialdemokraterna i arbetsmarknadsutskottet bör
läsa den borgerliga motionen om individuellt
kompetenssparande. Enligt organisationerna är
motionens förslag klart bättre än det som finns i
propositionen. Vi beklagar att majoriteten i
arbetsmarknadsutskottet inte har visat öppenhet att
diskutera förändringar i regeringens förslag.

Systemets utgångspunkter och syfte

Enligt vår uppfattning är det viktigt att Sverige återfår sin
forna ställning i toppen av den s.k. välståndsligan.
Det är nödvändigt om vi skall kunna skapa det goda
samhället där alla har ett arbete och där sjuka,
gamla och behövande får den vård och omsorg som de
behöver.

I många kommuner är en tredjedel av den arbetsföra
befolkningen arbetslös, deltagande i någon
arbetsmarknadspolitisk insats eller
förtidspensionerad. Särskilt prekär är situationen i
de delar av landet som traditionellt styrts av
Socialdemokraterna under lång tid. Där har enskilda
initiativ, konkurrens med den offentliga sektorn och
entreprenörsanda sällan eller aldrig uppmuntrats.
Arbetslivet genomgår en snabb förändring.
Globalisering och teknikintensifiering leder till
ökad rörlighet på arbetsmarknaden. Inom det privata
näringslivet omsätts 25-30 % av alla
arbetstillfällen varje år. Det blir allt vanligare
att personer är anställda hos flera olika
arbetsgivare och att personer växlar mellan
utbildning och arbete.
Utbildning blir alltmer en färskvara, och många
gamla yrken är på tillbakagång samtidigt som nya
tillkommer. Länder som vill hävda sig i den
internationella konkurrensen måste anpassa sina
utbildningssystem till denna utveckling.
Enligt vår uppfattning är det viktigt att man
understöder det livslånga lärandet och ökar
människors möjligheter att förkovra sig och
utvecklas. Utbildning och kompetens är nyckelord för
framtidens arbetsmarknad. Därför anser vi att det
skall införas ett system för sparande till
kompetensutveckling. Systemet skall vara
individuellt och frivilligt.
Individuellt kompetenssparande främjar
möjligheterna för individen att utbilda sig vidare.
När kompetensen stärks ökar den enskildes trygghet
på arbetsmarknaden liksom benägenheten att pröva
utmaningar i arbetslivet. Ökade möjligheter till
kompetenssparande är därför en viktig komponent i en
strategi för långsiktig tillväxt.

Kompetenssparande är inte bara positivt ur ett
individperspektiv. Sådant sparande bidrar till
kompetenshöjning och därmed till att begränsa
arbetslösheten. Landets förmåga att stå emot
ekonomiska kriser stärks.

Val av sparmodell

Vi anser att systemet skall bygga på en möjlighet för fysiska
personer att med skattemässig verkan göra
insättningar på individuella kompetenssparkonton.
Det skall inte bara gälla för anställda, utan det är
också viktigt att egenföretagare ges möjlighet att
kompetensspara.

Avkastningen på sparandet skall inte beskattas som
kapitalinkomst. I stället bör den skattemässiga
behandlingen likställas med vad som gäller för det
individuella pensionssparandet (IPS). Det innebär
för närvarande att avkastningen beskattas med 15 %
avkastningsskatt i stället för med 30 %
kapitalinkomstskatt.
Medlen på kompetenssparkontot är individens egna
och skall kunna användas till sådan
kompetensutveckling som den enskilde själv
bestämmer. Kompetensutveckling bör ges en vid
definition. Om sparmedlen inte kommer till
användning för kompetensutveckling bör de kunna
användas för att förstärka pensionen.

Avsättningsmöjligheter m.m.

Vi föreslår en ordning där varje individ ges möjlighet att göra
avdrag vid inkomstbeskattningen för insättningar på
ett individuellt kompetenssparkonto. Avdragsrätten
bör gälla för insättningar upp till ett
prisbasbelopp per år.

