ds 2000 23

Förord

Under mottot Rättvisa och effektivitet är ESO:s uppgift att publicera rapporter eller debattskrifter som handlar om något inom den offentliga sektorn eller inom någon verksamheter som helt eller delvis finansieras med offentliga medel.

Den här rapporten skiljer sig emellertid i vissa avseenden från ge- nomsnittsrapporten, inte minst genom sitt omfång. Vi presenterar här en svensk motsvarighet till de benchmarking-rapporter som den danska regeringen gett ut 1997 och 1999 under namnet Danmark ett före- gångsland och som hittills inte tagits fram i Sverige. Sådana heltäckan- de rapporter ges också ut av finansdepartementen i bl.a. Nederländerna och Finland.

Rapporten täcker inte mindre än tolv olika samhällssektorer: makro- ekonomiska frågor, arbetsmarknaden, näringslivet, utrikeshandeln och investeringarna, skatterna, utbildning, forskning, IT-sektorn, infrastruk- turen, hälso- och sjukvården, socialförsäkringarna och fördelningspoli- tiken samt miljö- och energifrågorna. För totalt sett 155 indikatorer har den svenska positionen rangordnats i förhållande till läget i Danmark, Nederländerna, Tyskland, Frankrike, Storbritannien, USA och Japan.

Man kan ställa frågan varför ESO har behövt göra detta. Varje rap- port eller utredning med självaktning brukar ju innehålla internationella utblickar eller jämförelser. OECD, Eurostat, svenska SCB och många andra publicerar redan otroliga mängder av statistik och olika slag av nyckeltal. Men just därför är det min fasta övertygelse att en rapport av detta slag fyller en viktig uppgift i den offentliga debatten som en ut- gångspunkt när det gäller att granska rättvisa och effektivitet i samhäl- let.

Genom att jämföra samma länder tvärs över olika samhällssektorer i ett enda sammanhang kan man få en grov bild av var Sverige ligger bra till respektive sådana områden där vi kanske hamnat på efterkälken. Det går alltid att göra fristående internationella jämförelser för enstaka variabler och med olika länder, som varierar från gång till gång. Bero- ende på vad man jämför och med vem kan man alltid bevisa något, vare sig det handlar om att hitta en förebild i något annat land som vi bör efterlikna eller kanske bevisa att vi är bäst.

Vi har avstått från att försöka sammanställa en totalbild av läget i någon sammanfattning. Men vi kan samtidigt konstatera att utfallet to- talt sett för Sverige är mycket bra. I inte mindre än 67 eller 43 % av samtliga 155 indikatorer ligger Sverige etta eller tvåa. På medelnivå hamnar 39 % och endast i 18 % ligger vi sist eller näst sist. I fråga om 26 indikatorer (17 %) ligger Sverige etta och i fråga om 14 indikatorer (9 %) ligger vi sist.

Tabell	Sammanställning över Sveriges position

Område	Över	varav	Medel-	Under	varav	Summa
	medel-	nr 1	nivå	medel-	sista
	nivå			nivå
Makroekonomi	3	(3)	3	5	(3)	11
Arbetsmarknad	7	(3)	11	2	(0)	20
Näringsliv	3	(1)	7	2	(1)	12
Utrikeshandel	5	(2)	4	0	(0)	9
Skatter	2	(1)	4	2	(1)	8
Utbildning	7	(1)	7	8	(6)	22
FoU	4	(4)	1	1	(1)	6
IT	9	(4)	1	0	(0)	10
Infrastruktur	6	(3)	5	0	(0)	11
Hälso- och sjukv.	7	(1)	6	1	(0)	14
Socialförsäkr.	9	(1)	4	2	(1)	15
Miljö och energi	5	(2)	8	4	(1)	17
TOTALT	67	(26)	61	27	(14)	155

Men om vi närmare studerar (se tabellen) så är skillnaderna stora mellan de olika samhällssektorerna. När det gäller utrikeshandel och investeringar, IT-sektorn och infrastrukturen hamnar vi inte under me- delnivå i fråga om någon enda indikator. I fråga om hälso- och sjukvår- den, socialförsäkringarna, inkomstfördelning och IT-sektorn ligger Sverige till övervägande delen över medelnivå.

Flertalet av de indikatorer där Sverige återfinns under medelnivå finns inom det makroekonomiska området, utbildningssektorn och miljö- och energifrågorna. Uppenbarligen är detta områden där vi har anledning att gå vidare och granska varför det är så. Indikatorer inom utbildningsområdet där Sverige intar bottenplatsen visar på få undervis- ningstimmar per elev i grundskolan, liten andel av 25-34-åringarna med eftergymnasial utbildning, få som kommer in på universitet och hög- skolor och få utexaminerade från längre naturvetenskapliga och tekni- ska utbildningar. När det gäller den akademiska utbildningen kan vi för

övrigt konstatera att endast 13,4 % av svenskar mellan 25 och 64 år ha- de högskoleexamen, vilket kan jämföras med USA där en fjärdedel av befolkningen har sådan utbildning. Om man granskar uppgifterna när- mare finner vi att endast 11 % av 25-34-åringarna har högskoleexamen, men att hela 16 % av våra 45-54-åringar har det. Sverige har här uppen- barligen hamnat på efterkälken.

Det är bara ett exempel på frågor som kan komma upp vid en läs- ning av denna rapport. Men det finns också minst lika stor anledning att lyfta fram områden där vi är ledande. Inflationen är lägst i Sverige och sysselsättningen bland kvinnor är högre än i något annat land. När det gäller männens sysselsättningsnivå ligger den dock på medelnivå. Den totalt sett höga sysselsättningen i arbetskraften går att hänföra till att det är de svenska kvinnorna som arbetar i särskilt hög utsträckning. Inte i något annat land satser näringslivet så mycket resurser på forsk- ning (mätt som andel av BNP) som i Sverige.

Företagsskatterna är lägst i Sverige och övergången till s.k. gröna skatter har hunnit längst i Sverige. Inom IT-området ligger vi genom- gående två efter USA.

Detta och mycket mera finns redovisat i rapporten. Marja Lemne vid ESO:s sekretariat har haft ansvaret för arbetet med denna svenska benchmarkingrapport som bygger på de danska förlagorna. I arbetet har också Björn Sylvén vid sekretariatet medverkat.

Det är min förhoppning att rapporten skall bidra till en konstruktiv och framåtsyftande debatt, bl.a. om behovet av fortlöpande och sam- manhållna benchmarking-studier av detta slag.

Stockholm i april 2000

Anna Hedborg

Ordförande för ESO

Innehåll

1	Inledning	19
1.1	Bakgrund och syfte	19
1.2	Viktigt att jämföra med andra länder	21
1.3	Benchmarking	23
1.4	Den danska rapporten - innehåll och uppläggning	24
1.5	Den svenska studiens uppläggning	26
1.6	Det fortsatta arbetet med svensk benchmarking	28
2	Makroekonomiska förutsättningar	31

2.1Den offentliga sektorns finanser, den offentliga

	skulden och skattetrycket	32
2.2	Inflation, räntor och valutakurser	37
2.3	Bytesbalansen och utlandsskulden	39
2.4	Investeringar	41
3	Arbetsmarknaden	45
3.1	Arbete och sysselsättning	47
3.2	Arbetslöshet	51
3.3	Arbetskraftens utbildningsnivå	57
3.4	Aktiv arbetsmarknadspolitik	59

3.5Ersättningsnivåer, anställningstrygghet och

	lönekostnader	63
4	Näringslivet	67
4.1	Innovationer och tillgång till kunskap	68
4.2	Dynamik och anpassningsförmåga	72
4.3	Finansmarknaden	75

8
5	Utrikeshandel och direktinvesteringar	81
5.1	Handel och investeringar	82
5.2	Exporten	84
5.3	Direktinvesteringar	87

6	Skatter	91
6.1	Skattesystemet	92
6.2	Beskattning av arbetsinkomster	93
6.3	Indirekt beskattning	96
6.4	Gröna skatter och avgifter	97
6.5	Företagsbeskattning	98

7	Utbildning	101
7.1	Lika villkor	103
7.2	Utbildningskvalitet	104
7.3	Resurser för utbildning	109
7.4	Utbildningsnivån	113
7.5	Utbildning och arbetsmarknad	121

8	FoU	123
8.1	Forskningsutgifterna	124
8.2	Forskningens kvalitet och relevans	126
9	IT	131
9.1	IT-kapacitet	132
9.2	IT i näringslivet och i skolan	134
9.3	Telekommunikationer	137
10	Infrastruktur	143
10.1	Infrastrukturinvesteringar inom transportområdet	144
10.2	Infrastruktur för vägar och järnvägar	145
10.3	Transportmedlen	147

10.4

Utnyttjandet av infrastrukturen

151

10.5Transportsektorns energiförbrukning och

	miljöeffekter	153
10.6	Energitillgångarna	156
11	Hälso- och sjukvård	159
11.1	Det allmänna hälsoläget	160
11.2	Förebyggande insatser	163
11.3	Utgifterna för hälso- och sjukvården	165
11.4	Vårdresurser	167
12	Socialförsäkringssystemet och fördelnings-
	politiken	175
12.1	Arbetsmarknadens minimilöner	177
12.2	Inkomstersättningar	178

12.3Ersättningar till människor med reducerad

inkomstförmåga

183

12.4Barnomsorgen, äldreomsorgen och handikapp-

	omsorgen	184
12.5	Inkomstfördelning	187
12.6	Boendestandard	190
12.7	Den grova brottsligheten	193
12.8	Självmordsfrekvensen	194
13	Miljö- och energi	195
13.1	Växthuseffekten	196
13.2	Uttunningen av ozonskiktet	198
13.3	Luftföroreningar	199
13.4	Avfallshantering	203
13.5	Vatten	205
13.6	Rening av avloppsvatten	206
13.7	Övergödning av sjöar och vattendrag	207
13.8	Bekämpningsmedel	209
13.9	Energiförbrukning	211

10
A Stack of Statistics – Benchmarking Sweden on an
International Scale. A Summary		213
Förteckning över ESO:s rapporter		221
Figur- och tabellförteckning
Figur 2.1	Sveriges position – makroekonomiska
	förutsättningar	32
Figur 2.2	Den offentliga sektorns finansiella sparande
	i procent av BNP 1994–98 samt 1998	33
Figur 2.3	Strukturellt finansiellt sparande i offentliga
	sektorn i procent av BNP 1994–98 samt 1998	34
Figur 2.4	Den offentliga sektorns konsoliderade brutto-
	skuld i procent av BNP 1994–1998 samt
	1998	35
Figur 2.5	Skattetrycket 1995 och 1997	36
Figur 2.6	Inflation (konsumentpriser) i genomsnitt
	1994–98 samt 1998	37
Figur 2.7	Strukturell arbetslöshet 1994–98 samt 1998	38
Figur 2.8	Nominell avkastning på 10-åriga
	statsobligationer 1994–98 samt 1998	39
Figur 2.9	Bytesbalansen i procent av BNP 1994–98
	samt 1998	40
Figur 2.10	Utlandsskulden i procent av BNP 1993
	och 1997	41
Figur 2.11	Näringslivets bruttoinvesteringar i procent
	av BNP 1994–98 samt 1998	42
Figur 2.12	Totala bruttoinvesteringar i procent av totala
	BNP 1994–98 samt 1998	43
Figur 3.1	Sveriges position – arbetsmarknaden	46
Figur 3.2	Sysselsättningen i arbetskraften 1993–97
	samt 1998	47
Figur 3.3	Sysselsättningen i arbetskraften (män)
	1993–97 samt 1998	48
Figur 3.4	Sysselsättningen i arbetskraften (kvinnor)
	1993–97 samt 1998	49
Figur 3.5	Andelen sysselsatta av befolkningen
	1993–97 samt 1998	50
Figur 3.6	Genomsnittlig årlig arbetstid för löntagare
	1993–97 samt 1998	51

Figur 3.7	Arbetslösheten (nationella definitioner)
	1994–98 samt 1998	52
Figur 3.8	Arbetslösheten 1994–98 samt 1998	53
Figur 3.9	Strukturell arbetslöshet 1993 och 1998	54
Figur 3.10	Långtidsarbetslösheten 1994–97 samt
	1995 och 1998	55
Figur 3.11	Ungdomsarbetslösheten 1994–97
	samt 1998	56
Figur 3.12	Befolkningens fördelad efter lägsta
	utbildningsnivå 1996	57
Figur 3.13	Andel av arbetskraften med gymnasie-
	kompetens (motsv.) efter ålder 1996	58
Figur 3.14	Offentliga medel för aktiva arbetsmarknads-
	åtgärder i procent av BNP 1994–97
	samt 1998	59
Figur 3.15	Offentliga medel för passiva arbetsmarknads-
	åtgärder i procent av BNP 1994–97
	samt 1998	60
Figur 3.16	Andelen yrkesverksamma män i åldern
	55–64 år 1990, 1994 och 1998	61
Figur 3.17	Andelen yrkesverksamma kvinnor i åldern
	55–64 år 1990, 1994 och 1998	62
Figur 3.18	Brutto- och nettokompensationsgrad för en
	ensamstående 40-årig industriarbetare under
	första arbetslöshetsåret 1994–95	63
Figur 3.19	Genomsnittlig lönekostnad per timme i
	danska kronor 1991–95 samt 1995	64
Figur 3.20	Timproduktivitetens tillväxt i den privata
	sektorn 1970–74, 1980–86 samt 1992–95	65
Figur 3.21	Genomsnittlig årlig tillväxt i lönekostnader
	per producerad enhet (i lokal valuta) korri-
	gerat efter valutakursförändringar i genomsnitt
	för perioden 1991–95	66
Figur 4.1	Sveriges position – näringslivet	67
Figur 4.2	Näringslivets FoU-utgifter i procent av BNP
	1990 och 1996	69
Figur 4.3	Offentliga FoU-utgifter i procent av BNP
	1990 och 1996	70
Figur 4.4	Sysselsättning inom högteknologiska före-
	tag i procent av den totala sysselsättningen
	inom tillverkningsindustrin 1980 och 1992	71

12
Figur 4.5	Sysselsättning inom företag med kvalificerad
	arbetskraft i procent av den samlade syssel-
	sättningen inom tillverkningsindustrin 1991	72
Figur 4.6	Nettotillskottet av nya arbetstillfällen
	1985 - 91	73
Figur 4.7	Nya arbetstillfällen i nya företag jämfört
	med det totala antalet nya arbeten
	i nedlagda företag jämfört med det totala
	antalet minskade arbetstillfällen 1985–91	74
Figur 4.8	Andelen nya företag som fortfarande finns
	kvar efter 4 år	75
Figur 4.9	Bankernas räntemarginaler 1986–90 resp.
	1991–94	76
Figur 4.10	Kostnaderna för arbetskraften i förhållande
	till balansräkningen 1986–90 resp. 1991–94	77
Figur 4.11	Graden av koncentration inom finans-
	sektorn 1995	78
Figur 4.12	Begränsar kapitalkostnaderna företagens
	utvecklingsmöjligheter?	79
Figur 4.13	Skillnader i soliditet mellan små och stora
	företag perioden 1986–95	80
Figur 5.1	Sveriges position – utrikeshandel och
	direktinvesteringar	81
Figur 5.2	Utrikeshandelskvoten i genomsnitt 1991–95
	och 1996–97	82
Figur 5.3	Inrikes och utrikes direktinvesteringar i
	genomsnitt för perioden 1995–97	83
Figur 5.4	Handelsbalansen i procent av BNP 1991–95
	samt 1995	84
Figur 5.5	Exportprestation mätt i tillväxt (viktad export-
	marknadsandel) 1991–95 och 1996–97	85
Figur 5.6	Exportstrukturen mätt i skillnaden mellan
	tillväxt i viktad resp. oviktad marknadsandel
	1991–95 och 1996–97	86
Figur 5.7	Utrikes direktinvesteringar i procent av
	BNP 1990–94 och 1995–97	87
Figur 5.8	Inrikes direktinvesteringar i procent av
	BNP 1990–94 och 1995–97	88
Figur 5.9	Utrikes direktinvesteringar i procent av
	exporten 1990–94 och 1995–97	89
Figur 5.10	Inrikes direktinvesteringar i procent av
	importen 1990–94 och 1995–97	90

Figur 6.l	Sveriges position – skatter	91
Figur 6.2	Skattetrycket i procent av BNP 1995 och
	1997	92
Figur 6.3	Genomsnittlig marginalskatt för en industri-
	arbetare 1994 och 1997	93
Figur 6.4	Genomsnittsskatten för en industriarbetare
	1994 och 1997	94
Figur 6.5	Progressiviteten i skattesystemet 1997	95
Figur 6.6	Indirekta skatter i procent av BNP 1994
	och 1997	96
Figur 6.7	Gröna skatter i procent av BNP 1994 och
	1996	97
Figur 6.8	Företagsbeskattningen 1996 och 1998	98
Figur 6.9	Intäkterna från företagsbeskattningen i
	genomsnitt i procent av BNP för 1992–95	99
Figur 7.1	Sveriges position – utbildning	102
Figur 7.2	Förväntat antal skolär för 5–åringar 1994
	och 1996	103
Figur 7.3	Läskunnigheten bland grundskoleelever
	1996	105
Figur 7.4	Kunskaper i matematik i grundskolan och
	i gymnasieskolan 1994	106
Figur 7.5	Kunskaper i naturvetenskapliga ämnen i
	grundskolan och i gymnasieskolan 1994	107
Figur 7.6	Tillgången på kvalificerad arbetskraft	108
Figur 7.7	Ungdomars motivation att arbeta	108
Figur 7.8	Utgifter för utbildning i procent av BNP
	1995	109
Figur 7.9	Utgifter per elev på olika stadier i
	utbildningen 1995	110
Figur 7.10	Antal elever per lärare 1996	111
Figur 7.11	Antal undervisningstimmar per elev
	i grundskolan 1996	112
Figur 7.12	Andel av befolkningen med lägst gymnasie-
	utbildning 1996	113
Figur 7.13	Andel av befolkningen med högskole-
	examen 1996	114
Figur 7.14	Åldersfördelningen bland de högskole-
	studerande 1996	115
Figur 7.15	Andelen utexaminerade 24-25-åringar med
	högskoleexamen (mastersexamen) 1996	116

14
Figur 7.16	Genomsnittlig ålder vid högskoleexamen
	1996	117
Figur 7.17	Andelen utexaminerade 22–23-åringar med
	kortare universitets- eller högskoleutbild-
	ning 1996	117
Figur 7.18	Antagning till högskoleutbildning 1992	118
Figur 7.19	Universitetsexamina fördelade efter ämnes-
	område 1996	119
Figur 7.20	Antal utexaminerade från minst treåriga
	naturvetenskapliga och tekniska högskole-
	utbildningar i relation till den totala arbets-
	kraften i åldern 25–34 år	120
Figur 7.21	Arbetslösa fördelade efter utbildning i
	relation till resp.lands genomsnittliga arbets-
	löshet 1995	121
Figur 7.22	Andelen 15–24-åringar som varit arbetslösa
	under minst 1 år 1997	122
Figur 8.1	Sveriges position – FoU	123
Figur 8.2	Utgifterna för FoU i procent av BNP 1996	124
Figur 8.3	Utgifterna för forskning (exkl. försvars-
	forskning) i procent av BNP 1993 och 1995	125
Figur 8.4	Finansieringen av forskning inom närings-
	livet 1993	126
Figur 8.5	Antal patent årligen per 100 000 invånare
	1994–95	127
Figur 8.6	Förändring av antalet beviljade patent per
	invånare 1991–95	127
Figur 8.7	Antalet kommersiellt utnyttjade patent
	per 100 000 invånare 1995	128
Figur 8.8	Antalet internationella patent per
	100 000 invånare 1995	129
Figur 9.1	Sveriges position – IT	131
Figur 9.2	Antal datorer per invånare 1995 och 1997	132
Figur 9.3	Antal hemadresser på Internet per
	invånare 1998	133
Figur 9.4	Investeringar i IT-sektorn i procent av
	BNP 1996	134
Figur 9.5	Antal elever per dator i grundskolan 1995	135
Figur 9.6	Elektronisk handel - genomsnittlig omsätt-
	ning per capita 1998	136
Figur 9.7	Företagens teletaxor 1998	137

Figur 9.8	Privatpersoners teletaxor 1998	138
Figur 9.9	Antal telefonlinjer per 100 invånare
	1995 och 1997	139
Figur 9.10	Antal mobiltelefoner per 100 invånare
	1995 och 1997	140
Figur 9.11	Antal fasta telefonlinjer med anknytning
	till digitala stationer 1995 och 1997	141
Figur 10.1	Sveriges position – infrastruktur	143
Figur 10.2	Totala årliga infrastrukturinvesteringar
	inom transportsektorn i procent av BNP
	genomsnitt 1991–95	144
Figur 10.3	Vägtätheten 1996	145
Figur 10.4	Järnvägsnätets täthet per km2 och per 1000
	invånare 1996	146
Figur 10.5	Persontransporternas fördelning på olika
	transportmedel 1995	147
Figur 10.6	Kollektivtrafikens andel av de totala
	persontransporterna 1996	148
Figur 10.7	Kollektivtrafikens fördelning på olika
	transportmedel 1996	149
Figur 10.8	Godstransporternas fördelning på olika
	transportmedel 1996	150
Figur 10.9	Trafikbelastningen på det allmänna väg-
	nätet 1997	151
Figur 10.10	Antal personbilar per 1 000 invånare 1997	152
Figur 10.11	Transporterna i personkilometer per
	invånare 1996	153
Figur 10.12	Antalet omkomna i vägtrafiken per
	personkm 1992 och 1996	154
Figur 10.13	Utsläpp av koldioxid från transportsektorn
	1996–97	155
Figur 10.14	Självförsörjningen för energi 1994	156
Figur 10.15	Elpriser exkl. skatter och avgifter för
	industrin och hushållen 1997	157
Figur 10.16	Energiprisutvecklingen för industrin
	1991—1998	158
Figur 11.1	Sveriges position – hälso- och sjukvård	159
Figur 11.2	Genomsnittlig förväntad medellivslängd
	från födseln för kvinnor och män 1996	160
Figur 11.3	Genomsnittlig förväntad återstående livslängd
	för 60–åringar, kvinnor och män 1992–96	161

16
Figur 11.4	Barndödligheten i promille 1992–96
	samt 1996	162
Figur 11.5	Alkoholkonsumtionen 1995	163
Figur 11.6	Konsumtion av tobaksvaror 1995	164
Figur 11.7	Antal trafikskadade per år 1991–97	165
Figur 11.8	Hälso- och sjukvårdskostnaderna per capita
	1993–97 samt 1997	166
Figur 11.9	Antal läkare per 1 000 invånare 1992–96
	samt 1996	168
Figur 11.10	Läkemedelsutgifter per capita 1994 och 1997	169
Figur 11.11	Antal sjukhussängar per 1 000 invånare
	1992–96 samt 1996	170
Figur 11.12	Beläggningsnivån på sjukhus (exkl.
	långvård) 1992–96	171
Figur 11.13	Antal vårddagar för inlagda patienter på
	sjukhus (exkl. långvård) 1992–96 samt 1996	172
Figur 12.1	Sveriges position – socialförsäkringssystemet
	och fördelningspolitiken	176
Figur 12.2	Fastställda och beräknade minimilöner 1994	177
Figur 12.3	Nettoersättningsgraden vid 12 månaders
	arbetslöshet för en genomsnittlig ensam-
	stående industriarbetare utan barn 1996	179
Figur 12.4	Bruttoersättningsnivån i sjukförsäkringen
	1996	181
Figur 12.5	Nettoersättningsgraden i ålderspensionerna
	1996	182
Figur 12.6	Nettoersättningsgraden vid förlorad
	arbetsförmåga 1996	183
Figur 12.7	Utgifterna för särskilda arbetsmarknads-
	åtgärder för personer med nedsatt arbets-
	förmåga i procent av BNP 1997	184
Figur 12.8	Barnomsorgens täckningsgrad för barn
	under 7 år	185
Figur 12.9	Andel personer över 65 som har hemtjänst
	1996	186
Figur 12.10	Skillnader i disponibel inkomst 1985
	och 1995	188
Figur 12.11	Andel hushåll med inkomst under hälften
	av medianinkomsten 1974–85 och 1990–95	189
Figur 12.12	Lägenhetsbestånd per 1 000 invånare 1994	190
Figur 12.13	Nyproducerade bostäder per 1 000 invånare
	1980, 1990 och 1996	191

Figur 12.14	Bostadsstorlek 1993	192
Figur 12.15	Frekvensen av grova brott per milj. invånare	193
Figur 12.16	Självmordsfrekvensen i genomsnitt för
	kvinnor och män 1995–96	194
Figur 13.1	Sveriges position – miljö- och energiområdet	195
Figur 13.2	Koldioxidutsläpppen per invånare 1990,
	1994 och 1996	196
Figur 13.3	Koldioxidutsläppen fördelade på olika
	sektorer 1995	197
Figur 13.4	Förbrukning av freoner och haloner per
	invånare 1986, 1990 och1995	198
Figur 13.5	Utsläpp av svaveldioxid per invånare
	1980 och 1995	199
Figur 13.6	Utsläpp av kväveoxid per invånare
	1985 och 1995	200
Figur 13.7	Utsläpp av ammoniak per invånare 1990,
	1993 och 1995	201
Figur 13.8	Utsläpp av organiska föroreningar (VOC)
	per invånare 1990, 1993 och 1995	202
Figur 13.9	Produktion av hushållsavfall per invånare
	1985, 1990 och 1995	203
Figur 13.10	Återvinning av glas 1990 och 1995	204
Figur 13.11	Förbrukning av dricksvatten per invånare
	1997	205
Figur 13.12	Andel av befolkningen med avlopp anslutna
	till reningsverk 1990 och 1995	206
Figur 13.13	Utvecklingen av fosfor- och nitratkoncentra-
	tionen i större vattendrag 1980–95	207
Figur 13.14	Jordbrukets förbrukning av bekämpnings-
	medel per hektar 1993 och 1995	208
Figur 13.15	Naturskyddsområdenas areal 1992	209
Figur 13.16	Andel barrträd med större avbarrning än
	25 % 1989, 1993 och 1997	210
Figur 13.17	Bruttoförbrukning av energi per invånare
	1972, 1994 och 1996	211
Figur 13.18	Energiintensiteten 1972, 1994 och 1996	212

Tabell 1.1 Utvecklingen av BNP per capita

	1970	1980	1990	1998

1.	Schweiz	USA	Luxemburg	Luxemburg
2.	USA	Schweiz	USA	USA
3.	Luxemburg	Kanada	Schweiz	Norge
4.	Sverige	Luxemburg	Kanada	Schweiz
5.	Kanada	Island	Japan	Island
6.	Frankrike	Frankrike	Norge	Danmark
7.	Danmark	Sverige	Frankrike	Kanada
8.	Australien	Norge	Island	Japan
9.	Nederländerna	Belgien	Sverige	Belgien
10.	Nya Zeeland	Österrike	Österrike	Österrike
11.	Storbritannien	Nederländerna	Danmark	Nederländerna
12.	Belgien	Danmark	Belgien	Tyskland
13.	Tyskland	Australien	Italien	Australien
14.	Österrike	Italien	Finland	Irland
15.	Italien	Tyskland	Tyskland	Frankrike
16.	Norge	Japan	Nederländerna	Italien
17.	Japan	Storbritannien	Australien	Finland
18.	Finland	Finland	Storbritannien	Sverige
19.	Island	Nya Zeeland	Nya Zeeland	Storbritannien
20.	Spanien	Spanien	Spanien	Nya Zeeland
21.	Irland	Grekland	Irland	Spanien
22.	Grekland	Irland	Portugal	Portugal
23.	Portugal	Portugal	Grekland	Grekland

Källa: OECD

I denna rapport jämförs för första gången mera systematiskt Sveri- ge med andra länder inom 12 samhällssektorer; alltifrån landets makro- ekonomi till social välfärd och hälso- och sjukvård.

Rapporten skiljer sig i flera avseenden från en ”vanlig” ESO-rap- port. Den bygger på en bearbetning av materialet i en studie som som- maren 1997 publicerades av den danska regeringen. Rapportens namn var Danmark som foregangsland - Strukturovervågningssystem for Danmark. I maj 1999 gav den danska regeringen ut ytterligare en rap- port i serien Danmark som foregangsland, Strukturovervågning - international benachmarking af Danmark. Den nya rapporten kan ses som steg två i en process. Den senare danska rapporten innehåller ut- över en uppdatering av många indikatorer också en betydande utvidg-

ning. Bland annat har nya områden som välstånd och produktivitet, konkurrensförhållandena i samhället och innovationer inkluderats.

Genom samarbete med och ett långgående tillmötesgående från det danska finansministeriet har vi haft tillgång till det statistiska underla- get till både dessa rapporter. Den här föreliggande rapporten kan sägas utgöra ett första steg för Sveriges del och ambitionsnivån är i stort sett densamma som den första danska rapporten

Bearbetningen av materialet och arbetet med att ta fram ytterligare indikatorer och uppgifter har genomförts av Marja Lemne och Björn Sylvén vid ESO:s sekretariat och har skett i samarbete med några av de berörda departementen.

Syftet med rapporten är främst att initiera en bredare diskussion kring Sveriges position i internationell jämförelse inom ett antal områ- den, som t.ex. utbildning, sysselsättning och arbetsmarknad, skatter, samt välfärds- och omfördelningsfrågor. Inom varje sektor rankas Sve- rige efter ett antal variabler.

Det är viktigt att redan här betona att denna rapport inte innehåller några djupare analyser av förhållandena inom olika områden. Rappor- ten skall snarare ses som en information om och introduktion eller en första etapp i en förhoppningsvis kommande svensk benchmarking. I Nederländerna, Danmark och Finland, vilka alla har varit föregångs- länder inom benchmarking, har den inledande fasen utgjorts av denna typ av jämförelser utifrån tillgänglig statistik.

1.2Viktigt att jämföra med andra länder

I den traditionella bedömningen av ett lands utveckling analyseras och jämförs dagens förhållanden med vad som gällde förr. Går det litet bättre blir regeringen och medborgarna nöjda, går det sämre blir de oroliga. Genom att utvecklingen mäts i många dimensioner, med stor eftersläpning och många gånger också med brister i den statistiska kva- liteten och täckningen, dröjer det ofta lång tid innan försämringar eller andra avvikelser kan konstateras och förmedlas till allmänheten. Pro- blem identifieras långsamt och korrigeringar i politiken fördröjs. Benchmarking kan leda till att problem både upptäcks och kan åtgärdas i ett tidigare skede.

Genom den snabbt ökade internationaliseringen blir särskilt små länder alltmer beroende av utvecklingen i omvärlden. Den hårdnande konkurrensen mellan länderna om investeringar, kunskapskapital och produktion gör det angeläget att tidigt identifiera de områden där det egna landet släpar efter.

Nationella satsningar på t.ex. utbildning kan verka stora i jämförel- se med tidigare satsningar, men visa sig vara relativt små jämfört med vad andra länder samtidigt genomför. Ett lands relativa styrkor och svagheter kan synliggöras endast genom olika typer av benchmarking- studier.

Genom media, ökat resande och fler internationella kontakter av oli- ka slag, får medborgarna större möjligheter att bedöma om det egna landets utveckling står sig väl i jämförelse med andra länders. Med- borgare, företag och andra aktörer i samhället ställer i dag i allt högre grad sina krav och sätter sina mål i förhållande till omvärlden, snarare än till det egna landets historiska utveckling.

Vissa problem som fokuseras i den nationella politiken kan, om de jämförs med andra länder, bedömas som relativa framgångar. Andra problem som bagatelliseras nationellt kan komma att omvärderas efter denna typ av internationella jämförelser.

Varje lands nationella politik är ett långsiktigt experiment med med- borgarnas välstånd och välfärd, låt vara utfört enligt övertygelse och i bästa avsikt. Benchmarking gör det möjligt att upptäcka andra länder, deras system och lösningar som vi eventuellt har något att inspireras av och att lära oss något av.

Varför behöver vi t.ex. i Sverige genomföra egna undersökningar? Många jämförande studier genomförs och publiceras återkommande av de stora internationella organisationerna, exempelvis EU-kommissio- nen och EUROSTAT, OECD och FN med tillhörande underorgan.

Just det faktum att många studier publiceras kan i sig aktualisera be- hovet av att få en sammanfattande, övergripande och för många lätt till- gänglig sammanställning av uppgifterna. Det kan också vara en fördel att denna benchmarking, på samma sätt som i Danmark och Finland, ut- förs inom Regeringskansliet (i Danmark och Finland inom respektive lands Finansdepartement). Om ansvaret för underlag och analys ligger på central förvaltningsnivå kommer uppgiften på ett naturligt sätt att in- tegreras i politikernas och tjänstemännens uppgift att ansvara för olika verksamhetsområden att följa, värdera och rapportera om det egna lan- dets utveckling i förhållande till andra länders. Detta ger ett betydligt mer grundligt och allsidigt underlag än om bedömningarna endast base- ras på nationella underlag och den historiska utvecklingen.

Nederländerna var först med benchmarking på en nationell och sam- manhållen nivå. Danmark och Finland har följt efter. Denna typ av jämförelser kommer på sikt att nå Sverige på olika sätt. Intresseorgani- sationer och andra aktörer åberopar ofta internationella jämförelser som grund för sina krav, exempelvis i skattefrågor. En nationellt sam- manhållen benchmarking är därför en nödvändighet för att på ett mera entydigt sätt jämföra Sverige och andra länder systematiskt och tvärs

över en rad olika sektorer. Genom detta kan vi många gånger erhålla en mera nyanserad bild av ”Sverige-läget”, och få till stånd eller bidra till en mera nyanserad debatt i sakfrågor inom olika sektorer.

1.3Benchmarking

Benchmarking har blivit ett populärt begrepp för systematiska jämfö- relser av länders förhållanden och utveckling.

Någon svensk etablerad översättning av termen existerar inte. I ord- boken (Oxford, Advanded Learner’s Dictionary, 3. uppl. 1995) ges ter- men följande definition ”an example of something which is used as a standard or point of reference för making comparisons”. I senaste engelsk-svenska lexika anges ”måttstock”, ”norm”, ”riktlinje” och ”re- ferenspunkt” för att översätta termen. Ursprungligen lär termen ha be- tecknat det märke som sattes i arbetsbänken när man mätte upp tyg i olika längder.

Vad skiljer då benchmarking från den uppsjö av internationella jäm- förelser som ständigt produceras av internationella organisationer, forskningsinstitutioner, intresseorganisationer och statistiska myndig- heter och organ? En grundläggande skillnad är att det handlar om om- fattande och systematiska jämförelser. Så t.ex. när man jämför sjuk- och hälsovården i olika länder görs detta genom att de länder som ingår i benchmarkingstudier inte rangordnas endast i fråga om en variabel utan flera variabler som belyser olika aspekter på sjuk- och hälsovård.

Men framför allt föreligger följande åtta skillnader mellan moderna benchmarkingstudier och annan internationell statistik.

