3

Förord

Under mottot Rättvisa och effektivitet är ESO:s uppgift att publicera rapporter eller debattskrifter som handlar om något inom den offentliga sektorn eller inom någon verksamheter som helt eller delvis finansieras med offentliga medel.

Den här rapporten skiljer sig emellertid i vissa avseenden från ge- nomsnittsrapporten, inte minst genom sitt omfång. Vi presenterar här en svensk motsvarighet till de benchmarking-rapporter som den danska regeringen gett ut 1997 och 1999 under namnet Danmark ett före- gångsland och som hittills inte tagits fram i Sverige. Sådana heltäckan- de rapporter ges också ut av finansdepartementen i bl.a. Nederländerna och Finland.

Rapporten täcker inte mindre än tolv olika samhällssektorer: makro- ekonomiska frågor, arbetsmarknaden, näringslivet, utrikeshandeln och investeringarna, skatterna, utbildning, forskning, IT-sektorn, infrastruk- turen, hälso- och sjukvården, socialförsäkringarna och fördelningspoli- tiken samt miljö- och energifrågorna. För totalt sett 155 indikatorer har den svenska positionen rangordnats i förhållande till läget i Danmark, Nederländerna, Tyskland, Frankrike, Storbritannien, USA och Japan.

Man kan ställa frågan varför ESO har behövt göra detta. Varje rap- port eller utredning med självaktning brukar ju innehålla internationella utblickar eller jämförelser. OECD, Eurostat, svenska SCB och många andra publicerar redan otroliga mängder av statistik och olika slag av nyckeltal. Men just därför är det min fasta övertygelse att en rapport av detta slag fyller en viktig uppgift i den offentliga debatten som en ut- gångspunkt när det gäller att granska rättvisa och effektivitet i samhäl- let.

Genom att jämföra samma länder tvärs över olika samhällssektorer i ett enda sammanhang kan man få en grov bild av var Sverige ligger bra till respektive sådana områden där vi kanske hamnat på efterkälken. Det går alltid att göra fristående internationella jämförelser för enstaka variabler och med olika länder, som varierar från gång till gång. Bero- ende på vad man jämför och med vem kan man alltid bevisa något, vare sig det handlar om att hitta en förebild i något annat land som vi bör efterlikna eller kanske bevisa att vi är bäst.

4

Vi har avstått från att försöka sammanställa en totalbild av läget i någon sammanfattning. Men vi kan samtidigt konstatera att utfallet to- talt sett för Sverige är mycket bra. I inte mindre än 67 eller 43 % av samtliga 155 indikatorer ligger Sverige etta eller tvåa. På medelnivå hamnar 39 % och endast i 18 % ligger vi sist eller näst sist. I fråga om 26 indikatorer (17 %) ligger Sverige etta och i fråga om 14 indikatorer (9 %) ligger vi sist.

Tabell

Sammanställning över Sveriges position

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Område

Över

varav

Medel-

Under

varav

Summa

 

medel-

nr 1

nivå

medel-

sista

 

 

nivå

 

 

nivå

 

 

Makroekonomi

3

(3)

3

5

(3)

11

Arbetsmarknad

7

(3)

11

2

(0)

20

Näringsliv

3

(1)

7

2

(1)

12

Utrikeshandel

5

(2)

4

0

(0)

9

Skatter

2

(1)

4

2

(1)

8

Utbildning

7

(1)

7

8

(6)

22

FoU

4

(4)

1

1

(1)

6

IT

9

(4)

1

0

(0)

10

Infrastruktur

6

(3)

5

0

(0)

11

Hälso- och sjukv.

7

(1)

6

1

(0)

14

Socialförsäkr.

9

(1)

4

2

(1)

15

Miljö och energi

5

(2)

8

4

(1)

17

TOTALT

67

(26)

61

27

(14)

155

Men om vi närmare studerar (se tabellen) så är skillnaderna stora mellan de olika samhällssektorerna. När det gäller utrikeshandel och investeringar, IT-sektorn och infrastrukturen hamnar vi inte under me- delnivå i fråga om någon enda indikator. I fråga om hälso- och sjukvår- den, socialförsäkringarna, inkomstfördelning och IT-sektorn ligger Sverige till övervägande delen över medelnivå.

Flertalet av de indikatorer där Sverige återfinns under medelnivå finns inom det makroekonomiska området, utbildningssektorn och miljö- och energifrågorna. Uppenbarligen är detta områden där vi har anledning att gå vidare och granska varför det är så. Indikatorer inom utbildningsområdet där Sverige intar bottenplatsen visar på få undervis- ningstimmar per elev i grundskolan, liten andel av 25-34-åringarna med eftergymnasial utbildning, få som kommer in på universitet och hög- skolor och få utexaminerade från längre naturvetenskapliga och tekni- ska utbildningar. När det gäller den akademiska utbildningen kan vi för

5

övrigt konstatera att endast 13,4 % av svenskar mellan 25 och 64 år ha- de högskoleexamen, vilket kan jämföras med USA där en fjärdedel av befolkningen har sådan utbildning. Om man granskar uppgifterna när- mare finner vi att endast 11 % av 25-34-åringarna har högskoleexamen, men att hela 16 % av våra 45-54-åringar har det. Sverige har här uppen- barligen hamnat på efterkälken.

Det är bara ett exempel på frågor som kan komma upp vid en läs- ning av denna rapport. Men det finns också minst lika stor anledning att lyfta fram områden där vi är ledande. Inflationen är lägst i Sverige och sysselsättningen bland kvinnor är högre än i något annat land. När det gäller männens sysselsättningsnivå ligger den dock på medelnivå. Den totalt sett höga sysselsättningen i arbetskraften går att hänföra till att det är de svenska kvinnorna som arbetar i särskilt hög utsträckning. Inte i något annat land satser näringslivet så mycket resurser på forsk- ning (mätt som andel av BNP) som i Sverige.

Företagsskatterna är lägst i Sverige och övergången till s.k. gröna skatter har hunnit längst i Sverige. Inom IT-området ligger vi genom- gående två efter USA.

Detta och mycket mera finns redovisat i rapporten. Marja Lemne vid ESO:s sekretariat har haft ansvaret för arbetet med denna svenska benchmarkingrapport som bygger på de danska förlagorna. I arbetet har också Björn Sylvén vid sekretariatet medverkat.

Det är min förhoppning att rapporten skall bidra till en konstruktiv och framåtsyftande debatt, bl.a. om behovet av fortlöpande och sam- manhållna benchmarking-studier av detta slag.

Stockholm i april 2000

Anna Hedborg

Ordförande för ESO

6

7

Innehåll

1

Inledning

19

1.1

Bakgrund och syfte

19

1.2

Viktigt att jämföra med andra länder

21

1.3

Benchmarking

23

1.4

Den danska rapporten - innehåll och uppläggning

24

1.5

Den svenska studiens uppläggning

26

1.6

Det fortsatta arbetet med svensk benchmarking

28

2

Makroekonomiska förutsättningar

31

2.1Den offentliga sektorns finanser, den offentliga

 

skulden och skattetrycket

32

2.2

Inflation, räntor och valutakurser

37

2.3

Bytesbalansen och utlandsskulden

39

2.4

Investeringar

41

3

Arbetsmarknaden

45

3.1

Arbete och sysselsättning

47

3.2

Arbetslöshet

51

3.3

Arbetskraftens utbildningsnivå

57

3.4

Aktiv arbetsmarknadspolitik

59

3.5Ersättningsnivåer, anställningstrygghet och

 

lönekostnader

63

4

Näringslivet

67

4.1

Innovationer och tillgång till kunskap

68

4.2

Dynamik och anpassningsförmåga

72

4.3

Finansmarknaden

75

8

 

 

5

Utrikeshandel och direktinvesteringar

81

5.1

Handel och investeringar

82

5.2

Exporten

84

5.3

Direktinvesteringar

87

6

Skatter

91

6.1

Skattesystemet

92

6.2

Beskattning av arbetsinkomster

93

6.3

Indirekt beskattning

96

6.4

Gröna skatter och avgifter

97

6.5

Företagsbeskattning

98

7

Utbildning

101

7.1

Lika villkor

103

7.2

Utbildningskvalitet

104

7.3

Resurser för utbildning

109

7.4

Utbildningsnivån

113

7.5

Utbildning och arbetsmarknad

121

8

FoU

123

8.1

Forskningsutgifterna

124

8.2

Forskningens kvalitet och relevans

126

9

IT

131

9.1

IT-kapacitet

132

9.2

IT i näringslivet och i skolan

134

9.3

Telekommunikationer

137

10

Infrastruktur

143

10.1

Infrastrukturinvesteringar inom transportområdet

144

10.2

Infrastruktur för vägar och järnvägar

145

10.3

Transportmedlen

147

9

10.4

Utnyttjandet av infrastrukturen

151

10.5Transportsektorns energiförbrukning och

 

miljöeffekter

153

10.6

Energitillgångarna

156

11

Hälso- och sjukvård

159

11.1

Det allmänna hälsoläget

160

11.2

Förebyggande insatser

163

11.3

Utgifterna för hälso- och sjukvården

165

11.4

Vårdresurser

167

12

Socialförsäkringssystemet och fördelnings-

 

 

politiken

175

12.1

Arbetsmarknadens minimilöner

177

12.2

Inkomstersättningar

178

12.3Ersättningar till människor med reducerad

.

inkomstförmåga

183

12.4Barnomsorgen, äldreomsorgen och handikapp-

 

omsorgen

184

12.5

Inkomstfördelning

187

12.6

Boendestandard

190

12.7

Den grova brottsligheten

193

12.8

Självmordsfrekvensen

194

13

Miljö- och energi

195

13.1

Växthuseffekten

196

13.2

Uttunningen av ozonskiktet

198

13.3

Luftföroreningar

199

13.4

Avfallshantering

203

13.5

Vatten

205

13.6

Rening av avloppsvatten

206

13.7

Övergödning av sjöar och vattendrag

207

13.8

Bekämpningsmedel

209

13.9

Energiförbrukning

211

10

 

 

A Stack of Statistics – Benchmarking Sweden on an

 

International Scale. A Summary

213

Förteckning över ESO:s rapporter

221

Figur- och tabellförteckning

 

Figur 2.1

Sveriges position – makroekonomiska

 

 

förutsättningar

32

Figur 2.2

Den offentliga sektorns finansiella sparande

 

 

i procent av BNP 1994–98 samt 1998

33

Figur 2.3

Strukturellt finansiellt sparande i offentliga

 

 

sektorn i procent av BNP 1994–98 samt 1998

34

Figur 2.4

Den offentliga sektorns konsoliderade brutto-

 

 

skuld i procent av BNP 1994–1998 samt

 

 

1998

35

Figur 2.5

Skattetrycket 1995 och 1997

36

Figur 2.6

Inflation (konsumentpriser) i genomsnitt

 

 

1994–98 samt 1998

37

Figur 2.7

Strukturell arbetslöshet 1994–98 samt 1998

38

Figur 2.8

Nominell avkastning på 10-åriga

 

 

statsobligationer 1994–98 samt 1998

39

Figur 2.9

Bytesbalansen i procent av BNP 1994–98

 

 

samt 1998

40

Figur 2.10

Utlandsskulden i procent av BNP 1993

 

 

och 1997

41

Figur 2.11

Näringslivets bruttoinvesteringar i procent

 

 

av BNP 1994–98 samt 1998

42

Figur 2.12

Totala bruttoinvesteringar i procent av totala

 

 

BNP 1994–98 samt 1998

43

Figur 3.1

Sveriges position – arbetsmarknaden

46

Figur 3.2

Sysselsättningen i arbetskraften 1993–97

 

 

samt 1998

47

Figur 3.3

Sysselsättningen i arbetskraften (män)

 

 

1993–97 samt 1998

48

Figur 3.4

Sysselsättningen i arbetskraften (kvinnor)

 

 

1993–97 samt 1998

49

Figur 3.5

Andelen sysselsatta av befolkningen

 

 

1993–97 samt 1998

50

Figur 3.6

Genomsnittlig årlig arbetstid för löntagare

 

 

1993–97 samt 1998

51

11

Figur 3.7

Arbetslösheten (nationella definitioner)

 

 

1994–98 samt 1998

52

Figur 3.8

Arbetslösheten 1994–98 samt 1998

53

Figur 3.9

Strukturell arbetslöshet 1993 och 1998

54

Figur 3.10

Långtidsarbetslösheten 1994–97 samt

 

 

1995 och 1998

55

Figur 3.11

Ungdomsarbetslösheten 1994–97

 

 

samt 1998

56

Figur 3.12

Befolkningens fördelad efter lägsta

 

 

utbildningsnivå 1996

57

Figur 3.13

Andel av arbetskraften med gymnasie-

 

 

kompetens (motsv.) efter ålder 1996

58

Figur 3.14

Offentliga medel för aktiva arbetsmarknads-

 

 

åtgärder i procent av BNP 1994–97

 

 

samt 1998

59

Figur 3.15

Offentliga medel för passiva arbetsmarknads-

 

 

åtgärder i procent av BNP 1994–97

 

 

samt 1998

60

Figur 3.16

Andelen yrkesverksamma män i åldern

 

 

55–64 år 1990, 1994 och 1998

61

Figur 3.17

Andelen yrkesverksamma kvinnor i åldern

 

 

55–64 år 1990, 1994 och 1998

62

Figur 3.18

Brutto- och nettokompensationsgrad för en

 

 

ensamstående 40-årig industriarbetare under

 

 

första arbetslöshetsåret 1994–95

63

Figur 3.19

Genomsnittlig lönekostnad per timme i

 

 

danska kronor 1991–95 samt 1995

64

Figur 3.20

Timproduktivitetens tillväxt i den privata

 

 

sektorn 1970–74, 1980–86 samt 1992–95

65

Figur 3.21

Genomsnittlig årlig tillväxt i lönekostnader

 

 

per producerad enhet (i lokal valuta) korri-

 

 

gerat efter valutakursförändringar i genomsnitt

 

 

för perioden 1991–95

66

Figur 4.1

Sveriges position – näringslivet

67

Figur 4.2

Näringslivets FoU-utgifter i procent av BNP

 

 

1990 och 1996

69

Figur 4.3

Offentliga FoU-utgifter i procent av BNP

 

 

1990 och 1996

70

Figur 4.4

Sysselsättning inom högteknologiska före-

 

 

tag i procent av den totala sysselsättningen

 

 

inom tillverkningsindustrin 1980 och 1992

71

12

 

 

Figur 4.5

Sysselsättning inom företag med kvalificerad

 

 

arbetskraft i procent av den samlade syssel-

 

 

sättningen inom tillverkningsindustrin 1991

72

Figur 4.6

Nettotillskottet av nya arbetstillfällen

 

 

1985 - 91

73

Figur 4.7

Nya arbetstillfällen i nya företag jämfört

 

 

med det totala antalet nya arbeten

 

 

i nedlagda företag jämfört med det totala

 

 

antalet minskade arbetstillfällen 1985–91

74

Figur 4.8

Andelen nya företag som fortfarande finns

 

 

kvar efter 4 år

75

Figur 4.9

Bankernas räntemarginaler 1986–90 resp.

 

 

1991–94

76

Figur 4.10

Kostnaderna för arbetskraften i förhållande

 

 

till balansräkningen 1986–90 resp. 1991–94

77

Figur 4.11

Graden av koncentration inom finans-

 

 

sektorn 1995

78

Figur 4.12

Begränsar kapitalkostnaderna företagens

 

 

utvecklingsmöjligheter?

79

Figur 4.13

Skillnader i soliditet mellan små och stora

 

 

företag perioden 1986–95

80

Figur 5.1

Sveriges position – utrikeshandel och

 

 

direktinvesteringar

81

Figur 5.2

Utrikeshandelskvoten i genomsnitt 1991–95

 

 

och 1996–97

82

Figur 5.3

Inrikes och utrikes direktinvesteringar i

 

 

genomsnitt för perioden 1995–97

83

Figur 5.4

Handelsbalansen i procent av BNP 1991–95

 

 

samt 1995

84

Figur 5.5

Exportprestation mätt i tillväxt (viktad export-

 

 

marknadsandel) 1991–95 och 1996–97

85

Figur 5.6

Exportstrukturen mätt i skillnaden mellan

 

 

tillväxt i viktad resp. oviktad marknadsandel

 

 

1991–95 och 1996–97

86

Figur 5.7

Utrikes direktinvesteringar i procent av

 

 

BNP 1990–94 och 1995–97

87

Figur 5.8

Inrikes direktinvesteringar i procent av

 

 

BNP 1990–94 och 1995–97

88

Figur 5.9

Utrikes direktinvesteringar i procent av

 

 

exporten 1990–94 och 1995–97

89

Figur 5.10

Inrikes direktinvesteringar i procent av

 

 

importen 1990–94 och 1995–97

90

13

Figur 6.l

Sveriges position – skatter

91

Figur 6.2

Skattetrycket i procent av BNP 1995 och

 

 

1997

92

Figur 6.3

Genomsnittlig marginalskatt för en industri-

 

 

arbetare 1994 och 1997

93

Figur 6.4

Genomsnittsskatten för en industriarbetare

 

 

1994 och 1997

94

Figur 6.5

Progressiviteten i skattesystemet 1997

95

Figur 6.6

Indirekta skatter i procent av BNP 1994

 

 

och 1997

96

Figur 6.7

Gröna skatter i procent av BNP 1994 och

 

 

1996

97

Figur 6.8

Företagsbeskattningen 1996 och 1998

98

Figur 6.9

Intäkterna från företagsbeskattningen i

 

 

genomsnitt i procent av BNP för 1992–95

99

Figur 7.1

Sveriges position – utbildning

102

Figur 7.2

Förväntat antal skolär för 5–åringar 1994

 

 

och 1996

103

Figur 7.3

Läskunnigheten bland grundskoleelever

 

 

1996

105

Figur 7.4

Kunskaper i matematik i grundskolan och

 

 

i gymnasieskolan 1994

106

Figur 7.5

Kunskaper i naturvetenskapliga ämnen i

 

 

grundskolan och i gymnasieskolan 1994

107

Figur 7.6

Tillgången på kvalificerad arbetskraft

108

Figur 7.7

Ungdomars motivation att arbeta

108

Figur 7.8

Utgifter för utbildning i procent av BNP

 

 

1995

109

Figur 7.9

Utgifter per elev på olika stadier i

 

 

utbildningen 1995

110

Figur 7.10

Antal elever per lärare 1996

111

Figur 7.11

Antal undervisningstimmar per elev

 

 

i grundskolan 1996

112

Figur 7.12

Andel av befolkningen med lägst gymnasie-

 

 

utbildning 1996

113

Figur 7.13

Andel av befolkningen med högskole-

 

 

examen 1996

114

Figur 7.14

Åldersfördelningen bland de högskole-

 

 

studerande 1996

115

Figur 7.15

Andelen utexaminerade 24-25-åringar med

 

 

högskoleexamen (mastersexamen) 1996

116

14

 

 

Figur 7.16

Genomsnittlig ålder vid högskoleexamen

 

 

1996

117

Figur 7.17

Andelen utexaminerade 22–23-åringar med

 

 

kortare universitets- eller högskoleutbild-

 

 

ning 1996

117

Figur 7.18

Antagning till högskoleutbildning 1992

118

Figur 7.19

Universitetsexamina fördelade efter ämnes-

 

 

område 1996

119

Figur 7.20

Antal utexaminerade från minst treåriga

 

 

naturvetenskapliga och tekniska högskole-

 

 

utbildningar i relation till den totala arbets-

 

 

kraften i åldern 25–34 år

120

Figur 7.21

Arbetslösa fördelade efter utbildning i

 

 

relation till resp.lands genomsnittliga arbets-

 

 

löshet 1995

121

Figur 7.22

Andelen 15–24-åringar som varit arbetslösa

 

 

under minst 1 år 1997

122

Figur 8.1

Sveriges position – FoU

123

Figur 8.2

Utgifterna för FoU i procent av BNP 1996

124

Figur 8.3

Utgifterna för forskning (exkl. försvars-

 

 

forskning) i procent av BNP 1993 och 1995

125

Figur 8.4

Finansieringen av forskning inom närings-

 

 

livet 1993

126

Figur 8.5

Antal patent årligen per 100 000 invånare

 

 

1994–95

127

Figur 8.6

Förändring av antalet beviljade patent per

 

 

invånare 1991–95

127

Figur 8.7

Antalet kommersiellt utnyttjade patent

 

 

per 100 000 invånare 1995

128

Figur 8.8

Antalet internationella patent per

 

 

100 000 invånare 1995

129

Figur 9.1

Sveriges position – IT

131

Figur 9.2

Antal datorer per invånare 1995 och 1997

132

Figur 9.3

Antal hemadresser på Internet per

 

 

invånare 1998

133

Figur 9.4

Investeringar i IT-sektorn i procent av

 

 

BNP 1996

134

Figur 9.5

Antal elever per dator i grundskolan 1995

135

Figur 9.6

Elektronisk handel - genomsnittlig omsätt-

 

 

ning per capita 1998

136

Figur 9.7

Företagens teletaxor 1998

137

15

Figur 9.8

Privatpersoners teletaxor 1998

138

Figur 9.9

Antal telefonlinjer per 100 invånare

 

 

1995 och 1997

139

Figur 9.10

Antal mobiltelefoner per 100 invånare

 

 

1995 och 1997

140

Figur 9.11

Antal fasta telefonlinjer med anknytning

 

 

till digitala stationer 1995 och 1997

141

Figur 10.1

Sveriges position – infrastruktur

143

Figur 10.2

Totala årliga infrastrukturinvesteringar

 

 

inom transportsektorn i procent av BNP

 

 

genomsnitt 1991–95

144

Figur 10.3

Vägtätheten 1996

145

Figur 10.4

Järnvägsnätets täthet per km2 och per 1000

 

 

invånare 1996

146

Figur 10.5

Persontransporternas fördelning på olika

 

 

transportmedel 1995

147

Figur 10.6

Kollektivtrafikens andel av de totala

 

 

persontransporterna 1996

148

Figur 10.7

Kollektivtrafikens fördelning på olika

 

 

transportmedel 1996

149

Figur 10.8

Godstransporternas fördelning på olika

 

 

transportmedel 1996

150

Figur 10.9

Trafikbelastningen på det allmänna väg-

 

 

nätet 1997

151

Figur 10.10

Antal personbilar per 1 000 invånare 1997

152

Figur 10.11

Transporterna i personkilometer per

 

 

invånare 1996

153

Figur 10.12

Antalet omkomna i vägtrafiken per

 

 

personkm 1992 och 1996

154

Figur 10.13

Utsläpp av koldioxid från transportsektorn

 

 

1996–97

155

Figur 10.14

Självförsörjningen för energi 1994

156

Figur 10.15

Elpriser exkl. skatter och avgifter för

 

 

industrin och hushållen 1997

157

Figur 10.16

Energiprisutvecklingen för industrin

 

 

1991—1998

158

Figur 11.1

Sveriges position – hälso- och sjukvård

159

Figur 11.2

Genomsnittlig förväntad medellivslängd

 

 

från födseln för kvinnor och män 1996

160

Figur 11.3

Genomsnittlig förväntad återstående livslängd

 

 

för 60–åringar, kvinnor och män 1992–96

161

16

 

 

Figur 11.4

Barndödligheten i promille 1992–96

 

 

samt 1996

162

Figur 11.5

Alkoholkonsumtionen 1995

163

Figur 11.6

Konsumtion av tobaksvaror 1995

164

Figur 11.7

Antal trafikskadade per år 1991–97

165

Figur 11.8

Hälso- och sjukvårdskostnaderna per capita

 

 

1993–97 samt 1997

166

Figur 11.9

Antal läkare per 1 000 invånare 1992–96

 

 

samt 1996

168

Figur 11.10

Läkemedelsutgifter per capita 1994 och 1997

169

Figur 11.11

Antal sjukhussängar per 1 000 invånare

 

 

1992–96 samt 1996

170

Figur 11.12

Beläggningsnivån på sjukhus (exkl.

 

 

långvård) 1992–96

171

Figur 11.13

Antal vårddagar för inlagda patienter på

 

 

sjukhus (exkl. långvård) 1992–96 samt 1996

172

Figur 12.1

Sveriges position – socialförsäkringssystemet

 

 

och fördelningspolitiken

176

Figur 12.2

Fastställda och beräknade minimilöner 1994

177

Figur 12.3

Nettoersättningsgraden vid 12 månaders

 

 

arbetslöshet för en genomsnittlig ensam-

 

 

stående industriarbetare utan barn 1996

179

Figur 12.4

Bruttoersättningsnivån i sjukförsäkringen

 

 

1996

181

Figur 12.5

Nettoersättningsgraden i ålderspensionerna

 

 

1996

182

Figur 12.6

Nettoersättningsgraden vid förlorad

 

 

arbetsförmåga 1996

183

Figur 12.7

Utgifterna för särskilda arbetsmarknads-

 

 

åtgärder för personer med nedsatt arbets-

 

 

förmåga i procent av BNP 1997

184

Figur 12.8

Barnomsorgens täckningsgrad för barn

 

 

under 7 år

185

Figur 12.9

Andel personer över 65 som har hemtjänst

 

 

1996

186

Figur 12.10

Skillnader i disponibel inkomst 1985

 

 

och 1995

188

Figur 12.11

Andel hushåll med inkomst under hälften

 

 

av medianinkomsten 1974–85 och 1990–95

189

Figur 12.12

Lägenhetsbestånd per 1 000 invånare 1994

190

Figur 12.13

Nyproducerade bostäder per 1 000 invånare

 

 

1980, 1990 och 1996

191

17

Figur 12.14

Bostadsstorlek 1993

192

Figur 12.15

Frekvensen av grova brott per milj. invånare

193

Figur 12.16

Självmordsfrekvensen i genomsnitt för

 

 

kvinnor och män 1995–96

194

Figur 13.1

Sveriges position – miljö- och energiområdet

195

Figur 13.2

Koldioxidutsläpppen per invånare 1990,

 

 

1994 och 1996

196

Figur 13.3

Koldioxidutsläppen fördelade på olika

 

 

sektorer 1995

197

Figur 13.4

Förbrukning av freoner och haloner per

 

 

invånare 1986, 1990 och1995

198

Figur 13.5

Utsläpp av svaveldioxid per invånare

 

 

1980 och 1995

199

Figur 13.6

Utsläpp av kväveoxid per invånare

 

 

1985 och 1995

200

Figur 13.7

Utsläpp av ammoniak per invånare 1990,

 

 

1993 och 1995

201

Figur 13.8

Utsläpp av organiska föroreningar (VOC)

 

 

per invånare 1990, 1993 och 1995

202

Figur 13.9

Produktion av hushållsavfall per invånare

 

 

1985, 1990 och 1995

203

Figur 13.10

Återvinning av glas 1990 och 1995

204

Figur 13.11

Förbrukning av dricksvatten per invånare

 

 

1997

205

Figur 13.12

Andel av befolkningen med avlopp anslutna

 

 

till reningsverk 1990 och 1995

206

Figur 13.13

Utvecklingen av fosfor- och nitratkoncentra-

 

 

tionen i större vattendrag 1980–95

207

Figur 13.14

Jordbrukets förbrukning av bekämpnings-

 

 

medel per hektar 1993 och 1995

208

Figur 13.15

Naturskyddsområdenas areal 1992

209

Figur 13.16

Andel barrträd med större avbarrning än

 

 

25 % 1989, 1993 och 1997

210

Figur 13.17

Bruttoförbrukning av energi per invånare

 

 

1972, 1994 och 1996

211

Figur 13.18

Energiintensiteten 1972, 1994 och 1996

212

18

 

 

Tabell 1.1

Utvecklingen av BNP per capita

20

Tabell 12.1

Arbetslöshetsersättningens maxtid 1994

180

Tabell 12.2

Föräldraförsäkringen: ersättningsnivåer

 

 

och maxlängd 1995

180

Tabell 13.1

Hantering av hushållsavfall

204

19

1 Inledning

1.1Bakgrund och syfte

Internationella jämförelser åberopas ofta i debatten när den svenska ut- vecklingen inom något område skall beskrivs och analyseras. Vanligen är det någon enstaka uppgift där Sverige i jämförelse med andra länder tycks ligga väl framme eller ovanligt dåligt till.

I den allmänna debatten brukar också Sveriges läge i ”välfärdsli- gan” kommenteras med hänvisning till OECD:s kvartalsstatistik som anger BNP per invånare. Av tabell 1.1 framgår hur Sverige gått från fyra 1970 till sjua 1980, till nia 1990 för att 1998 slutligen ligga på ar- tonde plats. Det senare innebär dock en viss återhämtning från 1997 då vi låg på nittonde plats.

20

Tabell 1.1 Utvecklingen av BNP per capita

 

1970

1980

1990

1998

 

 

 

 

 

1.

Schweiz

USA

Luxemburg

Luxemburg

2.

USA

Schweiz

USA

USA

3.

Luxemburg

Kanada

Schweiz

Norge

4.

Sverige

Luxemburg

Kanada

Schweiz

5.

Kanada

Island

Japan

Island

6.

Frankrike

Frankrike

Norge

Danmark

7.

Danmark

Sverige

Frankrike

Kanada

8.

Australien

Norge

Island

Japan

9.

Nederländerna

Belgien

Sverige

Belgien

10.

Nya Zeeland

Österrike

Österrike

Österrike

11.

Storbritannien

Nederländerna

Danmark

Nederländerna

12.

Belgien

Danmark

Belgien

Tyskland

13.

Tyskland

Australien

Italien

Australien

14.

Österrike

Italien

Finland

Irland

15.

Italien

Tyskland

Tyskland

Frankrike

16.

Norge

Japan

Nederländerna

Italien

17.

Japan

Storbritannien

Australien

Finland

18.

Finland

Finland

Storbritannien

Sverige

19.

Island

Nya Zeeland

Nya Zeeland

Storbritannien

20.

Spanien

Spanien

Spanien

Nya Zeeland

21.

Irland

Grekland

Irland

Spanien

22.

Grekland

Irland

Portugal

Portugal

23.

Portugal

Portugal

Grekland

Grekland

Källa: OECD

I denna rapport jämförs för första gången mera systematiskt Sveri- ge med andra länder inom 12 samhällssektorer; alltifrån landets makro- ekonomi till social välfärd och hälso- och sjukvård.

Rapporten skiljer sig i flera avseenden från en ”vanlig” ESO-rap- port. Den bygger på en bearbetning av materialet i en studie som som- maren 1997 publicerades av den danska regeringen. Rapportens namn var Danmark som foregangsland - Strukturovervågningssystem for Danmark. I maj 1999 gav den danska regeringen ut ytterligare en rap- port i serien Danmark som foregangsland, Strukturovervågning - international benachmarking af Danmark. Den nya rapporten kan ses som steg två i en process. Den senare danska rapporten innehåller ut- över en uppdatering av många indikatorer också en betydande utvidg-

21

ning. Bland annat har nya områden som välstånd och produktivitet, konkurrensförhållandena i samhället och innovationer inkluderats.