Regeringens förslag om en maximal årlig avsättning
på endast en fjärdedels prisbasbelopp är helt
otillräckligt för att nå reformens syfte. I
propositionen motiveras detta med att personer med
höga inkomster har möjlighet att spara i större
utsträckning. Enligt vår mening bör
låginkomsttagarnas mer begränsade handlingsutrymme
dock inte föranleda beloppsgränser som gör hela
reformen meningslös. I stället förordar vi någon
form av extra skattekredit eller bidrag till
låginkomsttagare som börjar kompetensspara. Sänkta
skatter för i första hand låg- och
medelinkomsttagare skulle också öka deras
självbestämmande. Det ökade ekonomiska utrymmet
skulle exempelvis kunna användas till ett riktat
sparande såsom kompetenssparande.
Enligt vår uppfattning är arbetsgivarnas medverkan
viktig för att stödja och utveckla individernas
kontinuerliga vidareutbildning. För det enskilda
företaget är det av avgörande betydelse för dess
överlevnad att ge anställda kontinuerlig utbildning.
Denna typ av mer verksamhetsrelaterad
kompetensutveckling är ett naturligt led i
företagens vardag.
Det är angeläget att få deras medverkan bl.a.
därför att kapitalet i systemet då kan byggas upp i
en snabbare takt. Redan i dag tar företagen ett
betydande ansvar för de anställdas
kompetensutveckling. Här är det emellertid ofta
fråga om en mer direkt verksamhetsrelaterad
personalutbildning där företaget också har ett
avgörande inflytande. Det är inte lika självklart
med en aktiv arbetsgivarmedverkan i ett
kompetenssparande där medlen helt disponeras av den
enskilde.
För att stimulera arbetsgivare att bidra till den
anställdes egna utbildningssparande anser vi att det
bör införas en rätt till avdrag för sociala avgifter
vid avsättningar till den anställdes
kompetenssparkonto. Detta kan jämföras med de
villkor som gäller för arbetsgivares avsättningar
till pensionssparande för anställda.

Förvaltning av medel på kompetenssparkonto m.m.

Vi avvisar regeringens förslag om att sparandet skall ske hos
en statlig myndighet i stället för - såsom föreslogs
i IKS-utredningens betänkande - hos banker och andra
finansiella institut. Regeringen hävdar dels att det
finns problem i förhållande till EG-rätten, dels att
det går fortare om man väljer en myndighetslösning i
stället för en marknadslösning.

Den begränsade EG-rättsliga analys som regeringen
presenterar visar att det finns osäkerhet om
förenligheten med EG-rätten både vad beträffar en
marknadslösning och vad beträffar en
myndighetslösning. Frågan måste analyseras vidare
men det finns naturligtvis inget skäl att välja den
modell som långsiktigt blir sämst för spararna genom
att ingen konkurrens över huvud taget tillåts
förekomma.
Det är vidare helt orimligt att tro att
utnyttjandet av en myndighet skulle innebära en
snabbare introduktion av det individuella
kompetenssparandet än om man utnyttjar den
befintliga infrastrukturen hos banker och andra
finansiella institut. Erfarenheterna från den nya
Premiepensionsmyndigheten talar sitt tydliga språk
och illustrerar hur lång tid det kan ta och hur
kostsamt det kan bli att etablera en
myndighetslösning.
Kostnaderna för att bygga upp en
sparandeförvaltning inom ramen för en statlig
myndighet är mycket stora i jämförelse med
kostnaderna för att använda dagens infrastruktur,
som försäkringsbolag, banker, värdepappersbolag etc.
Genom att nyttja redan befintliga strukturer
stimuleras också marknadsföringen av
kompetenssparandet i och med att de olika aktörerna
har ett företagsekonomiskt intresse av att göra
systemet känt bland löntagare och arbetsgivare.
Statens kostnader kan därmed hållas nere. Även den
effekten går förlorad när sparandet sker inom ramen
för en statlig myndighet.
Det är viktigt att det individuella
kompetenssparandet blir attraktivt i förhållande
till andra sparformer. Därför är det viktigt att det
råder stor valfrihet för spararna både vad avser
olika typer av sparande och vad avser olika
sparinstitut. Konkurrens och valfrihet måste vara
vägledande även för denna sparform.

Övriga frågor

De övriga frågor som aktualiseras i regeringens proposition
behöver enligt vår uppfattning inte bli föremål för
riksdagsbeslut under våren. Beslut i dessa delar
fattas när riksdagen behandlar ett fullständigt
förslag som även innehåller lagförslag.