1.Regeringar: Benchmarking sammanställs av de politiskt ansvariga för att medborgarna och deras förtroendevalda skall kunna bedöma det egna landets relativa status och ut- veckling.

2.Egna mål: Till skillnad från internationella statistiska jäm- förelser avser benchmarking att jämföra utvecklingen med landets egna politiska mål.

3.Relevanta jämförelseländer: Jämförelserna görs med de länder som har särskild betydelse för det egna landets eko- nomiska och sociala utveckling.

4.Kvantitativ analys: Benchmarking bygger helt på kvanti- tativa indikatorer och vedertagna nyckeltal.

Det innovativa draget i rapporten var, beskriver danskarna, att sam- manställa och strukturera mycket information från en lång rad olika områden och från flera olika statistikkällor.

Samhällssektorerna i studien

För att med bredd kunna positionera Danmark ingick följande sam- hällssektorer eller verksamhetsområden i rapporten: landets makroeko- nomi, arbetsmarknad och sysselsättning, näringslivssektorn, utrikes- handel och direktinvesteringar, skatterna, utbildning och FoU, IT-ut- nyttjandet, infrastrukturen, sjuk- och hälsovård, välfärd och inkomstut- jämning samt miljö- och energiområdet.

Länderurval m.m.

En lång rad indikatorer har använts i den danska rapporten. Danmark har jämförts med en speciell grupp länder, nämligen Tyskland, Sverige, Frankrike, Storbritannien, Nederländerna, USA och Japan. I vissa fall saknas uppgifter för något eller några av dessa länder. Antalet länder i jämförelserna varierar därför.

De länder som jämförs är dock, enligt den danska rapporten, utan tvivel några av världens starkaste - i ekonomiska termer mätt. Inled- ningsvis understryks också i rapporten att det bl.a. av detta skäl inte kan vara ett mål att vara ”bäst” inom alla områden, när det gäller ett li- tet land som Danmark.

På samma sätt förekommer variationer när det gäller det redovisade materialets ålder, i fråga om uppgifter för de olika variablerna inom ett verksamhetsområde. Även när det gäller de olika ländernas uppgifter för samma variabel förekommer att de hänför sig till olika tidpunkter.

Några mättekniska frågeställningar

Metoden användes 1997 för första gången i Danmark. I jämförelse med tidigare internationella studier av samma slag innehåll den danska, dels ett större antal områden, dels fastställdes den danska positionen i för- hållande till målen för verksamheten. Men metoden är inte utan pro- blem. I den danska rapporten framhålls också inledningsvis att det av flera skäl är viktigt att tolka de resultat som presenteras med viss för- siktighet. Detta till följd av bl.a. följande fyra problem.

För det första är tillgängliga data inom många områden av sådant slag att det endast är möjligt att göra approximativa och/eller ofullstän-

diga jämförelser. Detta gäller särskilt i fråga om utbildnings-, forsk- nings- och hälsosektorerna.

För det andra påverkas många av indikatorerna av cykliska faktorer. Eftersom rankingsystemet bygger på i huvudsak senast tillgängliga data kan detta spela stor roll. En mer korrekt jämförelse skulle omfatta ett genomsnitt under olika tidsperioder. I viss utsträckning har den sta- tistik som varit tillgänglig för oss haft med dessa uppgifter. Jämförel- serna varierar därför mellan olika områden.

För det tredje bygger undersökningen på historiska data som inte väger in konsekvenserna av politiska beslut m.m. som nyligen fattats.

För det fjärde slutligen, så finns det bland det stora antal indikato- rer som tagits med dels sådana som påverkas av politiska beslut, dels sådana som i praktiken faller utanför ramen för det politiska besluts- fattandet.

1.5Den svenska studiens uppläggning

Utgångspunkten har varit att bygga på den första danska bench- markingrapporten och utifrån samma material försöka bedöma den svenska positionen. Vi har därför utgått från samma indikatorer eller mått som i de danska förlagorna. I många fall har vi dock, bl.a. efter kontakter med berörda fackdepartement kompletterat med ytterligare indikatorer. I några fall har vi också bytt ut det danska materialet till se- nare uppgifter. Det är viktigt att än en gång understryka att vi inte ge- nomfört någon självständig eller djupare analys.

Steg 1 Översättning

Den danska rapporten översattes grovt och variabler där uppgifter an- gående svenska förhållanden saknades uteslöts.

Steg 2 Avgränsningar

Samma verksamhetsområden som i den danska ingår med undantag för avsnittet om offentlig service och myndigheternas uppgifter. Vidare har den områdesvisa redovisningen av målen för verksamheten utgått.

Den danska rapporten inleddes med ett kapitel där en samlad be- skrivning gavs av det danska läget - summerat över samtliga områden (kapitel) som studien innehöll. En sådan samlad redovisning görs inte i den svenska rapporten. Däremot görs på samma sätt som i den danska

rapporten en summering för att ange Sveriges position för varje sektor som finns med i rapporten.

Steg 3 Uppdatering och länderurval

Eftersläpningen är ofta lång när det gäller internationell statistik. Det har gått två år sedan den danska benchmarking-studien publicerades varför en rad av uppgifterna rörde första hälften av 1990-talet. Samtliga avsnitt har bearbetats och uppdaterats där så varit möjligt.

När det gäller de uppgifter och tabeller som bygger på det danska fi- nansministeriets egna beräkningar har vi i flertalet fall fått möjlighet att ta del av de uppdateringar som gjorts där. I andra fall exempelvis när redovisningen utgått från OECD-statistik har vi själva gjort uppdate- ringar.

Uppdateringarna är genomförda fram till de källor som publicerats senast i december 1999. Sedan denna stopptid har i vissa fall nya data publicerats som på flera punkter delvis ändrar Sveriges position. I någ- ra fall har vi också kompletterat det danska materialet genom att ta med ytterligare indikatorerer, där statistik funnits tillgänglig och där vi fun- nit att ytterligare statistik skulle bidra till att ge en bredare bild av ett område.

Det kan alltid diskuteras vilka länder som skall ingå i jämförelserna. Utgångspunkten har varit att ha med samma länder som i den danska studien, dvs. Danmark, Sverige, Nederländerna, Tyskland, Frankrike, Storbritannien, USA och Japan.

Om jämförelserna skulle ha begränsats till de beskrivningsvariabler där uppgifter funnits tillgängliga för samtliga dessa länder hade det fö- relegat stora problem att få en bred belysning. Vi har därför på samma sätt som i den danska studien för respektive vald variabel tagit med de länder om vilka uppgifter funnits med i den internationella statistiken. Som nämnts tidigare har detta också medfört att några variabler fått ut- gå då uppgifter om Sverige saknats. Detta gäller främst kapitlet om nä- ringslivet.

Ytterligare en komplicerande faktor gäller såväl denna rapport som i den danska. Det rör till vilket/vilka år som uppgifter finns. Vissa jäm- förelser handlar om uppgifter rörande Sverige och Danmark t.ex. 1997, medan kanske motsvarande uppgifter för Frankrike kan vara något eller några år äldre. Även i detta fall har vi valt att liksom i den danska stu- dien inkludera uppgifter från olika år i samma jämförelser. Detta för- stärker de problem som finns t.ex. med hur jämförelsetidpunkten kan snedvrida bilden med hänsyn till att vissa av indikatorerna i analysen kan vara cykliskt beroende.

Steg 4 Granskning m.m.

För att få hjälp med granskning av materialet har vi anlitat kontaktper- soner inom olika områden vid departement och myndigheter. Dessa har granskat utkasten utifrån följande tre frågeställningar:

1.Finns det någon eller några av de indikatorer som ingår i ut- kastet som inte är relevant för att jämföra Sverige med and- ra länder och där svenska förhållanden markant avviker från de danska?

2.Finns det nyare statistik som jämför dessa länder? I vissa fall har vi inte lyckats få fram nyare uppgifter än 1993 alt. 1994. I fråga om underlag som bygger på danska finansmi- nisteriets egna bearbetningar har vi lagt in de senaste som finns tillgängliga. I några fall har man inte uppdaterat de ti- digare uppgifterna.

3.Finns det andra faktorer/indikatorer som borde finnas med och som saknas? Det gäller endast sådana indikatorer där in- ternationell statistik finns tillgänglig och som avser förhål- landen 1995 eller senare.

1.6Det fortsatta arbetet med svensk benchmarking

Föreliggande rapport är, det förtjänar att upprepas än en gång, ett första steg i riktning mot mera kontinuerligt benchmarkingarbete. Utgångs- punkten har varit den danska regeringens rapport från 1997. Nästa steg var i Danmark att utifrån den studien identifiera ett antal områden där mera omfattande analyser behövdes. Ett exempel på sådana fördjupade analyser är bl.a. Kvalitet i uddannelsessystemet, en rapport som gavs ut av de danska utbildnings-, arbetsmarknads-, forsknings-, ekonomi-, nä- rings- och finansministerierna samt statsministeriet.

En iakttagelse som vi gjort under arbetet med den svenska rappor- ten rör också den internationella statistiken, dess användbarhet och kvaliteten i det svenska underlaget. Vi har inte gjort några kostnads- eller resursberäkningar för arbetet i svenska departement och på sven- ska myndigheter för att lämna underlag. Dock kan vi konstatera att be- rörda sektorsmyndigheter mer än en gång ifrågasätter värdet av den

Figur 2.1	Sveriges position1

Position	Indikator	Placering	Hänvisning
Över medelnivå	Den offentliga sektorns finansiella	1(8)	Fig. 2.2
	sparande
	Strukturellt finansiellt sparande	1(8)	Fig. 2.3
	Låg inflation	1(8)	Fig. 2.6

Medelnivå	Låg strukturell arbetslöshet	4(7)	Fig. 2.7
	Bytesbalans	4(8)	Fig. 2.9
	Låg avkastning på statsobligationer	6(8)	Fig. 2.8

Under medelnivå	Offentliga sektorns bruttoskuld	7(8)	Fig. 2.4
	Näringslivets bruttoinvesteringar	7(8)	Fig. 2.11
	Totala bruttoinvesteringar	8(8)	Fig. 2.12
	Låg utlandsskuld	8(8)	Fig. 2.10
	Lågt skattetryck	8(8)	Fig. 2.5

I fråga om tre av dessa indikatorer, låg inflation, strukturellt finan- siellt sparande och den offentliga sektorns finansiella sparande är Sve- rige etta. Sämre är positionen i fråga om skattetrycket och offentliga sektorns bruttoskuld, totala bruttoinvesteringar, utlandsskuldens storlek och storleken på näringslivets bruttoinvesteringar. I fråga om dessa fem indikatorer intar Sverige bottenpositionen.

2.1Den offentliga sektorns finanser, den offentliga skulden och skattetrycket

Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld2, ofta i debatten kallad statsskuld, utgör ett problem genom att stora räntebetalningar kan begränsa det finansiella handlingsutrymmet. Vidare kan en stor bruttoskuld leda till att ränteläget blir högre än i andra länder, vilket i sin tur kan bidra till att bruttoskulden ökar ytterligare. Om utvecklingen går i denna riktning i många länder, kan den internationella räntenivån

1Varje kapitel inleds med en figur som visar en översikt över ”Sveriges position” med hjälp av ett antal olika indikatorer. För närmare förklaring av urvalet av indikatorer – se kapitel 1.

2Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld benämns i den fortsatta framställ- ningen bruttoskuld.

också bli högre. När bruttoskulden leder till högre räntor kan investe- ringarna minska och komma att reducera produktionskapaciteten för framtida generationer. Problemet ökar i betydelse i ett läge när de äldre i samhället relativt sett blir allt fler.

Figur 2.2	Den offentliga sektorns finansiella sparande i procent av
	BNP 1994–98 samt 1998

Procent
av BNP
2
1
0
-1
-2
-3
-4
-5
-6
-7

Sverige Danmark USA Storbrit. Nederl. Tyskland Frankrike Japan

Genomsnittl. värde 1994-98 1998

Källa: OECD, Economic Outlook 1999, tab. 30 samt svenska Finansdepartementets egna beräk- ningar.

I Sverige var 1998 det finansiella sparandet störst. Överskottet upp- gick till 1,9 % av bruttonationalprodukten. Men även Danmark, USA och Storbritannien kunde redovisa ett överskott. Övriga länder – Ne- derländerna, Tyskland, Frankrike och Japan – visade det året under- skott. I Japan uppgick underskottet till 6 % av BNP.

Om vi jämför med genomsnittet för perioden 1994–98 framgår att förändringarna är stora. Samtliga länder hade underskott under perio- den som helhet och Sveriges underskott var störst (4,8 % av BNP). Men också förbättringen var störst i Sverige.

Ett annat sätt att redovisa finanserna är att jämföra det finansiella sparandet, dvs. sedan konjunkturrelaterade effekter dragits bort.

Figur 2.3	Strukturellt finansiellt sparande i offentliga sektorn
	i procent av BNP 1994–98 samt 1998

Procent
av BNP
4
3
2
1
0
-1
-2
-3
-4
-5
-6

Sverige	USA Danmark Storbrit. Tyskland		Nederl. Frankrike Japan

		Genomsnitt 1994-98	1998
		Genomsnitt 1994-98	1998

Källa: OECD, Economic Outlook 1999, tab. 31 samt svenska Finansdepartementets egna beräk- ningar.

Det strukturella finansiella sparandet framgår av figur 2.3 efter det att konjunkturrelaterade effekter (positiva eller negativa) dragits av.

När man ser till det strukturella finansiella sparandet var Sverige det enda land som 1998 redovisade överskott. Men även räknat på detta sätt hade samtliga länder underskott för perioden 1994-98.

Det bör framhållas att beräkningarna av det s.k. finansiella sparan- det är ganska osäkra, bl.a. beroende på svårigheter att bedöma nivån på den arbetslöshet som inte försvinner i en högkonjunktur.

Ytterligare ett sätt att ange ett lands ekonomiska läge är att mäta den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld i procent av BNP.

Figur 2.4	Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld i
	procent av BNP 1994–98 samt 1998

Procent
av BNP
100
90
80
70
60
50
40
Storbrit. Danmark	USA	Tyskland Frankrike	Nederl.	Sverige	Japan
Genomsnittl. värde 1994-98			1998

Källa: OECD, Economic Outlook 1999, tab. 31 samt svenska Finansdepartementets egna beräk- ningar.

Av figur 2.4 framgår att den offentliga sektorns konsoliderade brut- toskuld uttryckt i procent av BNP 1998 var störst i Japan (drygt 97 %) och Sverige (närmare 74 %). Endast i Storbritannien utgjorde den mindre än 60 % av BNP.

Jämfört med det genomsnittet för perioden 1994–98 kan konstate- ras, att bruttoskulden mätt på detta sätt 1998 minskade i samtliga län- der, med undantag av Japan, Frankrike och Tyskland. Mest minskade bruttoskulden i Storbritannien och i Sverige; minst i Danmark och i Ne- derländerna.

Vid makroekonomiska jämförelser mellan olika länder är skatte- trycket en av de vanligaste parametrarna.

Figur 2.5 Skattetrycket 1995 och 1997

Procent
60
50
40
30
20
10
0
Japan	USA	Storbrit.	Tyskland	Nederl.	Frankrike Danmark	Sverige
			1995	1997

Anm.: Vid internationella jämförelser av skattetrycket måste vissa förbehåll göras för faktorer så- som skillnader i beskattning av pensioner samt omfattningen av den indirekta beskattningen.

Källa: OECD, Revenue Statistics 1965–98

År 1997 var skattetrycket högst i Sverige, där det uppgick till när- mare 52 %, och i Danmark med 49,5 %. Lägst var skattetrycket i Japan och i USA med 29 respektive 30 %. Om man jämför skattetrycket 1995 och 1997 framgår att skatter ökade i samtliga länder utom Tyskland och Nederländerna. Mest ökade skattetrycket i Sverige, från 47,9 till 51,9 %.

2.2Inflation, räntor och valutakurser

En stabil och låg inflation är nödvändig för att vidmakthålla en stark valutakurs och låga räntor.

Figur 2.6 Inflation (konsumentpriser) i genomsnitt 1994–98 samt 1998

Procent
4,0
3,5
3,0
2,5
2,0
1,5
1,0
0,5
0,0
Sverige	Japan	Frankrike	Tyskland	USA		Danmark	Nederl.	Storbrit.
		Genomsnitt 1994-98			1998

Källa: Datastream, Danmarks nationalbank och Danmarks statistik.

År 1998 var inflationen högst i Storbritannien (3,5 %) och lägst i Sverige (0,05 %). Inflationen understeg 1 % i Sverige, Japan och Frankrike.

Vid en jämförelse med genomsnittet för perioden 1994–98 ser vi att inflationen minskat kraftigast i Sverige. Endast i Storbritannien hade inflationen ökat.

Den något divergerande inflationsutvecklingen i dessa länder åter- speglar i viss utsträckning att de befinner sig i olika lägen i konjunktur- cykeln. Ett annat viktigt makroekonomiskt mått är att se efter hur stor arbetslösheten är i ett land.

38
Figur 2.7	Strukturell arbetslöshet 1994–98 samt 1998
Procent av
arbetskraften
12
10
8
6
4
2
0
Nederl.	USA	Danmark	Sverige	Storbrit.	Tyskland	Frankrike
		Genomsnitt 1994-98		1998

Anm.: Strukturell arbetslöshet sammanställs ur OECD:s NAWRU-indikatorer. NAWRU definie- ras som det arbetslöshetstal som är förenligt med en stabil prisökningstakt.

Källa: OECD, Estimates of the non-accelerating wage rate of unemployment (NAWRU), 1998.

Internationellt sett var den strukturella arbetslösheten med 6,5 % år 1998 måttlig i Sverige. I Nederländerna, USA och Danmark var den lägre mätt i procent av den totala arbetskraften. Om man jämför med genomsnittet för perioden 1994–98 ser vi att den strukturella arbets- lösheten minskat i samtliga länder utom i Sverige (+ 0,4 %) och Tysk- land (+ 0,1 %).

Räntan är ytterligare en vanlig makroekonomisk indikator. Vi har här valt att jämföra den nominella avkastningen på 10-åriga statsobli- gationer.

Figur 2.8	Nominell avkastning på 10-åriga statsobligationer
	1994–98 samt 1998
Procent
10
8
6
4
2
0
Japan	Tyskland	Nederl.	Frankrike Danmark	Sverige	USA	Storbrit.
		Genomsnitt 1994-98		1998

Källa: Datastream, Danmarks Statistik och den danska riksbanken.

I samtliga länder var de långa räntorna lägre 1998 jämfört med ge- nomsnittet för perioden 1994–98. Ränteläget var under den tidigare pe- rioden högst i Sverige med 7,9 %. År 1998 hade räntorna minskat med ca 1,5 procentenheter i flertalet länder. Störst var minskningen i Sveri- ge (från 7,9 till 5 %) och i Danmark (från 6,9 till 4,94 %)3.

2.3Bytesbalansen och utlandsskulden

Ett lands utlandsskuld medför fortlöpande ränteutbetalningar till utlan- det, vilket reducerar de disponibla inkomsterna.

Om upplåningen utomlands och kapitalstocken utvecklas likartat, kan de högre räntebetalningarna täckas genom ökad produktion. Om, å andra sidan, utlandsskulden speglar en högre konsumtion än vad lan- dets produktivitet skapat utrymme för (eller investeringarnas räntabi- litet inte täcker räntebördan) kommer utlandsskulden att avspegla en

3 I den danska rapporten förekommer också jämförelser som kursförändringarna gentemot D-marken samt instabiliteten i dessa kursförändringar. Motsvarande uppgifter om den svenska kronans förändringar mot D-marken har inte varit möjliga att ta fram.

generationsmässig omfördelning av resurserna till nackdel för kom- mande generationer.

Det kan diskuteras om det är möjligt att göra jämförelser med bytes- balansen som mått. Utfallet av jämförelserna påverkas bl.a. ett lands lä- ge i konjunkturcykeln.

Figur 2.9 Bytesbalansen i procent av BNP 1994–98 samt 1998

Procent av BNP
6
5
4
3
2
1
0
-1
-2
-3

Nederl. Japan Frankrike Sverige Storbrit. Tyskland Danmark USA

Genomsnitt 1994-98 1998

Källa: OECD, Economic Outlook, 1998, tab. 52 samt svenska Finansdepartementets egna beräk- ningar.

År 1998 hade Sverige ett överskott i bytesbalansen på 2,4 %. räknat i procent av BNP. Nederländernas, Japans och Frankrikes överskott var större. Storbritannien hade sammantaget balans i utrikeshandeln såväl under år 1998 som i genomsnitt under perioden 1994–98. I Tyskland, Danmark och USA visade bytesbalensen ett underskott, störst var un- derskottet i USA (25 % av BNP).

Jämfört med genomsnittet för perioden 1994–98 visar USA, Dan- mark och Tyskland och Storbritannien underskott. Överskottet ökade i Japan och Frankrike och minskade i Nederländerna och Sverige. Dan- marks överskott på 0,7 % vändes till ett underskott.

Bytesbalansen bör också värderas i relation till utlandsskulden. Ge- nerellt sett gör en stor utlandsskuld det mer angeläget att uppnå fortlö- pande överskott.

Figur 2.10 Utlandsskulden i procent av BNP 1993 och 1997

Procent av BNP
50
40
30
20
10
0
-10
-20
-30
-40
Nederl.	Japan	Tyskland	Storbrit.		Frankrike	USA	Danmark	Sverige
			1993	1997

Källa: OECD, Economic Outlook, 1998, tab. 52.

Sverige har den högsta utlandsskulden mätt i procent av BNP både 1993 och 1997. Den svenska utlandsskulden uppgick 1997 till 48 % av BNP. Endast i Sverige och USA ökade utlandsskulden mellan 1993 och 1997; i Sverige med drygt 5 procentenheter.

2.4Investeringar

Ett lands välstånd på lång sikt hänger nära samman med storleken av och kvaliteten på det kapital som finns för tillverkning av varor och till- handahållande av tjänster.4 Den takt i vilket nytt kapital och förbättrad teknik införs beror på bruttoinvesteringarnas storlek.

4 En annan viktig faktor i detta sammanhang är humankapitalets storlek och kvalitet – främst arbetskraftens utbildningsnivå; jfr kap. 7.

Figur 2.11 Näringslivets bruttoinvesteringar i procent av BNP 1994–98 samt 1998

Procent av BNP 20

15
10
5
0
Danmark	Japan	Nederl.	Storbrit.	Tyskland	USA	Sverige	Frankrike
		Genomsnitt 1994-98		1998

Anm.: Bostadsbyggande ingår ej i statistikunderlaget.

Källa: OECD samt svenska Finansdepartementets egna beräkningar.

Näringslivets bruttoinvesteringar var 1998 högst i Danmark och i Sverige och Frankrike. I samtliga länder utom Tyskland och Frankrike var näringslivets bruttoinvesteringarna högre under 1998 än genom- snittet för perioden 1994–98. Ökningen var störst i Danmark och i Sve- rige.

Ett lands totala bruttoinvesteringar är relativt känsliga för konjunk- tursvängningar. Detta innebär att jämförelser under ett enda år kan vara missvisande.

Figur 2.12 Totala bruttoinvesteringar i procent av totala BNP 1994–98 samt 1998

Procent av BNP 35


Japan Danmark Tyskland Nederl.		USA	Frankrike Storbrit. Sverige

	Genomsnitt 1994-98		1998
	Genomsnitt 1994-98		1998

Anm.: Bostadsbyggande ingår ej i statistikunderlaget.

Källa: OECD samt svenska Finansdepartementets egna beräkningar.

De totala investeringar sett i förhållande till BNP är lägst i Sverige. I förhållande till perioden 1994–98 ökade investeringarna i samtliga länder utom i Japan och i Tyskland. Ökningen var störst i Danmark.

Figur 3.1	Sveriges position5

Position	Indikator	Placering	Hänvisning
Över	Sysselsättning (arbetskraften) kvinnor	1(8)	Fig. 3.4
medelnivå	Aktiva arbetsmarknadsåtgärder	1(8)	Fig. 3.14
	Nettoersättning till arbetslösa (män)	1(8)	Fig. 3.18
	Kort årlig arbetstid	1(8)	Fig. 3.6
	Sysselsättningen (arbetskraften)	2(8)	Fig. 3.2
	Sysselsättning bland äldre män	2(8)	Fig. 3.16
	Sysselsättning bland äldre kvinnor	2(8)	Fig. 3.17

Medelnivå	Andelen sysselsatta av befolkningen	3(8)	Fig. 3.5
	Låg andel lågutbildade	4(8)	Fig. 3.12
	Hög utbildningsnivå	4(7)	Fig. 3.13
	Årlig ökning av lönekostnaderna	4(8)	Fig. 3.21
	Lönekostnad per timme	4(8)	Fig. 3.19
	Passiva arbetsmarknadsåtgärder	4(8)	Fig. 3.15
	Timproduktivitetens tillväxt (privat sektor)	4(7)	Fig. 3.20
	Hög långtidsarbetslöshet	5(8)	Fig. 3.10
	Sysselsättning (arbetskraften) män	6(8)	Fig. 3.3
	Arbetslöshet**	6(8)	Fig. 3.7
	Arbetslöshet***	6(8)	Fig. 3.8

Under	Strukturell arbetslöshet	7(8)	Fig. 3.9
medelnivå	Ungdomsarbetslöshet	7(8)	Fig. 3.11

Anm.: ** Efter resp. lands egen definition.

*** Gemensam definition

Sju av dessa indikatorer placerar Sverige på toppnivå. Det gäller satsningen på aktiva arbetsmarknadsåtgärder, nettoersättningen till ar- betslösa, sysselsättningsgraden bland kvinnor mellan 55 och 64 år, kort årlig arbetstid, sysselsättningen i arbetskraften mellan 16 och 64 år samt sysselsättningen bland kvinnorna totalt sett.

För elva av de tjugo indikatorerna ligger Sverige på medelnivå. En- dast när det gäller två indikatorer, strukturell arbetslöshet och ung- domsarbetslöshet ligger Sverige klart efter övriga länder.

5 Varje kapitel inleds med en figur som visar en översikt över ”Sveriges position” med hjälp av flera olika indikatorer. För närmare förklaring av urvalet av indikatorer se kapitel 1.

3.1Arbete och sysselsättning

Sysselsättning kan definieras på flera olika sätt. Det första mått som vi använder här och benämner sysselsättning, visar hur stor del av befolk- ningen mellan 16 och 66 år som har arbete (fig.3.2–3.4). Den utgör en grov måttstock på i vilken utsträckning sysselsättningen kunnat upprätt- hållas och arbetslösheten hållas tillbaka. Det svenska samhället – med dess välfärdsförmåner och där relativt många är mottagare av olika ty- per av transfereringar från den offentliga sektorn – förutsätter hög sys- selsättning. Ökad sysselsättning – och minskad arbetslöshet – är av grundläggande betydelse för att bibehålla och utveckla välfärden.

Figur 3.2	Sysselsättningen i arbetskraften 1993–97 samt 1998
Procent
100
80
60
40
20
0

Danmark Sverige

USA

Storbrit. Nederl.

Japan Tyskland Frankrike

Genomsnittl. värde 1993-97 1998

Anm.: Sysselsättningsfrekvensen (Labour force participation rate) speglar andelen sysselsatta av den totala arbetskraften mellan 15 och 64 år (för Storbritannien, Sverige och USA 16–64 år).

Källa: OECD, Employment Outlook – June 1999, s. 225.

Sysselsättningen, räknat på arbetskraften, var 1998 högst i Danmark (79,3 %) och Sverige (78,1) och lägst i Frankrike (67,4 %) och Tysk- land (70,1%). Om vi jämför med genomsnittet för perioden 1993–97, framgår att sysselsättningen ökat i Sverige, USA, Nederländerna, Japan

och Frankrike. Ökningen är liten utom i Nederländerna, där sysselsätt- ningen ökat från 69,4 till 72,9 %.

I Danmark Storbritannien och Tyskland minskade sysselsättningen något. Det kan också vara av intresse att se hur sysselsättningen varie- rar mellan kvinnor och män i de olika länderna.

Figur 3.3	Sysselsättningen i arbetskraften (män) 1993–97 samt
	1998
Procent
100
80
60
40
20
0
Japan	USA	Storbrit. Danmark Nederl.	Sverige	Tyskland Frankrike
		Genomsnittl. värde 1993-97	1998

Anm.: Figur 3.3 speglar andelen sysselsatta män som ingår i den totala arbetskraften (Labour force participation rate) mellan 15 och 64 år (för Storbritannien, Sverige och USA 16–64 år).

Källa: OECD; Employment Outlook – June 1999, s. 226.

Av ovanstående diagram framgår att Sverige låg på mellannivå när det gäller den manliga arbetskraften (81 %). Endast i Tyskland och Frankrike var sysselsättningen lägre. Men skillnaderna är relativt små. Jämfört med genomsnittet för perioden 1993–97 framgår att i Japan, Nederländerna, Sverige och Frankrike ökade sysselsättningen bland männen. I USA, Storbritannien och Tyskland minskade den i stället.

Figur 3.4	Sysselsättningen i arbetskraften (kvinnor) 1993–97 samt
	1998
Procent
100
80
60
40
20
0

Sverige Danmark USA Storbrit. Nederl. Tyskland Frankrike Japan

Genomsnittl. värde 1993-97 1998

Anm.: Figur 3.4 speglar andelen sysselsatta kvinnor som ingår i den totala arbetskraften (Labour force participation rate) mellan 15 och 64 år (för Storbritannien, Sverige och USA 16–64 år).

Källa: OECD; Employment Outlook – June 1999, s. 227.

När det gäller kvinnornas sysselsättning framgår att den var högst i Sverige och i Danmark med 76 respektive 75 %. Två förklaringar som ofta åberopas till detta är dels den svenska familjepolitiken som gör det lättare för kvinnor att arbeta, dels den stora offentliga sektorn som er- bjuder många kvinnor arbete. Jämfört med perioden 1993–97 var för- ändringarna genomgående små.

Sammantaget under 1998 var sysselsättningen 78,1 %. Uppdelat på män och kvinnor var den 80,7 % respektive 75,5 %. Om vi jämför Sve- rige med de andra länderna finner vi att sysselsättningen var hög för kvinnor och relativt låg för männen.

Men det är också intressant att jämföra andelen sysselsatta i den to- tala befolkningen mellan 15 och 64 år, inte bara av vad som brukar de- finieras som arbetskraft.

50
Figur 3.5	Andelen sysselsatta av befolkningen 1993–97 samt 1998
Procent
100
80
60
40
20
0
Danmark	USA	Sverige	Storbrit.	Nederl.	Japan	Tyskland Frankrike
		Genomsnitt 1993-97		1998

Anm.: Figur 3.5 speglar andelen sysselsatta (employment/population ratio) av den totala befolk- ningen mellan 15 och 64 år (för Storbritannien, Sverige och USA 16–64 år).

Källa: OECD, Employment Outlook – June 1999, s. 225.

Sysselsättningsnivån låg 1998 i Sverige på mellannivå (71,5 %) och hade sjunkit ett par promille jämfört med perioden 1993–1997. I Dan- mark var den högst, något över den i USA. Sverige är jämte Tyskland det enda land där andelen sysselsatta minskat något.

Andelen sysselsatta varierade 1997 mellan 75 % (Danmark) och 59 % (Frankrike). Skillnaderna är relativt små, men i Tyskland och Frankrike var färre än två tredjedelar av befolkningen sysselsatt.

Den genomsnittliga arbetstiden för löntagare är en annan indikator på sysselsättning och arbetsmarknadspolitik.

Figur 3.6	Genomsnittlig årlig arbetstid för löntagare 1993– 97 samt
	1998

Tim. per år 2000

1800
1600
1400
1200
1000
Sverige	Tyskland	Frankrike	Storbrit.		Japan	USA
		Genomsnitt 1993-97		1998

Anm.: Sysselsättningsfrekvensen speglar andelen sysselsatta av den totala arbetskraften mellan 15 och 64 år (för Storbritannien, Sverige och USA 16–64 år).

Källa: OECD, Employment Outlook – June 1999, s. 225.

Den genomsnittliga arbetstiden per år var 1998 kortast i Sverige med 1 551 arbetstimmar och högst i USA med 1 957 timmar. Om vi jämför med genomsnittet för perioden 1993–97 finner vi att föränd- ringarna är små. I Frankrike, Tyskland och USA har arbetstiden min- skat något men i Sverige, Storbritannien och Japan har den däremot ökat. Ökningen var störst i Sverige.

3.2Arbetslöshet

Hög arbetslöshet medför, utöver kostnader för den arbetslöse, även en betydande påfrestning för samhällsekonomin. Arbetslöshet kan defi- nieras på olika sätt och många länder har en egen definition. I detta av- snitt redovisas därför både en jämförelse baserad på de olika ländernas egna definitioner (fig. 3.7) och en baserad på en av OECD framtagen gemensam definition av den öppna arbetslösheten (fig. 3.8).

Figur 3.7 Arbetslösheten (nationella definitioner) 1994–98 samt 1998

Procent av
arbetskraften
14
12
10
8
6
4
2
0
Japan	Nederl.	USA	Storbrit.	Danmark	Sverige	Tyskland	Frankrike
		Genomsnittl. värde 1994-98			1998

Källa: OECD, Economic Outlook 1999, s. 215.

Arbetslösheten i Sverige, räknat efter respektive lands nationella de- finition befann sig 1998 på medelnivå internationellt sett, med 6,5 % av arbetskraften arbetslös. Lägst var arbetslösheten i Japan (4,1 %) och högst i Tyskland (9,3). Om man jämför med den genomsnittliga arbets- lösheten under perioden 1994–98 sjönk arbetslösheten i samtliga länder med undantag av Japan och Tyskland.

Hur stora är egentligen skillnaderna mellan de nationella definitio- nerna på arbetslöshet? Svaret framgår när man jämför med fig. 3.8.

Figur 3.8	Arbetslösheten 1994–98 samt 1998
Procent av
arbetskraften
14
12
10
8
6
4
2
0
Nederl.	Japan	USA	Danmark Storbrit.	Sverige	Tyskland	Frankrike
		Genomsnittl. värde 1994-98		1998

Källa: OECD, Employment Outlook – June 1999, s. 224 (Standardised unemployment rates in 25 OECD countries).

Med gemensam definition av arbetslöshet hamnar Sverige på sjätte plats, på samma plats som när arbetslösheten anges med respektive lands definition. Med nationell definition uppgick den svenska arbets- lösheten 1998 till 6,5 %, med gemensam definition till 8,3 %. Även i detta fall blir arbetslösheten högre i Tyskland och Frankrike 1998. Bland annat för Danmark ter sig arbetslösheten lägre med gemensam definition.

Ytterligare ett sätt att ange ett lands arbetslöshetsnivå är att utgå från den strukturella arbetslösheten.

54
Figur 3.9	Strukturell arbetslöshet 1993 och 1998
Procent av
arbetskraften
14
12
10
8
6
4
2
0
Japan	Nederl.	USA	Danmark Storbrit.		Tyskland	Sverige	Frankrike
			1993	1998

Anm.: Strukturell arbetslöshet sammanställs ur OECD:s NAWRU-indikatorer. NAWRU definie- ras som det arbetslöshetstal som är förenligt med en stabil prisökningstakt.

