sou 2000 46

Till statsrådet och chefen för

Finansdepartementet

Genom beslut den 18 december 1997 bemyndigade regeringen stats- rådet Thomas Östros att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att se över förfarandereglerna för punktskatter m.m.

Till särskild utredare förordnades den 20 januari 1998 kammarrätts- lagmannen Per Anders Lindgren.

Sakkunnig i utredningen har varit finansrådet Carl Gustav Fernlund (från december 1998).

Som experter har medverket skatterevisorn Olof Andrén (från de- cember 1998), kammarrättsassessorn Petter Classon, departementssek- reteraren Monica Falck, kanslirådet Johan Montelius, förste tullinspektö- ren Kenneth Persson (till januari 1999), direktören Gunnar Rabe, de- partementsrådet Marianne Svanberg (till december 1998), kammarrätt- sassessorn Monika Wendleby och kanslirådet Susanne Åkerfeldt (från december 1998).

Kammarrättsassessorn Rolf Bohlin har varit sekreterare i utredning-

en.

Utredningen, som arbetat under namnet 1998 års punktskatte- utredning, överlämnar härmed sitt slutbetänkande Punktskatterna, Re- formerade betalningsregler m.m. (SOU 2000:46). Utredningens arbete är därmed avslutat.

Särskilt yttrande avseende vissa delfrågor har lämnats av experterna Monika Wendleby och Olof Andrén. Yttrandet har fogats till betänkan- det.

Stockholm i maj 2000

Per Anders Lindgren

/Rolf Bohlin

SOU 2000:46

Innehåll

Förkortningar ...................................................................................		13
Sammanfattning ................................................................................		15
1 Författningsförslag ........................................................................		19
1.1	Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563)
	om tobaksskatt .............................................................	19
1.2	Förslag till förordning om ändring i förordningen (1994:1613)
	om tobaksskatt .............................................................	33
1.3	Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1564)
	om alkoholskatt.............................................................	36
1.4	Förslag till förordning om ändring i förordningen (1994:1614)
	om alkoholskatt.............................................................	51
1.5	Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt
	på energi......................................................................	55
1.6	Förslag till förordning om ändring i förordningen (1994:1784)
	om skatt på energi ........................................................	79
1.7	Förslag till lag om ändring i lagen (1984:409) om skatt
	på gödselmedel.............................................................	83
1.8 Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen
	(1997:483) ....................................................................	85
1.9	Förslag till lag om ändring i lagen (1978:880)
	om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter .......	105
1.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:613)
	om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider
	vid energiproduktion....................................................	106
1.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:266) om skatt
	på annonser och reklam ..............................................	115
1.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:435)
	om överlastavgift ........................................................	117
1.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:820) om skatt
	på spel.......................................................................	118
1.14 Förslag till lag om ändring i bilskrotningslagen (1975:343) ......		119
1.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1978:69)
	om försäljningsskatt på motorfordon.............................	120

6 Innehåll

SOU 2000:46

1.16	Förslag till lag om ändring i lagen (1982:349) om återvinning
	av dryckesförpackningar av aluminium.........................	121
1.17	Förslag till lag om ändring i lagen (1984:410) om skatt
	på bekämpningsmedel.................................................	122
1.18	Förslag till lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning
	vid återbetalning av skatter och avgifter .......................	123
1.19 Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen
	(1988:327) ..................................................................	125
1.20	Förslag till lag om ändring i tullregisterlagen (1990:137).........	130
1.21	Förslag till lag om ändring i lagen (1990:661)
	om avkastningsskatt på pensionsmedel.........................	131
1.22	Förslag till lag om ändring i lagen (1990:1427) om
	särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m............	133
1.23	Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1482)
	om lotteriskatt.............................................................	134
1.24	Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1483) om skatt
	på vinstsparande m.m. ................................................	135
1.25	Förslag till lag om ändring i lagen (1992:72)
	om koncessionsavgift på televisionens område ..............	136
1.26	Förslag till lag om ändring i lagen (1993:891) om
	indrivning av statliga fordringar ....................................	138
1.27	Förslag till lag om ändring i lagen (1994:466) om
	särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet.........	140
1.28	Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1565)
	om beskattning av viss privatinförsel............................	142
1.29	Förslag till lag om ändring i lagen (1995:439)
	om beskattning, förtullning och folkbokföring
	under krig eller krigsfara m.m. .....................................	143
1.30	Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1667) om skatt
	på naturgrus ...............................................................	144
1.31	Förslag till lag om ändring i lagen (1998:189)
	om förhandsbesked i skattefrågor ................................	145
1.32	Förslag till lag om ändring i lagen (1998:506) om
	punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror,
	tobaksvaror och mineraloljeprodukter ...........................	146
1.33	Förslag till lag om ändring i lagen (1999:446)
	om proviantering av fartyg och luftfartyg......................	151
1.34	Förslag till lag om ändring i lagen (1999:673) om skatt
	på avfall.....................................................................	153
1.35 Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen
	(1999:1229) ................................................................	155
1.36	Förslag till lag om upphävande av lagen (1994:1704)
	om lageravgift på vissa jordbruksprodukter ...................	156

SOU 2000:46

Innehåll 7

1.37 Förslag till lag om ändring i lagen (2000:000) om skatt
	på termisk effekt i kärnkraftsreaktorer .........................	157
2 Utredningens uppdrag och arbete ..............................................		159
2.1	Utredningens direktiv ...........................................................	159
2.2	Utredningens arbete ............................................................	160
2.3	Framställningar....................................................................	160
3 De harmoniserade punktskatterna .............................................		161
3.1 Inledning.............................................................................		161
3.2	Centrala begrepp i cirkulationsdirektivet................................	161
3.3	Huvudprinciper för beskattningsförfarandet...........................	162
3.4	Framställning, bearbetning, lagring och flyttning
	av skattepliktiga varor .................................................	163
3.5	Krav på dokument...............................................................	163
3.6	Avvikelser från suspensionsordningen...................................	163
3.7	Huvuddragen i den svenska lagstiftningen .............................	164
3.7.1 Allmänt............................................................................		164
3.7.2 Upplagshavare .................................................................		164
3.7.3 Varumottagare .................................................................		165
3.7.4 Skatterepresentant............................................................		166
3.7.5 Yrkesmässig införsel av varor som släppts för konsumtion
	i annat EU-land ..........................................................	166
4 Skattskyldighetens inträde för upplagshavare m.m. ..................		167
4.1	Skattskyldighetens inträde enligt cirkulationsdirektivet ............	167
4.2	Transport av skattepliktiga varor mellan medlemsländerna......	168
4.3	Skattskyldighetens inträde enligt svenska regler .....................	169
4.4	Särskilt om leveransbegreppet..............................................	170
4.5	Kontakter med branschorganisationer ...................................	171
4.5.1 Inledning ..........................................................................		171
4.5.2 Särskilt om oljebranschen..................................................		171
4.6 Överväganden.....................................................................		172
4.7	Utredningens förslag............................................................	175
4.8	Bokföringsregler för upplagshavaren.....................................	178
5 Godkännande av upplagshavare .................................................		181
5.1 Inledning.............................................................................		181
5.2	Dagens tillämpning ..............................................................	182
5.3	Fördelningen av upplagshavare för bränslen ..........................	182
5.4	Utredningens bedömning......................................................	183
6 Skattefri användning....................................................................		185
6.1 Dagens försäkranssystem....................................................		185
6.1.1 Inledning ..........................................................................		185
6.1.2 Användningsområden där inköp mot försäkran kan ske .......		186

8 Innehåll

SOU 2000:46

6.1.3 Omfattningen av dagens system ........................................	188
6.1.4 Kopplingen mellan upplagshavarens skattefrihet
och försäkran.............................................................	189
6.1.5 Riksskatteverkets föreskrifter och rekommendationer .........	190
6.1.6 Leveranser i flera led........................................................	190
6.1.7 Vilken status har försäkran? ..............................................	191
6.1.8 Vilka kontroller skall upplagshavaren göra? ........................	191
6.1.9 Kan upplagshavaren bli skattskyldig trots försäkran? ...........	193
6.2 Försäkranssystemet i förhållande till alkohol-
och mineraloljedirektiven.............................................	194
6.3 Är försäkranssystemet EU-neutralt?.....................................	195
6.4 Överväganden.....................................................................	197
6.5 Utredningens förslag............................................................	198
6.5.1 Ett nytt system införs för skattefria inköp ...........................	198
6.5.2 Upplagshavarens rätt till avdrag vid skattefri försäljning.......	201
6.5.3 Särskilda bokföringsregler .................................................	202
6.5.4 Återkallelse av godkännande .............................................	202
6.5.5 Förbrukning av bränslen i skepp och flygplan......................	204
7 Säkerheter vid import och export m.m.......................................	209
7.1 Transportsäkerhet ...............................................................	209
7.1.1 Dagens regler om transportsäkerhet...................................	209
7.1.2 Utredningens förslag.........................................................	209
7.2 Oklarheter kring artikel 5.2...................................................	210
8 Punktskatterna och skattekontosystemet..................................	211
8.1 Inledning.............................................................................	211
8.2 Skattebetalningslagen...........................................................	211
8.2.1 Inledning ..........................................................................	211
8.2.2 Skattedeklaration ..............................................................	212
8.2.3 Redovisningsperioder samt registrering av redovisade
och inbetalade belopp..................................................	212
8.2.4 Skattekontots princip .........................................................	213
8.2.5 Skattekontots fördelar .......................................................	214
8.2.6 Avstämning av skattekonto................................................	214
8.2.7 Inbetalning av deklarerade belopp ......................................	215
8.2.8 Räntor .............................................................................	215
8.2.9 Företrädaransvar ..............................................................	216
8.3 Överväganden.....................................................................	216
8.4 Utredningens förslag............................................................	217
8.4.1 Punktskatterna inordnas i skattekontosystemet....................	217
8.4.2 Redovisning av punktskatterna...........................................	219
8.4.3 Redovisning av skattepliktiga händelser ..............................	220
8.4.4 Utökade möjligheter till revision .........................................	221
8.4.5 Förseningsavgift ...............................................................	222

SOU 2000:46

Innehåll 9

8.4.6 Skönsbeskattning ..............................................................	223
8.4.7 Miljöavgift vid utsläpp av kväveoxider
vid energiproduktion....................................................	224
9 Övriga frågor...............................................................................	225
9.1 Inledning.............................................................................	225
9.2 Import av produkter som innehåller alkohol............................	225
9.3 Ledsagardokument vid import...............................................	227
9.4 Tredjemansrevision i återbetalningsärenden...........................	228
9.5 Ändrade regler för import av andra bränslen än mineraloljor ...	229
9.6 Skattefrihet för alkoholvaror som förstörts hos
Systembolaget............................................................	230
9.7 Avdrag för kundförluster......................................................	231
9.8 Begreppet ”för in eller tar emot” ..........................................	231
10 Ikraftträdande och övergångsregler.........................................	233
10.1 Ikraftträdande ...................................................................	233
10.2 Övergångsregler................................................................	233
10.2.1 Skattekontosystemet .......................................................	233
10.2.2 Skattefria inköp av alkohol...............................................	234
11 Effekter och finansiering ...........................................................	235
12 Författningskommentar.............................................................	237
12.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1563)
om tobaksskatt ...........................................................	237
12.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1564)
om alkoholskatt...........................................................	243
12.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt
på energi....................................................................	246
12.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:409) om skatt
på gödselmedel...........................................................	257
12.5 Förslaget till lag om ändring i skattebetalningslagen
(1997:483) ..................................................................	257
12.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1978:880)
om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter .......	264
12.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:613) om miljöavgift
på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion.............	264
12.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1972:266) om skatt på
annonser och reklam...................................................	269
12.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1972:435)
om överlastavgift ........................................................	269
12.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (1972:820) om skatt
på spel.......................................................................	270

12.11 Förslaget till lag om ändring i bilskrotningslagen (1975:343) . 270

10 Innehåll

SOU 2000:46

12.12	Förslaget till lag om ändring i lagen (1978:69)
	om försäljningsskatt på motorfordon.............................	270
12.13	Förslaget till lag om ändring i lagen (1982:349) om
	återvinning av dryckesförpackningar av aluminium........	271
12.14 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:410) om skatt
	på bekämpningsmedel.................................................	271
12.15	Förslaget till lag om ändring i lagen (1985:146)
	om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter...	271

12.16Förslaget till lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327) 272

12.17Förslaget till lag om ändring i tullregisterlagen

	(1990:137) ..................................................................	273
12.18	Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:661)
	om avkastningsskatt på pensionsmedel.........................	273
12.19	Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:1427)
	om särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m. .....	273
12.20	Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1482)
	om lotteriskatt.............................................................	274
12.21	Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1483) om
	skatt på vinstsparande m.m. ........................................	274
12.22	Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:72)
	om koncessionsavgift på televisionens område ..............	274
12.23	Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:891)
	om indrivning av statliga fordringar...............................	275
12.24	Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:466)
	om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet...	275
12.25	Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1565)
	om beskattning av viss privatinförsel............................	275
12.26	Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:439) om
	beskattning, förtullning och folkbokföring under krig eller
	krigsfara m.m. ............................................................	276
12.27	Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1667) om
	skatt på naturgrus .......................................................	276
12.28	Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:189)
	om förhandsbesked i skattefrågor ................................	276
12.29	Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:506) om
	punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror,
	tobaksvaror och mineraloljeprodukter ...........................	276
12.30	Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:446)
	om proviantering av fartyg och luftfartyg......................	278
12.31 Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:673) om skatt
	på avfall.....................................................................	278

SOU 2000:46

Innehåll 11

12.32		Förslaget till lag om ändring i inkomstskattelagen
		(1999:1229) ................................................................	278
12.33		Förslaget till lag om upphävande av lagen (1994:1704)
		om lageravgift på vissa jordbruksprodukter ...................	278
12.34		Förslaget till lag om ändring i lagen (2000:000) om skatt
		på termisk effekt i kärnkraftsreaktorer .........................	279
Bilaga 1	Kommittédirektiv ...........................................................		283
Bilaga 2	Särskilt yttrande ..............................................................		291
Bilaga 3	Paragrafregister..............................................................		299

12 Innehåll

SOU 2000:46

Förkortningar

Cirkulationsdirektivet	Rådets direktiv 92/12/EEG av den 25
	februari 1992 om allmänna regler för
	punktskattepliktiga varor och om inne-
	hav, flyttning och övervakning av så-
	dana varor (EGT nr L 076, 23.3.1992
	s. 1, Celex 392L0012)
EGT	Europeiska gemenskapernas officiella
	tidning
LAS	Lagen (1994:1564) om alkoholskatt
LSE	Lagen (1994:1776) om skatt på energi
LPP	Lagen (1984:151) om punktskatter och
	prisregleringsavgifter
LTS	Lagen (1994:1563) om tobaksskatt
Privatinförsellagen	Lagen (1994:1565) om beskattning av
	privatinförsel av alkoholdrycker och
	tobaksvaror från land som är medlem i
	Europeiska unionen
SOU	Statens offentliga utredningar
SPI	Svenska Petroleuminstitutet

14 Innehåll

SOU 2000:46

Sammanfattning 15

Sammanfattning

Uppdraget

Utredningens huvuduppgift är att se över förfarandereglerna för punkt- skatter och översynen skall koncentreras till de harmoniserade punkt- skatterna. En kartläggning skall ske av hur lagstiftningen har tillämpats sedan den 1 januari 1995, då Sverige blev medlem i EU, och mot bak- grund av erfarenheterna från tillämpningen skall behov av ändrad la g- stiftning övervägas. I uppdraget ingår även att göra en allmän översyn av lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter, LPP, och att i detta sammanhang undersöka om punktskatterna kan inordnas i skattekonto- systemet och i sådant fall föreslå nödvändiga lagändringar.

Skattskyldighetens inträde för upplagshavare m.m.

Gemensamma regler inom unionen för förfarandet vid beskattningen av tobaks- och alkoholvaror samt mineraloljeprodukter finns i det s.k. cir- kulationsdirektivet. Reglerna innebär i princip att punktskattepliktiga va- ror skall kunna cirkulera fritt mellan länderna, att beskattning skjuts upp tills varorna når den slutliga konsumenten och att beskattningen sker i konsumtionslandet. Huvudaktörer i detta system är upplagshavarna. Dessa skall godkännas av medlemsländerna och upplagshavarnas till- verkning, bearbetning och lagring av skattepliktiga varor skall ske på speciellt godkända platser, skatteupplag.

Reglerna om skattskyldighetens inträde för upplagshavare har i vissa fall visat sig medföra tillämpningsproblem. I synnerhet gäller det några civilrättsliga begrepp som inte stämmer överens med hur reglerna inom gemenskapen är utformade. Utredningen lämnar förslag som innebär att skattskyldighetens inträde görs mer beroende av var varorna fysiskt befinner sig. Skattskyldigheten skall inträda i följande situationer.

·Varorna förs ut från ett skatteupplag utan att därefter tas om hand av en upplagshavare eller av en varumottagare i ett annat medle m- sland.

·Varorna tas emot från en annan upplagshavare eller importeras utan att föras till ett skatteupplag.

16 Sammanfattning

SOU 2000:46

·Varorna tas i anspråk i upplaget eller försvinner därifrån på grund av t.ex. svinn eller stöld.

·Upplagshavaren får sitt godkännande som upplagshavare eller av skatteupplag återkallat.

Den normala handeln med tobak, alkohol och mineraloljor kommer inte nämnvärt att påverkas av förslagen. Redovisningen av skatten kan i de flesta situationer, liksom i dag, ske på grundval av den normala affärs- bokföringen.

Upplagshavarna åläggs, enligt vad som föreskrivs i cirkulationsdirek- tivet, att för varje skatteupplag ha en lagerbokföring.

Beträffande godkännande av upplagshavare och skatteupplag finner utredningen inte anledning att föreslå några ändrade regler förutom en smärre justering i lagen om tobaksskatt och lagen om alkoholskatt som gör att den som endast importerar varor för att därefter exportera dem, inte skall godkännas som upplagshavare.

Skattefri förbrukning

För såväl alkoholvaror som bränslen finns användningsområden där för- brukningen är skattefri, för bränslen kan även reducerad skatt före- komma. Denna skattefrihet åstadkoms i vissa fall genom att förbrukaren lämnar en försäkran till den som levererar varorna att varorna skall an- vändas för ett speciellt ändamål.

Detta system med inköp av alkoholvaror och bränslen mot försäkran har stora brister. Det gäller framför allt möjligheterna till kontroll. Sys- temet är också uppbyggt på ett sätt som gör att beskattningsmyndighe- ten har mycket liten kännedom om vilka som hanterar varorna.

Utredningen förslår att den nuvarande ordningen ersätts med ett system där skattefria inköp förutsätter att köparen är godkänd av be- skattningsmyndigheten som skattebefriad förbrukare. Endast den som med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämplig skall kunna godkännas. Vidare måste användningen av de skattebefriade varorna vara betydande, vilket innebär att skattebefri- elsen skall uppgå till minst 15 000 kr per år. Ett krav på lagerbokföring för förbrukaren införs. Upplagshavares och andra skattskyldigas rätt till avdrag i systemet förutsätter att varorna tas emot av en skattebefriad förbrukare.

Beskattningsmyndigheten får återkalla ett godkännande om förut- sättningarna för godkännandet inte längre finns eller om varorna an- vänds för annat ändamål än vad som angivits i beslutet om godkännan- de. Vidare får godkännandet återkallas om bokföringen inte är utformad

SOU 2000:46

Sammanfattning 17

på ett tillfredsställande sätt eller om den som godkänts inte medverkar vid kontroll av verksamheten.

Systemet med godkännande fungerar dock inte fullt ut när det gäller bränslen som förbrukas i skepp och flygplan. I många fall befinner sig skeppen eller flygplanen i Sverige under mycket kort tid och det går inte att administrera skattefria leveranser för dessa om leveranserna först förutsätter ett godkännande från beskattningsmyndigheten. Skattefri försäljning skall därför kunna ske utan godkännande. När det gäller le- veranser till flygplan ges regeringen rätt att föreskriva att sådana leve- ranser endast får ske på vissa flygplatser.

Punktskatterna och skattekontosystemet

Utredningen konstaterar att det finns ett uttalat önskemål från regering- en om att även punktskatterna skall inordnas i skattebetalningslagens skattekontosystem. Skattekontot innebär ett flertal fördelar för såväl skattemyndigheterna som för de enskilda och dessa fördelar gör sig också gällande om punktskatterna kommer med i systemet. Reglerna i LPP och skattebetalningslagen är i mycket hög utsträckning identiska eller nästan identiska. Utredningen föreslår därför att LPP upphävs och att även förfarandet för punktskatterna regleras i skattebetalningslagen. Tidpunkterna för redovisning och betalning av punktskatterna samord- nas med de tider som gäller för nuvarande skatter och avgifter i skatte- kontosystemet. Det innebär att punktskatterna skall redovisas och beta- las några dagar senare än vad som gäller i dag.

I detta sammanhang föreslås också att revision skall kunna göras hos den som har ansökt om godkännande som upplagshavare eller registre- rad varumottagare enligt tobaks-, alkohol- och energiskattelagarna samt hos sådan skatterepresentant som en distansförsäljare skall utse enligt dessa lagar. Revision skall även få ske för kontroll av skatteupplag. Vi- dare föreslås vissa smärre justeringar av förseningsavgiften.

Övriga förslag

Utredningen lämnar också förslag på följande punkter.

·Mot bakgrund av vad som föreskrivs i cirkulationsdirektivet införs ett krav på transportsäkerhet vid export i tobaks-, alkohol- och energis- kattelagarna. För att göra reglerna om transportsäkerhet mer enhet- liga införs även krav på transportsäkerhet vid import.

·Undantag från skatteplikt skall gälla för alkoholinnehållet i vissa i gemenskapsrätten angivna produkter. Detta för att göra det möjligt att importera produkterna utan skatt.

18 Sammanfattning

SOU 2000:46

·För alkohol i halvfabrikat görs vissa justeringar för att skattefriheten bättre skall stämma överens med vad som anges i gemenskapsrät- ten.

·Kravet på att ledsagardokument skall upprättas vid import slopas.

·Det skall vara möjligt att besluta om s.k. tredjemansrevision i ären- den om återbetalning enligt lagarna om tobaksskatt, alkoholskatt, skatt på energi och skatt på gödselmedel.

Ikraftträdande

Förberedelsearbetet med att inordna punktskatterna i skattekontosyste- met är av sådan omfattning att de föreslagna ändringarna kan träda i kraft först den 1 januari 2003. Även om LPP föreslås upphävd kommer den att övergångsvis gälla för händelser som inträffar före den 1 januari 2003. För övriga ändringar gäller den 1 juli 2001 som ikraftträdandetid- punkt.

Finansiering

Vid övergången till skattekontosystemet kommer, enligt utredningens förslag, betalningen av punktskatterna att senareläggas någon dag. Det innebär ränteförluster för staten. Den totala kostnaden kan beräknas till 45 miljoner kr. Vidare kommer beskattningsmyndighetens arbete med att hantera det nya systemet för skattebefriade förbrukare att ta 8–10 årsarbetskrafter i anspråk, vilket motsvarar en årlig kostnad på 3,5 miljoner kr.

Finansieringen av förslagen bör ske genom att energiskatten på bränslen höjs generellt med 0,25 procent. Detta motsvarar t.ex. 1 öre högre skatt per liter på bensin. Totalt ger detta förslag ökade intäkter med ca 60 miljoner kr netto. Förslaget ger alltså också möjligheter att tillskjuta ytterligare resurser till beskattningsmyndigheten, som genom utökad kontrollverksamhet kan göra systemet med skattebefriade för- brukare effektivt.

SOU 2000:46

Författningsförslag 19

1 Författningsförslag

1.1Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1563) om tobaksskatt1 dels att 31 b och 31 c §§ skall upphöra att gälla,

dels att 1, 9–12, 20, 21, 23, 27, 29, 31 a, 32, 33, 35 och 39 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas sex ny paragrafer, 1 a–1 e och 10 a §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	1 §

Tobaksskatt skall betalas för tobaksvaror som tillverkas i Sverige, som förs in eller tas emot från ett annat EG-land eller som importeras

från tredje land.
Skatt skall betalas för ciga-		Skatt skall betalas för ciga-
retter, cigarrer,	cigariller och	retter, cigarrer, cigariller och
röktobak som hänförs till nr		röktobak.
2402 och 2403 i Kombinerade
nomenklaturen	(KN) enligt

förordningen EEG 2658/87.

Skatt skall betalas även för snus och tuggtobak som hänförs till KN- nr 2403 enligt förordningen EEG 2658/87. Närmare bestämmelser här- om meddelas i 37–41 §§.

Med EG eller ett EG-land förstås de områden som tillhör Europeiska gemenskapens punktskatteområde. Med tredje land förstås länder och områden utanför detta skatteområde.

1 a §

Med cigaretter avses

1. tobaksrullar som går att

1 Senaste lydelse av

31 b § 1998:1678

31 c § 1998:1678.

20 Författningsförslag

SOU 2000:46

röka som de är och som inte är cigarrer eller cigariller enligt definitionen i 1 b §,

2. tobaksrullar som genom enkel, icke-industriell hante- ring kan införas i cigarettpap- persrör,

3. tobaksrullar som genom enkel, icke-industriell hante- ring kan rullas in i cigarett- papper.

1 b §

Med cigarrer och cigariller avses, om de kan rökas som de är

1.tobaksrullar gjorda en- bart av naturtobak,

2.tobaksrullar med yttre täckblad av naturtobak,

3.tobaksrullar med yttre täckblad som har cigarrers normala färg och ett omblad av homogeniserad tobak, där minst 60 viktprocent av to- bakspartiklarna är både bre- dare och längre än 1,75 mm och där täckbladet är an- bringat i spiralform med en spetsig vinkel på minst 30 gra- der mot cigarrens längd-axel,

4.tobaksrullar med yttre täckblad som har cigarrers normala färg, gjort av homo- geniserad tobak, om stycke- vikten förutom filter eller mun- stycke är minst 2,3 g och om minst 60 viktprocent av to- bakspartiklarna är både bre- dare och längre än 1,75 mm och om omkretsen är minst 34 mm över minst en tredjedel av längden.

SOU 2000:46

Författningsförslag 21

1 c §

Med röktobak avses

1. tobak som skurits eller på annat sätt strimlats, tvinnats eller pressats till kakor och som går att röka utan ytterli- gare industriell beredning,

2. tobaksavfall som bjuds ut till detaljförsäljning, som inte omfattas av 1 a eller 1 b § och som går att röka.

1 d §

Produkter som helt eller delvis består av andra ämnen än tobak men som i övrigt upp- fyller kriterierna i 1 b § be- handlas som cigarrer och ci- gariller, förutsatt att de har

1. täckblad av naturtobak,

2. täckblad och omblad av tobak, som båda är gjorda av homogeniserad tobak, eller

3. täckblad av homogenise- rad tobak.

1 e §

Produkter som helt eller delvis består av andra ämnen än tobak men som i övrigt upp- fyller kriterierna i 1 a eller 1 c § behandlas som cigaretter respektive röktobak.

Produkter som inte inne- håller någon tobak och som uteslutande används för medi- cinska ändamål behandlas dock inte som tobaksproduk - ter.

2. tar emot skattepliktiga va- ror från ett annat EG-land eller från en annan upplagshavare i Sverige eller importerar skatte- pliktiga varor från tredje land, för yrkesmässig försäljning till näringsidkare inom EG.