Sammanfattande bedömning

Med hänsyn till det ovan anförda anser vi att utskottet bör
föreslå att riksdagen med bifall till motion A9
yrkandena 1-4 (m, kd, c, fp) och med avslag på
propositionen i motsvarande delar godkänner
motionens förslag till riktlinjer för ett system för
individuell kompetensutveckling såvitt avser
systemets utgångspunkter och syfte, val av
sparmodell, avsättningsmöjligheter m.m. och
förvaltning av medel på kompetenssparkonto m.m.
Motionerna A204 yrkande 6 (kd), A223 (m), A229
yrkande 12 (fp), A367 yrkande 21 (kd), Sf395 yrkande
2 (fp), So637 yrkande 6 (fp), N263 yrkande 3 (c) och
N315 yrkande 8 (m) avstyrks i den mån de inte kan
anses tillgodosedda genom vad som anförts. Motion
A295 (s) avstyrks.

BILAGA 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

I proposition 2001/02:175 Ett system för individuell
kompetensutveckling föreslår regeringen att
riksdagen godkänner förslaget till riktlinjer för
ett system för individuell kompetensutveckling
(sammanfattade i avsnitt 3.1) såvitt avser systemets
utgångspunkter och syfte (avsnitt 3.1), val av spar-
modell (avsnitt 4.1), avsättningsmöjligheter m.m.
(avsnitt 4.2), förvaltning av medel på
kompetenssparkonto (avsnitt 4.3), utformning av och
villkoren för kompetenspremien (avsnitt 5),
systemets förhållande till andra system (avsnitt
6.1), principer för organisationen (avsnitt 7) och
informationsinsatser, uppföljning och utvärdering
(avsnitt 10).

Följdmotioner

2001/02:A8 av Carl Erik Hedlund och Catharina Hagen
(m):

1. Riksdagen beslutar att avslå propositionen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om alternativa vägar
att öka kompetensnivån i landet.

2001/02:A9 av Mikael Odenberg m.fl. (m, kd, c, fp):

1. Riksdagen beslutar godkänna motionens förslag
till riktlinjer för ett system för individuell
kompetensutveckling såvitt avser systemets
utgångspunkter och syfte.

2. Riksdagen beslutar godkänna motionens förslag
till riktlinjer för ett system för individuell
kompetensutveckling såvitt avser val av
sparmodell.

3. Riksdagen beslutar godkänna motionens förslag
till riktlinjer för ett system för individuell
kompetensutveckling såvitt avser
avsättningsmöjligheter m.m.

4. Riksdagen beslutar godkänna motionens förslag
till riktlinjer för ett system för individuell
kompetensutveckling såvitt avser förvaltning av
medel på kompetenssparkonto m.m.

Motioner från allmänna motionstiden

2001/02:Sf395 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om kompetenskonton.

2001/02:So637 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ökad egenmakt i
arbetslivet genom tillskapandet av individuella
kompetenskonton.

2001/02:N263 av Agne Hansson m.fl. (c):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen vad i
motionen anförs om utformningen och införandet av
individuella kompetenskonton.

2001/02:N315 av Per Westerberg m.fl. (m):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om kontinuerlig
kompetensutveckling.

2001/02:A204 av Maria Larsson m.fl. (kd):

6. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till utbildningskonto.

2001/02:A223 av Mikael Odenberg m.fl. (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om betydelsen av att pröva
möjligheten att införa ett individuellt
utbildningssparande.

2001/02:A229 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

12. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om kompetenskonton.

2001/02:A295 av Hans Stenberg och Göran Norlander
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av ändrade regler
för att möjliggöra stöd för kompetensutveckling för
ensamföretagare.

2001/02:A367 av Stefan Attefall m.fl. (kd):

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om införandet av
utbildningskonto för att främja kompetenshöjning i
arbetslivet.

bilaga 2

Utbildningsutskottets yttrande
2001/02:UbU5y

Ett system för individuell
kompetensutveckling

Till arbetsmarknadsutskottet

Utbildningsutskottet har den 25 april 2002 beslutat
att avge yttrande till arbetsmarknadsutskottet över
proposition 2001/02:175 Ett system för individuell
kompetensutveckling jämte eventuella motioner.
Med anledning av propositionen har väckts
motionerna 2001/02:A8 (m) och 2001/02:A9 (m, kd, c,
fp).

Propositionen

Regeringen föreslår i propositionen att riksdagen
godkänner riktlinjer för ett nytt system för
stimulans av individuell kompetensutveckling.