Genom samarbete med och ett långgående tillmötesgående från det danska finansministeriet har vi haft tillgång till det statistiska underla- get till både dessa rapporter. Den här föreliggande rapporten kan sägas utgöra ett första steg för Sveriges del och ambitionsnivån är i stort sett densamma som den första danska rapporten

Bearbetningen av materialet och arbetet med att ta fram ytterligare indikatorer och uppgifter har genomförts av Marja Lemne och Björn Sylvén vid ESO:s sekretariat och har skett i samarbete med några av de berörda departementen.

Syftet med rapporten är främst att initiera en bredare diskussion kring Sveriges position i internationell jämförelse inom ett antal områ- den, som t.ex. utbildning, sysselsättning och arbetsmarknad, skatter, samt välfärds- och omfördelningsfrågor. Inom varje sektor rankas Sve- rige efter ett antal variabler.

Det är viktigt att redan här betona att denna rapport inte innehåller några djupare analyser av förhållandena inom olika områden. Rappor- ten skall snarare ses som en information om och introduktion eller en första etapp i en förhoppningsvis kommande svensk benchmarking. I Nederländerna, Danmark och Finland, vilka alla har varit föregångs- länder inom benchmarking, har den inledande fasen utgjorts av denna typ av jämförelser utifrån tillgänglig statistik.

1.2Viktigt att jämföra med andra länder

I den traditionella bedömningen av ett lands utveckling analyseras och jämförs dagens förhållanden med vad som gällde förr. Går det litet bättre blir regeringen och medborgarna nöjda, går det sämre blir de oroliga. Genom att utvecklingen mäts i många dimensioner, med stor eftersläpning och många gånger också med brister i den statistiska kva- liteten och täckningen, dröjer det ofta lång tid innan försämringar eller andra avvikelser kan konstateras och förmedlas till allmänheten. Pro- blem identifieras långsamt och korrigeringar i politiken fördröjs. Benchmarking kan leda till att problem både upptäcks och kan åtgärdas i ett tidigare skede.

Genom den snabbt ökade internationaliseringen blir särskilt små länder alltmer beroende av utvecklingen i omvärlden. Den hårdnande konkurrensen mellan länderna om investeringar, kunskapskapital och produktion gör det angeläget att tidigt identifiera de områden där det egna landet släpar efter.

22

Nationella satsningar på t.ex. utbildning kan verka stora i jämförel- se med tidigare satsningar, men visa sig vara relativt små jämfört med vad andra länder samtidigt genomför. Ett lands relativa styrkor och svagheter kan synliggöras endast genom olika typer av benchmarking- studier.

Genom media, ökat resande och fler internationella kontakter av oli- ka slag, får medborgarna större möjligheter att bedöma om det egna landets utveckling står sig väl i jämförelse med andra länders. Med- borgare, företag och andra aktörer i samhället ställer i dag i allt högre grad sina krav och sätter sina mål i förhållande till omvärlden, snarare än till det egna landets historiska utveckling.

Vissa problem som fokuseras i den nationella politiken kan, om de jämförs med andra länder, bedömas som relativa framgångar. Andra problem som bagatelliseras nationellt kan komma att omvärderas efter denna typ av internationella jämförelser.

Varje lands nationella politik är ett långsiktigt experiment med med- borgarnas välstånd och välfärd, låt vara utfört enligt övertygelse och i bästa avsikt. Benchmarking gör det möjligt att upptäcka andra länder, deras system och lösningar som vi eventuellt har något att inspireras av och att lära oss något av.

Varför behöver vi t.ex. i Sverige genomföra egna undersökningar? Många jämförande studier genomförs och publiceras återkommande av de stora internationella organisationerna, exempelvis EU-kommissio- nen och EUROSTAT, OECD och FN med tillhörande underorgan.

Just det faktum att många studier publiceras kan i sig aktualisera be- hovet av att få en sammanfattande, övergripande och för många lätt till- gänglig sammanställning av uppgifterna. Det kan också vara en fördel att denna benchmarking, på samma sätt som i Danmark och Finland, ut- förs inom Regeringskansliet (i Danmark och Finland inom respektive lands Finansdepartement). Om ansvaret för underlag och analys ligger på central förvaltningsnivå kommer uppgiften på ett naturligt sätt att in- tegreras i politikernas och tjänstemännens uppgift att ansvara för olika verksamhetsområden att följa, värdera och rapportera om det egna lan- dets utveckling i förhållande till andra länders. Detta ger ett betydligt mer grundligt och allsidigt underlag än om bedömningarna endast base- ras på nationella underlag och den historiska utvecklingen.

Nederländerna var först med benchmarking på en nationell och sam- manhållen nivå. Danmark och Finland har följt efter. Denna typ av jämförelser kommer på sikt att nå Sverige på olika sätt. Intresseorgani- sationer och andra aktörer åberopar ofta internationella jämförelser som grund för sina krav, exempelvis i skattefrågor. En nationellt sam- manhållen benchmarking är därför en nödvändighet för att på ett mera entydigt sätt jämföra Sverige och andra länder systematiskt och tvärs

23

över en rad olika sektorer. Genom detta kan vi många gånger erhålla en mera nyanserad bild av ”Sverige-läget”, och få till stånd eller bidra till en mera nyanserad debatt i sakfrågor inom olika sektorer.

1.3Benchmarking

Benchmarking har blivit ett populärt begrepp för systematiska jämfö- relser av länders förhållanden och utveckling.

Någon svensk etablerad översättning av termen existerar inte. I ord- boken (Oxford, Advanded Learner’s Dictionary, 3. uppl. 1995) ges ter- men följande definition ”an example of something which is used as a standard or point of reference för making comparisons”. I senaste engelsk-svenska lexika anges ”måttstock”, ”norm”, ”riktlinje” och ”re- ferenspunkt” för att översätta termen. Ursprungligen lär termen ha be- tecknat det märke som sattes i arbetsbänken när man mätte upp tyg i olika längder.

Vad skiljer då benchmarking från den uppsjö av internationella jäm- förelser som ständigt produceras av internationella organisationer, forskningsinstitutioner, intresseorganisationer och statistiska myndig- heter och organ? En grundläggande skillnad är att det handlar om om- fattande och systematiska jämförelser. Så t.ex. när man jämför sjuk- och hälsovården i olika länder görs detta genom att de länder som ingår i benchmarkingstudier inte rangordnas endast i fråga om en variabel utan flera variabler som belyser olika aspekter på sjuk- och hälsovård.

Men framför allt föreligger följande åtta skillnader mellan moderna benchmarkingstudier och annan internationell statistik.

1.Regeringar: Benchmarking sammanställs av de politiskt ansvariga för att medborgarna och deras förtroendevalda skall kunna bedöma det egna landets relativa status och ut- veckling.

2.Egna mål: Till skillnad från internationella statistiska jäm- förelser avser benchmarking att jämföra utvecklingen med landets egna politiska mål.

3.Relevanta jämförelseländer: Jämförelserna görs med de länder som har särskild betydelse för det egna landets eko- nomiska och sociala utveckling.

4.Kvantitativ analys: Benchmarking bygger helt på kvanti- tativa indikatorer och vedertagna nyckeltal.

24

5.Trend och status: Benchmarking innehåller där så är möj- ligt såväl information om landets relativa position som ut- vecklingen över tiden.

6.Allsidighet: I benchmarking analyseras flera områden sam- tidigt med allsidiga mått som hämtas från alla tillgängliga källor. Endast undantagsvis baseras benchmarking på egna undersökningar.

7.Insats och resultat: Där så är möjligt försöker man samti- digt analyseras vilka resurser som används och vilka resul- tat man uppnår

8.Regelbundenhet: För att benchmarking skall vara menings- full måste den upprepas regelbundet för att landet skall kun- na bedöma om åtgärder leder till relativa förbättringar etc.

1.4Den danska rapporten - innehåll och uppläggning

Syfte

Syftena med rapporten Danmark som foregangsland - ett strukturover- vågningssystem för Danmark som publicerades sommaren 1997 var fle- ra (se vidare kap.1 i den danska rapporten). Det kanske främsta syftet var att undersöka och klarlägga Danmarks internationella position inom ett antal områden, som av den danska regeringen bedömts vara av cen- tral betydelse för landets ökade välfärd och välstånd. Ett annat syfte var också att rapporten skulle kunna tjäna som en inspirationskälla med fo- kus på länder av vilka Danmark kanske skulle kunna ha något att lära.

Den danska benchmarkingstudien följde den tradition som utveck- lats t.ex. genom EG:s White Paper on Growth Competitativeness and Employment - samma tradition som utgör grunden för olika OECD-stu- dier, t.ex. Jobs Study.

25

Det innovativa draget i rapporten var, beskriver danskarna, att sam- manställa och strukturera mycket information från en lång rad olika områden och från flera olika statistikkällor.

Samhällssektorerna i studien

För att med bredd kunna positionera Danmark ingick följande sam- hällssektorer eller verksamhetsområden i rapporten: landets makroeko- nomi, arbetsmarknad och sysselsättning, näringslivssektorn, utrikes- handel och direktinvesteringar, skatterna, utbildning och FoU, IT-ut- nyttjandet, infrastrukturen, sjuk- och hälsovård, välfärd och inkomstut- jämning samt miljö- och energiområdet.

Länderurval m.m.

En lång rad indikatorer har använts i den danska rapporten. Danmark har jämförts med en speciell grupp länder, nämligen Tyskland, Sverige, Frankrike, Storbritannien, Nederländerna, USA och Japan. I vissa fall saknas uppgifter för något eller några av dessa länder. Antalet länder i jämförelserna varierar därför.

De länder som jämförs är dock, enligt den danska rapporten, utan tvivel några av världens starkaste - i ekonomiska termer mätt. Inled- ningsvis understryks också i rapporten att det bl.a. av detta skäl inte kan vara ett mål att vara ”bäst” inom alla områden, när det gäller ett li- tet land som Danmark.

På samma sätt förekommer variationer när det gäller det redovisade materialets ålder, i fråga om uppgifter för de olika variablerna inom ett verksamhetsområde. Även när det gäller de olika ländernas uppgifter för samma variabel förekommer att de hänför sig till olika tidpunkter.

Några mättekniska frågeställningar

Metoden användes 1997 för första gången i Danmark. I jämförelse med tidigare internationella studier av samma slag innehåll den danska, dels ett större antal områden, dels fastställdes den danska positionen i för- hållande till målen för verksamheten. Men metoden är inte utan pro- blem. I den danska rapporten framhålls också inledningsvis att det av flera skäl är viktigt att tolka de resultat som presenteras med viss för- siktighet. Detta till följd av bl.a. följande fyra problem.

För det första är tillgängliga data inom många områden av sådant slag att det endast är möjligt att göra approximativa och/eller ofullstän-

26

diga jämförelser. Detta gäller särskilt i fråga om utbildnings-, forsk- nings- och hälsosektorerna.

För det andra påverkas många av indikatorerna av cykliska faktorer. Eftersom rankingsystemet bygger på i huvudsak senast tillgängliga data kan detta spela stor roll. En mer korrekt jämförelse skulle omfatta ett genomsnitt under olika tidsperioder. I viss utsträckning har den sta- tistik som varit tillgänglig för oss haft med dessa uppgifter. Jämförel- serna varierar därför mellan olika områden.

För det tredje bygger undersökningen på historiska data som inte väger in konsekvenserna av politiska beslut m.m. som nyligen fattats.

För det fjärde slutligen, så finns det bland det stora antal indikato- rer som tagits med dels sådana som påverkas av politiska beslut, dels sådana som i praktiken faller utanför ramen för det politiska besluts- fattandet.

1.5Den svenska studiens uppläggning

Utgångspunkten har varit att bygga på den första danska bench- markingrapporten och utifrån samma material försöka bedöma den svenska positionen. Vi har därför utgått från samma indikatorer eller mått som i de danska förlagorna. I många fall har vi dock, bl.a. efter kontakter med berörda fackdepartement kompletterat med ytterligare indikatorer. I några fall har vi också bytt ut det danska materialet till se- nare uppgifter. Det är viktigt att än en gång understryka att vi inte ge- nomfört någon självständig eller djupare analys.

Steg 1 Översättning

Den danska rapporten översattes grovt och variabler där uppgifter an- gående svenska förhållanden saknades uteslöts.

Steg 2 Avgränsningar

Samma verksamhetsområden som i den danska ingår med undantag för avsnittet om offentlig service och myndigheternas uppgifter. Vidare har den områdesvisa redovisningen av målen för verksamheten utgått.

Den danska rapporten inleddes med ett kapitel där en samlad be- skrivning gavs av det danska läget - summerat över samtliga områden (kapitel) som studien innehöll. En sådan samlad redovisning görs inte i den svenska rapporten. Däremot görs på samma sätt som i den danska

27

rapporten en summering för att ange Sveriges position för varje sektor som finns med i rapporten.

Steg 3 Uppdatering och länderurval

Eftersläpningen är ofta lång när det gäller internationell statistik. Det har gått två år sedan den danska benchmarking-studien publicerades varför en rad av uppgifterna rörde första hälften av 1990-talet. Samtliga avsnitt har bearbetats och uppdaterats där så varit möjligt.

När det gäller de uppgifter och tabeller som bygger på det danska fi- nansministeriets egna beräkningar har vi i flertalet fall fått möjlighet att ta del av de uppdateringar som gjorts där. I andra fall exempelvis när redovisningen utgått från OECD-statistik har vi själva gjort uppdate- ringar.

Uppdateringarna är genomförda fram till de källor som publicerats senast i december 1999. Sedan denna stopptid har i vissa fall nya data publicerats som på flera punkter delvis ändrar Sveriges position. I någ- ra fall har vi också kompletterat det danska materialet genom att ta med ytterligare indikatorerer, där statistik funnits tillgänglig och där vi fun- nit att ytterligare statistik skulle bidra till att ge en bredare bild av ett område.

Det kan alltid diskuteras vilka länder som skall ingå i jämförelserna. Utgångspunkten har varit att ha med samma länder som i den danska studien, dvs. Danmark, Sverige, Nederländerna, Tyskland, Frankrike, Storbritannien, USA och Japan.

Om jämförelserna skulle ha begränsats till de beskrivningsvariabler där uppgifter funnits tillgängliga för samtliga dessa länder hade det fö- relegat stora problem att få en bred belysning. Vi har därför på samma sätt som i den danska studien för respektive vald variabel tagit med de länder om vilka uppgifter funnits med i den internationella statistiken. Som nämnts tidigare har detta också medfört att några variabler fått ut- gå då uppgifter om Sverige saknats. Detta gäller främst kapitlet om nä- ringslivet.

Ytterligare en komplicerande faktor gäller såväl denna rapport som i den danska. Det rör till vilket/vilka år som uppgifter finns. Vissa jäm- förelser handlar om uppgifter rörande Sverige och Danmark t.ex. 1997, medan kanske motsvarande uppgifter för Frankrike kan vara något eller några år äldre. Även i detta fall har vi valt att liksom i den danska stu- dien inkludera uppgifter från olika år i samma jämförelser. Detta för- stärker de problem som finns t.ex. med hur jämförelsetidpunkten kan snedvrida bilden med hänsyn till att vissa av indikatorerna i analysen kan vara cykliskt beroende.

28

Steg 4 Granskning m.m.

För att få hjälp med granskning av materialet har vi anlitat kontaktper- soner inom olika områden vid departement och myndigheter. Dessa har granskat utkasten utifrån följande tre frågeställningar:

1.Finns det någon eller några av de indikatorer som ingår i ut- kastet som inte är relevant för att jämföra Sverige med and- ra länder och där svenska förhållanden markant avviker från de danska?

2.Finns det nyare statistik som jämför dessa länder? I vissa fall har vi inte lyckats få fram nyare uppgifter än 1993 alt. 1994. I fråga om underlag som bygger på danska finansmi- nisteriets egna bearbetningar har vi lagt in de senaste som finns tillgängliga. I några fall har man inte uppdaterat de ti- digare uppgifterna.

3.Finns det andra faktorer/indikatorer som borde finnas med och som saknas? Det gäller endast sådana indikatorer där in- ternationell statistik finns tillgänglig och som avser förhål- landen 1995 eller senare.

1.6Det fortsatta arbetet med svensk benchmarking

Föreliggande rapport är, det förtjänar att upprepas än en gång, ett första steg i riktning mot mera kontinuerligt benchmarkingarbete. Utgångs- punkten har varit den danska regeringens rapport från 1997. Nästa steg var i Danmark att utifrån den studien identifiera ett antal områden där mera omfattande analyser behövdes. Ett exempel på sådana fördjupade analyser är bl.a. Kvalitet i uddannelsessystemet, en rapport som gavs ut av de danska utbildnings-, arbetsmarknads-, forsknings-, ekonomi-, nä- rings- och finansministerierna samt statsministeriet.

En iakttagelse som vi gjort under arbetet med den svenska rappor- ten rör också den internationella statistiken, dess användbarhet och kvaliteten i det svenska underlaget. Vi har inte gjort några kostnads- eller resursberäkningar för arbetet i svenska departement och på sven- ska myndigheter för att lämna underlag. Dock kan vi konstatera att be- rörda sektorsmyndigheter mer än en gång ifrågasätter värdet av den

29

statistik som man själv levererar underlaget till. En annan iakttagelse vi gjort är att det inom en del områden saknas uppgifter för just Sverige trots att flertalet andra länder kunnat leverera sådan statistik.

Ett fortsatt arbete med benchmarking förutsätter troligtvis en revi- dering av nuvarande arbetssätt och rutiner för leverans av svensk stati- stik till internationella organisationer som OECD, Eurostatistics m.fl.

30

31

2 Makroekonomiska förutsättningar

Stabila och förutsägbara makroekonomiska villkor är av yttersta vikt, inte minst för ränteutvecklingen och företagens och hushållens kon- sumtions- och investeringsbeslut. De övergripande makroekonomiska förutsättningarna spelar en avgörande roll för ett lands möjligheter att vidmakthålla en gynnsam utveckling i fråga om produktivitet och sys- selsättning.

Finanspolitikens viktigaste mål är att konsolidera statsfinanserna och genom detta säkra ett genomsnittligt överskott över tiden. Härige- nom kan statsskulden minska för att slutligen elimineras helt. Finans- politiken syftar även till att bidra till att dämpa effekterna av i konjunk- turen – men utan att äventyra målet att minska statsskulden.

De makroekonomiska förutsättningarna i Sverige belyses i detta ka- pitel genom följande elva olika indikatorer.

32

Figur 2.1

Sveriges position1

 

 

 

 

 

 

Position

Indikator

Placering

Hänvisning

Över medelnivå

Den offentliga sektorns finansiella

1(8)

Fig. 2.2

 

sparande

 

 

 

Strukturellt finansiellt sparande

1(8)

Fig. 2.3

 

Låg inflation

1(8)

Fig. 2.6

 

 

 

 

Medelnivå

Låg strukturell arbetslöshet

4(7)

Fig. 2.7

 

Bytesbalans

4(8)

Fig. 2.9

 

Låg avkastning på statsobligationer

6(8)

Fig. 2.8

 

 

 

 

Under medelnivå

Offentliga sektorns bruttoskuld

7(8)

Fig. 2.4

 

Näringslivets bruttoinvesteringar

7(8)

Fig. 2.11

 

Totala bruttoinvesteringar

8(8)

Fig. 2.12

 

Låg utlandsskuld

8(8)

Fig. 2.10

 

Lågt skattetryck

8(8)

Fig. 2.5

 

 

 

 

I fråga om tre av dessa indikatorer, låg inflation, strukturellt finan- siellt sparande och den offentliga sektorns finansiella sparande är Sve- rige etta. Sämre är positionen i fråga om skattetrycket och offentliga sektorns bruttoskuld, totala bruttoinvesteringar, utlandsskuldens storlek och storleken på näringslivets bruttoinvesteringar. I fråga om dessa fem indikatorer intar Sverige bottenpositionen.

2.1Den offentliga sektorns finanser, den offentliga skulden och skattetrycket

Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld2, ofta i debatten kallad statsskuld, utgör ett problem genom att stora räntebetalningar kan begränsa det finansiella handlingsutrymmet. Vidare kan en stor bruttoskuld leda till att ränteläget blir högre än i andra länder, vilket i sin tur kan bidra till att bruttoskulden ökar ytterligare. Om utvecklingen går i denna riktning i många länder, kan den internationella räntenivån

1Varje kapitel inleds med en figur som visar en översikt över ”Sveriges position” med hjälp av ett antal olika indikatorer. För närmare förklaring av urvalet av indikatorer – se kapitel 1.

2Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld benämns i den fortsatta framställ- ningen bruttoskuld.

33

också bli högre. När bruttoskulden leder till högre räntor kan investe- ringarna minska och komma att reducera produktionskapaciteten för framtida generationer. Problemet ökar i betydelse i ett läge när de äldre i samhället relativt sett blir allt fler.

Figur 2.2

Den offentliga sektorns finansiella sparande i procent av

 

BNP 1994–98 samt 1998

Procent

av BNP

2

1

0

-1

-2

-3

-4

-5

-6

-7

Sverige Danmark USA Storbrit. Nederl. Tyskland Frankrike Japan

Genomsnittl. värde 1994-98 1998

Källa: OECD, Economic Outlook 1999, tab. 30 samt svenska Finansdepartementets egna beräk- ningar.

I Sverige var 1998 det finansiella sparandet störst. Överskottet upp- gick till 1,9 % av bruttonationalprodukten. Men även Danmark, USA och Storbritannien kunde redovisa ett överskott. Övriga länder – Ne- derländerna, Tyskland, Frankrike och Japan – visade det året under- skott. I Japan uppgick underskottet till 6 % av BNP.

Om vi jämför med genomsnittet för perioden 1994–98 framgår att förändringarna är stora. Samtliga länder hade underskott under perio- den som helhet och Sveriges underskott var störst (4,8 % av BNP). Men också förbättringen var störst i Sverige.

Ett annat sätt att redovisa finanserna är att jämföra det finansiella sparandet, dvs. sedan konjunkturrelaterade effekter dragits bort.

34

Figur 2.3

Strukturellt finansiellt sparande i offentliga sektorn

 

i procent av BNP 1994–98 samt 1998

Procent

av BNP

4

3

2

1

0

-1

-2

-3

-4

-5

-6

Sverige

USA Danmark Storbrit. Tyskland

 

Nederl. Frankrike Japan

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Genomsnitt 1994-98

 

1998

 

 

 

 

 

 

 

Källa: OECD, Economic Outlook 1999, tab. 31 samt svenska Finansdepartementets egna beräk- ningar.

Det strukturella finansiella sparandet framgår av figur 2.3 efter det att konjunkturrelaterade effekter (positiva eller negativa) dragits av.

När man ser till det strukturella finansiella sparandet var Sverige det enda land som 1998 redovisade överskott. Men även räknat på detta sätt hade samtliga länder underskott för perioden 1994-98.

Det bör framhållas att beräkningarna av det s.k. finansiella sparan- det är ganska osäkra, bl.a. beroende på svårigheter att bedöma nivån på den arbetslöshet som inte försvinner i en högkonjunktur.

Ytterligare ett sätt att ange ett lands ekonomiska läge är att mäta den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld i procent av BNP.

35

Figur 2.4

Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld i

 

procent av BNP 1994–98 samt 1998

Procent

 

 

 

 

 

av BNP

 

 

 

 

 

100

 

 

 

 

 

90

 

 

 

 

 

80

 

 

 

 

 

70

 

 

 

 

 

60

 

 

 

 

 

50

 

 

 

 

 

40

 

 

 

 

 

Storbrit. Danmark

USA

Tyskland Frankrike

Nederl.

Sverige

Japan

Genomsnittl. värde 1994-98

1998

 

 

Källa: OECD, Economic Outlook 1999, tab. 31 samt svenska Finansdepartementets egna beräk- ningar.

Av figur 2.4 framgår att den offentliga sektorns konsoliderade brut- toskuld uttryckt i procent av BNP 1998 var störst i Japan (drygt 97 %) och Sverige (närmare 74 %). Endast i Storbritannien utgjorde den mindre än 60 % av BNP.

Jämfört med det genomsnittet för perioden 1994–98 kan konstate- ras, att bruttoskulden mätt på detta sätt 1998 minskade i samtliga län- der, med undantag av Japan, Frankrike och Tyskland. Mest minskade bruttoskulden i Storbritannien och i Sverige; minst i Danmark och i Ne- derländerna.

Vid makroekonomiska jämförelser mellan olika länder är skatte- trycket en av de vanligaste parametrarna.

36

Figur 2.5 Skattetrycket 1995 och 1997

Procent

 

 

 

 

 

 

60

 

 

 

 

 

 

50

 

 

 

 

 

 

40

 

 

 

 

 

 

30

 

 

 

 

 

 

20

 

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

Japan

USA

Storbrit.

Tyskland

Nederl.

Frankrike Danmark

Sverige

 

 

 

1995

1997

 

 

Anm.: Vid internationella jämförelser av skattetrycket måste vissa förbehåll göras för faktorer så- som skillnader i beskattning av pensioner samt omfattningen av den indirekta beskattningen.

Källa: OECD, Revenue Statistics 1965–98

År 1997 var skattetrycket högst i Sverige, där det uppgick till när- mare 52 %, och i Danmark med 49,5 %. Lägst var skattetrycket i Japan och i USA med 29 respektive 30 %. Om man jämför skattetrycket 1995 och 1997 framgår att skatter ökade i samtliga länder utom Tyskland och Nederländerna. Mest ökade skattetrycket i Sverige, från 47,9 till 51,9 %.

37

2.2Inflation, räntor och valutakurser

En stabil och låg inflation är nödvändig för att vidmakthålla en stark valutakurs och låga räntor.

Figur 2.6 Inflation (konsumentpriser) i genomsnitt 1994–98 samt 1998

Procent

 

 

 

 

 

 

 

 

4,0

 

 

 

 

 

 

 

 

3,5

 

 

 

 

 

 

 

 

3,0

 

 

 

 

 

 

 

 

2,5

 

 

 

 

 

 

 

 

2,0

 

 

 

 

 

 

 

 

1,5

 

 

 

 

 

 

 

 

1,0

 

 

 

 

 

 

 

 

0,5

 

 

 

 

 

 

 

 

0,0

 

 

 

 

 

 

 

 

Sverige

Japan

Frankrike

Tyskland

USA

Danmark

Nederl.

Storbrit.

 

 

Genomsnitt 1994-98

1998

 

 

 

Källa: Datastream, Danmarks nationalbank och Danmarks statistik.

År 1998 var inflationen högst i Storbritannien (3,5 %) och lägst i Sverige (0,05 %). Inflationen understeg 1 % i Sverige, Japan och Frankrike.

Vid en jämförelse med genomsnittet för perioden 1994–98 ser vi att inflationen minskat kraftigast i Sverige. Endast i Storbritannien hade inflationen ökat.

Den något divergerande inflationsutvecklingen i dessa länder åter- speglar i viss utsträckning att de befinner sig i olika lägen i konjunktur- cykeln. Ett annat viktigt makroekonomiskt mått är att se efter hur stor arbetslösheten är i ett land.

38

 

 

 

 

 

 

Figur 2.7

Strukturell arbetslöshet 1994–98 samt 1998

 

Procent av

 

 

 

 

 

 

arbetskraften

 

 

 

 

 

 

12

 

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

 

8

 

 

 

 

 

 

6

 

 

 

 

 

 

4

 

 

 

 

 

 

2

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

Nederl.

USA

Danmark

Sverige

Storbrit.

Tyskland

Frankrike

 

 

Genomsnitt 1994-98

1998

 

 

Anm.: Strukturell arbetslöshet sammanställs ur OECD:s NAWRU-indikatorer. NAWRU definie- ras som det arbetslöshetstal som är förenligt med en stabil prisökningstakt.

Källa: OECD, Estimates of the non-accelerating wage rate of unemployment (NAWRU), 1998.

Internationellt sett var den strukturella arbetslösheten med 6,5 % år 1998 måttlig i Sverige. I Nederländerna, USA och Danmark var den lägre mätt i procent av den totala arbetskraften. Om man jämför med genomsnittet för perioden 1994–98 ser vi att den strukturella arbets- lösheten minskat i samtliga länder utom i Sverige (+ 0,4 %) och Tysk- land (+ 0,1 %).

Räntan är ytterligare en vanlig makroekonomisk indikator. Vi har här valt att jämföra den nominella avkastningen på 10-åriga statsobli- gationer.

39

Figur 2.8

Nominell avkastning på 10-åriga statsobligationer

 

1994–98 samt 1998

 

 

 

Procent

 

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

 

8

 

 

 

 

 

 

6

 

 

 

 

 

 

4

 

 

 

 

 

 

2

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

Japan

Tyskland

Nederl.

Frankrike Danmark

Sverige

USA

Storbrit.

 

 

Genomsnitt 1994-98

1998

 

 

Källa: Datastream, Danmarks Statistik och den danska riksbanken.

I samtliga länder var de långa räntorna lägre 1998 jämfört med ge- nomsnittet för perioden 1994–98. Ränteläget var under den tidigare pe- rioden högst i Sverige med 7,9 %. År 1998 hade räntorna minskat med ca 1,5 procentenheter i flertalet länder. Störst var minskningen i Sveri- ge (från 7,9 till 5 %) och i Danmark (från 6,9 till 4,94 %)3.

2.3Bytesbalansen och utlandsskulden

Ett lands utlandsskuld medför fortlöpande ränteutbetalningar till utlan- det, vilket reducerar de disponibla inkomsterna.

Om upplåningen utomlands och kapitalstocken utvecklas likartat, kan de högre räntebetalningarna täckas genom ökad produktion. Om, å andra sidan, utlandsskulden speglar en högre konsumtion än vad lan- dets produktivitet skapat utrymme för (eller investeringarnas räntabi- litet inte täcker räntebördan) kommer utlandsskulden att avspegla en

3 I den danska rapporten förekommer också jämförelser som kursförändringarna gentemot D-marken samt instabiliteten i dessa kursförändringar. Motsvarande uppgifter om den svenska kronans förändringar mot D-marken har inte varit möjliga att ta fram.

40

generationsmässig omfördelning av resurserna till nackdel för kom- mande generationer.

Det kan diskuteras om det är möjligt att göra jämförelser med bytes- balansen som mått. Utfallet av jämförelserna påverkas bl.a. ett lands lä- ge i konjunkturcykeln.

Figur 2.9 Bytesbalansen i procent av BNP 1994–98 samt 1998

Procent av BNP

6

5

4

3

2

1

0

-1

-2

-3

Nederl. Japan Frankrike Sverige Storbrit. Tyskland Danmark USA

Genomsnitt 1994-98 1998

Källa: OECD, Economic Outlook, 1998, tab. 52 samt svenska Finansdepartementets egna beräk- ningar.

År 1998 hade Sverige ett överskott i bytesbalansen på 2,4 %. räknat i procent av BNP. Nederländernas, Japans och Frankrikes överskott var större. Storbritannien hade sammantaget balans i utrikeshandeln såväl under år 1998 som i genomsnitt under perioden 1994–98. I Tyskland, Danmark och USA visade bytesbalensen ett underskott, störst var un- derskottet i USA (25 % av BNP).