22 Författningsförslag

SOU 2000:46

	9 §2
Skyldig att betala skatt (skattskyldig) är den som
1. har godkänts som upplags-	1. har godkänts som upplags-
havare enligt 10 § eller den som	havare enligt 10 §,
i Sverige yrkesmässigt tillver-
kar skattepliktiga varor,

2.yrkesmässigt från ett annat EG-land tar emot skattepliktiga varor enligt 13 eller 14 §,

3.har godkänts som skatterepresentant enligt 15 §,

4.säljer skattepliktiga varor till Sverige genom distansförsäljning en- ligt 16 §,

5.i annat fall än som avses i 1–4, från ett annat EG-land till Sverige för in eller tar emot skattepliktiga varor,

6.från tredje land importerar skattepliktiga varor,

7.i Sverige yrkesmässigt tillverkar skattepliktiga varor utanför ett skatteupplag,

7. använder varor som för-	8. använder varor som för-
värvats skattefritt för annat än-	värvats skattefritt för annat än-
damål än det som var förutsätt-	damål än det som var förutsätt-
ningen för skattefriheten.	ningen för skattefriheten.

Att varorna används för annat än avsett ändamål skall i denna lag likställas med att de går förlorade.

10 §3

Som upplagshavare får godkännas den som

1. i Sverige avser att yrkesmässigt tillverka eller bearbeta skatteplik- tiga varor,

2. för yrkesmässig försälj- ning till näringsidkare tar emot skattepliktiga varor från ett annat EG-land eller från en annan upplagshavare i Sverige eller vid import från tredje land,

3.yrkesmässigt i större omfattning lagrar skattepliktiga varor, eller

4.avser att bedriva verksamhet i exportbutik enligt lagen (1999:445) om exportbutiker,

om han med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är

2Senaste lydelse 1998:1068.

3Senaste lydelse 1999:447.

om han disponerar över ett utrymme som kan godkännas som skatteupplag och han med

SOU 2000:46

Författningsförslag 23

lämplig som upplagshavare.	hänsyn till sina ekonomiska för-
	hållanden och omständigheterna i
	övrigt är lämplig som upplagsha-
	vare.
Upplagshavares tillverkning, bearbetning och lagring av skattepliktiga
tobaksvaror skall äga rum i godkänt skatteupplag.
Frågor om godkännande
av upplagshavare och	av
skatteupplag prövas av be-
skattnings-myndigheten	på
särskild ansökan.
	10 a §
	Upplagshavarens	bokfö-
	ring skall vara utformad så att
	kontroll av verksamheten är
	möjlig.
	11 §4

Upplagshavare i Sverige som säljer obeskattade varor till an- nan svensk upplagshavare eller till näringsidkare i ett annat EG-land skall hos be- skattningsmyndigheten ställa sä- kerhet för betalning av den skatt som kan påföras honom i Sverige eller annat EG-land, innan leve- rans av skattepliktiga varor påbörjas. Säkerheten skall uppgå till ett belopp som mot- svarar den skatt som i medeltal belöper på de obeskattade varor som upplagshavaren transporterar under ett dygn. Vid beräkningen av medeltalet skall hänsyn endast tas till de dygn under ett år då transport av obeskattade varor sker.

En upplagshavare i Sverige skall hos beskattningsmyndig- heten ställa säkerhet för betal- ning av den skatt som kan påfö- ras honom i Sverige eller annat EG-land vid

1.transport av obeskattade varor till en annan svensk upplagshavare,

2.transport av obeskattade varor till en näringsidkare i ett annat EG-land,

3.transport av varor som förtullats enligt tullagen (1994:1550), och

4.export av obeskattade varor till tredje land.

Säkerheten enligt första stycket skall ställas innan

4 Senaste lydelse 1997:357.

24 Författningsförslag

SOU 2000:46

transporten påbörjas och uppgå till ett belopp som mot- svarar den skatt som i medeltal belöper på de obeskattade varor som upplagshavaren transporterar under ett dygn. Vid beräkningen av medeltalet skall hänsyn endast tas till de dygn under ett år då transport av obeskattade varor sker.

Upplagshavare skall även ställa säkerhet för betalning av skatten i samband med tillverkning, bearbetning eller lagring av skattepliktiga va- ror. Säkerheten skall uppgå till ett belopp som motsvarar tio procent av skatten på de varor som upplagshavaren i medeltal förvarar i skatte- upplaget under ett år.

				12 §5
Godkännande av			upplagsha-	Godkännande av upplagsha-
vare eller av skatteupplag får				vare eller av skatteupplag får
återkallas	av	beskattningsmyn-		återkallas av		beskattningsmyn-
digheten,	om	förutsättningarna		digheten om
för godkännande			inte längre	1. förutsättningarna för god-
finns. Godkännande av upp-				kännande inte längre finns,
lagshavare får också återkal-				2. ställd säkerhet inte längre
las om ställd säkerhet inte längre				är godtagbar, eller
är godtagbar.				3.	upplagshavaren begär
				det.
				Om	ett	godkännande	av
				upplagshavare återkallas			om-
				fattar beslutet även godkän-
				nandet av hans skatteupplag.

Beslut om återkallelse gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet.

20 §6

Skattskyldigheten inträder för

1. den som är upplagshavare när a) denne levererar skatte-

pliktiga varor till en köpare i Sverige som inte är upplags- havare eller till en köpare i ett

5Senaste lydelse 1999:1004.

6Senaste lydelse 1999:447.

a) skattepliktiga varor förs ut från ett skatteupplag, om inte annat följer av andra stycket,

SOU 2000:46

Författningsförslag 25

annat EG-land som inte är upplagshavare eller registre- rad eller oregistrerad varu- mottagare eller exporterar skattepliktiga varor till en kö- pare i tredje land,

b)denne tar i anspråk skattepliktiga varor för annat ändamål än försäljning eller när varorna annars tas ut ur skatteupplaget utan att föras till något annat godkänt skat- teupplag,

c)denne avregistreras, och omfattar de varor som då in- går i hans lager och som inte redan har beskattats,

b) skattepliktiga varor tas emot från en upplagshavare utan att föras till ett skatte- upplag,

c) skattepliktiga varor im- porteras utan att föras till ett skatteupplag,

d) skattepliktiga varor tas i anspråk i skatteupplaget eller lagerbrister uppkommer,

e) godkännandet som upp- lagshavare eller av skatte- upplaget återkallas,

2.den som är registrerad varumottagare, vid mottagandet av skatte- pliktiga varor,

3.den som är oregistrerad varumottagare, vid mottagandet av skat- tepliktiga varor,

4.den som är godkänd som skatterepresentant enligt 15 §, vid mot- tagandet av skattepliktiga varor,

5.den som är säljare vid distansförsäljning enligt 16 §, när leverans

sker,

6.den som är skattskyldig enligt 9 § första stycket 5, när de skatte- pliktiga varorna förs in till Sverige,

7.den som är skattskyldig enligt 9 § första stycket 7, när varorna tillverkas,

7. den som är skattskyldig enligt 9 § första stycket 7 när varorna används för annat än avsett ändamål.

Skattskyldigheten inträder för den, som utan att vara upplagshavare enligt 10 §, tillverkar skattepliktiga varor, när varorna tillverkas.

8. den som är skattskyldig en- ligt 9 § första stycket 8, när va- rorna används för annat än av- sett ändamål.

Skattskyldighet enligt första stycket 1 a inträder inte för skattepliktiga varor som

1. transporteras till en upplagshavare eller varumot-

26 Författningsförslag

SOU 2000:46

tagare i ett annat EG-land, eller

2. tas emot av en upplags- havare i Sverige.

21 §7

Skattskyldighet för upplagshavare enligt 20 § första stycket 1 inträ-

der inte för varor som
a) till följd av varornas ka-				1. till följd av varornas ka-
raktär förstörts under framställ-				raktär förstörts under framställ-
ning,	bearbetning,	lagring	eller	ning,	bearbetning,	lagring	eller
transport,				transport,
b) har förstörts under tillsyn				2. har förstörts under tillsyn
av beskattningsmyndigheten,				av beskattningsmyndigheten,
c) har återanvänts vid till-				3. har återanvänts vid till-
verkning,				verkning, eller
d)	uteslutande	använts	för	4.	uteslutande	använts	för
provning av varornas kvalitet i				provning av varornas kvalitet i
skatteupplaget, eller				skatteupplaget.
e) levererats till en motta-
gare i ett annat EG-land under
villkor som anges i 3 kap. 30 a
§ första stycket 3 och 4 mer-
värdesskattelagen (1994:200),
i den omfattning som skattefri-
het gäller i det EG-landet.
Vad som sägs i första
stycket a gäller även varu-
mottagare enligt 13 och 14 §§
och	skatterepresentant enligt

15 § för varor som till följd av varornas karaktär förstörts under transport till denne.

23 §8 Upplagshavare skall upprätta ledsagardokument,

1.vid transport av obeskattade varor mellan Sverige och ett annat EG-land,

2.vid transport av obeskattade varor till en upplagshavare i Sverige om transporten sker via ett annat EG-land,

3. vid transport av obeskatta-

7Senaste lydelse 1995:612.

8Senaste lydelse 1999:428.

SOU 2000:46

Författningsförslag 27

de varor till mottagare i ett annat	de varor till mottagare i ett annat
EG-land enligt 21 § första styck-	EG-land enligt 32 § första styck-
et e,	et 7, och
4. vid export till tredje land av	4. vid export till tredje land av
obeskattade varor, och	obeskattade varor.
5. vid transport av varor
som förtullats enligt tullagen
(1994:1550).

Ledsagardokument som avses i första stycket skall åtfölja varorna under transport i enlighet med vad regeringen föreskriver.

Vid transport	till	mottagare	Vid transport till mottagare
som avses i 21 § första stycket e			som avses i 32 § första stycket
skall varorna under		transporten	7 skall varorna under transporten
även åtföljas av ett intyg om att			även åtföljas av ett intyg om att
skattefrihet gäller för varorna i			skattefrihet gäller för varorna i
det andra EG-landet.			det andra EG-landet.
Skyldigheten	att	upprätta
ledsagardokument		enligt
första stycket 5 gäller även
registrerad varumottagare.

Har upplagshavaren sålt obeskattade varor till en oregistrerad varu- mottagare, skall varorna under transporten även åtföljas av dokumenta- tion som visar att sådan säkerhet som avses i 14 § ställts för skatten i destinationslandet.

27 §

Om obeskattade varor skall transporteras mellan Sverige och ett annat EG-land enligt 23 §, och varorna inte når den mottagare som angetts i ledsa- gardokumentet, skall varorna beskattas här i landet om varorna

1. finns i Sverige eller kan antas ha konsumerats här,

2. levererats från en svensk upplagshavare och det inte kan utredas var varorna finns eller var de har konsumerats.

I fall som avses i första stycket är den som ställt sä- kerhet för transporten skatt- skyldig. Skatten skall tas ut

Om obeskattade varor, som sänts i väg av en upplagsha- vare i ett annat EG-land, inte når den mottagare som angetts i le d- sagardokumentet, skall varorna beskattas här i landet om varorna finns i Sverige eller kan antas ha konsumerats här.

Skatt enligt första stycket skall betalas av den eller de som ställt sådan säkerhet som avses i artikel 15.3 i rådets

28 Författningsförslag

SOU 2000:46

med belopp enligt bestämmel- serna vid den tidpunkt då va- rorna infördes till Sverige eller transporten från den svenske upplagshavaren påbörjades.

direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flytt- ning och övervakning av så- dana varor. Skatten skall tas ut med belopp enligt bestäm- melserna vid den tidpunkt då varorna sändes i väg.

Skatt som påförs enligt andra stycket skall betalas inom den tid som beskattning- smyndigheten bestämmer. Om skatten inte betalas i tid skall dröjsmålsavgift tas ut enligt bestämmelserna i lagen (1997:484) om dröjsmålsav- gift.

29 §

För skatt som betalats i Sverige för skattepliktiga varor som därefter levereras till ett annat EG-land under sådana förhållanden att skatt skall betalas där, kan återbetalning ske enligt denna paragraf efter skriftlig ansökan hos beskattningsmyndigheten.

Ansökan om återbetalning av i Sverige erlagd skatt vid sådan försälj- ning som avses i 28 § skall omfatta en period om ett kalenderkvartal och ges in till beskattningsmyndigheten inom ett år efter kvartalets utgång. Den som begär återbetalning skall visa att den skatt som ansökan avser har betalats i Sverige, samt att varorna beskattats i mottagarla ndet.

Vid övriga leveranser till ett annat EG-land skall ansökan om åter- betalning göras innan varorna förs ut ur landet. Den som begär återbe- talning skall visa att den skatt som ansökan avser har betalats i Sverige. Återbetalning sker sedan sökanden till beskattningsmyndigheten gett in dels ett dokument som visar antingen att skatten betalats i mottagarla n- det eller att säkerhet ställts för skattens betalning där, dels ett av motta- garen undertecknat och återsänt exemplar (returexemplaret) av det le d- sagardokument som anges i 26 §.

Har en vara beskattats i enlig- het med 27 § första stycket 2, och visar den skattskyldige inom tre år efter det att trans- porten påbörjades att varan beskattats i ett annat land,

SOU 2000:46

Författningsförslag 29

skall den här i landet erlagda skatten återbetalas.

Beskattningsmyndigheten får förelägga den som är eller kan antas vara bokförings- skyldig enligt bokföringslagen (1999:1078) eller som är an- nan juridisk person än dödsbo att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över en kopia av handling som rör rättshandling mellan den som föreläggs och den med vilken han ingått rättshandlingen (kontrolluppgift). Föreläggan- de får meddelas, om kontrol- luppgiften har betydelse för kontroll av en ansökan om återbetalning av skatt enligt 29 eller 30 §.

Om det finns särskilda skäl får även någon annan person än som avses i första stycket föreläggas att lämna kontrol- luppgift.

Ett föreläggande får för- enas med vite om det finns an- ledning att anta att det annars inte följs.

Bestämmelserna i 3 kap. 15–15 d §§ lagen (1984:151) om punktskatter och prisregle- ringsavgifter gäller i fråga om föreläggande enligt första el- ler andra stycket.

31 a9 §

För kontroll av en ansökan om återbetalning av skatt en- ligt 29 eller 30 § gäller 3 kap. 3–16 §§ och 8 kap. 1 § andra stycket lagen (1984:151) om punktskatter och prisregle- ringsavgifter i tillämpliga de- lar.

I deklaration som lämnas av upplagshavare som avses i 10 §

32 §10

En upplagshavare som avses i 10 § får göra avdrag för skatt på

9Senaste lydelse 1999:1107.

10Senaste lydelse 1999:447.

30 Författningsförslag

SOU 2000:46

får avdrag göras för skatt på	varor
varor
a) som har återtagits i sam-	1. som har återtagits i sam-
band med återgång av köp,	band med återgång av köp,
b) som har förstörts genom	2. som har förstörts genom
olyckshändelse eller force maje u-	olyckshändelse eller force maje u-
re,	re,
c) för vilka skattskyldighet en-	3. för vilka skattskyldighet en-
ligt denna lag tidigare inträtt,	ligt denna lag tidigare inträtt,
d) som har exporterats till	4. som har exporterats till
tredje land eller förts till frizon	tredje land eller förts till frizon
eller frilager för annat ändamål	eller frilager för annat ändamål
än att förbrukas där,	än att förbrukas där,
e) som har tagits emot för	5. som har tagits emot för
förbrukning ombord på fartyg	förbrukning	ombord	på fartyg
eller luftfartyg på resa till ut-	eller luftfartyg på resa till ut-
ländsk ort av någon som har till-	ländsk ort av någon som har till-
stånd enligt lagen (1999:446) om	stånd enligt lagen (1999:446) om
proviantering av fartyg och luft-	proviantering av fartyg och luft-
fartyg, eller	fartyg,
f) som har tagits emot för för-	6. som har tagits emot för
säljning ombord på fartyg eller	försäljning ombord på fartyg eller
luftfartyg på resa till tredje land	luftfartyg på resa till tredje land
av någon som har tillstånd enligt	av någon som har tillstånd enligt
lagen om proviantering av fartyg	lagen om proviantering av fartyg
och luftfartyg.	och luftfartyg,
	7. som har levererats till en
	mottagare i ett annat EG-land
	under villkor som anges i 3
	kap. 30 a § första stycket 3
	och 4 mervärdesskattelagen
	(1994:200),	i den	omfattning
	som skattefrihet gäller i det
	EG-landet, eller
	8. som har beskattats i ett
	annat EG-land.

Upplagshavare, som bedriver verksamhet i exportbutik enligt lagen (1999:445) om exportbutiker, får utöver vad som anges i första stycket göra avdrag för skatt på varor som levererats till resande som kan upp- visa en färdhandling för resa till tredje land. Avdrag medges dock högst med vad som enligt 3 § lagen om exportbutiker får säljas till varje re- sande.

Den som är skattskyldig enligt 38 § 2 eller 3 får efter ansökan registreras, om verksamheten är av större omfattning och det med hänsyn till hans ekonomiska förhållanden och omständig- heterna i övrigt är lämpligt att registrera honom.

Den som registrerats som skattskyldig enligt andra stycket får avregistreras om han inte längre uppfyller för-

SOU 2000:46

Författningsförslag 31

	33 §11
I en deklaration som lämnas	En registrerad eller oregistre-
av en registrerad eller oregistre-	rad varumottagare enligt 13 och
rad varumottagare enligt 13 och	14 §§ eller en skatterepresentant
14 §§ eller en skatterepresentant	enligt 15 § får göra avdrag för
enligt 15 § får avdrag göras för	skatt på tobaksvaror som för-
skatt på tobaksvaror som för-	störts under transporten till varu-
störts under transporten till varu-	mottagaren genom olyckshändel-
mottagaren genom olyckshändel-	se, force majeure eller till följd
se eller force majeure.	av varornas karaktär.

Registrerad varumottagare, som har tillstånd enligt lagen (1999:446) om proviantering av fartyg och luftfartyg, får utöver vad som anges i första stycket göra avdrag för skatt på tobaksvaror

1.som förbrukats ombord på resa till utländsk ort, eller

2.som sålts ombord på resa till tredje land.

35 §12

Beslut	enligt	31 a och
31 b §§	får inte	överklagas.

Övriga beslut enligt denna lag får överklagas hos allmän för- valtningsdomstol av den skatt- skyldige, sökanden och säljare som avses i 5 §

Beslut enligt denna lag får överklagas hos allmän förvalt- ningsdomstol av den skattskyldi- ge, sökanden och säljare som avses i 5 §.

39 §13

Den som är skattskyldig enligt 38 § 1 skall vara registrerad hos be- skattningsmyndigheten.

Den som är skattskyldig enligt 38 § 2 eller 3 får efter ansökan registreras, om verksamheten är av större omfattning eller det annars finns särskilda skäl.

11Senaste lydelse 1999:447.

12Lydelse enligt prop. 1999/2000:105.

13Senaste lydelse 1999:447.

32 Författningsförslag

SOU 2000:46

utsättningarna för att bli re- gistrerad. Beslut om avregist- rering gäller omedelbart, om inte något annat anges i be- slutet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001. Äldre föreskrifter gäller fort- farande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträ- dandet.

SOU 2000:46

Författningsförslag 33

1.2Förslag till förordning om ändring i förordningen (1994:1613) om tobaksskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (1994:1613) om to- baksskatt

dels att 1–5 §§ skall upphöra att gälla,

dels att 6, och 12 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i förordningen skall införas en nya paragraf, 20 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §1 Riksskatteverket får meddela föreskrifter om

1. märkning av cigarettförpackningar enligt 4 § lagen (1994:1563) om

tobaksskatt,
2.	godkännande		av	skatte-	2.	godkännande			av skatte-
upplag som avses i 10 § lagen					upplag som avses i 10 § lagen om
(1994:1563) om tobaksskatt,					tobaksskatt,
3.	säkerhet	enligt		lagen	3.	säkerhet	enligt lagen om
(1994:1563) om tobaksskatt,					tobaksskatt,
4.	beskattningsmyndighetens				4.	beskattningsmyndighetens
tillsyn	över att	upplagshavare			tillsyn	över	att	upplagshavare
förstör	skattepliktiga		varor enligt		förstör	skattepliktiga			varor enligt
21 § första stycket b lagen					21 § 2 lagen om tobaksskatt,
(1994:1563) om tobaksskatt,
5.	hantering	av	ledsagardo-		5.	hantering		av	ledsagardo-
kument enligt lagen (1994:1563)					kument enligt lagen om tobaks-
om tobaksskatt eller denna för-					skatt eller denna förordning,
ordning,

6.undantag från bestämmelserna i 14 § första stycket,

7.upplagshavare som bedriver verksamhet i exportbutik enligt lagen (1999:445) om exportbutiker,

8.inköp av varor utan skatt enligt 31 e § lagen (1994:1563) om tobaksskatt,

9.avdrag för skatt på varor

8.inköp av varor utan skatt enligt 31 e § lagen om tobaks- skatt,

9.avdrag för skatt på varor

1 Senaste lydelse 1999:461.

34 Författningsförslag

SOU 2000:46

enligt 32 § första stycket e och f lagen (1994:1563) om tobaks- skatt.

Riksskatteverket får vidare meddela de ytterligare föreskrif- ter som behövs för verkställig- heten av lagen (1994:1563) om tobaksskatt.

enligt 32 § första stycket 5 och 6 lagen om tobaksskatt,

10. upplagshavares bokfö- ring enligt 10 a § lagen om tobaksskatt.

Riksskatteverket får vidare meddela de ytterligare föreskrif- ter som behövs för verkställig- heten av lagen om tobaksskatt.

Ledsagardokument som av- ses i 23 § första stycket 5 lagen (1994:1563) om tobaksskatt skall upprättas i fyra exemplar. Ett exemplar skall förvaras hos Tullverket. Resterande ex- emplar av dokumentet skall åtfölja varorna under trans- port. Den som importerat va- rorna skall senast 15 dagar efter utgången av den kalen- dermånad under vilken varor- na tagits emot underteckna returexemplaret av ledsagar- dokumentet och återsända det till Tullverket.

Har Tullverket inte inom två månader efter utgången av den kalendermånad under vil- ken varorna avsänts erhållit returexemplaret av ledsagar- dokumentet, skall verket utan dröjsmål underrätta beskatt- nings-myndigheten om förhål- landet.

12 §2

Om beskattningsmyndighe- ten påför skatt med stöd av 27 § lagen (1994:1563) om tobaks- skatt skall myndigheten under- rätta den behöriga myndighe- ten i avsändarmedlemsstaten.

20§

Frågor om godkännande

av upplagshavare och skatte-

2 Senaste lydelse 1999:461.

SOU 2000:46

Författningsförslag 35

upplag enligt 10 § lagen (1994:1563) om tobaksskatt prövas av beskattningsmyn- digheten på särskild ansökan.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2001.

36 Författningsförslag

SOU 2000:46

1.3Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1564) om alkoholskatt1 dels att 31 b och 31 c §§ skall upphöra att gälla,

dels att nuvarande 31 f § skall betecknas 31 h §,

dels att 7–11, 19, 20, 22, 26, 28, 30, 31 a, 31 e, 32, 33 och 35 §§ samt rubriken närmast före 31 e § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 9 a, 31 f och 31 g §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Skatt skall inte betalas för va- ror som distribueras i form av alkohol som är fullständigt dena- turerad i enlighet med de före- skrifter regeringen meddelar. Vid försäljning till ett annat EG-land, skall ett av avsända- ren upprättat förenklat ledsa- gardokument åtfölja sådana varor under transporten.

1 Senaste lydelse av

31 b § 1998:1679

31 c § 1998:1679 nuvarande 31 § f 1999:448.

Föreslagen lydelse

7 §

Skatt skall inte betalas för va- ror som

1. distribueras i form av alko- hol som är fullständigt denature- rad i enlighet med kommissio- nens förordning EEG nr 3199/93 av den 22 november 1993 om ömsesidigt erkän- nande av förfaranden för att fullständigt denaturera alk o- hol för att erhålla punktskat- tebefrielse,

2. ingår i vinäger som hän- förs till KN-nr 2209,

3.ingår i läkemedel,

4.ingår i smakämnen för tillverkning av livsmedel och drycker med en alkoholhalt som inte överstiger 1,2 vo- lymprocent,

5.ingår direkt eller som in- grediens i halvfabrikat för framställning av livsmedel,

SOU 2000:46

Författningsförslag 37

	förutsatt	att alkoholinnehållet
	vid varje tillfälle inte översti-
	ger 8,5 liter ren alkohol per
	100 kilogram av produkten för
	chokladprodukter och 5			liter
	ren alkohol per 100 kilogram
	av produkten		avsedda	för
	andra produkter, eller
	6. ingår i en vara som inte
	är avsedd för konsumtion, un-
	der förutsättning att ingående
	alkohol är denaturerad i en-
	lighet	med	någon	EG-
	medlemsstats krav.
	Om varor som anges i
	första stycket 1 säljs till ett
	annat EG-land, skall ett av
	avsändaren upprättat förenk -
	lat ledsagar-dokument åtfölja
	varorna under transporten.
	8 §2
Skyldig att betala skatt (skattskyldig) är den som
1. har godkänts som upplags-	1. har godkänts som upplags-
havare enligt 9 § eller den som i	havare enligt 9 §,
Sverige yrkesmässigt tillverkar
skattepliktiga varor,

2.yrkesmässigt från ett annat EG-land tar emot skattepliktiga varor enligt 12 eller 13 §,

3.har godkänts som skatterepresentant enligt 14 §,

4.säljer skattepliktiga varor till Sverige genom distansförsäljning en- ligt 16 §,

5.i annat fall än som avses i 1–4, från ett annat EG-land till Sverige för in eller tar emot skattepliktiga varor,

6.från tredje land importerar skattepliktiga varor,

7. annars i Sverige tillverkar etylalkohol,

7. i Sverige yrkesmässigt tillverkar skattepliktiga varor utanför ett skatteupplag eller som annars i Sverige tillverkar mellanklassprodukter eller etyl-alkohol,

2 Senaste lydelse 1999:1069.

38 Författningsförslag

SOU 2000:46

8. använder varor som förvärvats skattefritt för annat ändamål än det som var förutsättningen för skattefriheten.

Att varorna används för annat än avsett ändamål skall i denna lag likställas med att de går förlorade.

9 §3

Som upplagshavare får godkännas den som

1. i Sverige avser att yrkesmässigt tillverka eller bearbeta skatteplik- tiga varor,

2. för yrkesmässig försälj- ning till näringsidkare tar emot skattepliktiga varor från ett annat EG-land eller från en annan upplagshavare i Sverige eller vid import från tredje land,

3.yrkesmässigt i större omfattning lagrar skattepliktiga varor, eller

4.avser att bedriva verksamhet i exportbutik enligt lagen (1999:445) om exportbutiker,

om han med hänsyn till sina					om han disponerar över ett
ekonomiska	förhållanden			och	utrymme som kan godkännas
omständigheterna		i	övrigt	är	som skatteupplag och han med
lämplig som upplagshavare.					hänsyn till sina ekonomiska för-
					hållanden och omständigheterna i
					övrigt är lämplig som upplagsha-
					vare.
Upplagshavares tillverkning, bearbetning och lagring av skattepliktiga
tobaksvaror skall äga rum i godkänt skatteupplag.
Frågor	om	godkännande
av upplagshavare			och	av
skatteupplag prövas av be-
skattnings-myndigheten				på
särskild ansökan.
					9 a §
					Upplagshavarens	bokfö-
					ring skall vara utformad så att
					kontroll av verksamheten är
					möjlig.

3 Senaste lydelse 1999:448.

SOU 2000:46

Författningsförslag 39

10 §4

En upplagshavare i Sverige skall hos beskattningsmyndig- heten ställa säkerhet för betal- ning av den skatt som kan påfö- ras honom i Sverige eller annat EG-land vid

1.transport av obeskattade varor till en annan svensk upplagshavare,

2.transport av obeskattade varor till en näringsidkare i ett annat EG-land,

3.transport av varor som förtullats enligt tullagen

(1994:1550), och

4. export av obeskattade varor till tredje land.

Säkerheten enligt första stycket skall ställas innan transporten påbörjas och uppgå till ett belopp som mot- svarar den skatt som i medeltal belöper på de obeskattade varor som upplagshavaren transporterar under ett dygn. Vid beräkningen av medeltalet skall hänsyn endast tas till de dygn under ett år då transport av obeskattade varor sker.