Systemet innebär att den enskilda individen ges
möjlighet att med vissa begränsningar göra
skattemässigt avdragsgilla insättningar på
kompetenssparkonton. En stimulans för arbetsgivare
att göra inbetalningar på en anställds
kompetenssparkonto skall införas. Räntan på
kompetenssparkonton skall beskattas som vanlig
kapitalinkomst. Inledningsvis förvaltas
kompetenssparkontona av en statlig myndighet. Uttag
från kompetenssparkonton beskattas som
tjänsteinkomst. Vid uttag i anslutning till
kompetensutveckling ges en stimulans i form av en
kompetenspremie vars storlek bl.a. beror på längden
på kompetensutvecklingen. Den kompetensutveckling
som systemet skall stimulera skall ges en vid
definition. Kompetenspremien ges i form av en
skattereduktion.
De riktlinjer som riksdagen föreslås godkänna
omfattar utgångspunkter för och syftet med systemet
samt vidare grundläggande bedömningar i fråga om val
av sparmodell, avsättningsmöjligheter m.m.,
förvaltning av medel på kompetenssparkonto,
utformning av och villkor för en kompetenspremie,
systemets förhållande till andra system, principer
för organisationen och informationsinsatser,
uppföljning och utvärdering.
Det nya systemet för individuell
kompetensutveckling bör enligt propositionen träda i
kraft den 1 juli 2003. Regeringen avser att under
hösten 2002 återkomma till riksdagen med förslag
till den lagstiftning som behövs.

I det följande återges vissa av regeringens
grundläggande bedömningar som till en del bemöts i
motionsförslag.

Beträffande val av sparmodell bör enligt
regeringens bedömning fysiska personer ges möjlighet
att med skattemässig verkan göra insättningar som de
kan disponera fritt på kompetenssparkonto. Räntan på
kontot bör beskattas fullt ut som personlig
kapitalinkomst. De insatta medlen på kontot får
disponeras utan sanktioner.
I fråga om avsättningsmöjligheter m.m. bedömer
regeringen att en fysisk person bör få göra avdrag
vid inkomstbeskattningen för insättningar på
kompetenssparkonto med maximalt 25 % av ett
inkomstbasbelopp per år. Insättningar på
kompetenssparkonto bör kunna ske t.o.m. det
inkomstår kontohavaren fyller 60 år. För
arbetsgivare som gör insättning på en anställds
kompetenssparkonto bör en skattelättnad medges som
motsvarar en nedsättning med 10 procentenheter av
arbetsgivaravgifterna på det insatta beloppet, dock
inte på ett högre belopp än vad som är avdragsgillt
för den anställde. Motsvarande skattelättnad bör
medges enskilda näringsidkare och fysiska personer
som är delägare i handelsbolag.
För att möjliggöra en snabb introduktion av
systemet bör sparandet enligt regeringens bedömning
inledningsvis ske genom inlåning på konton som
förvaltas av en statlig myndighet. Vilken myndighet
som är lämplig som kontoförvaltare bör utredas i
särskild ordning. Fortsättningsvis kan dock
övervägas möjligheter till sparande i olika
institut, exempelvis banker och försäkringsbolag.
Regeringen återkommer med en analys av denna fråga,
bl.a. när det gäller de EG-rättsliga aspekter som då
aktualiseras.
Med godkänd kompetensutveckling avses
utbildningar, kurser och praktik som anordnas inom
de offentliga utbildningsväsendena för barn och
ungdom respektive vuxna, universitet och högskolor,
folkbildning, kvalificerad yrkesutbildning samt
kompletterande utbildningar som står under statlig
tillsyn. Därutöver ingår utländsk utbildning för
vilken Centrala studiestödsnämnden får bevilja
studiestöd. Regeringen avser att återkomma med
förslag om övriga kompetensutvecklingsanordnares
medverkan och hur prövning och godkännande av dessa
anordnare skall hanteras.
Regeringen betonar i propositionen att systemet
för individuell kompetensutveckling skall vara ett
frivilligt, generellt system som inte skall ersätta
andra offentliga åtaganden inom exempelvis
utbildnings- eller arbetsmarknadspolitiken utan ses
som ett komplement till dessa.

Motioner

Avslag på propositionen begärs i motion 2001/02:A8
(m) yrkande 1. Avslags-yrkandet motiveras bl.a. med
att den ekonomiska och praktiska insatsen för de
föreslagna kompetenssparkontona inte står i
proportion till de förväntade effekterna. Enligt
motionärerna motverkar vårt skatte- och
bidragssystem strävanden att genom högre kompetens
höja sin lönenivå. De anser att det är bättre att
genom generella regeländringar öka effekten av höjd
kompetens än att bygga upp komplicerade regelverk
(yrk. 2).