Jämfört med genomsnittet för perioden 1994–98 visar USA, Dan- mark och Tyskland och Storbritannien underskott. Överskottet ökade i Japan och Frankrike och minskade i Nederländerna och Sverige. Dan- marks överskott på 0,7 % vändes till ett underskott.

Bytesbalansen bör också värderas i relation till utlandsskulden. Ge- nerellt sett gör en stor utlandsskuld det mer angeläget att uppnå fortlö- pande överskott.

41

Figur 2.10 Utlandsskulden i procent av BNP 1993 och 1997

Procent av BNP

 

 

 

 

 

 

 

 

50

 

 

 

 

 

 

 

 

40

 

 

 

 

 

 

 

 

30

 

 

 

 

 

 

 

 

20

 

 

 

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

 

-10

 

 

 

 

 

 

 

 

-20

 

 

 

 

 

 

 

 

-30

 

 

 

 

 

 

 

 

-40

 

 

 

 

 

 

 

 

Nederl.

Japan

Tyskland

Storbrit.

Frankrike

USA

Danmark

Sverige

 

 

 

1993

1997

 

 

 

Källa: OECD, Economic Outlook, 1998, tab. 52.

Sverige har den högsta utlandsskulden mätt i procent av BNP både 1993 och 1997. Den svenska utlandsskulden uppgick 1997 till 48 % av BNP. Endast i Sverige och USA ökade utlandsskulden mellan 1993 och 1997; i Sverige med drygt 5 procentenheter.

2.4Investeringar

Ett lands välstånd på lång sikt hänger nära samman med storleken av och kvaliteten på det kapital som finns för tillverkning av varor och till- handahållande av tjänster.4 Den takt i vilket nytt kapital och förbättrad teknik införs beror på bruttoinvesteringarnas storlek.

4 En annan viktig faktor i detta sammanhang är humankapitalets storlek och kvalitet – främst arbetskraftens utbildningsnivå; jfr kap. 7.

42

Figur 2.11 Näringslivets bruttoinvesteringar i procent av BNP 1994–98 samt 1998

Procent av BNP 20

15

 

 

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

 

 

5

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

Danmark

Japan

Nederl.

Storbrit.

Tyskland

USA

Sverige

Frankrike

 

 

Genomsnitt 1994-98

1998

 

 

 

Anm.: Bostadsbyggande ingår ej i statistikunderlaget.

Källa: OECD samt svenska Finansdepartementets egna beräkningar.

Näringslivets bruttoinvesteringar var 1998 högst i Danmark och i Sverige och Frankrike. I samtliga länder utom Tyskland och Frankrike var näringslivets bruttoinvesteringarna högre under 1998 än genom- snittet för perioden 1994–98. Ökningen var störst i Danmark och i Sve- rige.

Ett lands totala bruttoinvesteringar är relativt känsliga för konjunk- tursvängningar. Detta innebär att jämförelser under ett enda år kan vara missvisande.

43

Figur 2.12 Totala bruttoinvesteringar i procent av totala BNP 1994–98 samt 1998

Procent av BNP 35

30

25

20

15

10

5

0

Japan Danmark Tyskland Nederl.

USA

Frankrike Storbrit. Sverige

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Genomsnitt 1994-98

 

 

1998

 

 

 

 

 

 

Anm.: Bostadsbyggande ingår ej i statistikunderlaget.

Källa: OECD samt svenska Finansdepartementets egna beräkningar.

De totala investeringar sett i förhållande till BNP är lägst i Sverige. I förhållande till perioden 1994–98 ökade investeringarna i samtliga länder utom i Japan och i Tyskland. Ökningen var störst i Danmark.

44

45

3 Arbetsmarknaden

Hur arbetsmarknaden fungerar och hur flexibel arbetskraften är kan be- ro på faktorer som arbetskraftens utbildningsprofil, lönebildningen, lagstiftningen kring sysselsättningen, konkurrensvillkoren på varu- och tjänstemarknaderna samt arbetslöshetsersättningarna och skattesyste- met.

Arbetslösheten i Sverige har ökat under 1990-talet. Hur har den ut- vecklats under perioden 1991–95 resp. hur tedde sig arbetslösheten år 1995 jämfört med andra länder?

De övergripande målen för den svenska arbetsmarknadspolitiken är att halvera den öppna arbetslösheten till år 2000 och öka sysselsätt- ningsgraden bland befolkningen i åldrarna 20–64 år till 80 procent.

Den svenska arbetsmarknadspolitiken och sysselsättningen belyses i detta kapitel genom följande tjugo olika indikatorer.

46

Figur 3.1

Sveriges position5

 

 

 

 

 

 

Position

Indikator

Placering

Hänvisning

Över

Sysselsättning (arbetskraften) kvinnor

1(8)

Fig. 3.4

medelnivå

Aktiva arbetsmarknadsåtgärder

1(8)

Fig. 3.14

 

Nettoersättning till arbetslösa (män)

1(8)

Fig. 3.18

 

Kort årlig arbetstid

1(8)

Fig. 3.6

 

Sysselsättningen (arbetskraften)

2(8)

Fig. 3.2

 

Sysselsättning bland äldre män

2(8)

Fig. 3.16

 

Sysselsättning bland äldre kvinnor

2(8)

Fig. 3.17

 

 

 

 

Medelnivå

Andelen sysselsatta av befolkningen

3(8)

Fig. 3.5

 

Låg andel lågutbildade

4(8)

Fig. 3.12

 

Hög utbildningsnivå

4(7)

Fig. 3.13

 

Årlig ökning av lönekostnaderna

4(8)

Fig. 3.21

 

Lönekostnad per timme

4(8)

Fig. 3.19

 

Passiva arbetsmarknadsåtgärder

4(8)

Fig. 3.15

 

Timproduktivitetens tillväxt (privat sektor)

4(7)

Fig. 3.20

 

Hög långtidsarbetslöshet

5(8)

Fig. 3.10

 

Sysselsättning (arbetskraften) män

6(8)

Fig. 3.3

 

Arbetslöshet**

6(8)

Fig. 3.7

 

Arbetslöshet***

6(8)

Fig. 3.8

 

 

 

 

Under

Strukturell arbetslöshet

7(8)

Fig. 3.9

medelnivå

Ungdomsarbetslöshet

7(8)

Fig. 3.11

 

 

 

 

Anm.: ** Efter resp. lands egen definition.

*** Gemensam definition

Sju av dessa indikatorer placerar Sverige på toppnivå. Det gäller satsningen på aktiva arbetsmarknadsåtgärder, nettoersättningen till ar- betslösa, sysselsättningsgraden bland kvinnor mellan 55 och 64 år, kort årlig arbetstid, sysselsättningen i arbetskraften mellan 16 och 64 år samt sysselsättningen bland kvinnorna totalt sett.

För elva av de tjugo indikatorerna ligger Sverige på medelnivå. En- dast när det gäller två indikatorer, strukturell arbetslöshet och ung- domsarbetslöshet ligger Sverige klart efter övriga länder.

5 Varje kapitel inleds med en figur som visar en översikt över ”Sveriges position” med hjälp av flera olika indikatorer. För närmare förklaring av urvalet av indikatorer se kapitel 1.

47

3.1Arbete och sysselsättning

Sysselsättning kan definieras på flera olika sätt. Det första mått som vi använder här och benämner sysselsättning, visar hur stor del av befolk- ningen mellan 16 och 66 år som har arbete (fig.3.2–3.4). Den utgör en grov måttstock på i vilken utsträckning sysselsättningen kunnat upprätt- hållas och arbetslösheten hållas tillbaka. Det svenska samhället – med dess välfärdsförmåner och där relativt många är mottagare av olika ty- per av transfereringar från den offentliga sektorn – förutsätter hög sys- selsättning. Ökad sysselsättning – och minskad arbetslöshet – är av grundläggande betydelse för att bibehålla och utveckla välfärden.

Figur 3.2

Sysselsättningen i arbetskraften 1993–97 samt 1998

Procent

 

100

 

80

 

60

 

40

 

20

 

0

 

Danmark Sverige

USA

Storbrit. Nederl.

Japan Tyskland Frankrike

Genomsnittl. värde 1993-97 1998

Anm.: Sysselsättningsfrekvensen (Labour force participation rate) speglar andelen sysselsatta av den totala arbetskraften mellan 15 och 64 år (för Storbritannien, Sverige och USA 16–64 år).

Källa: OECD, Employment Outlook – June 1999, s. 225.

Sysselsättningen, räknat på arbetskraften, var 1998 högst i Danmark (79,3 %) och Sverige (78,1) och lägst i Frankrike (67,4 %) och Tysk- land (70,1%). Om vi jämför med genomsnittet för perioden 1993–97, framgår att sysselsättningen ökat i Sverige, USA, Nederländerna, Japan

48

och Frankrike. Ökningen är liten utom i Nederländerna, där sysselsätt- ningen ökat från 69,4 till 72,9 %.

I Danmark Storbritannien och Tyskland minskade sysselsättningen något. Det kan också vara av intresse att se hur sysselsättningen varie- rar mellan kvinnor och män i de olika länderna.

Figur 3.3

Sysselsättningen i arbetskraften (män) 1993–97 samt

 

1998

 

 

 

Procent

 

 

 

 

100

 

 

 

 

80

 

 

 

 

60

 

 

 

 

40

 

 

 

 

20

 

 

 

 

0

 

 

 

 

Japan

USA

Storbrit. Danmark Nederl.

Sverige

Tyskland Frankrike

 

 

Genomsnittl. värde 1993-97

1998

 

Anm.: Figur 3.3 speglar andelen sysselsatta män som ingår i den totala arbetskraften (Labour force participation rate) mellan 15 och 64 år (för Storbritannien, Sverige och USA 16–64 år).

Källa: OECD; Employment Outlook – June 1999, s. 226.

Av ovanstående diagram framgår att Sverige låg på mellannivå när det gäller den manliga arbetskraften (81 %). Endast i Tyskland och Frankrike var sysselsättningen lägre. Men skillnaderna är relativt små. Jämfört med genomsnittet för perioden 1993–97 framgår att i Japan, Nederländerna, Sverige och Frankrike ökade sysselsättningen bland männen. I USA, Storbritannien och Tyskland minskade den i stället.

49

Figur 3.4

Sysselsättningen i arbetskraften (kvinnor) 1993–97 samt

 

1998

Procent

 

100

 

80

 

60

 

40

 

20

 

0

 

Sverige Danmark USA Storbrit. Nederl. Tyskland Frankrike Japan

Genomsnittl. värde 1993-97 1998

Anm.: Figur 3.4 speglar andelen sysselsatta kvinnor som ingår i den totala arbetskraften (Labour force participation rate) mellan 15 och 64 år (för Storbritannien, Sverige och USA 16–64 år).

Källa: OECD; Employment Outlook – June 1999, s. 227.

När det gäller kvinnornas sysselsättning framgår att den var högst i Sverige och i Danmark med 76 respektive 75 %. Två förklaringar som ofta åberopas till detta är dels den svenska familjepolitiken som gör det lättare för kvinnor att arbeta, dels den stora offentliga sektorn som er- bjuder många kvinnor arbete. Jämfört med perioden 1993–97 var för- ändringarna genomgående små.

Sammantaget under 1998 var sysselsättningen 78,1 %. Uppdelat på män och kvinnor var den 80,7 % respektive 75,5 %. Om vi jämför Sve- rige med de andra länderna finner vi att sysselsättningen var hög för kvinnor och relativt låg för männen.

Men det är också intressant att jämföra andelen sysselsatta i den to- tala befolkningen mellan 15 och 64 år, inte bara av vad som brukar de- finieras som arbetskraft.

50

 

 

 

 

 

 

Figur 3.5

Andelen sysselsatta av befolkningen 1993–97 samt 1998

Procent

 

 

 

 

 

 

100

 

 

 

 

 

 

80

 

 

 

 

 

 

60

 

 

 

 

 

 

40

 

 

 

 

 

 

20

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

Danmark

USA

Sverige

Storbrit.

Nederl.

Japan

Tyskland Frankrike

 

 

Genomsnitt 1993-97

1998

 

 

Anm.: Figur 3.5 speglar andelen sysselsatta (employment/population ratio) av den totala befolk- ningen mellan 15 och 64 år (för Storbritannien, Sverige och USA 16–64 år).

Källa: OECD, Employment Outlook – June 1999, s. 225.

Sysselsättningsnivån låg 1998 i Sverige på mellannivå (71,5 %) och hade sjunkit ett par promille jämfört med perioden 1993–1997. I Dan- mark var den högst, något över den i USA. Sverige är jämte Tyskland det enda land där andelen sysselsatta minskat något.

Andelen sysselsatta varierade 1997 mellan 75 % (Danmark) och 59 % (Frankrike). Skillnaderna är relativt små, men i Tyskland och Frankrike var färre än två tredjedelar av befolkningen sysselsatt.

Den genomsnittliga arbetstiden för löntagare är en annan indikator på sysselsättning och arbetsmarknadspolitik.

51

Figur 3.6

Genomsnittlig årlig arbetstid för löntagare 1993– 97 samt

 

1998

Tim. per år 2000

1800

 

 

 

 

 

 

1600

 

 

 

 

 

 

1400

 

 

 

 

 

 

1200

 

 

 

 

 

 

1000

 

 

 

 

 

 

Sverige

Tyskland

Frankrike

Storbrit.

Japan

USA

 

 

Genomsnitt 1993-97

1998

 

 

Anm.: Sysselsättningsfrekvensen speglar andelen sysselsatta av den totala arbetskraften mellan 15 och 64 år (för Storbritannien, Sverige och USA 16–64 år).

Källa: OECD, Employment Outlook – June 1999, s. 225.

Den genomsnittliga arbetstiden per år var 1998 kortast i Sverige med 1 551 arbetstimmar och högst i USA med 1 957 timmar. Om vi jämför med genomsnittet för perioden 1993–97 finner vi att föränd- ringarna är små. I Frankrike, Tyskland och USA har arbetstiden min- skat något men i Sverige, Storbritannien och Japan har den däremot ökat. Ökningen var störst i Sverige.

3.2Arbetslöshet

Hög arbetslöshet medför, utöver kostnader för den arbetslöse, även en betydande påfrestning för samhällsekonomin. Arbetslöshet kan defi- nieras på olika sätt och många länder har en egen definition. I detta av- snitt redovisas därför både en jämförelse baserad på de olika ländernas egna definitioner (fig. 3.7) och en baserad på en av OECD framtagen gemensam definition av den öppna arbetslösheten (fig. 3.8).

52

Figur 3.7 Arbetslösheten (nationella definitioner) 1994–98 samt 1998

Procent av

 

 

 

 

 

 

 

arbetskraften

 

 

 

 

 

 

 

14

 

 

 

 

 

 

 

12

 

 

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

 

 

8

 

 

 

 

 

 

 

6

 

 

 

 

 

 

 

4

 

 

 

 

 

 

 

2

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

Japan

Nederl.

USA

Storbrit.

Danmark

Sverige

Tyskland

Frankrike

 

 

Genomsnittl. värde 1994-98

1998

 

 

Källa: OECD, Economic Outlook 1999, s. 215.

Arbetslösheten i Sverige, räknat efter respektive lands nationella de- finition befann sig 1998 på medelnivå internationellt sett, med 6,5 % av arbetskraften arbetslös. Lägst var arbetslösheten i Japan (4,1 %) och högst i Tyskland (9,3). Om man jämför med den genomsnittliga arbets- lösheten under perioden 1994–98 sjönk arbetslösheten i samtliga länder med undantag av Japan och Tyskland.

Hur stora är egentligen skillnaderna mellan de nationella definitio- nerna på arbetslöshet? Svaret framgår när man jämför med fig. 3.8.

53

Figur 3.8

Arbetslösheten 1994–98 samt 1998

 

 

Procent av

 

 

 

 

 

 

arbetskraften

 

 

 

 

 

 

14

 

 

 

 

 

 

12

 

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

 

8

 

 

 

 

 

 

6

 

 

 

 

 

 

4

 

 

 

 

 

 

2

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

Nederl.

Japan

USA

Danmark Storbrit.

Sverige

Tyskland

Frankrike

 

 

Genomsnittl. värde 1994-98

1998

 

 

Källa: OECD, Employment Outlook – June 1999, s. 224 (Standardised unemployment rates in 25 OECD countries).

Med gemensam definition av arbetslöshet hamnar Sverige på sjätte plats, på samma plats som när arbetslösheten anges med respektive lands definition. Med nationell definition uppgick den svenska arbets- lösheten 1998 till 6,5 %, med gemensam definition till 8,3 %. Även i detta fall blir arbetslösheten högre i Tyskland och Frankrike 1998. Bland annat för Danmark ter sig arbetslösheten lägre med gemensam definition.

Ytterligare ett sätt att ange ett lands arbetslöshetsnivå är att utgå från den strukturella arbetslösheten.

54

 

 

 

 

 

 

 

Figur 3.9

Strukturell arbetslöshet 1993 och 1998

 

 

Procent av

 

 

 

 

 

 

 

arbetskraften

 

 

 

 

 

 

 

14

 

 

 

 

 

 

 

12

 

 

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

 

 

8

 

 

 

 

 

 

 

6

 

 

 

 

 

 

 

4

 

 

 

 

 

 

 

2

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

Japan

Nederl.

USA

Danmark Storbrit.

Tyskland

Sverige

Frankrike

 

 

 

1993

1998

 

 

 

Anm.: Strukturell arbetslöshet sammanställs ur OECD:s NAWRU-indikatorer. NAWRU definie- ras som det arbetslöshetstal som är förenligt med en stabil prisökningstakt.

Källa: OECD samt beräkningar från det danska finansministeriet.

Den strukturella arbetslösheten var 1998 högst i Frankrike (9,5 %) och Sverige (8,8 %). Jämfört med 1993 hade den sjunkit i Danmark, Nederländerna och Storbritannien. I Japan och Frankrike hade den en- dast minskat marginellt. I Sverige och Tyskland hade den ökat. Ökning- en av den strukturella arbetslösheten var störst i Sverige, där den ökat från 6,4 till 8,8 %.

Ökningen av den strukturella arbetslösheten i Sverige från 1993 till 1998 uppgick till 2,4 % procentenheter – från 6,4 % till 8,8 %. Inte i något annat land var ökningen lika stor. Danmark hade under samma period den största minskningen med 2,4 procentenheter – från 8,5 % till 6,1 %.

Långtidsarbetslöshet skapar särskilda problem för dem som drabbas liksom för arbetsmarknadens funktionsförmåga. En enskild arbetslös riskerar att förlora kontakten med arbetsmarknaden. Ju längre tid som går, desto mindre är sannolikheten att klara av att åter anpassa sig till normala löne- och arbetsvillkor.

55

Figur 3.10

Långtidsarbetslösheten 1994–97 samt 1995 och 1998

Procent

 

 

 

 

 

 

60

 

 

 

 

 

 

50

 

 

 

 

 

 

40

 

 

 

 

 

 

30

 

 

 

 

 

 

20

 

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

USA

Japan

Danmark Storbrit.

Sverige Frankrike

Nederl.

Tyskland

 

Genomsnittl. värde 1994-97

1995

1998

 

 

Anm.: Långtidsarbetslösheten är definierad som en sammanhängande arbetslöshetsperiod om 12 månader eller längre. Det kan vara förenat med viss osäkerhet att jämföra olika arbetslöshetspe- rioder – bl.a. om dessa avbryts av tjänstledighet, semester, arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller annan tillfällig verksamhet.

Uppgifter för Danmark, Frankrike, Tyskland, Japan och Nederländerna omfattar arbetslösa över 15 år, för Storbritannien och USA arbetslösa över 16 år samt för Sverige arbetslösa i åldersgrup- pen 16–64 år. Det statistiska underlaget avseende Sverige och USA baseras på månatliga sam- manställningar. Uppgifter för övriga länder baseras på årliga periodiska sammanställningar, vilket för Danmark omfattar perioden april–maj, för Frankrike mars månad, för Tyskland och Japan ap- ril månad samt för Nederländerna och Storbritannien perioden mars–maj.

Källa: OECD, Employment Outlook – June 1998, s. 208 samt Employment Outlook – June 1999, s. 242.

Andelen långtidsarbetslösa (av samtliga arbetslösa) hade 1998 jäm- fört med 1995 ökat i samtliga länder utom i USA och i Storbritannien. Om man ser till den genomsnittliga långtidsarbetslösheten under perio- den 1994–97 var den lägst i USA (10 %), Japan (19,4 %) och Sverige (20 %). År 1998 hade den svenska långtidsarbetslösheten ökat till 33,5 %. Högst var den dock i Tyskland, där mer än hälften av de ar- betslösa var långtidsarbetslösa.

Ett vanligt mål för arbetsmarknads- och sysselsättningspolitiken är att ungdomsarbetslösheten skall vara låg. Men det skall också säker- ställas att ungdomar under perioder av arbetslöshet verkligen utnyttjar tiden för vidareutbildning för att underlätta inträdet eller återinträdet på arbetsmarknaden.

56

 

 

 

 

 

 

 

Figur 3.11

Ungdomsarbetslösheten 1994–97 samt 1998

 

Procent

 

 

 

 

 

 

 

30

 

 

 

 

 

 

 

25

 

 

 

 

 

 

 

20

 

 

 

 

 

 

 

15

 

 

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

 

 

5

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

Danmark

Japan

Nederl.

Tyskland

USA

Storbrit.

Sverige

Frankrike

 

 

Genomsnittl. värde 1994-97

1998

 

 

Källa: OECD, Employment Outlook – June 1999, s. 228–230.

Ungdomsarbetslösheten var 1998 lägst i Danmark (7,2 %) och Ja- pan (7,7 %). Högst var den i Frankrike (25,4 %) och i Sverige (16,8 %). Jämfört med genomsnittet för perioden 1994–97, hade den ökat i Japan, Tyskland, Storbritannien och Sverige.

Lärlingssystemen anges ofta som ett skäl varför ungdomsarbetslös- heten är relativt låg i Danmark och Tyskland. Som en del av t.ex. det danska reformarbetet på arbetsmarknadsområdet har särskilda insatser för ungdomar under 25 år ingått, vilket bl.a. innebär att unga utan ar- betslivserfarenhet eller utbildning, efter sex månaders arbetslöshet har både rätt och skyldighet att genomgå utbildning under minst 18 måna- der. Genom detta kan risken minska för att arbetslösa ungdomar passi- viseras och därmed riskerar att tidigt hamna utanför arbetsmarknaden.

57

3.3Arbetskraftens utbildningsnivå

Hög utbildningsnivå anges ofta som en förutsättning för att samhället skall kunna ha hög välfärd. Vidare kan den arbetslöshet som uppstår, till följd av obalans mellan utbud och efterfrågan inom vissa yrkeskate- gorier, reduceras genom en ändamålsenlig och väl fungerande utbild- ningsstrategi. Uppstår obalans i utbud och efterfrågan på arbetsmark- naden kan detta generellt sett vara ett tecken på bristande flexibilitet.

Figur 3.12 Befolkningen fördelad efter lägsta utbildningsnivå 1996

Procent

100%

80%

60%

40%

 

 

 

 

 

 

20%

 

 

 

 

 

 

0%

 

 

 

 

 

 

USA

Tyskland

Storbrit.

Sverige

Danmark

Nederl.

Frankrike

Grundskola Gymnasium Kortare vidareutb. Universitet

Anm.: Uppgifterna avser åldersgruppen 25–64 år. Uppgifter om korta/medellånga utbildningar saknas för Nederländerna, för Japan saknas uppgifter helt.

Källa: OECD, Education at a Glance – 1998, s. 43.

Cirka en fjärdedel av svenskar i arbetsför ålder hade 1996 endast grundskoleutbildning. I USA, Tyskland och Storbritannien var det färre som enbart har grundskola. Sett till utbildning på högskolenivå låg an- delen i Sverige på (13 %), lägre än i USA (26 %), Nederländerna (23 %) och Danmark (15 %). Frankrike redovisade lägst andel högsko-

58

leutbildade medan Tyskland och Storbritannien låg på samma nivå som Sverige.7

Figur 3.13 Andel av arbetskraften med gymnasiekompetens (motsv.) efter ålder 1996

Procent

100

80

60

40

20

0

USA Tyskland Storbrit. Sverige Danmark Nederl. Frankrike 25-34 år 35-44 år 45-54 år 55-64 år

Anm.: Gymnasieskola inkluderar gymnasieskola samt handels- resp. tekniskt gymnasium (motsv.) Uppgifter saknas för Japan.

Källa: OECD, Education at a Glance – 1998, s. 44.

I Sverige hade 1996 83 % av ungdomarna i åldern 25–34 år genom- gått gymnasie- eller yrkesutbildningar, vilket är färre än i Tyskland och USA. I Danmark, Nederländerna och Frankrike är det betydligt färre som fullföljde gymnasie- eller yrkesutbildningen än i Sverige. I samtli- ga länder hade fler i gruppen 25–34 år gymnasieutbildning jämfört med övriga åldersgrupper.

7 I den danska förlagan ingår också uppgifter om hur stor andel av företagen som sva- rar för vidareutbildning. Då motsvarande uppgifter om Sverige saknas, har redovis- ningen utgått.

59

3.4Aktiv arbetsmarknadspolitik

I de nordiska länderna har man traditionellt sett fört en aktiv arbets- marknadspolitik. Betydande resurser har avsatts för detta framför allt i Sverige.

Figur 3.14 Offentliga medel för aktiva arbetsmarknadsåtgärder i procent av BNP 1994–97 samt 1998

Procent

 

 

 

 

 

 

 

3,0

 

 

 

 

 

 

 

2,5

 

 

 

 

 

 

 

2,0

 

 

 

 

 

 

 

1,5

 

 

 

 

 

 

 

1,0

 

 

 

 

 

 

 

0,5

 

 

 

 

 

 

 

0,0

 

 

 

 

 

 

 

Sverige

Danmark

Nederl.

Frankrike

Tyskland

Storbrit.

USA

Japan

 

 

Genomsnitt 1994-97

1998

 

 

 

Anm.: Uppgifterna för Frankrike och Storbritannien avser 1997. Uppgifterna för Japan och USA avser1997–98.

Källa: OECD, Employment Outlook – June 1998, s. 211–218 samt Employment Outlook – June 1999, s. 245–252.

Satsningarna på aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder, räknat i procent av BNP, hade 1998 minskat i flertalet länder jämfört med pe- rioden 1994–97. Det bör dock påpekas att olika typer av aktiva arbets- marknadsåtgärder är särskilt känsliga för konjunktursvängningar.

Den svenska minskningen är störst och tydligast, från 2,6 till 2,0 %. I Nederländerna, Danmark och Frankrike hade dessa satsningar där- emot ökat.

Hur satsningarna på passiva arbetsmarknadsåtgärder framgår av fi- gur 3.15.

60

Figur 3.15 Offentliga medel för passiva arbetsmarknadsåtgärder i procent av BNP 1994–97 samt 1998

Procent

 

 

 

 

 

 

 

5

 

 

 

 

 

 

 

4

 

 

 

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

2

 

 

 

 

 

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

Danmark

Nederl.

Tyskland

Sverige

Frankrike

Storbrit.

Japan

USA

 

 

Genomsnitt 1994-97

1998

 

 

 

Anm.: Uppgifter för Frankrike och Storbritannien avser 1997. Uppgifter för Japan och USA avser 1997–98

Källa: OECD, Employment Outlook – June 1998, s. 211–218 samt Employment Outlook – June 1999, s. 245–252.

Det visar sig att även satsningarna på passiva arbetsmarknadsåtgär- der mätt i procent av BNP hade minskat i samtliga länder, utom i Japan där satsningarna ökat något. I Sverige hade de 1998 minskat från 2,4 till 1,9 % jämfört med genomsnittet för perioden 1994–97. Danmark följt av Nederländerna satsade mest på passiva arbetsmarknadsåtgär- der.

Parallellt med att uppmärksamheten ökat i fråga om arbetslöshetens utveckling och strukturella förhållanden på arbetsmarknaden, har in- tresset också riktats mot grupper av icke-anställda och det faktum att allt fler inte räknas till arbetsmarknaden. Orsaken är bland annat att det inom i stort sett alla OECD-länder funnits en tendens till att människor går i pension allt tidigare. Mot bakgrund av den demografiska utveck- lingen leder detta på sikt till att risken ökar för att försörjningsbördan för de yrkesverksamma blir större.

Av figurerna 3.16 och 3.17 framgår hur stor andel av befolkningen i åldern 55–64 år, såväl kvinnor som män, som var yrkesverksamma 1990, 1994 och 1998.

 

61

Figur 3.16

Andelen yrkesverksamma män i åldern 55–64 år 1990, 1994

 

och 1998

Procent

 

80

 

60

 

40

 

20

 

0

 

USA

Sverige Japan Danmark Storbrit. Tyskland Nederl. Frankrike

1990 1994 1998

Källa: OECD, Employment Outlook – June 1998, s. 197–199 samt OECD, Employment Outlook – June 1999, s. 231–233.

Sysselsättningen bland män mellan 55–64 år ökade från 1990 till 1998 i samtliga länder utom i Sverige. År 1990 var 69 % yrkesverk- samma här. År 1994 hade det minskat till 62 %, men 1998 hade trenden vänt och 66 % av männen var yrkesverksamma.

År 1990 var de svenska männen i denna åldergrupp yrkesverksam- ma i högre utsträckning än i något av de andra länderna. Fyra år senare låg Sverige tvåa, endast i USA var något fler yrkesverksamma. I Tysk- land, Nederländerna och Frankrike var mindre än hälften av männen mellan 55 och 64 år yrkesverksamma.

Om man studerar förändringarna i sysselsättningen för äldre män från 1994 till 1998 finner man att sysselsättningen ökat i samtliga län- der. Dessa förändringar skall bl.a. ses mot bakgrund av eller kanske trots förbättrade avgångsvederlag, sänkt pensionsålder, ökade möjlig- heter till sjukpensionering m.m. I vissa länder som t.ex. Tyskland har dock pensionsåldern höjts under perioden.

62

 

Figur 3.17

Andelen yrkesverksamma kvinnor i åldern 55–64 år

 

1990, 1994 och 1998

Procent

 

80

 

60

 

40

 

20

 

0

 

USA

Sverige Japan Danmark Storbrit. Tyskland Nederl. Frankrike

1990 1994 1998

Källa: OECD, Employment Outlook – June 1998, s. 200–202 samt Employment Outlook – June 1999, s. 234–236.

I motsats till sysselsättningsutvecklingen för män har sysselsätt- ningen för kvinnor mellan 55–64 år generellt sett ökat under 1990-talet, frånsett Danmark och Frankrike, där den minskat något. En förklaring kan vara att en tidigare tillbakagång på arbetsmarknaden uppvägts av en generationsväxling, då yngre kvinnor i allmänhet förvärvsarbetar i högre utsträckning nu än tidigare.

Utvecklingen i Sverige avviker dock i flera avseenden. År 1990 var närmare 2/3 av kvinnorna yrkesverksamma, jämfört med 60 % år 1998. Denna nedgång i sysselsättningen för äldre kvinnor till trots var Sveri- ge 1998 det land med den högsta förvärvsfrekvensen för kvinnor.