4 Senaste lydelse 1997:358.

40 Författningsförslag

SOU 2000:46

				11 §5
Godkännande av			upplagsha-	Godkännande av upplagsha-
vare eller av skatteupplag får				vare eller av skatteupplag får
återkallas	av	beskattningsmyn-		återkallas av		beskattningsmyn-
digheten,	om	förutsättningarna		digheten om
för godkännande			inte längre	1. förutsättningarna för god-
finns. Godkännande av upp-				kännande inte längre finns,
lagshavare får också återkal-				2. ställd säkerhet inte längre
las om ställd säkerhet inte längre				är godtagbar, eller
är godtagbar.				3.	upplagshavaren begär
				det.
				Om	ett	godkännande	av
				upplagshavare återkallas			om-
				fattar beslutet även godkän-
				nandet av hans skatteupplag.

Beslut om återkallelse gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet.

19 §6

Skattskyldigheten inträder för

1. den som är upplagshavare när

a)denne levererar skatte- pliktiga varor till en köpare i Sverige som inte är upplags- havare eller till en köpare i ett annat EG-land som inte är upplagshavare eller registre- rad eller oregistrerad varu- mottagare eller exporterar skattepliktiga varor till en kö- pare i tredje land,

b)denne tar i anspråk skattepliktiga varor för annat ändamål än försäljning eller när varorna annars tas ut ur skatteupplaget utan att föras till något annat godkänt skat- teupplag,

c)denne avregistreras, och omfattar de varor som då in- går i hans lager och som inte

5Senaste lydelse 1999:448.

6Senaste lydelse 1999:448.

a) skattepliktiga varor förs ut från ett skatteupplag, om inte annat följer av andra stycket,

b)skattepliktiga varor tas emot från en upplagshavare utan att föras till ett skatte- upplag,

c)skattepliktiga varor im- porteras utan att föras till ett skatteupplag,

1. till följd av varornas ka- raktär förstörts under framställ- ning, bearbetning, lagring eller transport,

SOU 2000:46

Författningsförslag 41

redan har beskattats,

d) skattepliktiga varor tas i anspråk i skatteupplaget eller lagerbrister uppkommer,

e) godkännandet som upp- lagshavare eller av skatte- upplaget återkallas,

2.den som är registrerad varumottagare, vid mottagandet av skatte- pliktiga varor,

3.den som är oregistrerad varumottagare, vid mottagandet av skat- tepliktiga varor,

4.den som är godkänd som skatterepresentant enligt 15 §, vid mot- tagandet av skattepliktiga varor,

5.den som är säljare vid distansförsäljning enligt 16 §, när leverans

sker,

6.den som är skattskyldig enligt 8 § första stycket 5, när de skatte- pliktiga varorna förs in till Sverige,

7.den som är skattskyldig enligt 8 § första stycket 7, när varorna tillverkas,

7. den som är skattskyldig enligt 8 § första stycket 8 när varorna används för annat än avsett ändamål.

Skattskyldigheten inträder för den, som utan att vara upplagshavare enligt 9 §, till- verkar skattepliktiga varor, när varorna tillverkas.

8. den som är skattskyldig en- ligt 8 § första stycket 8, när va- rorna används för annat än av- sett ändamål.

Skattskyldighet enligt första stycket 1 a inträder inte för skattepliktiga varor som

1.transporteras till en upplagshavare eller varumot- tagare i ett annat EG-land, eller

2.tas emot av en upplags- havare i Sverige.

20 §7

Skattskyldighet för upplagshavare enligt 19 § första stycket 1 inträder inte för varor som

a) till följd av varornas ka- raktär förstörts under framställ- ning, bearbetning, lagring eller transport,

7 Senaste lydelse 1999:448.

42 Författningsförslag

SOU 2000:46

b)har förstörts under tillsyn av beskattningsmyndigheten,

c)har återanvänts vid till- verkning,

d)uteslutande använts för provning av varornas kvalitet i skatteupplaget,

e)används för framställ- ning av vinäger som hänförs till KN-nr 2209,

f)används för framställ- ning av läkemedel,

g)används för att fram- ställa smakämnen för tillverk - ning av livsmedel och drycker med en alkoholhalt som inte överstiger 1,2 volymprocent,

h)direkt eller som ingredi- ens används i halvfabrikat för framställning av livsmedel, eller som fyllning, förutsatt att alkoholinnehållet vid varje tillfälle inte överstiger 8,5 liter ren alkohol per 100 kilogram chokladprodukter, och 5 liter ren alkohol per 100 kilogram av andra produkter,

i)används vid tillverkning av en vara som inte är avsedd för konsumtion, under förut- sättning att ingående alkohol är denaturerad i enlighet med någon EG-medlemsstats krav,

j)används i en tillverk - ningsprocess förutsatt att slut- produk-ten inte innehåller al- kohol,

k)säljs i enlighet med be- stämmelsen i 31 e § för däri angivna ändamål,

l)används för vetenskapligt ändamål eller är avsedda att levereras till annan användare

2.har förstörts under tillsyn av beskattningsmyndigheten,

3.har återanvänts vid till- verkning, eller

4.uteslutande använts för provning av varornas kvalitet i skatteupplaget.

SOU 2000:46

Författningsförslag 43

för vetenskapligt ändamål el- ler till sjukhus eller apotek för medicinskt ändamål, eller

m) levererats till en motta- gare i ett annat EG-land under villkor som anges i 3 kap. 30 a § första stycket 3 och 4 mer- värdesskattelagen (1994:200), i den omfattning som skattefri- het gäller i det EG-landet.

Vad som sägs i första stycket a gäller även varu- mottagare enligt 12 och 13 §§ och skatterepresentant enligt 14 § för varor som till följd av varornas karaktär förstörts under transport till denne.

22 §8 Upplagshavare skall upprätta ledsagardokument,

1.vid transport av obeskattade varor mellan Sverige och ett annat EG-land,

2.vid transport av obeskattade varor till en upplagshavare i Sverige om transporten sker via ett annat EG-land,

3. vid transport av obeskatta-	3. vid transport av obeskatta-
de varor till mottagare i ett annat	de varor till mottagare i ett annat
EG-land enligt 20 § första styck-	EG-land enligt 32 § första styck-
et m,	et 8, och
4. vid export till tredje land av	4. vid export till tredje land av
obeskattade varor, och	obeskattade varor.
5. vid transport av varor
som förtullats enligt tullagen
(1994:1550).

Ledsagardokument som avses i första stycket skall åtfölja varorna under transport i enlighet med vad regeringen föreskriver.

Vid transport till mottagare	Vid transport till mottagare
som avses i 20 § första stycket	som avses i 32 § första stycket
m skall varorna under transpor-	8 skall varorna under transporten
ten även åtföljas av ett intyg om	även åtföljas av ett intyg om att
att skattefrihet gäller för varorna	skattefrihet gäller för varorna i
i det andra EG-landet.	det andra EG-landet.
8 Senaste lydelse 1999:429.

44 Författningsförslag

SOU 2000:46

Skyldigheten att	upprätta
ledsagardokument	enligt
första stycket 5 gäller även
registrerad varumottagare.

26 §

Om obeskattade varor skall transporteras mellan Sverige och ett annat EG-land enligt 22 §, och varorna inte når den mottagare som angetts i ledsa- gardokumentet, skall varorna beskattas här i landet om varorna

1. finns i Sverige eller kan antas ha konsumerats här,

2. levererats från en svensk upplagshavare och det inte kan utredas var varorna finns eller var de har konsumerats.

I fall som avses i första stycket är den som ställt sä- kerhet för transporten skatt- skyldig. Skatten skall tas ut med belopp enligt bestämmel- serna vid den tidpunkt då va- rorna infördes till Sverige eller transporten från den svenske upplagshavaren påbörjades.

Skatt enligt första stycket skall betalas av den eller de som ställt sådan säkerhet som avses i artikel 15.3 i rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flytt- ning och övervakning av så- dana varor. Skatten skall tas ut med belopp enligt bestäm- melserna vid den tidpunkt då varorna sändes i väg.

Skatt som påförs enligt andra stycket skall betalas inom den tid som beskattnings- myndigheten bestämmer. Om skatten inte betalas i tid skall dröjsmålsavgift tas ut enligt bestämmelserna i lagen (1997:484) om dröjsmålsav-

SOU 2000:46

Författningsförslag 45

gift.

28 §

Ansökan om återbetalning av i Sverige erlagd skatt vid sådan försälj- ning som avses i 27 § skall omfatta en period om ett kalenderkvartal och ges in till beskattningsmyndigheten inom ett år efter kvartalets utgång. Den som begär återbetalning skall visa att den skatt som ansökan avser har betalats i Sverige, samt att varorna beskattats i mottagarla ndet.

Har en vara beskattats i enlighet med 26 § första styck - et 2, och visar den skattskyldi- ge inom tre år efter det att transporten påbörjades att varan beskattats i ett annat land, skall den här i landet erlagda skatten återbetalas.

					30 §9
Om skattepliktiga varor an-					Om skattepliktiga varor an-
vänts för ändamål som avses i 20					vänts för ändamål som avses i
§ första stycket e–j kan, om					32 § första stycket 7 a och b
skatt betalats			för	varorna,	av någon som inte är upplags-
återbetalning		ske	efter	skriftlig	havare eller skattebefriad för-
ansökan	hos	beskattningsmyn-			brukare	kan återbetalning av
digheten.					skatten ske efter skriftlig ansö-
					kan hos	beskattningsmyndighe-
					ten.
Ansökan enligt första stycket skall omfatta en period om ett kale n-
derkvartal	och ges in			till beskattningsmyndigheten inom ett år efter

9 Senaste lydelse 1995:613.

46 Författningsförslag

SOU 2000:46

kvartalets utgång. Återbetalning medges inte för skattebelopp som för kalenderkvartalet understiger 1 500 kronor. Ansökan skall åtföljas av dokumentation som styrker användningen.

31 a §10

Om det finns särskilda skäl får även någon annan person än som avses i första stycket föreläggas att lämna kontrol- luppgift.

Ett föreläggande får för- enas med vite om det finns an- ledning att anta att det annars inte följs.

Bestämmelserna i 3 kap. 15–15 d §§ lagen (1984:151) om punktskatter och prisregle- ringsavgifter gäller i fråga om föreläggande enligt första el- ler andra stycket.

För kontroll av en ansökan om återbetalning av skatt en- ligt 28–30 § gäller 3 kap. 3– 16 §§ och 8 kap. 1 § andra stycket lagen (1984:151) om punktskatter och prisregle- ringsavgifter i tillämpliga de- lar.

10 Senaste lydelse 1999:1108.

SOU 2000:46

Författningsförslag 47

Inköp av varor utan skatt

Skattebefriad förbrukare

31 e §11

Den som har tillstånd från Läkemedelsverket enligt lagen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit m.m. att inköpa minst 25 kilogram alkohol un- der ett kalenderår, får från en upplagshavare köpa sådan alkohol som anges i tillståndet utan alkoholskatt mot att han lämnar en försäkran till denne om att alkoholen skall använ- das för sådant ändamål som anges i 20 § första stycket e–j.

11 Senaste lydelse 1999:448.

Som skattebefriad förbru- kare får för viss tid godkän- nas den som i betydande om- fattning använder alkohol för ändamål som anges i 32 § första stycket 7 a och b om han med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständig- heterna i övrigt är lämplig.

Den som godkänts som skattebefriad förbrukare har rätt att från en upplagshavare köpa alkohol utan skatt.

31 f §

Den som godkänts som skattebefriad förbrukare skall ha sin bokföring utformad så att kontroll av verksamheten är möjlig.

31 g §

Godkännande av skattebe- friad förbrukare får återkallas av beskattningsmyndigheten om

1.förutsättningarna för godkännande inte längre finns,

2.alkoholen används för annat ändamål än som anges i beskattningsmyndighetens be- slut,

3.förbrukaren inte fullgör

48 Författningsförslag

SOU 2000:46

sina skyldigheter enligt 31 f §, eller

4. förbrukaren inte sam- verkar vid skatterevision enligt lagen (1984:151) om punkt- skatter och prisregleringsav- gifter.

Beslut om återkallelse gäl- ler omedelbart, om inte något annat anges i beslutet.

I deklaration som lämnas av upplagshavare som avses i 10 § får avdrag göras för skatt på varor

a) som har återtagits i sam- band med återgång av köp,

b) som har förstörts genom olyckshändelse eller force maje u- re,

c) för vilka skattskyldighet en- ligt denna lag tidigare inträtt,

d) som har exporterats till tredje land eller förts till frizon eller frilager för annat ändamål än att förbrukas där,

e) som har tagits emot för förbrukning ombord på fartyg eller luftfartyg på resa till ut- ländsk ort av någon som har till- stånd enligt lagen (1999:446) om proviantering av fartyg och luft- fartyg, eller

f) som har tagits emot för för- säljning ombord på fartyg eller luftfartyg på resa till tredje land av någon som har tillstånd enligt lagen om proviantering av fartyg och luftfartyg.

32 §12

En upplagshavare som avses i 10 § får göra avdrag för skatt på varor

1. som har återtagits i sam- band med återgång av köp,

2. som har förstörts genom olyckshändelse eller force maje u- re,

3. för vilka skattskyldighet en- ligt denna lag tidigare inträtt,

4. som har exporterats till tredje land eller förts till frizon eller frilager för annat ändamål än att förbrukas där,

5. som har tagits emot för förbrukning ombord på fartyg eller luftfartyg på resa till ut- ländsk ort av någon som har till- stånd enligt lagen (1999:446) om proviantering av fartyg och luft- fartyg,

6.som har tagits emot för försäljning ombord på fartyg eller luftfartyg på resa till tredje land av någon som har tillstånd enligt lagen om proviantering av fartyg och luftfartyg,

7.som har använts

12 Senaste lydelse 1999:448.

SOU 2000:46

Författningsförslag 49

a) för framställning av så- dana produkter som anges i 7 § första stycket 2–6,

b) i en tillverkningsprocess förutsatt att slutprodukten inte innehåller alkohol,

c) för vetenskapligt ända- mål eller har levererats till an- nan användare för vetenskap- ligt ändamål eller till sjukhus eller apotek för medicinskt än- damål,

8. som har levererats till en mottagare i ett annat EG-land under villkor som anges i 3 kap. 30 a § första stycket 3 och 4 mervärdesskattelagen (1994:200), i den omfattning som skattefrihet gäller i det EG-landet,

9. som har tagits emot av en skattebefriad förbrukare i en- lighet med vad som framgår av dennes godkännande, eller

10. som har beskattats i ett annat EG-land.

33 §13

I en deklaration som lämnas av en registrerad eller oregistre- rad varumottagare enligt 12 och 13 §§ eller en skatterepresentant enligt 14 § får avdrag göras för skatt på alkoholvaror som för- störts under transporten till varu-

En registrerad eller oregistre- rad varumottagare enligt 12 och 13 §§ eller en skatterepresentant enligt 14 § får göra avdrag för skatt på alkoholvaror som för- störts under transporten till varu- mottagaren genom olyckshändel-

13 Senaste lydelse 1999:448.

50 Författningsförslag

SOU 2000:46

mottagaren genom olyckshändel-	se, force majeure eller till följd
se eller force majeure.	av varornas karaktär.

Registrerad varumottagare, som har tillstånd enligt lagen (1999:446) om proviantering av fartyg och luftfartyg, får utöver vad som anges i första stycket göra avdrag för skatt på alkoholvaror

1.som förbrukats ombord på resa till utländsk ort, eller

2.som sålts ombord på resa till tredje land.

35 §14

Beslut	enligt	31 a och
31 b §§	får inte	överklagas.

Övriga beslut enligt denna lag får överklagas hos allmän för- valtningsdomstol av den skatt- skyldige och sökanden.

Beslut enligt denna lag får överklagas hos allmän förvalt- ningsdomstol av den skattskyldi- ge och sökanden.

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraft- trädandet.

2.Den som vid lagens ikraftträdande har sådant tillstånd från Läke- medelsverket som anges i den äldre lydelsen av 31 e §, skall i fortsätt- ningen anses ha godkänts som skattebefriad förbrukare enligt den nya lydelsen av paragrafen. Godkännandet skall då anses gälla för den tid och för det eller de ändamål som angetts i Läkemedelsverkets tillstånd.

14 Lydelse enligt prop. 1999/2000:105.

2. säkerhet enligt lagen om al- koholskatt,

3. beskattningsmyndighetens tillsyn över att upplagshavare förstör skattepliktiga varor enligt 20 § 2 lagen om alkoholskatt,

4. upplagshavares leveranser av skattepliktiga varor för sådana ändamål som avses i 32 § första stycket 7 c och 9 lagen om alko- holskatt,

5. hantering av ledsagardo- kument enligt lagen om alkohol- skatt eller denna förordning,

SOU 2000:46

Författningsförslag 51

1.4Förslag till förordning om ändring i förordningen (1994:1614) om alkoholskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (1994:1614) om alko- holskatt

dels att 1, 8 och 15 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i förordningen skall införas tre nya paragrafer, 16–18 §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §1 Riksskatteverket får meddela föreskrifter om

1. godkännande av skatteupplag som avses i 9 § lagen (1994:1564) om alkoholskatt,

2. säkerhet enligt lagen (1994:1564) om alkoholskatt,

3. beskattningsmyndighetens tillsyn över att upplagshavare förstör skattepliktiga varor enligt 20 § första stycket b lagen

(1994:1564) om alkoholskatt,

4. upplagshavares leveranser av skattepliktiga varor för sådan ändamål som avses i 20 § första stycket k och l lagen (1994:1564) om alkoholskatt,

5. hantering av ledsagardo- kument enligt lagen (1994:1564) om alkoholskatt eller denna för- ordning,

6.undantag från bestämmelserna i 10 § första stycket,

7.upplagshavare som bedriver verksamhet i exportbutik enligt lagen (1999:445) om exportbutiker,

8.inköp av varor utan skatt enligt 31 f § lagen (1994:1564) om alkoholskatt,

9.avdrag för skatt på varor enligt 32 § första stycket e och f

1 Senaste lydelse 1999:703.

8.inköp av varor utan skatt enligt 31 h § lagen om alkohol- skatt,

9.avdrag för skatt på varor enligt 32 § första stycket 5 och 6

52 Författningsförslag

SOU 2000:46

lagen (1994:1564) om alkohol- skatt.

Riksskatteverket får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av lagen (1994:1564) om alkohol- skatt.

lagen om alkoholskatt,

10.upplagshavares leve- ranser av skattepliktiga varor till skattebefriade förbrukare enligt 31 e § andra stycket lagen om alkoholskatt,

11.upplagshavares och skattebefriade förbrukares bokföring enligt 9 a och 31 f

§§lagen om alkoholskatt.

Riksskatteverket får meddela

de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av lagen om alkoholskatt.

Ledsagardokument som av- ses i 22 § första stycket 5 lagen (1994:1564) om alkoholskatt skall upprättas i fyra exemplar. Ett exemplar skall förvaras hos Tullverket. Resterande ex- emplar av dokumentet skall åtfölja varorna under trans- port. Den som importerat va- rorna skall senast 15 dagar efter utgången av den kalen- dermånad under vilken varor- na tagits emot underteckna returexemplaret av ledsagar- dokumentet och återsända det till Tullverket.

8 §2

Om beskattningsmyndighe- ten påför skatt med stöd av 26 § lagen (1994:1564) om alkohol- skatt skall myndigheten under- rätta den behöriga myndighe- ten i avsändarmedlemsstaten.

2 Senaste lydelse 1999:460.

SOU 2000:46

Författningsförslag 53

nings-myndigheten om förhål- landet.

15 §3

Upplagshavare och registre- rade varumottagare skall anmäla till beskattningsmyndigheten om

Upplagshavare, registrerade varumottagare och skattebefri- ade förbrukare skall anmäla till beskattningsmyndigheten om

1.det sker betydande ändringar av ägarförhållandena,

2.firmatecknare, revisor eller styrelse ändras, och

3.det i övrigt sker ändringar av förhållanden som angetts i samband med ansökan om godkännande eller registrering.

16 §

Beslut om godkännande som skattebefriad förbrukare enligt 31 e § lagen (1994:1564) om alkoholskatt meddelas av beskattningsmyn- digheten efter särskild ansö- kan.

I beskattningsmyndighetens beslut skall anges

1. för vilka ändamål rätt till inköp med skattebefrielse fö- religger,

2. eventuella begränsning- ar i fråga om hur mycket al- kohol som får köpas under en viss period,

3. eventuella krav på hur den köpta alkoholen skall va- ra denaturerad.

17 §

Vid prövning av en ansö- kan om godkännande som skattebefriad förbrukare en- ligt 31 e § lagen (1994:1564) om alkoholskatt får kravet på att alkohol skall användas i

3 Senaste lydelse 1999:1220.

54 Författningsförslag

SOU 2000:46

betydande omfattning normalt anses uppfyllt om den sökan- des användning är sådan att den skattebefrielse han har rätt till kan beräknas uppgå till minst 15 000 kronor per år.

18 §

Frågor om godkännande av upplagshavare och skatte- upplag enligt 9 § lagen (1994:1564) om alkoholskatt prövas av beskattningsmyn- digheten på särskild ansökan

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2001.

SOU 2000:46

Författningsförslag 55

1.5Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1776) om skatt på energi1

dels att 7 kap. 2–4, 5 a och 7 §§, 8 kap. 4–5 §§ och 9 kap. 11, 14 och 15 §§ skall upphöra att gälla,

dels att 2 kap. 1 och 9 §§, 4 kap. 1–5 och 12 §§, 5 kap. 1–3 §§, 6 kap. 2 och 10 §§, 7 kap. 1, 5, 5 b och 6 §§, 8 kap. 1–3 §§, 9 kap. 2, 6, 9 och 13 §§, 10 kap. 11 §, 11 kap. 9, 10 och 13 §§ och 12 kap. 1 § samt rubrikerna närmast före 7 kap. 1 §, 8 kap. 1 § och 11 kap. 9 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 4 kap. 3 a §, och ett nytt kapitel, 6 a kap., av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

1 §2

Energiskatt och koldioxidskatt skall, om inte annat följer av andra stycket, betalas för följande bränslen med angivna belopp:

KN-nr		Slag av bränsle	Skattebelopp
			Energiskatt	Koldioxidskatt	Summa skatt
1. 2710 00	26,	Bensin som
2710 00	27,	uppfyller krav för
2710 00	29
eller
2710 00	32
		a) miljöklass 1	3 kr 61 öre	86 öre	4 kr 47 öre
			per liter	per liter	per liter
		b) miljöklass 2	3 kr 64 öre	86 öre	4 kr 50 öre
			per liter	per liter	per liter

1Senaste lydelse av

7kap. 2 § 1998:1699

7kap. 4 § 1998:1699

7kap. 5 a § 1995:1525

8kap. 4 a § 1995:1525

8kap. 5 § 1995:1525

9kap. 14 § 1998:1680

9kap. 15 § 1998:1680.

2Senaste lydelse 1999:1324.

56 Författningsförslag				SOU 2000:46

	KN-nr	Slag av bränsle	Skattebelopp
			Energiskatt	Koldioxidskatt	Summa skatt
2.	2710 00 26,	Annan bensin	4 kr 27 öre	86 öre	5 kr 13 öre
	2710 00 34	än som avses	per liter	per liter	per liter
	eller	under 1
	2710 00 36
3.	2710 00 51,	Eldningsolja,
	2710 00 55,	dieselbrännolja,
	2710 00 69	fotogen, m.m.
	eller	som
	2710 00 74 –
	2710 00 78
		a) har försetts med	743 kr per m3	1 058 kr per m3	1 801 kr per m3
		märkämnen eller ger
		mindre än 85
		volymprocent destillat
		vid 350°C,
		b) inte har försetts med
		märkämnen och ger
		minst 85 volymprocent
		destillat vid 350°C,
		tillhörig
		miljöklass 1	1 624 kr per m3	1 058 kr per m3	2 682 kr per m3
		miljöklass 2	1 750 kr per m3	1 058 kr per m3	2 808 kr per m3
		miljöklass 3 eller inte	2 048 kr per m3	1 058 kr per m3	3 106 kr per m3
		tillhör någon miljöklass
4.	ur 2711 12 11–	Gasol	145 kr per	1 112 kr per	1 257 kr per
	2711 19 00		1 000 kg	1 000 kg	1 000 kg
5.	ur 2711 29 00	Metan	241 kr per	792 kr per	1 033 kr per
			1 000 m3	1 000 m3	1 000 m3
6.	2711 11 00,	Naturgas	241 kr per	792 kr per	1 033 kr per
	2711 21 00		1 000 m3	1 000 m3	1 000 m3
7.	2701, 2702	Kolbränslen	316 kr per	920 kr per	1 236 kr per
	eller 2704		1 000 kg	1 000 kg	1 000 kg
8.	2713 11 00–	Petroleumkoks	316 kr per	920 kr per	1 236 kr per
	2713 12 00		1 000 kg	1 000 kg	1 000 kg

I fall som avses i 4 kap. 1 §	I fall som avses i 4 kap. 1 § 8
första stycket 7 och andra	och 12 § första stycket 4 tas
stycket samt 12 § första stycket	skatt ut med ett belopp som mot-
4 och andra stycket tas skatt ut	svarar skillnaden	mellan	de
med ett belopp som motsvarar	skattebelopp som	gäller	för
skillnaden mellan de skattebelopp	bränslets olika användningssätt.
som gäller för bränslets olika
användningssätt.

För kalenderåret 2001 och efterföljande kalenderår skall de i första stycket angivna skattebeloppen räknas om enligt 10 §.

SOU 2000:46

Författningsförslag 57

9 §3

Bränsletank som förser motor på motordrivet fordon med bränsle får inte innehålla oljeprodukt som enligt föreskrifter som meddelats med stöd av 8 § första stycket är försedd med märkämnen. Inte heller bränsletank som förser motor på båt med bränsle får innehålla en sådan oljeprodukt. Detta gäller dock inte båtar för vilka fartygstillstånd med- delats enligt fiskelagen (1993:787).

Bestämmelserna i första stycket gäller även oljeprodukt, från vilken

märkämnen som avses i 8 § första stycket har avlägsnats.
Beskattningsmyndigheten kan		Beskattningsmyndigheten kan
medge att bränsletank på båt		medge att bränsletank på båt
som disponeras av Försvars-		som disponeras av Försvars-
makten, Försvarets materielverk,		makten, Försvarets materielverk,
Kustbevakningen	eller annan	Kustbevakningen		eller annan
statlig myndighet	får innehålla	statlig myndighet		får	innehålla
oljeprodukt som enligt föreskrif-		oljeprodukt som enligt föreskrif-
ter som meddelats med stöd av 8		ter som meddelats med stöd av 8
§ första stycket är försedd med		§ första stycket är försedd med
märkämnen. Om det finns sär-		märkämnen. Om det finns sär-
skilda skäl kan sådant medgivan-		skilda skäl kan sådant medgivan-
de också lämnas för annan båt.		de också lämnas för annan båt.
Har medgivande lämnats för båt		Har medgivande lämnats för båt
gäller 7 kap. 2 § andra stycket		gäller 6 a kap. 1 § 3 om skatte-
1 b samt 8 kap. 3 och 4 §§ om		befrielsen för skepp även för
avdrag och inköp mot försäk -		bränsle i sådan båt. Om den som
ran för bränsle i skepp även för		fått medgivandet inte kan göra
bränsle i sådan båt.		avdrag enligt 7 kap. 1 § skall
		medgivandet	anses		som ett
		godkännande som skattebefri-
		ad förbrukare enligt 8 kap. 1
		§.
		Beslut om medgivande, som
		enligt tredje	stycket		lämnats
		för annan båt än sådan som
		disponeras av en statlig myn-
		dighet, skall gälla för viss tid
		och får återkallas om förut-
		sättningarna	för	medgivande
		inte längre finns. Beslut om
		återkallelse gäller omedelbart,
		om inte något annat			anges i

3Senaste lydelse 1997:1130.

58 Författningsförslag

SOU 2000:46

beslutet.