I motion 2001/02:A9 (m, kd, c, fp) föreslås att
riksdagen skall godkänna motionens förslag till
riktlinjer för ett system för individuell
kompetensutveckling. I motionen framhålls i fråga om
systemets utgångspunkter och syfte (yrk. 1) att
utbildning och kompetens är nyckelorden för
framtidens arbetsmarknad. Därför skall ett system
införas för sparande till kompetensutveckling.
Systemet skall vara individuellt och frivilligt.
Ökade möjligheter till kompetenssparande är en
viktig komponent i en strategi för långsiktig
tillväxt i Sverige.
Beträffande val av sparmodell betonas i
flerpartimotionen (yrk. 2) att sy-stemet bör gälla
inte bara för anställda utan också för
egenföretagare. Kompetenssparandet bör skattemässigt
likställas med det individuella pensionssparandet.
Det innebär att avkastningen på sparandet beskattas
med 15 % avkastningsskatt i stället för med 30 %
kapitalinkomstskatt, vilket regeringen föreslagit.
Om sparmedlen inte kommer till användning för
kompetensutveckling skall de kunna användas för att
förstärka pensionen.
Såvitt avser avsättningsmöjligheter föreslås i
flerpartimotionen en ordning där varje individ ges
möjlighet att göra avdrag vid inkomstbeskattningen
för insättningar på ett individuellt kompetenskonto
på upp till ett prisbasbelopp per år (yrk. 3).
Regeringens förslag om en maximal årlig avsättning
på endast en fjärdedels prisbasbelopp är enligt
motionärerna helt otillräckligt för att nå reformens
syfte. För att stimulera arbetsgivare att bidra till
den anställdes egna utbildningssparande bör det
införas en rätt till avdrag för sociala avgifter vid
avsättningar till den anställdes kompetenssparkonto.
Slutligen avvisas i flerpartimotionen regeringens
förslag om att sparandet skall ske hos en statlig
myndighet i stället för hos banker och andra
finansiella institut (yrk. 4). Motionärerna
framhåller att kostnaderna för att bygga upp en
sparandeförvaltning inom en statlig myndighet är
stora i jämförelse med kostnaden för att använda
dagens infrastruktur.

Utbildningsutskottets bedömning

Riksdagen har genom förevarande proposition att ta
ställning till huvuddragen i ett nytt system för
individuell kompetensutveckling som avses träda i
kraft den 1 juli 2003. Regeringen skall enligt vad
som anges i propositionen återkomma till riksdagen
under hösten 2002 med förslag till lagreglering.

Utbildningsutskottet anser utifrån sina
utgångspunkter att arbetsmarknadsutskottet bör
tillstyrka regeringens förslag till riktlinjer och
därmed avstyrka motionerna 2001/02:A8 och
2001/02:A9. Med anledning av den senare motionen
vill utskottet påpeka att systemet inte utestänger
någon fysisk person från möjligheter till
kompetenssparande, således inte heller
egenföretagare.
I propositionen lämnar regeringen en utförlig
redovisning för sina bedömningar i olika frågor.
Utskottet konstaterar att de bedömningar som
redovisas väl ansluter till de mål och den
nationella strategi för vuxnas lärande som
presenterades i propositionen Vuxnas lärande (prop.
2000/01:72) samt till propositionen Den öppna
högskolan (prop. 2001/02:15), vilka utskottet och
riksdagen till alla delar ställde sig bakom (bet.
2000/01:UbU15 resp. 2001/02:UbU4). Till följd av
riksdagens ställningstaganden till dessa
propositioner byggs nu en kommunal infrastruktur för
vuxnas lärande upp, och högskolan får en stärkt roll
i det livslånga lärandet. Detta innebär ökat stöd
och ökade utbildningsmöjligheter för personer som
deltar i systemet för individuell
kompetensutveckling.
Särskilt vill utbildningsutskottet stryka under vad
som anförs i nu förevarande proposition om att det
är viktigt att värna om det offentliga åtagandet och
principen om avgiftsfrihet för reguljär utbildning
vid införandet av ett system för individuell
kompetensutveckling. Utskottet vill också lyfta fram
regeringens uttalande om att det inte heller i
fortsättningen kommer att vara möjligt för enskilda
fysiska personer att köpa en utbildningsplats i
högskolan. Enligt utskottet är det riktigt att
motsvarande även fortsättningsvis gäller inom
kommunal vuxenutbildning.