63

3.5Ersättningsnivåer, anställningstrygghet och lönekostnader

Ersättningsnivåerna eller kompensationsgraden visar omfattningen av arbetslöshetsunderstöd i förhållande till tidigare inkomst. Tillgängliga uppgifter rör 1994–95. Tyvärr saknas senare uppgifter för samtliga län- der.

Figur 3.18 Brutto- och nettokompensationsgrad för en ensam- stående 40-årig industriarbetare under första arbetslöshetsåret 1994–95

0 ,9

 

 

 

 

 

 

 

 

0 ,8

 

 

 

 

 

 

 

 

0 ,7

 

 

 

 

 

 

 

 

0 ,6

 

 

 

 

 

 

 

 

0 ,5

 

 

 

 

 

 

 

 

0 ,4

 

 

 

 

 

 

 

 

0 ,3

 

 

 

 

 

 

 

 

0 ,2

 

 

 

 

 

 

 

 

0 ,1

 

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

 

S v e rig e

Da n ma rk

Fra n krike

Ne d e r l.

Ja p a n

Ty s kla n d

US A

S to rb r it.

 

 

B r u tto

Ne tto

 

 

 

 

Anm.: Lönenivån anges som genomsnittet för den genomsnittlige industriarbetaren. Nettoersätt- ningsgraden är beräknad utifrån transfereringsinkomsten efter skatt plus bostadsbidrag i förhål- lande till löneinkomsten efter skatt och bidrag. Hyran antas svara för 20 % av en genomsnittlig in- dustriarbetares inkomst.

Källa: Martin, John P., Measures of replacement rates for the purpose of international compar- sons: a note. OECD Economic Studies No. 26 1996/1.

I Sverige, Nederländerna, Frankrike och Danmark var ersättnings- nivåerna vid arbetslöshet 1994–95 relativt höga, vilket kan tolkas som att den ekonomiska motivationen att söka arbete kan vara svagare än i andra länder. Omvänt kan höga ersättningsnivåer medverka till att ar- betskraften i högre grad blir mer flexibel mellan branscher då omkost- naderna vid en temporär friställning i samband med övergång till annat arbete inte riskerar att bli alltför omfattande.

En annan indikator som ofta används för att jämföra sysselsättning och arbetsmarknad i olika länder är de genomsnittliga timlönekostna- derna.

64

Figur 3.19 Genomsnittlig lönekostnad per timme i danska kronor 1991–95 samt 1995

Timlön i DKK

200

180

160

140

120

100

80

60

40

20

0 Storbrit.

USA

Frankrike Sverige

Nederl.

Japan

Danmark Tyskland

Genomsnittl. värde 1991-95

1995

 

 

Anm.: Uppgifter saknas för Danmark för perioden 1992–93.

Källa: SAF, Wages and total labour cost for workers, International Survey, November 1996.

År 1995 var timlönekostnaderna lägst i Storbritannien och i USA och högst i Tyskland och i Danmark. Jämfört med genomsnittet för pe- rioden 1991–95 hade de ökat i samtliga länder utom i Sverige, Storbri- tannien och USA. De minskade kostnaderna i dessa länder kan bl.a. be- ro på att värdet av dessa länders valutor sjunkit. Lönekostnaderna per arbetstimme i Danmark låg i nivå med den i Nederländerna och Japan, men klart under motsvarande nivå i Tyskland.

Lönekostnaderna kan i huvudsak ses som en indikator på ländernas makroekonomiska läge. En förklaring till nivån kan vara att den förda makroekonomiska politiken inte har anpassats till den aktuella arbets- löshetsnivån. Lönekostnaderna kan också ha ökat till följd av en stark valutakurs. En sådan utveckling speglas primärt i goda resultat på and- ra områden, som betalningsbalans och offentliga finanser. Slutligen kan löneomkostnaderna avspegla arbetskraftens produktivitet och därmed landets relativa välstånd. En hög löneomkostnadsnivå kan med andra ord vara resultatet av goda konkurrensförutsättningar (hög produktivi- tet) och inte nödvändigtvis en orsak till det motsatta.

65

Figur 3.20 Timproduktivitetens tillväxt i den privata sektorn 1970–74, 1980–86 samt 1992–95

Procent

 

 

 

 

 

 

 

7,0

 

 

 

 

 

 

 

6,0

 

 

 

 

 

 

 

5,0

 

 

 

 

 

 

 

4,0

 

 

 

 

 

 

 

3,0

 

 

 

 

 

 

 

2,0

 

 

 

 

 

 

 

1,0

 

 

 

 

 

 

 

0,0

 

 

 

 

 

 

 

Danmark

Tyskland

Frankrike

Sverige

Storbrit.

Japan

Nederl.

USA

 

 

1970-74

1980-86

1992-95

 

 

Källa: ADAM databank, ISDB 1997 (OECD), Labour Force Survey 1995 (Eurostat), Hunt (1998), Hours Reductions as Work-Sharing, Brookings Papers on Economic Activity, Bureau of Labour Statistics (USA), Danmarks Statistik (div. Årgångar) samt beräkningar av det danska finansministeriet.

Timlönekostnader påverkas inte av att arbetskraftens produktivitet kan variera. Om vi i stället ser till ökningen av produktiviteten per tim- me hamnar Sverige på samma nivå som Storbritannien och Frankrike. Japan och Nederländerna visade 1992–1995 en motsvarande lägre ök- ning av produktiviteten per timme i den privata sektorn medan produk- tiviteten per timme var oförändrad i USA. Produktivitetstalen ökade mest i Danmark och Tyskland.

Om vi jämför med tidigare perioder finner vi att produktivitetstill- växten för samtliga länder var högst under perioden 1970–72. Timpro- duktionen avspeglar en rad förhållanden, bl.a. produktionsprocessens och kapitalrörelsens effektivitet samt arbetskraftens utbildning. Sam- mantaget med avseende på timlönekostnader och produktivitet, hade USA de lägsta lönekostnaderna per producerad enhet.

66

Figur 3.21 Genomsnittlig årlig tillväxt i lönekostnader per producerad enhet (i lokal valuta) korrigerat efter valutakursförändringar i genomsnitt för perioden 1991–95

Procent

12

10

8

6

4

2

0

-2

-4

Danmark Japan Frankrike Sverige Nederl. Storbrit. USA Tyskland

Lokal valuta Valutakorrigerat

Källa: OECD, Outlook-databasen och det danska finansministeriets beräkningar.

Om vi ser till den genomsnittliga tillväxten av lönekostnader (exkl. valutakorrigeringar) för perioden 1991–95 hamnade Sverige på mellan- nivå. Lägst löneökningar hade Danmark och Japan; högst USA och Tyskland.

67

4 Näringslivet

En förutsättning för ökad produktivitet och ökad sysselsättning är ett dynamiskt näringsliv, som kan anpassa sig till förändrade villkor, in- klusive teknologiska framsteg och förändringar vad avser bl.a. interna- tionell konkurrens.

Gynnsamma grundvillkor för näringslivet som stabila makroeko- nomiska förutsättningar, en effektiv och modern företagspolitik, liksom en välfungerande offentlig sektor är av stor vikt.

Hur det svenska näringslivet och näringspolitiken hävdar sig inter- nationellt beskrivs i detta kapitel genom tolv olika indikatorer.

Figur 4.1

Sveriges position8

 

 

 

 

 

 

Position

Indikatorer

Placering

Hänvisning

Över

Näringslivets FoU-utgifter

1(8)

Fig. 4.2

medelnivå

Offentliga FoU-utgifter

2(8)

Fig. 4.3

 

Låg arbetskraftskostnad

2(7)

Fig. 4.10

 

 

 

 

Medelnivå

Nettotillskott av arbetstillfällen

3(6)

Fig. 4.6

 

Nya arbetstillfällen i nya företag

3(6)

Fig. 4.7

 

Nya företags överlevnadsförmåga

3(5)

Fig. 4.8

 

Eget kapital i företagen

3(6)

Fig. 4.19

 

Sysselsättning (kvalificerad arbetskraft)

4(7)

Fig. 4.5

 

Sysselsättning inom högteknologisk industri

5(7)

Fig. 4.4

 

Bankernas räntemarginaler

6(8)

Fig. 4.9

 

 

 

 

Under

Kapitalkostnadernas effekter

7(7)

Fig. 4.12

medelnivå

Ägarkoncentration inom finanssektorn

8(8)

Fig. 4.11

 

 

 

 

Endast i ett fall – när det gäller hög ägarkoncentration inom finans- sektorn – ligger Sverige under medelnivå. I fråga om fyra indikatorer är

8 Varje kapitel inleds med en figur som visar en översikt över ”Sveriges position” med hjälp av flera olika indikatorer. För närmare förklaring av urvalet av indikatorer se kapitel 1.

68

Sverige ledande, t.ex. när det gäller samhällets satsningar på FoU. Vi- dare är inflationen låg och lönerna låga.

Bristande konkurrens kan minska företagens kostnadsmedvetande, påverka kvaliteten på varor och tjänster och medföra otillräcklig för- nyelse av produktionen och produkterna.

Konkurrensen påverkas inte bara av marknadsrelaterade villkor, utan också av omfattningen och utformningen av samhällets reglering av och stöd till näringslivet.

Företagen måste också kunna få tillgång till kapital för att omsätta goda idéer i praktiken och för den långsiktiga planeringen. Det är där- för viktigt att finansmarknaden effektivt kan tillhandahålla kapital.

4.1Innovationer och tillgång till kunskap

Företagens förmåga att utveckla ny kunskap i fråga om produkter och processer betyder mycket för deras internationella konkurrenskraft och för förmågan till anpassning när villkor och förutsättningar förändras.

Den största tillväxten inom OECD-området i fråga om produktion och sysselsättning återfinns inom den högteknologiska industrin och i kunskapsintensiva delar av tjänstesektorn.

I vilken utsträckning näringslivet på en övergripande nivå utvecklats och förnyats kan delvis mätas i genomförda FoU-investeringar, men kan också avläsas i form av organisationsförändringar, utveckling och förbättring av design, m.m. som förbättrar tillgänglighet och anpass- ning till ny teknik.

 

 

 

 

 

 

 

69

Figur 4.2

Näringslivets FoU-utgifter i procent av BNP 1990 och 1996

Procent

 

 

 

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

2,5

 

 

 

 

 

 

 

2

 

 

 

 

 

 

 

1,5

 

 

 

 

 

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

0,5

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

Sverige

Japan

USA

Tyskland

Frankrike

Storbrit.

Danmark

Nederl.

 

 

 

1990

1996

 

 

 

Anm.: Uppgifter för Sverige avser åren 1991 resp. 1995.

Källa: OECD, Main Science and Technology Indicators , Paris 1996 och 1998.

År 1996 uppgick FoU-verksamheten i Sverige till 3,6 % av BNP (fig. 4.2 och 4.3) och var därmed den största bland de länder som jäm- förs. När det gäller den privata sektorns FoU-utgifter uppgick dessa samma år till ca 2,7 % av BNP. Sverige var det land som satsade mest på forskning och utvecklingsarbete. Minst satsades i Danmark (1,3 %) och i Nederländerna (1 %).

Om man jämför med 1990 finner vi att FoU-satsningarna i den pri- vata sektorn endast ökade i Sverige, från 1,9 till 2,7 %, och i Danmark, från 0,9 till 1,3 %. I övriga länder minskade FoU-utgifterna; mest i Tyskland där de minskade från 1,9 till 1,5 % av BNP.

70

Figur 4.3 Offentliga FoU-utgifter i procent av BNP 1990 och 1996

Procent

1,2

1

0,8

0,6

0,4

0,2

0

Nederl. Sverige Frankrike Japan Tyskland Danmark USA

Storbrit.

1990 1996

Anm: Uppgifter för Sverige avser åren 1991 resp. 1995.

Källa: OECD, Main Science and Technology Indicators , Paris 1996 och 1998.

När det gäller den offentliga sektorns utgifter för FoU låg Sverige 1996 som tvåa med närmare 1 % (0,92 %) av BNP. Endast i Nederlän- derna var utgifterna något större.

Förändringarna jämfört med 1990 var relativt små. De offentliga ut- gifterna för FoU ökade marginellt i Sverige, Tyskland och Danmark. I övriga länder minskade de under samma period.

En annan viktig indikator är andelen sysselsatta inom högteknolo- giska företag. Denna indikator mäter dock endast produktionen av hög- teknologiska varor och inte huruvida tillverkningsprocessen är högtek- nologisk.9

Hög andel sysselsatta i högteknologisk produktion kan emellertid säga något om utnyttjandet av ny kunskap. Till yttermera visso om en stor del av arbetskraften är anställd inom den högteknologiska indu- strin, är det en fördel om dessa företag tillväxer snabbare än andra.

9 T.ex. högteknologisk produktion kan omfatta lågutbildad arbetskraft som installerar hårddiskar i datorer. Detta kräver inte nödvändigtvis teknologi eller kapital.

71

Figur 4.4

Sysselsättning inom högteknologiska företag i procent av

 

den totala sysselsättningen inom tillverkningsindustrin

 

1980 och 1992

Procent

 

 

 

 

 

 

60

 

 

 

 

 

 

50

 

 

 

 

 

 

40

 

 

 

 

 

 

30

 

 

 

 

 

 

20

 

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

Tyskland

Japan

Frankrike

USA

Sverige

Nederl.

Danmark

 

 

1980

1992

 

 

 

Anm.: Statistiken bygger på OECD:s definition av ”high-tech”, ”medium-tech” och ”low-tech” tillverkningsindustri. Definitionen av högteknologiska företag omfattar tillverkning av hårdvaran inom databranschen, tele- och kommunikationsutrustning, tekniska och vetenskapliga produkter, flygplansutrustning m.m.

Källa: OECD:s ”Standata base” samt beräkningar utförda av det danska finansministeriet.

Tillgänglig statistik över sysselsättningen inom högteknologiska fö- retag är både gammal (från 1992) och delvis missvisande eftersom den inte omfattar med tjänstesektorn och visar därför inte andelen av det to- tala antalet anställda inom high-tech-sektorn. Sverige låg här på medel- nivå. Men skillnaderna är relativt små även om man jämför med Tysk- land som låg högst i detta avseende.

En annan – och förmodligen bättre – indikator på näringslivets för- måga att tillämpa ny know-how är hur stor del av arbetskraften som har kvalificerad yrkesutbildning eller vidareutbildning. I Nederländerna, USA och Danmark är det fler än i Sverige.

72

Figur 4.5

Sysselsättning inom företag med kvalificerad arbetskraft

 

i procent av den samlade sysselsättningen inom tillverk-

 

ningsindustrin 1991

Procent

 

 

 

 

 

 

70

 

 

 

 

 

 

60

 

 

 

 

 

 

50

 

 

 

 

 

 

40

 

 

 

 

 

 

30

 

 

 

 

 

 

20

 

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

Nederl.

USA

Danmark

Sverige

Frankrike

Japan

Tyskland

 

 

1980

1991

 

 

 

Anm.: Sysselsättningen har fördelats i enlighet med OECD:s beskrivningar av kvalificerade och okvalificerade tillverkningsföretag. Till de förra räknas tillverkning av kemiska produkter och läkemedelsprodukter, mat, kommunikationsutrustning etc. Som jämförelse klassificeras textilindustri, transportutrustning och plastvaror som okvalificerad produktion.

Källa: OECD:s ”Standata base” och danska finansministeriets egna beräkningar.

Totalt sett visar dessa indikatorer att svenskt näringsliv, bortsett från satsningarna på FoU, inte ligger på den yttersta framfronten

4.2Dynamik och anpassningsförmåga

Sysselsättning, konkurrens och vitalisering av näringslivssektorn ökar genom att nya företag bildas och andra läggs ned. Ibland etableras nya företag för att exploatera nya marknadsmöjligheter, medan andra, äldre företag med dyra och ineffektiva processer eller föråldrat produktsorti- ment blir utkonkurrerade. Detta är en nyttig process som står som ga- rant för att det egna kapitalet inte är uppbundet i olönsamma företag utan i stället kanaliseras till nya områden.

Å andra sidan kan nedläggning av företag – särskilt nyetablerade så- dana – vara ett tecken på resursslöseri. Av detta skäl är det önskvärt att nyetablerade företag, som kan existera på vanliga marknadsvillkor kan överleva de första åren. I övergripande termer anger därför andelen nedlagda företag både positiva och negativa faktorer.

73

Nettotillskottet av nya arbetstillfällen i förhållande till nya och ned- lagda företag brukar ibland användas som ett mått på förändringen. Som framgår av fig. 4.6 ligger Sverige i detta avseende på medelnivå.

Figur 4.6

Nettotillskottet av nya arbetstillfällen 1985–91

Procent

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

8

 

 

 

 

 

6

 

 

 

 

 

4

 

 

 

 

 

2

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

USA

Frankrike

Sverige

Danmark

Nederl.

Tyskland

Nedlagda Nyetablerade

Anm.: Uppgifter saknas för Storbritannien och Japan

Källa: OECD, Employment Outlook, 1994

74

Figur 4.7

Nya arbetstillfällen i nya företag jämfört med det totala

 

antalet nya arbeten och nya och avvecklade arbetstill-

 

fällen i nedlagda företag jämfört med det totala antalet

 

minskade arbetstillfällen 1985–91

Procent

 

 

 

 

 

80

 

 

 

 

 

70

 

 

 

 

 

60

 

 

 

 

 

50

 

 

 

 

 

40

 

 

 

 

 

30

 

 

 

 

 

20

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

USA

Frankrike

Sverige

Danmark

Storbrit.

Tyskland

Nedlagda Nyetablerade

Anm.: Uppgifter saknas för Japan

Källa: OECD, Employment Outlook, 1994

Betydelsen av i vilken takt företagen omsätts i förhållande till det totala tillskottet resp. avvecklandet av arbetstillfällen varierar mycket mellan länderna.

I Sverige tillkom ca 45 % av alla nya arbetstillfällen i nya företag. Detta överträffades endast av Frankrike (52 %) och USA (65 %).

75

Figur 4.8 Andelen nya företag som fortfarande finns kvar efter 4 år

Procent

 

 

 

 

70

 

 

 

 

60

 

 

 

 

50

 

 

 

 

40

 

 

 

 

30

 

 

 

 

20

 

 

 

 

10

 

 

 

 

0

 

 

 

 

Danmark

Tyskland

Sverige

Frankrike

USA

Anm.: Jämförbara uppgifter saknas för Japan, Nederländerna och Storbritannien.

Källa: OECD, Employment Outlook, 1994

Det är även önskvärt att de nya företagen kan överleva de första åren på reguljära marknadsvillkor. Drygt 60 % av de nya företagen överlevde de första fyra åren i Sverige; i Danmark närmare 70 % och i USA knappt hälften.

4.3Finansmarknaden

En väl fungerande finansmarknad är en förutsättning för att företagen skall kunna få tillgång till kapital till konkurrenskraftiga priser och för att förhindra olika slag av kreditbegränsningar. Den inhemska finans- marknadens villkor minskar i betydelse – i takt med liberaliseringen av kapitalrörelserna över nationsgränserna. Men den inhemska finans- marknadens struktur spelar fortfarande en viktig roll för små och me- delstora företag.

Företagens totala kapitalutgifter består av skuldräntor och kravet på kapitalavkastning.

Räntorna på företagens upplåning avgörs av respektive lands all- männa räntenivå, konkurrensen på finansmarknaden och en företags- specifik komponent, som speglar långivarens risktagande. Endast de två

76

första av dessa komponenter är av intresse när man gör jämförelser mellan olika länder.

Låg inflation är en nödvändig förutsättning för en bra ekonomisk ut- veckling på lång sikt (se kap.2, fig.2.6). Sverige uppvisade 1998 den lägsta inflationen (0,05 %). I Storbritannien var inflationen drygt 3,5 %; för övrigt det enda land där inflationen ökat jämfört med genom- snittet för perioden 1994–98.

En indikator på den allmänna räntenivån i ett land är den nominella räntan på 10-åriga statsobligationer. Den svenska räntan låg här på me- delnivå 1998 med 5 %. I samtliga länder hade den minskat om man jämför med genomsnittet för perioden 1994–98 (se kap. 2, fig.2.8).

Det är svårt att finna lämpliga indikatorer på konkurrensen på fi- nansmarknaderna. En ofullständig sådan – som icke desto mindre ofta används – är skillnaden mellan bankernas in- och utlåningsräntor, dvs. räntemarginalen.

Figur 4.9

Bankernas räntemarginaler 1986–90 resp. 1991–94

Procent

 

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

 

8

 

 

 

 

 

 

6

 

 

 

 

 

 

4

 

 

 

 

 

 

2

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

Storbrit.

USA

Japan

Danmark Tyskland

Sverige

Nederl. Frankrike

 

 

1986-90

1991-94

 

 

Anm.: För Danmark har uppgifterna om kostnaderna för arbetskraften skattats.

Källa: IMF, International Financial Statistics, OECD, Bank Profitability, the Danish Financial Supervisionary Authority och danska finansministeriets egna beräkningar.

Under perioden 1991–94 varierade räntemarginalen mellan 1,95 % i Storbritannien och 9,54 % i Frankrike. Endast i Nederländerna och Frankrike var räntemarginalen större än i Sverige. Jämfört med perio-

77

den 1986–90 har räntemarginalen ökat i samtliga länder med undantag för Japan och Danmark.

Men att tolka räntemarginalerna medför betydande problem. För det första kan en liten räntemarginal enbart vara ett uttryck för höga avgif- ter etc. För det andra kan en liten räntemarginal spegla att bankerna en- dast tar små risker, eller exempelvis endast erbjuder kunder mycket få tjänster. För det tredje avslöjar inte räntemarginalen några skillnader i termer av konkurrens på inlånings- resp. utlåningsmarknaderna. För det fjärde kan räntemarginalen påverkas av konjunkturutvecklingen. Slutli- gen omfattar den lån både till företagen och hushållen.

En annan indikator på konkurrensen är kostnaderna för arbetskraf- ten. Låga/minskande kostnader kan spegla stark/ökande konkurrens.

Figur 4.10

Kostnaderna för arbetskraften i förhållande till

 

 

balansräkningen 1986–90 resp. 1991–94

 

Procent

 

 

 

 

2,5

 

 

 

 

 

2,0

 

 

 

 

 

1,5

 

 

 

 

 

1,0

 

 

 

 

 

0,5

 

 

 

 

 

0,0

 

 

 

 

 

 

Japan

Sverige

Nederl. Tyskland Danmark

USA

Storbrit.

 

 

 

1986-90 1991-94

 

 

Anm.:

För Danmark har uppgifterna om kostnaderna för arbetskraften skattats.

Källa: IMF, International Financial Statistics, OECD, Bank Profitability, the Danish Financial Supervisionary Authority och danska finansministeriets egna beräkningar.

Sverige, Nederländerna, Tyskland och Danmark låg på samma kostnadsnivå 1991–94; lägst var kostnaderna i Japan. Man bör emeller- tid vara mycket försiktig med detta slags jämförelser mellan olika län- der, bl.a. då bankernas affärsområden varierar och teknologin också va- rierar inom bankvärlden.

Om koncentrationsgraden i bankvärlden i stället utgör grunden för att evaluera konkurrensen så pekar isolerat sett den höga koncentratio- nen i Sverige (86 %), Nederländerna och Danmark på svag konkurrens.

78

Figur 4.11 Graden av koncentration inom finanssektorn 1995

Procent

100

80

60

40

20

0

USA Tyskland Japan Frankrike Storbrit. Danmark Nederl. Sverige

Källa: BIS, Annual Report, 1996 och danska finansinspektionen, Statistisk Materiale.

Men hög koncentration kan emellertid spegla naturliga skalekono- mier och sålunda inte nödvändigtvis strida mot effektiv och billig kapi- taltillgång.

World Economic Forum har genomfört en kompletterande bedöm- ning av kapitalkostnaderna, inklusive en enkätundersökning í vilken fö- retagsledarna i olika länder har utvärderat huruvida kapitalkostnaderna hämmar de större företagens utvecklingspotential. Enligt denna studie skulle kapitalkostnaderna i högre grad hämma detta i Sverige och Frankrike. Motsvarande studie saknas för små och medelstora företag. Resultaten av denna typ av undersökningar bör dock tolkas med stor försiktighet.

79

Figur 4.12 Begränsar kapitalkostnaderna företagens utvecklingsmöj- ligheter?

Ej häm- mande

Mycket

 

 

 

 

 

häm-

 

 

 

 

 

mande

 

 

 

 

 

Nederl.

USA

Tyskland Danmark

Japan

Frankrike

Sverige

Källa: World Economic Forum

Men tillgång till billigt nytt kapital räcker inte. Det måste även vara tillgängligt för alla typer av företag för att undvika onödig kreditranso- nering. Det finns inte några jämförbara mått på graden av kreditranso- nering, eftersom det slaget av faktorer varierar mycket mellan de olika ländernas kapitalmarknadssystem och traditioner. Det blir därför nöd- vändigt att utforma ett mått som kan skatta detta.

Generellt sett utsätts stora företag mera sällan än små för kreditran- sonering som möjligheter att låna eller tillgång till kapital. Ett skäl till detta är att stora företag har bättre tillgång till finansmarknaderna utom- lands och därför har större möjligheter. Förutsatt att småföretagen inte har några finansieringsproblem – och att skatter etc. i övrigt är identi- ska för små och stora företag.

80

Figur 4.13 Skillnader i soliditet mellan små och stora företag för perioden 1986–95

Procent

 

 

 

 

 

20

 

 

 

 

 

15

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

5

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

-5

 

 

 

 

 

-10

 

 

 

 

 

-15

 

 

 

 

 

-20

 

 

 

 

 

Storbrit.

USA

Sverige

Nederl.

Frankrike Danmark Tyskland

Japan

Anm.: Skillnaden har beräknats som ”liten, mindre än stor”. I fråga om Tyskland underskattas det egna kapitalet i små företag eftersom lånat kapital ingår som skuld till skillnad från vad som är fallet i andra länder. Särskilt icke börsintroducerade företag använder ”liable loan capital” för att förbättra betalningsförmågan.

Källa: EU-kommissionen, European Economy n.r 7, 1997.

En jämförelse av skillnaden mellan andelen eget kapital i små och stora företag visar att det egna kapitalet är lägre i småföretagen i alla länder utom Frankrike och USA. Störst var skillnaderna i Tyskland och Danmark.

81

5Utrikeshandel och direktinvesteringar

Internationell handel och direktinvesteringar mellan länderna bidrar till ökad produktivitet och till högre realinkomster genom spridning av know-how, intensifierad konkurrens och förbättrat utnyttjande av resur- serna.

Den internationella arbetsfördelningen har ökat kraftigt sedan andra världskriget och för flertalet länder även utrikeshandelns betydelse. Utan tvivel har världshandelns tillväxt väsentligt bidragit till den ökade välfärden.

Den svenska positionen i fråga om utrikeshandel och direktinves- teringar belyses i detta kapitel genom nio olika indikatorer.

Figur 5.1

Sveriges position10

 

 

 

 

 

 

Position

Indikator

Placering

Hänvisning

Över medelnivå

Inrikes direktinvesteringar i % av BNP

1(8)

Fig. 5.8

 

Inrikes direktinvesteringar i % av

1(8)

Fig. 5.10

 

importen

 

 

 

Utrikeshandelskvoten

2(8)

Fig. 5.2

 

In- och utrikes direktinvesteringar

2(8)

Fig. 5.3

 

Handelsbalansen

2(8)

Fig. 5.4

 

 

 

 

Medelnivå

Utrikes direktinvesteringar i % av BNP

4(8)

Fig. 5.7

 

Utrikes direktinvesteringar i % av

4(8)

Fig. 5.9

 

exporten

 

 

 

Exportprestation mätt i tillväxt

5(8)

Fig. 5.5

 

Exportstruktur

5(8)

Fig. 5.6

 

 

 

 

Under medelnivå

 

 

 

 

 

 

10 Varje kapitel inleds med en figur som visar en översikt över ”Sveriges position” med hjälp av flera olika indikatorer. För närmare förklaring av urvalet av indikatorer, se kapitel 1.

82

Inte för någon av dessa nio indikatorer ligger Sverige under medel- nivå. I fråga om fem av indikatorerna, inrikes direktinvesteringar mätt både i procent av bruttonationalprodukten och av importen, utrikes- handelskvoten och handelsbalansen samt in- och utrikes direktinves- teringar ligger Sverige främst eller är bland de två främsta.

5.1Handel och investeringar

Omfattningen av utrikeshandeln och direktinvesteringarna, räknat som andel av BNP, används som ett generellt mått på hur öppen en ekonomi är. Det finns inte några konkreta mål för dessa mått, annat än att de bör vara höga internationellt sett och helst öka.

Figur 5.2 Utrikeshandelskvoten i genomsnitt 1991–95 och 1996–97

Procent

 

 

 

 

av BNP

 

 

 

 

60

 

 

 

 

50

 

 

 

 

40

 

 

 

 

30

 

 

 

 

20

 

 

 

 

10

 

 

 

 

0

 

 

 

 

Nederl.

Sverige Danmark Storbrit. Tyskland Frankrike

USA

Japan

 

Genomsnittl. värde 1991-95

Genomsnittl. värde 1996-97

 

Källa: OECD, Economic Outlook, ADAM-databasen och det danska finansministeriets egna be- räkningar.

Den svenska utrikeshandelskvoten uppgick 1996-97 till drygt 38 %. Endast den nederländska var högre (51 %). Också den danska utrikeshan- delskvoten översteg 30 %. Utrikeshandelskvoten var lägst för Japan

(10 %) och USA (12 %).

Jämfört med genomsnittet för perioden 1991–95 hade utrikeshan- deln ökat i samtliga länder. Sverige uppvisade den största ökningen, från 31 till 38 %.

83

Utrikeshandeln i små länder – t.ex. i Nederländerna och Danmark – är vanligen större än i stora länder. Det finns flera skäl till detta, inklu- sive det grundläggande att det lilla landets exportindustrier har kortare geografiska avstånd till utrikesmarknaderna. Det är särskilt den begrän- sade hemmamarknaden som ökar behovet att importera varor och också uppmuntrar näringslivet att odla utrikesmarknaden.

I vilken utsträckning svenskarna investerar utomlands och utländska investeringar görs i Sverige framgår av fig. 5.3.

Figur 5.3

Inrikes och utrikes direktinvesteringar i genomsnitt för

 

perioden 1995–97

Procent

 

 

 

 

av BNP

 

 

 

 

6

 

 

 

 

5

 

 

 

 

4

 

 

 

 

3

 

 

 

 

2

 

 

 

 

1

 

 

 

 

0

 

 

 

 

Nederl.

Sverige

Storbrit. Frankrike Danmark Tyskland

USA

Japan

Inrikes investeringar Utrikes investeringar

Källa: OECD, Foreign Direct Investment Yearbook, 1998

Efter Nederländerna var Sverige 1995–97 det land där det gjordes mest investeringar. Skillnaderna mellan investeringskvoterna är minst i Danmark och Frankrike.

I samtliga länder var utrikesinvesteringarna störst under perioden 1990–94. Under perioden 1990–94 avsåg mer än 75 % av de svenska totala utrikesinvesteringarna investeringar i EU-länder.