4 kap.

1 §4

Skyldig att betala energis- katt, koldioxidskatt och sva- velskatt (skattskyldig) för bränslen som avses i 1 kap. 3 a § är

1. den som i Sverige tillver- kar eller bearbetar bränsle eller annan som godkänts som upplagshavare enligt 3 §,

Skyldig att betala skatt (skattskyldig) för bränslen som avses i 1 kap. 3 a § är

1. den som godkänts som upplagshavare enligt 3 §,

2.varumottagare som avses i 6 eller 7 §,

3.skatterepresentant enligt vad som anges i 8 §,

4.den som från ett annat EG-land säljer och levererar bränsle till en köpare i Sverige genom distansförsäljning enligt 9 §,

5.den som i annat fall än som anges i 1–4 från ett annat EG-land till Sverige för in eller tar emot leverans av bränsle,

6.annan än upplagshavare som importerar bränsle från tredje land,

7.den som i Sverige yrkes- mässigt tillverkar eller bear- betar bränsle utanför ett skat- teupplag,

7. den som förvärvat bränsle för vilket ingen skatt eller lägre skatt skall betalas när bränslet används för ett visst ändamål men som säljer eller förbrukar bränslet för ett annat ändamål som medför att skatt skall beta- las med högre belopp.

Vad som sägs i första stycket 7 tillämpas även i frå- ga om bränsle för vilket an- tingen ingen skatt har betalats eller skatt har betalats enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 a, och som förbrukas

a) i skepp, när skeppet an- vänds för privat ändamål, eller

8. den som förvärvat bränsle för vilket ingen skatt eller lägre skatt skall betalas när bränslet används för ett visst ändamål men som använder bränslet för ett annat ändamål som medför att skatt skall betalas med högre belopp.

4 Senaste lydelse 1999:1323.

SOU 2000:46

Författningsförslag 59

b) i båt för vilken fartygs- tillstånd meddelats enligt fis- kelagen (1993:787), när båten används för privat ändamål.

Om ett bränsle för vilket skattskyldighet inte inträtt skall transporteras mellan Sve- rige och ett annat EG-land enligt 6 kap. 3 § men inte når den mottagare som angetts i le d- sagardokumentet, skall skatt betalas för bränslet i Sverige om bränslet

1.finns i Sverige eller kan antas ha förbrukats här, eller

2.har levererats från en svensk upplagshavare och det inte kan utredas var bränslet finns eller var det har förbru- kats.

Den som ställt säkerhet för transporten är skyldig att be- tala skatt enligt första stycket. Beskattning skall ske som om skattskyldighet inträtt vid den tidpunkt då bränslet fördes in till Sverige eller transporten från den svenske upplagsha- varen påbörjades.

2 §

Om obeskattat bränsle, som sänts i väg av en upplagsha- vare i ett annat EG-land, inte når den mottagare som angetts i le d- sagardokumentet, skall bränslet beskattas här i Sverige om va- rorna finns i Sverige eller kan antas ha konsumerats här.

60 Författningsförslag

SOU 2000:46

3 §

Som upplagshavare får godkännas den som i en yrkesmässig verk- samhet som bedrivs i Sverige avser att

1.tillverka eller bearbeta bränslen, eller

2.i större omfattning

a)hålla bränslen i lager, eller

b)återförsälja eller förbruka metan,

om han med hänsyn till sina		om han disponerar över ett
ekonomiska förhållanden	och	utrymme som kan godkännas
omständigheterna i övrigt	är	som skatteupplag och han med
lämplig som upplagshavare.		hänsyn till sina ekonomiska för-
		hållanden och omständigheterna i
		övrigt är lämplig som upplagsha-
		vare.

Upplagshavares tillverkning, bearbetning och lagring av bränslen samt återförsäljning eller förbrukning av metan skall äga rum i godkänt skatteupplag.

Frågor om godkännande av upplagshavare och av skatteupplag prövas av be- skattnings-myndigheten på särskild ansökan.

Om en upplagshavare i Sveri- ge säljer bränsle, för vilket skattskyldighet inte inträtt, till annan svensk upplagshavare eller till upplagshavare eller varumottagare i ett annat EG- land, skall han innan leverans av bränsle påbörjas hos be- skattningsmyndigheten ställa sä- kerhet för betalning av den skatt som kan påföras honom i Sverige

3 a §

Upplagshavarens bokfö- ring skall vara utformad så att kontroll av verksamheten är möjlig.

4 §5

En upplagshavare i Sverige skall hos beskattningsmyndig- heten ställa säkerhet för betal- ning av den skatt som kan påfö- ras honom i Sverige eller annat EG-land vid

1.transport av obeskattat bränsle till en annan svensk upplagshavare,

2.transport av obeskattat bränsle till en näringsidkare i

5 Senaste lydelse 1997:359.

SOU 2000:46

Författningsförslag 61

eller annat EG-land. Säkerheten skall uppgå till ett belopp som motsvarar den skatt som i me- deltal belöper på de obeskat- tade bränslen som upplagsha- varen transporterar under ett dygn. Vid beräkningen av me- deltalet skall hänsyn endast tas till de dygn under ett år då transport av obeskattat bränsle sker.

ett annat EG-land,

3.transport av bränsle som förtullats enligt tullagen (1994:1550), och

4.export av obeskattat bränsle till tredje land.

Säkerheten enligt första stycket skall uppgå till ett be- lopp som motsvarar den skatt som i medeltal belöper på de obeskattade bränslen som upplagshavaren transporterar under ett dygn. Vid beräk - ningen av medeltalet skall hänsyn endast tas till de dygn under ett år då transport av obeskattat bränsle sker.

Upplagshavare skall även ställa säkerhet för betalning av skatten i samband med tillverkning, bearbetning eller lagring av bränslen. Säker- heten skall uppgå till ett belopp som motsvarar tio procent av skatten på de bränslen som upplagshavaren i medeltal förvarar i skatteupplaget

under ett år.
Vid beräkning av säkerhets-			Vid beräkning av säkerhets-
belopp enligt andra stycket får			belopp enligt tredje stycket får
bortses från bränslen som bered-			bortses från bränslen som bered-
skapslagras	enligt	lagen	skapslagras	enligt	lagen
(1984:1049) om beredskapsla g-			(1984:1049) om beredskapsla g-
ring av olja och kol.			ring av olja och kol.
			5 §6

Godkännande av upplagsha- vare eller av skatteupplag får återkallas av beskattningsmyn- digheten, om förutsättningarna för godkännande inte längre finns. Godkännande av upp-

Godkännande av upplagsha- vare eller av skatteupplag får återkallas av beskattningsmyn- digheten om

1. förutsättningarna för god- kännande inte längre finns,

6 Senaste lydelse 1999:1006.

62 Författningsförslag

SOU 2000:46

lagshavare får också återkal-	2.	ställd säkerhet inte	längre
las om ställd säkerhet inte längre	är godtagbar, eller
är godtagbar.	3.	upplagshavaren	begär

det. Om ett godkännande av upplagshavare återkallas om- fattar beslutet även godkän- nandet av hans skatteupplag.

Beslut om återkallelse gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet.

12 §7

Skattskyldig för energiskatt för råtallolja samt för energiskatt, koldi- oxidskatt och svavelskatt för bränslen som avses i 2 kap. 1 § första stycket 6–8, bränslen enligt 3 och 4 §§ som inte avses i 1 kap. 3 a § samt vad gäller svavelskatt även bränslen som avses i 3 kap. 1 § 1 är den som

1.tillverkar eller bearbetar bränsle,

2.enligt 6 kap. 10 § andra stycket registrerats som lagerhållare, åter- försäljare eller förbrukare av bränsle,

3.i annat fall än som avses i 1 och 2

a)importerar bränsle från tredje land, eller

b)för in kolbränsle, petroleumkoks, råtallolja eller torvbränsle till Sve- rige från ett annat EG-land eller tar emot en sådan leverans, och

4. den som förvärvat bränsle för vilket ingen skatt eller lägre skatt skall betalas när bränslet används för visst ändamål men som säljer eller förbrukar bränslet för ett ändamål som medför att skatt skall betalas med högre belopp.

Vad som sägs i första stycket 4 tillämpas även i frå- ga om bränsle enligt 2 kap. 3 eller 4 § som inte avses i 1 kap. 3 a § och som beskattats enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 a eller som förvärvats utan skatt, och som förbrukas i skepp, när skeppet används för privat ändamål.

4. den som förvärvat bränsle för vilket ingen skatt eller lägre skatt skall betalas när bränslet används för visst ändamål men som använder bränslet för ett ändamål som medför att skatt skall betalas med högre belopp.

7 Senaste lydelse 1998:1699.

5. godkännandet som upp- lagshavare eller av skatte- upplag återkallas.

Skattskyldighet enligt första stycket 1 inträder inte för bränsle som

1. transporteras till en upplagshavare eller varumot- tagare i ett annat EG-land, eller

2. tas emot av en upplags- havare i Sverige.

SOU 2000:46

Författningsförslag 63

Som tillverkare anses den som för in naturgas till Sverige samt den för vars räkning sådan införsel äger rum. Som tillverkare anses även den som tar upp torvbränsle.

			5 kap.
			1 §
Skattskyldigheten för upplagshavare inträder när
1. han levererar bränsle till			1. bränsle förs ut från ett
en köpare i Sverige som inte			skatteupplag,	om inte	annat
är upplagshavare eller till en			följer av andra stycket,
köpare i ett annat EG-land
som	inte	är upplagshavare
eller registrerad eller oregist-
rerad varumottagare,
2.	han	exporterar bränsle	2. bränsle tas emot från en
till en köpare i tredje land,			upplagshavare	utan att	föras
			till ett skatteupplag,
3. han tar i anspråk bränsle			3. bränsle importeras		utan
för annat ändamål än försälj-			att föras till ett skatteupplag,
ning eller bränsle annars upp-
hör att lagras i godkänt skat-
teupplag, eller
4. han upphör att vara re-			4. bränsle tas i anspråk i
gistrerad, varvid han är skyl-			skatteupplaget	eller lagerbrist
dig att betala skatt för det			uppkommer, eller
bränsle som då ingår i hans
lager och som inte redan har
beskattats.

64 Författningsförslag

SOU 2000:46

Skattskyldigheten inträder	2 §8
Skattskyldigheten inträder
1. för varumottagare som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första
stycket 2, när han tar emot leverans av bränsle,
2. för skatterepresentant som	2. för skatterepresentant som
är skattskyldig enligt 4 kap. 1 §	är skattskyldig enligt 4 kap. 1 §
första stycket 3, när köparen	första stycket 3, vid mottagande
tar emot leverans av bränsle,	av bränsle, och
och
3. för den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första stycket 4 eller
12 § första stycket 3 b, när bränslet förs in till Sverige.
Skattskyldigheten inträder	3 §9
Skattskyldigheten inträder
1. för den som är skattskyldig	1. för den som är skattskyldig
enligt 4 kap. 1 § första stycket 4,	enligt 4 kap. 1 § första stycket 4,
när bränslet av honom lever-	när leverans av bränslet sker,
eras till köpare,
2. för den som är skattskyldig	2. för den som är skattskyldig
enligt 4 kap. 1 § första stycket 7	enligt 4 kap. 1 § första stycket 8
eller andra stycket eller enligt 4	eller enligt 4 kap. 12 § första
kap. 12 § första stycket 4 eller	stycket 4 eller, när bränslet			an-
andra stycket, när bränslet le-	vänds för	ett	ändamål	som
vereras till en köpare eller tas	medför att skatt skall betalas
i anspråk för det ändamål som	med högre belopp, och
medför att skatt skall betalas
med högre belopp, och
3. för den som är skattskyldig	3. för den som är skattskyldig
enligt 4 kap. 12 § första stycket	enligt 4 kap. 12 § första stycket
1 eller 2 när	1 eller 2 när
a) bränsle av honom lever-	a) bränsle av honom lever-
eras till en köpare som inte är	eras till någon som inte är re-
registrerad eller till eget försälj-	gistrerad eller till eget försälj-
ningsställe för detaljförsäljning	ningsställe	för	detaljförsäljning
som inte utgörs av depå eller tas	som inte utgörs av depå eller tas
i anspråk för annat ändamål än	i anspråk för annat ändamål än
försäljning, eller	försäljning, eller

b) han upphör att vara registrerad, varvid han är skyldig att betala skatt för det bränsle som då ingår i hans lager och som inte redan har beskattats.

8Senaste lydelse 1997:1070.

9Senaste lydelse 1999:1070.

SOU 2000:46

Författningsförslag 65

6 kap.

2 §10 Upplagshavare skall upprätta ledsagardokument,

1.vid transport av bränsle, för vilket skattskyldighet inte har inträtt, till en upplagshavare eller en varumottagare i ett annat EG-land,

2.vid transport av bränsle, för vilket skattskyldighet inte har inträtt, till en upplagshavare i Sverige om transporten sker via ett annat EG- land,

3. vid transport av bränsle, för			3. vid transport av bränsle, för
vilket	skattskyldighet	inte har	vilket skattskyldighet inte har
inträtt, till en mottagare i ett an-			inträtt, till en mottagare i ett an-
nat EG-land enligt 2 kap. 11 §			nat EG-land enligt 2 kap. 11 §
första stycket 5,			första stycket 5, och
4. vid export till tredje land av			4. vid export till tredje land av
obeskattat bränsle som avses i 1			obeskattat bränsle som avses i 1
kap. 3 a §, och			kap. 3 a §.
5. vid transport av bränsle
som avses i 1 kap. 3 a § och
som	förtullats enligt	tullagen

(1994:1550).

Ledsagardokument som avses i första stycket skall följa bränslet un- der transporten i enlighet med vad regeringen föreskriver.

Vid transport till mottagare som avses i 2 kap. 11 § första stycket 5 skall bränslet under transporten även åtföljas av ett intyg om att skatte- frihet gäller för bränslet i det andra EG- landet.

10 §

Skattskyldiga enligt 4 kap. 3, 6, 8 eller 10 § eller 12 § första stycket 1 skall

vara registrerade hos beskattningsmyndigheten.
Hos beskattningsmyndig-	Som skattskyldig får också
heten kan registreras den som i	efter ansökan registreras	den
en yrkesmässig verksamhet	som i större omfattning
som bedrivs i Sverige i större
omfattning
1. håller bränslen enligt 4 kap. 12 § i lager, eller
2. återförsäljer eller förbrukar	2. återförsäljer eller förbrukar
gasformiga kolväten enligt 4 kap.	gasformiga kolväten enligt 4 kap.
12 §.	12 §,
	om det med hänsyn till hans
	ekonomiska förhållanden	och
	omständigheterna i övrigt	är

10 Senaste lydelse 1999:1070.

66 Författningsförslag

SOU 2000:46

lämpligt att registrera honom. Den som registrerats som

skattskyldig enligt andra stycket får avregistreras om han inte längre uppfyller för- utsättningarna för att bli re- gistrerad. Beslut om avregist- rering gäller omedelbart, om inte något annat anges i be- slutet.

Föreslagen lydelse

6 a kap. Skattebefriade användningsområden m.m.

1 §

Vid användning av bränsle för nedan angivna ändamål, i före- kommande fall med begränsningar till vissa bränsleslag, skall hel eller delvis skattebefrielse ske enligt följande:

Ändamål	Bränsle som inte	Befrielse	Befrielse	Befrielse
	ger befrielse	från	från	från
		energiskatt	koldioxid-	svavelskatt
			skatt

1. Förbrukning för annat	Hel	Hel	Hel
ändamål än motordrift eller
uppvärmning eller i en
process där bränslet i allt
väsentligt används för annat
ändamål än motor-drift eller
uppvärmning

2. Förbrukning i tåg eller annat spårbundet färdmedel

Bensin och bränsle	Hel	Hel	Hel
som avses i 2 kap. 1
§ första stycket 3 b

3. Förbrukning i skepp, när skeppet inte används för privat ändamål

Bensin och bränsle	Hel	Hel	Hel
som avses i 2 kap. 1
§ första stycket 3 b

4. Förbrukning i båt för vilken fartygstillstånd med- delats enligt fiskelagen (1993:787), när båten inte används för privat ändamål

Bensin och bränsle	Hel	Hel	Hel
som avses i 2 kap. 1
§ första stycket 3 b

SOU 2000:46

Författningsförslag 67

5. Förbrukning i

a)luftfartyg, när luftfartyget inte används för privat ändamål

b)luftfartyg, när luftfartyget används för privat ändamål eller i luftfartygsmotorer i provbädd eller i liknande anordning

6.Förbrukning vid framställning av andra skattepliktiga produkter än elektrisk kraft

7.Förbrukning vid fram- ställning av skattepliktig elektrisk kraft, med de begränsningar som följer av

3§

8.Om skattebefrielse inte följer av tidigare punkter, förbrukning i metallurgiska processer

9.Om skattebefrielse inte följer av tidigare punkter, förbrukning för annat ändamål än drift av motordrivna fordon vid tillverkningsprocessen i industriell verksamhet

Annan bensin än flygbensin (KN-nr 27100026)

Andra bränslen än flygbensin och flygfotogen (KN-nr 2710051)

Bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b

Andra bränslen än kolbränslen och petroleumkoks

Bensin, bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b och råtallolja

10.Om skattebefrielse inte följer av tidigare punkter, förbrukning för växthus- uppvärmning vid yrkes- mässig växthusodling

11.Om skattebefrielse inte följer av tidigare punkter, förbrukning i yrkesmässigt jord-, skogs,- eller vatten- bruksverksamhet

Bensin, bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b och råtallolja

Hel	Hel	Hel
Hel	Hel	Hel
Hel	Hel	Hel
Hel	Hel	–
Hel	Hel	Hel
Hel	Halv	–

Hel

Halv

–

Hel

Halv

–

68 Författningsförslag

SOU 2000:46

12. Om skattebefrielse inte	–	–	Hel
följer av tidigare punkter,
förbrukning i processer för
framställning av andra
mineraliska ämnen än
metaller eller i sodapannor
eller lutpannor

13. Förbrukning vid tillverkningsprocessen i gruvindustriell verksamhet för drift av andra motor- drivna fordon än personbi- lar, lastbilar och bussar

Andra bränslen än	Hel	Halv	–
bränsle som avses i
2 kap. 1 § första
stycket 3 b

2 §

Om råtallolja förbrukas för ändamål som anges i 1 § 9–11 skall befrielse från energiskatten ske på så sätt att den uppgår till ett belopp som motsvarar energiskatten och hälften av den koldiox- idskatt som tas ut på bränsle enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 a.

3 §

Vid samtidig produktion av värme och skattepliktig elektrisk kraft i en kraftvärmeanläggning skall, för den del av bränslet som förbrukats för framställning av nyttiggjord värme, skattebefrielsen enligt 1 § 7 inte avse koldioxidskatt och när det gäller energiskatt endast avse halva skatten. Såvitt avser energiskatt på råtallolja gäller befrielsen dock endast hälften av den energiskatt som tas ut på bränsle enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 a.

4 §

Skattebefrielse enligt 1 § 7 gäller också för bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b vid framställning av skattepliktig elektrisk kraft i en gasturbinanläggning som har en sammanlagd installerad generatoreffekt av minst fem megawatt, under förutsätt- ning att värme inte samtidigt nyttiggjorts.

5 §

De begränsningar av skattebefrielsen i 1 § som gäller bensin och bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b skall även tillämpas på bränsle för vilket motsvarande skatt skall betalas en- ligt 2 kap. 3 och 4 §§.

SOU 2000:46

Författningsförslag 69

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	7 kap.
Avdrag i deklaration	Avdrag
	1 §11

I en deklaration som avser energiskatt och koldioxidskatt på bränslen som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b får avdrag göras för skatt på bränsle

Den som är skattskyldig får göra avdrag för skatt på bränsle

1.för vilket skattskyldighet tidigare har inträtt,

2.som tagits tillbaka i samband med återgång av köp,

3.som av den skattskyldige exporterats till tredje land eller förts till frizon eller frilager för annat ändamål än att förbrukas där,

4. som förbrukats eller sålts för förbrukning

a)för annat ändamål än motordrift eller uppvärmning, eller

b)i en process där bränslet

iallt väsentligt används för annat ändamål än motordrift eller uppvärmning,

5. som förbrukats för fram- ställning av skattepliktig elek - trisk kraft i en gasturbinan- läggning som har en samman- lagd installerad generatoref- fekt av minst fem megawatt, under förutsättning att värme inte samtidigt nyttiggjorts.

4.som förbrukats på sätt som anges i 6 a kap.

5.som har tagits emot av en skattebefriad förbrukare i en- lighet med vad som framgår av dennes godkännande,

6.som har tagits emot för förbrukning i skepp eller luft- fartyg för sådana ändamål som anges i 6 a kap. 1 § 3 och 5, med de begränsningar till vissa bränslen som följer av dessa punkter.

Regeringen får föreskriva

11 Senaste lydelse 1995:1525.

70 Författningsförslag

SOU 2000:46

Avdrag enligt första stycket 4	att avdrag enligt första stycket
får göras även för skatt på	6, såvitt avser luftfartyg, en-
bränsle som förbrukats eller	dast kan medges om bränslet
sålts för förbrukning för gas-	tagits emot på vissa flygplatser.
och värmeproduktion som sker
vid användning av bränsle på
sätt som avses i första stycket
4.

5 §12

I en deklaration som avser svavelskatt på andra bränslen än flygbensin och flygfotogen får avdrag göras enligt 1 § första stycket 1–4 och andra stycket och enligt 2 § andra stycket 1–3.

Avdrag får, i den mån av- drag inte gjorts enligt första stycket, göras även för skatt på svavel i bränsle som har förbrukats eller sålts för för- brukning i metallurgiska pro- cesser eller processer för framställning av varor av and- ra mineraliska ämnen än me- taller, vari skall anses ingå även den gas- och värmepro- duktion som sker till följd av sådana processer, eller i soda- pannor eller lutpannor.

Om en skattskyldig har begränsat utsläppet av svavel genom re- ningsåtgärd eller genom bindning i någon produkt eller i aska i samband med förbrukning av det skattepliktiga bränslet, får avdrag göras med 30 kronor per kilogram svavel som utsläppet har minskat.

5 b §13

I en deklaration som avser energiskatt, koldioxidskatt och svavelskatt på annat bränsle än som avses i 1 kap. 3 a § får av-

12Senaste lydelse 1995:1525.

13Senaste lydelse 1995:1525.

En skattskyldig som fört ut annat bränsle än som avses i 1 kap. 3 a § från Sverige till ett annat EG-land får göra avdrag

SOU 2000:46

Författningsförslag 71

drag också göras för skatt på	för skatten på bränslet.
bränsle som av den skattskyl-
dige
förts ut från Sverige till ett annat
EG-land.

I en deklaration som avser energiskatt, koldioxidskatt och svavelskatt på bränslen som avses i 1 kap. 3 a § och som lämnas av upplagshavare, varu- mottagare eller skatterepresen- tant som avses i 4 kap. 8 § får avdrag även göras för skatt på bränsle som förstörts till följd av tillfälliga omständigheter eller force majeure. Varumottagare och skatterepresentant får dock göra sådant avdrag endast på bränsle som förstörts under transport till varumottagaren.

6 §14

Upplagshavare, varumotta- gare eller skatterepresentant får i fråga om bränslen som avses i 1 kap. 3 a § göra avdrag för skatt på bränsle som förstörts till följd av olyckshändelse eller force majeure. Varumottagare och skatterepresentant får dock göra sådant avdrag endast för skatt på bränsle som förstörts under transport till varumottaga- ren.

En upplagshavare får ock - så göra avdrag för skatt på bränsle som har beskattats i ett annat EG-land.

8 kap.

Inköp mot försäkran

Skattebefriad förbrukare

1 §

Annan än den som är re- gistrerad som skattskyldig får köpa bensin och bränsle som avses i 2 kap. 1 § första styck - et 3 b utan energiskatt och koldioxidskatt mot att han läm- nar en försäkran till leverantö- ren om att bränslet skall an-

14 Senaste lydelse 1995:611.

Som skattebefriad förbru- kare får för viss tid godkännas den som i betydande omfatt- ning förbrukar bränsle för än- damål som anges i 6 a kap. 1 § 1–5, 8, 10 och 12 om han med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständig-

72 Författningsförslag

SOU 2000:46

vändas för sådant ändamål som avses i 7 kap. 1 § första styck - et 4 eller andra stycket.

Annan än den som är re- gistrerad som skattskyldig får köpa kolbränslen och petro- leumkoks utan energiskatt och koldioxid-skatt mot att han lämnar en försäkran till leve- rantören om att bränslet skall användas för sådant ändamål som avses i 7 kap. 3 §.

Annan än den som är re- gistrerad som skattskyldig får köpa annat bränsle än sådant som avses i 1 §, dock inte flyg- bensin och flygfotogen, utan energiskatt och koldioxidskatt mot att han lämnar en försäk - ran till leverantören om att bränslet skall användas för ett sådant ändamål som avses i 7 kap. 1 § första stycket 4 eller andra stycket eller i 7 kap. 2 § andra stycket 1 eller 2.

heterna i övrigt är lämplig.

Den som godkänts som skattebefriad förbrukare har rätt att från en skattskyldig köpa bränsle befriat från skatt enligt 6 a kap.

2 §

Den som godkänts som skattebefriad förbrukare skall ha sin bokföring utformad så att kontroll av verksamheten är möjlig.

3 §

Godkännande av skattebe- friad förbrukare får återkallas av beskattningsmyndigheten om

1.förutsättningarna för godkännande inte längre finns,

2.bränslet används för an- nat ändamål än som anges i beskattningsmyndighetens be- slut,

3.förbrukaren inte fullgör sina skyldigheter enligt 2 §, eller

4.förbrukaren inte samver- kar vid skatterevision enligt lagen (1984:151) om punkt- skatter och prisregleringsav- gifter.

Beslut om återkallelse gäller omedelbart, om inte något an- nat anges i beslutet.

SOU 2000:46

Författningsförslag 73

9 kap.

2 §15

Om någon som inte är skatt- skyldig har förbrukat bränsle , dock inte bensin, råtallolja eller bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b, för an- nat ändamål än drift av motor- drivna fordon vid tillverk - ningsprocessen i industriell verksamhet, i annan yrkesmäs- sig jordbruksverksamhet än växthusuppvärmning vid yr- kesmässig växthusodling eller i yrkesmässig skogs- eller vat- tenbruksverksamhet, medger beskattningsmyndigheten efter ansökan återbetalning av ener- giskatten och hälften av koldi- oxidskatten på bränslet.

Bestämmelserna i första stycket tillämpas även på rå- tall-olja, dock att återbetalning medges av energiskatt till ett belopp som motsvarar den energiskatt och hälften av den koldioxidskatt som tas ut på bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 a.

Har beslut om preliminär skattesats meddelats enligt 9 kap. 9 b § får återbetalning enligt första eller andra stycket med- ges enligt den lägre koldioxids- kattesats eller, beträffande råtal- lolja, energiskattesats som följer av beslutet.

Om svavelskatt har tagits ut och någon som inte är skattskyl-

15 Lydelse enligt prop. 1999/2000:105.

Om någon som inte är skatt- skyldig eller skattebefriad för- brukare har förbrukat bränsle på ett sådant sätt som anges i 6 a kap. 1 och 2 §§, medger be- skattningsmyndigheten efter an- sökan återbetalning av skatten på bränslet på sätt framgår av nämnda bestämmelser.

Har beslut om preliminär skattesats meddelats enligt 9 kap. 9 b § får återbetalning enligt första stycket medges enligt den lägre koldioxidskattesats eller, beträffande råtallolja, energi- skattesats som följer av beslutet.

6 §

Om svavelskatt har tagits ut och någon som inte är skattskyl-

74 Författningsförslag

SOU 2000:46

dig har begränsat utsläppet av svavel enligt 7 kap. 5 § tredje stycket, medger beskattnings- myndigheten efter ansökan kom- pensation för den svavelskatt som belastat bränslet med 30 kronor per kilogram som utslä p- pet har minskat.

dig har begränsat utsläppet av svavel enligt 7 kap. 5 §, medger beskattningsmyndigheten efter ansökan kompensation för den svavelskatt som belastat bränslet med 30 kronor per kilogram som utsläppet har minskat.