Stockholm den 23 maj 2002

På utbildningsutskottets vägnar

Jan Björkman

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Jan
Björkman (s), Britt-Marie Danestig (v), Beatrice Ask
(m), Eva Johansson (s), Yvonne Andersson (kd), Tomas
Högström (m), Majléne Westerlund Panke (s), Per Bill
(m), Tomas Eneroth (s), Lennart Gustavsson (v),
Erling Wälivaara (kd), Gunnar Goude (mp), Sofia
Jonsson (c), Agneta Lundberg (s), Anders Sjölund
(m), Nils-Erik Söderqvist (s) och Yvonne Ångström
(fp).

Avvikande mening

Beatrice Ask (m), Yvonne Andersson (kd), Tomas
Högström (m), Per Bill (m), Erling Wälivaara (kd),
Sofia Jonsson (c), Anders Sjölund (m) och Yvonne
Ångström (fp) anför:

Vi anser att regeringen förtjänar stark kritik för
hela sin handläggning av frågan om individuell
kompetensutveckling. Propositionen innehåller inga
som helst lagförslag, utan endast knapphändiga
riktlinjer för den viktiga reform som därmed ännu en
gång skjuts på en osäker framtid. I motion
2001/02:A9 lägger Moderata samlingspartiet,
Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet
fram ett gemensamt förslag till riktlinjer för ett
system för individuell kompetensutveckling.

Utbildning och kompetens är nyckelorden för
framtidens arbetsmarknad. Därför skall ett system
införas för sparande till kompetensutveckling.
Systemet skall vara individuellt och frivilligt.
Ökade möjligheter till individuellt
kompetenssparande är en viktig komponent i en
strategi för långsiktig tillväxt i Sverige.
Kompetenssparkontomodellen är inte bara positiv ur
ett individperspektiv. För staten är den ett sätt
att bidra till kompetenshöjning och därmed till att
begränsa arbetslösheten.
Avkastningen på sparandet skall inte beskattas som
kapitalinkomst, vilket regeringen föreslår. Vi menar
att sparandet skattemässigt bör likställas med det
individuella pensionssparandet. Det innebär att
avkastningen beskattas med 15 % avkastningsskatt i
stället för med 30 % kapitalinkomstskatt. Om
sparmedlen inte kommer till användning för
kompetensutveckling anser vi, i motsats till
regeringen, att de vid arbetslivets slut skall kunna
användas för att förstärka pensionen.
Regeringens förslag om en maximal årlig avsättning
på endast en fjärdedels prisbasbelopp är enligt vår
uppfattning helt otillräckligt för att nå reformens
syfte. Vi föreslår en ordning där varje individ ges
möjlighet att göra avdrag vid inkomstbeskattningen
för insättningar på ett individuellt
kompetenssparkonto på upp till ett helt
prisbasbelopp per år. För att stimulera arbetsgivare
att bidra till den anställdes egna
utbildningssparande bör det införas en rätt till
avdrag för sociala avgifter vid avsättningar till
den anställdes kompetenssparkonto att jämföras med
de villkor som gäller för arbetsgivares avsättningar
till pensionssparande för anställda.
Vi avvisar regeringens förslag om att sparandet
skall ske hos en statlig myndighet i stället för hos
banker och andra finansiella institut. Kostnaderna
för att bygga upp en sparandeförvaltning inom en
statlig myndighet är mycket stora i jämförelse med
kostnaden för att använda dagens infrastruktur -
försäkringsbolag, banker, värdepappersbolag etc.
Konkurrens och valfrihet måste vara vägledande även
för denna sparform.

Enligt vår mening bör arbetsmarknadsutskottet
föreslå att riksdagen med bifall till motion
2001/02:A9 godkänner motionens förslag till
riktlinjer för ett system för individuell
kompetensutveckling, såvitt avser systemets
utgångspunkter och syfte, val av sparmodell,
avsättningsmöjligheter m.m. och förvaltning av medel
på kompetenssparkonto m.m. Därmed bör riksdagen
avslå regeringens förslag i motsvarande delar och
motion 2001/02:A8.