84

5.2Exporten

Både det exporterande och det importerande landet får fördelar av han- deln med varor och tjänster eftersom den leder till en arbetsfördelning mellan länderna som förbättrar det totala utnyttjandet av resurser. Där- till är ett betydande handelsöverskott viktigt för länder med stora utri- kesskulder.

Figur 5.4 Handelsbalansen i procent av BNP 1991–95 samt 1995

Procent av BNP 8

6

4

2

0

-2

Nederl. Sverige Danmark Frankrike Japan Tyskland Storbrit. USA Genomsnittl. värde 1991-95 1995

Källa: OECD, Economic Outlook och ADAM-databas.

År 1995 hade Nederländerna och Sverige det största överskottet i utrikeshandeln, räknat i procent av BNP. USA och Storbritannien redo- visade i stället underskott på någon procent. Det svenska överskottet hade nästan fördubblats jämfört med genomsnittet för perioden 1991– 95.

Ett sätt att mäta den svenska utvecklingen av exporten är att vikta marknadsandelen. Detta kan vara en indikation på hur exporten kan ut- vecklas på sikt.

85

Figur 5.5

Exportprestation mätt i tillväxt (viktad exportmarknadsan-

 

del) 1991–95 och 1996–97

Procent

6

4

 

 

 

 

 

2

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

-2

 

 

 

 

 

-4

 

 

 

 

 

-6

 

 

 

 

 

-8

 

 

 

 

 

USA

Frankrike Storbrit. Tyskland Sverige

Nederl.

Danmark

Japan

 

Genomsnitt 1991-95

Genomsnitt 1996-97

 

 

Anm.: Den viktade marknadsandelen beräknas som kvoten mellan ett lands totala export och ex- portmarknaden. Marknaden definieras som den totala importen från de andra länder ett land ex- porterar till, viktad med deras relativa betydelse för landets export. I synnerhet den viktade mark- nadsandelen är en indikator på den kortsiktiga utvecklingen av exportmarknadsandelen. Den ovik- tade marknadsandelen av ett lands export definieras som kvoten mellan landets totala export och importen från hela världen.

Källa: OECD, Economic Outlook 1998.

I fråga om tillväxten av exportprestationerna (viktad exportandel) låg Sverige i genomsnitt för perioden 1996–97 på medelnivå (0,06 %). Nederländerna, Danmark och Japan låg lägre. Jämfört med genomsnit- tet för perioden 1991–95 hade den svenska positionen försämrats. Sve- rige låg under den tidigare perioden två efter USA:

Av figur 5.6 framgår skillnaderna mellan marknadsandelarna – vik- tat resp. oviktat.

86

Figur 5.6

Exportstrukturen mätt i skillnaden mellan tillväxt i viktad

 

resp. oviktad marknadsandel 1991–95 och 1996–97

Procent

 

 

 

 

 

 

 

4

 

 

 

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

2

 

 

 

 

 

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

-1

 

 

 

 

 

 

 

-2

 

 

 

 

 

 

 

-3

 

 

 

 

 

 

 

-4

 

 

 

 

 

 

 

Japan

USA

Tyskland

Storbrit.

Sverige

Frankrike Danmark

Nederl.

 

 

Genomsnittl. värde 1991-95

Genomsnittl. värde 1996-97

 

Källa: OECD, Economic Outlook, IMF, Direction of Trade Statistics, ADAM-databa-sen och det danska finansministeriets egna beräkningar.

Generellt sett är länder i Europa representerade på marknader som expanderar långsammare än andra världsmarknader totalt sett. Detta kan huvudsakligen förklaras av en stor andel inomeuropeisk export och att exportmarknaden i Europa expanderar litet relativt sett. I Sverige hade underskottet minskat kraftigt 1996–97, jämfört med genomsnittet för perioden 1991–95. Endast Japan och USA visade överskott under båda dessa perioder i genomsnitt.

Den japanska exporten hade bäst läge 1991–95, bl.a. till följd av de då kraftigt ökade exportmarknaderna i Sydostasien. På samma sätt kan Tysklands position relativt sett förklaras genom den stora exporten till centrala och östra Europa.

87

5.3Direktinvesteringar

Svenska direktinvesteringar utomlands bidrar till ett bättre utnyttjande av det svenska näringslivets potential. Direkt representation på utländ- ska marknader kan vara ett led i en god arbetsfördelning inom ett spe- ciellt företag. En bättre ställning kan också uppnås på utrikesmarkna- den. Vi redovisar i det följande de utrikes direktinvesteringarna i Sve- rige, dels i procent av bruttonationalprodukten (fig. 5.7), dels i procent av exporten (fig. 5.9). Vidare jämförs de inrikes direktinvesteringarna i procent av bruttonationalprodukten (fig. 5.8)

Figur 5.7

Utrikes direktinvesteringar i procent av BNP 1990–94

 

och 1995–97

Procent

 

 

 

 

 

 

 

14

 

 

 

 

 

 

 

12

 

 

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

 

 

8

 

 

 

 

 

 

 

6

 

 

 

 

 

 

 

4

 

 

 

 

 

 

 

2

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

Storbrit.

USA

Nederl.

Sverige

Frankrike Tyskland

Japan

Danmark

 

Genomsnittl. värde 1990-94

Genomsnittl. värde 1995-97

 

Källa: OECD, Foreign Direct Investment Yearbook, 1998

Utrikes direktinvesteringar räknat i Sverige i procent av BNP, låg i genomsnitt under perioden 1995–97 på medelnivå. Högst var de i Stor- britannien (13,4 %) och i USA (10,6 %). Lägst var de i Japan (5,1 %) och Danmark (5,1 %).

Under perioden 1995–97 ökade investeringarna jämfört med 1990- talets första hälft i Sverige och övriga länder med undantag av investe- ringarna i Frankrike och Japan. Den svenska ökningen var dock den minsta – från 8,8 till 9,3 %.

88

Figur 5.8

Inrikes direktinvesteringar i procent av BNP 1990–94

 

och 1995–97

Procent

 

 

 

 

 

 

 

5

 

 

 

 

 

 

 

4

 

 

 

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

2

 

 

 

 

 

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

Sverige

Nederl.

Storbrit.

Frankrike Danmark

USA

Tyskland

Japan

 

Genomsnittl. värde 1990-94

Genomsnittl. värde 1995-97

 

Källa: OECD, Foreign Direct Investment Yearbook, 1998

När det gäller de inrikes direktinvesteringarna hade dessa ökat i samtliga frånsett Nederländerna under perioden 1995–97, jämfört med den första delen av 1990-talet. Sverige hade de största – inte i något an- nat land har de ökat lika mycket som i Sverige, från 1,8 till 4,1 % av BNP.

89

Figur 5.9

Utrikes direktinvesteringar i procent av exporten 1990–94

 

och 1995–97

Procent

 

 

 

 

 

 

 

14

 

 

 

 

 

 

 

12

 

 

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

 

 

8

 

 

 

 

 

 

 

6

 

 

 

 

 

 

 

4

 

 

 

 

 

 

 

2

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

Storbrit.

USA

Nederl.

Sverige

Frankrike Tyskland

Japan

Danmark

 

Genomsnittl. värde 1990-94

Genomsnittl. värde 1995-97

 

Källa: OECD, Foreign Direct Investment Yearbook, 1998

Utrikes direktinvesteringar mätta i procent av exporten var lägre i Sverige än i Storbritannien, USA och Nederländerna, men skillnaderna mellan dessa länder är små, bortsett från Storbritannien.

Samtliga länder utom Japan och Frankrike har större investeringar än genomsnittligt under perioden 1990–94.

Ytterligare ett sätt att jämföra investeringarna i olika länder är att granska hur stora de inrikes direktinvesteringarna är mätta i procent av importen.

90

Figur 5.10 Inrikes direktinvesteringar i procent av importen 1990–94 och 1995–97

Procent

12

10

8

6

4

2

0

Sverige Storbrit. USA Frankrike Nederl. Danmark Tyskland Japan

Genomsnittl. värde 1990-94 Genomsnittl. värde 1995-97

Källa: OECD, Foreign Investment Yearbook, 1998.

Sverige är det land som under 1995–97 hade de största inrikes di- rektinvesteringarna. Även ökningen var störst i Sverige – från 6 till 11,9 %. Investeringarna ökade dock i samtliga länder utom i Japan, Ne- derländerna och Danmark. I genomsnitt under perioden 1990–94 är det framför allt Japan och Tyskland som haft minst investeringar i procent av importen.

91

6 Skatter

Skattesystemet måste vara utformat så att man kan få en god balans mellan finansieringen av den offentliga sektorn, inkomstfördelningen och skattesystemets effekter på viktiga ekonomiska beslut som fattas av hushållen och företagen, i synnerhet arbetskraftstillgången och sparan- det. Det svenska beskattningssystemet belyses i kapitlet genom åtta oli- ka indikatorer.

Figur 6.1

Sveriges position11

 

 

 

 

 

 

Position

Indikatorer

Placering

Hänvisning

Över medelnivå

Gröna skatter

1(8)

Fig. 6.7

 

Låg företagsskatt

1(8)

Fig. 6.8

 

 

 

 

Medelnivå

Marginalskatten (industriarbetare)

4(8)

Fig. 6.3

 

Intäkter från företagsbeskattning

4(8)

Fig. 6.9

 

Progressiviteten i skattesystemet

5(8)

Fig. 6.5

 

Indirekta skatter

5(8)

Fig. 6.6

 

 

 

 

Under medelnivå

Lågt skattetryck

8(8)

Fig. 6.2

 

Genomsnittlig skatt

7(8)

Fig. 6.4

 

 

 

 

I fråga om två av indikatorerna ligger Sverige främst vid en interna- tionell jämförelse; företagsskatten är lägst och skatteväxlingen till grö- na skatter har kommit längst. Men Sverige utmärks samtidigt av att skattetrycket är högre än i något annat land och av hög genomsnittlig beskattning av industriarbetarlöner. I det senare fallet är skatten högre endast i Tyskland.

11 Varje kapitel inleds med en figur som visar en översikt över ”Sveriges position” med hjälp av flera olika indikatorer. För närmare förklaring av urvalet av indikatorer se kapitel 1.

92

6.1Skattesystemet

Det föreligger inte något entydigt samband mellan ett samhälles skatte- tryck och dess konsumtionsnivå. Skattetrycket är knutet till storleken på de offentliga utgifterna. Varje betydande minskning av det allmänna skattetrycket kräver nedskärningar i de offentliga utgifterna. Statsskul- den och räntebetalningar medför också att skattetrycket i flertalet län- der på kort sikt inte kan minska i någon mera betydande utsträckning.

Figur 6.2

Skattetrycket i procent av BNP 1995 och 1997

 

Procent

 

 

 

 

 

 

60

 

 

 

 

 

 

50

 

 

 

 

 

 

40

 

 

 

 

 

 

30

 

 

 

 

 

 

20

 

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

Japan

USA

Storbrit.

Tyskland

Nederl.

Frankrike Danmark

Sverige

 

 

 

1995

1997

 

 

Anm.: Vid internationella jämförelser av skattetrycket måste vissa förbehåll göras för faktorer som skillnader i beskattning av de allmänna pensionerna samt omfattningen av den indirekta beskatt- ningen.

Källa: OECD, Revenue Statistics, 1965–98 samt svenska Finansdepartementets egna beräkningar.

Skattetrycket var 1997 högst i Sverige (51,9 %) och Danmark (49,5 %). I båda dessa länder har skattetrycket ökat sedan 1995 (se även kapitel 2). Det lägsta skattetrycket finns i Japan och i USA med 28,8 resp. 29,7 %. Ett skäl till de höga nivåerna i Danmark och Sverige kan vara att ett antal av ersättningarna till hushållen via transfererings- systemet beskattas. En annan anledning kan vara att sjuk- och hälso- vård liksom utbildning i Danmark och Sverige huvudsakligen finansie- ras med skattemedel.

93

6.2Beskattning av arbetsinkomster

Skatt på inkomster från arbete innebär att det uppstår en kil mellan den lön en arbetsgivare betalar och löntagarens disponibla inkomst. På en välfungerande arbetsmarknad innebär en minskad skattekil – margi- nalskattestorleken – ökade drivkrafter att söka sig ut på arbetsmarkna- den och att arbeta mera. En sådan minskning främjar också utbildning och karriär samt geografisk rörlighet på arbetsmarknaden.

Lägre marginalskatter kan stimulera en effektiv konkurrens på ar- betsmarknaden, något som kan minska den strukturella arbetslösheten. Det är därför viktigt att skattesystemen är utformade så att arbetskraf- ten inte drabbas av orimliga marginalskatter.

Marginalskatterna har också betydelse för den svarta ekonomin. Lägre skattesatser minskar de ekonomiska fördelarna med svarta extra- knäck, så att upptäcktsrisken väger tyngre – och den ekonomiska vins- ten från olagliga aktiviteter betyder mindre. Marginalskatterna för 1994 och 1997 framgår av fig. 6.3.

Figur 6.3 Genomsnittlig marginalskatt för en industriarbetare 1994 och 1997

Procent

 

 

 

 

 

 

70

 

 

 

 

 

 

60

 

 

 

 

 

 

50

 

 

 

 

 

 

40

 

 

 

 

 

 

30

 

 

 

 

 

 

20

 

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

Japan

USA

Storbrit.

Sverige

Danmark Frankrike

Nederl.

Tyskland

 

 

 

1994

1997

 

 

Anm.: Angiven marginalskattenivå omfattar inkomstskatt och socialförsäkringsavgifter som beta- las både av arbetsgivaren och löntagaren, men exklusive effekterna av indirekt beskattning. In- komster och skatter för en industriarbetare överensstämmer med OECD:s definition av en ensam- stående industriarbetare (APW) – average production worker.

Källa: OECD

94

Marginalskatten för en industriarbetare i Sverige var 1997 51,6 %, dvs. lägre än i Tyskland (63,0 %), Nederländerna (57,4 %) och Frankrike (53,9 %). Men i Danmark var de endast marginellt högre (52,2 %). Det bör framhållas att marginalskatteskillnaderna för den genomsnittlige industriarbetaren mellan dessa länder är relativt liten. Marginalskatten är däremot betydligt lägre i Japan (26,8 %), USA (34,9 %) och i viss mån även Storbritannien (39,1 %). Jämfört med 1994 har marginal- skatten varit oförändrad i USA och minskat i samtliga övriga länder utom i Sverige och Tyskland där den ökat.

En annan indikator på skatterna i ett land är hur mycket av lönen för en industriarbetare som betalas i skatt.

Figur 6.4

Genomsnittsskatten för en industriarbetare 1994 och 1997

Procent

 

 

 

 

 

 

60

 

 

 

 

 

 

50

 

 

 

 

 

 

40

 

 

 

 

 

 

30

 

 

 

 

 

 

20

 

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

Japan

USA

Storbrit.

Nederl.

Danmark Frankrike

Sverige

Tyskland

 

 

 

1994

1997

 

 

Anm.: Den genomsnittliga skattenivån omfattar inkomstskatt och socialförsäkringsavgifter som betalas både av arbetsgivaren och löntagaren, men exklusive effekterna av indirekt beskattning. In- komster och skatter för en industriarbetare överensstämmer med OECD:s definition av en ensam- stående industriarbetare (APW) – average production worker.

Källa: OECD

Den totala skatt som en industriarbetare betalade i Sverige 1997 uppgick till 50,7 %. Endast i Tyskland var den högre med 52,3 %. Skatten är lägre i Frankrike (48,7 %), Danmark (45,1 %), Nederländer- na (43,6 %), Storbritannien (32,0 %), USA (31,1 %) och Japan (20,7 %). I dessa beräkningar har hänsyn tagits till både skatter och so- cialförsäkringsavgifter.

95

Progressiviteten i ett skattesystem kan mätas på flera olika sätt. En metod är att se till den genomsnittliga skatten i olika inkomstklasser. En ökande genomsnittsskatt speglar progressiviteten.

Figur 6.5

Progressiviteten i skattesystemet 1997

 

Procent

 

 

 

 

 

 

12

 

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

 

8

 

 

 

 

 

 

6

 

 

 

 

 

 

4

 

 

 

 

 

 

2

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

Danmark

Frankrike Tyskland

Storbrit.

Sverige

USA

Nederl.

Japan

Anm.: Progressivitet definieras här som skillnaden mellan den genomsnittliga skatten för en indu- striarbetare med en lön motsvarande 5/3 av genomsnittet, respektive en industriarbetare som tjänar 2/3 av genomsnittet.

Källa: OECD samt beräkningar utförda av det danska Finansministeriet.

Progressiviteten i skattesystemet var

1997 högst i Danmark

(11,3 %). Därefter kommer Frankrike (9,2

%), Tyskland (8,4 %) och

Storbritannien (7,8 %). Sverige låg på en medelnivå i fråga om skatte- progressivitet som 1997 uppgick till 7,6 %. Endast i USA, Nederlän- derna och Japan var den lägre.

96

6.3Indirekt beskattning

Indirekt beskattning – särskilt mervärdesskatt – är en viktig del av de totala skatteintäkterna i flertalet länder. Den federala regeringen i USA uttaxerar inte någon mervärdesskatt, men delstaterna tar ut försälj- ningsskatter av varierande storlek. Japans momssystem avviker i många avseenden från de europeiska.

Figur 6.6

Indirekta skatter i procent av BNP 1994 och 1997

 

Procent av BNP

 

 

 

 

 

 

 

20

 

 

 

 

 

 

 

18

 

 

 

 

 

 

 

16

 

 

 

 

 

 

 

14

 

 

 

 

 

 

 

12

 

 

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

 

 

8

 

 

 

 

 

 

 

6

 

 

 

 

 

 

 

4

 

 

 

 

 

 

 

2

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

Japan

USA

Tyskland

Nederl.

Sverige

Frankrike

Storbrit.

Danmark

 

 

 

1994

1996

 

 

 

Källa: OECD, Revenue Statistics, 1965–97.

 

 

 

 

De indirekta skatterna i procent av BNP uppgick 1996 i Sverige till 14,6 %. I Danmark (18,2 %), Tyskland (15,8 %) och Frankrike (15,0 %) var de högre. Lägst var de i USA och Japan, bl.a. till följd av låga bensin- och försäljningsskatter. Om man jämför storleken på de in- direkta skatterna 1996 med 1994 har de uttryckt i procent av BNP min- skat endast i Tyskland och Sverige.

97

6.4Gröna skatter och avgifter

Diskussionen kring skatteväxling till vad som brukar benämnas gröna skatter och avgifter är för närvarande aktuell.

Figur 6.7

Gröna skatter i procent av BNP 1994 och 1996

Procent av BNP

4

3

 

 

 

 

 

 

 

 

2

 

 

 

 

 

 

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

 

Sverige

Danmark

Storbrit.

Nederl.

Frankrike

Tyskland

Japan

USA

 

 

 

1994

1996

 

 

 

Anm.: Gröna skatter omfattar bensinskatter och olje- och mineralskatter men inte engångsvisa for- donsskatter, t.ex. registreringsavgifterna.

Källa: OECD, Revenue Statistics, 1965–96 och det danska finansministeriets egna berä kningar.

Sverige var 1996 det ledande landet när det gällde gröna skatter och avgifter, dvs. vi hade de högsta gröna skatterna, räknat i procent av BNP. Jämfört med 1994 hade de ökat från 2,6 till 2,8 %. I Danmark uppgick de samma år till 2,7 %. I USA och Japan är de gröna skatterna lägre än 1 % av BNP. Generellt sett ökade de gröna skatterna från 1994 till 1996, men i Frankrike, Tyskland och USA minskade de något och i Japan var de oförändrade. Störst var den ökningen i Danmark från 2,2 till 2,7 %.

98

6.5Företagsbeskattning

I en liten öppen ekonomi är ett internationellt sett konkurrenskraftigt skattesystem viktigt inom områden med internationellt sett rörliga skat- tebaser. Om inte kan skattebasen långsiktigt utsättas för tryck. Kapital är en sådan internationellt sett rörlig skattebas.

Det är mycket svårt att göra internationella jämförelser av beskatt- ningen av avkastningen på investeringar i finansiella tillgångar. Ett skäl för detta är att beskattningen är starkt beroende på vilken typ av inves- teringar det gäller, av investeringshorisonten etc. Därför har detta av- snitt fokuserats på företagsbeskattningen.

Figur 6.8

Företagsbeskattningen 1996 och 1998

Procent

 

60

 

50

 

40

 

30

 

20

 

10

 

0

 

Sverige Storbrit. Danmark Nederl. USA Frankrike Japan Tyskland

1996 1998

Anm.: Företagsbeskattningen återges före utdelad vinst. För länder med olika skattesatser inom fö- retagsbeskattningen har den högsta beskattningen valts. Företagsskatten inkluderar genomsnittlig lokal företagsbeskattning. För USA däremot avser uppgifterna maximal lokal beskattning.

Källa: Strukturovervågning – international benchmarking af Danmark, Regeringen, maj 1999.

År 1998 var företagsskatten lägst i Sverige (28 %). I Storbritannien, Danmark, Nederländerna, USA och Frankrike uppgick den till mellan 31 och 40 %. I Tyskland och Japan uppgick den till över 47,6 % res- pektive 50 %. I USA, Storbritannien och Japan minskade företagsbe- skattningen 1998 jämfört med 1996. I Frankrike och Tyskland ökade den, men i Sverige var den oförändrad.

99

Skattesatsen för beskattningen av företagen ger inte en fullständig bild av företagens faktiska skattebetalningar. Beskrivningen av skatte- basen beaktar t.ex. inte effekterna av avdrag, av avskrivningsregler och av lättnader i beskattningen av små vinster.

En bild av skatteskillnaderna kan erhållas indirekt genom att man ser till hur mycket företagen totalt sett betalar i skatt.

Figur 6.9

Intäkterna från företagsbeskattningen i genomsnitt i procent

 

av BNP för 199295

 

 

 

 

Procent

 

 

 

 

 

 

 

6

 

 

 

 

 

 

 

5

 

 

 

 

 

 

 

4

 

 

 

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

2

 

 

 

 

 

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

Japan

Nederl.

Storbrit.

Sverige

USA

Danmark

Frankrike

Tyskland

Anm.: Genom att se till genomsnittet för perioden 1992–95 reduceras effekterna av konjunktur- svängningarna på skatteintäkterna.

Källa: OECD, Revenue Statistics, 1965–96

I genomsnitt uppgick under perioden 1992–95 Sveriges intäkter från företagsbeskattningen till drygt 2 % av BNP. Nivån på intäkterna var något lägre i Tyskland, Frankrike, Danmark och USA, men betydligt högre i Japan, Nederländerna och Storbritannien.

Företagsbeskattningen i procent av BNP är påverkat av hur produk- tionsstrukturen ser ut i ett land. Ju större andel av produktionen som äger rum inom företagen, desto högre blir inkomsterna från företags- beskattningen. Till detta kommer att företagsskattebetalningarna i pro- cent av BNP i viss utsträckning påverkas av var i konjunkturcykeln ett land befinner sig.

100

101

7 Utbildning

En väl fungerande utbildningssektor anges ofta som en av förutsätt- ningarna för att välstånd och välfärd skall kunna utvecklas även i fram- tiden. Utbildning kan vara grunden för ökad flexibilitet på arbetsmark- naden med god balans mellan utbud av och efterfrågan på kvalificerad personal. I detta kapitel redovisas några olika resurs- och resultatindi- katorer på utbildningsområdet som jämför Sverige och andra länder.

Av fig. 7.1 framgår hur det svenska utbildningssystemet i olika av- seenden hävdar sig jämfört med övriga länder i studien. Sveriges posi- tion i fråga om utbildning belyses genom tjugotvå olika indikatorer.

102

Figur 7.1

Sveriges position12

 

 

 

 

 

 

Position

Indikator

Placering

Hänvisning

Över medelnivå

Förväntat antal skolår för 5-åringar

1(7)

Fig. 7.2

 

Kunskaper i naturvetenskap (gymnasiet)

2(6)

Fig. 7.5

 

Läskunnigheten bland grundskoleelever

2(6)

Fig. 7.3

 

Matematikkunskaper (grundskolan)

2(8)

Fig. 7.4

 

Kunskaper i naturvetenskap (grundskolan)

2(8)

Fig. 7.5

 

Utgifter för utbildning

2(7)

Fig. 7.8

 

Andel 15–24-åringar i arbetslöshet över 1 år

2(6)

Fig. 7.22

Medelnivå

Under medelnivå

Matematikkunskaper (gymnasiet)

3(8)

Fig. 7.4

Utgifter per elev (låg- och mellanstadium)

3(8)

Fig. 7.9

Antal elever per lärare (högstadium och

3(8)

Fig. 7.10

gymnasium)

 

 

Ungdomars motivation att arbeta

4(8)

Fig. 7.7

Andel av befolkningen med lägst

4(7)

Fig. 7.12

gymnasieutbildning

 

 

Andel av befolkningen med högskoleexamen

4(7)

Fig. 7.13

Arbetslösa fördelade efter utbildning i

4(7)

Fig. 7.21

relation till arbetslösheten

 

 

 

 

 

Tillgången på kvalificerad arbetskraft

7(8)

Fig. 7.6

Undervisningstim. Per elev (grundskolan)

7(7)

Fig. 7.11

Andel med högskoleexamen (25–34 år)

7(7)

Fig. 7.13

Utexaminerade i åldern 24–25 år

5(6)

Fig. 7.15

Genomsnittl. ålder vid högskoleexamen

4(4)

Fig. 7.16

Andel utexaminerade 22–23-åringar med

 

 

kortare eftergymnasial utbildning

5(5)

Fig. 7.17

Antagning till högskoleutbildning

6(6)

Fig. 7.18

Antal utexaminerade från längre tekniska

6(6)

Fig. 7.20

och naturvetenskapliga utbildningar

 

 

 

 

 

I fråga om åtta, eller drygt en tredjedel av dessa indikatorer, ligger Sverige under medelnivå. Det samlade materialet tyder på att Sverige ligger väl framme när det gäller läskunnighet, medan kunskaperna i matematik och naturvetenskap ligger på medelnivå. Vidare har Sverige en stor andel personer med gymnasieutbildning, medan vi ligger sämre till vad gäller de långa högskoleutbildningarna.

12 Varje kapitel inleds med en figur som visar en översikt över ”Sveriges position” med hjälp av flera indikatorer. För närmare förklaring av urvalet av indikatorer se kapitel 1.

103

7.1Lika villkor

Hur många år förväntas dagens 5-åringar komma att ägna åt utbild- ning? Svaret säger något om vilka möjligheter som ges inom ramen för utbildningssystemet i olika länder och i vilken utsträckning dessa ut- nyttjas. I flertalet länder beräknas den obligatoriska utbildningen pågå tills ungdomarna blir omkring 16 år.

Figur 7.2

Förväntat antal skolår för 5-åringar 1994 och 1996

Antal år

20

 

 

 

 

 

 

 

18

 

 

 

 

 

 

 

16

 

 

 

 

 

 

 

14

 

 

 

 

 

 

 

12

 

 

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

 

 

8

 

 

 

 

 

 

 

6

 

 

 

 

 

 

 

4

 

 

 

 

 

 

 

2

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

Sverige

Nederl.

Storbrit.

Danmark

USA

Tyskland

Frankrike

 

Förväntat antal år 1994

Förväntat antal år 1996

 

Anm.: Uppgifter för Japan föreligger inte. Vuxenutbildning jämte kompletterande utbildning in- går inte i underlaget för Danmark 1994.

Källa: OECD, Education at a Glance, 1996, s. 112 samt OECD: Education at a Glance, 1998, s. 159.

I samtliga länder med undantag av Tyskland blev skolutbildningen längre från 1994 till 1996. Kortast var utbildningen 1994 i Storbritan- nien, USA och Sverige. Samma länder visade 1996 störst ökning. Skill- naderna mellan längst respektive kortast utbildning har jämnats ut.

Då utbildningssystemen varierar kan det vara vanskligt att dra långt- gående slutsatser endast utifrån hur många skolår utbildningen om- fattar.

Att erbjuda alla medborgare samma möjligheter till utbildning utgör alltjämt en viktig del i strävandena att utjämna sociala klyftor i sam- hället. Det finns en betydande likhet i fråga om den sociala snedrekry-

104

teringen till högre studier i de västliga industriländerna. I Sverige är dock snedrekryteringen förhållandevis liten, troligen på ungefär samma nivå som i USA och England men lägre än i Tyskland och Frankrike.13

Ruta 7.1

Kunskapsindikatorer

Arbetet med utveckling och tolkning av internationella kunskaps- och kva- litetsindikatorer inom utbildningsområdet befinner sig fortfarande i sin lin- da. Det finns därför anledning till att precisera vad dessa indikatorer inte kan säga något om.

Indikatorer är aldrig helt tillräckliga men de är nödvändiga för att få en uppfattning om utvecklingstendenser inom utbildningssektorn. I varje land sätts mål för utbildningssystemet. Utan kännedom om de nationella målen är det inte möjligt att uttala sig om utbildningssystemet är framgångsrikt el- ler inte.

Indikatorerna ger inte en fullständig bild av elevernas prestationsnivå. Flera av ett utbildningssystems mera kvalitativa egenskaper kan inte mätas. I de nordiska ländernas fastställda mål för grundskolan ingår t.ex. krav på ut- veckling av barnens fantasi och samarbetsförmåga. Problemet är bara att det hittills inte utvecklats någon metod att bedöma dessa egenskaper.

7.2Utbildningskvalitet

Kvaliteten i det svenska utbildningssystemet kan bl.a. bedömas genom resultatet från ett antal internationella studier om grundläggande kun- skaper i basämnen. Däremot saknas till stora delar liknande jämförelser som berör andra delar av utbildningssystemet. Utan närmare analys av respektive lands nationella mål för utbildningspolitiken är det svårt att dra några slutsatser om utbildningssystemen är effektiva eller inte. All- mänt sett bör därför jämförelserna tolkas med stor försiktighet (jfr ruta 7.1).

En vanlig och relativt okontroversiell indikator är läskunnigheten bland grundskoleelever.

13 SOU 1993:85 Ursprung och utbildning - social snedrekrytering till högre studier , s. 23.

105

Figur 7.3 Läskunnigheten bland grundskoleelever 1996

Poäng

 

 

 

 

 

550

 

 

 

 

 

500

 

 

 

 

 

450

 

 

 

 

 

400

 

 

 

 

 

350

 

 

 

 

 

300

 

 

 

 

 

250

 

 

 

 

 

200

 

 

 

 

 

Frankrike

Sverige

USA

Danmark

Tyskland

Nederl.

 

9-åringar 14-åringar

 

 

Källa: TIMSS 1996 och 1998.

 

 

 

 

Läskunnigheten bland svenska 9-åringar var 1996 mycket god och låg på samma nivå som i Frankrike och USA. När barnen nått 14-års- åldern är skillnaderna mellan länderna mindre.