				9 §16
Utöver möjligheterna till av-				Utöver möjligheterna till av-
drag enligt 7 kap. 4 §, inköp mot				drag	enligt	7 kap. 1 §	första
försäkran enligt 8 kap. 3 a §				stycket 4, att köpa bränsle be-
eller återbetalning		enligt 9 kap.		friat från skatt enligt 8 kap. 1 §
2 § gäller följande. Har bränsle,				eller	till	återbetalning	enligt
dock inte bensin eller bränsle				9 kap. 2 §		gäller följande. Har
som avses i 2 kap. 1 § första				bränsle, dock inte bensin eller
stycket 3 b, förbrukats vid till-				bränsle som avses i 2 kap. 1 §
verkningsprocessen		i	industriell	första stycket 3 b, förbrukats vid
verksamhet	eller i	yrkesmässig		tillverkningsprocessen i industriell
jord-, skogs- eller vattenbruks-				verksamhet		eller i yrkesmässig
verksamhet, medger beskattning-				jord-, skogs- eller vattenbruks-
smyndigheten efter ansökan ned-				verksamhet, medger beskattning-
sättning av koldioxidskatten eller,				smyndigheten efter ansökan ned-
beträffande	råtallolja,		energis-	sättning av koldioxidskatten eller,
katten för den del av skatten som				beträffande		råtallolja,	energis-
överstiger 0,8 procent av de				katten för den del av skatten som
framställda produkternas försälj-				överstiger 0,8 procent av de
ningsvärde. Nedsättning medges				framställda produkternas försälj-
med sådant belopp att den över-				ningsvärde. Nedsättning medges
skjutande skattebelastningen inte				med sådant belopp att den över-
överstiger 24 procent av det				skjutande skattebelastningen inte
överskjutande skattebeloppet för				överstiger 24 procent av det
bränslet. Nedsättning			får dock	överskjutande skattebeloppet för
inte medges för skatt på bränsle				bränslet. Nedsättning får dock
som förbrukats för drift av mo-				inte medges för skatt på bränsle
tordrivna fordon.				som förbrukats för drift av mo-
				tordrivna fordon.

Bestämmelserna i första stycket gäller även mottagare av värmele- veranser om värmen har använts vid tillverkningsprocessen i industriell verksamhet eller i yrkesmässig jord-, skogs- eller vattenbruksverksam-

16 Lydelse enligt prop. 1999/2000:105.

SOU 2000:46

Författningsförslag 75

het. I sådana fall avses med bränsle det bränsle som förbrukats för framställning av värmen.

Vid beräkning av nedsättning enligt första eller andra stycket får den koldioxidskatt som är hänförlig till följande bränslen dock inte sättas ned mer än att den motsvarar minst

a)160 kronor per kubikmeter dieselbrännolja (KN-nr 2710 00 69) eller fotogen (KN-nr 2710 00 51 eller 2710 00 55),

b)125 kronor per kubikmeter eldningsolja (KN-nr 2710 00 74–2710 00 78), och

c)320 kronor per 1 000 kilogram gasol som förbrukats för drift av stationära motorer.

Vad som i tredje stycket föreskrivs om dieselbrännolja, fotogen, eld- ningsolja och gasol tillämpas även på bränsle för vilket motsvarande skatt skall betalas enligt 2 kap. 3 och 4 §§.

Ansökan om nedsättning enligt första eller andra stycket skall om- fatta en period om ett kalenderår och skall lämnas in till beskattnings- myndigheten senast inom ett år efter kalenderårets utgång.

13 §17

Om det finns särskilda skäl får även någon annan person än som avses i första stycket

För kontroll av en ansökan om återbetalning av, nedsättning av eller kompensation för skatt enligt 2–6, 8 a, 9 eller 9 b–11 § gäller 3 kap. 3–16 §§ och 8 kap. 1 § andra stycket lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter i tillämpliga delar.

17 Senaste lydelse 1999:1109.

76 Författningsförslag

SOU 2000:46

föreläggas att lämna kontrol- luppgift.

Ett föreläggande får för- enas med vite om det finns an- ledning att anta att det annars inte följs.

Bestämmelserna i 3 kap. 15–15 d §§ lagen (1984:151) om punktskatter och prisregle- ringsavgifter gäller i fråga om föreläggande enligt första eller andra stycket.

10 kap.

11 §

Bestämmelserna i 1 kap. 6 § och 5 kap. 16 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregle- ringsavgifter skall tillämpas även på avgift enligt detta kapitel.

Bestämmelserna i 1 kap. 6 § och 5 kap. 16 och 18 §§ lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter skall tillä m- pas även på avgift enligt detta kapitel.

	11 kap.
Avdrag i deklaration	Avdrag
	9 §18

I en deklaration som avser energiskatt på elektrisk kraft får avdrag göras för skatt på ele k- trisk kraft som

Den som är skattskyldig för energiskatt på elektrisk kraft får göra avdrag för skatt på ele k- trisk kraft som

1.förbrukats eller sålts för förbrukning i tåg eller annat spårbundet transportmedel eller för motordrift eller uppvärmning i omedelbart sam- band med sådan förbrukning,

2.förbrukats eller sålts för förbrukning för annat ändamål än motor- drift eller uppvärmning eller för användning i omedelbart samband med sådan förbrukning,

3.förbrukats eller sålts för förbrukning vid framställning av produkter som avses i 7 kap. 2 § andra stycket 3,

4.framställts i en kraft-

3.förbrukats eller sålts för förbrukning vid framställning av produkter som avses i 6 a kap.

1§ 6,

4.framställts i en kraft-

18 Senaste lydelse 1995:912.

SOU 2000:46

Författningsförslag 77

värmeanläggning och förbrukats	värmeanläggning och förbrukats
för el-, gas-, värme- eller vatten-	för el-, gas-, värme- eller vatten-
försörjning i den egna verksam-	försörjning i den egna verksam-
heten i den mån avdrag inte har	heten i den mån avdrag inte har
gjorts enligt 7 kap. 2 § andra	gjorts enligt 7 kap. 1 § första
stycket 4,	stycket,

5. förbrukats eller sålts för förbrukning vid sådan överföring av ele k- trisk kraft på det elektriska nätet som utförs av den som ansvarar för förvaltningen av nätet i syfte att upprätthålla nätets funktion.

10 §19

Avdrag får göras även för energiskatt och koldioxidskatt på

1.bränsle som beskattas enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 b, om bränslet förbrukats vid framställning av skattepliktig elektrisk kraft i en gasturbinanläggning som har en sammanlagd installerad generatoreffekt av minst fem megawatt, under förutsättning att värme inte samtidigt nyttiggjorts,

2.annat bränsle än som avses under 1, dock inte råtallolja, om bränslet förbrukats vid framställning av skattepliktig elektrisk kraft, med de begränsningar som följer av andra och femte styckena.

Avdrag enligt första stycket 2 får vid samtidig produktion av värme och skattepliktig elektrisk kraft i en kraftvärmeanläggning göras för energiskatt och koldioxidskatt på den del av bränslet som förbrukats för framställning av skattepliktig elektrisk kraft och för hälften av energi- skatten på den del av bränslet som förbrukats för framställning av nyt- tiggjord värme.

Avdrag får göras även för energiskatt på råtallolja om den förbrukats vid framställning av skattepliktig elektrisk kraft, med de begränsningar som följer av fjärde och femte styckena.

Avdrag enligt tredje stycket får vid samtidig produktion av värme och skattepliktig elektrisk kraft i en kraftvärmeanläggning göras för hela energiskatten på den del av bränslet som förbrukats för framställning av skattepliktig elektrisk kraft och för energiskatt med ett belopp som mot- svarar hälften av den energiskatt som tas ut på bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 a på den del av bränslet som förbrukats för framställning av nyttiggjord värme.

Avdrag enligt första–fjärde styckena får göras endast i den mån avdrag inte gjorts enligt 9 § första stycket 4, 7 kap. 1 § första stycket 5 eller 2 § andra styck -

Avdrag enligt första–fjärde styckena får göras endast i den mån avdrag inte gjorts enligt 9 § första stycket 4 eller 7 kap. 1 § första stycket.

19 Senaste lydelse 1998:1699.

78 Författningsförslag

SOU 2000:46

et 4 eller tredje eller fjärde stycket.

Den som yrkesmässigt levererar elektrisk kraft som i Sverige fram- ställts i ett vindkraftverk får göra avdrag med ett belopp som svarar mot den skatt som skall betalas enligt 3 § första stycket 4.

13 §20

I fråga om återbetalning av energiskatt enligt 12 § gäller be- stämmelserna i 9 kap. 12–15 §§.

I fråga om återbetalning av energiskatt enligt 12 § gäller be- stämmelserna i 9 kap. 12 och 13 §§.

12 kap.

1 §21

Beslut enligt 9 kap. 13 och 14 §§ får inte överklagas. Övri- ga beslut enligt denna lag får överklagas hos allmän förvalt- ningsdomstol av den skattskyldi- ge och sökanden.

Beslut enligt denna lag får överklagas hos allmän förvalt- ningsdomstol av den skattskyldi- ge och sökanden.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001. Äldre föreskrifter gäller fort- farande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträ- dandet.

20Lydelse enligt prop. 1999/2000:105.

21Lydelse enligt prop. 1999/2000:105.

SOU 2000:46

Författningsförslag 79

1.6Förslag till förordning om ändring i förordningen (1994:1784) om skatt på energi

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (1994:1784) om skatt på energi

dels att 5, 14 och 17 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i förordningen skall införas fyra nya paragrafer, 18– 21 §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 §1 Riksskatteverket får meddela föreskrifter om

1.förfarandet vid märkning enligt 4 §,

2.godkännande av skatteupplag,

3.säkerhet enligt lagen (1994:1776) om skatt på energi,

4.inbetalning av särskild avgift enligt 10 kap. 5 § lagen om skatt på energi,

5.hantering av ledsagardokument enligt lagen om skatt på energi,

6. bidrag enligt punkt 7 i övergångsbestämmelserna till lagen (1992:1440) om ändring i vägtrafikskattelagen (1988:327).

6.bidrag enligt punkt 7 i övergångsbestämmelserna till lagen (1992:1440) om ändring i vägtrafikskattelagen (1988:327),

7.upplagshavares leveran- ser av bränsle till skattebefri- ade förbrukare enligt 8 kap. 1

§andra stycket lagen om skatt på energi,

8.upplagshavares och skattebefriade förbrukares bokföring enligt 4 kap. 3 a § och 8 kap. 2 § lagen om skatt på energi.

1 Senaste lydelse 1997:591.

80 Författningsförslag

SOU 2000:46

14 §2

Ledsagardokument som av- ses i 6 kap. 3 § första stycket 5 lagen (1994:1776) om skatt på energi skall upprättas i fyra exemplar. Ett exemplar skall förvaras hos Tullverket. Reste- rande exemplar av dokumentet skall följa bränslet under transporten. Den som importe- rat bränslet skall senast 15 dagar efter utgången av den kalendermånad under vilken bränslet tagits emot under- teckna returexemplaret av led- sagardokumentet och återsän- da det till Tullverket.

Har Tullverket inte inom två månader efter utgången av den kalendermånad under vil- ken bränslet avsänts fått ett undertecknat returexemplar av ledsagardokumentet, skall verket utan dröjsmål under- rätta beskattningsmyndigheten om detta.

Om beskattningsmyndighe- ten påför skatt med stöd av 6 kap. 2 § lagen (1994:1776) om skatt på energi skall myndighe- ten underrätta den behöriga myndigheten i avsändarmed- lemsstaten.

17 §3

Upplagshavare och registre- rade varumottagare skall anmäla till beskattningsmyndigheten om

Upplagshavare, registrerade varumottagare och skattebefri- ade förbrukare skall anmäla till beskattningsmyndigheten om

1.det sker betydande ändringar av ägarförhållandena,

2.firmatecknare, revisor eller styrelse ändras, och

3.det i övrigt sker ändringar av förhållanden som angetts i samband med ansökan om godkännande eller registrering.

18 §

Beslut om godkännande som skattebefriad förbrukare enligt 8 kap. 1 § lagen

2Senaste lydelse 1999:462.

3Senaste lydelse 1999:1221.

SOU 2000:46

Författningsförslag 81

(1994:1776) om skatt på ener- gi meddelas av beskattning- smyndigheten efter särskild ansökan.

I beskattningsmyndighetens beslut skall anges

1.för vilka ändamål rätt till inköp med skattebefrielse fö- religger,

2.de bränslen som kan komma i fråga för sådana in- köp, och

3.för varje ändamål, vilken skattebefrielse som den regist- rerade förbrukaren har rätt till.

Om beslut om preliminär skattesats har meddelats enligt 9 kap. 9 b § lagen om skatt på energi för ändamål som anges

i6 a kap 1 § 10 samma lag, skall skattebefrielsen enligt andra stycket 3 fastställas i enlighet med beslutet.

19§

Vid prövning av en ansö-

kan om godkännande som skattebefriad förbrukare en- ligt 8 kap. 1 § lagen (1994:1776) om skatt på ener- gi får kravet på att bränsle skall användas i betydande omfattning normalt anses upp- fyllt om den sökandes för- brukning är sådan att den skattebefrielse han har rätt till kan beräknas uppgå till minst 15 000 kronor per år.

20§

Avdrag enligt 7 kap. 1 §

första stycket 6 lagen

82 Författningsförslag

SOU 2000:46

(1994:1776) om skatt på ener- gi kan endast medges om bränslet tagits emot på

1. flygplatser som har Luft- fartsverket eller kommun som huvudman,

2. flygplatsen Nyköping Skavsta,

3. flygplatsen i Linköping,

4. flygplatsen i Gällivare, 5..flygplatsen i Kvikkjokk, 6. flygplatsen i Lidköping, 7. flygplatsen i Pajala,

8. flygplatsen i Skövde, och

9. flygplatsen i Örebro.

21 §

Frågor om godkännande av upplagshavare och skatte- upplag enligt 4 kap. 3 § lagen (1994:1776) om skatt på ener- gi prövas av beskattningsmyn- digheten på särskild ansökan.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2001.

Den som inom landet i större omfattning yrkesmässigt återför- säljer gödselmedel får efter an- sökan registreras som skatt- skyldig om det med hänsyn till hans ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämpligt att registrera ho- nom.

Den som registrerats som skattskyldig enligt andra stycket får avregistreras om han inte längre uppfyller för- utsättningarna för att bli re- gistrerad. Beslut om avregist- rering gäller omedelbart, om inte något annat anges i be- slutet.

SOU 2000:46

Författningsförslag 83

1.7Förslag till lag om ändring i lagen (1984:409) om skatt på gödselmedel

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:409) om skatt på göd- selmedel1

dels att 8 c och 8 d §§ skall upphöra att gälla, dels att 6, 8 b och 9 §§ skall ha följande lydelse.

6 §2

Den som är skattskyldig enligt 4 § första stycket 1 eller 2 skall vara registrerad hos beskattningsmyndigheten.

Den som inom landet i större omfattning yrkesmässigt återför- säljer gödselmedel kan registre- ras hos beskattningsmyndig- heten som återförsäljare.

8 b §3

Beskattningsmyndigheten får förelägga den som är eller kan antas vara bokförings- skyldig enligt bokföringslagen

1Senaste lydelse av

8c § 1998:1676

8d § 1998:1676.

2Senaste lydelse 1995:1527

3Senaste lydelse 1999:1092

För kontroll av en ansökan om återbetalning av skatt en- ligt denna lag gäller 3 kap. 3– 16 §§ och 8 kap. 1 § andra

84 Författningsförslag

SOU 2000:46

(1999:1078) eller som är an- nan juridisk person än dödsbo att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över en kopia av handling som rör rättshandling mellan den som föreläggs och den med vilken han ingått rättshandlingen (kontroll-uppgift). Föreläg- gande får meddelas, om kon- trolluppgiften har betydelse för kontroll av en ansökan om återbetalning av skatt enligt denna lag.

Om det finns särskilda skäl får även någon annan person än som avses i första stycket föreläggas att lämna kontrol- luppgift.

Ett föreläggande får för- enas med vite om det finns an- ledning att anta att det annars inte följs.

Bestämmelserna i 3 kap. 15–15 d §§ lagen (1984:151) om punktskatter och prisregle- ringsavgifter gäller i fråga om föreläggande enligt första el- ler andra stycket.

stycket lagen (1984:151) om punktskatter och prisregle- ringsavgifter i tillämpliga de- lar.

	9 §4
Beslut enligt 8 b och 8 c §§	Beslut enligt denna lag får
får inte överklagas. Övriga be-	överklagas hos allmän förvalt-
slut enligt denna lag får över-	ningsdomstol.
klagas hos allmän förvaltnings-
domstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001. Äldre föreskrifter gäller fort- farande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträ- dandet.

4 Lydelse enligt prop. 1999/2000:105.

SOU 2000:46

Författningsförslag 85

1.8Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483)

Härigenom föreskrivs i fråga om skattebetalningslagen (1997:483) dels att 1 kap. 1 och 6 §§, 3 kap. 1 §, 10 kap. 13, 14, 17–19 och

22 §§, 13 kap. 1 §, 14 kap. 3, 6 och 7 §§, 15 kap. 6 §, 16 kap. 1 och 4 §§, 18 kap. 2 §, 21 kap. 11 §, 22 kap. 10 § och 23 kap. 9 § samt ru- briken närmast före 13 kap. 1 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas nya bestämmelser, 1 kap. 1 a, 2a, 2 b och 4 a §§, 2 kap. 4 a §, 10 kap. 16 a, 30 a och 30 b §§, 17 kap. 4 a § och 20 kap. 3 a § samt närmast före 2 kap. 4 a §, 10 kap. 30 a § samt 17 kap. 4 a § nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

1 §1

Denna lag gäller vid bestämmande, debitering, redovisning och betal- ning av

1.sådan skatt eller avgift som avses i 1 kap. 1 § första stycket taxe- ringslagen (1990:324),

2.avgift enligt lagen (1981:691) om socialavgifter,

3.skatt enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa för- värvsinkomster,

4.begravningsavgift enligt begravningslagen (1990:1144),

5.skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200),

6. avgift enligt lagen (1994:1920) om allmän löneav- gift,

7. avgift som avses i lagen (1999:291) om avgift till registre- rat trossamfund,

8. skattetillägg och förse- ningsavgift i fråga om sådan skatt eller avgift som avses i 1–7, kontrollavgift enligt 15 kap. 6 a §, förseningsavgift enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152) samt kontrollav-

6. avgift enligt lagen (1994:1920) om allmän löneav- gift, och

7. avgift som avses i lagen (1999:291) om avgift till registre- rat trossamfund.

1 Senaste lydelse 1999:641.

86 Författningsförslag

SOU 2000:46

gift enligt lagen (1998:514) om särskild skattekontroll av torg- och marknadshandel m.m., och

9. ränta på skatt, skatte- tillägg eller avgift som avses i 1–8.

Om inte annat särskilt anges gäller lagen inte när skatt skall tas ut enligt mervärdes- skattelagen vid import av va- ror. I sådant fall gäller tulla- gen (1994:1550).

Lagen gäller dessutom, om inte annat särskilt anges, vid be- stämmande, debitering, redo- visning och betalning av så- dan skatt eller avgift (punktskatt) som avses i

1.lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam,

2.lagen (1972:820) om skatt på spel,

3.bilskrotningslagen (1975:343),

4.lagen (1978:69) om för- säljningsskatt på motorfordon,

5.lagen (1984:409) om skatt på gödselmedel,

6.lagen (1984:410) om skatt på bekämpningsmedel,

7.2 § första stycket 6 lagen (1990:661) om avkastnings- skatt på pensionsmedel,

8.lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m.,

9.lagen (1991:1482) om lotteriskatt,

10.lagen (1991:1483) om skatt på vinstsparande m.m.,

11.lagen (1994:1563) om tobaksskatt,

12.lagen (1994:1564) om alkoholskatt,

13.lagen (1994:1776) om skatt på energi,

14.lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus,

SOU 2000:46

Författningsförslag 87

15. lagen (1999:673) om skatt på avfall, och

16. lagen (2000:000) om skatt på termisk effekt i kärn- kraftsreaktorer.

1 a §

Lagen gäller också vid be- stämmande, debitering och betalning av

1.skattetillägg och förse- ningsavgift i fråga om sådan skatt eller avgift som avses i 1 §, kontrollavgift enligt 15 kap. 6 a §, förseningsavgift enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152) samt kontrollav- gift enligt lagen (1998:514) om särskild skattekontroll av torg- och marknadshandel m.m., samt

2.ränta på skatt och avgift som avses i 1 § samt på skatte- tillägg och avgift som avses i denna paragraf.

2 a §

Lagen gäller inte, om det inte särskilt anges, när skatt skall tas ut enligt mervärdes- skattelagen (1994:200) vid import av varor. I sådant fall gäller tullagen (1994:1550).

Lagen gäller inte heller för sådan punktskatt som enligt bestämmelser i de i 1 § andra stycket angivna lagarna skall betalas till Tullverket.

2 b

Lagen gäller inte heller för skattepliktiga varor som

1. är omhändertagna med

88 Författningsförslag

SOU 2000:46

stöd av 2 kap. 9 § eller 3 kap. 1 och 4 §§ lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholva- ror, tobaksvaror och minera- loljeprodukter, eller

2. omfattas av ett beslut om skatt enligt 2 kap. 13 § eller 3 kap. 5 § lagen om punkt- skattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaks- varor och mineraloljeproduk - ter.

Om ett beslut som avses i första stycket upphävs, skall dock lagen anses ha varit till- lämplig såsom om beslutet ald- rig hade fattats.

4 a §

Vad som sägs i denna lag om vara gäller vid uttag av punktskatt även annan nyttig- het eller tjänst.

6 §2

I denna lag avses med

arbetsgivare: den som betalar ut ersättning för arbete, arbetstagare: den som tar emot ersättning för arbete, beskattningsår: beskattningsår enligt inkomstskattelagen

(1999:1229) eller mervärdesskattelagen (1994:200) eller, i fråga om skatt som inte avses i någon av de nämnda lagarna, kalenderåret för vilket skatten skall betalas,

grupphuvudman: den som enligt 6 a kap. 4 § mervärdesskattelagen (1994:200) utsetts som huvudman för en mervärdesskattegrupp,

inkomstår: kalenderåret före taxeringsåret,

näringsverksamhet: verksamhet av sådant slag att intäkter i verk- samheten enligt bestämmelserna i 13 kap. inkomstskattelagen räknas till inkomstslaget näringsverksamhet för den som bedriver verksamheten eller, när verksamheten bedrivs av ett handelsbolag, för någon delägare i bolaget,

2 Senaste lydelse 1999:1300.

SOU 2000:46

Författningsförslag 89

överskjutande ingående mervärdesskatt: den del av ingående mervärdesskatt som överstiger utgående mervärdesskatt.

Förs i verksamheten räken- skaper som avslutas med års- bokslut, får dock, när det gäller punktskatt, räken- skapsåret utgöra beskatt- ningsår om det sammanfaller med räkenskapsår som är till- låtet enligt bokförings-lagen (1999:1078).

2 kap.

Beslut i fråga om punktskatt

4 a §

Beslut om punktskatt enligt denna lag fattas av Riksskat- teverket. Vad som i denna lag sägs om skattemyndighet skall, när det gäller punktskatt, avse Riksskatteverket.

Regeringen eller den myn- dighet som regeringen be- stämmer får besluta att upp- gifter som enligt första stycket skall fullgöras av Riksskatte- verket i stället skall fullgöras av en skattemyndighet.

3 kap.

1 §3 Skattemyndigheten skall registrera

1. den som är skyldig att göra skatteavdrag enligt 5 kap. eller betala

arbetsgivaravgifter,
2. den som är skattskyldig en-		2. den som är skattskyldig en-
ligt	mervärdesskattelagen	ligt	mervärdesskattelagen
(1994:200), med undantag av en		(1994:200), med undantag av en
sådan	mervärdesskattegrupp	sådan	mervärdesskattegrupp
som avses i 6 a kap. 1 § mervär-		som avses i 6 a kap. 1 § mervär-
desskattelagen och av den som		desskattelagen och av den som

3 Senaste lydelse 1999:1300.

är skattskyldig endast på grund av förvärv av sådana varor som anges i 2 a kap. 3 § första styck- et 1 och 2 nämnda lag,

3. den som enligt författ- ning som avses i 1 kap. 1 § andra stycket skall eller, efter särskilt beslut, får vara regist- rerad som skattskyldig, och

4. den som är grupphuvud- man.

90 Författningsförslag

SOU 2000:46

är skattskyldig endast på grund av förvärv av sådana varor som anges i 2 a kap. 3 § första styck- et 1 och 2 nämnda lag, och

3. den som är grupphuvud- man.

En fysisk person skall för visst år vara registrerad hos den skatte- myndighet som enligt 2 kap. 1 § första stycket är behörig att fatta beslut som rör den personen.

En juridisk person skall för visst år vara registrerad hos den skatte- myndighet som enligt 2 kap. 2 § första–fjärde styckena var behörig att fatta beslut som rör den personen.

I samband med ett beslut enligt 2 kap. 5 § får beslutas att registre- ringen skall ske hos den skattemyndighet som tar över behörigheten att fatta beslut.

10 kap.

9 §4 En skattedeklaration skall lämnas av

1.den som har varit skyldig att göra skatteavdrag eller betala arbets- givaravgifter eller som har gjort ett skatteavdrag utan att vara skyldig att göra det,

2.den som har betalat ut sådan ersättning som skatteavdrag skall gö- ras från enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta,

3.handelsbolag som är skattskyldigt enligt mervärdesskattelagen (1994:200),

4.annan som är skattskyldig enligt mervärdesskattelagen med un- dantag av en sådan mervärdesskattegrupp som avses i 6 a kap. 1 § nämnda lag, allt om inte annat följer av 31 eller 32 §,

5.den som är grupphuvud- man, och

6.den som omfattas av beslut enligt 11 §.

5.den som är grupphuvud-

man,

6.den som omfattas av beslut enligt 11 §, och

7.den som är skattskyldig för punktskatt.

4 Senaste lydelse 1998:347.

SOU 2000:46

Författningsförslag 91

13 §

En skattedeklaration skall lämnas för varje redovisningsperiod.

Om den som är registrerad enligt 3 kap. 1 § inte skall redovisa vare sig skatteavdrag eller arbetsgivaravgifter i skattedeklaration för en viss redovisningsperiod och om skattemyndigheten skriftligen upplysts om detta, behöver någon deklaration inte lämnas för den perioden.

I fråga om den som är skatt-	I fråga om den som är skatt-
skyldig till mervärdesskatt gäller	skyldig till mervärdesskatt gäller
andra stycket endast om den	andra stycket endast om den
skattskyldige enligt 31 § första	skattskyldige enligt 31 § första
stycket skall redovisa mervär-	stycket skall redovisa mervär-
desskatten i sin självdeklaration.	desskatten i sin	självdeklaration.
	Andra stycket gäller inte den
	som är registrerad enligt 3
	kap. 1 § första stycket 3.
	14 §
En redovisningsperiod omfat-	En redovisningsperiod omfat-
tar en kalendermånad.	tar, om inte annat särskilt före-
	skrivits, en kalendermånad.
	16 a §
	Skattemyndigheten får för
	skattskyldiga som kan beräk -
	nas redovisa	punktskatt med
	låga belopp medge att redo-
	visnings-perioden för punkt-
	skatten tills vidare skall vara
	ett halvt eller ett helt beskatt-
	ningsår.
	Regeringen eller den myn-
	dighet som regeringen be-
	stämmer får meddela före-
	skrifter om redovisningsperiod
	för punktskatt för fall då den
	skattskyldige	har försatts i
	konkurs.