Källa: OECD samt beräkningar från det danska finansministeriet.

Den strukturella arbetslösheten var 1998 högst i Frankrike (9,5 %) och Sverige (8,8 %). Jämfört med 1993 hade den sjunkit i Danmark, Nederländerna och Storbritannien. I Japan och Frankrike hade den en- dast minskat marginellt. I Sverige och Tyskland hade den ökat. Ökning- en av den strukturella arbetslösheten var störst i Sverige, där den ökat från 6,4 till 8,8 %.

Ökningen av den strukturella arbetslösheten i Sverige från 1993 till 1998 uppgick till 2,4 % procentenheter – från 6,4 % till 8,8 %. Inte i något annat land var ökningen lika stor. Danmark hade under samma period den största minskningen med 2,4 procentenheter – från 8,5 % till 6,1 %.

Långtidsarbetslöshet skapar särskilda problem för dem som drabbas liksom för arbetsmarknadens funktionsförmåga. En enskild arbetslös riskerar att förlora kontakten med arbetsmarknaden. Ju längre tid som går, desto mindre är sannolikheten att klara av att åter anpassa sig till normala löne- och arbetsvillkor.

Figur 3.10	Långtidsarbetslösheten 1994–97 samt 1995 och 1998
Procent
60
50
40
30
20
10
0
USA	Japan	Danmark Storbrit.	Sverige Frankrike		Nederl.	Tyskland
	Genomsnittl. värde 1994-97		1995	1998

Anm.: Långtidsarbetslösheten är definierad som en sammanhängande arbetslöshetsperiod om 12 månader eller längre. Det kan vara förenat med viss osäkerhet att jämföra olika arbetslöshetspe- rioder – bl.a. om dessa avbryts av tjänstledighet, semester, arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller annan tillfällig verksamhet.

Uppgifter för Danmark, Frankrike, Tyskland, Japan och Nederländerna omfattar arbetslösa över 15 år, för Storbritannien och USA arbetslösa över 16 år samt för Sverige arbetslösa i åldersgrup- pen 16–64 år. Det statistiska underlaget avseende Sverige och USA baseras på månatliga sam- manställningar. Uppgifter för övriga länder baseras på årliga periodiska sammanställningar, vilket för Danmark omfattar perioden april–maj, för Frankrike mars månad, för Tyskland och Japan ap- ril månad samt för Nederländerna och Storbritannien perioden mars–maj.

Källa: OECD, Employment Outlook – June 1998, s. 208 samt Employment Outlook – June 1999, s. 242.

Andelen långtidsarbetslösa (av samtliga arbetslösa) hade 1998 jäm- fört med 1995 ökat i samtliga länder utom i USA och i Storbritannien. Om man ser till den genomsnittliga långtidsarbetslösheten under perio- den 1994–97 var den lägst i USA (10 %), Japan (19,4 %) och Sverige (20 %). År 1998 hade den svenska långtidsarbetslösheten ökat till 33,5 %. Högst var den dock i Tyskland, där mer än hälften av de ar- betslösa var långtidsarbetslösa.

Ett vanligt mål för arbetsmarknads- och sysselsättningspolitiken är att ungdomsarbetslösheten skall vara låg. Men det skall också säker- ställas att ungdomar under perioder av arbetslöshet verkligen utnyttjar tiden för vidareutbildning för att underlätta inträdet eller återinträdet på arbetsmarknaden.

56
Figur 3.11	Ungdomsarbetslösheten 1994–97 samt 1998
Procent
30
25
20
15
10
5
0
Danmark	Japan	Nederl.	Tyskland	USA	Storbrit.	Sverige	Frankrike
		Genomsnittl. värde 1994-97			1998

Källa: OECD, Employment Outlook – June 1999, s. 228–230.

Ungdomsarbetslösheten var 1998 lägst i Danmark (7,2 %) och Ja- pan (7,7 %). Högst var den i Frankrike (25,4 %) och i Sverige (16,8 %). Jämfört med genomsnittet för perioden 1994–97, hade den ökat i Japan, Tyskland, Storbritannien och Sverige.

Lärlingssystemen anges ofta som ett skäl varför ungdomsarbetslös- heten är relativt låg i Danmark och Tyskland. Som en del av t.ex. det danska reformarbetet på arbetsmarknadsområdet har särskilda insatser för ungdomar under 25 år ingått, vilket bl.a. innebär att unga utan ar- betslivserfarenhet eller utbildning, efter sex månaders arbetslöshet har både rätt och skyldighet att genomgå utbildning under minst 18 måna- der. Genom detta kan risken minska för att arbetslösa ungdomar passi- viseras och därmed riskerar att tidigt hamna utanför arbetsmarknaden.

3.3Arbetskraftens utbildningsnivå

Hög utbildningsnivå anges ofta som en förutsättning för att samhället skall kunna ha hög välfärd. Vidare kan den arbetslöshet som uppstår, till följd av obalans mellan utbud och efterfrågan inom vissa yrkeskate- gorier, reduceras genom en ändamålsenlig och väl fungerande utbild- ningsstrategi. Uppstår obalans i utbud och efterfrågan på arbetsmark- naden kan detta generellt sett vara ett tecken på bristande flexibilitet.

Figur 3.12 Befolkningen fördelad efter lägsta utbildningsnivå 1996

Procent

100%

80%

60%

40%
20%
0%
USA	Tyskland	Storbrit.	Sverige	Danmark	Nederl.	Frankrike

Grundskola Gymnasium Kortare vidareutb. Universitet

Anm.: Uppgifterna avser åldersgruppen 25–64 år. Uppgifter om korta/medellånga utbildningar saknas för Nederländerna, för Japan saknas uppgifter helt.

Källa: OECD, Education at a Glance – 1998, s. 43.

Cirka en fjärdedel av svenskar i arbetsför ålder hade 1996 endast grundskoleutbildning. I USA, Tyskland och Storbritannien var det färre som enbart har grundskola. Sett till utbildning på högskolenivå låg an- delen i Sverige på (13 %), lägre än i USA (26 %), Nederländerna (23 %) och Danmark (15 %). Frankrike redovisade lägst andel högsko-

3.4Aktiv arbetsmarknadspolitik

I de nordiska länderna har man traditionellt sett fört en aktiv arbets- marknadspolitik. Betydande resurser har avsatts för detta framför allt i Sverige.

Figur 3.14 Offentliga medel för aktiva arbetsmarknadsåtgärder i procent av BNP 1994–97 samt 1998

Procent
3,0
2,5
2,0
1,5
1,0
0,5
0,0
Sverige	Danmark	Nederl.	Frankrike	Tyskland	Storbrit.	USA	Japan
		Genomsnitt 1994-97		1998

Anm.: Uppgifterna för Frankrike och Storbritannien avser 1997. Uppgifterna för Japan och USA avser1997–98.

Källa: OECD, Employment Outlook – June 1998, s. 211–218 samt Employment Outlook – June 1999, s. 245–252.

Satsningarna på aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder, räknat i procent av BNP, hade 1998 minskat i flertalet länder jämfört med pe- rioden 1994–97. Det bör dock påpekas att olika typer av aktiva arbets- marknadsåtgärder är särskilt känsliga för konjunktursvängningar.

Den svenska minskningen är störst och tydligast, från 2,6 till 2,0 %. I Nederländerna, Danmark och Frankrike hade dessa satsningar där- emot ökat.

Hur satsningarna på passiva arbetsmarknadsåtgärder framgår av fi- gur 3.15.

Figur 3.15 Offentliga medel för passiva arbetsmarknadsåtgärder i procent av BNP 1994–97 samt 1998

Procent
5
4
3
2
1
0
Danmark	Nederl.	Tyskland	Sverige	Frankrike	Storbrit.	Japan	USA
		Genomsnitt 1994-97		1998

Anm.: Uppgifter för Frankrike och Storbritannien avser 1997. Uppgifter för Japan och USA avser 1997–98

Källa: OECD, Employment Outlook – June 1998, s. 211–218 samt Employment Outlook – June 1999, s. 245–252.

Det visar sig att även satsningarna på passiva arbetsmarknadsåtgär- der mätt i procent av BNP hade minskat i samtliga länder, utom i Japan där satsningarna ökat något. I Sverige hade de 1998 minskat från 2,4 till 1,9 % jämfört med genomsnittet för perioden 1994–97. Danmark följt av Nederländerna satsade mest på passiva arbetsmarknadsåtgär- der.

Parallellt med att uppmärksamheten ökat i fråga om arbetslöshetens utveckling och strukturella förhållanden på arbetsmarknaden, har in- tresset också riktats mot grupper av icke-anställda och det faktum att allt fler inte räknas till arbetsmarknaden. Orsaken är bland annat att det inom i stort sett alla OECD-länder funnits en tendens till att människor går i pension allt tidigare. Mot bakgrund av den demografiska utveck- lingen leder detta på sikt till att risken ökar för att försörjningsbördan för de yrkesverksamma blir större.

Av figurerna 3.16 och 3.17 framgår hur stor andel av befolkningen i åldern 55–64 år, såväl kvinnor som män, som var yrkesverksamma 1990, 1994 och 1998.

	61
Figur 3.16	Andelen yrkesverksamma män i åldern 55–64 år 1990, 1994
	och 1998
Procent
80
60
40
20
0

USA	Sverige Japan Danmark Storbrit. Tyskland Nederl. Frankrike

1990 1994 1998

Källa: OECD, Employment Outlook – June 1998, s. 197–199 samt OECD, Employment Outlook – June 1999, s. 231–233.

Sysselsättningen bland män mellan 55–64 år ökade från 1990 till 1998 i samtliga länder utom i Sverige. År 1990 var 69 % yrkesverk- samma här. År 1994 hade det minskat till 62 %, men 1998 hade trenden vänt och 66 % av männen var yrkesverksamma.

År 1990 var de svenska männen i denna åldergrupp yrkesverksam- ma i högre utsträckning än i något av de andra länderna. Fyra år senare låg Sverige tvåa, endast i USA var något fler yrkesverksamma. I Tysk- land, Nederländerna och Frankrike var mindre än hälften av männen mellan 55 och 64 år yrkesverksamma.

Om man studerar förändringarna i sysselsättningen för äldre män från 1994 till 1998 finner man att sysselsättningen ökat i samtliga län- der. Dessa förändringar skall bl.a. ses mot bakgrund av eller kanske trots förbättrade avgångsvederlag, sänkt pensionsålder, ökade möjlig- heter till sjukpensionering m.m. I vissa länder som t.ex. Tyskland har dock pensionsåldern höjts under perioden.

62
Figur 3.17	Andelen yrkesverksamma kvinnor i åldern 55–64 år
	1990, 1994 och 1998
Procent
80
60
40
20
0

USA	Sverige Japan Danmark Storbrit. Tyskland Nederl. Frankrike

1990 1994 1998

Källa: OECD, Employment Outlook – June 1998, s. 200–202 samt Employment Outlook – June 1999, s. 234–236.

I motsats till sysselsättningsutvecklingen för män har sysselsätt- ningen för kvinnor mellan 55–64 år generellt sett ökat under 1990-talet, frånsett Danmark och Frankrike, där den minskat något. En förklaring kan vara att en tidigare tillbakagång på arbetsmarknaden uppvägts av en generationsväxling, då yngre kvinnor i allmänhet förvärvsarbetar i högre utsträckning nu än tidigare.

Utvecklingen i Sverige avviker dock i flera avseenden. År 1990 var närmare 2/3 av kvinnorna yrkesverksamma, jämfört med 60 % år 1998. Denna nedgång i sysselsättningen för äldre kvinnor till trots var Sveri- ge 1998 det land med den högsta förvärvsfrekvensen för kvinnor.

3.5Ersättningsnivåer, anställningstrygghet och lönekostnader

Ersättningsnivåerna eller kompensationsgraden visar omfattningen av arbetslöshetsunderstöd i förhållande till tidigare inkomst. Tillgängliga uppgifter rör 1994–95. Tyvärr saknas senare uppgifter för samtliga län- der.

Figur 3.18 Brutto- och nettokompensationsgrad för en ensam- stående 40-årig industriarbetare under första arbetslöshetsåret 1994–95

0 ,9
0 ,8
0 ,7
0 ,6
0 ,5
0 ,4
0 ,3
0 ,2
0 ,1
0
S v e rig e	Da n ma rk	Fra n krike	Ne d e r l.		Ja p a n	Ty s kla n d	US A	S to rb r it.
		B r u tto		Ne tto

Anm.: Lönenivån anges som genomsnittet för den genomsnittlige industriarbetaren. Nettoersätt- ningsgraden är beräknad utifrån transfereringsinkomsten efter skatt plus bostadsbidrag i förhål- lande till löneinkomsten efter skatt och bidrag. Hyran antas svara för 20 % av en genomsnittlig in- dustriarbetares inkomst.

Källa: Martin, John P., Measures of replacement rates for the purpose of international compar- sons: a note. OECD Economic Studies No. 26 1996/1.

I Sverige, Nederländerna, Frankrike och Danmark var ersättnings- nivåerna vid arbetslöshet 1994–95 relativt höga, vilket kan tolkas som att den ekonomiska motivationen att söka arbete kan vara svagare än i andra länder. Omvänt kan höga ersättningsnivåer medverka till att ar- betskraften i högre grad blir mer flexibel mellan branscher då omkost- naderna vid en temporär friställning i samband med övergång till annat arbete inte riskerar att bli alltför omfattande.

En annan indikator som ofta används för att jämföra sysselsättning och arbetsmarknad i olika länder är de genomsnittliga timlönekostna- derna.

Figur 3.19 Genomsnittlig lönekostnad per timme i danska kronor 1991–95 samt 1995

Timlön i DKK

200

180

160

140

120

100

0 Storbrit.


USA	Frankrike Sverige	Nederl.		Japan	Danmark Tyskland
Genomsnittl. värde 1991-95			1995

Anm.: Uppgifter saknas för Danmark för perioden 1992–93.

Källa: SAF, Wages and total labour cost for workers, International Survey, November 1996.

År 1995 var timlönekostnaderna lägst i Storbritannien och i USA och högst i Tyskland och i Danmark. Jämfört med genomsnittet för pe- rioden 1991–95 hade de ökat i samtliga länder utom i Sverige, Storbri- tannien och USA. De minskade kostnaderna i dessa länder kan bl.a. be- ro på att värdet av dessa länders valutor sjunkit. Lönekostnaderna per arbetstimme i Danmark låg i nivå med den i Nederländerna och Japan, men klart under motsvarande nivå i Tyskland.

Lönekostnaderna kan i huvudsak ses som en indikator på ländernas makroekonomiska läge. En förklaring till nivån kan vara att den förda makroekonomiska politiken inte har anpassats till den aktuella arbets- löshetsnivån. Lönekostnaderna kan också ha ökat till följd av en stark valutakurs. En sådan utveckling speglas primärt i goda resultat på and- ra områden, som betalningsbalans och offentliga finanser. Slutligen kan löneomkostnaderna avspegla arbetskraftens produktivitet och därmed landets relativa välstånd. En hög löneomkostnadsnivå kan med andra ord vara resultatet av goda konkurrensförutsättningar (hög produktivi- tet) och inte nödvändigtvis en orsak till det motsatta.

Figur 3.20 Timproduktivitetens tillväxt i den privata sektorn 1970–74, 1980–86 samt 1992–95

Procent
7,0
6,0
5,0
4,0
3,0
2,0
1,0
0,0
Danmark	Tyskland	Frankrike	Sverige	Storbrit.	Japan	Nederl.	USA
		1970-74	1980-86	1992-95

Källa: ADAM databank, ISDB 1997 (OECD), Labour Force Survey 1995 (Eurostat), Hunt (1998), Hours Reductions as Work-Sharing, Brookings Papers on Economic Activity, Bureau of Labour Statistics (USA), Danmarks Statistik (div. Årgångar) samt beräkningar av det danska finansministeriet.

Timlönekostnader påverkas inte av att arbetskraftens produktivitet kan variera. Om vi i stället ser till ökningen av produktiviteten per tim- me hamnar Sverige på samma nivå som Storbritannien och Frankrike. Japan och Nederländerna visade 1992–1995 en motsvarande lägre ök- ning av produktiviteten per timme i den privata sektorn medan produk- tiviteten per timme var oförändrad i USA. Produktivitetstalen ökade mest i Danmark och Tyskland.

Om vi jämför med tidigare perioder finner vi att produktivitetstill- växten för samtliga länder var högst under perioden 1970–72. Timpro- duktionen avspeglar en rad förhållanden, bl.a. produktionsprocessens och kapitalrörelsens effektivitet samt arbetskraftens utbildning. Sam- mantaget med avseende på timlönekostnader och produktivitet, hade USA de lägsta lönekostnaderna per producerad enhet.

4 Näringslivet

En förutsättning för ökad produktivitet och ökad sysselsättning är ett dynamiskt näringsliv, som kan anpassa sig till förändrade villkor, in- klusive teknologiska framsteg och förändringar vad avser bl.a. interna- tionell konkurrens.

Gynnsamma grundvillkor för näringslivet som stabila makroeko- nomiska förutsättningar, en effektiv och modern företagspolitik, liksom en välfungerande offentlig sektor är av stor vikt.

Hur det svenska näringslivet och näringspolitiken hävdar sig inter- nationellt beskrivs i detta kapitel genom tolv olika indikatorer.

Figur 4.1	Sveriges position8

Position	Indikatorer	Placering	Hänvisning
Över	Näringslivets FoU-utgifter	1(8)	Fig. 4.2
medelnivå	Offentliga FoU-utgifter	2(8)	Fig. 4.3
	Låg arbetskraftskostnad	2(7)	Fig. 4.10

Medelnivå	Nettotillskott av arbetstillfällen	3(6)	Fig. 4.6
	Nya arbetstillfällen i nya företag	3(6)	Fig. 4.7
	Nya företags överlevnadsförmåga	3(5)	Fig. 4.8
	Eget kapital i företagen	3(6)	Fig. 4.19
	Sysselsättning (kvalificerad arbetskraft)	4(7)	Fig. 4.5
	Sysselsättning inom högteknologisk industri	5(7)	Fig. 4.4
	Bankernas räntemarginaler	6(8)	Fig. 4.9

Under	Kapitalkostnadernas effekter	7(7)	Fig. 4.12
medelnivå	Ägarkoncentration inom finanssektorn	8(8)	Fig. 4.11

Endast i ett fall – när det gäller hög ägarkoncentration inom finans- sektorn – ligger Sverige under medelnivå. I fråga om fyra indikatorer är

8 Varje kapitel inleds med en figur som visar en översikt över ”Sveriges position” med hjälp av flera olika indikatorer. För närmare förklaring av urvalet av indikatorer se kapitel 1.

							69
Figur 4.2	Näringslivets FoU-utgifter i procent av BNP 1990 och 1996
Procent
3
2,5
2
1,5
1
0,5
0
Sverige	Japan	USA	Tyskland	Frankrike	Storbrit.	Danmark	Nederl.
			1990	1996

Anm.: Uppgifter för Sverige avser åren 1991 resp. 1995.

Källa: OECD, Main Science and Technology Indicators , Paris 1996 och 1998.

År 1996 uppgick FoU-verksamheten i Sverige till 3,6 % av BNP (fig. 4.2 och 4.3) och var därmed den största bland de länder som jäm- förs. När det gäller den privata sektorns FoU-utgifter uppgick dessa samma år till ca 2,7 % av BNP. Sverige var det land som satsade mest på forskning och utvecklingsarbete. Minst satsades i Danmark (1,3 %) och i Nederländerna (1 %).

Om man jämför med 1990 finner vi att FoU-satsningarna i den pri- vata sektorn endast ökade i Sverige, från 1,9 till 2,7 %, och i Danmark, från 0,9 till 1,3 %. I övriga länder minskade FoU-utgifterna; mest i Tyskland där de minskade från 1,9 till 1,5 % av BNP.

Figur 4.3 Offentliga FoU-utgifter i procent av BNP 1990 och 1996

Procent
1,2
1
0,8
0,6
0,4
0,2
0

Nederl. Sverige Frankrike Japan Tyskland Danmark USA

Storbrit.

1990 1996

Anm: Uppgifter för Sverige avser åren 1991 resp. 1995.

Källa: OECD, Main Science and Technology Indicators , Paris 1996 och 1998.

När det gäller den offentliga sektorns utgifter för FoU låg Sverige 1996 som tvåa med närmare 1 % (0,92 %) av BNP. Endast i Nederlän- derna var utgifterna något större.

Förändringarna jämfört med 1990 var relativt små. De offentliga ut- gifterna för FoU ökade marginellt i Sverige, Tyskland och Danmark. I övriga länder minskade de under samma period.

En annan viktig indikator är andelen sysselsatta inom högteknolo- giska företag. Denna indikator mäter dock endast produktionen av hög- teknologiska varor och inte huruvida tillverkningsprocessen är högtek- nologisk.9

Hög andel sysselsatta i högteknologisk produktion kan emellertid säga något om utnyttjandet av ny kunskap. Till yttermera visso om en stor del av arbetskraften är anställd inom den högteknologiska indu- strin, är det en fördel om dessa företag tillväxer snabbare än andra.

9 T.ex. högteknologisk produktion kan omfatta lågutbildad arbetskraft som installerar hårddiskar i datorer. Detta kräver inte nödvändigtvis teknologi eller kapital.

Figur 4.4	Sysselsättning inom högteknologiska företag i procent av
	den totala sysselsättningen inom tillverkningsindustrin
	1980 och 1992

Procent
60
50
40
30
20
10
0
Tyskland	Japan	Frankrike	USA	Sverige	Nederl.	Danmark
		1980	1992

Anm.: Statistiken bygger på OECD:s definition av ”high-tech”, ”medium-tech” och ”low-tech” tillverkningsindustri. Definitionen av högteknologiska företag omfattar tillverkning av hårdvaran inom databranschen, tele- och kommunikationsutrustning, tekniska och vetenskapliga produkter, flygplansutrustning m.m.

Källa: OECD:s ”Standata base” samt beräkningar utförda av det danska finansministeriet.

Tillgänglig statistik över sysselsättningen inom högteknologiska fö- retag är både gammal (från 1992) och delvis missvisande eftersom den inte omfattar med tjänstesektorn och visar därför inte andelen av det to- tala antalet anställda inom high-tech-sektorn. Sverige låg här på medel- nivå. Men skillnaderna är relativt små även om man jämför med Tysk- land som låg högst i detta avseende.

En annan – och förmodligen bättre – indikator på näringslivets för- måga att tillämpa ny know-how är hur stor del av arbetskraften som har kvalificerad yrkesutbildning eller vidareutbildning. I Nederländerna, USA och Danmark är det fler än i Sverige.

Figur 4.5	Sysselsättning inom företag med kvalificerad arbetskraft
	i procent av den samlade sysselsättningen inom tillverk-
	ningsindustrin 1991

Procent
70
60
50
40
30
20
10
0
Nederl.	USA	Danmark	Sverige	Frankrike	Japan	Tyskland
		1980	1991

Anm.: Sysselsättningen har fördelats i enlighet med OECD:s beskrivningar av kvalificerade och okvalificerade tillverkningsföretag. Till de förra räknas tillverkning av kemiska produkter och läkemedelsprodukter, mat, kommunikationsutrustning etc. Som jämförelse klassificeras textilindustri, transportutrustning och plastvaror som okvalificerad produktion.

Källa: OECD:s ”Standata base” och danska finansministeriets egna beräkningar.

Totalt sett visar dessa indikatorer att svenskt näringsliv, bortsett från satsningarna på FoU, inte ligger på den yttersta framfronten

4.2Dynamik och anpassningsförmåga

Sysselsättning, konkurrens och vitalisering av näringslivssektorn ökar genom att nya företag bildas och andra läggs ned. Ibland etableras nya företag för att exploatera nya marknadsmöjligheter, medan andra, äldre företag med dyra och ineffektiva processer eller föråldrat produktsorti- ment blir utkonkurrerade. Detta är en nyttig process som står som ga- rant för att det egna kapitalet inte är uppbundet i olönsamma företag utan i stället kanaliseras till nya områden.

Å andra sidan kan nedläggning av företag – särskilt nyetablerade så- dana – vara ett tecken på resursslöseri. Av detta skäl är det önskvärt att nyetablerade företag, som kan existera på vanliga marknadsvillkor kan överleva de första åren. I övergripande termer anger därför andelen nedlagda företag både positiva och negativa faktorer.

Nettotillskottet av nya arbetstillfällen i förhållande till nya och ned- lagda företag brukar ibland användas som ett mått på förändringen. Som framgår av fig. 4.6 ligger Sverige i detta avseende på medelnivå.

Figur 4.6	Nettotillskottet av nya arbetstillfällen 1985–91
Procent
10
8
6
4
2
0
USA	Frankrike	Sverige	Danmark	Nederl.	Tyskland

Nedlagda Nyetablerade

Anm.: Uppgifter saknas för Storbritannien och Japan

Källa: OECD, Employment Outlook, 1994

Figur 4.7	Nya arbetstillfällen i nya företag jämfört med det totala
	antalet nya arbeten och nya och avvecklade arbetstill-
	fällen i nedlagda företag jämfört med det totala antalet
	minskade arbetstillfällen 1985–91

Procent
80
70
60
50
40
30
20
10
0
USA	Frankrike	Sverige	Danmark	Storbrit.	Tyskland

Nedlagda Nyetablerade

Anm.: Uppgifter saknas för Japan

Källa: OECD, Employment Outlook, 1994

Betydelsen av i vilken takt företagen omsätts i förhållande till det totala tillskottet resp. avvecklandet av arbetstillfällen varierar mycket mellan länderna.

I Sverige tillkom ca 45 % av alla nya arbetstillfällen i nya företag. Detta överträffades endast av Frankrike (52 %) och USA (65 %).

Figur 4.8 Andelen nya företag som fortfarande finns kvar efter 4 år

Procent
70
60
50
40
30
20
10
0
Danmark	Tyskland	Sverige	Frankrike	USA

Anm.: Jämförbara uppgifter saknas för Japan, Nederländerna och Storbritannien.

Källa: OECD, Employment Outlook, 1994

Det är även önskvärt att de nya företagen kan överleva de första åren på reguljära marknadsvillkor. Drygt 60 % av de nya företagen överlevde de första fyra åren i Sverige; i Danmark närmare 70 % och i USA knappt hälften.

4.3Finansmarknaden

En väl fungerande finansmarknad är en förutsättning för att företagen skall kunna få tillgång till kapital till konkurrenskraftiga priser och för att förhindra olika slag av kreditbegränsningar. Den inhemska finans- marknadens villkor minskar i betydelse – i takt med liberaliseringen av kapitalrörelserna över nationsgränserna. Men den inhemska finans- marknadens struktur spelar fortfarande en viktig roll för små och me- delstora företag.

Företagens totala kapitalutgifter består av skuldräntor och kravet på kapitalavkastning.

Räntorna på företagens upplåning avgörs av respektive lands all- männa räntenivå, konkurrensen på finansmarknaden och en företags- specifik komponent, som speglar långivarens risktagande. Endast de två

första av dessa komponenter är av intresse när man gör jämförelser mellan olika länder.

Låg inflation är en nödvändig förutsättning för en bra ekonomisk ut- veckling på lång sikt (se kap.2, fig.2.6). Sverige uppvisade 1998 den lägsta inflationen (0,05 %). I Storbritannien var inflationen drygt 3,5 %; för övrigt det enda land där inflationen ökat jämfört med genom- snittet för perioden 1994–98.

En indikator på den allmänna räntenivån i ett land är den nominella räntan på 10-åriga statsobligationer. Den svenska räntan låg här på me- delnivå 1998 med 5 %. I samtliga länder hade den minskat om man jämför med genomsnittet för perioden 1994–98 (se kap. 2, fig.2.8).

Det är svårt att finna lämpliga indikatorer på konkurrensen på fi- nansmarknaderna. En ofullständig sådan – som icke desto mindre ofta används – är skillnaden mellan bankernas in- och utlåningsräntor, dvs. räntemarginalen.

Figur 4.9	Bankernas räntemarginaler 1986–90 resp. 1991–94
Procent
10
8
6
4
2
0
Storbrit.	USA	Japan	Danmark Tyskland		Sverige	Nederl. Frankrike
		1986-90		1991-94

Anm.: För Danmark har uppgifterna om kostnaderna för arbetskraften skattats.

Källa: IMF, International Financial Statistics, OECD, Bank Profitability, the Danish Financial Supervisionary Authority och danska finansministeriets egna beräkningar.

Under perioden 1991–94 varierade räntemarginalen mellan 1,95 % i Storbritannien och 9,54 % i Frankrike. Endast i Nederländerna och Frankrike var räntemarginalen större än i Sverige. Jämfört med perio-

den 1986–90 har räntemarginalen ökat i samtliga länder med undantag för Japan och Danmark.

Men att tolka räntemarginalerna medför betydande problem. För det första kan en liten räntemarginal enbart vara ett uttryck för höga avgif- ter etc. För det andra kan en liten räntemarginal spegla att bankerna en- dast tar små risker, eller exempelvis endast erbjuder kunder mycket få tjänster. För det tredje avslöjar inte räntemarginalen några skillnader i termer av konkurrens på inlånings- resp. utlåningsmarknaderna. För det fjärde kan räntemarginalen påverkas av konjunkturutvecklingen. Slutli- gen omfattar den lån både till företagen och hushållen.

En annan indikator på konkurrensen är kostnaderna för arbetskraf- ten. Låga/minskande kostnader kan spegla stark/ökande konkurrens.

Figur 4.10		Kostnaderna för arbetskraften i förhållande till
		balansräkningen 1986–90 resp. 1991–94
Procent
2,5
2,0
1,5
1,0
0,5
0,0
	Japan	Sverige	Nederl. Tyskland Danmark	USA	Storbrit.
			1986-90 1991-94
Anm.:	För Danmark har uppgifterna om kostnaderna för arbetskraften skattats.

Källa: IMF, International Financial Statistics, OECD, Bank Profitability, the Danish Financial Supervisionary Authority och danska finansministeriets egna beräkningar.

Sverige, Nederländerna, Tyskland och Danmark låg på samma kostnadsnivå 1991–94; lägst var kostnaderna i Japan. Man bör emeller- tid vara mycket försiktig med detta slags jämförelser mellan olika län- der, bl.a. då bankernas affärsområden varierar och teknologin också va- rierar inom bankvärlden.

Om koncentrationsgraden i bankvärlden i stället utgör grunden för att evaluera konkurrensen så pekar isolerat sett den höga koncentratio- nen i Sverige (86 %), Nederländerna och Danmark på svag konkurrens.

Figur 4.12 Begränsar kapitalkostnaderna företagens utvecklingsmöj- ligheter?

Ej häm- mande

Mycket
häm-
mande
Nederl.	USA	Tyskland Danmark	Japan	Frankrike	Sverige

Källa: World Economic Forum

Men tillgång till billigt nytt kapital räcker inte. Det måste även vara tillgängligt för alla typer av företag för att undvika onödig kreditranso- nering. Det finns inte några jämförbara mått på graden av kreditranso- nering, eftersom det slaget av faktorer varierar mycket mellan de olika ländernas kapitalmarknadssystem och traditioner. Det blir därför nöd- vändigt att utforma ett mått som kan skatta detta.

Generellt sett utsätts stora företag mera sällan än små för kreditran- sonering som möjligheter att låna eller tillgång till kapital. Ett skäl till detta är att stora företag har bättre tillgång till finansmarknaderna utom- lands och därför har större möjligheter. Förutsatt att småföretagen inte har några finansieringsproblem – och att skatter etc. i övrigt är identi- ska för små och stora företag.

Figur 4.13 Skillnader i soliditet mellan små och stora företag för perioden 1986–95

Procent
20
15
10
5
0
-5
-10
-15
-20
Storbrit.	USA	Sverige	Nederl.	Frankrike Danmark Tyskland	Japan

Anm.: Skillnaden har beräknats som ”liten, mindre än stor”. I fråga om Tyskland underskattas det egna kapitalet i små företag eftersom lånat kapital ingår som skuld till skillnad från vad som är fallet i andra länder. Särskilt icke börsintroducerade företag använder ”liable loan capital” för att förbättra betalningsförmågan.

Källa: EU-kommissionen, European Economy n.r 7, 1997.

En jämförelse av skillnaden mellan andelen eget kapital i små och stora företag visar att det egna kapitalet är lägre i småföretagen i alla länder utom Frankrike och USA. Störst var skillnaderna i Tyskland och Danmark.

5Utrikeshandel och direktinvesteringar

Internationell handel och direktinvesteringar mellan länderna bidrar till ökad produktivitet och till högre realinkomster genom spridning av know-how, intensifierad konkurrens och förbättrat utnyttjande av resur- serna.

Den internationella arbetsfördelningen har ökat kraftigt sedan andra världskriget och för flertalet länder även utrikeshandelns betydelse. Utan tvivel har världshandelns tillväxt väsentligt bidragit till den ökade välfärden.

Den svenska positionen i fråga om utrikeshandel och direktinves- teringar belyses i detta kapitel genom nio olika indikatorer.

Figur 5.1	Sveriges position10

Position	Indikator	Placering	Hänvisning
Över medelnivå	Inrikes direktinvesteringar i % av BNP	1(8)	Fig. 5.8
	Inrikes direktinvesteringar i % av	1(8)	Fig. 5.10
	importen
	Utrikeshandelskvoten	2(8)	Fig. 5.2
	In- och utrikes direktinvesteringar	2(8)	Fig. 5.3
	Handelsbalansen	2(8)	Fig. 5.4

Medelnivå	Utrikes direktinvesteringar i % av BNP	4(8)	Fig. 5.7
	Utrikes direktinvesteringar i % av	4(8)	Fig. 5.9
	exporten
	Exportprestation mätt i tillväxt	5(8)	Fig. 5.5
	Exportstruktur	5(8)	Fig. 5.6

Under medelnivå	–

10 Varje kapitel inleds med en figur som visar en översikt över ”Sveriges position” med hjälp av flera olika indikatorer. För närmare förklaring av urvalet av indikatorer, se kapitel 1.

Inte för någon av dessa nio indikatorer ligger Sverige under medel- nivå. I fråga om fem av indikatorerna, inrikes direktinvesteringar mätt både i procent av bruttonationalprodukten och av importen, utrikes- handelskvoten och handelsbalansen samt in- och utrikes direktinves- teringar ligger Sverige främst eller är bland de två främsta.

5.1Handel och investeringar

Omfattningen av utrikeshandeln och direktinvesteringarna, räknat som andel av BNP, används som ett generellt mått på hur öppen en ekonomi är. Det finns inte några konkreta mål för dessa mått, annat än att de bör vara höga internationellt sett och helst öka.

Figur 5.2 Utrikeshandelskvoten i genomsnitt 1991–95 och 1996–97

Procent
av BNP
60
50
40
30
20
10
0
Nederl.	Sverige Danmark Storbrit. Tyskland Frankrike		USA	Japan
	Genomsnittl. värde 1991-95	Genomsnittl. värde 1996-97

Källa: OECD, Economic Outlook, ADAM-databasen och det danska finansministeriets egna be- räkningar.