Resultaten överensstämmer med en annan undersökning som jäm- fört läskunnigheten hos barn i årskurs 1 3 i Danmark, Finland och Sve- rige. Enligt den studien läser danska skolbarn sämre än barn i Sverige och Finland.14 Andra studier visar att Sverige även i fråga om läskun- nigheten bland 16–25-åringar ligger på en internationellt sett mycket hög nivå.15

Av figurerna 7.4 och 7.5 framgår resultaten från en omfattande in- ternationell undersökning av elevers kunskaper i matematik och natur- vetenskapliga ämnen. Ämnesområdena är valda mot bakgrund av att goda kunskaper och färdigheter inom dessa ämnen vanligen ses som en indikator på förutsättningarna för ett lands utvecklingsmöjligheter. Det finns emellertid en påtaglig risk att jämförelser som denna blir missvi- sande eftersom studieplanerna varierar mellan olika länder och därför börjar elever i olika länder att läsa olika ämnen i olika åldrar.

14Jfr Danmarks Pædagogiske Institut, Nordlæs 1996. I denna undersökning jämförs läsfär- digheten i olika årskurser i de nordiska länderna. Liknande internationella undersökningar saknas.

15Freeman, Richard B, ”The Youth Labour Market Problem at Y2K”, OECD 1999

106

Men en del av forskarna menar att elevernas kunskaper i matematik är en indikator på den generella kunskapsnivån.

Figur 7.4 Kunskaper i matematik i grundskolan och i gymnasie- skolan 1994

Poäng

 

 

 

 

 

 

 

650

 

 

 

 

 

 

 

600

 

 

 

 

 

 

 

550

 

 

 

 

 

 

 

500

 

 

 

 

 

 

 

450

 

 

 

 

 

 

 

400

 

 

 

 

 

 

 

Japan

Nederl.

Sverige

Danmark

Frankrike

Tyskland

Storbrit.

USA

Grundskola el. motsv. Gymnasium el. motsv.

Anm.: Uppgifter avseende gymnasienivå saknas för Japan och Storbritannien.

Källa: OECD, Education at a Glance 1995.

Sverige överträffades 1994 endast av Japan vad gäller elevernas kunskaper i matematik på grundskolenivå. Lägst var kunskaperna i Tyskland, Storbritannien och USA.

När det gäller matematikkunskaper på gymnasienivå låg Sverige tvåa efter Nederländerna medan kunskapsnivån var lägst i USA.

107

Figur 7.5 Kunskaper i naturvetenskapliga ämnen i grundskolan och i gymnasieskolan 1994

Poäng

650

600

550

500

450

400

Japan Sverige Nederl. Storbrit. USA Tyskland Danmark Frankrike

Grundskola Gymnasium

Anm.: Uppgifter avseende gymnasienivå saknas för Japan och Storbritannien.

Källa: OECD, Education at a Glance 1995.

Skillnaderna var något större i fråga om naturvetenskapliga ämnen. Sverige låg 1994 bra till såväl i fråga om grundskolenivå som gymna- sienivå. I grundskolan var kunskaperna större endast i Japan; på gym- nasienivå var kunskaperna störst i Sverige, tätt följt av Nederländerna. Generellt gäller – för Sverige som andra länder med undantag av Ne- derländerna – att kunskapsnivån var högre på grundskolenivå. Endast i Japan var kunskaperna något större än i Sverige.

Näringslivets bedömning av arbetskraften kan också indirekt säga något om kvaliteten i det svenska utbildningssystemet. Av figurerna 7.6 och 7.7 framgår resultatet av en undersökning om hur chefer inom nä- ringslivet värderar tillgången på kvalificerad arbetskraft i respektive land och ungdomarnas motivation till arbete. Bedömningar utifrån det redovisade statistiska underlaget bör generellt sett behandlas med stor försiktighet och några mera långtgående slutsatser bör inte dras.

108

Figur 7.6

Tillgången på kvalificerad arbetskraft

Index för tillgång på kvalificerad arbetskraft

8

 

 

 

 

 

7

 

 

 

 

 

6

 

 

 

 

 

5

 

 

 

 

 

4

 

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

2

 

 

 

 

 

1

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

Tyskland Frankrike Danmark

Japan

USA

Nederl.

Sverige

Storbrit.

Källa: IMD, The World CompetitivenessReport, 1998.

Spridningen är relativt liten. Tillgången på kvalificerad arbetskraft har dock bedömts vara högre i samtliga länder än i Sverige, med undan- tag endast för Storbritannien.

Figur 7.7 Ungdomars motivation att arbeta

Hög

 

 

 

 

 

 

Låg

 

 

 

 

 

 

Danmark Frankrike

Nederl.

Sverige

Japan

USA

Tyskland

Storbrit.

Källa: IMD, The World Competitiveness Report, 1998.

109

När det gäller ungdomars arbetsmotivation låg Sverige på medelni- vå. Motivationen var högre i Danmark, Frankrike och Nederländerna men lägre i Japan, USA, Tyskland och Storbritannien.

7.3Resurser för utbildning

Uppgifter om kunskapsnivåerna (avsnitt 7.2) hos skolelever kan inte betraktas för sig utan bör även relateras till hur mycket resurser som olika länder satser på utbildningen på olika nivåer.

Figur 7.8

Utgifter för utbildning i procent av BNP 1995

Procent av BNP 7

6

 

 

 

 

 

 

5

 

 

 

 

 

 

4

 

 

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

2

 

 

 

 

 

 

1

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

USA

Sverige

Danmark

Frankrike

Tyskland

Nederl.

Japan

Grundskola och gymnasieutbildning Högre utbildning

Anm.: Uppgifter för Storbritannien saknas. De svenska uppgifterna omfattar varken folkhögsko- lan eller AMU-utbildningen; forskarutbildningen ingår dock samt en uppskattning av den del av förskoleverksamheten för barn över tre år som kan klassas som utbildning.

Källa: OECD, Education at a Glance, 1998, s. 82–83.

Mätt i procent av BNP satsade USA 1995 mest på utbildning, tätt följt av Sverige. USA lade dock relativt sett mer resurser på den högre utbildningen än Sverige. I fråga om den grundläggande utbildningen la- de Sverige mest resurser, tätt följt av Frankrike och Danmark – 4,5 resp. 4,4 och 4,3 % av BNP. Men Sverige satsade mindre än USA på den högre utbildningen – 1,7 % av BNP i Sverige mot 2,4 % i USA.

110

Uppgifterna bör ses mot bakgrund av skilda demografiska och geo- grafiska förhållanden. Att ett land avsätter en större andel av BNP för utbildning är inte nödvändigtvis ett tecken på att den enskilde eleven tilldelas större resurser.

Figur 7.9

Utgifter per elev på olika stadier i utbildningen 1995

USD

18 000

16 000

14 000

12 000

10 000

8 000

6 000

4 000

2 000

0

Danmark

USA

Sverige Japan Storbrit. Frankrike Tyskland Nederl.

 

 

 

Högre utbildning

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Grundskolans högstadium samt gymnasium (motsv.)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Grundskolans låg och mellanstadium

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Anm.: Utgifterna är beräknade i USD och omfattar såväl offentligt som privat finansierade insti- tutioner.

Källa: OECD, Education at a Glance, 1998, s. 118.

Sverige avviker kraftigt vad gäller hur stor del av resurserna som avser lärarlöner – 44 % mot OECD-genomsnittet 69 %16. En uppdel- ning av kostnader per elev fördelat på olika stadier i utbildningen, ger dock i stort sett samma bild.

Kostnaderna för grundskolans låg- och mellanstadium (motsv.) var lägst i Danmark, USA och Sverige. I fråga om högstadium och gymna- sium (motsv.) kommer Sverige först på femte plats efter USA, Tysk- land, Danmark och Frankrike. Efter USA har Sverige de högsta utgif- terna för den högre utbildningen.

I Sverige satsas således relativt mycket resurser på grundskolans lågstadium samt på högre utbildning, medan kostnaderna för grund- skolans högstadium och de för gymnasieskolan ligger på medelnivå.

16 44 % av resurserna rubriceras som ”other current expenditure”, se Education at a Glance 1998, s. 129.

111

Dessa slutsatser bekräftar i stort med vad som tidigare redovisats i ESO-rapporten Samhällets stöd till barnfamiljerna i Europa

(Ds 1996:68). I den rapporten som avsåg läget början av 1990-talet konstaterades att de svenska lärarna jämfört med andra länder hade kortare utbildning, lägre undervisningsskyldighet och lägre lön.

I USA lades relativt sett mer resurser på den högre utbildningen än i Sverige. I fråga om den grundläggande utbildningen lade Sverige mest resurser, tätt följt av Frankrike och Danmark – 4,5 resp. 4,4 och 4,3 % av BNP.

En annan indikator som är vanlig vid jämförelser av satsningar på skolan är lärartätheten, dvs. antalet elever per lärare.

Figur 7.10 Antal elever per lärare 1996

Elever/lärare

 

 

 

 

 

 

 

25

 

 

 

 

 

 

 

20

 

 

 

 

 

 

 

15

 

 

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

 

 

5

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

Danmark

Frankrike

Sverige

Tyskland

Storbrit.

Japan

USA

Nederl.

Grundskolans låg- och mellanstadium Grundskolans högstadium samt gymnasieutbildning

Källa: OECD, Education at a Glance, 1998, s. 145.

När det gäller antalet elever per lärare visar sig en något annan bild av Sverige. Endast i Sverige var lärartätheten högre för högstadiet och gymnasiet jämfört med låg- och mellanstadiet (motsv.). På den högre nivån var antalet elever per lärare färre endast i Danmark och Frankrike än i Sverige, där antalet elever per lärare är 13,7. Men på den lägre ni- vån var lärartätheten större endast i Danmark. Sett till antalet undervis- ningstimmar per elev blir dock bilden en annan.

112

Figur 7.11 Antal undervisningstimmar per elev i grundskolan 1996

Timmar/elev

 

 

 

 

 

 

1200

 

 

 

 

 

 

1000

 

 

 

 

 

 

800

 

 

 

 

 

 

600

 

 

 

 

 

 

400

 

 

 

 

 

 

200

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

Nederl.

Frankrike

USA

Storbrit.

Danmark

Tyskland

Sverige

 

12-åringar

14-åringar

 

 

 

Anm.: Uppgifter föreligger inte beträffande antalet undervisningstimmar för 12-åringar i USA. Uppgifter saknas för Japan.

Källa: OECD, Education at a Glance, 1998, s. 289.

Svenska 12- och 14-åringar undervisades 1996 färre timmar än ele- verna i övriga länder.

Sammanfattningsvis visar det sig att kostnaderna per elev i Sverige relativt sett är höga. Lärartätheten är också hög samtidigt som varje elev i grundskolan har färre undervisningstimmar per år jämfört med flertalet länder. Tänkbara förklaringar kan vara att svenska lärare har färre timmars undervisningsskyldighet per år och att mer tid går åt till andra arbetsuppgifter.

113

7.4Utbildningsnivån

Befolkningens utbildningsnivå i ett land kan sägas spegla en kombina- tion av resurser inom utbildningsområdet, utbildningssystemets effekti- vitet samt i vilken utsträckning utbildningen har efterfrågas.

Figur 7.12 Andel av befolkningen med lägst gymnasieutbildning 1996

Procent

 

 

 

 

 

 

100

 

 

 

 

 

 

80

 

 

 

 

 

 

60

 

 

 

 

 

 

40

 

 

 

 

 

 

20

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

USA

Tyskland

Storbrit.

Sverige

Danmark

Nederl.

Frankrike

 

 

45-54 år

25-34 år

25-64 år

 

 

Anm.: Uppgifter för Japan föreligger inte. Uppgifter för USA saknas för gruppen 45–54 år. Källa: OECD, Education at a Glance 1998, Tabl A1.2a.s.44

År 1996 hade närmare tre fjärdedelar av svenskarna utbildning på lägst gymnasienivå. Sverige låg här på mellannivå. Endast i Danmark, Nederländerna och Frankrike hade färre denna utbildning.

Men om man analyserar utbildningsnivån i olika åldersgrupper framträder vissa skillnader. Bland 25–34-åringarna ligger Sverige på delad förstaplats (87 %) med USA och Storbritannien. I fråga om ål- dersgruppen 45–54 år kommer Sverige på fjärde plats efter USA, Tysk- land och Storbritannien.

I fråga om 45–54-åringar har endast Tyskland och Storbritannien fler i denna åldersgrupp med gymnasial utbildning.

114

Utbildningsnivån hos 45–54-åringarna avspeglar satsningarna på ut- bildning under 1960-talet och nivån hos 25–34-åringarna visar sats- ningarna under den senare delen av 1980-talet.1960-talet fortsatte 69 % av svenska skolungdomar sina studier på gymnasieskola, handels- eller yrkesskola; under 1980-talet 88 %.

Figur 7.13 Andel av befolkningen med högskoleexamen 1996

Procent

30

25

 

 

 

 

 

 

20

 

 

 

 

 

 

15

 

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

 

5

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

USA

Nederl.

Danmark

Sverige

Tyskland

Storbrit.

Frankrike

 

 

45-54 år

25-34 år

25-64 år

 

 

Källa: OECD, Education at a Glance, 1998, Tab. A1.2a, s. 44.

Om vi räknar dem som genomgått längre eftergymnasial utbildning, dvs. högskole- eller universitetsutbildning om tre år eller längre, fram- träder en delvis annan bild. Detta kan delvis förklaras av att man i Sve- rige expanderade främst de kortare högskoleutbildningarna under 1980- talet som sjuksköterskor, fritidsledare, fritidspedagoger etc.

Räknat på hela befolkningen (25–64 år) hamnade Sverige 1996 på medelnivå (13,4 %) efter USA, Nederländerna och Danmark. I USA hade däremot mer än var fjärde medborgare en sådan utbildning.

Bland svenskar i åldersgruppen 25–34 år finner vi att endast 11 % har längre högskoleutbildning. Inte i något annat land har så få i denna åldersgrupp universitetsutbildning. Bland 45–54-åringarna hade 16 % universitetsutbildning. Sverige låg här tillsammans med Danmark på delad tredje plats efter USA och Nederländerna. Andelen med univer- sitetsutbildning bland 25–34-åringarna jämfört med 45–54-åringarna minskade även i USA och Tyskland, men inte lika mycket som i Sve- rige.

115

Detta pekar också på ett problem. Svenska ungdomar börjar och slutför sin högre utbildning allt senare. En senarelagd vidareutbildning i kombination med en förhållandevis lång studietid medför samhälls- ekonomiska kostnader av olika slag. Av fig. 7.14 framgår åldersfördel- ningen bland de högskolestuderande.

Figur 7.14 Åldersfördelningen bland de högskolestuderande 1996

Procent

 

 

 

 

 

 

40

 

 

 

 

 

 

35

 

 

 

 

 

 

30

 

 

 

 

 

 

25

 

 

 

 

 

 

20

 

 

 

 

 

 

15

 

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

 

5

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

Frankrike

USA

Storbrit.

Nederl.

Sverige

Tyskland

Danmark

 

 

26-29 år

22-25 år

18-21 år

 

 

Anm.: Andelen i de enskilda åldersgrupperna är beräknad efter det antal studerande som genom- går vidareutbildning i förhållande till åldersgruppens storlek.

Källa: OECD, Education at a Glance, 1998, s. 185.

Av figur 7.14 framgår att Sverige hade fler 26–29-åringar under högskoleutbildning 1996 än Nederländerna, Storbritannien och Frank- rike.

Endast i Tyskland och i Danmark var färre 18–21-åringar under högskoleutbildning än i Sverige. Den senare skolstarten kan vara en av förklaringarna till den svenska positionen. I gruppen 22–25 år bedrev närmare 18 % högskolestudier. Men detta var färre än i övriga länder. Danmark låg främst, där fanns närmare en fjärdedel av 22–25-åringar- na vid universitet och högskolor. Endast i Storbritannien och Tyskland var det färre i denna åldersgrupp än i Sverige.

116

 

 

 

 

 

Figur 7.15

Andelen utexaminerade 24–25-åringar med

 

högskoleexamen (mastersexamen) 1996

Procent

 

 

 

 

 

14

 

 

 

 

 

12

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

8

 

 

 

 

 

6

 

 

 

 

 

4

 

 

 

 

 

2

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

USA

Storbrit.

Nederl.

Danmark

Sverige

Japan

Anm.: Uppgifterna för USA och Japan är från 1995. Tyskland ingår inte på grund av generella av- vikelser i det beräkningsunderlaget. Uppgifter saknas för Frankrike.

Källa: Uppgifter för USA och Japan: OECD, Education at a Glance 1997, tab. G2.1, s. 333; Övriga uppgifter i OECD, Education at a Glance 1998, tab C4.2a. s. 199.

Andelen årligen utexaminerade från universitet och högskolor i ål- dern 24–25 år låg i Sverige på 3 %. Uppgifterna är avsedda att indirekt fånga examinationsfrekvensen. För Sveriges del blir uppgifterna något missvisande eftersom de svenska studenterna i allmänhet påbörjar stu- dierna relativt sent. Däremot beskriver siffrorna åter den genomsnittligt relativt höga åldern på svenska studenter. I figur 7.16 belyses detta för- hållande närmare.

117

Figur 7.16 Genomsnittlig ålder vid högskoleexamen 1996

Medelålder vid examen

35

30

25

20

15

10

5

0

Nederl.

Danmark

Storbrit.

Sverige

Källa: Education at a Glance 1998, s. 201.

I Sverige var genomsnittsåldern 1996 närmare 31 år när man avlade högskoleexamen; i Nederländerna drygt 25 år. Om man även ser till yr- kesinriktade utbildningar, lärar- och sjuksköterskeutbildning m.m., blir bilden än tydligare (se figur 7.17).

Figur 7.17 Andelen utexaminerade 22–23-åringar med kortare universitets- eller högskoleutbildning 1996

Procent

 

 

 

 

40

 

 

 

 

35

 

 

 

 

30

 

 

 

 

25

 

 

 

 

20

 

 

 

 

15

 

 

 

 

10

 

 

 

 

5

 

 

 

 

0

 

 

 

 

USA

Storbrit.

Japan

Danmark

Sverige

Anm.: Uppgifter saknas för Nederländerna, Frankrike och Tyskland.

Källa: OECD, Education at a Glance, 1998, s. 200.

118

Endast 11 % av 22–23-åringarna i Sverige hade 1996 avslutat någon typ av kortare utbildning. Inte i något annat land var det så få. I USA och Storbritannien hade drygt 1/3 sådan utbildning i samma ålders- grupp.

Figur 7.18 Antagning till högskoleutbildningen 1992

Procent

30

25

20

15

10

5

0

USA

Japan

Danmark

Stor-

Neder-

Sverige

 

 

 

britannien

länderna

 

Anm.: Underlaget är beräknat på antalet studenter som påbörjar en högskoleutbildning i relation till antalet ungdomar i den åldersgrupp som teoretiskt har möjlighet att påbörja studier (18-19 år). I underlaget för Tyskland ingår ej f.d. DDR.

Källa: OECD, Education at a Glance, 1995, s. 150–151.

Endast drygt 11 % av svenska 18–19-åringar hade i början av 1990- talet antagits till högskoleutbildning. I USA var det drygt 27 % och i Danmark drygt 22 % som antagits. Aktuellare uppgifter saknas tyvärr.

Förutom i vilken omfattning befolkningen får högskoleutbildning, är det också av betydelse för samhällsutvecklingen vilken utbildnings- inriktning man väljer. I USA är den humanistiskt och samhällsveten- skapligt inriktade utbildningen den dominerande, medan utbildning i tekniska och naturvetenskapliga ämnen spelar en mer undanskymd roll.

119

Figur 7.19

Universitetsexamina fördelade efter ämnesområde

 

1996

 

 

 

 

 

100%

 

 

 

 

 

 

80%

 

 

 

 

 

 

60%

 

 

 

 

 

 

40%

 

 

 

 

 

 

20%

 

 

 

 

 

 

0%

 

 

 

 

 

 

Tyskland

Sverige

Storbrit.

Japan

Danmark

Nederl.

USA

Medicin och naturvet. Ingenjörer och arkitekter Humaniora och samhällsvet.

Anm.: Osäkerheten är hög i fråga om dessa uppgifter.

Källa: OECD, Education at a Glance, 1998, s. 202.

Tyskland och Japan producerar flest tekniker relativt sett (22,2 resp. 21,6 %). I Sverige och Danmark var motsvarande andel 15 %. I USA har endast 7 % av de examinerade teknisk inriktning. I samtliga länder var mer än hälften av de utbildade samhällsvetare och humanister. I USA hade närmare 72 % denna inriktning, i Tyskland 53 % och i Sve- rige 56 %.

Ur samhällets synvinkel är det av betydelse att utbildningssystemets output i stort överensstämmer med efterfrågan på arbetskraft. Är det brist på IT-tekniker behöver dessa utbildningar expandera då det annars uppstår flaskhalsar. En alltför stor dominans av ett ämnesområde kan dock bedömas vara mindre lämpligt, åtminstone sett i ett kortare per- spektiv.

Andelen unga tekniker och naturvetare i åldern 25–34 år framgår av figur 7.20 nedan.

120

Figur 7.20 Antal utexaminerade från minst treåriga naturvetenskapliga och tekniska högskole- utbildningar i relation till den totala arbets- kraften i åldern 25–34 år

Antal per 100 000

1200

 

 

 

 

 

1000

 

 

 

 

 

800

 

 

 

 

 

600

 

 

 

 

 

400

 

 

 

 

 

200

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

Japan

USA

Tyskland

Danmark

Nederl.

Sverige

Källa: Faktablad, Utbildningsdepartementet UU 99.004, Februari 1999.

Men även när det gäller hur stor del av den yngre arbetskraften (25– 34-åringar) som har naturvetenskaplig eller teknisk utbildning ligger Sverige sist. Endast drygt 700 per 100 000 invånare har sådan utbild- ning. I Japan är det nästan dubbelt så många.

121

7.5Utbildning och arbetsmarknad

Ett viktigt mål för utbildningssystemet är att producera den kvalifice- rade arbetskraft som arbetsmarknaden har behov av.

Figur 7.21 Arbetslösa fördelade efter utbildning i relation till resp. lands genomsnittliga arbetslöshet 1995

Procent

 

 

 

 

 

 

250

 

 

 

 

 

 

200

 

 

 

 

 

 

150

 

 

 

 

 

 

100

 

 

 

 

 

 

50

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

Danmark

Storbrit.

USA

Sverige

Frankrike

Tyskland

Nederl.

Grundskola Ungdomsutbildning Kortare vidareutbildning Längre vidareutbildning

Anm.: Underlaget är ofullständigt för Nederländerna. Uppgifter för Japan saknas.

Källa: OECD, Education at a Glance, 1997, s. 251.

Arbetslösheten17 bland dem med någon form av eftergymnasial ut- bildning låg 1995 generellt sett under genomsnittet. För de högutbilda- de ligger denna relativa arbetslöshet på cirka 50 %. I Sverige var skill- naderna däremot mindre vad gäller de arbetslösas utbildningsbakgrund, framför allt människor med enbart grundskola.

Dessa uppgifter kan i någon mån ses som uttryck för att arbetstagar- nas möjlighet till flexibilitet mellan olika uppgifter ökar med en högre utbildningsnivå. Omvänt kan uppgifterna också dölja att högutbildade accepterar såväl en lägre lön som mindre kvalificerade arbetsuppgifter

17 Den genomsnittliga arbetslöshet som dessa beräkningar gjorts från var för USA 4,7 %, Nederländerna 5,6 %, Storbritannien 7,4 %, Sverige 7,8 %, Tyskland 8,1 %, Frankrike 9,7 % och Danmark 10 %.

122

och därmed tränger ut lågutbildad arbetskraft. Detta framträder tydli- gare vid jämn lönestruktur och med progressiva skatter, eftersom netto- löneminskningen för en högutbildad som tar ett arbete med låg lön inte blir särskilt märkbar. En jämn lönestruktur kan också leda till stora skillnader i arbetslöshet, då höga lönekostnader för lågutbildad arbets- kraft kan leda till hög arbetslöshet i den gruppen.

Figur 7.22

Andelen 15–24-åringar som varit arbetslösa under minst

 

1 år 1997

 

 

 

 

Procent

 

 

 

 

 

35

 

 

 

 

 

30

 

 

 

 

 

25

 

 

 

 

 

20

 

 

 

 

 

15

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

5

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

Danmark

Sverige

Frankrike

Tyskland

Storbrit.

Nederl.

Källa: OECD, Education at a Glance 1997.

Ett annat sätt att belysa denna fråga är att se till hur många i grup- pen 15–24-åringar som är långtidsarbetslösa. Ungdomsarbetslösheten var 1997 lägst i Danmark (9 %) och Sverige (15 %). I Nederländerna var hela 33 % långtidsarbetslösa i denna grupp.

123

8 FoU

Tillsammans med företagens innovationskapacitet (jfr kap. 4) utgör FoU-investeringarna en viktig förutsättning för att säkra ett lands väl- stånd långsiktigt. Det är därför viktigt att kvaliteten på såväl universi- tets- och högskoleutbildningen liksom forskarutbildning som i forsk- ningen i sig är tillräckligt hög. Samtidigt är detta ett av de svåraste om- rådena för benchmarking. Till yttermera visso är tillgängliga uppgifter på området relativt sett något äldre än i andra avsnitt.

Innovationerna i olika delar av industriproduktionen åstadkoms i första hand som en följd av de privata företagens FoU-verksamhet och från pågående anpassning av produktionens utrustning och produkter. Å andra sidan har forskning som finansieras med offentliga medel ofta bredare mål, med fokus på grundforskning och forskning om välfärden och har inte därför nödvändigtvis något direkt samband med att öka produktiviteten. FoU anses också kunna bidra till att höja sysselsätt- ningsnivån.

Sveriges förutsättningar belyses i detta kapitel genom sex olika indi- katorer.

Figur 8.1

Sveriges position18

 

 

 

 

 

 

Position

Indikator

Placering

Hänvisning

Över

FoU-utgifter

1/8)

Fig. 8.2

medelnivå

Forskning (exkl. försvarsforskning)

1(8)

Fig. 8.3

 

Kommersiellt utnyttjade patent

1(7)

Fig. 8.7

 

Internationellt skyddade patent

1(8)

Fig. 8.8

 

 

 

 

Medelnivå

Beviljade patent per år

5(8)

Fig. 8.5

 

 

 

 

Under

Förändring av antalet beviljade patent

8(8)

Fig. 8.6

medelnivå

 

 

 

 

 

 

 

18 Varje kapitel inleds med en figur som visar en översikt över ”Sveriges position” med hjälp av flera olika indikatorer. För närmare förklaring av urvalet av indikatorer, se ka- pitel 1.

124

Endast i fråga om utvecklingen av antalet beviljade patent ligger Sverige under medelnivån och när det gäller antalet beviljade patent per år på medelnivå. För övriga indikatorer, t.ex. storleken på FoU-ut- gifterna är Sverige ledande.

8.1Forskningsutgifterna

Den mest använda indikatorn i internationella jämförelser av forskning är FoU-utgifterna i procent av BNP.

Figur 8.2 Utgifterna för FoU i procent av BNP 1996

Procent

 

 

 

 

 

 

av BNP

 

 

 

 

 

 

4,0

 

 

 

 

 

 

3,5

 

 

 

 

 

 

3,0

 

 

 

 

 

 

2,5

 

 

 

 

 

 

2,0

 

 

 

 

 

 

1,5

 

 

 

 

 

 

1,0

 

 

 

 

 

 

0,5

 

 

 

 

 

 

0,0

 

 

 

 

 

 

Sverige

Japan

USA

Frankrike Tyskland

Nederl.

Danmark

Storbrit.

Privat sektor Offentlig sektor

Anm.: Uppgifter för Sverige avser 1995.

Källa: OECD, Main Science and Technology Indicators 1998:2.

Totalt sett ledde Sverige år 1996, följt av Japan och USA. Neder- länderna, Danmark och Storbritannien satsar minst på FoU. Sveriges ledande position förklaras huvudsakligen av att näringslivets satsningar var större än i andra länder (2,7 %).

Sett enbart till den forskning som finansieras med offentliga medel är skillnaderna små mellan länderna, i samtliga mindre än en procent- enhet. Mest satsade 1996 Nederländerna (0,99 %) och minst USA (0,7 %).

125

Ett skäl till att FoU-utgifterna var låga i t.ex. Danmark kan vara av- saknaden av en försvarsindustri. I t.ex. USA, Storbritannien, Frankrike och Sverige svarade 1996 försvarsindustrin för en betydande del av FoU-finansieringen. Detta framgår indirekt om man ser till utgifterna för FoU exkl. försvarsforskning (fig. 8.3).

Figur 8.3

Utgifterna för forskning (exkl. försvarsforskning)

 

i procent av BNP 1993 och 1995

Procent

3,5

3,0

2,5

2,0

1,5

1,0

0,5

0,0

Sverige

Japan Tyskland

USA Frankrike Nederl. Danmark Storbrit.

1993 1995

Anm.: Uppgifter för Japan och Nederländerna avser 1993 och 1994.

Källa: OECD, Main Science and Technology Indicators 1998.

Såväl 1993 som 1995 var de svenska FoU-satsningarna störst även om vi bortser från utgifterna för försvarsforskning. Endast i Sverige och Storbritannien ökade FoU-utgifterna.

Det är ett välkänt faktum att försvarsforskningen kan leda till resul- tat som senare kan utnyttjas kommersiellt. Det är emellertid osäkert hur stor denna effekt är i förhållande till satsningarna på försvarsforsk- ningen.

Offentlig finansiering av näringslivets forskning kan tyda på vilken prioritering som tillämpad forskning ges i den offentliga sektorns forsk- ningsbudgetar.

126

Figur 8.4

Finansieringen av forskning inom näringslivet 1993

Procent

 

 

 

 

 

 

100

 

 

 

 

 

 

80

 

 

 

 

 

 

60

 

 

 

 

 

 

40

 

 

 

 

 

 

20

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

Storbrit. Frankrike

USA

Nederl.

Danmark Sverige

Tyskland

Japan

Privata medel

Övriga medel

Offentliga medel

 

 

Anm.: ”Övriga medel” handlar t.ex. om privata stiftelsers utgifter för FoU och EU-bidrag. Vissa förbehåll bör göras för dessa uppgifter, eftersom det finns vissa redovisningsproblem.

Källa: OECD, Research and Development Expenditure in Industry, 197393, 1995

År 1993 varierade denna andel mellan 1,4 % (Japan) och 19,4 % (USA) Det finns en viss allmän tendens att länder med omfattande för- svarsforskning allokerar en relativt stor andel av offentliga medel till FoU inom näringslivet.

8.2Forskningens kvalitet och relevans

Som nämnts tidigare finns det inte någon idealisk metod att mäta kva- liteten på och relevansen av forskning. En indikator kan vara den andel av forskningen som finansieras med utländska bidrag/anslag. Uppgifter om Sverige i detta avseende saknas emellertid. En annan indikator på nyttan av FoU och om forskningsresultaten kanaliseras till inhemsk produktion är antalet patent per capita.

127

Figur 8.5

Antal patent årligen per 100 000 invånare 1994–95

Antal

 

 

 

 

 

 

80

 

 

 

 

 

 

70

 

 

 

 

 

 

60

 

 

 

 

 

 

50

 

 

 

 

 

 

40

 

 

 

 

 

 

30

 

 

 

 

 

 

20

 

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

Japan

Frankrike Tyskland

USA

Sverige

Storbrit.