17 § En skattedeklaration skall ta upp

1.nödvändiga identifikationsuppgifter,

2.uppgift om den redovisningsperiod för vilken redovisning lämnas,

92 Författningsförslag

SOU 2000:46

3. följande uppgifter om skatteavdrag:

a) den sammanlagda ersättning från vilken utbetalaren är skyldig att göra skatteavdrag,

b) sammanlagt avdraget belopp,

4. följande uppgifter om arbetsgivaravgifter:

a)den sammanlagda ersättning för vilken utbetalaren är skyldig att betala arbetsgivaravgifter,

b)sammanlagt avdrag enligt 9 kap. 3 §,

c)periodens sammanlagda avgifter,

5. följande uppgifter om mer-				5. följande uppgifter om mer-
värdesskatt:				värdesskatt:
a) utgående skatt,				a) utgående skatt,
b) ingående skatt,				b) ingående skatt,
c)	omsättning,	förvärv	och	c)	omsättning, förvärv		och
överföringar av varor som trans-				överföringar av varor som trans-
porteras mellan EG-länder, och				porteras mellan EG-länder,
				6.	följande	uppgifter	om
				punktskatt:
				a) skattens bruttobelopp,
				b) yrkade avdrag,
				c) skattens nettobelopp, och
6. de ytterligare uppgifter				7.	de ytterligare uppgifter
som behövs för beräkning och				som behövs för beräkning och
kontroll av skatteavdrag, arbets-				kontroll av skatteavdrag, arbets-
givaravgifter och		mervärdes-		givaravgifter,		mervärdesskatt
skatt.				och punktskatt.
En	skattedeklaration		som	En	skattedeklaration		som
skall lämnas av en grupphuvud-				skall lämnas av en grupphuvud-
man skall innehålla de uppgifter				man skall innehålla de uppgifter
som avses i första stycket 1, 2, 5				som avses i första stycket 1, 2, 5
och 6 samt omfatta hela grup-				och 7 samt omfatta hela grup-
pen.				pen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om vad en skattedeklaration skall ta upp.

18 §

Nuvarande lydelse

Den som är skyldig att redovisa mervärdesskatt på beskattningsun- derlag som exklusive gemenskapsinterna förvärv och import för be- skattningsåret beräknas sammanlagt uppgå till högst 40 miljoner kronor, skall lämna skattedeklaration enligt följande uppställning.

SOU 2000:46

Författningsförslag 93

Deklaration som skall	skall avse skatteavdrag	och mervärdesskatt för
ha kommit in till skat-	och arbetsgivaravgifter	redovisningsperioden
temyndigheten senast	för redovisningsperio-
	den
12 februari	januari	december
12 mars	februari	januari
12 april	mars	februari
12 maj	april	mars
12 juni	maj	april
12 juli	juni	maj
17 augusti	juli	juni
12 september	augusti	juli
12 oktober	september	augusti
12 november	oktober	september
12 december	november	oktober
17 januari	december	november

Skattemyndigheten skall besluta att mervärdesskatt som annars skall redovisas enligt första stycket skall redovisas enligt bestämmelserna i 19 § om den skattskyldige begär det. Beslutet skall, om inte särskilda skäl talar emot det, gälla minst tolv på varandra följande redovisnings- perioder.

Föreslagen lydelse

Deklaration som skall	skall avse skatteavdrag	samt mervärdesskatt
ha kommit in till skat-	och arbetsgivaravgifter	och punktskatt för
temyndigheten senast	för redovisningsperio-	redovisningsperioden
	den
12 februari	januari	december
12 mars	februari	januari
12 april	mars	februari
12 maj	april	mars
12 juni	maj	april

94 Författningsförslag

SOU 2000:46

12 juli	juni	maj
17 augusti	juli	juni
12 september	augusti	juli
12 oktober	september	augusti
12 november	oktober	september
12 december	november	oktober
17 januari	december	november

19 §

Nuvarande lydelse

Den som är skyldig att redovisa mervärdesskatt på beskattningsun- derlag som exklusive gemenskapsinterna förvärv och import för be- skattningsåret beräknas sammanlagt överstiga 40 miljoner kronor, skall lämna skattedeklaration enligt följande uppställning, om inte skattemyn- digheten har beslutat något annat enligt 21 §.

Deklaration som skall ha kommit	skall avse skatteavdrag, arbetsgi-
in till skattemyndigheten senast	varavgifter och mervärdesskatt
	för redovisningsperioden
26 februari	januari
26 mars	februari
26 april	mars
26 maj	april
26 juni	maj
26 juli	juni
26 augusti	juli
26 september	augusti
26 oktober	september
26 november	oktober
27 december	november
26 januari	december

SOU 2000:46

Författningsförslag 95

Föreslagen lydelse

Deklaration som skall ha kommit	skall avse skatteavdrag, arbetsgi-
in till skattemyndigheten senast	varavgifter, mervärdesskatt och
	punktskatt för redovisningsperi-
	oden
26 februari	januari
26 mars	februari
26 april	mars
26 maj	april
26 juni	maj
26 juli	juni
26 augusti	juli
26 september	augusti
26 oktober	september
26 november	oktober
27 december	november
26 januari	december

Nuvarande lydelse

22 §

En skattskyldig som inte skall redovisa mervärdesskatt eller som en- ligt 31 § första stycket skall redovisa mervärdesskatt i självdeklaration, skall lämna skattedeklaration enligt följande uppställning.

Deklaration som skall ha kommit	skall avse skatteavdrag och ar-
in till skattemyndigheten senast	betsgivaravgifter för redovisning-
	sperioden
12 februari	januari
12 mars	februari
12 april	mars
12 maj	april
12 jun	maj
12 juli	juni
17 augusti	juli

96 Författningsförslag

SOU 2000:46

12 september	augusti
12 oktober	september
12 november	oktober
12 december	november
17 januari	december

Föreslagen lydelse

Deklaration som skall ha kommit	skall avse skatteavdrag, arbetsgi-
in till skattemyndigheten senast	varavgifter och punktskatt för
	redovisningsperioden
12 februari	januari
12 mars	februari
12 april	mars
12 maj	april
12 jun	maj
12 juli	juni
17 augusti	juli
12 september	augusti
12 oktober	september
12 november	oktober
12 december	november
17 januari	december
	Särskilda bestämmelser			om
	redovisning av punktskatt
	30 a §
	Till varje redovisningsperi-
	od skall hänföras den skatt för
	vilken	redovisningsskyldighet
	har inträtt under perioden.
	Redovisningsskyldigheten
	in-träder när affärshändelser,
	som grundar		skattskyldighet,
	enligt	god	redovisningssed
	bokförs eller borde ha bok -
	förts. Är den skattskyldige inte
	bokföringsskyldig enligt			bok -

SOU 2000:46

Författningsförslag 97

föringslagen (1999:1078) in- träder redovisningsskyldighe- ten samtidigt med skattskyldig- heten. Detsamma gäller om skattskyldigheten inträder vid händelser som inte föranleder någon bokföringsåtgärd.

Vid försäljning mot kredit kan skattemyndigheten, om principerna för den skattskyl- diges bokföring föranleder det, medge att redovisnings- skyldigheten in-träder vid be- skattningsårets utgång, dock inte senare än när betalning inflyter eller fordran diskonte- ras eller överlåts.

Om en skattskyldig försätts i konkurs inträder redovis- ningsskyldighet genast för de affärshändelser för vilka skattskyldighet har inträtt före konkursbeslutet.

30 b §

Den som inte är registrerad enligt 3 kap. 1 § första stycket 3 skall till varje redovisning- speriod hänföra den skatt för vilken skattskyldighet har in-

	trätt under perioden.
	13 kap.
Skatteavdrag, arbetsgivarav-	Skatteavdrag, arbetsgivarav-
gifter och mervärdesskatt	gifter,	mervärdesskatt och
	punktskatt
	1 §5
Regeringen eller den myndig-	Regeringen eller den myndig-
het som regeringen bestämmer	het som	regeringen bestämmer

5 Senaste lydelse 1999:316.

Överenskommelse får träffas även om besiktning av lokaler, inventarier, lager, tillverknings- processer eller annat som är av betydelse för kontrollen.

98 Författningsförslag

SOU 2000:46

får helt eller delvis befria en	får helt eller delvis befria en
skattskyldig från skyldigheten att	skattskyldig från skyldigheten att
göra skatteavdrag eller att betala	göra skatteavdrag eller att betala
arbetsgivaravgifter eller mervär-	arbetsgivaravgifter, mervärdes-
desskatt, om det finns synnerliga	skatt eller punktskatt, om det
skäl.	finns synnerliga skäl.

Första stycket gäller även när skatt skall tas ut enligt mervärdes- skattelagen (1994:200) vid import av varor.

Om beslut om befrielse fattas enligt första stycket får motsvarande befrielse medges beträffande skattetillägg, förseningsavgift och ränta.

14 kap.

3 §6

Skattemyndigheten får förelägga den som är eller kan antas vara deklarationsskyldig att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över en kopia av handling som behövs för kontroll av deklarationen eller av annan uppgiftsskyldighet enligt denna lag.

Skattemyndigheten får också förelägga den som skall utföra identi- tetskontroll enligt 1 a § att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över en kopia av handling som använts vid identitetskontrollen.

Skattemyndigheten får dessutom förelägga den som är eller kan antas vara skyldig att redovisa punktskatt att lämna prov och beskrivning på varor som används, säljs eller tillhandahålls på annat sätt i verksamheten.

6 §

Om uppgifter i en skattedeklaration eller någon annan handling av betydelse för beskattningen behöver kontrolleras genom avstämning mot räkenskaper, anteckningar eller andra handlingar, får skattemyndigheten komma överens med uppgiftslämnaren om att en sådan avstämning skall göras vid besök hos uppgiftslämnaren eller vid ett annat personligt sam- manträffande.

Överenskommelse får träffas även om besiktning av lokaler, inventarier, lager eller annat som är av betydelse för kontrollen.

6 Senaste lydelse 1999:641.

SOU 2000:46

Författningsförslag 99

	7 §7
Skattemyndigheten får besluta	Skattemyndigheten får besluta
om skatterevision för att kontrol-	om skatterevision för att kontrol-
lera att deklarations- och annan	lera
uppgiftsskyldighet fullgjorts riktigt	1. att deklarations- och annan
och fullständigt eller, att förut-	uppgiftsskyldighet fullgjorts riktigt
sättningar finns att fullgöra upp-	och fullständigt,
giftsskyldighet som kan antas	2. att förutsättningar finns att
uppkomma.	fullgöra	uppgiftsskyldighet		som
	kan antas uppkomma, eller
	3. skatteupplag enligt lagen
	(1994:1563)		om tobaksskatt,
	lagen	(1994:1564) om		alk o-
	holskatt		eller	lagen
	(1994:1776) om skatt på ener-
	gi.

Skattemyndigheten får besluta om skatterevision också för att in- hämta uppgifter av betydelse för kontroll enligt första stycket av någon annan än den som revideras.

Skatterevision får göras hos

1.den som är eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt bokföring- slagen (1999:1078),

2.någon annan juridisk person än dödsbo,

3.den som har anmält sig för registrering enligt 3 kap. 1 §,

4.den som ansökt om eller fått en F-skattsedel enligt 4 kap., och

5.sådan representant för en utländsk företagare som avses i 23 kap. 4 §.

4.den som ansökt om eller fått en F-skattsedel enligt 4 kap.,

5.sådan representant för en utländsk företagare som avses i 23 kap. 4 §,

6.sådan representant som avses i 16 § andra stycket la- gen om tobaksskatt, 15 § and- ra stycket lagen om alkohol- skatt eller 4 kap. 10 § andra stycket lagen om skatt på energi, och

7.den som är godkänd som eller har ansökt om godkän- nande som upplagshavare el- ler registrerad varumottagare

7 Senaste lydelse 1999:1118.

100 Författningsförslag

SOU 2000:46

enligt lagen om tobaksskatt, lagen om alkoholskatt eller lagen om skatt på energi.

Vid skatterevision får revi- sorn besiktiga tillverknings- processer i verksamheten.

I övrigt gäller för skatterevision bestämmelserna om taxeringsrevi- sion i 3 kap. 9–14 c §§ taxeringslagen (1990:324).

			15 kap.
			6 §
Förseningsavgift	skall	tas	Om den som är skyldig att
ut med 1 000 kronor om den			lämna en	skattedeklaration		eller
som är skyldig att lämna en			en periodisk sammanställning inte
skattedeklaration eller en perio-			gjort detta inom föreskriven tid
disk sammanställning	inte	gjort	skall förseningsavgift tas ut.
detta inom föreskriven tid. För-			Förseningsavgift tas dock inte ut
seningsavgift tas dock inte ut när			när det är fråga om en särskild
det är fråga om en särskild			skattedeklaration enligt		10	kap.
skattedeklaration enligt 10		kap.	32 § första stycket.
32 § första stycket.			Förseningsavgiften		är	500
			kronor. Avgiften är dock 1
			000 kronor om
			1. den skattskyldige anma-
			nats att lämna deklaration men
			inte fullgjort denna skyldighet
			inom den tid som föreskrivits,
			eller
			2. den	skattskyldige		un-
			derlåtit att avge deklaration
			inom föreskriven tid för minst
			en av de tre närmast föregå-
			ende redovisningsperioderna,
			3. förseningen avser en pe-
			riodisk sammanställning.
Förseningsavgift tas inte ut om den skattskyldige har avlidit.

16 kap.

1 §

Skatt skall betalas in till den skattemyndighet som skall fatta beslut om skatten enligt bestäm- melserna i 2 kap. 1–4 §§.

Skatt skall betalas in till den skattemyndighet som skall fatta beslut om skatten enligt bestäm- melserna i 2 kap. 1, 2 och 4 §§.

SOU 2000:46

Författningsförslag 101

		Punktskatt		skall betalas in
	till	den	skattemyndighet		som
	annars har att fatta beslut som
	rör den skattskyldige enligt 2
	kap. 1 eller 2 §.
Avdragen skatt, arbetsgivar-	4 §	Avdragen		skatt, arbetsgivar-

avgifter och mervärdesskatt som	avgifter,		mervärdesskatt		och
skall redovisas i en skattedekla-	punktskatt som skall redovisas i
ration skall ha betalats senast	en skattedeklaration skall ha be-
samma dag som deklarationen	talats senast samma dag som
skall ha kommit in till skattemyn-	deklarationen skall ha kommit in
digheten enligt 10 kap. 12, 18, 19,	till	skattemyndigheten			enligt
22 eller 22 a §.	10 kap.		12,	18, 19, 22	eller
	22 a §.

Den som redovisar mervärdesskatt på beskattningsunderlag som ex- klusive gemenskapsinterna förvärv och import för beskattningsåret be- räknas sammanlagt överstiga 40 miljoner kronor skall dock ha betalat avdragen skatt och arbetsgivaravgifter, som skall redovisas i en skatte- deklaration, senast den 12, i januari senast den 17, i månaden efter re- dovisningsperioden.

Mervärdesskatt som har redovisats i en särskild skattedeklaration enligt 10 kap. 32 § första stycket skall ha betalats samma dag som dek- larationen skall ha kommit in till skattemyndigheten.

17 kap.

Anstånd med inbetalning av punktskatt

4 a §

Om skyldighet att redovisa punktskatt för lager av skatte- pliktiga varor inträtt på grund av att den skattskyldige har upphört att vara registrerad som skattskyldig eller upphört att vara godkänd upplagsha- vare får skattemyndigheten medge anstånd med betalning av skatten om det finns sär- skilda skäl.

1. det överskjutande beloppet grundas på ett beslut om över- skjutande ingående mervärdes- skatt,

2. det överskjutande belop- pet grundas på ett beslut om punktskatt, eller

3. det överskjutande beloppet grundas på ett omprövningsbeslut eller ett beslut av domstol.

20 kap.

3 a §

Om det obetalda beloppet avser en punktskatt och sä- kerhet har ställts för betalning av skatten enligt en bestäm- melse i lagen (1994:1563) om tobaksskatt, lagen (1994:1564) om alkoholskatt eller lagen (1994:1776) om skatt på energi, skall den som har ställt säkerheten, innan indrivning begärs, uppmanas att betala skattebeloppet, om inte särskilda skäl talar emot det.

102 Författningsförslag

SOU 2000:46

Anståndstiden får bestäm- mas till längst ett år efter ut- gången av den månad då skatten förfaller till betalning.

18 kap.

2 §8

Visar en annan avstämning än den årliga att det finns ett överskju- tande belopp till den skattskyldiges fördel, skall beloppet betalas tillbaka, om den skattskyldige begär det. Även om den skattskyldige inte har begärt det, skall återbetalning ske, om

1. det överskjutande beloppet grundas på ett beslut om över- skjutande ingående mervärdes- skatt, eller

2. det överskjutande beloppet grundas på ett omprövningsbeslut eller ett beslut av domstol.

8 Senaste lydelse 1998:347.

2. lämnat någon oriktig upp- gift i ett mål vid domstol om be- talning eller återbetalning av skatt enligt denna lag,

3. inte lämnat en skattedekla- ration eller begärd uppgift, eller

4. underlåtit att tillhanda- hålla begärt varuprov.

SOU 2000:46

Författningsförslag 103

21 kap.

11 §

Efterbeskattning får ske, om ett beskattningsbeslut blivit felaktigt el- ler inte fattats på grund av att den skattskyldige

1. i en skattedeklaration eller på annat sätt under förfarandet hos skattemyndigheten lämnat någon oriktig uppgift till ledning för beskatt- ningsbeslutet,

2. lämnat någon oriktig upp- gift i ett mål vid domstol om be- talning eller återbetalning av skatt enligt denna lag, eller

3. inte lämnat en skattedekla- ration eller begärd uppgift.

22 kap.

10 §

Beslut av länsrätten i fråga om

1.kostnadsavdrag vid beräk- ning av skatteavdrag och arbets- givaravgifter, och

2.särskild redovisning av ar- betsgivaravgifter enligt 10 kap. 12 §

får inte överklagas.

1.kostnadsavdrag vid beräk- ning av skatteavdrag och arbets- givaravgifter,

2.särskild redovisning av ar- betsgivaravgifter enligt 10 kap. 12 §, och

3.förlängning av redovis- ningsperiod enligt 10 kap. 14

§andra stycket

får inte överklagas.

23 kap.

9 §

Bestämmelserna om förva- ring och gallring i 4 kap. 13 § lagen (1990:325) om själv- deklaration och kontrollupp- gifter gäller också för skatte- deklarationer och andra handlingar som avses i 14 kap. 8 §.

Handlingar som avses i 14 kap. 8 § skall förvaras hos skattemyndigheten. Om inte regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer föreskriver något annat, skall handlingarna förstöras sju år efter utgången av det kalen- derår under vilket beskatt- ningsåret gått ut.

104 Författningsförslag

SOU 2000:46

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Genom lagen upphävs lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter. Den upp- hävda lagen skall dock fortfarande tillämpas i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före den 1 januari 2003.

SOU 2000:46

Författningsförslag 105

1.9Förslag till lag om ändring i lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter skall ha följande lydelse.

	4 §1
Beslut om betalningssäkring	Beslut om		betalningssäkring
får fattas om det finns en påtag-	får fattas om det finns en påtag-
lig risk att gäldenären försöker	lig risk att gäldenären försöker
undandra sig att betala fordring-	undandra sig att betala fordring-
en och denna eller, om det finns	en och denna eller, om det finns
flera fordringar mot samma gäl-	flera fordringar mot samma gäl-
denär, de tillsammans uppgår till	denär, de tillsammans uppgår till
betydande belopp. Är fordringen	betydande belopp. Är fordringen
att hänföra till viss tidsperiod får	att hänföra till viss tidsperiod får
betalningssäkring beslutas endast	betalningssäkring beslutas endast
om perioden har gått till ända	om perioden har gått till ända
eller fordringen dessförinnan har	eller fordringen dessförinnan har
förfallit till betalning.	förfallit	till betalning.		För ford-
	ringar	som	avser	punktskatt
	och där gäldenären inte är
	registrerad enligt 3 kap. 1 §
	första stycket 3 skattebetal-
	nings- lagen (1997:483) får
	betalningssäkring beslutas när
	skattskyldigheten har inträtt.

Beslut om betalningssäkring får fattas endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för gälde- nären eller för något annat motstående intresse.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.

1 Senaste lydelse 1994:468.

106 Författningsförslag

SOU 2000:46

1.10Förslag till lag om ändring i lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion

dels att 7, 8, 9 och 10 §§ skall betecknas 8, 15, 16 och 22 §§, dels att 1, 6, nya 8 och nya 16 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas 12 nya paragrafer, 7, 9–14 och 17– 21 §§ samt närmast före 1, 4, 5, 6, 8, 11, 12, 14, 15, 17, 18, och 19 §§ nya rubriker av följande lydelse.

Lagen kommer därför att ha följande lydelse från och med den dag då denna lag träder i kraft.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	Lagens tillämpningsområde
	1 §

Miljöavgift betalas till staten enligt denna lag för utsläpp av kväveoxider från förbrännings- anläggningar för energiproduk- tion. Med energiproduktion avses både el- och värmeproduktion. Avgiftsbeloppen skall tillgodofö- ras de avgiftsskyldiga enligt 8 §.

2 §1

Avgiften beräknas för varje produktionsenhet inom en förbrännings- anläggning. Med produktionsenhet avses

1.panna i vilken varmvatten, hetvatten, ånga eller hetolja framställs för byggnadsuppvärmning, elproduktion eller användning i industriella processer,

2.gasturbin,

3.stationär förbränningsmotor.

1 Senaste lydelse 1994:1107.

SOU 2000:46

Författningsförslag 107

Avgift tas inte ut på utsläpp från förbränning i sodapannor eller lut- pannor.

3 §2

Avgift tas ut för produktionsenhet med en uppmätt, nyttiggjord ener- giproduktion under redovisningsperioden av minst 25 gigawattimmar.

Avgiftsskyldig

4 §

Avgiften skall betalas av den som framställer elektrisk kraft eller värme. Avgiftsskyldigheten inträder när utsläpp av kväveoxider sker från produktionsenheten.

Avgiftens storlek

5 §3

Avgift tas ut med 40 kronor per kilogram utsläppta kväveoxider, räk- nat som kvävedioxid.

Den som kontinuerligt mäter och registrerar utsläppen med hjälp av en mätutrustning, som uppfyller särskilda krav enligt föreskrifter av re- geringen eller myndighet som regeringen bestämmer, får beräkna av- giften på grundval av mätvärdena.

Görs inte en sådan mätning skall utsläppen beräknas på följande sätt. Om mätutrustning som avses i andra stycket är installerad, får utsläppen under högst 60 dygn per kalenderår då mätning inte skett beräknas som en och en halv gånger den mängd kväveoxider, räknat som kvävedioxid, som i genomsnitt uppmätts under en lika lång tid med jämförbara drift- förhållanden under samma kalenderår. I annat fall skall utsläppen anses motsvara 0,6 gram kväveoxider, räknat som kvävedioxid, per megajoule tillfört bränsle om produktionen sker med hjälp av en gasturbin och 0,25 gram i övriga fall.

2Senaste lydelse 1994:1107.

3Senaste lydelse 1994:1107.

108 Författningsförslag

SOU 2000:46

Beslutande myndighet och allmänt ombud

6 §4

När annat inte följer av denna lag tillämpas lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter ut- om 7 kap. Därvid är Statens naturvårdsverk beskattning- smyndighet och meddelar för- handsbesked. Ett allmänt om- bud med uppgifter som avses i nämnda lag skall utses hos Naturvårdsverket. Den som är avgiftsskyldig skall vara re- gistrerad hos Naturvårdsver- ket.

Statens naturvårdsverk fattar som första instans beslut om miljöavgift.

7 §

Hos Naturvårdsverket skall det finnas ett allmänt ombud som för det allmännas talan hos förvaltningsdomstol i mål och ärenden enligt denna lag.

Naturvårdsverket förord- nar det allmänna ombudet och ersättare för denne.

Redovisning av avgiften

					8 §
Redovisningsperioden för avgiften är kalenderår.
Den		som	är avgiftsskyldig		Den som är avgiftsskyldig
skall i en särskild deklaration					skall vara registrerad hos Na-
för	varje		produktionsenhet		turvårdsverket.
ange	avgiftsbeloppet			samt
grunden		för	beräkningen av
avgiften.		Deklarationen		skall
ha kommit in till statens natur-

4 Senaste lydelse 1995:619.

SOU 2000:46

Författningsförslag 109

vårdsverk senast den 25 janu- ari året efter redovisningspe- riodens utgång.

Regeringen eller, efter re- geringens bemyndigande, sta- tens naturvårdsverk föreskri- ver när avgiften skall betalas in.

9 §

Den som är avgiftsskyldig skall i en särskild deklaration för varje produktionsenhet och redovisningsperiod ange avgiftsbeloppet samt grunden för beräkningen av avgiften. Därvid skall mängden ut- släppta kväveoxider avrundas till närmast lägre kilogram.

Den avgiftsskyldige bör ut- över vad deklarationsformulä- ret föranleder meddela de upplysningar som kan vara av betydelse för att avgiften skall kunna bestämmas till ett riktigt belopp.

10 §

Deklarationen skall lämnas till Naturvårdsverket enligt fastställt formulär. Den skall ha kommit in till Naturvårds- verket senast den 25 januari året efter redovisningsperio- dens utgång.

Betalning av avgiften

11 §

Regeringen eller, efter re- geringens bemyndigande, Na- turvårdsverket föreskriver när avgiften skall betalas in.

110 Författningsförslag

SOU 2000:46

Om avgiften har fastställts genom omprövning eller efter överklagande, skall den beta- las inom den tid som Natur- vårdsverket bestämmer.

Avgiften betalas genom in- sättning på ett särskilt konto hos Naturvårdsverket. Betal- ningen anses ha skett den dag då den har bokförts på det särskilda kontot.

Återbetalning

12§

Om den avgiftsskyldige har

betalat in avgift för en redo- visningsperiod och den inbe- talade avgiften överstiger vad han enligt beslut av Natur- vårdsverket eller domstol skall betala, skall det överskjutande beloppet återbetalas till den avgiftsskyldige.

13§

Från överskjutande belopp

enligt 12 § eller annat belopp som utbetalas på grund av be- stämmelse i denna lag skall före utbetalning avräknas så- dan avgift enligt denna lag för vilken den avgiftsskyldige står i skuld hos Naturvårdsverket. Avgiftsbelopp som den avgifts- skyldige har fått anstånd med att betala skall dock inte av- räknas.

I lagen (1985:146) om av- räkning vid återbetalning av skatter och avgifter finns ock - så föreskrifter som begränsar rätten till utbetalning.

SOU 2000:46

Författningsförslag 111

Ansvar för delägare i handels- bolag

14 §

Naturvårdsverket beslutar om ansvar för delägare i han- delsbolag enligt 2 kap. 20 § lagen (1980:1102) om han- delsbolag och enkla bolag avseende avgift enligt denna lag.

Om beslut enligt första stycket har fattats skall vad som sägs om avgiftsskyldig gälla ansvarig delägare och vad som sägs om avgift gälla för belopp som delägare är betalningsskyldig för.

Tillgodoföring av avgiftsmedel

15 §

Avgiftsmedel som inte tas i anspråk för en myndighets verksamhet enligt denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, skall årligen tillgodoföras de avgiftsskyldiga och efter ansökan fördelas mellan dem. Fördelningen av det belopp som skall tillgodoföras skall grundas på varje sökandes andel av den för samtliga sökande samlade nyttiggjorda energiproduktionen i de avgiftspliktiga produktionsenheter- na.

9 §5

Beslut som annan myndighet än regeringen i särskilt fall med- delat i fråga om tillgodoföring enligt 8 §, får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

16§

Beslut som annan myndighet

än regeringen i särskilt fall med- delat i fråga om tillgodoföring enligt 15 §, får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

5 Senaste lydelse 1995:1717.

112 Författningsförslag

SOU 2000:46

Befrielse från avgift

17§

Regeringen får helt eller

delvis befria en avgiftsskyldig från skyldigheten att betala en avgift, om det finns synnerliga skäl. Om beslut om befrielse fattas får motsvarande befriel- se medges beträffande ränta.