Den svenska utrikeshandelskvoten uppgick 1996-97 till drygt 38 %. Endast den nederländska var högre (51 %). Också den danska utrikeshan- delskvoten översteg 30 %. Utrikeshandelskvoten var lägst för Japan

(10 %) och USA (12 %).

Jämfört med genomsnittet för perioden 1991–95 hade utrikeshan- deln ökat i samtliga länder. Sverige uppvisade den största ökningen, från 31 till 38 %.

Utrikeshandeln i små länder – t.ex. i Nederländerna och Danmark – är vanligen större än i stora länder. Det finns flera skäl till detta, inklu- sive det grundläggande att det lilla landets exportindustrier har kortare geografiska avstånd till utrikesmarknaderna. Det är särskilt den begrän- sade hemmamarknaden som ökar behovet att importera varor och också uppmuntrar näringslivet att odla utrikesmarknaden.

I vilken utsträckning svenskarna investerar utomlands och utländska investeringar görs i Sverige framgår av fig. 5.3.

Figur 5.3	Inrikes och utrikes direktinvesteringar i genomsnitt för
	perioden 1995–97

Procent
av BNP
6
5
4
3
2
1
0
Nederl.	Sverige	Storbrit. Frankrike Danmark Tyskland	USA	Japan

Inrikes investeringar Utrikes investeringar

Källa: OECD, Foreign Direct Investment Yearbook, 1998

Efter Nederländerna var Sverige 1995–97 det land där det gjordes mest investeringar. Skillnaderna mellan investeringskvoterna är minst i Danmark och Frankrike.

I samtliga länder var utrikesinvesteringarna störst under perioden 1990–94. Under perioden 1990–94 avsåg mer än 75 % av de svenska totala utrikesinvesteringarna investeringar i EU-länder.

Figur 5.5	Exportprestation mätt i tillväxt (viktad exportmarknadsan-
	del) 1991–95 och 1996–97

Procent

4
2
0
-2
-4
-6
-8
USA	Frankrike Storbrit. Tyskland Sverige		Nederl.	Danmark	Japan
	Genomsnitt 1991-95	Genomsnitt 1996-97

Anm.: Den viktade marknadsandelen beräknas som kvoten mellan ett lands totala export och ex- portmarknaden. Marknaden definieras som den totala importen från de andra länder ett land ex- porterar till, viktad med deras relativa betydelse för landets export. I synnerhet den viktade mark- nadsandelen är en indikator på den kortsiktiga utvecklingen av exportmarknadsandelen. Den ovik- tade marknadsandelen av ett lands export definieras som kvoten mellan landets totala export och importen från hela världen.

Källa: OECD, Economic Outlook 1998.

I fråga om tillväxten av exportprestationerna (viktad exportandel) låg Sverige i genomsnitt för perioden 1996–97 på medelnivå (0,06 %). Nederländerna, Danmark och Japan låg lägre. Jämfört med genomsnit- tet för perioden 1991–95 hade den svenska positionen försämrats. Sve- rige låg under den tidigare perioden två efter USA:

Av figur 5.6 framgår skillnaderna mellan marknadsandelarna – vik- tat resp. oviktat.

Figur 5.6	Exportstrukturen mätt i skillnaden mellan tillväxt i viktad
	resp. oviktad marknadsandel 1991–95 och 1996–97

Procent
4
3
2
1
0
-1
-2
-3
-4
Japan	USA	Tyskland	Storbrit.	Sverige		Frankrike Danmark	Nederl.
		Genomsnittl. värde 1991-95			Genomsnittl. värde 1996-97

Källa: OECD, Economic Outlook, IMF, Direction of Trade Statistics, ADAM-databa-sen och det danska finansministeriets egna beräkningar.

Generellt sett är länder i Europa representerade på marknader som expanderar långsammare än andra världsmarknader totalt sett. Detta kan huvudsakligen förklaras av en stor andel inomeuropeisk export och att exportmarknaden i Europa expanderar litet relativt sett. I Sverige hade underskottet minskat kraftigt 1996–97, jämfört med genomsnittet för perioden 1991–95. Endast Japan och USA visade överskott under båda dessa perioder i genomsnitt.

Den japanska exporten hade bäst läge 1991–95, bl.a. till följd av de då kraftigt ökade exportmarknaderna i Sydostasien. På samma sätt kan Tysklands position relativt sett förklaras genom den stora exporten till centrala och östra Europa.

5.3Direktinvesteringar

Svenska direktinvesteringar utomlands bidrar till ett bättre utnyttjande av det svenska näringslivets potential. Direkt representation på utländ- ska marknader kan vara ett led i en god arbetsfördelning inom ett spe- ciellt företag. En bättre ställning kan också uppnås på utrikesmarkna- den. Vi redovisar i det följande de utrikes direktinvesteringarna i Sve- rige, dels i procent av bruttonationalprodukten (fig. 5.7), dels i procent av exporten (fig. 5.9). Vidare jämförs de inrikes direktinvesteringarna i procent av bruttonationalprodukten (fig. 5.8)

Figur 5.7	Utrikes direktinvesteringar i procent av BNP 1990–94
	och 1995–97

Procent
14
12
10
8
6
4
2
0
Storbrit.	USA	Nederl.	Sverige	Frankrike Tyskland		Japan	Danmark
	Genomsnittl. värde 1990-94				Genomsnittl. värde 1995-97

Källa: OECD, Foreign Direct Investment Yearbook, 1998

Utrikes direktinvesteringar räknat i Sverige i procent av BNP, låg i genomsnitt under perioden 1995–97 på medelnivå. Högst var de i Stor- britannien (13,4 %) och i USA (10,6 %). Lägst var de i Japan (5,1 %) och Danmark (5,1 %).

Under perioden 1995–97 ökade investeringarna jämfört med 1990- talets första hälft i Sverige och övriga länder med undantag av investe- ringarna i Frankrike och Japan. Den svenska ökningen var dock den minsta – från 8,8 till 9,3 %.

Figur 5.8	Inrikes direktinvesteringar i procent av BNP 1990–94
	och 1995–97

Procent
5
4
3
2
1
0
Sverige	Nederl.	Storbrit.	Frankrike Danmark		USA	Tyskland	Japan
	Genomsnittl. värde 1990-94			Genomsnittl. värde 1995-97

Källa: OECD, Foreign Direct Investment Yearbook, 1998

När det gäller de inrikes direktinvesteringarna hade dessa ökat i samtliga frånsett Nederländerna under perioden 1995–97, jämfört med den första delen av 1990-talet. Sverige hade de största – inte i något an- nat land har de ökat lika mycket som i Sverige, från 1,8 till 4,1 % av BNP.

Figur 5.9	Utrikes direktinvesteringar i procent av exporten 1990–94
	och 1995–97

Procent
14
12
10
8
6
4
2
0
Storbrit.	USA	Nederl.	Sverige	Frankrike Tyskland		Japan	Danmark
	Genomsnittl. värde 1990-94				Genomsnittl. värde 1995-97

Källa: OECD, Foreign Direct Investment Yearbook, 1998

Utrikes direktinvesteringar mätta i procent av exporten var lägre i Sverige än i Storbritannien, USA och Nederländerna, men skillnaderna mellan dessa länder är små, bortsett från Storbritannien.

Samtliga länder utom Japan och Frankrike har större investeringar än genomsnittligt under perioden 1990–94.

Ytterligare ett sätt att jämföra investeringarna i olika länder är att granska hur stora de inrikes direktinvesteringarna är mätta i procent av importen.

6 Skatter

Skattesystemet måste vara utformat så att man kan få en god balans mellan finansieringen av den offentliga sektorn, inkomstfördelningen och skattesystemets effekter på viktiga ekonomiska beslut som fattas av hushållen och företagen, i synnerhet arbetskraftstillgången och sparan- det. Det svenska beskattningssystemet belyses i kapitlet genom åtta oli- ka indikatorer.

Figur 6.1	Sveriges position11

Position	Indikatorer	Placering	Hänvisning
Över medelnivå	Gröna skatter	1(8)	Fig. 6.7
	Låg företagsskatt	1(8)	Fig. 6.8

Medelnivå	Marginalskatten (industriarbetare)	4(8)	Fig. 6.3
	Intäkter från företagsbeskattning	4(8)	Fig. 6.9
	Progressiviteten i skattesystemet	5(8)	Fig. 6.5
	Indirekta skatter	5(8)	Fig. 6.6

Under medelnivå	Lågt skattetryck	8(8)	Fig. 6.2
	Genomsnittlig skatt	7(8)	Fig. 6.4

I fråga om två av indikatorerna ligger Sverige främst vid en interna- tionell jämförelse; företagsskatten är lägst och skatteväxlingen till grö- na skatter har kommit längst. Men Sverige utmärks samtidigt av att skattetrycket är högre än i något annat land och av hög genomsnittlig beskattning av industriarbetarlöner. I det senare fallet är skatten högre endast i Tyskland.

11 Varje kapitel inleds med en figur som visar en översikt över ”Sveriges position” med hjälp av flera olika indikatorer. För närmare förklaring av urvalet av indikatorer se kapitel 1.

6.1Skattesystemet

Det föreligger inte något entydigt samband mellan ett samhälles skatte- tryck och dess konsumtionsnivå. Skattetrycket är knutet till storleken på de offentliga utgifterna. Varje betydande minskning av det allmänna skattetrycket kräver nedskärningar i de offentliga utgifterna. Statsskul- den och räntebetalningar medför också att skattetrycket i flertalet län- der på kort sikt inte kan minska i någon mera betydande utsträckning.

Figur 6.2	Skattetrycket i procent av BNP 1995 och 1997
Procent
60
50
40
30
20
10
0
Japan	USA	Storbrit.	Tyskland	Nederl.	Frankrike Danmark	Sverige
			1995	1997

Anm.: Vid internationella jämförelser av skattetrycket måste vissa förbehåll göras för faktorer som skillnader i beskattning av de allmänna pensionerna samt omfattningen av den indirekta beskatt- ningen.

Källa: OECD, Revenue Statistics, 1965–98 samt svenska Finansdepartementets egna beräkningar.

Skattetrycket var 1997 högst i Sverige (51,9 %) och Danmark (49,5 %). I båda dessa länder har skattetrycket ökat sedan 1995 (se även kapitel 2). Det lägsta skattetrycket finns i Japan och i USA med 28,8 resp. 29,7 %. Ett skäl till de höga nivåerna i Danmark och Sverige kan vara att ett antal av ersättningarna till hushållen via transfererings- systemet beskattas. En annan anledning kan vara att sjuk- och hälso- vård liksom utbildning i Danmark och Sverige huvudsakligen finansie- ras med skattemedel.

6.2Beskattning av arbetsinkomster

Skatt på inkomster från arbete innebär att det uppstår en kil mellan den lön en arbetsgivare betalar och löntagarens disponibla inkomst. På en välfungerande arbetsmarknad innebär en minskad skattekil – margi- nalskattestorleken – ökade drivkrafter att söka sig ut på arbetsmarkna- den och att arbeta mera. En sådan minskning främjar också utbildning och karriär samt geografisk rörlighet på arbetsmarknaden.

Lägre marginalskatter kan stimulera en effektiv konkurrens på ar- betsmarknaden, något som kan minska den strukturella arbetslösheten. Det är därför viktigt att skattesystemen är utformade så att arbetskraf- ten inte drabbas av orimliga marginalskatter.

Marginalskatterna har också betydelse för den svarta ekonomin. Lägre skattesatser minskar de ekonomiska fördelarna med svarta extra- knäck, så att upptäcktsrisken väger tyngre – och den ekonomiska vins- ten från olagliga aktiviteter betyder mindre. Marginalskatterna för 1994 och 1997 framgår av fig. 6.3.

Figur 6.3 Genomsnittlig marginalskatt för en industriarbetare 1994 och 1997

Procent
70
60
50
40
30
20
10
0
Japan	USA	Storbrit.	Sverige	Danmark Frankrike	Nederl.	Tyskland
			1994	1997

Anm.: Angiven marginalskattenivå omfattar inkomstskatt och socialförsäkringsavgifter som beta- las både av arbetsgivaren och löntagaren, men exklusive effekterna av indirekt beskattning. In- komster och skatter för en industriarbetare överensstämmer med OECD:s definition av en ensam- stående industriarbetare (APW) – average production worker.

Källa: OECD

Marginalskatten för en industriarbetare i Sverige var 1997 51,6 %, dvs. lägre än i Tyskland (63,0 %), Nederländerna (57,4 %) och Frankrike (53,9 %). Men i Danmark var de endast marginellt högre (52,2 %). Det bör framhållas att marginalskatteskillnaderna för den genomsnittlige industriarbetaren mellan dessa länder är relativt liten. Marginalskatten är däremot betydligt lägre i Japan (26,8 %), USA (34,9 %) och i viss mån även Storbritannien (39,1 %). Jämfört med 1994 har marginal- skatten varit oförändrad i USA och minskat i samtliga övriga länder utom i Sverige och Tyskland där den ökat.

En annan indikator på skatterna i ett land är hur mycket av lönen för en industriarbetare som betalas i skatt.

Figur 6.4	Genomsnittsskatten för en industriarbetare 1994 och 1997
Procent
60
50
40
30
20
10
0
Japan	USA	Storbrit.	Nederl.	Danmark Frankrike	Sverige	Tyskland
			1994	1997

Anm.: Den genomsnittliga skattenivån omfattar inkomstskatt och socialförsäkringsavgifter som betalas både av arbetsgivaren och löntagaren, men exklusive effekterna av indirekt beskattning. In- komster och skatter för en industriarbetare överensstämmer med OECD:s definition av en ensam- stående industriarbetare (APW) – average production worker.

Källa: OECD

Den totala skatt som en industriarbetare betalade i Sverige 1997 uppgick till 50,7 %. Endast i Tyskland var den högre med 52,3 %. Skatten är lägre i Frankrike (48,7 %), Danmark (45,1 %), Nederländer- na (43,6 %), Storbritannien (32,0 %), USA (31,1 %) och Japan (20,7 %). I dessa beräkningar har hänsyn tagits till både skatter och so- cialförsäkringsavgifter.

Progressiviteten i ett skattesystem kan mätas på flera olika sätt. En metod är att se till den genomsnittliga skatten i olika inkomstklasser. En ökande genomsnittsskatt speglar progressiviteten.

Figur 6.5	Progressiviteten i skattesystemet 1997
Procent
12
10
8
6
4
2
0
Danmark	Frankrike Tyskland	Storbrit.	Sverige	USA	Nederl.	Japan

Anm.: Progressivitet definieras här som skillnaden mellan den genomsnittliga skatten för en indu- striarbetare med en lön motsvarande 5/3 av genomsnittet, respektive en industriarbetare som tjänar 2/3 av genomsnittet.

Källa: OECD samt beräkningar utförda av det danska Finansministeriet.

Progressiviteten i skattesystemet var	1997 högst i Danmark
(11,3 %). Därefter kommer Frankrike (9,2	%), Tyskland (8,4 %) och

Storbritannien (7,8 %). Sverige låg på en medelnivå i fråga om skatte- progressivitet som 1997 uppgick till 7,6 %. Endast i USA, Nederlän- derna och Japan var den lägre.

6.3Indirekt beskattning

Indirekt beskattning – särskilt mervärdesskatt – är en viktig del av de totala skatteintäkterna i flertalet länder. Den federala regeringen i USA uttaxerar inte någon mervärdesskatt, men delstaterna tar ut försälj- ningsskatter av varierande storlek. Japans momssystem avviker i många avseenden från de europeiska.

Figur 6.6	Indirekta skatter i procent av BNP 1994 och 1997
Procent av BNP
20
18
16
14
12
10
8
6
4
2
0
Japan	USA	Tyskland	Nederl.	Sverige	Frankrike	Storbrit.	Danmark
			1994	1996
Källa: OECD, Revenue Statistics, 1965–97.

De indirekta skatterna i procent av BNP uppgick 1996 i Sverige till 14,6 %. I Danmark (18,2 %), Tyskland (15,8 %) och Frankrike (15,0 %) var de högre. Lägst var de i USA och Japan, bl.a. till följd av låga bensin- och försäljningsskatter. Om man jämför storleken på de in- direkta skatterna 1996 med 1994 har de uttryckt i procent av BNP min- skat endast i Tyskland och Sverige.

6.4Gröna skatter och avgifter

Diskussionen kring skatteväxling till vad som brukar benämnas gröna skatter och avgifter är för närvarande aktuell.

Figur 6.7

Gröna skatter i procent av BNP 1994 och 1996

Procent av BNP

3
2
1
0
Sverige	Danmark	Storbrit.	Nederl.		Frankrike	Tyskland	Japan	USA
			1994	1996

Anm.: Gröna skatter omfattar bensinskatter och olje- och mineralskatter men inte engångsvisa for- donsskatter, t.ex. registreringsavgifterna.

Källa: OECD, Revenue Statistics, 1965–96 och det danska finansministeriets egna berä kningar.

Sverige var 1996 det ledande landet när det gällde gröna skatter och avgifter, dvs. vi hade de högsta gröna skatterna, räknat i procent av BNP. Jämfört med 1994 hade de ökat från 2,6 till 2,8 %. I Danmark uppgick de samma år till 2,7 %. I USA och Japan är de gröna skatterna lägre än 1 % av BNP. Generellt sett ökade de gröna skatterna från 1994 till 1996, men i Frankrike, Tyskland och USA minskade de något och i Japan var de oförändrade. Störst var den ökningen i Danmark från 2,2 till 2,7 %.

6.5Företagsbeskattning

I en liten öppen ekonomi är ett internationellt sett konkurrenskraftigt skattesystem viktigt inom områden med internationellt sett rörliga skat- tebaser. Om inte kan skattebasen långsiktigt utsättas för tryck. Kapital är en sådan internationellt sett rörlig skattebas.

Det är mycket svårt att göra internationella jämförelser av beskatt- ningen av avkastningen på investeringar i finansiella tillgångar. Ett skäl för detta är att beskattningen är starkt beroende på vilken typ av inves- teringar det gäller, av investeringshorisonten etc. Därför har detta av- snitt fokuserats på företagsbeskattningen.

Figur 6.8	Företagsbeskattningen 1996 och 1998
Procent
60
50
40
30
20
10
0

Sverige Storbrit. Danmark Nederl. USA Frankrike Japan Tyskland

1996 1998

Anm.: Företagsbeskattningen återges före utdelad vinst. För länder med olika skattesatser inom fö- retagsbeskattningen har den högsta beskattningen valts. Företagsskatten inkluderar genomsnittlig lokal företagsbeskattning. För USA däremot avser uppgifterna maximal lokal beskattning.

Källa: Strukturovervågning – international benchmarking af Danmark, Regeringen, maj 1999.

År 1998 var företagsskatten lägst i Sverige (28 %). I Storbritannien, Danmark, Nederländerna, USA och Frankrike uppgick den till mellan 31 och 40 %. I Tyskland och Japan uppgick den till över 47,6 % res- pektive 50 %. I USA, Storbritannien och Japan minskade företagsbe- skattningen 1998 jämfört med 1996. I Frankrike och Tyskland ökade den, men i Sverige var den oförändrad.

Skattesatsen för beskattningen av företagen ger inte en fullständig bild av företagens faktiska skattebetalningar. Beskrivningen av skatte- basen beaktar t.ex. inte effekterna av avdrag, av avskrivningsregler och av lättnader i beskattningen av små vinster.

En bild av skatteskillnaderna kan erhållas indirekt genom att man ser till hur mycket företagen totalt sett betalar i skatt.

Figur 6.9	Intäkterna från företagsbeskattningen i genomsnitt i procent
	av BNP för 1992–95
Procent
6
5
4
3
2
1
0
Japan	Nederl.	Storbrit.	Sverige	USA	Danmark	Frankrike	Tyskland

Anm.: Genom att se till genomsnittet för perioden 1992–95 reduceras effekterna av konjunktur- svängningarna på skatteintäkterna.

Källa: OECD, Revenue Statistics, 1965–96

I genomsnitt uppgick under perioden 1992–95 Sveriges intäkter från företagsbeskattningen till drygt 2 % av BNP. Nivån på intäkterna var något lägre i Tyskland, Frankrike, Danmark och USA, men betydligt högre i Japan, Nederländerna och Storbritannien.

Företagsbeskattningen i procent av BNP är påverkat av hur produk- tionsstrukturen ser ut i ett land. Ju större andel av produktionen som äger rum inom företagen, desto högre blir inkomsterna från företags- beskattningen. Till detta kommer att företagsskattebetalningarna i pro- cent av BNP i viss utsträckning påverkas av var i konjunkturcykeln ett land befinner sig.

102

Figur 7.1	Sveriges position12

Position	Indikator	Placering	Hänvisning
Över medelnivå	Förväntat antal skolår för 5-åringar	1(7)	Fig. 7.2
	Kunskaper i naturvetenskap (gymnasiet)	2(6)	Fig. 7.5
	Läskunnigheten bland grundskoleelever	2(6)	Fig. 7.3
	Matematikkunskaper (grundskolan)	2(8)	Fig. 7.4
	Kunskaper i naturvetenskap (grundskolan)	2(8)	Fig. 7.5
	Utgifter för utbildning	2(7)	Fig. 7.8
	Andel 15–24-åringar i arbetslöshet över 1 år	2(6)	Fig. 7.22

Medelnivå

Under medelnivå

Matematikkunskaper (gymnasiet)	3(8)	Fig. 7.4
Utgifter per elev (låg- och mellanstadium)	3(8)	Fig. 7.9
Antal elever per lärare (högstadium och	3(8)	Fig. 7.10
gymnasium)
Ungdomars motivation att arbeta	4(8)	Fig. 7.7
Andel av befolkningen med lägst	4(7)	Fig. 7.12
gymnasieutbildning
Andel av befolkningen med högskoleexamen	4(7)	Fig. 7.13
Arbetslösa fördelade efter utbildning i	4(7)	Fig. 7.21
relation till arbetslösheten

Tillgången på kvalificerad arbetskraft	7(8)	Fig. 7.6
Undervisningstim. Per elev (grundskolan)	7(7)	Fig. 7.11
Andel med högskoleexamen (25–34 år)	7(7)	Fig. 7.13
Utexaminerade i åldern 24–25 år	5(6)	Fig. 7.15
Genomsnittl. ålder vid högskoleexamen	4(4)	Fig. 7.16
Andel utexaminerade 22–23-åringar med
kortare eftergymnasial utbildning	5(5)	Fig. 7.17
Antagning till högskoleutbildning	6(6)	Fig. 7.18
Antal utexaminerade från längre tekniska	6(6)	Fig. 7.20
och naturvetenskapliga utbildningar

I fråga om åtta, eller drygt en tredjedel av dessa indikatorer, ligger Sverige under medelnivå. Det samlade materialet tyder på att Sverige ligger väl framme när det gäller läskunnighet, medan kunskaperna i matematik och naturvetenskap ligger på medelnivå. Vidare har Sverige en stor andel personer med gymnasieutbildning, medan vi ligger sämre till vad gäller de långa högskoleutbildningarna.

12 Varje kapitel inleds med en figur som visar en översikt över ”Sveriges position” med hjälp av flera indikatorer. För närmare förklaring av urvalet av indikatorer se kapitel 1.

103

7.1Lika villkor

Hur många år förväntas dagens 5-åringar komma att ägna åt utbild- ning? Svaret säger något om vilka möjligheter som ges inom ramen för utbildningssystemet i olika länder och i vilken utsträckning dessa ut- nyttjas. I flertalet länder beräknas den obligatoriska utbildningen pågå tills ungdomarna blir omkring 16 år.

Figur 7.2

Förväntat antal skolår för 5-åringar 1994 och 1996

Antal år

20
18
16
14
12
10
8
6
4
2
0
Sverige	Nederl.	Storbrit.	Danmark		USA	Tyskland	Frankrike
	Förväntat antal år 1994			Förväntat antal år 1996

Anm.: Uppgifter för Japan föreligger inte. Vuxenutbildning jämte kompletterande utbildning in- går inte i underlaget för Danmark 1994.

Källa: OECD, Education at a Glance, 1996, s. 112 samt OECD: Education at a Glance, 1998, s. 159.

I samtliga länder med undantag av Tyskland blev skolutbildningen längre från 1994 till 1996. Kortast var utbildningen 1994 i Storbritan- nien, USA och Sverige. Samma länder visade 1996 störst ökning. Skill- naderna mellan längst respektive kortast utbildning har jämnats ut.

Då utbildningssystemen varierar kan det vara vanskligt att dra långt- gående slutsatser endast utifrån hur många skolår utbildningen om- fattar.

Att erbjuda alla medborgare samma möjligheter till utbildning utgör alltjämt en viktig del i strävandena att utjämna sociala klyftor i sam- hället. Det finns en betydande likhet i fråga om den sociala snedrekry-

104

teringen till högre studier i de västliga industriländerna. I Sverige är dock snedrekryteringen förhållandevis liten, troligen på ungefär samma nivå som i USA och England men lägre än i Tyskland och Frankrike.13

Ruta 7.1

Kunskapsindikatorer

•Arbetet med utveckling och tolkning av internationella kunskaps- och kva- litetsindikatorer inom utbildningsområdet befinner sig fortfarande i sin lin- da. Det finns därför anledning till att precisera vad dessa indikatorer inte kan säga något om.

•Indikatorer är aldrig helt tillräckliga men de är nödvändiga för att få en uppfattning om utvecklingstendenser inom utbildningssektorn. I varje land sätts mål för utbildningssystemet. Utan kännedom om de nationella målen är det inte möjligt att uttala sig om utbildningssystemet är framgångsrikt el- ler inte.

•Indikatorerna ger inte en fullständig bild av elevernas prestationsnivå. Flera av ett utbildningssystems mera kvalitativa egenskaper kan inte mätas. I de nordiska ländernas fastställda mål för grundskolan ingår t.ex. krav på ut- veckling av barnens fantasi och samarbetsförmåga. Problemet är bara att det hittills inte utvecklats någon metod att bedöma dessa egenskaper.

7.2Utbildningskvalitet

Kvaliteten i det svenska utbildningssystemet kan bl.a. bedömas genom resultatet från ett antal internationella studier om grundläggande kun- skaper i basämnen. Däremot saknas till stora delar liknande jämförelser som berör andra delar av utbildningssystemet. Utan närmare analys av respektive lands nationella mål för utbildningspolitiken är det svårt att dra några slutsatser om utbildningssystemen är effektiva eller inte. All- mänt sett bör därför jämförelserna tolkas med stor försiktighet (jfr ruta 7.1).

En vanlig och relativt okontroversiell indikator är läskunnigheten bland grundskoleelever.

13 SOU 1993:85 Ursprung och utbildning - social snedrekrytering till högre studier , s. 23.

105

Figur 7.3 Läskunnigheten bland grundskoleelever 1996

Poäng
550
500
450
400
350
300
250
200
Frankrike	Sverige	USA	Danmark	Tyskland	Nederl.
	9-åringar 14-åringar
Källa: TIMSS 1996 och 1998.

Läskunnigheten bland svenska 9-åringar var 1996 mycket god och låg på samma nivå som i Frankrike och USA. När barnen nått 14-års- åldern är skillnaderna mellan länderna mindre.

Resultaten överensstämmer med en annan undersökning som jäm- fört läskunnigheten hos barn i årskurs 1 3 i Danmark, Finland och Sve- rige. Enligt den studien läser danska skolbarn sämre än barn i Sverige och Finland.14 Andra studier visar att Sverige även i fråga om läskun- nigheten bland 16–25-åringar ligger på en internationellt sett mycket hög nivå.15

Av figurerna 7.4 och 7.5 framgår resultaten från en omfattande in- ternationell undersökning av elevers kunskaper i matematik och natur- vetenskapliga ämnen. Ämnesområdena är valda mot bakgrund av att goda kunskaper och färdigheter inom dessa ämnen vanligen ses som en indikator på förutsättningarna för ett lands utvecklingsmöjligheter. Det finns emellertid en påtaglig risk att jämförelser som denna blir missvi- sande eftersom studieplanerna varierar mellan olika länder och därför börjar elever i olika länder att läsa olika ämnen i olika åldrar.

14Jfr Danmarks Pædagogiske Institut, Nordlæs 1996. I denna undersökning jämförs läsfär- digheten i olika årskurser i de nordiska länderna. Liknande internationella undersökningar saknas.

15Freeman, Richard B, ”The Youth Labour Market Problem at Y2K”, OECD 1999

106

Men en del av forskarna menar att elevernas kunskaper i matematik är en indikator på den generella kunskapsnivån.

Figur 7.4 Kunskaper i matematik i grundskolan och i gymnasie- skolan 1994

Poäng
650
600
550
500
450
400
Japan	Nederl.	Sverige	Danmark	Frankrike	Tyskland	Storbrit.	USA

Grundskola el. motsv. Gymnasium el. motsv.

Anm.: Uppgifter avseende gymnasienivå saknas för Japan och Storbritannien.

Källa: OECD, Education at a Glance 1995.

Sverige överträffades 1994 endast av Japan vad gäller elevernas kunskaper i matematik på grundskolenivå. Lägst var kunskaperna i Tyskland, Storbritannien och USA.

När det gäller matematikkunskaper på gymnasienivå låg Sverige tvåa efter Nederländerna medan kunskapsnivån var lägst i USA.

107

Figur 7.5 Kunskaper i naturvetenskapliga ämnen i grundskolan och i gymnasieskolan 1994

Poäng

650

600

550

500

450

400

Japan Sverige Nederl. Storbrit. USA Tyskland Danmark Frankrike

Grundskola Gymnasium

Anm.: Uppgifter avseende gymnasienivå saknas för Japan och Storbritannien.

Källa: OECD, Education at a Glance 1995.

Skillnaderna var något större i fråga om naturvetenskapliga ämnen. Sverige låg 1994 bra till såväl i fråga om grundskolenivå som gymna- sienivå. I grundskolan var kunskaperna större endast i Japan; på gym- nasienivå var kunskaperna störst i Sverige, tätt följt av Nederländerna. Generellt gäller – för Sverige som andra länder med undantag av Ne- derländerna – att kunskapsnivån var högre på grundskolenivå. Endast i Japan var kunskaperna något större än i Sverige.

Näringslivets bedömning av arbetskraften kan också indirekt säga något om kvaliteten i det svenska utbildningssystemet. Av figurerna 7.6 och 7.7 framgår resultatet av en undersökning om hur chefer inom nä- ringslivet värderar tillgången på kvalificerad arbetskraft i respektive land och ungdomarnas motivation till arbete. Bedömningar utifrån det redovisade statistiska underlaget bör generellt sett behandlas med stor försiktighet och några mera långtgående slutsatser bör inte dras.

108

Figur 7.6

Tillgången på kvalificerad arbetskraft

Index för tillgång på kvalificerad arbetskraft

8
7
6
5
4
3
2
1
0
Tyskland Frankrike Danmark	Japan	USA	Nederl.	Sverige	Storbrit.

Källa: IMD, The World CompetitivenessReport, 1998.

Spridningen är relativt liten. Tillgången på kvalificerad arbetskraft har dock bedömts vara högre i samtliga länder än i Sverige, med undan- tag endast för Storbritannien.

Figur 7.7 Ungdomars motivation att arbeta

Hög
Låg
Danmark Frankrike	Nederl.	Sverige	Japan	USA	Tyskland	Storbrit.

Källa: IMD, The World Competitiveness Report, 1998.

109

När det gäller ungdomars arbetsmotivation låg Sverige på medelni- vå. Motivationen var högre i Danmark, Frankrike och Nederländerna men lägre i Japan, USA, Tyskland och Storbritannien.

7.3Resurser för utbildning

Uppgifter om kunskapsnivåerna (avsnitt 7.2) hos skolelever kan inte betraktas för sig utan bör även relateras till hur mycket resurser som olika länder satser på utbildningen på olika nivåer.

Figur 7.8

Utgifter för utbildning i procent av BNP 1995

Procent av BNP 7

6
5
4
3
2
1
0
USA	Sverige	Danmark	Frankrike	Tyskland	Nederl.	Japan

Grundskola och gymnasieutbildning Högre utbildning

Anm.: Uppgifter för Storbritannien saknas. De svenska uppgifterna omfattar varken folkhögsko- lan eller AMU-utbildningen; forskarutbildningen ingår dock samt en uppskattning av den del av förskoleverksamheten för barn över tre år som kan klassas som utbildning.

Källa: OECD, Education at a Glance, 1998, s. 82–83.

Mätt i procent av BNP satsade USA 1995 mest på utbildning, tätt följt av Sverige. USA lade dock relativt sett mer resurser på den högre utbildningen än Sverige. I fråga om den grundläggande utbildningen la- de Sverige mest resurser, tätt följt av Frankrike och Danmark – 4,5 resp. 4,4 och 4,3 % av BNP. Men Sverige satsade mindre än USA på den högre utbildningen – 1,7 % av BNP i Sverige mot 2,4 % i USA.

110

Uppgifterna bör ses mot bakgrund av skilda demografiska och geo- grafiska förhållanden. Att ett land avsätter en större andel av BNP för utbildning är inte nödvändigtvis ett tecken på att den enskilde eleven tilldelas större resurser.

Figur 7.9

Utgifter per elev på olika stadier i utbildningen 1995

USD

18 000

16 000

14 000

12 000

10 000

8 000

6 000

4 000

2 000


Danmark	USA		Sverige Japan Storbrit. Frankrike Tyskland Nederl.
		Högre utbildning


		Grundskolans högstadium samt gymnasium (motsv.)


		Grundskolans låg och mellanstadium

Anm.: Utgifterna är beräknade i USD och omfattar såväl offentligt som privat finansierade insti- tutioner.

Källa: OECD, Education at a Glance, 1998, s. 118.

Sverige avviker kraftigt vad gäller hur stor del av resurserna som avser lärarlöner – 44 % mot OECD-genomsnittet 69 %16. En uppdel- ning av kostnader per elev fördelat på olika stadier i utbildningen, ger dock i stort sett samma bild.

Kostnaderna för grundskolans låg- och mellanstadium (motsv.) var lägst i Danmark, USA och Sverige. I fråga om högstadium och gymna- sium (motsv.) kommer Sverige först på femte plats efter USA, Tysk- land, Danmark och Frankrike. Efter USA har Sverige de högsta utgif- terna för den högre utbildningen.

I Sverige satsas således relativt mycket resurser på grundskolans lågstadium samt på högre utbildning, medan kostnaderna för grund- skolans högstadium och de för gymnasieskolan ligger på medelnivå.

16 44 % av resurserna rubriceras som ”other current expenditure”, se Education at a Glance 1998, s. 129.

111

Dessa slutsatser bekräftar i stort med vad som tidigare redovisats i ESO-rapporten Samhällets stöd till barnfamiljerna i Europa

(Ds 1996:68). I den rapporten som avsåg läget början av 1990-talet konstaterades att de svenska lärarna jämfört med andra länder hade kortare utbildning, lägre undervisningsskyldighet och lägre lön.

I USA lades relativt sett mer resurser på den högre utbildningen än i Sverige. I fråga om den grundläggande utbildningen lade Sverige mest resurser, tätt följt av Frankrike och Danmark – 4,5 resp. 4,4 och 4,3 % av BNP.