Danmark

Nederl.

Källa: IMD, World Competitiveness Yearbook, 1998.

Sverige ligger i detta avseende på en medelnivå, men i Storbritan- nien, Danmark och Nederländerna var antalet patent per 100 000 invå- nare färre. I Japan, Frankrike och Tyskland var patenten fler.

Figur 8.6 Förändring av antalet patent per invånare 1991–95

Antal

 

 

 

 

 

 

 

35

 

 

 

 

 

 

 

30

 

 

 

 

 

 

 

25

 

 

 

 

 

 

 

20

 

 

 

 

 

 

 

15

 

 

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

 

 

5

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

-5

 

 

 

 

 

 

 

Japan

Frankrike

Nederl.

Danmark

Tyskland

Storbrit.

USA

Sverige

Källa: IMD, World Competitiveness Yearbook, 1998.

128

Om man i stället ser till hur antalet beviljade patent förändrats under perioden 1991–95 framgår att dessa ökat i alla länder utom Sverige, där patenten tvärtom minskat i antal. Inte i något annat land minskade pa- tenten.

Men det handlar inte bara om antalet patent eller tillväxten av anta- let patent. En annan viktig indikator avser i vilken utsträckning paten- ten även utnyttjas kommersiellt.

Figur 8.7 Antal kommersiellt utnyttjade patent per 100 000 invånare 1995

Antal

 

 

 

 

 

 

1200

 

 

 

 

 

 

1000

 

 

 

 

 

 

800

 

 

 

 

 

 

600

 

 

 

 

 

 

400

 

 

 

 

 

 

200

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

Sverige

Frankrike

Nederl.

Japan

Danmark

USA

Tyskland

Källa: IMD, World Competitiveness Yearbook, 1998.

I detta fall är Sverige det ledande landet med mer än 1000 patent per 100 000 invånare. Patenten är närmare tre gånger så många som i Tyskland och mer än dubbelt så många som i USA. Om man däremot ser till antalet kommersiellt utnyttjade patent per 100 000 invånare år 1995, ledde Sverige med 1058 patent.

129

Figur 8.8

Antalet internationella patent per 100 000

 

invånare 1995

Antal

90

80

70

60

50

40

30

20

10

0

Sverige Nederl. Japan Tyskland Danmark Frankrike USA

Storbrit.

Källa: IMD, World Competitiveness Yearbook, 1998; Danmarks statistik, Statistisk Årbog 1998,

1998.

Ytterligare är att se efter hur många patent som skyddas internatio- nellt. Även i detta avseende ledde Sverige vid 1990-talets mitt med 83 sådana patent per 100 000 invånare, tätt följt av Nederländerna (82 pa- tent). Antalet internationellt skyddade patent var i dessa länder mer än dubbelt så många som i Storbritannien (38 patent).

Ytterligare en indikator kan vara antalet vetenskapliga publikationer per 100 000 invånare. Uppgifter om Sverige saknas emellertid i den in- ternationella statistiken.

130

131

9 IT

Den pågående teknologiska utvecklingen förändrar villkoren såväl för företagen som för den enskilde medborgaren. Informationsteknologin (IT) har stor betydelse för spridning av kunskap och är således viktig för företagens möjligheter att kunna utnyttja ny know-how. För den en- skilde medborgaren kommer den informationsteknologiska utveckling- en att innebära att decentraliseringen av beslutsfattandet underlättas och att arbetstillfredsställelsen och flexibiliteten ökar.

I detta kapitel redovisas hur Sverige ligger till på IT-området mätt genom följande tio indikatorer.

Figur 9.1

Sveriges position19

 

 

 

 

 

 

Position

Indikator

Placering

Hänvisning

Över

Antal elever per dator (grundskolan)

1(6)

Fig. 9.5

medelnivå

Elektronisk handel

1(6)

Fig. 9.6

 

Låga teletaxor för privatpersoner

1(8)

Fig. 9.8

 

Antal telefonlinjer per 100 invånare

1(8)

Fig. 9.9

 

Antal mobiltelefoner

1(8)

Fig. 9.10

 

Antal datorer per invånare

2(8)

Fig. 9.2

 

Antal hemadresser på Internet

2(8)

Fig. 9.3

 

IT-investeringar

2(8)

Fig. 9.4

 

Låga teletaxor för företag

2(8)

Fig. 9.7

 

 

 

 

Medelnivå

Fasta telefonlinjer anslutna till digital

6(8)

Fig. 9.11

 

stationer

 

 

 

 

 

 

Under

 

 

medelnivå

 

 

 

 

 

 

 

För inte mindre än nio av totalt tio indikatorer inom IT-området pla- cerar sig Sverige klart över medelnivå vid en jämförelse med andra län- der. Endast när det gäller antalet fasta telefonlinjer som är anslutna till

19 Varje kapitel inleds med en figur som visar en översikt över ”Sveriges position” med hjälp av flera olika indikatorer. För närmare förklaring av urvalet av indikatorer, se kapitel 1.

132

digitala stationer ligger Sverige på medelnivå. Inte i något fall ligger vi under medelnivå.

Användningen av datorer är väl utbredd i Sverige – inte minst inom utbildningsområdet. Jämförelsetal tyder på att datoranvändningen i den svenska grundskolan internationellt sett är stor. I Sverige har var tredje invånare tillgång till en dator. Även beträffande datorernas genom- snittsålder och tekniska standard ligger Sverige på en hög nivå.

Omsättningen av varor och tjänster utgörs av försäljning såväl av datorer som programvaror som servicetjänster. I Sverige är marknaden mycket omfattande, vilket sammanhänger med ett högt utnyttjande av datateknik men också tyder på en löpande uppdatering eller investe- ring i ny IT-teknologi.

Inom telekommunikation håller Sverige en av de lägsta företags- taxorna. I fråga om telenätets kapacitet har Sverige vidare det största antalet fasta telefonlinjer och ligger dessutom långt framme när det gäl- ler utbyggnaden av det digitala nätet.

9.1IT-kapacitet

Kapaciteten på IT-området kan avläsas t.ex. i antalet datorer per capita (fig. 9.2) och många som har tillgång till Internet (fig. 9.3).

Figur 9.2 Antal datorer per invånare 1995 och 1997

Antal per capita 0,5

0,4

 

 

 

 

 

 

 

0,3

 

 

 

 

 

 

 

0,2

 

 

 

 

 

 

 

0,1

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

USA

Sverige

Danmark

Nederl.

Storbrit.

Frankrike

Tyskland

Japan

 

 

 

1995

1997

 

 

 

Källa: IMD (1996), World Competitiveness Yearbook, 1996 och 1998.

 

 

133

Sverige intog 1997 en tätposition vad gäller antalet datorer per invå- nare och i genomsnitt finns ca 0,4 datorer per invånare. Endast i USA fanns det då fler datorer per invånare. Jämfört med läget två år tidigare har datortätheten ökat i samtliga länder i ungefär samma utsträckning. Lägst är den i Frankrike, Tyskland och Japan.

Det är dock inte enbart antalet datorer som är relevant. Även kapaci- tet och standard har betydelse. Mätt i genomsnittlig kapacitet – antal inmatningar som kan bearbetas i sekunden – är den samlade datorka- paciteten i Sverige större än i de flesta jämförbara länder. Bara USA har större datorkapacitet räknat i antalet datorer per invånare.20

Figur 9.3

Antalet hemadresser på Internet per 1 000 invånare 1998

Antal

 

 

 

 

 

 

 

100

 

 

 

 

 

 

 

80

 

 

 

 

 

 

 

60

 

 

 

 

 

 

 

40

 

 

 

 

 

 

 

20

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

USA

Sverige

Danmark

Nederl.

Storbrit.

Tyskland

Japan

Frankrike

Källa: OECD, Communications Outlook, 1999.

 

 

 

 

Om man ser till antalet hemadresser på Internet per 1 000 invånare blir bilden i stort sett densamma. Endast USA ligger före Sverige. An- talet hemadresser ger emellertid inte någon entydig bild av hur många som har tillgång till Internet, eftersom en datoranvändare kan ha flera olika adresser och vice versa, dvs. en adress kan utnyttjas av flera olika användare.

IT-investeringarna i procent av BNP visar hur viktig IT är i de olika länderna och ger en fingervisning om investeringsnivån.

20 Computer Industry Almanac, 1996 citerat från IMD, World Competitiveness Report, 1996.

134

Figur 9.4 Investeringar i IT-sektorn i procent av BNP 1996

Procent av BNP

4,5

 

 

 

 

 

 

 

4,0

 

 

 

 

 

 

 

3,5

 

 

 

 

 

 

 

3,0

 

 

 

 

 

 

 

2,5

 

 

 

 

 

 

 

2,0

 

 

 

 

 

 

 

1,5

 

 

 

 

 

 

 

1,0

 

 

 

 

 

 

 

0,5

 

 

 

 

 

 

 

0,0

 

 

 

 

 

 

 

USA

Sverige

Storbrit.

Danmark

Nederl.

Japan

Frankrike

Tyskland

Källa: The Economist, 24 nov 1998, s. 140.

Omsättningen i IT-relaterade tjänster och produkter 1996 utgjorde 3,4 % av BNP i Sverige. Även när det gäller denna indikator låg endast USA före Sverige. Jämförelsen är i viss mån osäker då den relativa prisnivån på IT-produkter varierar från land till land.

9.2IT i näringslivet och i skolan

Utnyttjandet av IT i näringslivet eller antalet datoriserade arbetsplatser i hemmen kan användas för att illustrera omfattningen av IT-använd- ningen. Uppgifterna är dock sparsamma på detta område.

Ett samhälle där IT-tekniken är lättillgänglig för alla medborgare – med insikt om de möjligheter, som IT-tekniken medger – grundläggs redan i grundskolan.

135

Figur 9.5 Antal elever per dator i grundskolan 1995

Antal elever

 

 

 

 

 

100

 

 

 

 

 

90

 

 

 

 

 

80

 

 

 

 

 

70

 

 

 

 

 

60

 

 

 

 

 

50

 

 

 

 

 

40

 

 

 

 

 

30

 

 

 

 

 

20

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

Sverige

Danmark

USA

Frankrike

Japan

Nederl.

Anm.: Uppgifter för Storbritannien och Tyskland föreligger inte.

Källa: Danmarks finansministerium (1996), Informationsteknologi i folkeskolen, Skolverket (1996), Skolans datorer 1995 – en kvantitativ bild. Nederländernas finansministerium (1996):

Toets op het concurrencetievermogen.

Elevernas tillgång till datorer i undervisningen är internationellt sett mycket hög i den svenska skolan. År 1995 gick det 19 elever på varje dator. Av figur 9.5 framgår att det går färre elever per dator i Sverige jämfört med andra länder, framför allt i jämförelse med Japan och Ne- derländerna. Uppgifter saknas dock beträffande datorernas kapacitet. Internationella jämförelser av PC-användningen inom högre utbildning tyder på att tillgången på datorer här snarare är större än i grundskolan.

Den elektroniska Internet-handeln används som en annan indikator på IT-nivån i samhället.

136

Figur 9.6

Elektronisk handel – genomsnittlig omsättning per capita

 

1998

US $

 

 

 

 

 

35

 

 

 

 

 

30

 

 

 

 

 

25

 

 

 

 

 

20

 

 

 

 

 

15

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

5

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

Sverige

Danmark

Storbrit.

Nederl.

Tyskland

Frankrike

Anm.: Uppgifter saknas för USA och Japan.

Källa: IDC och Forskningsministeriet i Danmark.

Omsättningen var 1998 störst i Sverige (ca 30 USD), närmast följt av Danmark. Här saknas dock uppgifter om USA.

137

9.3Telekommunikationer

Som indikatorer på telekommunikationerna används i detta avsnitt fö- retagstaxorna (fig. 9.7), privata teletaxorna (fig. 9.8), antalet telefon- linjer på 100 invånare (fig. 9.9), antalet mobiltelefoner per 100 invåna- re (fig. 9.10) och andelen fasta telefonlinjer med anknytning till digita- la stationer (fig. 9.11).

Figur 9.7

Företagens teletaxor 1998

 

 

 

Index,

 

 

 

 

 

 

 

genomsn.=100

 

 

 

 

 

 

 

150

 

 

 

 

 

 

 

100

 

 

 

 

 

 

 

50

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

Danmark

Sverige

Nederl.

Japan

Storbrit.

Frankrike

Tyskland

USA

Fast Rörlig

Anm.: Utgiftsnivå för 3 449 samtal per år. Jämförelsen baseras på ett beräknat pris av ett urval av telefonsamtal. Beloppen är beräknade exkl. moms och korrigerade m.h.t. köpkraften i respektive land.

Källa: OECD, Communications Outlook, 1999.

Allmänt sett är Sverige fortfarande ett lågprisland vad gäller tele- tjänster. De svenska teletaxorna är internationellt sett låga (fig. 9.7 och fig. 9.8). det gäller både företagens och privatpersoners taxor.

Företagens taxor är marginellt lägre endast i Danmark jämfört med Sverige. Både de fasta och rörliga avgifterna är låga, men de fasta av- gifterna är lägre i Frankrike och Tyskland.

138

 

Figur 9.8

Privatpersoners teletaxor 1998

Index,

 

genomsn.=100

 

150

 

100

 

50

 

0

 

Sverige Danmark USA

Japan Storbrit. Nederl. Tyskland Frankrike

Fast Rörlig

Anm.: Utgiftsnivå för 1 219 samtal per år. Jämförelsen baseras på ett beräknat pris av ett urval av telefonsamtal. Beloppen är beräknade exkl. moms och korrigerade m.h.t. köpkraften i respektive land.

Källa: OECD, Communications Outlook, 1999.

När det gäller de privata taxorna var de 1998 lägst i Sverige. I samt- liga länder utom i Nederländerna och i Tyskland var de fasta avgifterna lägre.

Antal telefonlinjer är ett grovt mått på telekommunikationernas spridning.

139

Figur 9.9

Antal telefonlinjer per 100 invånare 1995 och 1997

Antal

 

 

 

 

 

80

 

 

 

 

 

70

 

 

 

 

 

60

 

 

 

 

 

50

 

 

 

 

 

40

 

 

 

 

 

30

 

 

 

 

 

20

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

Sverige

USA

Danmark Frankrike Nederl.

Tyskland Storbrit.

Japan

 

 

1995

1997

 

 

Källa: OECD, Communications Outlook, 1999.

Sverige med 68 linjer per 100 invånare låg här högst 1997. I Sverige och Japan hade antalet linjer minskat marginellt från 1995.

Även antalet mobiltelefonabonnemang kan betraktas som en IT- indikator.

140

Figur 9.10 Antal mobiltelefoner per 100 invånare 1995 och 1997

Antal per 100 inv.

40

35

30

25

20

15

10

5

0

Sverige Japan Danmark USA Storbrit. Nederl. Tyskland Frankrike

1995 1997

Källa: OECD, Communications Outlook, 1999.

Sverige hade flest abonnemang både 1995 och 1997. Ökningen var kraftig – från 22,7 till 35,8 per 100 invånare – men den mest dramati- ska ökningen svarade Japan för där antalet mobiltelefoner nästan tre- dubblades på två år.

Övergången till digitalteknik innebär att telenätet kan användas för mer avancerade tjänster. Hur omfattande digitaliseringen är kan därför säga något om i vilken utsträckning infrastrukturen på teleområdet är rustad för att möta framtida krav. Även i detta avseende ligger Sverige relativt sett i fas med utvecklingen.

141

Figur 9.11 Andel fasta telefonlinjer med anknytning till digitala stationer 1995 och 1997

Procent

100

80

60

40

20

0

Frankrike Nederl. Japan Storbrit. Tyskland Sverige

USA Danmark

1995 1997

Källa: OECD, Communications Outlook, 1999.

År 1997 var 100 % av telefonlinjerna digitaliserade i Frankrike, Ne- derländerna, Japan, Storbritannien och Tyskland. I Sverige var det 99 %. Endast USA och Danmark låg på en något lägre nivå.

142

143

10 Infrastruktur

En väl utbyggd infrastruktur är en förutsättning för billiga och effektiva person- och varutransporter. Det handlar både om att vidmakthålla den befintliga infrastrukturen och planera för framtida trafik så att infra- strukturen utnyttjas på bästa möjliga sätt samtidigt som befolkningens behov att förflytta sig tillgodoses.

I detta kapitel jämförs den svenska infrastrukturen med andra län- ders genom följande elva indikatorer.

Figur 10.1

Sveriges position21

 

 

 

 

 

 

Position

Indikator

Placering

Hänvisning

Över medelnivå

Järnvägsnätets täthet

1(8)

Fig. 10.4

 

Låg trafikbelastning (vägar)

1(8)

Fig. 10.9

 

Låga elpriser (för industrin)

1(8)

Fig. 10.15

 

Vägtätheten

2(8)

Fig. 10.3

 

Få omkomna i trafiken

2(8)

Fig. 10.12

 

 

 

 

Medelnivå

Hög kollektivtrafikandel

4(8)

Fig. 10.6

 

Antal personbilar

4(8)

Fig. 10.10

 

Stora transporter

4(8)

Fig. 10.11

 

Infrastrukturinvesteringar

5(8)

Fig. 10.2

 

Hög självförsörjningsgrad på energi

5(8)

Fig. 10.14

 

Låga koldioxidutsläpp

6(8)

Fig. 10.13

 

 

 

 

Under medelnivå

Inte i något fall hamnade Sverige under medelnivå när det gäller infrastrukturen. I fråga om jänrvägsnätets täthet, låg trafikbelastning på vägarna och låga elpriser för företagen kom Sverige etta.

21 Varje kapitel inleds med en figur som visar en översikt över ”Sveriges position” med hjälp av flera olika indikatorer. För närmare förklaring av urvalet av indikatorer, se kapitel 1.

144

10.1Infrastrukturinvesteringar inom transportområdet

De enskilda ländernas prioriteringar kan bl.a. avläsas i de samlade in- frastrukturinvesteringarnas andel av BNP.

Figur 10.2 Totala årliga infrastrukturinvesteringar inom transport- sektorn i procent av BNP i genomsnitt 1991–95

Procent av BNP 1,4

1,2

 

 

 

 

 

 

 

1,0

 

 

 

 

 

 

 

0,8

 

 

 

 

 

 

 

0,6

 

 

 

 

 

 

 

0,4

 

 

 

 

 

 

 

0,2

 

 

 

 

 

 

 

0,0

 

 

 

 

 

 

 

Tyskland

Frankrike

Storbrit.

Japan

Sverige

Nederl.

USA

Danmark

Anm.: Infrastrukturinvesteringar inbegriper järnvägar, vägar samt anläggningar för sjö- och flyg- trafik. Uppgifter för USA och Japan avser 1994 och omfattar enbart väginvesteringar.

Källa: World Road Statistics 1993–97, International Road Federation, 1998.

I Nederländerna, USA och Danmark understeg investeringarna i in- frastrukturen 1 procent av BNP, i Storbritannien, Japan och Sverige av- sattes ca 1,1 % av BNP, medan motsvarande investeringar i Tyskland och Frankrike låg över 1,3 % av BNP.

145

10.2Infrastruktur för vägar och järnvägar

Vägtätheten kan mätas som antalet kilometer väg per km2. I länder som Sverige och USA finns stora obebodda områden, där behovet av vägtät- het saknas. Läget är det motsatta i Japan och Nederländerna med ett högt vägkilometertal per km2. En hög befolkningstäthet i dessa länder kan dock i viss mån skapa kapacitetsproblem, framför allt i vägnätet. Med andra ord kan hög befolkningstäthet medföra problem för vägtra- fiken, även om antalet vägkilometer är stort.

En indikator avseende i vilken utsträckning vägnätet utnyttjas och dess tillgänglighet, är vägtätheten sett i förhållande till befolkningsun- derlaget, dvs. antalet vägkilometer per capita (fig. 10.3).

Figur 10.3

Vägtätheten 1996

Vägkm per km2

Vägkm per capita

3,5

 

 

 

 

0,035

 

 

 

 

3,0

0,030

2,5

0,025

2,0

0,020

1,5

0,015

1,0

0,010

0,5

0,005

0,0

0,000

USA Sverige Frankrike Danmark Japan Nederl. Tyskland Storbrit.

Vägkm per km2 (Y1) Vägkm per capita (Y2)

Källa: World Road Statistics 1993–97, International Road Federation, 1998.

I fråga om antal vägkilometer per capita kommer Sverige på andra plats efter USA. Minst antal vägkilometer per capita redovisade Tysk- land och Storbritannien.

Om vi i stället ser till antalet vägkilometer per km2 hamnar glesbe- folkade länder som USA och Sverige sist med 640 respektive 510 me- ter väg per km2.

146

Järnvägsnätet kan på samma sätt mätas genom antalet bankilometer per capita respektive per km2 (fig. 10.4).

Figur 10.4

Järnvägsnätets täthet per km2 och

 

 

 

per 1 000 invånare 1996

Bankm

Bankm per

per km2

1000 inv.

0,14

 

 

 

 

1,4

 

 

 

 

0,12

 

 

 

1,2

0,10

 

 

 

1,0

0,08

 

 

 

0,8

0,06

 

 

 

0,6

0,04

 

 

 

0,4

0,02

 

 

 

0,2

0,00

 

 

 

0,0

Sverige

USA

Tyskland FrankrikeDanmark Storbrit.

Nederl.

Japan

Bankm per km2 (Y1) Bankm per inv. (Y2)

Anm.: Uppgifter för Japan avser 1992 och har beräknats på basis av Railway Gazette Directory 1992.

Källa: Statistique des chemins de fer, UIC 1997.

Samma generella synpunkter kan även anföras vad avser järnvägs- nätets täthet. Antalet kilometer järnväg per km2 är lågt i länder som Sverige och USA med stora glesbefolkade områden, medan järnvägar- nas längd sett i förhållande till befolkningstätheten är omfattande. Åter- igen gäller det motsatta förhållandet för Japan och Nederländerna, men även för Storbritannien.

Sett i relation till landets totala yta är järnvägsnätet glesast i Sverige med 20 banmeter per km2 och i USA med 30 banmeter per km2 medan järnvägsnätet i Tyskland är mycket finmaskigt med en banlängd av 117 meter per km2.

Sett till antal kilometer järnväg i relation till befolkningstalet är järnvägsnätet i Sverige däremot det mest omfattande med över 1,2 km per 1 000 invånare.

147

10.3Transportmedlen

Transportvolymen hänger samman med efterfrågan på transporttjänster och kan delas in i transportvolym i termer av passagerarkilometer och volymen av godstransporterna som ton per kilometer. Statistiken avser endast de transporter som både börjar och slutar i respektive land22.

Av fig. 10.5 framgår hur passagerartrafiken fördelas på bil, buss, tåg och flyg.

Figur 10.5 Persontransporternas fördelning på olika transportmedel 1995

Procent

 

 

 

 

 

 

 

100%

 

 

 

 

 

 

 

80%

 

 

 

 

 

 

 

60%

 

 

 

 

 

 

 

40%

 

 

 

 

 

 

 

20%

 

 

 

 

 

 

 

0%

 

 

 

 

 

 

 

Japan

Danmark

Sverige

Tyskland Nederl. Frankrike

Storbrit.

USA

 

 

Bil

Tåg

Buss

Flyg

 

 

Anm.: Uppgifter saknas om sjötransport.

Källa: International Road Federation, World Road Statistics, 199195, 1996.

Liksom i flertalet länder i Europa är bilen det vanligaste transport- medlet i Sverige och bilen svarade för ca 80 % av alla persontranspor- ter vid mitten av 1990-talet. Japan och USA uppvisar två ytterligheter, vilket i stor utsträckning speglar dessa två länders skilda bosättnings- mönster – och även de låga bensinpriserna i USA.

22 Transporter inom jordbruk, skogsbruk och entreprenadverksamhet, samt internatio- nella transporter och transittransporter ingår inte.

148

Flyget svarar för en större andel av passagerartrafiken i länder som är stora till ytan. I USA svarar flyget för över 10 %, i Sverige 2,6 %. Det bör påpekas att bilden inte överensstämmer helt med verkligheten eftersom trafik inom EU inte ingår i den europeiska statistiken.

Kollektivtrafikens omfattning och betydelse kan också mätas genom att se hur stor del av persontransporterna som den svarar för.

Figur 10.6 Kollektivtrafikens andel av de totala persontransporterna 1996

Andel

 

 

 

 

 

 

 

40

 

 

 

 

 

 

 

30

 

 

 

 

 

 

 

20

 

 

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

Japan

Danmark

Nederl.

Sverige

Tyskland

Frankrike

Storbrit.

USA

Källa: Vejdirektoratet, Danmark 1999.

 

 

 

 

 

Sverige hamnar här på en mellannivå. Kollektivtrafiken svarade 1996 för närmare 20 % av persontransporterna. Även här utgör Japan med närmare 40 % den ena ytterligheten. USA utgjorde den andra yt- terligheten, där mindre än 5 % av persontransporterna utfördes av kol- lektivtrafiken.

Om man går vidare och tar reda på om kollektivtrafiken huvudsak- ligen är väg- eller spårburen blir bilden delvis densamma.

149

Figur 10.7 Kollektivtrafikens fördelning på olika transportmedel 1996

Index,

 

 

 

 

 

 

 

genomsn.=100

 

 

 

 

 

 

 

100

 

 

 

 

 

 

 

80

 

 

 

 

 

 

 

60

 

 

 

 

 

 

 

40

 

 

 

 

 

 

 

20

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

Japan

Frankrike

Tyskland

Nederl.

Storbrit.

Sverige

Danmark

USA

Vägburen kollektivtrafik Spårburen kollektivtrafik

Anm.: Vägburen kollektivtrafik inkluderar även trafik med turistbussar. Spårburen kollektivtrafik omfattar både lokal- och regionaltrafik samt fjärr- och utlandstrafik.

Källa: EU-kommissionen, DG VII, 1998.

I Japan dominerar den spårburna trafiken (mer än 80 %); i USA vägtrafiken (83,9 %). I USA, Danmark, Sverige och Storbritannien var 1996 mer än hälften av kollektivtrafiken vägburen.

Av figur 10.8 framgår fördelningen av godstransporterna 1996. I Europa går godstrafiken till övervägande del på väg.

150

Figur 10.8 Godstransporternas fördelning på olika transportmedel 1996

Procent

 

 

 

 

 

 

 

 

100%

 

 

 

 

 

 

 

 

80%

 

 

 

 

 

 

 

 

60%

 

 

 

 

 

 

 

 

40%

 

 

 

 

 

 

 

 

20%

 

 

 

 

 

 

 

 

0%

 

 

 

 

 

 

 

 

USA

Sverige

Japan

Tyskland

Storbrit.

Frankrike

Nederl.

Danmark

 

 

 

Bil

Tåg

Sjöfart

 

 

 

Anm.: Uppgifter för Danmarks sjöfart avser 1994.

Källa: World Road Statistics 1993–97, International Road Federation, 1998.

Cirka 53 % av den totala godsvolymen transporterades i Sverige 1996 med lastbil, 32 % med tåg, medan den inrikes sjöfarten stod för drygt 15 %. I övriga länder i Europa transporterades mellan 70 % och 80 % med lastbil. I Frankrike gick godstrafiken till 24 % på järnväg och i Storbritannien svarade sjöfarten för drygt 22 % av godstranspor- terna.

Noteras bör att över hälften av godstransporterna i USA skedde med järnväg. USA har en omfattande och geografiskt spridd tung industri, vars stora produktivitetsvolymer med fördel kan transporteras med tåg på långa sträckor.

I Japan gick 42 % av godstransporterna sjövägen. Till övervägande del ombesörjs dock godstransporterna med lastbil.

151

10.4Utnyttjandet av infrastrukturen

En viktig faktor i utvärderingen av infrastrukturen inom transportsek- torn gäller hur infrastrukturen och dess kapacitet utnyttjas – inklusive trafikstockningar och problem med överbelastningar.

I fråga om järnvägarna saknas internationell statistik över problem till följd av bristande kapacitet i järnvägsnätet.

Trafikbelastningen – mätt som fordonskilometer per vägkilometer – är en indikator, men en mycket översiktligt sådan, på överbelastningar i vägnätet. Dessa problem kan även i stor utsträckning uppstå till följd av trafikens fördelning inom vägnätet.

Figur 10.9 Trafikbelastningen på det allmänna vägnätet 1997

Milj. fordonskm per vägkm

1,4

 

 

 

 

 

 

 

1,2

 

 

 

 

 

 

 

1,0

 

 

 

 

 

 

 

0,8

 

 

 

 

 

 

 

0,6

 

 

 

 

 

 

 

0,4

 

 

 

 

 

 

 

0,2

 

 

 

 

 

 

 

0,0

 

 

 

 

 

 

 

Sverige

USA

Danmark

Japan

Nederl.

Tyskland

Frankrike

Storbrit.

Anm.: Uppgifter för Tyskland, Japan och USA avser 1996. I uppgifterna för Japan inräknas även trehjuliga fordon.

Källa: World Road Statistics 1993–97, International Road Federation, 1998.

Som framgår var den genomsnittliga belastningen 1997 lägst på det svenska vägnätet, bl.a. till följd av att Sverige till stora delar är glest be-folkat. Även i USA är den genomsnittliga belastningen på vägnätet måttlig av samma orsak. I de tätbefolkade delarna av Europa – Neder- länderna, Tyskland och Frankrike – var trafikintensiteten relativt hög. Vägnätet i Storbritannien var mest belastat.

152

En annan indikator när det gäller transportmedlen är hur många per- sonbilar som finns i ett land räknat per 1 000 invånare.

Figur 10.10 Antal personbilar per 1 000 invånare 1997

Antal bilar per 1000 inv

600

 

 

 

 

 

 

 

500

 

 

 

 

 

 

 

400

 

 

 

 

 

 

 

300

 

 

 

 

 

 

 

200

 

 

 

 

 

 

 

100

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

Tyskland

USA

Frankrike

Sverige

Japan

Nederl.

Storbrit.

Danmark

Källa: World Road Statistics 1993–97, International Road Federation, 1998.

Antalet personbilar i Sverige räknat per 1 000 invånare låg på mel- lannivå och uppgick 1997 till drygt 420, dvs. något färre än i Frankrike. Lägst var biltätheten i Danmark med 310 bilar per 1 000 invånare, högst i Tyskland och USA. Japan, Nederländerna och Storbritannien låg på samma nivå – kring 370 personbilar per tusental invånare.

Ett lågt antal personbilar per capita behöver inte innebära att per- sonbilstransporterna är få eller att transportbehovet är lägre (figur 10.9). I många länder är samåkning vanligt och bilåkandet varierar över året. En hög befolkningstäthet i kombination med relativt korta avstånd inom dessa länder gynnar dessutom kollektiva trafikformer framför in- dividuella transporter. En indikator på detta är antalet personkilometer per capita.

153

Figur 10.11 Transporterna i personkilometer per invånare 1996

Personkm

per inv.

20000

15000

10000

5000

0

USA Danmark Frankrike Sverige Storbrit. Nederl. Tyskland Japan

Anm.: Antal avverkade personkilometer med tåg, buss och bil.