18§

Naturvårdsverket skall föra

Utan hinder av vad som är föreskrivet i annan lag får från register över avgiftsskyl- diga enligt första stycket upp- gift om registrerads namn, fir- ma, person- eller organisa- tionsnummer, adress, slag av verksamhet och tidpunkt för registrering samt i förekom- mande fall avregistrering läm- nas ut till enskild, om det inte av särskild anledning kan antas att den registrerade eller någon denne närstående lider men om uppgiften röjs.

Förfarandet i övrigt

19§

I fråga om förfarandet för

miljöavgiften i övrigt gäller i tillämpliga delar bestämmel- serna i skattebetalningslagen (1997:483) om

-översändande av uppgift i 2 kap. 6 §,

-anstånd med att lämna de-

SOU 2000:46

Författningsförslag 113

klaration i 10 kap. 24 §,

-föreläggande att lämna eller komplettera en deklara- tion i 10 kap. 10 och 27 §§,

-beskattningsbeslut i 11 kap. 2 § första stycket,

-skönsbeskattning i 11 kap. 19 § andra stycket andra me- ningen,

-beslut om viss debiterings- åtgärd i 11 kap. 20 §,

-ansvar för företrädare för juridisk person i 12 kap. 6 § första, andra och fjärde styckena, 7 §, 12 § första stycket och 13 §,

-utredning i skatteärende i 14 kap.,

-anstånd i 17 kap. 1–3, 7, 9–11 §§,

-ränta i 19 kap. 1, 3, 6–9, 11, 12, 14 och 15 §§,

-indrivning i 20 kap.,

-omprövning i 21 kap. 1, 3, 4, 6 och 8–20 §§,

-överklagande i 22 kap. 1– 3 §§, 6 § första stycket, 7 och 11 §§,

-avrundning i 23 kap. 1 §,

-vite i 23 kap. 2 §,

-behörighet att lämna upp- gift i 23 kap. 5 och 6 §§, samt

-verkställighet i 23 kap. 7 och 8 §§. Vad som sägs om skatt och skattskyldig samt skattemyndighet skall då i stället gälla avgift, avgiftsskyl- dig respektive Naturvårdsver- ket.

20§

Vid tillämpningen av 19 §

skall beträffande

114 Författningsförslag

SOU 2000:46

ränta, skattemyndighetens särskilda konto för skattein- betalningar ersättas med Na- turvårdsverkets särskilda konto,

omprövning, beskattnings- året ersättas med redovis- nings-perioden, och

överklagande, beskatt- nings-året ersättas med redo- visnings-perioden samt vad som sägs om

Riksskatteverket i stället gälla det allmänna ombudet.

21 §

Bestämmelserna i 6 kap. 10, 13, 14, 17–19 samt 21–23 §§ taxeringslagen (1990:324) gäller i tillämpliga delar för mål enligt denna lag. Vad som i taxeringslagen sägs om Rik s- skatteverket skall då i tillämp- liga fall gälla det allmänna ombudet.

22 §6

Vad som i skattebrottslagen (1971:69) föreskrivs om skatt gäller även i fråga om avgift som avses i denna lag.

Avgift enligt denna lag omfattas även av lagen (1971:1072) om för- månsberättigade skattefordringar m.m. och lagen (1978:880) om betal- ningssäkring för skatter, tullar och avgifter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

6 Senaste lydelse av tidigare 10 § 1996:675.

SOU 2000:46

Författningsförslag 115

1.11Förslag till lag om ändring i lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam

Härigenom föreskrivs att 26 och 33 §§ lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
		26 §1
Införs till landet från tredje		Införs till landet från tredje
land annonsblad som har utgivits		land annonsblad som har utgivits
i sådant land skall reklamskatt		i sådant land skall reklamskatt
betalas till	Tullverket. Därvid	betalas	till Tullverket. Därvid
gäller tullagen (1994:1550) och 9		gäller	tullagen (1994:1550) och
kap. 4 § lagen (1984:151) om		13 kap. 1 § skattebetalning-
punktskatter	och prisregle-	slagen (1997:483).

ringsavgifter.

Reklamskatt vid införsel utgår med 11 procent av beskattningsvär- det. Som beskattningsvärde anses varans värde beräknat enligt artikel 29 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen.

33 §2

Regler för förfarandet vid be- skattningen finns i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

Bestämmelserna i 3 kap. 5 § nämnda lag om kontroll hos annan än skattskyldig skall tillämpas på varje näringsid- kare här i landet för vars räk - ning annons eller reklam i nå- gon annan form än annons offentliggörs.

Regler för förfarandet vid be- skattningen finns i skattebetal- ningslagen (1997:483).

1Senaste lydelse 1999:404.

2Senaste lydelse 1998:597.

116 Författningsförslag

SOU 2000:46

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

SOU 2000:46

Författningsförslag 117

1.12Förslag till lag om ändring i lagen (1972:435) om överlastavgift

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1972:435) om överlastavgift1 dels att 10 § skall upphöra att gälla,

dels att 11 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse			Föreslagen lydelse
			11 §2
Länsstyrelsens beslut		enligt	Länsstyrelsens beslut	enligt
denna lag får överklagas hos			denna lag får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol. Skri-			allmän förvaltningsdomstol. Skri-
velsen med överklagandet		skall	velsen med överklagandet	skall
ha kommit in till länsstyrelsen			ha kommit in till länsstyrelsen
inom tre veckor från den dag då			inom tre veckor från den dag då
klaganden fick del av beslutet. I			klaganden fick del av beslutet.
fråga om överklagande tilläm-
pas vidare 8 kap. 1 § andra
stycket lagen	(1984:151) om
punktskatter	och prisregle-
ringsavgifter.

Om någon har överklagat ett beslut, får även någon annan som haft rätt att överklaga beslutet ge in ett överklagande, trots att den för honom gällande tiden för överklagande gått ut. Ett sådant överklagande skall ges in inom två veckor från utgången av den tid inom vilken det första överklagandet skulle ha gjorts. Återkallas eller förfaller det första över- klagandet av någon annan anledning, förfaller också det senare.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

1Senaste lydelse av 10 § 1995:1203.

2Senaste lydelse 1995:1203.

118 Författningsförslag

SOU 2000:46

1.13Förslag till lag om ändring i lagen (1972:820) om skatt på spel

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1972:820) om skatt på spel1 dels att 11 § skall upphöra att gälla,

dels att 23 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

23 §2

Regler för förfarandet vid be- skattningen finns i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

Regler för förfarandet vid be- skattningen finns i skattebetal- ningslagen (1997:483).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

1Senaste lydelse av 11 § 1984:1003.

2Senaste lydelse 1984:157.

SOU 2000:46

Författningsförslag 119

1.14Förslag till lag om ändring i bilskrotningslagen (1975:343)

Härigenom föreskrivs att 11 § bilskrotningslagen (1975:343) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Bestämmelserna i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon med undantag av 8 och 15 §§ äger motsvarande tillämpning i fråga om skrot- ningsavgift. Vidare finns be- stämmelser för skrotningsavgift i lagen (1984:151) om punkt- skatter och prisregleringsav- gifter.

Föreslagen lydelse

11 §1

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1994:1790.

120 Författningsförslag

SOU 2000:46

1.15Förslag till lag om ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon

Härigenom föreskrivs att 19 § lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

19 §1

Regler för förfarandet vid be- skattningen finns i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

Regler för förfarandet vid be- skattningen finns i skattebetal- ningslagen (1997:483).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1984:159.

SOU 2000:46

Författningsförslag 121

1.16Förslag till lag om ändring i lagen (1982:349) om återvinning av dryckesförpackningar av aluminium

Härigenom föreskrivs att 3 a § lagen (1982:349) om återvinning av dryckesförpackningar av aluminium1 skall upphöra att gälla vid utgången av 2002.

Den upphävda paragrafen skall dock fortfarande tillämpas i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före den 1 januari 2003.

1 Senaste lydelse av 3 a § 1994:2034.

122 Författningsförslag

SOU 2000:46

1.17Förslag till lag om ändring i lagen (1984:410) om skatt på bekämpningsmedel

Härigenom föreskrivs att 3 och 8 §§ lagen (1984:410) om skatt på bekämpningsmedel skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Regler för förfarandet vid uttag av skatter enligt denna lag finns i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregle- ringsavgifter.

Föreslagen lydelse

3 §1

Regler för förfarandet vid be- skattningen finns i skattebetal- ningslagen (1997:483).

		8 §2
I en deklaration som avser		En skattskyldig får göra av-
bekämpningsmedelsskatt	får	drag för skatt på bekämpnings-
avdrag göras för skatt på be-		medel
kämpningsmedel

1.som har förts ut ur landet,

2.för vilka skattskyldighet tidigare har inträtt,

3.som har tagits tillbaka i samband med återgång av köp.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

1Senaste lydelse 1995:617.

2Senaste lydelse 1995:617.

1. lagen (1991:591) om sär- skild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.,

2. 10 kap. 1–4 §§ mervär- desskattelagen (1994:200),

3. tullagen (1994:1550) och lagen (1994:1551) om tullfrihet m.m.,

4. skattebetalningslagen (1997:483) eller författning som anges i 1 kap. 1 § andra stycket samma lag, eller

5. lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transpor- ter m.m. av alkoholvaror, to- baksvaror och mineraloljepro- dukter.

Vad som sagts i första styck- et 4 gäller inte utbetalning enligt

SOU 2000:46

Författningsförslag 123

1.18Förslag till lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §1

Avräkning enligt denna lag skall göras från belopp som återbetalas eller annars utbetalas på grund av bestämmelse i

1. lagen (1984:151) om punktskatter och prisregle- ringsavgifter eller författning som anges i 1 kap. 1 § första stycket samma lag, i de fall då utbetalningen ankommer på Riksskatteverket,

2. lagen (1991:591) om sär- skild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.,

3. 10 kap. 1–4 §§ mervär- desskattelagen (1994:200),

4. tullagen (1994:1550) och lagen (1994:1551) om tullfrihet m.m.,

5. skattebetalningslagen (1997:483), eller

6. lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transpor- ter m.m. av alkoholvaror, to- baksvaror och mineraloljepro- dukter.

Vad som sagts i första styck- et 1 gäller inte utbetalning enligt

1 Lydelse enligt prop 1999/2000:105.

124 Författningsförslag

SOU 2000:46

9 kap. 1 § lagen (1994:1776) om	9 kap. 1 § lagen (1994:1776) om
skatt på energi och 13 § lagen	skatt på energi och 13 § lagen
(1978:69) om försäljningsskatt på	(1978:69) om försäljningsskatt på
motorfordon.	motorfordon.

Avräkning skall också göras vid återbetalning av belopp som tagits ut som förrättningskostnad vid indrivning av en sådan fordran som avses i 2 § första meningen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

SOU 2000:46

Författningsförslag 125

1.19Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327)

Härigenom föreskrivs i fråga om fordonsskattelagen (1988:327) dels att 3, 43, 47, 60, 67 och 84 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en nya paragraf, 84 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 §1 Beskattningsmyndighet är Skattemyndigheten i Örebro.

Beskattningsmyndigheten får anlita sakkunniga i enlig- het med reglerna i 1 kap. 6 § lagen (1984:151) om punkt- skatter och prisregleringsav- gifter.

43 §2

Beskattningsmyndigheten får besluta om efterbeskattning se- dan slutligt beslut om skatt har meddelats eller, om så inte skett, när slutligt beslut inte längre kan meddelas. Efterbeskattning får endast ske om beskattningsmyn- digheten meddelar beslut om detta senast under sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket skatteåret eller skatteperioden har gått till ända. Efterbeskattning på grund av oriktig uppgift i mål om skatt får dock ske inom ett år efter ut- gången av den månad då avgö- rande i målet har vunnit laga kraft. Vid efterbeskattning en-

1Senaste lydelse 1998:245.

2Senaste lydelse 1990:403.

126 Författningsförslag

SOU 2000:46

ligt denna lag gäller i övrigt 4 kap. 11 och 12 §§ lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter. Har den skattskyldige avlidit skall efterbeskattningen påfö- ras hans dödsbo.

Vid efterbeskattning enligt denna lag gäller i övrigt 21 kap. 17–20 §§ skattebetal- ningslagen (1997:483). Om den skattskyldige har avlidit, skall efterbeskattningen påfö- ras hans dödsbo.

						47 §3
I fråga om skattetillägg skall						I fråga om skattetillägg skall
7 kap. 4, 6 och 7 §§ samt 8 §						15 kap. 4 och 7–9 §§ samt
första		stycket		lagen		21 kap.	7 § skattebetalning-
(1984:151)		om	punktskatter			slagen	(1997:483)	tillämpas.
och prisregleringsavgifter					till-	Om skattetillägget		eller	det
lämpas. Om		skattetillägget eller				sammanlagda beloppet av			flera
det	sammanlagda		beloppet		av	skattetillägg som fastställts sam-
flera	skattetillägg		som	fastställts		tidigt inte uppgår till 50 kronor,
samtidigt inte uppgår till 50 kro-						påförs inte tillägg.
nor, påförs inte tillägg.

Beslutas om ändring av tidigare beslut om skatt, skall även därav föranledd nedsättning i beslut om skattetillägg vidtas.

Vid handläggningen i länsrätt och kammarrätt av mål om skattetillägg skall muntlig förhandling hållas, om den skattskyldige begär det. Muntlig förhandling behövs dock inte, om det finns anledning att anta att tillägget inte kommer att tas ut.

60 §4

Om ett beslut om skatt har överklagats eller skatten annars kan antas komma att sättas ned, kan den skattskyldige av be- skattningsmyndigheten få an- stånd med betalning av skatten. Bestämmelserna i 17 kap. 2, 3, 9 och 11 §§ skattebetalningslagen

3Senaste lydelse 1995:1201.

4Senaste lydelse 1997:534.

SOU 2000:46

Författningsförslag 127

(1997:483) om anstånd skall då tillämpas.

Ränta skall beräknas på skatt som den skattskyldige fått anstånd med att betala enligt första stycket för den del av anståndsbeloppet som skall betalas senast vid an- ståndstidens utgång. För så- dan ränta tillämpas bestäm- melserna om ränta i 5 kap. 12 § tredje stycket, 14 och 15 §§ lagen (1984:151) om punkt- skatter och prisregleringsav- gifter.

första och tredje styckena skattebetalningslagen (1997:483) om anstånd och kostnadsränta vid anstånd skall då tillämpas.

Bestämmelserna i 2 kap. 11 §, 3 kap. 2–5 §§, 6 § första stycket och 7–15 d §§ samt 9 kap. 3 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregle- ringsavgifter gäller vid kontroll av fordonsskatt. Vad som sägs om deklaration gäller i stället uppgifter som skall lämnas enligt särskilda föreskrifter och ligga till grund för beslut om skatt.

Skatterevision får företas, förutom av beskattningsmyndig- heten, av Riksskatteverket och av någon annan skattemyndighet än beskattningsmyndigheten.

Vad som sägs i 3 kap. 13, 14 och 15 a §§ lagen om punkt- skatter och prisregleringsav- gifter om beskattningsmyndig- het skall därvid gälla Rik s- skatteverket och skattemyn-

67 §5

Bestämmelserna i 10 kap. 27 §, 14 kap. samt 23 kap. 2 § skattebetalningslagen (1997:483) gäller vid kontroll av fordonsskatt. Vad som sägs om deklaration gäller i stället upp- gifter som skall lämnas enligt särskilda föreskrifter och ligga till grund för beslut om skatt.

Skatterevision får företas, förutom av beskattningsmyndig- heten, av Riksskatteverket och av någon annan skattemyndighet än beskattningsmyndigheten. Innan Riksskatteverket eller en annan skattemyndighet än be- skattningsmyndigheten beslutar om revision skall samråd ske med beskattningsmyndigheten.

5 Senaste lydelse 1995:1201.

128 Författningsförslag

SOU 2000:46

digheten. Innan Riksskattever- ket eller en annan skattemyndig- het än beskatt-ningsmyndigheten beslutar om revision skall samråd ske med beskattningsmyndighe- ten.

84 §6

Beslut om skatt som avses i 38, 39 eller 42 § eller beslut som avses i 89 § eller som avser rättelse enligt 45 § första stycket eller anstånd att betala skatt får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol av den skatt- skyldige och av Riksskatteverket.

Riksskatteverket får överta beskattningsmyndighetens uppgift att i länsrätten och kammarrätten föra det allmännas talan. Riksskatteverket för det allmännas talan i Regeringsrätten.

Beslut enligt 64 § andra stycket får överklagas hos Riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut får inte överklagas.


Bestämmelserna i 8 kap. 1 §			Riksskatteverket får föra ta-
andra stycket och 8 § lagen			lan till den skattskyldiges förmån.
(1984:151) om		punktskatter	Riksskatteverket har då samma
och	prisregleringsavgifter		behörighet som den skattskyldi-
gäller även för fordonsskatt.			ge.
Riksskatteverket		får föra talan
till	den skattskyldiges förmån.

Riksskatteverket har då samma behörighet som den skattskyldi- ge.

Har en part överklagat ett beslut om fastställande av skatt eller om efterbeskattning får också motparten överklaga beslutet, även om den för honom stadgade överklagandetiden gått ut. Motpartens överklagan- de skall ha kommit in inom två veckor från utgången av den tid inom vilken det första överklagandet senast skulle ha kommit in. Återkallas eller förfaller på annat sätt det första överklagandet, är även det senare förfallet.

84 a §

Beslut om skatterevision och föreläggande vid vite får inte överklagas.

Ett beslut av länsrätten om utdömande av vite får över-

6 Senaste lydelse 1998:387.

SOU 2000:46

Författningsförslag 129

klagas hos kammarrätten av den som förpliktigats utge vitet och av Riksskatteverket.

Överklagande av länsrät- tens beslut om anstånd med att betala skatt får prövas av kammarrätten endast om den har lämnat prövningstillstånd.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

130 Författningsförslag

SOU 2000:46

1.20Förslag till lag om ändring i tullregisterlagen (1990:137)

Härigenom föreskrivs att 2 § tullregisterlagen (1990:137) skall ha

följande lydelse.
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
Tullregistret får användas för	2 §1
Tullregistret får användas för

1.fastställande, uppbörd, restitution och redovisning av tull, annan skatt och avgifter som skall betalas till Tullverket,

2.fullgörande av övervaknings-, kontroll- och revisionsuppgifter inom Tullverket område,

3.planering och tillsyn av Tullverket verksamhet och

4.framställning av statistik och andra samlingar av uppgifter inom ramen för den verksamhet som Tullverket ansvarar för.

Tullregistret får också användas för

1.prövning av och tillsyn över upplagshavare, skatteupplag och re- gistrerade varumottagare enligt lagen (1994:1563) om tobaksskatt, lagen (1994:1564) om alkoholskatt samt lagen (1994:1776) om skatt på energi samt

2. revisions- och annan kon- trollverksamhet enligt lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

2. revisions- och annan kon- trollverksamhet som avser skatt som anges i 1 kap. 1 § andra stycket skattebetalningslagen (1997:483).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1999:418.

SOU 2000:46

Författningsförslag 131

1.21Förslag till lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel

Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	10 §1

Om inte annat följer av andra stycket gäller bestämmelserna i taxe- ringslagen (1990:324) och skattebetalningslagen (1997:483) för avkast- ningsskatt.

Avkastningsskatt som skall tas ut av sådan skattskyldig som avses i 2 § första stycket 6 skall för den skattskyldiges räkning betalas av det pensionssparinstitut med vilket den skattskyldige träffat avtal om indivi-


duellt pensionssparande.
I fråga om förfarandet vid				I fråga om förfarandet vid
beskattningen i fall som avses i				beskattningen i fall som avses i
andra stycket gäller bestämmel-				andra stycket gäller bestämmel-
serna i lagen (1984:151) om				serna om punktskatt i skatte-
punktskatter		och	prisregle-	betalningslagen. Med		skatt-
ringsavgifter i tillämpliga de-				skyldig avses därvid det pen-
lar. Med skattskyldig avses där-				sionssparinstitut med vilket den
vid det pensionssparinstitut med				skattskyldige träffat pensionsspa-
vilket	den skattskyldige träffat			ravtal.	Pensionssparinstitutets
pensionssparavtal. Pensionsspar-				beskattningsår är redovisningspe-
institutets beskattningsår är re-				riod. Pensionssparinstitutet		skall
dovisningsperiod. Pensionsspar-				vara registrerat hos beskattnings-
institutet skall vara			registrerat	myndigheten.
hos beskattningsmyndigheten.
Förutom		pensionssparinstitu-		Förutom pensionssparinstitu-
tet får även skattskyldig som				tet får även skattskyldig som
avses i 2 § första stycket 6 över-				avses i 2 § första stycket 6 över-
klaga	beskattningsmyndighetens			klaga	beskattningsmyndighetens
beslut om skatt enligt bestäm-				beslut om skatt enligt bestäm-
melserna i 8 kap. lagen om				melserna i 22 kap. skattebetal-
punktskatter		och	prisregle-	ningslagen.

1 Senaste lydelse 1997:538.

132 Författningsförslag

SOU 2000:46

ringsavgifter.

Återbetalas skatt hänförlig till ett pensionssparkonto till ett pen- sionssparinstitut skall beloppet tillsammans med räntan enligt 5 kap. 13 § lagen om punkt- skatter och prisregleringsav- gifter tillgodoföras kontot. Har kontot avslutats skall institutet ombesörja att beloppet i stället överförs till det pensionsspar- konto till vilket de tillgångar som var hänförliga till det avslutade kontot har överförts. Finns inte sådant konto skall institutet be- tala ut beloppet på det sätt som gäller för utbetalningar enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande.

Återbetalas skatt hänförlig till ett pensionssparkonto till ett pen- sionssparinstitut skall beloppet tillsammans med räntan enligt skattebetalningslagen tillgodo- föras kontot. Har kontot avslu- tats skall institutet ombesörja att beloppet i stället överförs till det pensionssparkonto till vilket de tillgångar som var hänförliga till det avslutade kontot har över- förts. Finns inte sådant konto skall institutet betala ut beloppet på det sätt som gäller för utbe- talningar enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

SOU 2000:46

Författningsförslag 133

1.22Förslag till lag om ändring i lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m.

Härigenom föreskrivs att 7 och 9 §§ lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Regler om förfarandet vid be- skattningen finns i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

Regeringen eller den myn- dighet regeringen bestämmer kan, om det behövs med hänsyn till uppbörden av skatt enligt den- na lag, medge att en skattskyldig får tillämpa en annan redovis- ningsperiod än vad som anges i 2 kap. 3 § första stycket lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

Föreslagen lydelse

7 §

Regler om förfarandet vid be- skattningen finns i skattebetal- ningslagen (1997:483).

9 §

Beskattningsmyndigheten får, om det behövs med hänsyn till uppbörden av skatt enligt den- na lag, medge att en skattskyldig får tillämpa en annan redovis- nings-period än vad som anges i

10 kap. 14 § skattebetalning- slagen (1997:483).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

134 Författningsförslag

SOU 2000:46

1.23Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1482) om lotteriskatt

Härigenom föreskrivs att 4 och 5 §§ lagen (1991:1482) om lotteri- skatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Regler för förfarandet vid be- skattningen finns i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

Föreslagen lydelse

4 §

Regler för förfarandet vid be- skattningen finns i skattebetal- ningslagen (1997:483).

	5 §1
I en deklaration som avser	För varje redovisningsperiod
lotteriskatt skall för varje redo-	skall redovisas
visningsperiod redovisas

1.skillnaden mellan de sammanlagda insatserna och de sammanla g- da vinsterna enligt vinstplan eller annat beslut om att viss andel av insat- serna skall betalas ut som vinster, och

2.de vinster som inte har blivit utbetalda inom 90 dagar från skatt- skyldighetens inträde.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1997:322.

SOU 2000:46

Författningsförslag 135

1.24Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1483) om skatt på vinstsparande m.m.

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1991:1483) om skatt på vinst- sparande m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 §

Regler för förfarandet vid be- skattningen finns i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter

Regler för förfarandet vid be- skattningen finns i skattebetal- ningslagen (1997:483).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

136 Författningsförslag

SOU 2000:46

1.25Förslag till lag om ändring i lagen (1992:72) om koncessionsavgift på televisionens område

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:72) om koncessionsav- gift på televisionens område

dels att 13 och 14 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 14 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

131

Revision för kontroll av att avgift erlagts i enlighet med be- stämmelserna i denna lag skall utföras av riksskatteverket eller av skattemyndighet. Beslut om revision fattas efter framställning av Radio- och TV-verket. Vid revision gäller 3 kap. 7–15 §§ lagen (1984:151) om punkt- skatter och prisregleringsav- gifter i tillämpliga delar. Härvid gäller de bestämmelser som avser beskattningsmyndighet i stället den myndighet som skall utföra revisionen.

Revision för kontroll av att avgift erlagts i enlighet med be- stämmelserna i denna lag skall utföras av Riksskatteverket eller av skattemyndighet. Beslut om revision fattas efter framställning av Radio- och TV-verket. Vid revision gäller 3 kap. 8–14 c §§ taxeringslagen (1990:324) i tillämpliga delar.

Beslut om koncessionsavgift och ränta får verkställas om av- giften eller räntan är obetald och förfallen till betalning. Härvid gäller 5 kap. 16 och 17 §§ la- gen (1984:151) om punkt- skatter och prisregleringsav-

14 §2

Beslut om koncessionsavgift och ränta får verkställas om av- giften eller räntan är obetald och förfallen till betalning. Härvid gäller 12 kap. 6 § första, andra och fjärde styckena, 7 § och 12 § första stycket samt 13 §

1Senaste lydelse 1994:402.

2Senaste lydelse 1992:653.

SOU 2000:46

Författningsförslag 137

gifter i tillämpliga delar.	skattebetalningslagen
Dröjsmålsavgift skall inte utgå.	(1997:483) i tillämpliga delar.
Dröjsmålsavgift skall inte utgå.
	14 a §
	Radio- och TV-verket be-
	slutar om ansvar för delägare
	i handelsbolag enligt 2 kap.
	20 § lagen (1980:1102) om
	handelsbolag och enkla bolag
	avseende avgift		enligt	denna
	lag.
	Om	beslut	enligt	första
	stycket har fattats skall vad
	som sägs om programföretag
	gälla	ansvarig	delägare och
	vad som sägs om avgift gälla
	för belopp som delägare är
	betalningsskyldig för.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

138 Författningsförslag

SOU 2000:46

1.26Förslag till lag om ändring i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1993:891) om indrivning av stat- liga fordringar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §1

Under indrivningen gäller bestämmelserna i 7 kap. 14 § utsöknings- balken om företrädesrätt vid utmätning av lön för böter och viten samt för fordringar som påförts enligt bestämmelserna i

1.lagen (1972:435) om överlastavgift,

2.lagen (1976:206) om felparkeringsavgift,

3.lagen (1976:339) om saluvagnsskatt,

4. lagen (1984:151) om				4. lagen (1982:349) om
punktskatter		och	prisregle-	återvinning av dryckesför-
ringsavgifter		eller	författning	packningar av aluminium,
som anges i 1 kap. 1 § första
stycket 1 samma lag,
5.		fordonsskattelagen		5.	fordonsskattelagen
(1988:327),				(1988:327),
				6. lagen (1990:613) om mil-
				jöavgift på utsläpp av kväve-
				oxider vid energiproduktion,
6. lagen (1991:591) om sär-				7. lagen (1991:591) om sär-
skild inkomstskatt för utomlands				skild inkomstskatt för utomlands
bosatta artister m.fl.,				bosatta artister m.fl.,
7. lagen (1994:419) om				8. lagen (1994:419) om
brottsofferfond,				brottsofferfond,
8.	skattebetalningslagen			9.	skattebetalningslagen
(1997:483), eller				(1997:483) eller författning som
				anges i 1 kap. 1 § andra
				stycket samma lag, eller
9. lagen (1997:1137) om väg-				10. lagen (1997:1137) om vä-
avgift för vissa tunga fordon.				gavgift för vissa tunga fordon.