En annan indikator som är vanlig vid jämförelser av satsningar på skolan är lärartätheten, dvs. antalet elever per lärare.

Figur 7.10 Antal elever per lärare 1996

Elever/lärare
25
20
15
10
5
0
Danmark	Frankrike	Sverige	Tyskland	Storbrit.	Japan	USA	Nederl.

Grundskolans låg- och mellanstadium Grundskolans högstadium samt gymnasieutbildning

Källa: OECD, Education at a Glance, 1998, s. 145.

När det gäller antalet elever per lärare visar sig en något annan bild av Sverige. Endast i Sverige var lärartätheten högre för högstadiet och gymnasiet jämfört med låg- och mellanstadiet (motsv.). På den högre nivån var antalet elever per lärare färre endast i Danmark och Frankrike än i Sverige, där antalet elever per lärare är 13,7. Men på den lägre ni- vån var lärartätheten större endast i Danmark. Sett till antalet undervis- ningstimmar per elev blir dock bilden en annan.

112

Figur 7.11 Antal undervisningstimmar per elev i grundskolan 1996

Timmar/elev
1200
1000
800
600
400
200
0
Nederl.	Frankrike	USA	Storbrit.	Danmark	Tyskland	Sverige
	12-åringar		14-åringar

Anm.: Uppgifter föreligger inte beträffande antalet undervisningstimmar för 12-åringar i USA. Uppgifter saknas för Japan.

Källa: OECD, Education at a Glance, 1998, s. 289.

Svenska 12- och 14-åringar undervisades 1996 färre timmar än ele- verna i övriga länder.

Sammanfattningsvis visar det sig att kostnaderna per elev i Sverige relativt sett är höga. Lärartätheten är också hög samtidigt som varje elev i grundskolan har färre undervisningstimmar per år jämfört med flertalet länder. Tänkbara förklaringar kan vara att svenska lärare har färre timmars undervisningsskyldighet per år och att mer tid går åt till andra arbetsuppgifter.

113

7.4Utbildningsnivån

Befolkningens utbildningsnivå i ett land kan sägas spegla en kombina- tion av resurser inom utbildningsområdet, utbildningssystemets effekti- vitet samt i vilken utsträckning utbildningen har efterfrågas.

Figur 7.12 Andel av befolkningen med lägst gymnasieutbildning 1996

Procent
100
80
60
40
20
0
USA	Tyskland	Storbrit.	Sverige	Danmark	Nederl.	Frankrike
		45-54 år	25-34 år	25-64 år

Anm.: Uppgifter för Japan föreligger inte. Uppgifter för USA saknas för gruppen 45–54 år. Källa: OECD, Education at a Glance 1998, Tabl A1.2a.s.44

År 1996 hade närmare tre fjärdedelar av svenskarna utbildning på lägst gymnasienivå. Sverige låg här på mellannivå. Endast i Danmark, Nederländerna och Frankrike hade färre denna utbildning.

Men om man analyserar utbildningsnivån i olika åldersgrupper framträder vissa skillnader. Bland 25–34-åringarna ligger Sverige på delad förstaplats (87 %) med USA och Storbritannien. I fråga om ål- dersgruppen 45–54 år kommer Sverige på fjärde plats efter USA, Tysk- land och Storbritannien.

I fråga om 45–54-åringar har endast Tyskland och Storbritannien fler i denna åldersgrupp med gymnasial utbildning.

114

Utbildningsnivån hos 45–54-åringarna avspeglar satsningarna på ut- bildning under 1960-talet och nivån hos 25–34-åringarna visar sats- ningarna under den senare delen av 1980-talet. På 1960-talet fortsatte 69 % av svenska skolungdomar sina studier på gymnasieskola, handels- eller yrkesskola; under 1980-talet 88 %.

Figur 7.13 Andel av befolkningen med högskoleexamen 1996

Procent

25
20
15
10
5
0
USA	Nederl.	Danmark	Sverige	Tyskland	Storbrit.	Frankrike
		45-54 år	25-34 år	25-64 år

Källa: OECD, Education at a Glance, 1998, Tab. A1.2a, s. 44.

Om vi räknar dem som genomgått längre eftergymnasial utbildning, dvs. högskole- eller universitetsutbildning om tre år eller längre, fram- träder en delvis annan bild. Detta kan delvis förklaras av att man i Sve- rige expanderade främst de kortare högskoleutbildningarna under 1980- talet som sjuksköterskor, fritidsledare, fritidspedagoger etc.

Räknat på hela befolkningen (25–64 år) hamnade Sverige 1996 på medelnivå (13,4 %) efter USA, Nederländerna och Danmark. I USA hade däremot mer än var fjärde medborgare en sådan utbildning.

Bland svenskar i åldersgruppen 25–34 år finner vi att endast 11 % har längre högskoleutbildning. Inte i något annat land har så få i denna åldersgrupp universitetsutbildning. Bland 45–54-åringarna hade 16 % universitetsutbildning. Sverige låg här tillsammans med Danmark på delad tredje plats efter USA och Nederländerna. Andelen med univer- sitetsutbildning bland 25–34-åringarna jämfört med 45–54-åringarna minskade även i USA och Tyskland, men inte lika mycket som i Sve- rige.

115

Detta pekar också på ett problem. Svenska ungdomar börjar och slutför sin högre utbildning allt senare. En senarelagd vidareutbildning i kombination med en förhållandevis lång studietid medför samhälls- ekonomiska kostnader av olika slag. Av fig. 7.14 framgår åldersfördel- ningen bland de högskolestuderande.

Figur 7.14 Åldersfördelningen bland de högskolestuderande 1996

Procent
40
35
30
25
20
15
10
5
0
Frankrike	USA	Storbrit.	Nederl.	Sverige	Tyskland	Danmark
		26-29 år	22-25 år	18-21 år

Anm.: Andelen i de enskilda åldersgrupperna är beräknad efter det antal studerande som genom- går vidareutbildning i förhållande till åldersgruppens storlek.

Källa: OECD, Education at a Glance, 1998, s. 185.

Av figur 7.14 framgår att Sverige hade fler 26–29-åringar under högskoleutbildning 1996 än Nederländerna, Storbritannien och Frank- rike.

Endast i Tyskland och i Danmark var färre 18–21-åringar under högskoleutbildning än i Sverige. Den senare skolstarten kan vara en av förklaringarna till den svenska positionen. I gruppen 22–25 år bedrev närmare 18 % högskolestudier. Men detta var färre än i övriga länder. Danmark låg främst, där fanns närmare en fjärdedel av 22–25-åringar- na vid universitet och högskolor. Endast i Storbritannien och Tyskland var det färre i denna åldersgrupp än i Sverige.

116
Figur 7.15	Andelen utexaminerade 24–25-åringar med
	högskoleexamen (mastersexamen) 1996
Procent
14
12
10
8
6
4
2
0
USA	Storbrit.	Nederl.	Danmark	Sverige	Japan

Anm.: Uppgifterna för USA och Japan är från 1995. Tyskland ingår inte på grund av generella av- vikelser i det beräkningsunderlaget. Uppgifter saknas för Frankrike.

Källa: Uppgifter för USA och Japan: OECD, Education at a Glance 1997, tab. G2.1, s. 333; Övriga uppgifter i OECD, Education at a Glance 1998, tab C4.2a. s. 199.

Andelen årligen utexaminerade från universitet och högskolor i ål- dern 24–25 år låg i Sverige på 3 %. Uppgifterna är avsedda att indirekt fånga examinationsfrekvensen. För Sveriges del blir uppgifterna något missvisande eftersom de svenska studenterna i allmänhet påbörjar stu- dierna relativt sent. Däremot beskriver siffrorna åter den genomsnittligt relativt höga åldern på svenska studenter. I figur 7.16 belyses detta för- hållande närmare.

117

Figur 7.16 Genomsnittlig ålder vid högskoleexamen 1996

Medelålder vid examen

Nederl.

Danmark

Storbrit.

Sverige

Källa: Education at a Glance 1998, s. 201.

I Sverige var genomsnittsåldern 1996 närmare 31 år när man avlade högskoleexamen; i Nederländerna drygt 25 år. Om man även ser till yr- kesinriktade utbildningar, lärar- och sjuksköterskeutbildning m.m., blir bilden än tydligare (se figur 7.17).

Figur 7.17 Andelen utexaminerade 22–23-åringar med kortare universitets- eller högskoleutbildning 1996

Procent
40
35
30
25
20
15
10
5
0
USA	Storbrit.	Japan	Danmark	Sverige

Anm.: Uppgifter saknas för Nederländerna, Frankrike och Tyskland.

Källa: OECD, Education at a Glance, 1998, s. 200.

118

Endast 11 % av 22–23-åringarna i Sverige hade 1996 avslutat någon typ av kortare utbildning. Inte i något annat land var det så få. I USA och Storbritannien hade drygt 1/3 sådan utbildning i samma ålders- grupp.

Figur 7.18 Antagning till högskoleutbildningen 1992

Procent
30
25
20
15
10
5
0

USA	Japan	Danmark	Stor-	Neder-	Sverige
			britannien	länderna

Anm.: Underlaget är beräknat på antalet studenter som påbörjar en högskoleutbildning i relation till antalet ungdomar i den åldersgrupp som teoretiskt har möjlighet att påbörja studier (18-19 år). I underlaget för Tyskland ingår ej f.d. DDR.

Källa: OECD, Education at a Glance, 1995, s. 150–151.

Endast drygt 11 % av svenska 18–19-åringar hade i början av 1990- talet antagits till högskoleutbildning. I USA var det drygt 27 % och i Danmark drygt 22 % som antagits. Aktuellare uppgifter saknas tyvärr.

Förutom i vilken omfattning befolkningen får högskoleutbildning, är det också av betydelse för samhällsutvecklingen vilken utbildnings- inriktning man väljer. I USA är den humanistiskt och samhällsveten- skapligt inriktade utbildningen den dominerande, medan utbildning i tekniska och naturvetenskapliga ämnen spelar en mer undanskymd roll.

119

Figur 7.19	Universitetsexamina fördelade efter ämnesområde
	1996
100%
80%
60%
40%
20%
0%
Tyskland	Sverige	Storbrit.	Japan	Danmark	Nederl.	USA

Medicin och naturvet. Ingenjörer och arkitekter Humaniora och samhällsvet.

Anm.: Osäkerheten är hög i fråga om dessa uppgifter.

Källa: OECD, Education at a Glance, 1998, s. 202.

Tyskland och Japan producerar flest tekniker relativt sett (22,2 resp. 21,6 %). I Sverige och Danmark var motsvarande andel 15 %. I USA har endast 7 % av de examinerade teknisk inriktning. I samtliga länder var mer än hälften av de utbildade samhällsvetare och humanister. I USA hade närmare 72 % denna inriktning, i Tyskland 53 % och i Sve- rige 56 %.

Ur samhällets synvinkel är det av betydelse att utbildningssystemets output i stort överensstämmer med efterfrågan på arbetskraft. Är det brist på IT-tekniker behöver dessa utbildningar expandera då det annars uppstår flaskhalsar. En alltför stor dominans av ett ämnesområde kan dock bedömas vara mindre lämpligt, åtminstone sett i ett kortare per- spektiv.

Andelen unga tekniker och naturvetare i åldern 25–34 år framgår av figur 7.20 nedan.

120

Figur 7.20 Antal utexaminerade från minst treåriga naturvetenskapliga och tekniska högskole- utbildningar i relation till den totala arbets- kraften i åldern 25–34 år

Antal per 100 000

1200
1000
800
600
400
200
0
Japan	USA	Tyskland	Danmark	Nederl.	Sverige

Källa: Faktablad, Utbildningsdepartementet UU 99.004, Februari 1999.

Men även när det gäller hur stor del av den yngre arbetskraften (25– 34-åringar) som har naturvetenskaplig eller teknisk utbildning ligger Sverige sist. Endast drygt 700 per 100 000 invånare har sådan utbild- ning. I Japan är det nästan dubbelt så många.

121

7.5Utbildning och arbetsmarknad

Ett viktigt mål för utbildningssystemet är att producera den kvalifice- rade arbetskraft som arbetsmarknaden har behov av.

Figur 7.21 Arbetslösa fördelade efter utbildning i relation till resp. lands genomsnittliga arbetslöshet 1995

Procent
250
200
150
100
50
0
Danmark	Storbrit.	USA	Sverige	Frankrike	Tyskland	Nederl.

Grundskola Ungdomsutbildning Kortare vidareutbildning Längre vidareutbildning

Anm.: Underlaget är ofullständigt för Nederländerna. Uppgifter för Japan saknas.

Källa: OECD, Education at a Glance, 1997, s. 251.

Arbetslösheten17 bland dem med någon form av eftergymnasial ut- bildning låg 1995 generellt sett under genomsnittet. För de högutbilda- de ligger denna relativa arbetslöshet på cirka 50 %. I Sverige var skill- naderna däremot mindre vad gäller de arbetslösas utbildningsbakgrund, framför allt människor med enbart grundskola.

Dessa uppgifter kan i någon mån ses som uttryck för att arbetstagar- nas möjlighet till flexibilitet mellan olika uppgifter ökar med en högre utbildningsnivå. Omvänt kan uppgifterna också dölja att högutbildade accepterar såväl en lägre lön som mindre kvalificerade arbetsuppgifter

17 Den genomsnittliga arbetslöshet som dessa beräkningar gjorts från var för USA 4,7 %, Nederländerna 5,6 %, Storbritannien 7,4 %, Sverige 7,8 %, Tyskland 8,1 %, Frankrike 9,7 % och Danmark 10 %.

122

och därmed tränger ut lågutbildad arbetskraft. Detta framträder tydli- gare vid jämn lönestruktur och med progressiva skatter, eftersom netto- löneminskningen för en högutbildad som tar ett arbete med låg lön inte blir särskilt märkbar. En jämn lönestruktur kan också leda till stora skillnader i arbetslöshet, då höga lönekostnader för lågutbildad arbets- kraft kan leda till hög arbetslöshet i den gruppen.

Figur 7.22	Andelen 15–24-åringar som varit arbetslösa under minst
	1 år 1997
Procent
35
30
25
20
15
10
5
0
Danmark	Sverige	Frankrike	Tyskland	Storbrit.	Nederl.

Källa: OECD, Education at a Glance 1997.

Ett annat sätt att belysa denna fråga är att se till hur många i grup- pen 15–24-åringar som är långtidsarbetslösa. Ungdomsarbetslösheten var 1997 lägst i Danmark (9 %) och Sverige (15 %). I Nederländerna var hela 33 % långtidsarbetslösa i denna grupp.

123

8 FoU

Tillsammans med företagens innovationskapacitet (jfr kap. 4) utgör FoU-investeringarna en viktig förutsättning för att säkra ett lands väl- stånd långsiktigt. Det är därför viktigt att kvaliteten på såväl universi- tets- och högskoleutbildningen liksom forskarutbildning som i forsk- ningen i sig är tillräckligt hög. Samtidigt är detta ett av de svåraste om- rådena för benchmarking. Till yttermera visso är tillgängliga uppgifter på området relativt sett något äldre än i andra avsnitt.

Innovationerna i olika delar av industriproduktionen åstadkoms i första hand som en följd av de privata företagens FoU-verksamhet och från pågående anpassning av produktionens utrustning och produkter. Å andra sidan har forskning som finansieras med offentliga medel ofta bredare mål, med fokus på grundforskning och forskning om välfärden och har inte därför nödvändigtvis något direkt samband med att öka produktiviteten. FoU anses också kunna bidra till att höja sysselsätt- ningsnivån.

Sveriges förutsättningar belyses i detta kapitel genom sex olika indi- katorer.

Figur 8.1	Sveriges position18

Position	Indikator	Placering	Hänvisning
Över	FoU-utgifter	1/8)	Fig. 8.2
medelnivå	Forskning (exkl. försvarsforskning)	1(8)	Fig. 8.3
	Kommersiellt utnyttjade patent	1(7)	Fig. 8.7
	Internationellt skyddade patent	1(8)	Fig. 8.8

Medelnivå	Beviljade patent per år	5(8)	Fig. 8.5

Under	Förändring av antalet beviljade patent	8(8)	Fig. 8.6
medelnivå

18 Varje kapitel inleds med en figur som visar en översikt över ”Sveriges position” med hjälp av flera olika indikatorer. För närmare förklaring av urvalet av indikatorer, se ka- pitel 1.

124

Endast i fråga om utvecklingen av antalet beviljade patent ligger Sverige under medelnivån och när det gäller antalet beviljade patent per år på medelnivå. För övriga indikatorer, t.ex. storleken på FoU-ut- gifterna är Sverige ledande.

8.1Forskningsutgifterna

Den mest använda indikatorn i internationella jämförelser av forskning är FoU-utgifterna i procent av BNP.

Figur 8.2 Utgifterna för FoU i procent av BNP 1996

Procent
av BNP
4,0
3,5
3,0
2,5
2,0
1,5
1,0
0,5
0,0
Sverige	Japan	USA	Frankrike Tyskland	Nederl.	Danmark	Storbrit.

Privat sektor Offentlig sektor

Anm.: Uppgifter för Sverige avser 1995.

Källa: OECD, Main Science and Technology Indicators 1998:2.

Totalt sett ledde Sverige år 1996, följt av Japan och USA. Neder- länderna, Danmark och Storbritannien satsar minst på FoU. Sveriges ledande position förklaras huvudsakligen av att näringslivets satsningar var större än i andra länder (2,7 %).

Sett enbart till den forskning som finansieras med offentliga medel är skillnaderna små mellan länderna, i samtliga mindre än en procent- enhet. Mest satsade 1996 Nederländerna (0,99 %) och minst USA (0,7 %).

125

Ett skäl till att FoU-utgifterna var låga i t.ex. Danmark kan vara av- saknaden av en försvarsindustri. I t.ex. USA, Storbritannien, Frankrike och Sverige svarade 1996 försvarsindustrin för en betydande del av FoU-finansieringen. Detta framgår indirekt om man ser till utgifterna för FoU exkl. försvarsforskning (fig. 8.3).

Figur 8.3	Utgifterna för forskning (exkl. försvarsforskning)
	i procent av BNP 1993 och 1995

Procent
3,5
3,0
2,5
2,0
1,5
1,0
0,5
0,0

Sverige

Japan Tyskland

USA Frankrike Nederl. Danmark Storbrit.

1993 1995

Anm.: Uppgifter för Japan och Nederländerna avser 1993 och 1994.

Källa: OECD, Main Science and Technology Indicators 1998.

Såväl 1993 som 1995 var de svenska FoU-satsningarna störst även om vi bortser från utgifterna för försvarsforskning. Endast i Sverige och Storbritannien ökade FoU-utgifterna.

Det är ett välkänt faktum att försvarsforskningen kan leda till resul- tat som senare kan utnyttjas kommersiellt. Det är emellertid osäkert hur stor denna effekt är i förhållande till satsningarna på försvarsforsk- ningen.

Offentlig finansiering av näringslivets forskning kan tyda på vilken prioritering som tillämpad forskning ges i den offentliga sektorns forsk- ningsbudgetar.

126

Figur 8.4

Finansieringen av forskning inom näringslivet 1993

Procent
100
80
60
40
20
0
Storbrit. Frankrike	USA		Nederl.	Danmark Sverige	Tyskland	Japan
Privata medel		Övriga medel		Offentliga medel

Anm.: ”Övriga medel” handlar t.ex. om privata stiftelsers utgifter för FoU och EU-bidrag. Vissa förbehåll bör göras för dessa uppgifter, eftersom det finns vissa redovisningsproblem.

Källa: OECD, Research and Development Expenditure in Industry, 1973–93, 1995

År 1993 varierade denna andel mellan 1,4 % (Japan) och 19,4 % (USA) Det finns en viss allmän tendens att länder med omfattande för- svarsforskning allokerar en relativt stor andel av offentliga medel till FoU inom näringslivet.

8.2Forskningens kvalitet och relevans

Som nämnts tidigare finns det inte någon idealisk metod att mäta kva- liteten på och relevansen av forskning. En indikator kan vara den andel av forskningen som finansieras med utländska bidrag/anslag. Uppgifter om Sverige i detta avseende saknas emellertid. En annan indikator på nyttan av FoU och om forskningsresultaten kanaliseras till inhemsk produktion är antalet patent per capita.

127

Figur 8.5	Antal patent årligen per 100 000 invånare 1994–95
Antal
80
70
60
50
40
30
20
10
0
Japan	Frankrike Tyskland	USA	Sverige	Storbrit.	Danmark	Nederl.

Källa: IMD, World Competitiveness Yearbook, 1998.

Sverige ligger i detta avseende på en medelnivå, men i Storbritan- nien, Danmark och Nederländerna var antalet patent per 100 000 invå- nare färre. I Japan, Frankrike och Tyskland var patenten fler.

Figur 8.6 Förändring av antalet patent per invånare 1991–95

Antal
35
30
25
20
15
10
5
0
-5
Japan	Frankrike	Nederl.	Danmark	Tyskland	Storbrit.	USA	Sverige

Källa: IMD, World Competitiveness Yearbook, 1998.

128

Om man i stället ser till hur antalet beviljade patent förändrats under perioden 1991–95 framgår att dessa ökat i alla länder utom Sverige, där patenten tvärtom minskat i antal. Inte i något annat land minskade pa- tenten.

Men det handlar inte bara om antalet patent eller tillväxten av anta- let patent. En annan viktig indikator avser i vilken utsträckning paten- ten även utnyttjas kommersiellt.

Figur 8.7 Antal kommersiellt utnyttjade patent per 100 000 invånare 1995

Antal
1200
1000
800
600
400
200
0
Sverige	Frankrike	Nederl.	Japan	Danmark	USA	Tyskland

Källa: IMD, World Competitiveness Yearbook, 1998.

I detta fall är Sverige det ledande landet med mer än 1000 patent per 100 000 invånare. Patenten är närmare tre gånger så många som i Tyskland och mer än dubbelt så många som i USA. Om man däremot ser till antalet kommersiellt utnyttjade patent per 100 000 invånare år 1995, ledde Sverige med 1058 patent.

131

9 IT

Den pågående teknologiska utvecklingen förändrar villkoren såväl för företagen som för den enskilde medborgaren. Informationsteknologin (IT) har stor betydelse för spridning av kunskap och är således viktig för företagens möjligheter att kunna utnyttja ny know-how. För den en- skilde medborgaren kommer den informationsteknologiska utveckling- en att innebära att decentraliseringen av beslutsfattandet underlättas och att arbetstillfredsställelsen och flexibiliteten ökar.

I detta kapitel redovisas hur Sverige ligger till på IT-området mätt genom följande tio indikatorer.

Figur 9.1	Sveriges position19

Position	Indikator	Placering	Hänvisning
Över	Antal elever per dator (grundskolan)	1(6)	Fig. 9.5
medelnivå	Elektronisk handel	1(6)	Fig. 9.6
	Låga teletaxor för privatpersoner	1(8)	Fig. 9.8
	Antal telefonlinjer per 100 invånare	1(8)	Fig. 9.9
	Antal mobiltelefoner	1(8)	Fig. 9.10
	Antal datorer per invånare	2(8)	Fig. 9.2
	Antal hemadresser på Internet	2(8)	Fig. 9.3
	IT-investeringar	2(8)	Fig. 9.4
	Låga teletaxor för företag	2(8)	Fig. 9.7

Medelnivå	Fasta telefonlinjer anslutna till digital	6(8)	Fig. 9.11
	stationer

Under	–
medelnivå

För inte mindre än nio av totalt tio indikatorer inom IT-området pla- cerar sig Sverige klart över medelnivå vid en jämförelse med andra län- der. Endast när det gäller antalet fasta telefonlinjer som är anslutna till

19 Varje kapitel inleds med en figur som visar en översikt över ”Sveriges position” med hjälp av flera olika indikatorer. För närmare förklaring av urvalet av indikatorer, se kapitel 1.

132

digitala stationer ligger Sverige på medelnivå. Inte i något fall ligger vi under medelnivå.

Användningen av datorer är väl utbredd i Sverige – inte minst inom utbildningsområdet. Jämförelsetal tyder på att datoranvändningen i den svenska grundskolan internationellt sett är stor. I Sverige har var tredje invånare tillgång till en dator. Även beträffande datorernas genom- snittsålder och tekniska standard ligger Sverige på en hög nivå.

Omsättningen av varor och tjänster utgörs av försäljning såväl av datorer som programvaror som servicetjänster. I Sverige är marknaden mycket omfattande, vilket sammanhänger med ett högt utnyttjande av datateknik men också tyder på en löpande uppdatering eller investe- ring i ny IT-teknologi.

Inom telekommunikation håller Sverige en av de lägsta företags- taxorna. I fråga om telenätets kapacitet har Sverige vidare det största antalet fasta telefonlinjer och ligger dessutom långt framme när det gäl- ler utbyggnaden av det digitala nätet.

9.1IT-kapacitet

Kapaciteten på IT-området kan avläsas t.ex. i antalet datorer per capita (fig. 9.2) och många som har tillgång till Internet (fig. 9.3).

Figur 9.2 Antal datorer per invånare 1995 och 1997

Antal per capita 0,5

0,4
0,3
0,2
0,1
0
USA	Sverige	Danmark	Nederl.	Storbrit.	Frankrike	Tyskland	Japan
			1995	1997
Källa: IMD (1996), World Competitiveness Yearbook, 1996 och 1998.

133

Sverige intog 1997 en tätposition vad gäller antalet datorer per invå- nare och i genomsnitt finns ca 0,4 datorer per invånare. Endast i USA fanns det då fler datorer per invånare. Jämfört med läget två år tidigare har datortätheten ökat i samtliga länder i ungefär samma utsträckning. Lägst är den i Frankrike, Tyskland och Japan.

Det är dock inte enbart antalet datorer som är relevant. Även kapaci- tet och standard har betydelse. Mätt i genomsnittlig kapacitet – antal inmatningar som kan bearbetas i sekunden – är den samlade datorka- paciteten i Sverige större än i de flesta jämförbara länder. Bara USA har större datorkapacitet räknat i antalet datorer per invånare.20

Figur 9.3	Antalet hemadresser på Internet per 1 000 invånare 1998
Antal
100
80
60
40
20
0
USA	Sverige	Danmark	Nederl.	Storbrit.	Tyskland	Japan	Frankrike
Källa: OECD, Communications Outlook, 1999.

Om man ser till antalet hemadresser på Internet per 1 000 invånare blir bilden i stort sett densamma. Endast USA ligger före Sverige. An- talet hemadresser ger emellertid inte någon entydig bild av hur många som har tillgång till Internet, eftersom en datoranvändare kan ha flera olika adresser och vice versa, dvs. en adress kan utnyttjas av flera olika användare.

IT-investeringarna i procent av BNP visar hur viktig IT är i de olika länderna och ger en fingervisning om investeringsnivån.

20 Computer Industry Almanac, 1996 citerat från IMD, World Competitiveness Report, 1996.

134

Figur 9.4 Investeringar i IT-sektorn i procent av BNP 1996

Procent av BNP

4,5
4,0
3,5
3,0
2,5
2,0
1,5
1,0
0,5
0,0
USA	Sverige	Storbrit.	Danmark	Nederl.	Japan	Frankrike	Tyskland

Källa: The Economist, 24 nov 1998, s. 140.

Omsättningen i IT-relaterade tjänster och produkter 1996 utgjorde 3,4 % av BNP i Sverige. Även när det gäller denna indikator låg endast USA före Sverige. Jämförelsen är i viss mån osäker då den relativa prisnivån på IT-produkter varierar från land till land.

9.2IT i näringslivet och i skolan

Utnyttjandet av IT i näringslivet eller antalet datoriserade arbetsplatser i hemmen kan användas för att illustrera omfattningen av IT-använd- ningen. Uppgifterna är dock sparsamma på detta område.

Ett samhälle där IT-tekniken är lättillgänglig för alla medborgare – med insikt om de möjligheter, som IT-tekniken medger – grundläggs redan i grundskolan.

135

Figur 9.5 Antal elever per dator i grundskolan 1995

Antal elever
100
90
80
70
60
50
40
30
20
10
0
Sverige	Danmark	USA	Frankrike	Japan	Nederl.

Anm.: Uppgifter för Storbritannien och Tyskland föreligger inte.

Källa: Danmarks finansministerium (1996), Informationsteknologi i folkeskolen, Skolverket (1996), Skolans datorer 1995 – en kvantitativ bild. Nederländernas finansministerium (1996):

Toets op het concurrencetievermogen.

Elevernas tillgång till datorer i undervisningen är internationellt sett mycket hög i den svenska skolan. År 1995 gick det 19 elever på varje dator. Av figur 9.5 framgår att det går färre elever per dator i Sverige jämfört med andra länder, framför allt i jämförelse med Japan och Ne- derländerna. Uppgifter saknas dock beträffande datorernas kapacitet. Internationella jämförelser av PC-användningen inom högre utbildning tyder på att tillgången på datorer här snarare är större än i grundskolan.

Den elektroniska Internet-handeln används som en annan indikator på IT-nivån i samhället.

136

Figur 9.6	Elektronisk handel – genomsnittlig omsättning per capita
	1998

US $
35
30
25
20
15
10
5
0
Sverige	Danmark	Storbrit.	Nederl.	Tyskland	Frankrike

Anm.: Uppgifter saknas för USA och Japan.

Källa: IDC och Forskningsministeriet i Danmark.

Omsättningen var 1998 störst i Sverige (ca 30 USD), närmast följt av Danmark. Här saknas dock uppgifter om USA.

137

9.3Telekommunikationer

Som indikatorer på telekommunikationerna används i detta avsnitt fö- retagstaxorna (fig. 9.7), privata teletaxorna (fig. 9.8), antalet telefon- linjer på 100 invånare (fig. 9.9), antalet mobiltelefoner per 100 invåna- re (fig. 9.10) och andelen fasta telefonlinjer med anknytning till digita- la stationer (fig. 9.11).

Figur 9.7	Företagens teletaxor 1998
Index,
genomsn.=100
150
100
50
0
Danmark	Sverige	Nederl.	Japan	Storbrit.	Frankrike	Tyskland	USA

Fast Rörlig

Anm.: Utgiftsnivå för 3 449 samtal per år. Jämförelsen baseras på ett beräknat pris av ett urval av telefonsamtal. Beloppen är beräknade exkl. moms och korrigerade m.h.t. köpkraften i respektive land.

Källa: OECD, Communications Outlook, 1999.

Allmänt sett är Sverige fortfarande ett lågprisland vad gäller tele- tjänster. De svenska teletaxorna är internationellt sett låga (fig. 9.7 och fig. 9.8). det gäller både företagens och privatpersoners taxor.

Företagens taxor är marginellt lägre endast i Danmark jämfört med Sverige. Både de fasta och rörliga avgifterna är låga, men de fasta av- gifterna är lägre i Frankrike och Tyskland.

139

Figur 9.9	Antal telefonlinjer per 100 invånare 1995 och 1997
Antal
80
70
60
50
40
30
20
10
0
Sverige	USA	Danmark Frankrike Nederl.		Tyskland Storbrit.	Japan
		1995	1997

Källa: OECD, Communications Outlook, 1999.

Sverige med 68 linjer per 100 invånare låg här högst 1997. I Sverige och Japan hade antalet linjer minskat marginellt från 1995.

Även antalet mobiltelefonabonnemang kan betraktas som en IT- indikator.

143

10 Infrastruktur

En väl utbyggd infrastruktur är en förutsättning för billiga och effektiva person- och varutransporter. Det handlar både om att vidmakthålla den befintliga infrastrukturen och planera för framtida trafik så att infra- strukturen utnyttjas på bästa möjliga sätt samtidigt som befolkningens behov att förflytta sig tillgodoses.

I detta kapitel jämförs den svenska infrastrukturen med andra län- ders genom följande elva indikatorer.

Figur 10.1	Sveriges position21

Position	Indikator	Placering	Hänvisning
Över medelnivå	Järnvägsnätets täthet	1(8)	Fig. 10.4
	Låg trafikbelastning (vägar)	1(8)	Fig. 10.9
	Låga elpriser (för industrin)	1(8)	Fig. 10.15
	Vägtätheten	2(8)	Fig. 10.3
	Få omkomna i trafiken	2(8)	Fig. 10.12

Medelnivå	Hög kollektivtrafikandel	4(8)	Fig. 10.6
	Antal personbilar	4(8)	Fig. 10.10
	Stora transporter	4(8)	Fig. 10.11
	Infrastrukturinvesteringar	5(8)	Fig. 10.2
	Hög självförsörjningsgrad på energi	5(8)	Fig. 10.14
	Låga koldioxidutsläpp	6(8)	Fig. 10.13

Under medelnivå	–	–	–

Inte i något fall hamnade Sverige under medelnivå när det gäller infrastrukturen. I fråga om jänrvägsnätets täthet, låg trafikbelastning på vägarna och låga elpriser för företagen kom Sverige etta.

21 Varje kapitel inleds med en figur som visar en översikt över ”Sveriges position” med hjälp av flera olika indikatorer. För närmare förklaring av urvalet av indikatorer, se kapitel 1.

144

10.1Infrastrukturinvesteringar inom transportområdet

De enskilda ländernas prioriteringar kan bl.a. avläsas i de samlade in- frastrukturinvesteringarnas andel av BNP.

Figur 10.2 Totala årliga infrastrukturinvesteringar inom transport- sektorn i procent av BNP i genomsnitt 1991–95

Procent av BNP 1,4

1,2
1,0
0,8
0,6
0,4
0,2
0,0
Tyskland	Frankrike	Storbrit.	Japan	Sverige	Nederl.	USA	Danmark

Anm.: Infrastrukturinvesteringar inbegriper järnvägar, vägar samt anläggningar för sjö- och flyg- trafik. Uppgifter för USA och Japan avser 1994 och omfattar enbart väginvesteringar.

Källa: World Road Statistics 1993–97, International Road Federation, 1998.

I Nederländerna, USA och Danmark understeg investeringarna i in- frastrukturen 1 procent av BNP, i Storbritannien, Japan och Sverige av- sattes ca 1,1 % av BNP, medan motsvarande investeringar i Tyskland och Frankrike låg över 1,3 % av BNP.

145

10.2Infrastruktur för vägar och järnvägar

Vägtätheten kan mätas som antalet kilometer väg per km2. I länder som Sverige och USA finns stora obebodda områden, där behovet av vägtät- het saknas. Läget är det motsatta i Japan och Nederländerna med ett högt vägkilometertal per km2. En hög befolkningstäthet i dessa länder kan dock i viss mån skapa kapacitetsproblem, framför allt i vägnätet. Med andra ord kan hög befolkningstäthet medföra problem för vägtra- fiken, även om antalet vägkilometer är stort.

En indikator avseende i vilken utsträckning vägnätet utnyttjas och dess tillgänglighet, är vägtätheten sett i förhållande till befolkningsun- derlaget, dvs. antalet vägkilometer per capita (fig. 10.3).