Källa: ECMT, Trends in the Transport Sector 1970–1996, 1998.

Antalet personkilometer var högst i USA – 18,2 km per capita – året om, lägst i Japan som endast hade drygt hälften av USA:s. Sverige låg 1996 på medelnivå med 12,2 personkilometer per capita.

10.5Transportsektorns energiförbrukning och miljöeffekter

Transporter kan medföra flera ogynnsamma externa effekter. De mest uppenbara avser effekter på närmiljön som trafikolyckor, luftförore- ningar och buller. Till detta kommer att energiförbrukningen – och till följd av denna koldioxidutsläpp – bidrar till växthuseffekten. Men även infrastrukturen i sig kan ha vissa ogynnsamma externa effekter. Att bygga järnvägar och vägar är ofta förenat med att friluftsområden för- loras och kan också utgöra hinder för rörligheten (t.ex. är det förbjudet att korsa en motorväg), som i sin tur kan medföra längre restider.

Antalet omkomna i trafiken räknat per personkilometer är en indika- tor som kan användas vid internationella jämförelser.

154

Figur 10.12 Antalet omkomna i vägtrafiken per personkm 1992 och 1996.

Antal

20

15

10

5

0

Storbrit. Sverige Danmark USA

Nederl. Tyskland Frankrike Japan

1992 1996

Anm.: Diagrammet redovisar endast omkomna i vägtrafiken. Motsvarande olyckstal för den spår- bundna trafiken är dock ytterst marginella i förhållande till antalet omkomna i vägtrafiken.

Källa: EU-kommissionen, DG VII, 1998, UIC 1996 och IRF 1998.

Antalet omkomna i vägtrafiken räknat per personkilometer sjönk i samtliga länder från 1992 till 1996. Enda undantaget var USA, där an- talet omkomna ökade marginellt. Endast i Storbritannien omkom färre än i Sverige (5,7).

Transportsektorns miljöeffekter regleras huvudsakligen genom EU:s direktiv. Av figur 10.13 framgår transportsektorns koldioxidutsläpp 1996–97 räknat i kg per capita.

155

Figur 10.13 Utsläpp av koldioxid från transportsektorn 1996–97

Kg per inv. 7000

6000

 

 

 

 

5000

 

 

 

 

4000

 

 

 

 

3000

 

 

 

 

2000

 

 

 

 

1000

 

 

 

 

0

 

 

 

 

Nederl.

Japan

Tyskland Storbrit. Danmark Sverige

Frankrike

USA

Anm.: Uppgifter för Tyskland avser 1994; för Danmark, Frankrike, Japan och Nederländerna 1995.

Källa: Naturvårdsverket, 1999.

Utsläppen är störst i USA med över 6 ton per invånare. Detta är mer än tre gånger så mycket som utsläppen i Nederländerna och i Japan. Övriga länder ligger marginellt högre runt 2 ton per capita – Sverige och Frankrike något högre.

156

10.6Energitillgångarna

Ett lands självförsörjningsgrad i fråga om energitillgångar är en viktig indikator.

Figur 10.14

Självförsörjningen för energi 1994

 

 

Procent

 

 

 

 

 

 

 

120

 

 

 

 

 

 

 

100

 

 

 

 

 

 

 

80

 

 

 

 

 

 

 

60

 

 

 

 

 

 

 

40

 

 

 

 

 

 

 

20

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

Storbrit.

Nederl.

USA

Danmark

Sverige

Frankrike

Tyskland

Japan

Källa: Energy Policies of IEA Countries, 1996

I Sverige var självförsörjningsgraden år 1994 62 %. Lägst var den i Japan (19 %) medan Storbritannien var nettoexportör av energi (110 %).

I ett högt industrialiserat land som Sverige spelar inte bara självför- sörjningsgraden utan kanske framför allt priset på energi en väsentlig roll för näringslivet. Särskilt för den tunga elintensiva industrin kan energikostnaden utgöra en dryg post på utgiftssidan.

157

Figur 10. 15 Elpriser exkl. skatter och avgifter för industrin och hushållen 1997

Kr per

 

 

 

 

 

 

 

kWh

 

 

 

 

 

 

 

1,6

 

 

 

 

 

 

 

1,4

 

 

 

 

 

 

 

1,2

 

 

 

 

 

 

 

1,0

 

 

 

 

 

 

 

0,8

 

 

 

 

 

 

 

0,6

 

 

 

 

 

 

 

0,4

 

 

 

 

 

 

 

0,2

 

 

 

 

 

 

 

0,0

 

 

 

 

 

 

 

Sverige

USA

Frankrike

Nederl.

Danmark

Storbrit.

Tyskland

Japan

 

 

Hushåll

Industri

 

 

 

Anm.: Angiven prisnivå för USA är beräknat exkl. skatt.

Källa: International Energy Agency: Energy prices and taxes, 4th Quarter 1998.

Som framgår av figur 10.15 hade industrin i Sverige de lägsta elpri- serna år 1997. Inom Europa var variationerna förhållandevis små. Japan avvek stort med elpriser som var dubbelt så höga som övriga län- der. För samtliga länder gäller dock generellt att hushållen betalade ett högre elpris än företagen. Största prisskillnaden uppvisar Danmark.

Av figur 10.16 framgår hur energipriserna för industrin utvecklats under 1990-talet. I Frankrike, Nederländerna och Danmark har de ökat

– i Danmark mycket kraftigt. I övriga länder har de minskat, mest i Sverige. År 1996 avreglerades den svenska elmarknaden. Frankrike och Nederländerna uppvisade en något stigande prisnivå medan elpriserna i Danmark under samma period kraftigt hade skjutit i höjden.

158

Figur 10.16 Energiprisutvecklingen för industrin 1991–1998

Index (1990=100)

180

 

 

 

Danmark

 

 

 

160

 

 

 

 

 

 

 

140

120

Nederl.

 

 

Frankrike

100

Tyskland

 

 

Japan

 

USA

80

Storbrit.

Sverige

60

 

 

 

 

 

 

 

1990

1991

1993

1994

1995

1996

1997

1998

Källa: IEA: Energy Prices and Taxes, 4th Quarter 1998.

159

11 Hälso- och sjukvård

Hälso- och sjukvårdssektorn är ett av välfärdssamhällets mest centrala områden. Omfattningen av och kvaliteten på hälsovården berör den en- skilde medborgaren direkt och har därför stor betydelse för samhället som helhet.

Ett av de viktigaste målen för svensk välfärdspolitik är att upprätt- hålla en vård och omsorg som är tillgänglig för alla och på lika villkor. Den skall också vara gemensamt finansierad. Den enskildes ekonomi eller sociala status får inte påverka den offentliga vårdens kvalitet eller fördelning.

Den svenska positionen på hälso- och sjukvårdsområdet belyses i det följande genom fjorton indikatorer.

Figur 11.1

Sveriges position23

 

 

 

 

 

 

Position

Indikator

Placering

Hänvisning

Över medelnivå

Låg konsumtion av alkoholvaror

1(6)

Fig. 11.5

 

Förväntad medellivslängd för män

2(8)

Fig. 11.2

 

Förväntad återstående livslängd vid 60 år

2(8)

Fig. 11.3

 

för män

 

 

 

Låg barndödlighet

2(8)

Fig. 11.4

 

Låg konsumtion av tobaksvaror

2(5)

Fig. 11.6

 

Låga hälso- och sjukvårdsutgifter

2(8)

Fig. 11.8

 

Antal läkare per 1 000 invånare

2(7)

Fig. 11.9

 

 

 

 

Medelnivå

Förväntad medelivslängd för kvinnor

3(8)

Fig. 11.2

 

Förväntad återstående livslängd vid 60 år

3(8)

Fig. 11.3

 

för kvinnor

 

 

 

Få trafikskadade per år

3(8)

Fig. 11.7

 

Låga läkemedelskostnader

3(7)

Fig. 11.10

 

Högt antal sjukhussängar

5(8)

Fig. 11.11

 

Hög beläggningsnivå på sjukhus

5(7)

Fig. 11.12

 

 

 

 

Under medelnivå

Högt antal vårddagar

7(8)

Fig. 11.13

 

 

 

 

23 Varje kapitel inleds med en figur som visar en översikt över ”Sveriges position” med hjälp av flera olika indikatorer. För närmare förklaring av urvalet av indikatorer, se kap. 1.

160

Av dessa fjorton indikatorer hamnar Sverige över medelnivå för sju. I fråga om låg alkoholkonsumtion ligger Sverige etta. Endast när det gäller antalet vårddagar ligger Sverige under medelnivå.

11.1Det allmänna hälsoläget

Som en indikator på det allmänna hälsotillståndet används – i enlighet med de metoder för att mäta detta som används av WHO och OECD – både en skattning av medellivslängden räknat såväl från födseln som vid senare tidpunkter i livet och av barnadödligheten.

Figur 11.2

Genomsnittlig förväntad medellivslängd från födseln för

 

kvinnor och män 1996

 

 

 

Genomsnittl.

 

 

 

 

 

 

antal år

 

 

 

 

 

 

90

 

 

 

 

 

 

85

 

 

 

 

 

 

80

 

 

 

 

 

 

75

 

 

 

 

 

 

70

 

 

 

 

 

 

65

 

 

 

 

 

 

60

 

 

 

 

 

 

Japan

Sverige

Nederl.

Storbrit.

Frankrike Tyskland

Danmark

USA

 

 

 

Kvinnor

Män

 

 

Källa: OECD, Health Data, 1998

 

 

 

 

Den genomsnittliga livslängden för män var 76,5 år räknat från föd- seln år 1996. Endast i Japan blir männen äldre (77 år). Medellivs- längden för män är kortast i USA (72,7 år) och Danmark (72,8 år).

Svenska kvinnor levde i genomsnitt 81,5 år. I Japan (83,6 år) och Frankrike blir kvinnorna äldre (82,0 år). Kvinnor lever i Sverige i ge- nomsnitt fem år längre än män, men männens livslängd är högre inter- nationellt sett än kvinnornas.

 

 

 

 

161

Medellivslängden är hög i Sverige, endast i Japan lever kvinnor och

män längre.

 

 

 

 

En annan indikator är den förväntade återstående livstiden för 60-

åringar.

 

 

 

 

Figur 11.3

Genomsnittlig förväntad återstående livslängd för

 

60-åringar, kvinnor och män 1992–96

 

Återstående

 

 

 

 

levnadsår

 

 

 

 

30

 

 

 

 

28

 

 

 

 

26

 

 

 

 

24

 

 

 

 

22

 

 

 

 

20

 

 

 

 

18

 

 

 

 

16

 

 

 

 

14

 

 

 

 

12

 

 

 

 

10

 

 

 

 

Japan

Sverige Frankrike

USA

Tyskland Storbrit.

Nederl. Danmark

Kvinnor Män

Anm.: För Danmark anges ett genomsnittligt värde för perioden 1991–95.

Källa: OECD, Health Data, 1998

Men bilden blir i stort sett densamma även om skillnaderna mellan länderna är mindre. Japanska 60-åriga män hade drygt 20 år kvar att le- va och svenska män närmare 20 år. I Danmark och Nederländerna var den återstående livstiden kortast (17,6 resp. 18,0 år). Även för kvinnor- na är bilden i stort sett densamma oavsett om man räknar från födseln eller för 60-åringar. Japanskornas och fransyskornas återstående livs- längd var något längre än svenskornas.

Men t.ex. USA och Nederländerna visar ett annat mönster. I dessa länder ökar sannolikheten att leva länge om man väl uppnått 60 års ål- der.

162

 

 

 

 

 

Figur 11.4

Barndödligheten i promille 1992–96 samt 1996

 

Dödlighet i

 

 

 

 

 

promille (‰)

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

8

 

 

 

 

 

6

 

 

 

 

 

4

 

 

 

 

 

2

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

Japan

Sverige

Frankrike Tyskland Danmark

Nederl.

Storbrit.

USA

 

 

Genomsnittl. värde 1992-96

1996

 

 

Anm.: Antal döda under det första levnadsåret per 1000-tal levande födda.

Källa: OECD, Health Data 1998.

Låg barndödlighet är en annan indikator på landets allmänna hälso- nivå. Från en redan låg nivå har dödligheten bland svenska barn under ett år sjunkit något under de senaste 4–5 åren. Efter Japan var den lägst bland de länder som har jämförts. Barndödligheten i Japan och Sverige har under senare år legat på i stort sett samma nivå, ca 4 promille. Barndödligheten är betydligt högre i USA än i övriga länder. Samtidigt har dödligheten minskat i samtliga länder 1996 jämfört med genomsnit- tet för perioden 1992–96.

Svenskarnas hälsotillstånd mätt i termer av lång medellivslängd och låg barndödlighet ligger således på en internationellt sett hög nivå. Det saknas dock relevanta mått som kan ge en mer ingående bild av hälso- tillståndet.

163

11.2Förebyggande insatser

Låg förbrukning av alkohol och tobak liksom ett lågt antal trafikska- dade brukar traditionellt ses som indikatorer på resultatet av det hälso- främjande och sjukdomsförebyggande arbetet. Alkohol och tobak hör till de riskfaktorer som leder till flest dödsfall i våra vanligaste folk- sjukdomar såsom hjärtinfarkt och cancer. Även döda och skadade i tra- fikolyckor utgör en negativ faktor vid beräkning av befolkningens me- dellivslängd.

Figur 11.5 Alkoholkonsumtionen 1995

Liter per inv. 16

14

 

 

 

 

 

12

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

8

 

 

 

 

 

6

 

 

 

 

 

4

 

 

 

 

 

Sverige

Japan

Storbrit.

Danmark

Frankrike

Tyskland

Anm.: Statistiken över alkoholkonsumtionen utvisar den årliga förbrukningen per person mätt i antal liter skattad ren alkohol per invånare över 15 år. Uppgifter för Japan, Sverige och Danmark avser 1995; för Frankrike och Storbritannien 1994; för Tyskland 1991. Uppgifter saknas för Ne- derländerna och USA.

Källa: OECD, Health Data, 1998.

Den redovisade alkoholförbrukningen är lägre i Sverige än i något annat av de här jämförda länderna. Av dessa länder har Sverige den lägsta alkoholkonsumtionen räknat per invånare med 6,2 liter mot t.ex. Tysklands drygt 14 liter per år och invånare. Viss ofullständighet i re- dovisningen bör emellertid noteras – bl.a. ingår inte konsumtionen av alkoholhaltiga drycker som tillverkats illegalt eller som införts legalt eller illegalt.

164

Under hela 1980-talet minskade försäljningen av spritdrycker i Sve- rige medan andelen vin och öl ökade. Mätt i ren alkoholmängd (alkohol 100 %) utgör vinet en större andel än spriten av den totala alkoholkon- sumtionen.

Antalet alkoholrelaterade dödsfall i Sverige under 1995 uppgick till drygt 2 600, oaktat dödsfall där alkohol indirekt spelar in, såsom vissa cancersjukdomar samt alkoholrelaterade olycksfall och självmord.

Figur 11.6 Konsumtion av tobaksvaror 1995

Gram per

 

 

 

 

capita

 

 

 

 

25

 

 

 

 

20

 

 

 

 

15

 

 

 

 

10

 

 

 

 

5

 

 

 

 

0

 

 

 

 

Danmark

Sverige

Frankrike

Tyskland

Japan

Anm.: Statistiken över konsumtionen av tobaksvaror visar den årliga förbrukningen per person mätt i gram beskattad tobak per invånare över 15 år. Uppgifter för Frankrike avser 1992. Aktuella uppgifter saknas för USA, Nederländerna och Storbritannien.

Källa: OECD, Health Data, 1998.

Endast i Danmark var tobakskonsumtionen år 1995 lägre än i Sve- rige. Högst var den i Japan. Rökningen har minska i Sverige. År 1991 förbrukades drygt 17 gram per person mot ca 14 gram 1995. En inter- nationell jämförelse av medlemsstaterna inom EU-länderna samt Norge och Island visar att svenska män röker minst. De som röker varje dag har blivit färre relativt sett i alla socioekonomiska grupper. De sociala skillnaderna i rökning minskar något bland män men ökar bland kvinnor.

165

Figur 11.7 Antal trafikskadade i genomsnitt 1991–97

Antal skadade per milj. inv.

8000

 

 

 

 

 

 

 

7000

 

 

 

 

 

 

 

6000

 

 

 

 

 

 

 

5000

 

 

 

 

 

 

 

4000

 

 

 

 

 

 

 

3000

 

 

 

 

 

 

 

2000

 

 

 

 

 

 

 

1000

 

 

 

 

 

 

 

Danmark

USA

Sverige

Frankrike

Nederl.

Storbrit.

Tyskland

Japan

Anm.: Genomsnittliga värden 1991–92 för USA, 1991–94 för Storbritannien, 1991–95 för Neder- länderna och Danmark, 1992–96 för Japan och Tyskland samt 1993–97 för Sverige och Frankrike.

Källa: OECD, Health Data 1998

Antalet dödade i trafiken redovisas inte i alla länder, däremot finns uppgifter att tillgå över antalet trafikskadade per år. Antalet trafikska- dade var under perioden 1991–97 lägst i Danmark och USA (ca 2 ‰) tätt följda av Sverige. I Tyskland och Japan drabbas varje år mer än tre gånger så många människor av skador i vägtrafiken som i Danmark och i USA.

11.3Utgifterna för hälso- och sjukvården

Utgifterna för hälso- och sjukvården anges ofta som andel av bruttona- tionalprodukten. Ett problem att beräkna dessa beror på att uppdel- ningen mellan hälso- och sjukvård och äldreomsorg skiljer sig mellan länderna. Exempelvis räknas kommunernas utgifter i Sverige inte in vid redovisning av hälso- och sjukvårdskostnaderna, medan andra länder – t.ex. Nederländerna – följer en annan praxis.

I en studie som har gjorts i Nederländerna har beräkningar av utgif- terna för hälso- och sjukvården i några utvalda OECD-länder samman-

166

ställts i syfte att få mera jämförbara data24. Studien bygger på en jäm- kad beräkning av utgifterna för hälso- och sjukvård. Samtliga sjukhus samt rehabiliteringskliniker, vårdhem samt hemsjukvård dygnet runt in- går.

Studien ger en enkel ögonblicksbild av nivån på dessa kostnader. Kostnadsutvecklingen per capita uttryckt i termer av köpkraftspariteter framgår av figur 11.8.

Figur 11.8 Hälso- och sjukvårdsutgifterna per capita 1993–97 samt 1997

US $

4500

 

 

 

 

 

 

4000

 

 

 

 

 

 

3500

 

 

 

 

 

 

3000

 

 

 

 

 

 

2500

 

 

 

 

 

 

2000

 

 

 

 

 

 

1500

 

 

 

 

 

 

1000

 

 

 

 

 

 

500

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

Storbrit.

Sverige

Japan

Nederl.

Danmark Frankrike Tyskland

USA

 

 

Genomsnittl. värde 1993-97

1997

 

Anm.: Kostnader för hälso- och sjukvård är redovisade i US $. En mer rättvisande bild erhålls ge- nom ett standardunderlag som utgångspunkt för en jämförelse av hälso- och sjukvårdskostnaderna mellan olika länder. Uppgifterna i denna studie är dock att göra en grov jämkning och i övrigt att jämföra hur hälso- och sjukvårdskostnaderna utvecklats.

Källa: OECD, Health Data, 1998

Av statistiken framgår att utgifterna per invånare sedan början av 1990-talet ökat inom hälso- och sjukvårdssektorn i alla länder utom i Sverige, där kostnaderna är i stort sett oförändrade. I USA – med de re- dan högsta sjukvårdskostnaderna – samt i Danmark och Japan var ut- giftsökningarna särskilt stora. Takten på utgiftsökningarna har enligt uppgifter från Socialdepartementet däremot avtagit i Sverige och Stor-

24 International Comparison of Health Care, Centraal Bureau voor de Statistiek, Neder- länderna, april 1996. Refererat från Mandag Morgen, nr 30, 9 sept. 1996.

167

britannien, sannolikt på grund av pågående reformering av hälso- och sjukvården och, för Sveriges del, åtstramningen till följd av den ekono- miska krisen i början av 1990-talet.

Det är något problematiskt att använda denna utgiftsstatistik som in- dikator på vilken sjukvård medborgarna har tillgång till, eftersom den inte tar hänsyn till effektivitet och kvalitet. Låga kostnader kan bero på att sjukvården är effektiv lika gärna som resursbrist. Omvänt kan höga kostnader avspegla ineffektivitet eller en hög prisnivå. Detta framgår särskilt tydligt om man jämför USA och Sverige. Den amerikanska vår- den torde knappast vara mer än dubbelt så bra som den svenska till följd av att de svenska utgifterna endast uppgår till 40 procent av de i USA räknat per capita.

11.4Vårdresurser

Det finns inga idealiska internationellt jämförbara mått på effektivitet och kvalitet i vården i enskilda länder.

Vi har här valt följande fem indikatorer där internationell statistik funnits tillgänglig; läkartätheten, läkemedelsutgifterna, antalet sjukhus- sängar, beläggningsnivån på sjukhusen och antalet vårddagar.

En indikator som ofta används för att belysa vårdkapaciteten är an- talet läkare per 1 000 invånare.

168

Figur 11.9 Antal läkare per 1 000 invånare 1992–96 samt 1996

Antal läkare per 1000-tals inv.

3,5

 

 

 

 

 

 

3,0

 

 

 

 

 

 

2,5

 

 

 

 

 

 

2,0

 

 

 

 

 

 

1,5

 

 

 

 

 

 

1,0

 

 

 

 

 

 

0,5

 

 

 

 

 

 

0,0

 

 

 

 

 

 

Tyskland

Sverige

Danmark

Frankrike

USA

Japan

Storbrit.

 

Genomsnittl. värde 1992-96

1996

 

 

Anm.: Genomsnittsvärden 1992–94 för Storbritannien. För Danmark har ett genomsnitt beräknats

för åren 1992, 1994 och 1996.

 

 

 

 

 

Källa: OECD, Health Data, 1998

Sverige hade år 1996 närmast efter Tyskland flest läkare räknat på detta sätt. I samtliga länder ökade läkartätheten marginellt jämfört med genomsnittet för perioden 1992–96.

Om man jämför utgifterna för hälso- och sjukvården med läkartät- heten finner vi att sjukvården per läkare kostar ungefär tre gånger mer i USA än i Sverige.

169

Figur 11.10 Läkemedelsutgifter per capita 1994 och 1997

US $ (PPP) 400

350

 

 

 

 

 

 

300

 

 

 

 

 

 

250

 

 

 

 

 

 

200

 

 

 

 

 

 

150

 

 

 

 

 

 

100

 

 

 

 

 

 

50

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

Danmark

Nedel.

Sverige

Storbrit.

Tyskland

USA

Frankrike

 

 

1994

1997

 

 

 

Anm.: Läkemedelskostnaderna är angivna i löpande US $, justerat för köpkraft i resp. land. Upp- gifter för Japan saknas. Uppgifter för Tyskland omfattar endast perioden 1991–93. Läkemedels- förbrukningens omfattning anges i mängden försåld medicin. OECD:s beräkningar bygger dock på kostnaderna utan hänsyn till skillnader i prissättning mellan olika länder.

Källa: OECD, Health Data, 1996.

Läkemedelsutgifterna per capita var 1997 högre i Sverige än i Ne- derländerna och Danmark. Dessutom kan konstateras att läkemedels- kostnaderna sedan 1994 har ökat i alla länder, men mest i Tyskland och Storbritannien. Ökningen mätt i löpande priser kan dock i viss mån för- klaras av att priserna i dessa länder stigit relativt sett mer än i övriga länder. Relativt sett ökade läkemedelsutgifterna mest räknat i USD i Storbritannien (+ 22 %) och i Sverige (+ 25 %).

Sjukhusvården beskrivs i det följande uttryckt i antalet vårdplatser per invånare samt genomsnittlig beläggning respektive medelvårdtid på sjukhus. Beträffande den sistnämnda har uppgifterna korrigerats med hänsyn till varierande redovisningsprinciper i de olika länderna. Syftet är att uppnå jämförbarhet mellan vårdtider och beläggning inom akut- vården.

170

 

Figur 11.11

Antal sjukhussängar per 1 000 invånare 1992–96

 

samt 1996

Sängplatser per

 

1000-tal inv.

 

18

 

16

 

14

 

12

 

10

 

8

 

6

 

4

 

2

 

0

 

Japan

Nederl. Tyskland Frankrike Sverige Danmark Storbrit.

USA

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Genomsnittl. värde 1992-96

 

1996

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Källa: OECD, Health Data, 1998.

I samtliga fall har antalet sjukhusplatser minskat i relation till folk- mängden under 1990-talet. Skillnaderna är stora mellan Japan med sexton sjukhussängar per 1 000 invånare och USA med fyra.

Att bedöma behandlingskapaciteten i ett land utifrån antalet vård- platser kan vara problematiskt i flera avseenden. För det första är angi- vet antal avhängigt av hur begreppet vårdplats definieras. Till viss del kan variationer länder emellan i fråga om antalet vårdplatser på sjukhu- sen tillskrivas skilda redovisningssätt. Det har inte alltid varit möjligt att korrigera dessa uppgifter.

För det andra ger antalet vårdplatser inte en bild av vårdbehovet. Få vårdplatser kan bero på underkapacitet eller att vårdbehovet är litet t.ex. på grund av ett gott allmänt hälsotillstånd.

För det tredje säger antalet vårdplatser inte heller något om effekti- viteten i vården. Att antalet vårdplatser per 1 000 invånare är stort kan ha flera orsaker. Exempelvis att människor ligger på sjukhus alltför länge, att många tas in av sociala skäl eller att tillgängliga vårdresurser utnyttjas dåligt.

 

 

 

 

 

171

För det fjärde kan en generellt sett hög beläggningsnivå dölja större

variationer inom ett land – t.ex. överbeläggning i tätbefolkade områden

kontra överkapacitet i avfolkningsbygder.

 

 

 

Figur 11.12

Beläggningsnivån på sjukhus (exkl. långvård) 1992–96

Procent

 

 

 

 

 

100

 

 

 

 

 

80

 

 

 

 

 

60

 

 

 

 

 

40

 

 

 

 

 

Nederl.

Danmark Tyskland

Japan

Sverige

Frankrike

USA

Anm.: Genomsnittliga värden 1991–95 för Danmark, Japan och USA, 1992–96 för Sverige, Frankrike, Nederländerna och Tyskland. Uppgifter för Storbritannien saknas.

Källa: OECD, Health Data, 1998

Beläggningsgraden har i allmänhet ett omvänt samband med medel- vårdtiden som är ett annat mått på utnyttjandet av vårdkapaciteten. Låg beläggningsgrad kan dock bero på överkapacitet och omvänt kan hög beläggningsgrad sammanhänga med otillräckliga resurser.

Men efter dessa reservationer kring måtten som sådana, kan konsta- teras att beläggningsnivån varierade mellan 89 % (Nederländerna) och 67 % (USA). Sverige låg på medelnivå.

172

Figur 11.13 Antal vårddagar för inlagda patienter på sjukhus (exkl. långvård) 1992–96 samt 1996

Dagar

 

 

 

 

 

 

 

5

 

 

 

 

 

 

 

4,5

 

 

 

 

 

 

 

4

 

 

 

 

 

 

 

3,5

 

 

 

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

2,5

 

 

 

 

 

 

 

2

 

 

 

 

 

 

 

1,5

 

 

 

 

 

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

0,5

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

Japan

Nederl.

Tyskland Frankrike

Storbrit.

Danmark

Sverige

USA

 

 

Genomsnittl. värde 1992-96

1996

 

 

Anm.: Inpatient care beddays har i Sverige beräknats på basis av antalet vårdplatser på sjukhus inom landsting jämte tre kommuner som inte tillhör något landsting.

Källa: Table of Inpatient Care Beddays – number/capita; OECD, Health Data, 1998.

Medelvårdtiden var 1996 längst i Japan och Nederländerna. Den var kortast i USA och i Sverige. Skillnaderna är betydande mellan länder- na. Överlag har den sjunkit något under 1990-talet, med undantag för Danmark, där den i stället ökade marginellt.

Ny medicinsk och kirurgisk teknologi samt förbättrade rehabilite- ringsmetoder bidrar till att vårdtiderna kan förkortas och därmed ut- nyttjas sjukhusens vårdplatser mera rationellt. En alltför tidig utskriv- ning kan emellertid öka risken för komplikationer som medför att pa- tienter åter läggs in.

Utvärderingen på hälso- och sjukvårdens område skulle med ett bre- dare urval av indikatorer avsevärt kunna förbättras t.ex. genom upprät- tandet av en internationell jämförelse över hur invånarna värderar vår- den och omsorgen. Någon sådan undersökning finns emellertid inte att tillgå.

På liknande sätt kan uppgifter om väntelistor kunna utnyttjas till att sammanställa ouppfyllda behov inom hälso- och sjukvården i olika län- der liksom uppgifter över sjukhusens produktivitet kan ge en mer sam- mansatt bild av effektiviteten inom vårdsektorn. Slutligen bör under- strykas att det saknas tillförlitliga indikatorer till exempel vad avser

173

insatser på det psykiatriska området och kvaliteten i såväl förebyggan- de verksamhet som behandling.

174

175

12Socialförsäkringssystemet och fördelningspolitiken

Kännetecknande för ett modernt samhälle är att den offentliga sektorn i större eller mindre utsträckning tar ansvar för den sociala tryggheten för medborgarna och för inkomstfördelningen. I själva verket är detta själva kärnan i välfärdsstaten. Men social trygghet beror också på andra faktorer utanför den offentliga sektorn – marknadsekonomi, familj, in- satser från olika frivilligorganisationer (däribland arbetsmarknadens parter).

I detta kapitel behandlas frågan hur och i vilken utsträckning det all- männa svarar för social trygghet i de olika länderna. Valet av indikato- rer på social trygghet har huvudsakligen styrts av tillgången på stati- stik.

Socialförsäkringen handlar speciellt om de faktorer som fastställer en lägsta inkomstnivå för medborgarna. Till dessa räknas inkomsttrygg- heten som utgör ett ekonomiskt säkerhetsnät för medborgarna och som den offentliga sektorn tillhandahåller och som även är avsett att kom- pensera de som har särskilda behov. Dessutom kan välfärdsstaten också garantera tillräckliga levnadsvillkor för dem som inte längre är i arbets- för ålder, främst genom barnomsorgen och äldreomsorgen.

En modern välfärdsstat är vidare en garant för en skälig inkomst- omfördelning mellan medborgarna. En förhållandevis liten spridning vad avser disponibel inkomst är, bl.a. ett resultat av den offentliga sek- torns omfördelning av inkomster. Detta innebär att villkoren för de sämst ställda förbättras genom skatte- och transfereringssystemen. Men även andra offentliga åtaganden som t.ex. tillgången på utbildning, kan ha en viss inverkan på inkomstspridningen.

Vad befolkningen uppfattar som social trygghet handlar dock inte enbart om inkomstnivån. Exempelvis kan bostadsstandarden användas för att beskriva ramarna för människors liv. Förekomsten av grov brottslighet kan vara en indikator på om medborgarna kan känna trygg- het i den dagliga verksamheten. Självmor