Figur 10.3	Vägtätheten 1996
Vägkm per km2	Vägkm per capita
3,5		0,035

3,0	0,030
2,5	0,025
2,0	0,020
1,5	0,015
1,0	0,010
0,5	0,005
0,0	0,000

USA Sverige Frankrike Danmark Japan Nederl. Tyskland Storbrit.

Vägkm per km2 (Y1) Vägkm per capita (Y2)

Källa: World Road Statistics 1993–97, International Road Federation, 1998.

I fråga om antal vägkilometer per capita kommer Sverige på andra plats efter USA. Minst antal vägkilometer per capita redovisade Tysk- land och Storbritannien.

Om vi i stället ser till antalet vägkilometer per km2 hamnar glesbe- folkade länder som USA och Sverige sist med 640 respektive 510 me- ter väg per km2.

146

Järnvägsnätet kan på samma sätt mätas genom antalet bankilometer per capita respektive per km2 (fig. 10.4).

Figur 10.4	Järnvägsnätets täthet per km2 och
	per 1 000 invånare 1996
Bankm	Bankm per
per km2	1000 inv.
0,14		1,4

0,12				1,2
0,10				1,0
0,08				0,8
0,06				0,6
0,04				0,4
0,02				0,2
0,00				0,0
Sverige	USA	Tyskland FrankrikeDanmark Storbrit.	Nederl.	Japan

Bankm per km2 (Y1) Bankm per inv. (Y2)

Anm.: Uppgifter för Japan avser 1992 och har beräknats på basis av Railway Gazette Directory 1992.

Källa: Statistique des chemins de fer, UIC 1997.

Samma generella synpunkter kan även anföras vad avser järnvägs- nätets täthet. Antalet kilometer järnväg per km2 är lågt i länder som Sverige och USA med stora glesbefolkade områden, medan järnvägar- nas längd sett i förhållande till befolkningstätheten är omfattande. Åter- igen gäller det motsatta förhållandet för Japan och Nederländerna, men även för Storbritannien.

Sett i relation till landets totala yta är järnvägsnätet glesast i Sverige med 20 banmeter per km2 och i USA med 30 banmeter per km2 medan järnvägsnätet i Tyskland är mycket finmaskigt med en banlängd av 117 meter per km2.

Sett till antal kilometer järnväg i relation till befolkningstalet är järnvägsnätet i Sverige däremot det mest omfattande med över 1,2 km per 1 000 invånare.

147

10.3Transportmedlen

Transportvolymen hänger samman med efterfrågan på transporttjänster och kan delas in i transportvolym i termer av passagerarkilometer och volymen av godstransporterna som ton per kilometer. Statistiken avser endast de transporter som både börjar och slutar i respektive land22.

Av fig. 10.5 framgår hur passagerartrafiken fördelas på bil, buss, tåg och flyg.

Figur 10.5 Persontransporternas fördelning på olika transportmedel 1995

Procent
100%
80%
60%
40%
20%
0%
Japan	Danmark	Sverige	Tyskland Nederl. Frankrike			Storbrit.	USA
		Bil	Tåg	Buss	Flyg

Anm.: Uppgifter saknas om sjötransport.

Källa: International Road Federation, World Road Statistics, 1991–95, 1996.

Liksom i flertalet länder i Europa är bilen det vanligaste transport- medlet i Sverige och bilen svarade för ca 80 % av alla persontranspor- ter vid mitten av 1990-talet. Japan och USA uppvisar två ytterligheter, vilket i stor utsträckning speglar dessa två länders skilda bosättnings- mönster – och även de låga bensinpriserna i USA.

22 Transporter inom jordbruk, skogsbruk och entreprenadverksamhet, samt internatio- nella transporter och transittransporter ingår inte.

148

Flyget svarar för en större andel av passagerartrafiken i länder som är stora till ytan. I USA svarar flyget för över 10 %, i Sverige 2,6 %. Det bör påpekas att bilden inte överensstämmer helt med verkligheten eftersom trafik inom EU inte ingår i den europeiska statistiken.

Kollektivtrafikens omfattning och betydelse kan också mätas genom att se hur stor del av persontransporterna som den svarar för.

Figur 10.6 Kollektivtrafikens andel av de totala persontransporterna 1996

Andel
40
30
20
10
0
Japan	Danmark	Nederl.	Sverige	Tyskland	Frankrike	Storbrit.	USA
Källa: Vejdirektoratet, Danmark 1999.

Sverige hamnar här på en mellannivå. Kollektivtrafiken svarade 1996 för närmare 20 % av persontransporterna. Även här utgör Japan med närmare 40 % den ena ytterligheten. USA utgjorde den andra yt- terligheten, där mindre än 5 % av persontransporterna utfördes av kol- lektivtrafiken.

Om man går vidare och tar reda på om kollektivtrafiken huvudsak- ligen är väg- eller spårburen blir bilden delvis densamma.

149

Figur 10.7 Kollektivtrafikens fördelning på olika transportmedel 1996

Index,
genomsn.=100
100
80
60
40
20
0
Japan	Frankrike	Tyskland	Nederl.	Storbrit.	Sverige	Danmark	USA

Vägburen kollektivtrafik Spårburen kollektivtrafik

Anm.: Vägburen kollektivtrafik inkluderar även trafik med turistbussar. Spårburen kollektivtrafik omfattar både lokal- och regionaltrafik samt fjärr- och utlandstrafik.

Källa: EU-kommissionen, DG VII, 1998.

I Japan dominerar den spårburna trafiken (mer än 80 %); i USA vägtrafiken (83,9 %). I USA, Danmark, Sverige och Storbritannien var 1996 mer än hälften av kollektivtrafiken vägburen.

Av figur 10.8 framgår fördelningen av godstransporterna 1996. I Europa går godstrafiken till övervägande del på väg.

150

Figur 10.8 Godstransporternas fördelning på olika transportmedel 1996

Procent
100%
80%
60%
40%
20%
0%
USA	Sverige	Japan	Tyskland		Storbrit.	Frankrike	Nederl.	Danmark
			Bil	Tåg	Sjöfart

Anm.: Uppgifter för Danmarks sjöfart avser 1994.

Källa: World Road Statistics 1993–97, International Road Federation, 1998.

Cirka 53 % av den totala godsvolymen transporterades i Sverige 1996 med lastbil, 32 % med tåg, medan den inrikes sjöfarten stod för drygt 15 %. I övriga länder i Europa transporterades mellan 70 % och 80 % med lastbil. I Frankrike gick godstrafiken till 24 % på järnväg och i Storbritannien svarade sjöfarten för drygt 22 % av godstranspor- terna.

Noteras bör att över hälften av godstransporterna i USA skedde med järnväg. USA har en omfattande och geografiskt spridd tung industri, vars stora produktivitetsvolymer med fördel kan transporteras med tåg på långa sträckor.

I Japan gick 42 % av godstransporterna sjövägen. Till övervägande del ombesörjs dock godstransporterna med lastbil.

151

10.4Utnyttjandet av infrastrukturen

En viktig faktor i utvärderingen av infrastrukturen inom transportsek- torn gäller hur infrastrukturen och dess kapacitet utnyttjas – inklusive trafikstockningar och problem med överbelastningar.

I fråga om järnvägarna saknas internationell statistik över problem till följd av bristande kapacitet i järnvägsnätet.

Trafikbelastningen – mätt som fordonskilometer per vägkilometer – är en indikator, men en mycket översiktligt sådan, på överbelastningar i vägnätet. Dessa problem kan även i stor utsträckning uppstå till följd av trafikens fördelning inom vägnätet.

Figur 10.9 Trafikbelastningen på det allmänna vägnätet 1997

Milj. fordonskm per vägkm

1,4
1,2
1,0
0,8
0,6
0,4
0,2
0,0
Sverige	USA	Danmark	Japan	Nederl.	Tyskland	Frankrike	Storbrit.

Anm.: Uppgifter för Tyskland, Japan och USA avser 1996. I uppgifterna för Japan inräknas även trehjuliga fordon.

Källa: World Road Statistics 1993–97, International Road Federation, 1998.

Som framgår var den genomsnittliga belastningen 1997 lägst på det svenska vägnätet, bl.a. till följd av att Sverige till stora delar är glest be-folkat. Även i USA är den genomsnittliga belastningen på vägnätet måttlig av samma orsak. I de tätbefolkade delarna av Europa – Neder- länderna, Tyskland och Frankrike – var trafikintensiteten relativt hög. Vägnätet i Storbritannien var mest belastat.

152

En annan indikator när det gäller transportmedlen är hur många per- sonbilar som finns i ett land räknat per 1 000 invånare.

Figur 10.10 Antal personbilar per 1 000 invånare 1997

Antal bilar per 1000 inv

600
500
400
300
200
100
0
Tyskland	USA	Frankrike	Sverige	Japan	Nederl.	Storbrit.	Danmark

Källa: World Road Statistics 1993–97, International Road Federation, 1998.

Antalet personbilar i Sverige räknat per 1 000 invånare låg på mel- lannivå och uppgick 1997 till drygt 420, dvs. något färre än i Frankrike. Lägst var biltätheten i Danmark med 310 bilar per 1 000 invånare, högst i Tyskland och USA. Japan, Nederländerna och Storbritannien låg på samma nivå – kring 370 personbilar per tusental invånare.

Ett lågt antal personbilar per capita behöver inte innebära att per- sonbilstransporterna är få eller att transportbehovet är lägre (figur 10.9). I många länder är samåkning vanligt och bilåkandet varierar över året. En hög befolkningstäthet i kombination med relativt korta avstånd inom dessa länder gynnar dessutom kollektiva trafikformer framför in- dividuella transporter. En indikator på detta är antalet personkilometer per capita.

153

Figur 10.11 Transporterna i personkilometer per invånare 1996

Personkm

per inv.

20000

15000

10000

5000

USA Danmark Frankrike Sverige Storbrit. Nederl. Tyskland Japan

Anm.: Antal avverkade personkilometer med tåg, buss och bil.

Källa: ECMT, Trends in the Transport Sector 1970–1996, 1998.

Antalet personkilometer var högst i USA – 18,2 km per capita – året om, lägst i Japan som endast hade drygt hälften av USA:s. Sverige låg 1996 på medelnivå med 12,2 personkilometer per capita.

10.5Transportsektorns energiförbrukning och miljöeffekter

Transporter kan medföra flera ogynnsamma externa effekter. De mest uppenbara avser effekter på närmiljön som trafikolyckor, luftförore- ningar och buller. Till detta kommer att energiförbrukningen – och till följd av denna koldioxidutsläpp – bidrar till växthuseffekten. Men även infrastrukturen i sig kan ha vissa ogynnsamma externa effekter. Att bygga järnvägar och vägar är ofta förenat med att friluftsområden för- loras och kan också utgöra hinder för rörligheten (t.ex. är det förbjudet att korsa en motorväg), som i sin tur kan medföra längre restider.

Antalet omkomna i trafiken räknat per personkilometer är en indika- tor som kan användas vid internationella jämförelser.

155

Figur 10.13 Utsläpp av koldioxid från transportsektorn 1996–97

Kg per inv. 7000

6000
5000
4000
3000
2000
1000
0
Nederl.	Japan	Tyskland Storbrit. Danmark Sverige	Frankrike	USA

Anm.: Uppgifter för Tyskland avser 1994; för Danmark, Frankrike, Japan och Nederländerna 1995.

Källa: Naturvårdsverket, 1999.

Utsläppen är störst i USA med över 6 ton per invånare. Detta är mer än tre gånger så mycket som utsläppen i Nederländerna och i Japan. Övriga länder ligger marginellt högre runt 2 ton per capita – Sverige och Frankrike något högre.

156

10.6Energitillgångarna

Ett lands självförsörjningsgrad i fråga om energitillgångar är en viktig indikator.

Figur 10.14	Självförsörjningen för energi 1994
Procent
120
100
80
60
40
20
0
Storbrit.	Nederl.	USA	Danmark	Sverige	Frankrike	Tyskland	Japan

Källa: Energy Policies of IEA Countries, 1996

I Sverige var självförsörjningsgraden år 1994 62 %. Lägst var den i Japan (19 %) medan Storbritannien var nettoexportör av energi (110 %).

I ett högt industrialiserat land som Sverige spelar inte bara självför- sörjningsgraden utan kanske framför allt priset på energi en väsentlig roll för näringslivet. Särskilt för den tunga elintensiva industrin kan energikostnaden utgöra en dryg post på utgiftssidan.

157

Figur 10. 15 Elpriser exkl. skatter och avgifter för industrin och hushållen 1997

Kr per
kWh
1,6
1,4
1,2
1,0
0,8
0,6
0,4
0,2
0,0
Sverige	USA	Frankrike	Nederl.	Danmark	Storbrit.	Tyskland	Japan
		Hushåll		Industri

Anm.: Angiven prisnivå för USA är beräknat exkl. skatt.

Källa: International Energy Agency: Energy prices and taxes, 4th Quarter 1998.

Som framgår av figur 10.15 hade industrin i Sverige de lägsta elpri- serna år 1997. Inom Europa var variationerna förhållandevis små. Japan avvek stort med elpriser som var dubbelt så höga som övriga län- der. För samtliga länder gäller dock generellt att hushållen betalade ett högre elpris än företagen. Största prisskillnaden uppvisar Danmark.

Av figur 10.16 framgår hur energipriserna för industrin utvecklats under 1990-talet. I Frankrike, Nederländerna och Danmark har de ökat

– i Danmark mycket kraftigt. I övriga länder har de minskat, mest i Sverige. År 1996 avreglerades den svenska elmarknaden. Frankrike och Nederländerna uppvisade en något stigande prisnivå medan elpriserna i Danmark under samma period kraftigt hade skjutit i höjden.

158

Figur 10.16 Energiprisutvecklingen för industrin 1991–1998

Index (1990=100)

180				Danmark
180
160
160

140

120	Nederl.
	Nederl.
	Frankrike
100	Tyskland
	Tyskland
	Japan
	USA
80	Storbrit.
80	Sverige

60
1990	1991	1993	1994	1995	1996	1997	1998

Källa: IEA: Energy Prices and Taxes, 4th Quarter 1998.

159

11 Hälso- och sjukvård

Hälso- och sjukvårdssektorn är ett av välfärdssamhällets mest centrala områden. Omfattningen av och kvaliteten på hälsovården berör den en- skilde medborgaren direkt och har därför stor betydelse för samhället som helhet.

Ett av de viktigaste målen för svensk välfärdspolitik är att upprätt- hålla en vård och omsorg som är tillgänglig för alla och på lika villkor. Den skall också vara gemensamt finansierad. Den enskildes ekonomi eller sociala status får inte påverka den offentliga vårdens kvalitet eller fördelning.

Den svenska positionen på hälso- och sjukvårdsområdet belyses i det följande genom fjorton indikatorer.

Figur 11.1	Sveriges position23

Position	Indikator	Placering	Hänvisning
Över medelnivå	Låg konsumtion av alkoholvaror	1(6)	Fig. 11.5
	Förväntad medellivslängd för män	2(8)	Fig. 11.2
	Förväntad återstående livslängd vid 60 år	2(8)	Fig. 11.3
	för män
	Låg barndödlighet	2(8)	Fig. 11.4
	Låg konsumtion av tobaksvaror	2(5)	Fig. 11.6
	Låga hälso- och sjukvårdsutgifter	2(8)	Fig. 11.8
	Antal läkare per 1 000 invånare	2(7)	Fig. 11.9

Medelnivå	Förväntad medelivslängd för kvinnor	3(8)	Fig. 11.2
	Förväntad återstående livslängd vid 60 år	3(8)	Fig. 11.3
	för kvinnor
	Få trafikskadade per år	3(8)	Fig. 11.7
	Låga läkemedelskostnader	3(7)	Fig. 11.10
	Högt antal sjukhussängar	5(8)	Fig. 11.11
	Hög beläggningsnivå på sjukhus	5(7)	Fig. 11.12

Under medelnivå	Högt antal vårddagar	7(8)	Fig. 11.13

23 Varje kapitel inleds med en figur som visar en översikt över ”Sveriges position” med hjälp av flera olika indikatorer. För närmare förklaring av urvalet av indikatorer, se kap. 1.

160

Av dessa fjorton indikatorer hamnar Sverige över medelnivå för sju. I fråga om låg alkoholkonsumtion ligger Sverige etta. Endast när det gäller antalet vårddagar ligger Sverige under medelnivå.

11.1Det allmänna hälsoläget

Som en indikator på det allmänna hälsotillståndet används – i enlighet med de metoder för att mäta detta som används av WHO och OECD – både en skattning av medellivslängden räknat såväl från födseln som vid senare tidpunkter i livet och av barnadödligheten.

Figur 11.2	Genomsnittlig förväntad medellivslängd från födseln för
	kvinnor och män 1996
Genomsnittl.
antal år
90
85
80
75
70
65
60
Japan	Sverige	Nederl.	Storbrit.	Frankrike Tyskland	Danmark	USA
			Kvinnor	Män
Källa: OECD, Health Data, 1998

Den genomsnittliga livslängden för män var 76,5 år räknat från föd- seln år 1996. Endast i Japan blir männen äldre (77 år). Medellivs- längden för män är kortast i USA (72,7 år) och Danmark (72,8 år).

Svenska kvinnor levde i genomsnitt 81,5 år. I Japan (83,6 år) och Frankrike blir kvinnorna äldre (82,0 år). Kvinnor lever i Sverige i ge- nomsnitt fem år längre än män, men männens livslängd är högre inter- nationellt sett än kvinnornas.

				161
Medellivslängden är hög i Sverige, endast i Japan lever kvinnor och
män längre.
En annan indikator är den förväntade återstående livstiden för 60-
åringar.
Figur 11.3	Genomsnittlig förväntad återstående livslängd för
	60-åringar, kvinnor och män 1992–96
Återstående
levnadsår
30
28
26
24
22
20
18
16
14
12
10
Japan	Sverige Frankrike	USA	Tyskland Storbrit.	Nederl. Danmark

Kvinnor Män

Anm.: För Danmark anges ett genomsnittligt värde för perioden 1991–95.

Källa: OECD, Health Data, 1998

Men bilden blir i stort sett densamma även om skillnaderna mellan länderna är mindre. Japanska 60-åriga män hade drygt 20 år kvar att le- va och svenska män närmare 20 år. I Danmark och Nederländerna var den återstående livstiden kortast (17,6 resp. 18,0 år). Även för kvinnor- na är bilden i stort sett densamma oavsett om man räknar från födseln eller för 60-åringar. Japanskornas och fransyskornas återstående livs- längd var något längre än svenskornas.

Men t.ex. USA och Nederländerna visar ett annat mönster. I dessa länder ökar sannolikheten att leva länge om man väl uppnått 60 års ål- der.

162
Figur 11.4	Barndödligheten i promille 1992–96 samt 1996
Dödlighet i
promille (‰)
10
8
6
4
2
0
Japan	Sverige	Frankrike Tyskland Danmark	Nederl.	Storbrit.	USA
		Genomsnittl. värde 1992-96	1996

Anm.: Antal döda under det första levnadsåret per 1000-tal levande födda.

Källa: OECD, Health Data 1998.

Låg barndödlighet är en annan indikator på landets allmänna hälso- nivå. Från en redan låg nivå har dödligheten bland svenska barn under ett år sjunkit något under de senaste 4–5 åren. Efter Japan var den lägst bland de länder som har jämförts. Barndödligheten i Japan och Sverige har under senare år legat på i stort sett samma nivå, ca 4 promille. Barndödligheten är betydligt högre i USA än i övriga länder. Samtidigt har dödligheten minskat i samtliga länder 1996 jämfört med genomsnit- tet för perioden 1992–96.

Svenskarnas hälsotillstånd mätt i termer av lång medellivslängd och låg barndödlighet ligger således på en internationellt sett hög nivå. Det saknas dock relevanta mått som kan ge en mer ingående bild av hälso- tillståndet.

163

11.2Förebyggande insatser

Låg förbrukning av alkohol och tobak liksom ett lågt antal trafikska- dade brukar traditionellt ses som indikatorer på resultatet av det hälso- främjande och sjukdomsförebyggande arbetet. Alkohol och tobak hör till de riskfaktorer som leder till flest dödsfall i våra vanligaste folk- sjukdomar såsom hjärtinfarkt och cancer. Även döda och skadade i tra- fikolyckor utgör en negativ faktor vid beräkning av befolkningens me- dellivslängd.

Figur 11.5 Alkoholkonsumtionen 1995

Liter per inv. 16

14
12
10
8
6
4
Sverige	Japan	Storbrit.	Danmark	Frankrike	Tyskland

Anm.: Statistiken över alkoholkonsumtionen utvisar den årliga förbrukningen per person mätt i antal liter skattad ren alkohol per invånare över 15 år. Uppgifter för Japan, Sverige och Danmark avser 1995; för Frankrike och Storbritannien 1994; för Tyskland 1991. Uppgifter saknas för Ne- derländerna och USA.

Källa: OECD, Health Data, 1998.

Den redovisade alkoholförbrukningen är lägre i Sverige än i något annat av de här jämförda länderna. Av dessa länder har Sverige den lägsta alkoholkonsumtionen räknat per invånare med 6,2 liter mot t.ex. Tysklands drygt 14 liter per år och invånare. Viss ofullständighet i re- dovisningen bör emellertid noteras – bl.a. ingår inte konsumtionen av alkoholhaltiga drycker som tillverkats illegalt eller som införts legalt eller illegalt.

164

Under hela 1980-talet minskade försäljningen av spritdrycker i Sve- rige medan andelen vin och öl ökade. Mätt i ren alkoholmängd (alkohol 100 %) utgör vinet en större andel än spriten av den totala alkoholkon- sumtionen.

Antalet alkoholrelaterade dödsfall i Sverige under 1995 uppgick till drygt 2 600, oaktat dödsfall där alkohol indirekt spelar in, såsom vissa cancersjukdomar samt alkoholrelaterade olycksfall och självmord.

Figur 11.6 Konsumtion av tobaksvaror 1995

Gram per
capita
25
20
15
10
5
0
Danmark	Sverige	Frankrike	Tyskland	Japan

Anm.: Statistiken över konsumtionen av tobaksvaror visar den årliga förbrukningen per person mätt i gram beskattad tobak per invånare över 15 år. Uppgifter för Frankrike avser 1992. Aktuella uppgifter saknas för USA, Nederländerna och Storbritannien.

Källa: OECD, Health Data, 1998.

Endast i Danmark var tobakskonsumtionen år 1995 lägre än i Sve- rige. Högst var den i Japan. Rökningen har minska i Sverige. År 1991 förbrukades drygt 17 gram per person mot ca 14 gram 1995. En inter- nationell jämförelse av medlemsstaterna inom EU-länderna samt Norge och Island visar att svenska män röker minst. De som röker varje dag har blivit färre relativt sett i alla socioekonomiska grupper. De sociala skillnaderna i rökning minskar något bland män men ökar bland kvinnor.

165

Figur 11.7 Antal trafikskadade i genomsnitt 1991–97

Antal skadade per milj. inv.

8000
7000
6000
5000
4000
3000
2000
1000
Danmark	USA	Sverige	Frankrike	Nederl.	Storbrit.	Tyskland	Japan

Anm.: Genomsnittliga värden 1991–92 för USA, 1991–94 för Storbritannien, 1991–95 för Neder- länderna och Danmark, 1992–96 för Japan och Tyskland samt 1993–97 för Sverige och Frankrike.

Källa: OECD, Health Data 1998

Antalet dödade i trafiken redovisas inte i alla länder, däremot finns uppgifter att tillgå över antalet trafikskadade per år. Antalet trafikska- dade var under perioden 1991–97 lägst i Danmark och USA (ca 2 ‰) tätt följda av Sverige. I Tyskland och Japan drabbas varje år mer än tre gånger så många människor av skador i vägtrafiken som i Danmark och i USA.

11.3Utgifterna för hälso- och sjukvården

Utgifterna för hälso- och sjukvården anges ofta som andel av bruttona- tionalprodukten. Ett problem att beräkna dessa beror på att uppdel- ningen mellan hälso- och sjukvård och äldreomsorg skiljer sig mellan länderna. Exempelvis räknas kommunernas utgifter i Sverige inte in vid redovisning av hälso- och sjukvårdskostnaderna, medan andra länder – t.ex. Nederländerna – följer en annan praxis.

I en studie som har gjorts i Nederländerna har beräkningar av utgif- terna för hälso- och sjukvården i några utvalda OECD-länder samman-

166

ställts i syfte att få mera jämförbara data24. Studien bygger på en jäm- kad beräkning av utgifterna för hälso- och sjukvård. Samtliga sjukhus samt rehabiliteringskliniker, vårdhem samt hemsjukvård dygnet runt in- går.

Studien ger en enkel ögonblicksbild av nivån på dessa kostnader. Kostnadsutvecklingen per capita uttryckt i termer av köpkraftspariteter framgår av figur 11.8.

Figur 11.8 Hälso- och sjukvårdsutgifterna per capita 1993–97 samt 1997

US $

4500
4000
3500
3000
2500
2000
1500
1000
500
0
Storbrit.	Sverige	Japan	Nederl.	Danmark Frankrike Tyskland		USA
		Genomsnittl. värde 1993-97			1997

Anm.: Kostnader för hälso- och sjukvård är redovisade i US $. En mer rättvisande bild erhålls ge- nom ett standardunderlag som utgångspunkt för en jämförelse av hälso- och sjukvårdskostnaderna mellan olika länder. Uppgifterna i denna studie är dock att göra en grov jämkning och i övrigt att jämföra hur hälso- och sjukvårdskostnaderna utvecklats.

Källa: OECD, Health Data, 1998

Av statistiken framgår att utgifterna per invånare sedan början av 1990-talet ökat inom hälso- och sjukvårdssektorn i alla länder utom i Sverige, där kostnaderna är i stort sett oförändrade. I USA – med de re- dan högsta sjukvårdskostnaderna – samt i Danmark och Japan var ut- giftsökningarna särskilt stora. Takten på utgiftsökningarna har enligt uppgifter från Socialdepartementet däremot avtagit i Sverige och Stor-

24 International Comparison of Health Care, Centraal Bureau voor de Statistiek, Neder- länderna, april 1996. Refererat från Mandag Morgen, nr 30, 9 sept. 1996.

168

Figur 11.9 Antal läkare per 1 000 invånare 1992–96 samt 1996

Antal läkare per 1000-tals inv.

3,5
3,0
2,5
2,0
1,5
1,0
0,5
0,0
Tyskland	Sverige	Danmark	Frankrike	USA	Japan	Storbrit.
	Genomsnittl. värde 1992-96			1996
Anm.: Genomsnittsvärden 1992–94 för Storbritannien. För Danmark har ett genomsnitt beräknats
för åren 1992, 1994 och 1996.

Källa: OECD, Health Data, 1998

Sverige hade år 1996 närmast efter Tyskland flest läkare räknat på detta sätt. I samtliga länder ökade läkartätheten marginellt jämfört med genomsnittet för perioden 1992–96.

Om man jämför utgifterna för hälso- och sjukvården med läkartät- heten finner vi att sjukvården per läkare kostar ungefär tre gånger mer i USA än i Sverige.

169

Figur 11.10 Läkemedelsutgifter per capita 1994 och 1997

US $ (PPP) 400

350
300
250
200
150
100
50
0
Danmark	Nedel.	Sverige	Storbrit.	Tyskland	USA	Frankrike
		1994	1997

Anm.: Läkemedelskostnaderna är angivna i löpande US $, justerat för köpkraft i resp. land. Upp- gifter för Japan saknas. Uppgifter för Tyskland omfattar endast perioden 1991–93. Läkemedels- förbrukningens omfattning anges i mängden försåld medicin. OECD:s beräkningar bygger dock på kostnaderna utan hänsyn till skillnader i prissättning mellan olika länder.

Källa: OECD, Health Data, 1996.

Läkemedelsutgifterna per capita var 1997 högre i Sverige än i Ne- derländerna och Danmark. Dessutom kan konstateras att läkemedels- kostnaderna sedan 1994 har ökat i alla länder, men mest i Tyskland och Storbritannien. Ökningen mätt i löpande priser kan dock i viss mån för- klaras av att priserna i dessa länder stigit relativt sett mer än i övriga länder. Relativt sett ökade läkemedelsutgifterna mest räknat i USD i Storbritannien (+ 22 %) och i Sverige (+ 25 %).

Sjukhusvården beskrivs i det följande uttryckt i antalet vårdplatser per invånare samt genomsnittlig beläggning respektive medelvårdtid på sjukhus. Beträffande den sistnämnda har uppgifterna korrigerats med hänsyn till varierande redovisningsprinciper i de olika länderna. Syftet är att uppnå jämförbarhet mellan vårdtider och beläggning inom akut- vården.

170
Figur 11.11	Antal sjukhussängar per 1 000 invånare 1992–96
	samt 1996
Sängplatser per
1000-tal inv.
18
16
14
12
10
8
6
4
2
0

Japan	Nederl. Tyskland Frankrike Sverige Danmark Storbrit.			USA

		Genomsnittl. värde 1992-96	1996

Källa: OECD, Health Data, 1998.

I samtliga fall har antalet sjukhusplatser minskat i relation till folk- mängden under 1990-talet. Skillnaderna är stora mellan Japan med sexton sjukhussängar per 1 000 invånare och USA med fyra.

Att bedöma behandlingskapaciteten i ett land utifrån antalet vård- platser kan vara problematiskt i flera avseenden. För det första är angi- vet antal avhängigt av hur begreppet vårdplats definieras. Till viss del kan variationer länder emellan i fråga om antalet vårdplatser på sjukhu- sen tillskrivas skilda redovisningssätt. Det har inte alltid varit möjligt att korrigera dessa uppgifter.

För det andra ger antalet vårdplatser inte en bild av vårdbehovet. Få vårdplatser kan bero på underkapacitet eller att vårdbehovet är litet t.ex. på grund av ett gott allmänt hälsotillstånd.

För det tredje säger antalet vårdplatser inte heller något om effekti- viteten i vården. Att antalet vårdplatser per 1 000 invånare är stort kan ha flera orsaker. Exempelvis att människor ligger på sjukhus alltför länge, att många tas in av sociala skäl eller att tillgängliga vårdresurser utnyttjas dåligt.

					171
För det fjärde kan en generellt sett hög beläggningsnivå dölja större
variationer inom ett land – t.ex. överbeläggning i tätbefolkade områden
kontra överkapacitet i avfolkningsbygder.
Figur 11.12	Beläggningsnivån på sjukhus (exkl. långvård) 1992–96
Procent
100
80
60
40
Nederl.	Danmark Tyskland	Japan	Sverige	Frankrike	USA

Anm.: Genomsnittliga värden 1991–95 för Danmark, Japan och USA, 1992–96 för Sverige, Frankrike, Nederländerna och Tyskland. Uppgifter för Storbritannien saknas.

Källa: OECD, Health Data, 1998

Beläggningsgraden har i allmänhet ett omvänt samband med medel- vårdtiden som är ett annat mått på utnyttjandet av vårdkapaciteten. Låg beläggningsgrad kan dock bero på överkapacitet och omvänt kan hög beläggningsgrad sammanhänga med otillräckliga resurser.

Men efter dessa reservationer kring måtten som sådana, kan konsta- teras att beläggningsnivån varierade mellan 89 % (Nederländerna) och 67 % (USA). Sverige låg på medelnivå.

172

Figur 11.13 Antal vårddagar för inlagda patienter på sjukhus (exkl. långvård) 1992–96 samt 1996

Dagar
5
4,5
4
3,5
3
2,5
2
1,5
1
0,5
0
Japan	Nederl.	Tyskland Frankrike	Storbrit.	Danmark		Sverige	USA
		Genomsnittl. värde 1992-96			1996

Anm.: Inpatient care beddays har i Sverige beräknats på basis av antalet vårdplatser på sjukhus inom landsting jämte tre kommuner som inte tillhör något landsting.

Källa: Table of Inpatient Care Beddays – number/capita; OECD, Health Data, 1998.

Medelvårdtiden var 1996 längst i Japan och Nederländerna. Den var kortast i USA och i Sverige. Skillnaderna är betydande mellan länder- na. Överlag har den sjunkit något under 1990-talet, med undantag för Danmark, där den i stället ökade marginellt.

Ny medicinsk och kirurgisk teknologi samt förbättrade rehabilite- ringsmetoder bidrar till att vårdtiderna kan förkortas och därmed ut- nyttjas sjukhusens vårdplatser mera rationellt. En alltför tidig utskriv- ning kan emellertid öka risken för komplikationer som medför att pa- tienter åter läggs in.

Utvärderingen på hälso- och sjukvårdens område skulle med ett bre- dare urval av indikatorer avsevärt kunna förbättras t.ex. genom upprät- tandet av en internationell jämförelse över hur invånarna värderar vår- den och omsorgen. Någon sådan undersökning finns emellertid inte att tillgå.

På liknande sätt kan uppgifter om väntelistor kunna utnyttjas till att sammanställa ouppfyllda behov inom hälso- och sjukvården i olika län- der liksom uppgifter över sjukhusens produktivitet kan ge en mer sam- mansatt bild av effektiviteten inom vårdsektorn. Slutligen bör under- strykas att det saknas tillförlitliga indikatorer till exempel vad avser

175

12Socialförsäkringssystemet och fördelningspolitiken

Kännetecknande för ett modernt samhälle är att den offentliga sektorn i större eller mindre utsträckning tar ansvar för den sociala tryggheten för medborgarna och för inkomstfördelningen. I själva verket är detta själva kärnan i välfärdsstaten. Men social trygghet beror också på andra faktorer utanför den offentliga sektorn – marknadsekonomi, familj, in- satser från olika frivilligorganisationer (däribland arbetsmarknadens parter).

I detta kapitel behandlas frågan hur och i vilken utsträckning det all- männa svarar för social trygghet i de olika länderna. Valet av indikato- rer på social trygghet har huvudsakligen styrts av tillgången på stati- stik.

Socialförsäkringen handlar speciellt om de faktorer som fastställer en lägsta inkomstnivå för medborgarna. Till dessa räknas inkomsttrygg- heten som utgör ett ekonomiskt säkerhetsnät för medborgarna och som den offentliga sektorn tillhandahåller och som även är avsett att kom- pensera de som har särskilda behov. Dessutom kan välfärdsstaten också garantera tillräckliga levnadsvillkor för dem som inte längre är i arbets- för ålder, främst genom barnomsorgen och äldreomsorgen.

En modern välfärdsstat är vidare en garant för en skälig inkomst- omfördelning mellan medborgarna. En förhållandevis liten spridning vad avser disponibel inkomst är, bl.a. ett resultat av den offentliga sek- torns omfördelning av inkomster. Detta innebär att villkoren för de sämst ställda förbättras genom skatte- och transfereringssystemen. Men även andra offentliga åtaganden som t.ex. tillgången på utbildning, kan ha en viss inverkan på inkomstspridningen.

Vad befolkningen uppfattar som social trygghet handlar dock inte enbart om inkomstnivån. Exempelvis kan bostadsstandarden användas för att beskriva ramarna för människors liv. Förekomsten av grov brottslighet kan vara en indikator på om medborgarna kan känna trygg- het i den dagliga verksamheten. Självmordsfrekvensen kan vara en an- nan indikator på social integration även om graden av denna kan vara svår att mäta.

176

Sveriges position när det gäller socialförsäkringssystemet och för- delningspolitiken beskrivs i detta kapitel genom följande sexton indika- torer.

Figur 12.1 Sveriges position25

Position	Indikator	Placering	Hänvisning
Över medelnivå	Särskilda arbetsmarknadsåtgärder för	1(7)	Fig. 12.7
	personer med nedsatt arbetsförmåga
	Ersättningsnivå i sjukförsäkringen	2(5)	Fig. 12.4
	Ålderspension	2(5)	Fig. 12.5
	Hög arbetsskadeförsäkring (netto)	2(5)	Fig. 12.6
	Barnomsorgens täckning (barn under 7 år)	2(6)	Fig. 12.8
	Andel över 65 år med hemtjänst	2(6)	Fig. 12.9
	Små inkomstskillnader	2(6)	Fig. 12.10
	Lägenhetsbestånd	2(6)	Fig. 12.12
	Få grova brott	2(8)	Fig. 12.15
	Låg självmordsfrekvens (män)	2(5)	Fig. 12.16

Medelnivå	Beräknad minimilön	3(7)	Fig. 12.2
	Få hushåll med låga inkomster	3(6)	Fig. 12.11
	Bostadsstorlek	3(6)	Fig. 12.14
	Låg självmordsfrekvens (kvinnor)	3(5)	Fig. 12.16

Under medelnivå	Arbetslöshetsersättning	4(5)	Fig. 12.3
	Nyproduktion av bostäder	7(7)	Fig. 12.13

Sverige hamnar över medelnivå i fråga om tio av de sexton indika- torerna och på medelnivå i fråga om minimilön, bostadsstorlek, själv- mordsfrekvens och hur många hushåll som har låga inkomster. Inte nå- got annat land satsar mer än Sverige på särskilda arbetsmarknadsåt- gärder för personer med nedsatt arbetsförmåga. Endast i två fall – när det gäller nyproduktion av bostäder och arbetslöshetsersättningen – lig- ger Sverige under medelnivå.

25 Varje kapitel inleds med en figur som visar en översikt över ”Sveriges position” med hjälp av flera indikatorer. För närmare förklaring av urvalet av indikatorer se kapitel 1.

177

12.1Arbetsmarknadens minimilöner

Minimilöner är inte en entydig term. I många länder förekommer olika lagstadgade nivåer av minimilöner för olika kategorier av löntagare, och storleken kan räknas ut på olika sätt. Statistik över minimilönerna är därför inte helt jämförbar och några reservationer bör därför göras i dessa avseenden.

Den beräknade minimilönen i olika länder för heltidsanställda i till- verkningsindustrin är vanligen högre än den minimilön som är fast- ställd i lagstiftningen eller genom kollektivavtal.

Figur 12.2	Fastställda och beräknade minimilöner 1994
Procent av
genomsnittslön
70
60
50
40
30
20
10
0
Danmark	Frankrike	Sverige	Nederl.		Tyskland	Storbrit.	USA
		Fastställd		Beräknad

Anm.: Den beräknade minimilönen har beräknats som den lönenivå, vilken överstiger det som 95 % av löntagarna har, i procent av den genomsnittliga lönenivån för anställda i tillverkningsin- dustrin år 1994. Den fastställda minimilönen är den fastställda lägsta lönen i procent av genom- snittslönen för tillverkningsindustrin (Danmark, Nederländerna) och i den privata sektorn exkl. jordbrukssektorn (Frankrike, USA) 1990–91. Uppgifter om Japan saknas, liksom uppgifter om fastställd minimilön i Sverige, Tyskland och Storbritannien och om faktisk minimilön i USA.

Källa: OECD, Job Study part II, 1994. Fig. 5.14 Ministerie van Sociale Zaken en Werkgelegen- heid, Unemployment Benefits and Social Assistance in Seven European Countries, 1995. ILO:s databank och danska finansministeriets beräkningar.

179

Figur 12.3 Nettoersättningsgraden vid 12 månaders arbetslöshet
för en genomsnittlig ensamstående industriarbetare
utan barn 1996
Procent
80
70
60
50
40
30
20
10
0
Tyskland	Nederl.	Danmark	Sverige	Storbrit.
	Grundnivå	Inkomstrelaterad nivå

Anm.: Nettoersättningsgraden har beräknats på basis av genomsnittslönen för en ensamstående in- dustriarbetare. Uppgifter saknas för Frankrike, Japan och USA.

Källa: SFI, Elements of Social Security, 1999:14, s. 31 och s. 35.

Nettoersättningen för en industriarbetare utan barn uppgick i Stor- britannien och Sverige till 21 respektive 31 % av genomsnittslönen. I övriga länder var ersättningen högre; högst i Tyskland med 53 %.

Dessa ersättningsnivåer avser löntagare med en arbetsinkomst under genomsnittet innan de blivit arbetslösa. I flertalet länder varierar ar- betslöshetsersättningen så att inkomsttagare som haft låg inkomst får lägre ersättning än de som haft högre inkomster.

Av tabell 12.1 framgår under hur lång tid ersättning kan utgå i olika länder.

180

Tabell 12.1 Arbetslöshetsersättningens maxtid 1994

Land	Period
Frankriked)	0,3–5,0 år
Danmarka)	7,0 år
Sverige	ingen begränsning
Nederländernab)	0,5–5,0 år
Tysklandc)	0,5–2,7 år
Storbritannien	1,0 år
Japan	–
USA	–

Anm. a) Ingen max.gräns för arbetslösa över 50 år som haft arbetslöshets- försäking minst 15 år. Max.period kommer successivt att sänkas till 5 år.

b)Perioden beror på antalet år på arbetsmarknaden.

c)Perioden beror på hur länge man varit anställd och efter ålder.

d)Perioden beror på hur länge man haft arbetslöshetsförsäkring och ålder. Uppgifter för USA och Japan saknas.

Källa: OECD, Employment Outlook, July 1996 och Danska Social- forskningsinstitutet, Social tryghed i Europa, volym 2, 1994

I flertalet länder är ersättningsnivån lägre om den som är arbetslös är gift med någon som har arbete, och ersättningen minskar under den tid man är arbetslös. Men i Danmark reduceras inte ersättningen om maken/makan har arbete eller efter hur lång tid man är arbetslös.

För att kunna jämföra med ersättningsnivåer och ev. maxlängd i för- äldraförsäkringen redovisas en sammanställning i tabell 12.2.

Tabell 12.2 Föräldraförsäkringen: ersättningsnivåer och maxlängd 1995

Land	Ersättningsnivå 26	Max. period (antal veckor)
Danmark	57	30*)
Sverige	82	64
Nederländerna	100	16
Tyskland	100	14
Frankrike	–	16**)
Storbritannien	54	18
Japan	–	–
USA	–	–

Anm.: *) Exkl. ”child care leave benefit”. Genom överenskommelse med arbetsgivaren kan denna ledighet förlängas med ytterligare 52 veckor.

**) Perioden är 26 veckor för det tredje barnet och följande barn.

Källa: Danska socialforskningsinstitutet, Elements of Social Security Systems in 6 European Countries, 1996. European Commission, Social Protection in Europe.

26 Ersättningsnivåerna har beräknats enligt OECD:s standard, dvs. på basis av en ge- nomsnittsarbetare i tillverkningsindustrin (APW).

181

Figur 12.4	Bruttoersättningsnivån i sjukförsäkringen 1996
Procent
100
90
80
70
60
50
40
30
20
10
0
Tyskland	Sverige	Nederl.	Danmark	Storbrit.

Kompensationsnivå vid kortare sjukskrivningsperiod

Kompensationsnivå vid 1 veckas sjukskrivning

Kompensationsnivå vid 18 veckors sjukskrivning

Anm.: Ersättningsnivån mäts som en del av genomsnittslönen för en arbetare. Ersättningsnivån beräknas som effekten på bruttoinkomsten. I ”normalläget” betalas full lön under sjukfrånvaron el- ler sjukersättningen kompletteras med andra förmåner. I Storbritannien finns många olika ersätt- ningsnivåer i ”normalläget”. Uppgifter saknas för Frankrike, Japan och USA.

Källa: SFI, Elements of Social Security in 6 European Countries, 1998.

När det gäller bruttoersättningen i sjukförsäkringen är bilden något annorlunda. För Sveriges del är dessa uppgifter för 1996 något inak- tuella. Ersättningsnivån har numera återställts till 80 %. Några senare uppgifter för övriga länder har emellertid inte gått att få fram. Sjukför- säkringen tillsammans med socialbidrag ger en ersättning om 100 % i Tyskland, Danmark och Nederländerna.

I fråga om ersättningen vid långtidssjukskrivning (efter 18 veckor) sjunker ersättningen i samtliga länder utom i Sverige. Förklaringen är att korttidssjukskrivna har 100 % i ersättning. I Sverige låg den där- emot på 83 %; närmast efter Tyskland där ersättningen även vid lång- tidssjukskrivning uppgår till 100 %.

182
Figur 12.5	Nettoersättningsgraden i ålderspensionerna 1996
Procent
80
60
40
20
0
Tyskland	Sverige	Danmark	Storbrit.	Nederl.

Anm.: I diagrammet redovisas maximal nettoersättningsnivå av den disponibla inkomsten för en ensamstående industriarbetare med genomsnittlig lön. För Danmark och Sverige redovisas netto- ersättningsnivån inklusive ATP men exklusive särskilda subventioner till ålderspensionärer, t.ex. i form av bostadsbidrag. Angiven nettoersättningsnivå för Tyskland avser pensionsrättigheterna ba- serat på 45 år i arbetslivet. Uppgifter saknas för Frankrike, USA och Japan.

Källa: Det danska socialforskningsinstitutet, Elements of Social Security in 6 European Countries

(Nov. 1996).

Uppgifterna i figuren avser en ogift arbetare med genomsnittlig in- komst som pensioneras, men bilden är i stort sett densamma för gifta par. Inkomstbortfallet är minst i Tyskland och Sverige och störst i Ne- derländerna.

Pensionernas storlek i Tyskland och Sverige varierar beroende dels på inkomstnivå, dels på antalet år man arbetat.

183

12.3Ersättningar till människor med reducerad inkomstförmåga

Många människor har olika typer av arbetshandikapp som kan minska möjligheterna på arbetsmarknaden. Deras inkomstförmåga kan vara re- ducerad genom t.ex. fysiska eller psykiska handikapp. Ett socialt skyddsnät garanterar en rimlig kompensation till dessa grupper. Det kan bestå av ekonomisk ersättning, särskilda förmåner eller möjligheter till anställning med särskilda villkor.

Figur 12.6	Nettoersättningsgraden vid förlorad arbetsförmåga 1996
Procent
120
100
80
60
40
20
0
Danmark	Sverige	Nederl.	Tyskland	Storbrit.

Anm.: I diagrammet redovisas effekterna på den disponibla inkomsten för en ensamstående indu- striarbetare med genomsnittlig lön, exklusive särskilda subventioner till ålderspensionärer, t.ex. i form av bostadsbidrag.

Källa: SFI, Elements of Social Security, 1999.

Uppgifterna i figuren avser en ogift arbetare med genomsnittsin- komst. Inkomstbortfallet var minst i Danmark och Sverige och störst i Storbritannien.

184

Figur 12.7 Utgifterna för särskilda arbetsmarknadsåtgärder för personer med nedsatt arbetsförmåga, i procent av BNP 1997

Procent av
BNP
0,8
0,7
0,6
0,5
0,4
0,3
0,2
0,1
0
Sverige	Nederl.	Tyskland	Danmark	Frankrike	USA	Storbrit.

Anm.: Uppgifter för Frankrike avser 1996. Hänsyn har inte tagits till eventuella obligatoriska kvo- teringsregler, t.ex. anställning av funktionshandikappade personer.

Källa: OECD, Employment Outlook, 1998.

Utgifterna för särskilda arbetsmarknadsåtgärder var 1997 högst i Sverige (0,67 % av BNP) och Nederländerna (0,54 % av BNP). I Tysk- land och Danmark uppgick utgifterna till 0,28 % av bruttonationalpro- dukten.

12.4 Barnomsorgen, äldreomsorgen och handikappomsorgen

Ett antal stödsystem avser barn och funktionshindrade äldre. Dessa stöd utgörs främst av generella förmåner som inte erhålls på bas av sär- skilda behovskriterier och omfattar alla barn och äldre. Hit räknas barn- omsorg, familjebidrag och ålderspensioner. Vidare finns också en rad särskilda förmåner. För särskilt utsatta barn tillkommer (särskilda och extra stöd till barnfamiljerna och fri barnomsorg). För funktionshind- rade och till äldre med nedsatt funktionsförmåga på grund av ålder eller sjukdom finns möjligheter till hemhjälp, sjukhem etc.

185

Figur 12.8	Barnomsorgens täckningsgrad för barn under 7 år
Procent
90
80
70
60
50
40
30
20
10
0
Danmark	Sverige	Frankrike	Storbrit.	Nederl.	Tyskland
	3-6 år	0-3 år

Anm.: Uppgifter för Storbritannien omfattar England. För England och Nederländerna omfattar den lägsta ålderkategorin (0–2 år) barn upp till 4 års ålder. Utbudet av förskoleplatser avser heltid. Det iinebär att det verkliga antalet barn som omfattas av barnomsorgen är högre beroende på hur många som utnyttjar barnomsorgen i begränsad omfattning. I Frankrike håller den obligatoriska Ècole maternelle stängt på onsdagar.

Källa: Rostgaard, T. & Fridberg, T.: Caring for Children and Older People – European Policies and Practices, Social Security in Europe. The Danish National Institute of Social Research, 1998.

Närmare hälften av alla barn (46 %) upp till 3 år omfattades av barnomsorgen i Danmark. I Sverige är motsvarande siffra 40 %. I Ne- derländerna och Tyskland däremot endast 7 respektive 6 %.

När det gäller barn mellan 3 och 6 år var täckningsgraden högst i Danmark (80 %), Frankrike (75 %) och Sverige (72 %). I Nederlän- derna omfattades mindre än hälften av barnen mellan tre och sex år av barnomsorgen.

186
Figur 12.9		Andel personer över 65 år som har hemtjänst 1996
Procent
35
30
25
20
15
10
5
0
82	96	83/82	96	83/91	96	91/82	96	85/92	96	82/87	96

Danmark Sverige

Nederl. Tyskland Storbrit. Frankrike

Hemtjänst Sjukhem och ålderdomshem

Anm. Hemtjänst: För Danmark avses personer över 67 år. Sverige och Nederländerna: Uppgif- terna avser 1983 i st. för 1982. England: Uppgifter avser 1992 i stället. för 1982. Tyskland: Upp- gifterna avser 1995 i st. för 1996. Frankrike: Uppgifterna avser hemsjukvård 1996.

Institutionsvård: För Danmark avses personer över 67 år. Sverige: Uppgifterna om ålderdomshem avser 1991, sjukhem avser 1995 i st. för 1996. England: Uppgifterna avser 1985 i stället för 1982. Tyskland: Uppgifterna avser 1994 i stället för 1996. Uppgifter för USA och Japan saknas.

Källa: Rostgaard, T. & Fridberg, T.: Caring for Children and Older People – European Policies and Practices, Social Security in Europe. The Danish National Institute of Social Research, 1998.

I vilken utsträckning hemhjälp tillhandahålls beror bl.a. på i vilken utsträckning de äldre bor kvar i den egna bostaden. I Sverige och Dan- mark gör 94 resp. 92 % detta. Men om man trots detta jämför utveck- lingen från början av 1980–talet till 1996 ser vi att de största föränd- ringarna ägt rum i Sverige. År 1996 fick endast 17 % av 65–åringarna och äldre hemtjänst jämfört med 27 % i början av 1980-talet. I Dan- mark var utvecklingen den motsatta; från 18 till 24 %. I övriga länder ökade hemtjänsten något i omfattning även om den där endast 10 % el- ler mindre omfattades av hemtjänsten.

Institutionsvården minskade både i Danmark och i Sverige. Utveck- lingen var densamma i Nederländerna och Tyskland även om minsk- ningen där var betydligt blygsammare.

I de länder där motsvarande tillgång till hemhjälp saknas får de äld- re relativt sett mer hjälp från sina familjer och från frivilligorganisa- tioner.

188

Figur 12.10 Skillnader i disponibel inkomst 1985 och 1995

Gini-koefficient

0,4

0,3
0,2
0,1
0,0
Danmark	Sverige	Nederl.	Tyskland	Frankrike	USA

1980-talets mitt 1990-talets mitt

Anm.: Uppgifter för 1980-talet: Frankrike 1979, Tyskland 1984, Sverige 1983, Nederländerna och USA 1985 och Danmark 1983. Uppgifter för 1990-talet: Frankrike 1990, Tyskland och Ne- derländerna 1994, Sverige och USA 1995 och Danmark 1994. Uppgifter för Japan och Storbritan- nien saknas.

Källa: OECD, Economics Department Working Papers no 189, 1998.

Inkomstfördelningen, mätt på detta sätt, var vid mitten av 1990-talet jämnast i Danmark och Sverige och mest ojämn i USA. Däremellan återfinns Nederländerna, Tyskland och Frankrike. Om vi jämför med läget tio år tidigare finner vi att inkomstutjämningen var störst i Sveri- ge, tätt följt av Danmark. Inkomstspridningen har ökat i Sverige, Ne- derländerna, Tyskland och USA, men minskat i Danmark och Frank- rike.

Resultaten skall bedömas med en viss försiktighet. De olika länder- nas undersökningar av inkomstfördelningen är ännu inte harmonise- rade, varför nivåjämförelserna är ungefärliga. Jämförelser med andra liknande studier indikerar dock att resultaten står sig tämligen väl.

189

Figur 12.11 Andel hushåll med inkomst under hälften av medianinkomsten 1974–84 och 1990–95

Procent
20
15
10
5
0
Danmark	Nederl.	Sverige	Frankrike	Tyskland	USA
		1974-84	1990-95

Anm.: Uppgifter för 1974–84: USA 1974, Sverige 1975, Nederländerna 1977, Frankrike 1979, Danmark 1983 och Tyskland 1984. Uppgifter saknas för Japan och Storbritannien. Uppgifter för 1990–95: Frankrike 1990, Danmark, Tyskland, Nederländerna och Sverige 1994 och för USA 1995. Uppgifter för Japan och Storbritannien saknas.

Källa: OECD, Economic Outlook, 1997.

En annan viktig aspekt på inkomstfördelningen i ett land är hur stor del av befolkningen som har låg ekonomisk standard. Det vid nationel- la jämförelser vanligast förekommande måttet på hur många som har svag ekonomi, är andelen hushåll vars ekonomiska standard inte når upp till halva medianinkomsten. OECD:s beräkningar i databasen LIS (Luxemburg Income Study) har visat att det i Sverige 1994 fortfarande internationellt och relativt sett endast fanns en liten grupp med in- komster under halva medianinkomsten. I USA var denna andel närmare tre gånger så stor.

Samtidigt ser vi att det både i Danmark och Nederländerna fanns nå- got färre fattiga. Sverige låg oförändrat på 6,7 % och om man jämför utvecklingen från perioden 1974–84 med den under 1990–95. Under samma period hade andelen fattiga minskat i Danmark (från 7 till 5 %) och i Frankrike (från 8,3 till 6,8 %).

190

12.6Boendestandard

Figur 12.12 Lägenhetsbestånd per 1 000 invånare 1994

Lägenheter per 1000 inv.

500
400
300
200
100
0
Frankrike	Sverige	Danmark	Tyskland	Storbrit.	Nederl.

Anm.: Uppgifter för Tyskland och Sverige avser 1993.

Källa: SCB: Bostads- och byggnadsstatistisk årsbok 1999 .

Bostadsförsörjningen, dvs. antalet bostäder per 1 000 invånare, var bäst i Frankrike med 475 lägenheter per 1 000 invånare år 1994. Sveri- ge och Danmark låg på ungefär samma nivå. Detta mått avspeglar dock snarare hushållsstorleken än boendestandarden.

En god bostadsförsörjning vid en viss tidpunkt säger dock föga var- ken om boendestandarden eller om den framtida utvecklingen. En god bostadsförsörjning kan bero på hög bostadsproduktion vid en tidigare tidpunkt.

						191
Figur 12.13	Nyproducerade bostäder per 1 000 invånare 1980, 1990
	och 1996
Nyproducerade
bostäder per
1000 inv.
10
8
6
4
2
0
Tyskland	Nederl.	USA	Frankrike	Storbrit.	Danmark	Sverige
		1980	1990	1996

Anm.: Senast angivna uppgifter för Tyskland och USA avser 1995. Samtliga uppgifter för USA samt för Danmark och Sverige 1990 resp. 1996, avser nybyggnation.

Källa: FN, Economic Commission for Europe, 1998.

Om man däremot ser till hur många nya lägenheter som producera- des låg Sverige sist 1996 med endast 1,5 nya bostäder per 1 000 invå- nare. År 1990 hade Sverige däremot legat främst och 1980 var vi num- mer fem av sju länder. Allmänt sett har bostadsbyggandet minskat överallt om man jämför bostadsproduktionen 1996 med läget 15 år tidi- gare. Det enda undantaget från detta är Tyskland.

192

Figur 12.14 Bostadsstorlek 1993

Genomsnittlig
2
bostadsyta (m)
120
100
80
60
40
20
0
Danmark	Nederl.	Sverige	Tyskland	Frankrike	Storbrit.

Anm.: Jämförbar statistik saknas för USA och Japan.

Källa: Europeiska Kommissionen, Housing in Europe, Statistics on Housing in the European Union, 1994.

Genomsnittsbostaden var störst i Danmark (106,9 m2). Därefter kom Nederländerna och Sverige, men skillnaderna är små.

193

12.7Den grova brottsligheten

I ett tryggt och säkert samhälle skall den grova brottsligheten vara låg och samhällsvillkoren får inte bidra till att främja ett kriminellt beteen- de.

Figur 12.15 Frekvensen av grova brott per milj. invånare

Anmälda brott per milj. inv.

3000
2500
2000
1500
1000
500
0
Japan	Sverige TysklandDanmark Storbrit. Nederl. Frankrike	USA

Anm.: Grova brott innefattar mord, våldsbrott och väpnat rån.

Källa: IMD, World Competitiveness Yearbook, 1996.

Som grova brott har här räknats rapporterade mord, våldsbrott och väpnade rån. I Europa begås ca 1 000 grova brott om året per miljon in- vånare, något fler i Nederländerna och Frankrike. Brottsfrekvensen var grovt räknat dubbelt så hög i USA som i Europa. Endast i Japan var brottsligheten lägre än i Sverige.

194

12.8Självmordsfrekvensen

Självmordsfrekvensen är en grov indikator på den sociala integratio- nen.

Figur 12.16 Självmordsfrekvensen i genomsnitt för kvinnor och män 1995–96

Per milj. inv.

35
30
25
20
15
10
5
0
Nederl.	Tyskland	Sverige	Danmark	Frankrike

Män Kvinnor

Källa: WHO:s HFA data bas

I Danmark och Frankrike begicks 1995–96 relativt många själv- mord, men relativt få i Nederländerna. I samtliga dessa länder var själv- mordsfrekvensen betydligt lägre för kvinnor än för män.

195

13 Miljö - och energiområdet

Miljöfrågorna har stor betydelse för levnadsvillkor och välfärden. Mil- jöpolitiken bör utformas så att levnadsstandarden bibehålls och tillväx- ten i produktionen gynnas samtidigt som en ekologiskt hållbar utveck- ling på miljöområdet uppnås.

En ekologiskt hållbar samhällsutveckling kan ses både som en na- tionell och internationell angelägenhet.

Den svenska positionen i fråga om miljö- och energiområdet redovi- sas i det följande för sjutton indikatorer.

Figur 13.1	Sveriges position27

Position	Indikator	Placering Hänvisning
Över medelnivå	Låg förbrukning av freoner och haloner	1(5)	Fig. 13.4
	Liten förekomst av kemiska	1(7)	Fig. 13.14
	bekämpningsmedel
	Låga koldioxidutsläpp (CO2)	2(8)	Fig. 13.2
	Låga ammoniakutsläpp	2(6)	Fig. 13.7
	Hög anslutning till reningsverk	2(8)	Fig. 13.12

Medelnivå	Låga svaveldioxidutsläpp (SO2)	3(8)	Fig. 13.5
	Vattendrag med låga halter av nitrat och	3(5)	Fig. 13.13
	fosfor
	Begränsad deponering av hushållsavfall	4(8)	Tab. 13.1
	Produktion av hushållsavfall	4(8)	Fig. 13.9
	Återvinning av glas	4(8)	Fig. 13.10
	Trädbeståndets kondition	4(6)	Fig. 13.16
	Låga kväveoxidutsläpp (NOx)	6(8)	Fig. 13.6
	Energiintensitet	6(8)	Fig. 13.18

Under medelnivå	Låga utsläpp av organiska föroreningar (VOC) 6(7)		Fig. 13.8
	Låg förbrukning av dricksvatten	5(6)	Fig. 13.11
	Naturskyddsområden	8(8)	Fig. 13.15
	Låg energiförbrukning	7(8)	Fig. 13.17

27 Varje kapitel inleds med en figur som visar en översikt över ”Sveriges position” med hjälp av flera olika indikatorer. För närmare förklaring av urvalet av indikatorer, se kapitel 1.

196

Av dessa sjutton indikatorer inom miljö- och energiområdet låg Sverige över medelnivå i fråga om fem, koldioxid- och ammonikaut- släppen var låga, liksom förbrukningen av freoner var låg, anslutningen till reningsverk hög och kemiska bekämpningsmedel förekommer en- dast i ringa omfattning.

I fråga om flertalet indikatorer låg Sverige på medelnivå. Men i frå- ga om fyra indikatorer låg Sverige under medelnivå. Relativt sett är vår förbrukning av energi och dricksvatten hög, naturskyddsområdena få samt utsläppen av organiska föroreningar hög.

13.1Växthuseffekten

Växthuseffekten förvärras genom utsläpp av ett antal gaser. Främst rör det sig om koldioxid (CO2), men även metan, dikväveoxid och olika ty- per av fluorkolväten. En ökning av växthuseffekten leder till klimatför- ändringar på jorden. Medeltemperaturen ökar, havsytan höjs samt att vind- och nederbördsförhållandena förändras.

Koldioxidutsläppen per år och capita är en av de vanligaste miljöin- dikatorerna.

Figur 13.2 Koldioxidutsläppen per invånare 1990, 1994 och 1996

Ton per capita 25

20
15
10
5
0
Frankrike	Sverige	Japan	Storbrit.		Tyskland	Danmark	Nederl.	USA
			1990	1994	1996

Anm.: Uppgifterna för Danmark exkl. nettoexporten av elkraft.

Källa: IEA, 1998 och Energistyrelsen, Danmark 1998.

197

Sveriges utsläpp av koldioxid per capita var 1996 låg. Endast i Frankrike var utsläppen lägre. Den inhemska vattenkraften svarade i Sverige för över hälften av landets elförsörjning, kärnkraften för runt 40 %. Utsläppen ökade något från 1990 till 1994 och från 1994 till 1996, då de uppgick till drygt 6,5 ton per capita. Störst var utsläppen 1994 i USA med drygt 20 kg CO2 per capita. Koldioxidutsläppen kom- mer från olika sektorer – från transporter, från industrin m.fl.

Figur 13.3	Koldioxidutsläppen fördelade på olika sektorer 1995
Andel i procent
100%
80%

60%

40%
20%
0%
Frankrike	Sverige	Japan	Storbrit.	Tyskland	Danmark	Nederl.	USA

Transport Energiprod. Industri Övrigt Bunkring

Anm.: Övrigt inkl. hushåll, jordbruk, service m.m. Bunkring omfattar utsläpp från fartyg i interna- tionell trafik. Uppgifter för Danmark gäller exkl. nettoexport av elkraft.

Källa: Danmarks statistik, Miljøstatistik 1998 och Energistyrelsen 1998.

Skillnaderna var 1995 stora mellan de olika länderna. De enskilda ländernas utsläpp beror i hög grad på sammansättningen av kraftpro- duktionen. När t.ex. energiproduktion bygger på kärnkraft eller vatten- kraft minskar CO2-utsläppen. I Sverige och Frankrike svarar denna pro- duktion för en relativt stor del av energiförsörjningen. I länder med hög andel kraftproduktion från kol- och oljekraftverk såsom Storbritannien, Tyskland och Danmark är koldioxidutsläppen mer omfattande även om de minskat. Inte oväntat ligger emellertid koldioxidutsläppen i USA på en betydligt högre nivå – nästan dubbelt så hög jämfört med länderna i Europa.

198

13.2Uttunningen av ozonskiktet

Ozonskiktet i stratosfären fungerar som jordens filter mot skadlig ultra- violett (UV) strålning från solen. En uttunning av ozonskiktet medför således att levande organismer och materia utsätts för ökad UV-strål- ning, vilket allvarligt kan försämra livsbetingelserna för människor, djur och växter.

Ozonskiktets uttunning beror till stor del på utsläpp av freoner, ha- loner, metylbromid och andra halogenerade gaser. Dessa ämnen an- vänds främst som arbetsmedium i kylaggregat, som blåsmedel vid framställning av isoleringsskum samt i brandsläckningsutrustning. Me- tylbromid används i jordbruket som ett bekämpningsmedel.

De ozonnedbrytande ämnenas produktion och förbrukning regleras internationellt av Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozon- skiktet.

Figur 13.4 Förbrukning av freoner och haloner per invånare 1986, 1990 och 1995

Kg ODP per capita

1,4
1,2
1
0,8
0,6
0,4
0,2
0	(0)	(0)
0
	Sverige	EU	Danmark		USA	Japan
		1986	1990	1995

Anm.: Kg ODP per capita är ett mått för hur ozonskiktet påverkas av olika ämnen. Förbrukningen vad avser år 1995 var i Sverige 0, i EU 0,001, i Danmark 0,004, i USA0,085 och i Japan 0,183 kg ODP per capita.

Källa: UNEP 1986–97. EEA, Miljøstyrelsen, Danmark 1995, 1997 samt Danmarks statistik.

199

En sammanställning av senast tillgängliga uppgifter tyder på att an- vändningen av dessa ämnen är på god väg att helt försvinna i i-länder- na. Sverige är ett av de länder som kommit längst i avvecklingen av ozonnedbrytande ämnen. Utsläppen var 1995 inte längre mätbara i Sve- rige.

13.3Luftföroreningar

Luftföroreningar orsakar bland annat försurning i markerna och är en källa till försämrad luft i städerna. Försurad nederbörd ger materiella skador och kan också förorena grundvattnet. Försurningen förorsakas främst av utsläpp av svaveldioxid (SO2) och av kväveoxider (NOx), äm- nen som uppstår vid förbränning av fossila bränslen, samt av ammo- niak (NH3) som huvudsakligen kommer från jordbruket.

Figur 13.5 Utsläpp av svaveldioxid per invånare 1980 och 1995

Kg per capita 120

100

Japan	Nederl. Sverige Frankrike Danmark Tyskland Storbrit.				USA

		1980	1993	1995

Anm.: Uppgifter saknas för Japan för 1993 och 1995 samt för Tyskland från 1995.

Källa: Emissioner: UN–ECE, EMEP: http://www.unece.org/env./emeptb1/tab.1. thtm

I Sverige liksom i de flesta länderna har utsläppen av svaveldioxid minskat betydligt från 1980 till 1995 och de flesta länder är på god väg att uppfylla målet i 1994 års svavelprotokoll inom FN-konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar. År 1995 uppgick ut- släppen till 10,6 kg svaveldioxid per capita i Sverige, Endast i Neder- länderna var dessa utsläpp lägre med 9,6 kg per capita. I USA var ut- släppen högst; 63,2 kg.

200

Ett litet land som Danmark påverkas i hög grad av utsläpp i grann- länderna. Endast ca 13 % av svavelnedfallet i Danmark härrör från ut- släpp i Danmark. I gengäld bidrar danska svavelutsläpp till försurning- en i bl.a. Sverige.

Även utsläppen av kväveoxid per år och capita är en viktig miljöin- dikator.

Figur 13.6 Utsläpp av kväveoxid per invånare 1985 och 1995

Kg per inv.

100

Japan Frankrike Tyskland Nederl.		Storbrit. Sverige Danmark USA
	1985	1995

Anm.: Senaste uppgifter för Frankrike och Tyskland avser 1994, för Japan 1990.

Källa: OECD, Environmental Data, Compendium 1997.

I samtliga länder utom Japan hade kväveoxidutsläppen minskat från 1985 till 1995. Reduceringen har emellertid varit blygsam och in- skränkte sig för Sveriges del till en nedgång från 51 till 41 kg kväve- oxid per capita och år. Beträffande kväveutsläppen låg både Sverige och Danmark högt 1995 – endast i USA var utsläppen större 1995. Den största minskningen räknat i kilo kväveoxid per capita skedde i Stor- britannien, från 56,3 till 39,1 kg.

Ammoniakutsläppen per capita och år är ytterligare en miljöindi- kator.

201

Figur 13.7 Utsläpp av ammoniak per invånare 1990, 1993 och 1995

Kg per capita 25

20
15
10
5
0
Storbrit.	Sverige	Tyskland		Nederl.	Frankrike	Danmark
		1990	1993	1995

Anm.: Uppgifter för 1995 saknas för Storbritannien och Nederländerna.

Källa: Emissioner: UN–ECE, EMEP: http://www.unece.org/env./emeptb1/tab.1. thtm

Utsläppen av ammoniak var störst i Danmark 1995. Sverige och Tyskland svarar för de lägsta utsläppen. Nederländerna har minskat ut- släppen mest mellan 1990 till 1995. I Sverige var utsläppen tämligen oförändrade.

S.k. flyktiga ämnen (VOC = volatile organic compounds) misstänks förhöja risken för cancer, främst bland befolkningen i storstäderna. Vi- dare har det visat sig att denna typ av föroreningar bidrar till bildning av smog och ozon. Marknära ozon kan förorsaka andningsbesvär och skador på slemhinnor och lungor.

202
Figur 13.8	Utsläpp av organiska föroreningar (VOC)
	per invånare 1990, 1993 och 1995
Kg per capita
90
80
70
60
50
40
30
20
10
0

Nederl.	Tyskland Danmark		Storbrit.	Frankrike Sverige	USA

		1990	1993	1995

Anm.: Uppgifter för Sverige saknas för 1993.

Källa: Emissioner: UN–ECE, EMEP: http://www.unece.org/env./emeptb1/tab.1. thtm

Sverige hade 1995 efter USA de största utsläppen årligen med när- mare 80 kg per invånare. Flertalet länder har minskat dessa utsläpp från 1990 till 1995.

203

13.4Avfallshantering

Samhällets samlade produktion av avfall och den belastning detta inne- bär för miljön beror på vilken typ av sopor det handlar om och hur av- fallet tas om hand.

Figur 13.9 Produktion av hushållsavfall per invånare 1985, 1990 och 1995

Kg per capita 800

700
600
500
400
300
200
100
0
Tyskland	Storbrit.	Japan	Sverige		Frankrike Danmark	Nederl.	USA
		1985		1990	1995

Anm.: Uppgifter för Sverige saknas för 1985.

Källa: OECD, Environmental Data, Compendium 1997.

Produktionen av hushållsavfall räknat per capita var 1995 lägst i Tyskland och Storbritannien med 320 respektive 340 kg per capita. Ja- pan och Sverige låg något högre med 400 respektive 440 kg avfall. Hushållsavfallet var mer än dubbelt så stort i USA (730 kg) som i Stor- britannien. Hushållsavfallet ökade mellan 1990 och 1995 i Frankrike, Danmark, Nederländerna och USA. Den svenska minskningen under samma period var endast marginell, 20 kg.

204

Även glasåtervinningen ses som en miljöfaktor.

Figur 13.10 Återvinning av glas 1990 och 1995

Procent
100
80
60
40
20
0
Nederl.	Tyskland	Danmark	Sverige	Japan	Frankrike	Storbrit.	USA
			1990	1995

Anm.: Returglas ingår ej.

Källa: OECD, Environmental Data, Compendium 1997 och Eurostat.

Från 1990 till 1995 ökade glasåtervinningen i samtliga länder, i Danmark dock endast marginellt. Sverige låg på en medelnivå med 61 %. I Nederländerna återvanns 80 % 1995 och i Tyskland 75 %. I USA återvanns endast 23 %.

Tabell 13.1 Hantering av hushållsavfall

Procent	Dan-	Japan	Neder-	Sverige	Frank-	USA	Stor-	Tysk-
	mark		länd.		rike		brit.	land
Återvinning	14	4	15	16	4	20	5	33
Kompostering	14	0	22	3	6	4	0	8
Förbränning	56	73	26	41	37	16	13	25
Övrigt	1	2	0	0	7	0	4	4
Deponering	15	30	34	38	46	61	70	74

Anm.: Summeringen uppgår inte alltid till 100 %, vilket beror på att en viss dubbel registrering kan förekomma, t.ex. då förbränningsavfall deponeras. Sorterat efter procent som deponeras.

Källa: OECD, Environmental Data, Compendium 1997.

Tyskland och USA ligger bäst till när det gäller återvinning medan förbränning och deponering är vanligast i Sverige.

205

13.5Vatten

Tillgången till rent dricksvatten brukar räknas som en miljöindikator.

Figur 13.11 Förbrukning av dricksvatten per invånare 1997

m3 per
capita/år
140
120
100
80
60
40
20
0
Tyskland	Nederl.	Danmark	Frankrike	Sverige	Storbrit.
Grundvatten		Källvatten	Öppna vattentäkter

Källa: International Statistics for Water Supply, 1995 och 1997.

Sverige är ett av de få länder som fortfarande är väl försörjt med rent dricksvatten. Mer än 75 % utvinns direkt ur sjöar och vattendrag, återstående tas från grundvattentäkter. Men vår förbrukning av dricks- vatten är hög – drygt 120 000 liter per år och capita. Endast i Storbri- tannien är förbrukningen högre. I Tyskland motsvarar förbrukningen endast ca 60 % av den i Sverige. Tyskland är dessutom ovanligt rikt på källvatten vilket utgör ca 8 % av landets totala konsumtion av dricks- vatten.

206

13.6Rening av avloppsvatten

Utsläpp av orenat avloppsvatten kan leda till att vattenmiljön generellt sett försämras. Det är därför av intresse att jämföra i vilken utsträck- ning befolkningen har avlopp som är anslutet till reningsverk.

Figur 13.12 Andel av befolkningen med avlopp anslutna till reningsverk 1990 och 1995

Procent

100

80
60
40
20
0
Nederl.	Sverige	Tyskland Danmark	Storbrit. Frankrike	USA	Japan

1990 1995

Källa: OECD, Environmental Data, Compendium 1997.

Avloppsvatten för 95 % av Sveriges befolkning var anslutet till cen- trala reningsverk 1995. Endast Nederländerna hade något högre anslut- ning (96 %). I Japan gick drygt 50 % av avloppsvattnet via reningsverk. Jämfört med läget fem år tidigare hade anslutningen ökat i alla länder utom USA.

207

13.7Övergödning av sjöar och vattendrag

Med vattendragen sprids gödningsämnen till sjöar och kustområden. Övergödningen kan förorsaka algblomning och fiskdöd.

Figur 13.13 Utvecklingen av fosfor- och nitratkoncentrationen i större vattendrag 1980–95

Index
1980=100
150
125
100
75
50
25
0
Tyskland	Danmark	Sverige	Storbrit.	Frankrike

Nitrat Fosfor

Källa: Strukturovervågning – International benchmarking af Danmark, Regeringen, maj 1999.

För att kunna jämföra olika länder har valts måttet utvecklingen av koncentrationen av fosfor och nitrat under en 15-årsperiod fram till 1995. Genom detta elimineras andra nationella skillnader. Särskilt Tyskland och Danmark har lyckats väl med att minska fosforkoncen- trationen i vattendragen. I Frankrike har fosforkoncentrationen dock ökat, där också nitratkoncentrationen ökat mest. Nitratkoncentrationen hade ökat i samtliga länder.

208

13.8Bekämpningsmedel

I dagens jordbruk används en rad kemiska bekämpningsmedel – s.k. pesticider – mot ogräs, växtsjukdomar och skadeinsekter.

Användningen av kemiska bekämpningsmedel påverkar även andra organismer i närområdet på grund av att ämnena sprids genom vind och vatten även utanför odlingsmarken. I den utsträckning dessa ämnen sprids ut även i opåverkade naturområden kan följa oberäknade skador på växt- och djurliv. Dessutom kan kemikalierna spridas till grund- vattnet.

Figur 13.14 Jordbrukets förbrukning av bekämpningsmedel per hektar 1993 och 1995

Kg aktivt stoff per hektar 15

10
5
0
Sverige	Danmark	USA	Tyskland	Frankrike	Nederl.	Japan
		1993	1995

Anm.: Uppgifter från 1995 saknas för USA och Japan.

Källa: OECD, Environmental data, Compendium 1997.

Sverige hade 1995 den lägsta förbrukningen – knappt ett halvt kilo – av kemiska bekämpningsmedel per hektar jordbruksmark, 0,4 kg. Sam- ma år var förbrukningen i Nederländerna drygt 11 kg. I Danmark och Tyskland ökade användningen – om än marginellt jämfört med 1993.

Naturskyddsområdenas areal är en annan indikator. Tyvärr finns en- dast uppgifter från 1992.

209

Figur 13.15	Naturskyddsområdenas areal 1992
Procent
20
15
10
5
0
Storbrit.	Tyskland Nederl.	Japan	USA	Frankrike Danmark	Sverige

Källa: World Conservation Monitoring Center, Global Biodiversity, 1992, tabell 29,6. Samt EMEP De europæiske skoves tilstand, sammenfattende rapport, 1995.

År 1992 utgjordes endast 6,5 % av Sveriges yta av naturskyddsom- råden. Inte i något annat land var så lite areal skyddad. I Storbritannien var den skyddade arealen närmare tre gånger så stor.

Hög avbarrning bland barrträdsbeståndet är ytterligare en indikator.

210
Figur 13.16	Andel barrträd med större avbarrning än 25 % 1989, 1993
	och 1997
Procent av
beståndet
45
40
35
30
25
20
15
10
5
0
Tyskland	Danmark	Frankrike		Sverige	Storbrit.	Nederl.
		1989	1993	1997

Källa: EC–UN/ECE samt Skov- og Naturstyrelsen, Danmark.

Andelen barrträd som förlorat en fjärdedel eller mer av sina barr uppgick 1995 i Sverige till 16 %. Men nivån var i stort sett densamma i samtliga länder utom Nederländerna (45 %). Jämfört med läget 1989 finner vi att avbarrningen är mindre omfattande 1995 i Tyskland, Dan- mark och Storbritannien, men att den ökat i Frankrike, Sverige och Ne- derländerna.

211

13.9Energiförbrukning

Ett lands bruttoförbrukning av energi utgörs av den totala mängden för- brukad energi som omvandlas från t.ex. kol och olja till värme eller elektricitet. Den totala energiförbrukningen beror på en rad olika fak- torer som t.ex. klimat och priset på energi. I detta avsnitt ingår brutto- förbrukningen av energi per capita och energiintensiteten per capita.

Figur 13.17 Bruttoförbrukning av energi per invånare 1972, 1994 och 1996

GJ per capita 350

300

250

200

150

100

Danmark Storbrit. Japan Tyskland Frankrike Nederl.

1972	1994	1996

Sverige

USA

Anm.: Uppgifterna för Danmark exkluderar nettoexport av elkraft.

Källa: IEA 1998 samt Energistyrelsen, Danmark 1998

Sverige och USA utmärker sig genom att energiförbrukningen 1996 var högre än i andra länder. I Sverige liksom i övriga länder har den också ökat jämfört med motsvarande uppgifter för 1972.

Energiintensiteten är en grov indikator på hur effektivt energin ut- nyttjas som anger förhållandet mellan bruttoförbrukningen av energi och BNP. Om energiintensiteten minskar innebär detta att ett land lyc- kas producera lika mycket, samtidigt som energiförbrukningen sjunker.

212

Figur 13.18 Energiintensiteten 1972, 1994 och 1996

MJ per BNP- enhet

20
15
10
5
0
Danmark	Japan	Tyskland Frankrike		Storbrit.	Sverige	Nederl.	USA
		1972	1994	1996

Anm.: Uppgifterna för Danmark anges exkl. nettoexport av elkraft.

Källa: IEA 1998 samt Energistyrelsen, Danmark 1998.

Generellt sett har energiintensiteten minskat i samtliga länder sedan den första oljekrisen under början av 1970-talet. År 1996 var intensite- ten lägst i Danmark och Japan. Sverige ligger på medelnivå; endast i Nederländerna och i USA låg den 1996 högre.

Men det finns stora skillnader mellan länderna när det gäller utnytt- jandet av olika energikällor. I Sverige och Frankrike svarade kärnkraf- ten för drygt 43 %. I Danmark och Japan dominerade oljan (45 respek- tive 54 %). Endast i Sverige hade vattenkraften någon större betydelse.

214

Table 1		Trend in GDP per capita
	1970		1980	1990	1998

1.	Switzerland		USA	Luxembourg	Luxembourg
2.	USA		Switzerland	USA	USA
3.	Luxembourg		Canada	Switzerland	Norway
4.	Sweden		Luxembourg	Canada	Switzerland
5.	Canada		Iceland	Japan	Iceland
6.	France		France	Norway	Denmark
7.	Denmark		Sweden	France	Canada
8.	Australia		Norway	Iceland	Japan
9.	Netherlands		Belgium	Sweden	Belgium
10.	New Zealand		Austria	Austria	Austria
11.	United Kingdom		Netherlands	Denmark	Netherlands
12.	Belgium		Denmark	Belgium	Germany
13.	Germany		Australia	Italy	Australia
14.	Austria		Italy	Finland	Ireland
15.	Italy		Germany	Germany	France
16.	Norway		Japan	Netherlands	Italy
17.	Japan		United	Australia	Finland
			Kingdom
18.	Finland		Finland	United	Sweden
				Kingdom
19.	Iceland		New Zealand	New Zealand	United
					Kingdom
20.	Spain		Spain	Spain	New Zealand
21.	Ireland		Greece	Ireland	Spain
22.	Greece		Ireland	Portugal	Portugal
23.	Portugal		Portugal	Greece	Greece

Source: OECD

This report is the Swedish equivalent of the benchmarking reports produced by the Danish government in 1997 and 1999 entitled A Structural Monitoring System for Denmark and which to date have not been produced in Sweden. These extensive reports are also issued by the finance ministries of the Netherlands and Finland, for example.

With the kind permission and co-operation of the Danish government, we have been able to access the statistical documents on which the Danish reports were based.

The report covers no fewer than twelve different sectors of society: macroeconomic issues, the labour market, industry, foreign trade and investments, taxes, education, research, the IT sector, the

215

infrastructure, health and welfare, social contributions and benefits policy plus environmental and energy issues. Using a total of 155 indicators, Sweden's position is ranked among that of Denmark, the Netherlands, Germany, France, the United Kingdom, the USA and Japan.

It is important to stress early on that this report does not contain any in-depth analyses of the status in the various areas. The idea of the report is to provide information and an introduction or a first step to, hopefully, future Swedish benchmarking.

Important to make comparisons with other countries

Traditional assessments of a country's development entails analysing and comparing current status with past status. If the situation has improved slightly, the government and citizens are satisfied, if the figures are worse then there is dissatisfaction. Since trends are measured in different ways, with long delays and very often poor statistical quality and coverage, it often takes a long time before any deterioration or other deviations can be confirmed and released to the public. Identification of problems is slow and policy changes take time. Benchmarking means that problems can be identified and acted upon at an earlier stage.

Due to the rapid rate of internationalisation, small countries, in particular, are becoming increasingly dependent on trends in the rest of the world. Stiffer competition between countries in the areas of investment, know-how and production make it imperative to identify areas in which the country is lagging behind at an early stage.

National initiatives in, for example, education can have a large effect in comparison to earlier initiatives, but appear relatively small compared to initiatives launched in other countries. A country's relative strengths and weaknesses may only be shown up through different types of benchmarking studies.

The media, increased travel and greater international contact of various kinds provide the public with a greater opportunity to assess whether their own country's trend is faring well against that of other countries. The public, companies and other players in society are to an ever greater extent basing their requirements and goals in relation to the rest of the world rather than on their own country's past trend.

Some problems that receive a lot of focus in national policy can, if compared to other countries, be seen as relative successes. Other problems that attract less attention nationally can be reassessed in line with this type of international comparison.

216

Every country's national policy is a long-term experiment involving the public's prosperity and welfare, albeit carried out with conviction and best intention. Benchmarking makes it possible to discover other countries and their systems and solutions, which might inspire and teach us.

Benchmarking as a concept

Benchmarking has become a popular concept for the systematic comparison of the status and trends of different countries.

An established Swedish translation of the term does not exist. The dictionary (Oxford Advanced Learner’s Dictionary, 3rd ed. 1995) gives the following definition: "an example of something which is used as a standard or point of reference for making comparisons". Current English-Swedish dictionaries ”measure”, ”standard”, ”guideline” and ”point of reference” as translations of the term. Originally, the word meant the mark made in a workbench when measuring different lengths.

What makes benchmarking different from all the other many international comparisons constantly produced by international organisations, research institutes, interest groups and statistical authorities and bodies? A basic difference is that it concerns extensive and systematic comparisons. So, for example, when the health service is compared in different countries, the countries included in the benchmarking study are not just ranked according to one variable but according to several variables that highlight different aspects of the health service.

There are, however, eight principal differences between modern benchmarking studies and other international statistics as listed below.

1.Governments: Benchmarking is compiled by politicians so that the public and their elected representatives can assess the relative status and trend of the country.

2.National objectives: In contrast to international statistical comparisons, benchmarking attempts to compare trends with the country's political objectives.

3.Relevant countries of comparison: Comparison is made with countries that are specifically important in terms of the home country's economic and social development.

217

4.Quantitative analysis: Benchmarking is based totally on quantitative indicators and established key ratios.

5.Trend and status: Benchmarking contains, where possible, both information on the country's relative status as well as the long-term trend.

6.Comprehensive: Benchmarking provides an analysis of several areas using comprehensive measures taken from all available sources. Only by exception is benchmarking based on its own studies.

7.Input and results: Where possible, an attempt is made to analyse the resources used and results obtained.

8.Regularity: To have any meaning, benchmarking must be repeated regularly so that the country can assess whether action taken has resulted in any relative improvements etc.

The structure of the study

The original Danish benchmarking report provided the starting point. Using the same material as a basis, an attempt was made to assess the Swedish status.

Where international statistics are concerned, there is often a long delay. Updates were included from sources published right up to December 1999. After this point, new information appeared in some areas that in part change Sweden's status on several points.

The countries to be included in the comparisons are always a matter of debate. The same countries used in the Danish reports formed the basis, i.e. Denmark, Sweden, the Netherlands, Germany, France, the United Kingdom, the USA and Japan.

Results of the study

By comparing the same countries across different sectors of society within the same context, a rough picture can be built up of the areas in which Sweden is doing well and where we may be lagging behind. Independent international comparisons can always be made with single variables using different countries and with occasional variation. Depending on what is being compared and against what, there is

218

always a resulting picture in which a model in another country is identified which we should either emulate or perhaps show how we are better.

We have refrained from trying to compile a total picture of the situation in our estimation. But we can observe that the results as a whole for Sweden are very good. In no fewer than 67, or 43 , of the total 155 indicators, Sweden is in first or second position. We are about average in 39 % and only appear last or next to last in 18 %. In 26 indicators (17 %), Sweden takes the top position and in 14 indicators (9 %) the bottomposition.

Table 2	Summary of Sweden's status

Area	Above	of	Aver	Below	of	Total
	avera	which	age	avera	which
	ge	no 1		ge	last
Macro economics	3	(3)	3	5	(3)	11
Labour market	7	(3)	11	2	(0)	20
Industry	3	(1)	7	2	(1)	12
Foreign trade	5	(2)	4	0	(0)	9
Taxes	2	(1)	4	2	(1)	8
Education	7	(1)	7	8	(6)	22
R&D	4	(4)	1	1	(1)	6
IT	9	(4)	1	0	(0)	10
Infrastructure	6	(3)	5	0	(0)	11
Health	7	(1)	6	1	(0)	14
Social security	9	(1)	5	1	(1)	15
Envm. & energy	5	(2)	8	4	(1)	17
TOTAL	67	(26)	61	27	(14)	155

A more detailed study (see the table) reveals that the differences between the various societal sectors are great. In the case of foreign trade and investments, the IT sector and infrastructure, we do not come below average in any one single indicator. In the areas of health, social security, distribution of income and the IT sector, Sweden lies above average in most cases.

The majority of indicators in which Sweden is below average are in the macroeconomic area, the education sector and the environment and energy issues. Obviously, these are the areas to pursue further and determine why the situation is as it is. Indicators in the education sector where Sweden occupies last place, show a low number of teaching hours per pupil at primary school level, a low number of 25–34-year- olds with post-sixth form education, a low number of students entering

219

university or college and a low number of graduates from long-term science and technical education. As far as academic training is concerned, we can also observe that only 13.4 % of Swedes between the ages of 25 and 64 have a university qualification, compared to the USA where a quarter of the population have had such education. A closer look at the figures reveals that only 11% of 25–34-year-olds have a university qualification, compared to a full 16% of 45–54-year- olds. Sweden is obviously lagging behind in this area.

This is only one example of the issues that can arise when reading this report. But there is just as much reason to also highlight areas in which we have a leading position. Inflation is lowest in Sweden and employment among women is higher than in any other country. Employment among men, however, is at an average level. Viewed as a whole, the high employment level of the labour force is due in particular to the number of Swedish women in work. In no other country does industry invest so much in research (measured as a proportion of GDP) as in Sweden.

Business tax is lowest in Sweden and the transfer to green taxes has been put in force in Sweden more than in any other country. In the area of IT, we are as a rule number two behind the USA.

The continued work with Swedish benchmarking

It's worth repeating that this report is the first step towards a more constant benchmarking initiative. The Danish government's report of 1997 provided the starting point. Based on the study, the next step in Denmark was to identify the number of areas which required more extensive analysis. An example of extended analysis can be seen in Kvalitet i uddannelsesystemet, (the quality of the education system) a report issued by the Danish ministries for education, labour market, research, economy, industry and finance together with the Prime Minister’s Office.

An observation we made about the Swedish report during the study also affects the international statistics, their applicability and quality as a Swedish basis. We have not made any cost or resource calculations for the work of the Swedish ministries or Swedish authorities for supplying the information. But we can record that the authorities concerned questioned the value of statistics which they themselves had supplied the basis to more than once. Another observation we made was that in a few areas, information about Sweden was missing despite the majority of other countries being able to supply the relevant statistics.

221

Förteckning över ESO:s rapporter

Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) är en kommitté (B 1981:03) under Finansdepartementet.

I Ds-serien har ESO tidigare utgivit följande rapporter

1982

Perspektiv på besparingspolitiken (Ds B 1982:3) Inkomstfördelningseffekter av livsmedelssubventioner (Ds B 1982:7) Perspektiv på budgetunderskottet, del 1. Budgetunderskottens teori

och politik.Statens budgetfinansiering och penningpolitiken (Ds B 1982:9)

Offentliga tjänster på fritids-, idrotts- och kulturområdena (Ds B 1982:10) Ökad produktivitet i offentlig sektor– en studie av de allmänna domstolarna

(Ds B 1982:11)

1983

Staten och kommunernas expansion– några olika styrmedel (Ds Fi 1983:3)

Enhetligt barnstöd? (Ds Fi 1983:6)

Perspektiv på budgetunderskottet, del 2.Fördelningseffekter av budgetunder- skott. Hushållsekonomi och budgetunderskott (Ds Fi 1983:7)

Minskad produktivitet i offentlig sektor– en studie av PRV(Ds Fi 1983:18)

Driver subventioner upp kostnader? –prisbildningseffekter av statligt stöd (Ds Fi 1983:19)

Administrationskostnader för några transfereringar (Ds Fi 1983:22) Generellt statsbidrag till kommuner– modellskisser (Ds Fi 1983:26) Produktivitet i privat och offentlig tandvård (Ds Fi 1983:27)

Perspektiv på budgetunderskottet, del 3.Budgetunderskott, portföljval och tillgångsmarknader. Modellsimuleringar av offentliga besparingar m.m. (Ds Fi 1983:29)

Fördelningseffekter av kommunal barnomsorg (Ds Fi 1983:30) Administrationskostnader för våra skatter (Ds Fi 1983:32)

1984

Vem utnyttjar den offentliga sektorns tjänster? (Ds Fi 1984:2)

Perspektiv på budgetunderskottet, del 4. Budgetunderskott, utlandsupplåning och framtida konsumtionsmöjligheter. Budgetunderskott, efterfrågan och inflation (Ds Fi 1984:3)

Konstitutionella begränsningar i riksdagens finansmakt– behov och tänkbara utformningar (Ds Fi 1984:7)

Är subventioner effektiva? (Ds Fi 1984:8)

Marginella expansionsstöd – ekonomiska och administrativa effekter (Ds Fi 1984:12)

Transfereringar och inkomstskatt samt hushållens materiella standard

(Ds Fi 1984:17)

Parlamentet och statsutgifterna – hur finansmakten utövas i nio länder (Ds Fi 1984:18)

222

Återkommande kostnads- och prestationsjämförelser– en metod att främja effektiviteten i offentlig tjänsteproduktion (Ds Fi 1984:19)

1985

Statsskuldräntorna och ekonomin– effekter på inkomst- och förmögenhetsför- delningen samt på den samlade efterfrågan i samhället (Ds Fi 1985:2)

Produktions-, kostnads- och produktivitetsutveckling inom offentligt bedriven hälso- och sjukvård 1960-1980 (Ds Fi 1985:3)

Produktions-, kostnads- och produktivitetsutveckling inom den sociala sektorn 1970 - 1980 (Ds Fi 1985:4)

Transfereringar mellan den förvärvsarbetande och den äldre generationen

(Ds Fi 1985:5)

Frivilligorganisationer – alternativ till den offentliga sektorn? (Ds Fi 1985:6) Organisationer på gränsen mellan privat och offentlig sektor– förstudie

(Ds Fi 1985:7)

Produktions-, kostnads- och produktivitetsutveckling inom vägsektorn

(Ds Fi 1985:9)

Skatter och arbetsutbud (Ds Fi 1985:10)

Sociala avgifter – problem och möjligheter inom färdtjänst och hemtjänst

(Ds Fi 1985:11)

Egen regi eller entreprenad i kommunal verksamhet– möjligheter, problem och erfarenheter (Ds Fi 1985:12)

1986

Produktions-, kostnads- och produktivitetsutveckling inom armén och flygvapnet (Ds Fi 1986:1)

Samhällsekonomiskt beslutsunderlag– en hjälp att fatta beslut (Ds Fi 1986:2)

Effektivare sjukvård genom bättre ekonomistyrning(Ds Fi 1986:3) Effekter av statsbidrag till kommuner (Ds Fi 1986:7) Byråkratiseringstendenser i Sverige (Ds Fi 1986:8)

Svensk inkomstfördelning i internationell jämförelse (Ds Fi 1986:12)

Offentliga tjänster – sökarljus mot produktivitet och användare

(Ds Fi 1986:13)

Kostnader och resultat i grundskolan– en jämförelse av kommuner (Ds Fi 1986:14)

Regleringar och teknisk utveckling (Ds Fi 1986:15)

Socialbidrag. Bidragsmottagarna: antal och inkomster.Socialbidragen i bidragssystemet (Ds Fi 1986:16)

Produktions-, kostnads- och produktivitetsutveckling inom den offentligt finansierade utbildningssektorn 1960 - 1980 (Ds Fi 1986:17)

Offentliga utgifter och sysselsättning (Ds Fi 1986:29)

1987

Att leva på avgifter – vad innebär en övergång till avgiftsfinansiering? (Ds Fi 1987:2)

Vägar ut ur jordbruksprisregleringen– några idéskisser (Ds Fi 1987:4)

Kvalitetsutvecklingen inom den kommunalaäldreomsorgen 1970 - 1980

(Ds Fi 1987:6)

Produktkostnader för offentliga tjänster– med tillämpningar på kulturområdet (Ds Fi 1987:10)

Integrering av sjukvård och sjukförsäkring (Ds Fi 1987:11)

223

1988

Kvalitetsutvecklingen inom den kommunala barnomsorgen(Ds 1988:1)

Från patriark till part – spelregler och lönepolitik för staten som arbetsgivare (Ds 1988:4)

Produktivitetsutvecklingen i kommunal barnomsorg 1981-1985(Ds 1988:5) Prestationer och belöningar i offentlig förvaltning (Ds 1988:18) Subventioner i kritisk belysning (Ds 1988:28)

Hur stor blev tvåprocentaren? Erfarenheter från en besparingsteknik (Ds 1988:34)

Effektiv realkapitalanvändning i kommuner och landsting (Ds 1988:51) Alternativ i jordbrukspolitiken (Ds 1988:54)

Kvalitet och kostnader i offentlig tjänsteproduktion(Ds 1988:60)

Vad kan vi lära av grannen? Det svenska pensionssystemet i nordisk belysning (Ds 1988:68)

1989

Hur man mäter sjukvård– exempel på kvalitets- och effektivitetsmätning (Ds 1989:4)

Lönestrukturen och den "dubbla obalansen" –en empirisk studie av löneskillnader mellan privat och offentlig sektor (Ds 1989:8)

Beställare-utförare – ett alternativ till entreprenad i kommuner (Ds 1989:10) Vad ska staten äga? De statliga företagen inför 90-talet (Ds 1989:23)

Statsbidrag till kommuner: allt på en check eller lite av varje?

En jämförelse mellan Norge och Sverige (Ds 1989:26)

Produktivitetsmätning av folkbibliotekensutlåningsverksamhet (Ds 1989:42) Bostadsstödet – alternativ och konsekvenser (Ds 1989:47)

Kommunal förmögenhetsförvaltning i förändring: citykommunerna Stockholm, Göteborg och Malmö (Ds 1989:56)

Hur ska vi få råd att bli gamla? (Ds 1989:59) Arbetsmarknadsförsäkringar (Ds 1989:68)

1990

Bostadskarriären som förmögenhetsmaskin (Ds 1990:29) Skola? Förskola? Barnskola! (Ds 1990:31)

Statens dolda kapital. Aktivt ägande: exemplet Vattenfall (Ds 1990:36) Sjukvårdskostnader i framtiden– vad betyder åldersfaktorn? (Ds 1990:39)

Läkemedelsförmånen (Ds 1990:81)

1991

Målstyrning och resultatuppföljning i offentlig förvaltning (Ds 1991:19) Metoder i forskning om produktivitet och effektivitetmed tillämpningar på

offentlig sektor (Ds 1991:20)

Vad kostar det? Prislista för statliga tjänster (Ds 1991:26)

Det framtida pensionssystemet– två alternativ (Ds 1991:27) Skogspolitik för ett nytt sekel (Ds 1993:31)

Prestationsbaserad ersättning i hälso- och sjukvården– vad blir effekterna? (Ds 1991:49)

Ostyriga projekt – att styra och avstyra stora kommunala satsningar (Ds 1991:50)

Marginaleffekter och tröskeleffekter – barnfamiljerna och barnomsorgen

(Ds 1991:66)

SJ, Televerket och Posten – bättre som bolag? (Ds 1991:77)

1992

Skatteförmåner och särregler i inkomst- och mervärdeskatten(Ds 1992:6) Frihandeln ett hot mot miljöpolitiken – eller tvärtom? (Ds 1992:12)

224

Växthuseffekten – slutsatser för jordbruks-, energi- och skattepolitiken (Ds 1992:15)

Fattigdomsfällor (Ds 1992:25)

Vad vill vi med socialförsäkringarna? (Ds 1992:26) Statliga bidrag – motiv, kostnader, effekter? (Ds 1992:46)

Hur bra är vi? Den svenska arbetskraftens kompetens i internationell belysning (Ds 1992:83)

Slutbudsmetoden – ett sätt att lösa tvister på arbetsmarknaden utan konflikt

(Ds 1992:88)

Kommunerna som företagsägare – aktiv koncernledning i kommunal regi

(Ds 1992:111)

Press och ekonomisk politik –tre fallstudier (Ds 1992:124)

Statsskulden och budgetprocessen (Ds 1992:126)

1993

Presstödets effekter – en utvärdering (Ds 1993:20)

Hur välja rätt investeringar i transportinfrastrukturen? (Ds 1993:22)

Lönar sig förebyggande åtgärder? Exempel från hälso- och sjukvården och trafiken (Ds 1993:37)

Social Security in Sweden and Other European Countries – Three Essays (Ds 1993:51)

Idrott åt alla? – Kartläggning och analys av idrottsstödet (Ds 1993:58)

1994

Att rädda liv – Kostnader och effekter (Ds 1994:14)

Varför kulturstöd? – Ekonomisk teori och svensk verklighet (Ds 1994:16)

Kvalitets- och produktivitetsutvecklingen i sjukvården 1960 - 1992

(Ds 1994:22)

Kvalitet och produktivitet – Teori och metod för kvalitetsjusterade produktivitetsmått (Ds 1994:23)

Den offentliga sektorns produktivitetsutveckling 1980-1992 (Ds 1994:24)

Det offentliga stödet till partierna – Inriktning och omfattning (Ds 1994:31) Den svenska insolvensrätten – Några förslag till förbättringar inom

konkurshanteringen m.m. (Ds 1994:37)

Budgetunderskott och statsskuld– Hur farliga är de? (Ds 1994:38) Bensinskatteförändringars effekter(Ds 1994:55)

Skolans kostnader, effektivitet och resultat– En branschstudie (Ds 1994:56) Den offentliga sektorns produktivitetsutveckling 1980 - 1992. Bilagor

(Ds 1994:71)

Valfrihet inom skolan – Konsekvenser för kostnader, resultat och segregation (Ds 1994:72)

En Social Försäkring (Ds 1994:81) Fördelningseffekter av offentliga tjänster (Ds 1994:86)

Nettokostnader för transfereringar i Sverige och några andra länder

(Ds 1994:133)

Skatter och socialförsäkringar över livscykeln– En simuleringsmodell (Ds 1994:135)

En effektiv försvarspolitik? – Fredsvinst, beredskap och återtagning (Ds 1994:138)

225

1995

Försvarets kostnader och produktivitet(Ds 1995:10) Företagsstödet – Vad kostar det egentligen? (Ds 1995:14)

Hushållning med knappa naturresurser– Exemplen allemansrätten, fjällen och skotertrafik i naturen (Ds 1995:15)

Vad blev det av de enskilda alternativen?En kartläggning av verksamheten inom skolan, vården och omsorgen (Ds 1995:25)

Kostnader, produktivitet och måluppfyllelse för Sveriges Television AB

(Ds 1995:31)

Hushållning med knappa naturresurser– Exemplet sportfiske (Ds 1995:47) Invandring, sysselsättning och ekonomiska effekter(Ds 1995:68) Generationsräkenskaper(Ds 1995:70)

Kapitalets rörlighet – Den svenska skatte- och utgiftsstrukturen i ett integrerat Europa (Ds 1995:74)

1996

Hur effektivt är EU:s stöd till forskning och utveckling? –

En principdiskussion (Ds 1996:8)

Reglering som spel – Universiteten som förebild för offentliga sektorn?

(Ds 1996:18)

Nästa steg i telepolitiken (Ds 1996:29)

Kan myndigheter utvärdera sig själva? (Ds 1996:36)

Novemberrevolutionen – Om rationalitet och makt i beslutet attavreglera kreditmarknaden 1985 (Ds 1996:37)

Samhällets stöd till barnfamiljerna i Europa(Ds 1996:49) Kommunerna och decentraliseringen– Tre fallstudier (Ds 1996:68)

1997

Jordbruksstödet – efter Sveriges EU-inträde (Ds 1997:46)

Egenföretagande och manna från himlen(Ds 1997:71) Lönar sig arbete? (Ds 1997:73)

Ramar, regler, resultat - vem bestämmer över statens budget(Ds 1997:79)

Fisk och Fusk - Mål, medel och makt i fiskeripolitiken (Ds 1997:81)

1998

Vad kostar en ren? En ekonomisk och politisk analys (Ds 1998:8) Kommuner Kan! Kanske !- Om kommunal välfärd i framtiden (Ds 1998:15) Arbetsförmedlingarna - Mål och drivkrafter (Ds 1998:16)

Att se till eller titta på - om tillsynen inom miljöområdet (Ds 1998:50)

Regeringskansliet inför 2000-talet - rapport från ett ESO-seminarium (Ds 1998:56)

Kommittéerna och Bofinken- Kan en kommitté se ut hur som helst? (Ds 1998:57)

Staten och bolagskapitalet - om aktiv styrning av statliga bolag (Ds 1998:64)

1999

Med backspegeln som kompass- om stabiliseringspolitiken som läroprocess (Ds 1999:9)

Rapport från ett ESO-seminarium - Med backspegeln som kompass (Ds 1999:27) Att ta sig ton - om svensk musikexport 1974-1999 (Ds 1999:28)

Bostad sökes - en ESO-rapport om de hemlösa i folkhemmet (Ds 1999:46) Att reda sig själv - en ESO-rapport om rederier och subventioner (ds 1999:47) Att snubbla in i framtiden - en ESO-rapport om statliga utveckling och

avveckling (Ds 1999:49)

Regionalpolitiken - en ESO-rapport om tro och vetande (Ds 1999:50)

Samhällets stöd till de äldre i Europa (Ds 1999:61)

18
Tabell 1.1	Utvecklingen av BNP per capita	20
Tabell 12.1	Arbetslöshetsersättningens maxtid 1994	180
Tabell 12.2	Föräldraförsäkringen: ersättningsnivåer
	och maxlängd 1995	180
Tabell 13.1	Hantering av hushållsavfall	204

Figur 8.8	Antalet internationella patent per 100 000
	invånare 1995