1 Senaste lydelse 1998:1682.

SOU 2000:46

Författningsförslag 139

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

140 Författningsförslag

SOU 2000:46

1.27Förslag till lag om ändring i lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1994:446) om särskilda tvångs- åtgärder i beskattningsförfarandet skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	1 §1

Denna lag tillämpas vid revision eller annan kontroll av att skatt eller

avgift tas ut enligt bestämmelserna i
1. kupongskattelagen (1970:624),
2. lagen (1984:151) om					2. lagen		(1982:349)		om
punktskatter		och	prisregle-		återvinning		av	dryckesför-
ringsavgifter,					packningar av aluminium,
3.		fordonsskattelagen			3.		fordonsskattelagen
(1988:327),					(1988:327),
4. taxeringslagen (1990:324),					4. taxeringslagen (1990:324),
					5. lagen (1990:613) om mil-
					jöavgift på utsläpp av kväve-
					oxider vid energiproduktion,
5. lagen (1991:591) om sär-					6. lagen (1991:591) om sär-
skild inkomstskatt för utomlands					skild inkomstskatt för utomlands
bosatta artister m.fl.,					bosatta artister m.fl., eller
6.	skattebetalningslagen				7.	skattebetalningslagen
(1997:483).					(1997:483).
Lagen tillämpas även vid re-					Lagen tillämpas även vid re-
vision enligt tullagen (1994:1550)					vision enligt tullagen (1994:1550)
och lagen (1998:514) om särskild					och lagen (1998:514) om särskild
skattekontroll av torg- och mark-					skattekontroll av torg- och mark-
nadshandel	m.m.,		vid	revision	nadshandel	m.m., vid revision
eller annan kontroll enligt författ-					eller annan kontroll enligt författ-
ning som anges i 1 kap. 1 §					ning som anges i 1 kap. 1 § and-
första stycket 1 lagen om					ra stycket	skattebetalningsla-
punktskatter		och	prisregle-		gen samt för kontroll av att fö-
ringsavgifter		samt	för	kontroll	reläggande		enligt		lagen
av att föreläggande			enligt lagen		(1990:325)	om		självdeklaration

1 Senaste lydelse 1998:1681.

SOU 2000:46

Författningsförslag 141

(1990:325) om självdeklaration och kontroll-uppgifter, 69 § tulla- gen eller 2 § lagen om särskild skattekontroll av torg- och mark- nadshandel m.m. fullgjorts riktigt och fullständigt.

och kontrolluppgifter, 69 § tulla- gen eller 2 § lagen om särskild skattekontroll av torg- och mark- nadshandel m.m. fullgjorts riktigt och fullständigt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

142 Författningsförslag

SOU 2000:46

1.28Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1565) om beskattning av viss privatinförsel

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1994:1565) om beskattning av viss privatinförsel skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6 §1

Dröjsmålsavgift skall tas ut om skatt inte betalas inom den tid som anges i 5 §. Därvid tillämpas bestämmelserna om dröjs- målsavgift i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregle- ringsavgifter.

I fråga om indrivning av skatt och avgift enligt denna lag gäller bestämmelserna i 5 kap. 16 och 18 §§ lagen om punkt- skatter och prisregleringsav- gifter.

Dröjsmålsavgift skall tas ut om skatt inte betalas inom den tid som anges i 5 §. Därvid tillämpas bestämmelserna om dröjs- målsavgift i lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift.

I fråga om skatt och avgift enligt denna lag gäller bestäm- melserna om indrivning och verkställighet i 20 kap. samt 23 kap. 7 och 8 §§ skattebe- talningslagen (1997:483) i tillämpliga delar. Det belopp som anges i 20 kap. 1 § första stycket 2 skattebetalningsla- gen skall vid tillämpning av denna lag i stället vara 100 kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1998:508.

SOU 2000:46

Författningsförslag 143

1.29Förslag till lag om ändring i lagen (1995:439) om beskattning, förtullning och folkbokföring under krig eller krigsfara m.m.

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1995:439) om beskattning, för- tullning och folkbokföring under krig eller krigsfara m.m. skall ha följa n- de lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §1

Vad som föreskrivs i 6–8 §§ om skatter och tullar gäller även för avgifter som avses i

1.lagen (1981:691) om socialavgifter,

2.1 kap. 1 § första stycket

1 lagen (1984:151) om punkt-
skatter och prisregleringsav-
gifter,
3. lagen (1994:1744) om all-		2. lagen (1994:1744) om all-
män pensionsavgift och		män pensionsavgift och
4. lagen (1994:1920) om all-		3. lagen (1994:1920) om all-
män löneavgift.		män löneavgift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1997:949.

144 Författningsförslag

SOU 2000:46

1.30Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus

Härigenom föreskrivs att 8 och 9 §§ lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	8 §
I en deklaration som avser	En skattskyldig får göra av-
naturgrusskatt får avdrag göras	drag för skatt på sådant natur-
för skatt på sådant naturgrus	grus

1.för vilket skattskyldighet tidigare har inträtt, eller

2.som har tagits tillbaka i samband med återgång av köp.

9 §

Regler för förfarandet vid be- skattningen finns i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter

Regler för förfarandet vid be- skattningen finns i skattebetal- ningslagen (1997:483).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

SOU 2000:46

Författningsförslag 145

1.31Förslag till lag om ändring i lagen (1998:189) om förhandsbesked i skattefrågor

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1998:189) om förhandsbesked i skattefrågor skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	1 §1
Denna lag gäller förhandsbesked om
1. skatt eller avgift som avses i 1 kap. 1 § första stycket taxeringsla-
gen (1990:324),
2. skatt som avses i 1 kap. 1	2. punktskatt som avses i 1
§ första stycket 1 lagen	kap. 1 § andra stycket skatte-
(1984:151) om punktskatter	betalningslagen (1997:438),
och prisregleringsavgifter,

3.skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200), och

4.taxering enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152). Förhandsbesked lämnas av Skatterättsnämnden efter ansökan av en

enskild. Förhandsbesked enligt första stycket 1, 3 och 4 lämnas även efter ansökan av Riksskatteverket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

1 Lydelse enligt prop. 1999/2000:105.

146 Författningsförslag

SOU 2000:46

1.32Förslag till lag om ändring i lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1998:506) om punktskatte- kontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och mineral- oljeprodukter

dels att 2 kap. 13 §, 3 kap. 5 § samt 4 kap. 2 och 5–8 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 4 kap. 8 a– 8 b §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

13 §1

Om skattskyldighet föreligger för omhändertagen punktskattepliktig vara enligt lagen (1994:1563) om tobaksskatt, lagen (1994:1564) om al- koholskatt eller lagen (1994:1776) om skatt på energi skall Tullverket besluta om skatten på varan om

1.skattskyldighet har inträtt, och

2.varan har transporterats i strid med 1 kap. 6 §.

Skatt enligt första stycket skall tas ut enligt de skattesatser som an- ges i lagen om tobaksskatt, lagen om alkoholskatt eller lagen om skatt på

energi.
Beslut enligt första stycket	Beslut		enligt första stycket
får inte fattas om varorna i fråga	får inte fattas om varorna i fråga
omfattas av ett beskattningsbe-	omfattas av ett beskattningsbe-
slut enligt lagen (1984:151) om	slut	enligt	skattebetalningsla-
punktskatter och prisregle-	gen	(1997:483) som fattades
ringsavgifter som fattades innan	innan varorna omhändertogs.
varorna omhändertogs.

Första stycket gäller inte i sådana fall som avses i 9 a § tullagen (1994:1550).

1 Senaste lydelse 1999:438.

SOU 2000:46

Författningsförslag 147

3 kap.

5 §2

Om skattskyldighet har inträtt enligt lagen (1994:1564) om alkohol- skatt eller lagen (1994:1563) om tobaksskatt för en enligt 4 § omhän- dertagen alkohol- eller tobaksvara, skall Tullverket besluta om skatten på varan. Skatt skall tas ut enligt de skattesatser som anges i nämnda lagar.

Saknas tillräckliga uppgifter för att fastställa skatten får denna tas ut med ett belopp som framgår av 1 § lagen (1994:1565) om beskattning

av viss privatinförsel.
Beslut enligt första stycket	Beslut		enligt första stycket
får inte fattas om varorna i fråga	får inte fattas om varorna i fråga
omfattas av ett beskattningsbe-	omfattas av ett beskattningsbe-
slut enligt lagen (1984:151) om	slut	enligt	skattebetalningsla-
punktskatter och prisregle-	gen	(1997:483) som fattades
ringsavgifter som fattades innan	innan varorna omhändertogs.
varorna omhändertogs.

Är den skattskyldige inte känd, eller har han inte betalat skatten trots anmaning därom, skall mottagaren ges tillfälle att lösa ut en vara som omhändertagits enligt 4 § genom att betala ett belopp som motsvarar skatten.

4 kap.

2 §3

Om en avsändande upplagshavare kommer in med ett i föreskriven ordning upprättat ledsagardokument eller bevis om ställd säkerhet till Tullverket inom en månad från dagen för beslutet om transporttillägg, skall transporttillägg som påförts med stöd av 1 § första stycket 1 un-

danröjas.
Ett transporttillägg som på-				Ett transporttillägg som på-
förts med stöd av 1 § andra				förts med stöd av 1 § andra
stycket skall undanröjas om det i				stycket skall undanröjas om det i
ett ärende eller mål om skatt				ett ärende eller mål om skatt
enligt	denna	lag,	lagen	enligt denna lag, skattebetal-
(1984:151) om		punktskatter		ningslagen (1997:483), lagen
och prisregleringsavgifter, la-				(1994:1563) om tobaksskatt, la-
gen (1994:1563) om tobaksskatt,				gen (1994:1564) om alkoholskatt
lagen (1994:1564) om alkohol-				eller lagen (1994:1776) om skatt
skatt eller lagen (1994:1776) om				på energi konstateras att den
skatt på energi konstateras att				som påförts tillägget inte är
den som påförts tillägget inte är				skattskyldig.

2Senaste lydelse 1999:1331.

3Senaste lydelse 1999:438.

148 Författningsförslag

SOU 2000:46

skattskyldig.
				5 §
Transporttillägg		tas	ut	på
samma sätt	som	skatt	enligt
5 kap. lagen	(1984:151)			om
punktskatter	och	prisregle-
ringsavgifter.

Lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter är tillämplig på transporttillägg.

6 §4

Skatt som beslutats med stöd av 2 kap. 13 § eller 3 kap. 5 § förfaller till betalning omedelbart och skall betalas till Tullverket.

Om ett beslut enligt 2 kap. 13 § eller 3 kap. 5 § överkla- gats, den skattskyldige begärt omprövning eller det annars kan antas att skatten kommer att sättas ned, kan den skattskyldige av Tullverket få anstånd med att betala skatten. Bestämmelserna i 17 kap. 2, 3, 9 och 11 §§ skatte- betalningslagen (1997:483) gäller då i tillämpliga delar.

Om skatt som beslutats med stöd av 2 kap. 13 § eller 3 kap. 5 § skall återbetalas efter om- prövning eller överklagande skall ränta utgå enligt 5 kap. 14 §

4Senaste lydelse 1999:438.

5Senaste lydelse 1999:438.

Skatt som beslutats med stöd av denna lag förfaller till betal- ning omedelbart och skall betalas till Tullverket.

Transporttillägg skall be- talas till Tullverket inom den tid som verket bestämmer.

7 §5

Om ett beslut om skatt eller transporttillägg överklagats, den skattskyldige begärt om- prövning eller det annars kan antas att skatten eller trans- porttillägget kommer att sättas ned, kan den skattskyldige av Tullverket få anstånd med att betala skatten eller transport- tillägget. Bestämmelserna i 17 kap. 2, 3, 9 och 11 §§ skattebe- talningslagen (1997:483) gäller då i tillämpliga delar.

8 §

Om skatt eller transport- tillägg som beslutats med stöd av denna lag skall återbetalas efter omprövning eller överkla- gande skall ränta utgå med den

SOU 2000:46

Författningsförslag 149

lagen (1984:151) om punkt- skatter och prisregleringsav- gifter. Ränta utgår från den dag då skattebeloppet har betalats till och med den dag då det återbe- talas.

I fråga om indrivning gäller 5 kap. 16–18 §§ lagen om punktskatter och prisregle- ringsavgifter.

räntesats som anges i 19 kap. 14 § skattebetalningslagen (1997:483). Ränta utgår från den dag då skattebeloppet eller transporttillägget har betalats till och med den dag då det åter- betalas.

I fråga om ränta vid an- stånd med att betala trans- porttillägg gäller 19 kap. 6 § första och tredje styckena skattebetalnings-lagen i till- lämpliga delar.

Dröjsmålsavgift skall tas ut om betalning av transport- tillägg inte sker inom rätt tid. Därvid tillämpas bestämmel- serna om dröjsmålsavgift i la- gen (1997:484) om dröjs- målsavgift.

8 a §

I fråga om skatt och trans- porttillägg gäller bestämmel- serna om ansvar för företrä- dare för juridisk person i 12 kap. 6 § första, andra och fjärde styckena, 7 §, 12 § första stycket och 13 §, in- drivning i 20 kap. samt verk - ställighet i 23 kap. 7 och 8 §§ skattebetalningslagen (1997:483) i tillämpliga delar. Det belopp som anges i 20 kap. 1 § första stycket 2 skat- tebetalningslagen skall vid tillämpning av denna lag i stället vara 100 kronor.

8 b §

Tullverket beslutar om an- svar för delägare i handels- bolag enligt 2 kap. 20 § lagen

150 Författningsförslag

SOU 2000:46

(1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag avseende skatt och transporttillägg en- ligt denna lag.

Om beslut enligt första stycket har fattats skall vad som sägs om skattskyldig gälla ansvarig delägare och vad som sägs om skatt och trans- porttillägg gälla för belopp som delägare är betalnings- skyldig för.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

SOU 2000:46

Författningsförslag 151

1.33Förslag till lag om ändring i lagen (1999:446) om proviantering av fartyg och luftfartyg

Härigenom föreskrivs att 13 och 14 §§ lagen (1999:446) om provi- antering av fartyg och luftfartyg skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	13 §

Om Tullverket begär det skall tillståndshavaren tillhandahålla bok- föringshandlingar och övriga handlingar som rör verksamheten. Till- ståndshavaren skall också lämna tillträde till utrymmen som används i

verksamheten.
Bestämmelserna	om	hand-	Bestämmelserna	om hand-
lingar och uppgifter som skall			lingar och uppgifter som skall
undantas i 3 kap. 15–15 d §§			undantas i 3 kap. 13–14 c §§
lagen (1984:151) om punkt-			taxeringslagen	(1990:324)
skatter och prisregleringsav-			gäller i motsvarande mån hand-
gifter gäller i motsvarande mån			lingar och uppgifter som skall
handlingar och uppgifter		som	tillhandahållas enligt denna lag.
skall tillhandahållas	enligt	denna
lag.

14 §

Tullverket får återkalla ett tillstånd till proviantering om

1.förutsättningarna för att bevilja tillstånd inte längre finns,

2.tillståndshavaren använder varorna för andra ändamål än som an- ges i tillståndet,

3.tillståndshavaren inte fullgör sina skyldigheter enligt 12 eller 13 §,

eller

4. tillståndshavaren inte sam-	4. tillståndshavaren inte sam-
verkar vid skatterevision enligt	verkar vid skatterevision enligt
lagen (1984:151) om punkt-	skattebetalningslagen
skatter och prisregleringsav-	(1997:483).
gifter eller skattebetalningslagen
(1997:484).

Beslut om återkallelse gäller omedelbart, om inte annat beslutas.

152 Författningsförslag

SOU 2000:46

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

SOU 2000:46

Författningsförslag 153

1.34Förslag till lag om ändring i lagen (1999:673) om skatt på avfall

Härigenom föreskrivs att 9 och 10 §§ samt rubriken närmast före 10 § lagen (1999:673) om skatt på avfall skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

9 §

Bestämmelserna i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter om förfarandet vid beskattningen gäller för avfallsskatt. Redovis- ningsperioden för avfallsskatt är dock kalenderkvartal.

Bestämmelserna i skattebe- talningslagen (1997:483) om förfarandet vid beskattningen gäller för avfallsskatt. Redovis- ningsperioden för avfallsskatt är dock kalenderkvartal.

Avdrag i deklaration

Avdrag

I en deklaration som avser avfallsskatt får avdrag göras för skatt på

1. avfall som

10 §1

En skattskyldig får göra av- drag för skatt på

a)förts ut från anläggningen, dock inte lak- och reningsvatten och inte heller gas som har bildats vid nedbrytning av organiskt avfall,

b)använts för driften av anläggningen,

c)använts för konstruktionsarbeten inom anläggningen eller för att där åstadkomma en miljösäker deponering eller förvaring,

2. förorenad jord från marksanering,

3. muddermassor från sanering och fördjupning av vattenområden,

4. avfall från sanering av upplag för farligt avfall,

5. slam från behandling av lakvatten från anläggning där gips depo- neras,

6. avfall från rening av kommunalt avloppsslam som förorenats på grund av verksamhet vid Falu koppargruva,

7. asbesthaltigt avfall,

8. fluor- och svavelhaltigt avfall från rökgasrening vid tillverkning av järnmalmspellets,

1 Senaste lydelse 1999:1321.

154 Författningsförslag

SOU 2000:46

9.grönlutslam från kausticeringsprocesser,

10.returfiberavfall och avsvärtningsslam från upparbetning av retur- papper samt askor från eldning av avsvärtningsslam,

11.slam från framställning av dikalciumfosfat, kalciumklorid och nat- riumfosfat,

12.kalciumfluoridslam från framställning av aluminiumfluorid,

13.gipsslam från framställning av uppkolningsmedel,

14.elfilterstoft från framställning av kalciumkarbid,

15.slagger från metallurgiska processer,

16.stoft och slam från rening av gaser från framställning av råstål och råjärn,

17.oljehaltigt glödskalsslam,

18.metallhydroxidslam,

19.stoft och slam från rening av rökgaser och processvatten vid framställning av koppar, zink och bly,

20.katodrester, elektrofilterstoft, blästerstoft och kolavfall från fram- ställning av aluminium,

21.stoft och slam från rening av rökgaser från framställning av fer- rolegeringar,

22.gjuterisand,

23.avfall från rensprocessen vid upparbetning av återvunnet glas,

24.biobränsleaska, vars halt av cesium-137 uppgår till minst fem ki- lobecquerel per kilogram och som förts in till en avfallsanläggning som uppfyller de krav som Statens strålskyddsinstitut fastlagt för deponering av sådan aska.

Avdrag enligt första stycket 1 c får dock inte göras för skatt på av- fall som använts för mellantäckning.

Vid fastställandet av halten cesium-137 enligt första stycket 24 skall askans torrvikt användas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

SOU 2000:46

Författningsförslag 155

1.35Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 7 § och 9 kap. 8 § inkomstskattela- gen (1999:1229) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

8 kap.

7 §

Räntor på återbetald skatt, tull eller avgift enligt följande bestämmel- ser är skattefria:

- 61 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

-5 kap. 13 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter,

-40 och 42 §§ lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivnings- myndigheter,

-33 § tullagen (1994:1550), och

-19 kap. 2 och 12–14 §§ skattebetalningslagen (1997:483).

9 kap.

8 §

Räntor på skatt, tull eller avgift enligt följande bestämmelser får inte dras av:

-52, 52 a och 55 §§ lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

-5 kap. 12 § lagen

(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter,

-60 § fordonsskattelagen (1988:327),

-31 § tullagen (1994:1550), och

-19 kap. 2 och 4–9 §§ skattebetalningslagen (1997:483). Dröjsmålsavgifter beräknade enligt lagen (1997:484) om dröjs-

målsavgift får inte dras av.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003 och tillämpas första gången vid 2004 års taxering.

156 Författningsförslag

SOU 2000:46

1.36Förslag till lag om upphävande av lagen (1994:1704) om lageravgift på vissa jordbruksprodukter

Härigenom föreskrivs att lagen (1994:1704) om lageravgift på vissa jordbruksprodukter skall upphöra att gälla vid utgången av 2002.

Den upphävda lagen skall dock fortfarande tillämpas i fråga om för- hållanden som hänför sig till tiden före den 1 januari 2003.

SOU 2000:46

Författningsförslag 157

1.37Förslag till lag om ändring i lagen (2000:000) om skatt på termisk effekt i kärnkraftsreaktorer

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (2000:000) om skatt på termisk effekt i kärnkraftsreaktorer skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 §1

Regler för förfarandet vid be- skattningen finns i lagen (1994:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

Regler för förfarandet vid be- skattningen finns i skattebetal- ningslagen (1997:483).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

1 Lydelse enligt prop. 1999/2000:105.

158 Författningsförslag

SOU 2000:46

Utredningens uppdrag och arbete 159

2 Utredningens uppdrag och arbete

2.1Utredningens direktiv

Enligt direktiven (dir. 1997:152) har vi fått i uppgift att se över förfaran- dereglerna för punktskatter och översynen skall koncentreras till förfa- randet för de harmoniserade punktskatterna. En kartläggning skall ske av hur lagstiftningen har tillämpats sedan den 1 januari 1995, då Sverige blev medlem i EU, och mot bakgrund av erfarenheterna från tillämp- ningen skall det övervägas

–om det behövs ändringar i lagarna om skatt på alkohol, tobak och energi,

–om cirkulationsdirektivets begrepp suspensionsordning bör inför- livas i de svenska lagarna,

–om bestämmelserna om skattskyldighetens inträde är förenliga med cirkulationsdirektivet,

–om bestämmelserna om godkännande av upplagshavare och skat- teupplag behöver ändras i skärpande riktning,

–om det finns behov av att ändra bestämmelserna om inköp mot försäkran,

–om kraven på säkerhet för transporter bör utvidgas.

I uppdraget ingår även att göra en allmän översyn av lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter och att i detta sammanhang un- dersöka om punktskatterna kan inordnas i skattekontosystemet och i sådant fall föreslå nödvändiga lagändringar. Direktiven återges i sin hel- het i bilaga 1.

I uppdraget har också ingått att lägga fram förslag till åtgärder i samband med att taxfreehandeln i EU-intern trafik upphörde den 1 juli 1999. Uppdraget i denna del redovisades i oktober 1998 i betänkandet Beskattning utan taxfree (SOU 1998:126).

Vidare har förslag lämnats, i betänkandet Införsel av beskattade va- ror (SOU 1999:26), på ändringar i reglerna för de harmoniserade punkt- skatterna beträffande införsel av varor som redan beskattats i andra medlemsländer samt på hur gåvor från enskilda personer i andra EG- länder till personer i Sverige skall hanteras skattemässigt.

160	SOU 2000:46

2.2Utredningens arbete

Under arbetets gång har vi haft kontakter med olika berörda parter. Möten har hållits med Svenska Petroleuminstitutet och med branschor- ganisationer på alkoholsidan. Särskilda skattekontoret i Ludvika har vid ett sammanträde redogjort för hanteringen av godkännande som upp- lagshavare. Studiebesök har gjorts vid Preem AB:s oljedepå Finnberget, AFCO AB:s anläggning för flygbränsle på Arlanda och Lagena AB:s lager för alkoholvaror. Kontakter har också tagits med representanter för de danska och finska finansministerierna i vissa frågor.

2.3Framställningar

Genom beslut av regeringen har följande framställningar överlämnats.

Svenska förbundet för Sprit- och vinintressenter har i en skrivel- se den 28 augusti 1996 hemställt om att 23 § lagen om alkoholskatt bör utgå eller möjligen ändras så att import av alkoholdrycker från tredje land kan ske på ett smidigare sätt.

Tullverket har i en skrivelse den 4 november 1996 framfört syn- punkter på gällande skatteregler avseende import av bränsle från tredje land samt föreslagit att lämpliga åtgärder vidtas.

Skattemyndigheten i Gävle har i en skrivelse den 22 maj 1998 före- slagit ändringar i lagen om skatt på energi.

Svenska Petroleuminstitutet har i en skrivelse den 18 juni 1998 framfört synpunkter på gällande skatteregler avseende skattskyldighe- tens inträde vid inblandning av etanol i bensin.

Till utredningen har följande framställningar inkommit.

Svenska Petroleuminstitutet har i en skrivelse den 16 augusti 1999 hemställt att frågan om avdrag vid kundförluster ånyo utreds och i en skrivelse den 7 september 1999 hemställt att skattebefrielse eller skatte- nedsättning på energiområdet i första hand restitueras genom avdrag i skattekontodeklarationer och i andra hand att någon form av skattelegi- timation utfärdas för de köpare som har rätt till befrielse eller nedsätt- ning.

Sprit- och Vinleverantörsföreningen har i en skrivelse den 15 de- cember 1999 hemställt att ett intyg från Systembolaget skall kunna utgö- ra underlag för krav på restitution för alkoholskatt från leverantörernas sida.

Vi har tagit del av framställningarna och vägt in synpunkterna till- sammans med övrigt utredningsmaterial. Framställningarna får anses besvarade med detta betänkande.

SOU 2000:46

De harmoniserade punktskatterna 161

3 De harmoniserade punktskatterna

3.1Inledning

Före den 1 januari 1993 var EG en tullunion med gemensam tullmur utåt mot tredje land och inga tullar mellan medlemsländerna. Skatter reglera- des nationellt och påfördes vid gränspassering även vid passage mellan medlemsländerna. Vid årsskiftet 1992/93 genomfördes dock den inre marknaden och i samband därmed slopades gränskontrollerna mellan medlemsländerna vad avser kommersiell trafik och resandetrafik. Hu- vudregeln är numera att inga gränsformaliteter skall förekomma enbart på grund av att en gräns mellan medlemsländer passeras.

För att fri rörlighet för varor skall uppnås är det viktigt att medlems- staternas förfarandebestämmelser om punktskatter är harmoniserade. För punktskatter på alkohol- och tobaksvaror samt mineraloljeprodukter har gemensamma förfaranderegler införts genom rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskatte- pliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana va- ror (EGT nr L 076, 23.3.1992 s. 1, Celex 392L0012), det s.k. cirkula- tionsdirektivet. Direktivet är ändrat genom direktiv 92/108/EEG, 94/74/EEG och 96/99/EG.

3.2Centrala begrepp i cirkulationsdirektivet

I direktivet definieras inledningsvis vissa begrepp som är centrala för förståelsen av förfarandereglerna. Dessa begrepp är

godkänd lagerhavare: fysisk eller juridisk person som av en medlems- stats behöriga myndigheter fått tillstånd att tillverka, bearbeta, förva- ra, ta emot och avsända punktskattebelagda varor inom ramen för sin affärsverksamhet, varvid punktskatten är vilande enligt uppskovs- reglerna för skatteupplag,

skatteupplag: en plats där varor som är belagda med punktskatt tillver- kas, bearbetas, förvaras, mottas eller avsänds enligt uppskovsregle r- na av en godkänd lagerhavare inom ramen för hans affärsverksam-

162 De harmoniserade punktskatterna

SOU 2000:46

het, under de särskilda villkor som fastställts av de behöriga myndig- heterna i den medlemsstat där skatteupplaget är beläget,

uppskovsregler: en skatteordning som tillämpas på tillverkning, bear- betning, förvaring och flyttning av varor, varvid punktskatten är vi- lande (suspensionsordningen),

näringsidkare med punktskatteregistrering: fysisk eller juridisk per- son utan ställning som godkänd lagerhavare, som av behöriga myn- digheter i en medlemsstat fått tillstånd att, inom ramen för sin affärs- verksamhet, ta emot punktskattebelagda varor från en annan med- lemsstat enligt uppskovsreglerna; denna typ av näringsidkare skall ställa säkerhet för skatten och får varken förvara eller avsända så- dana punktskattebelagda varor enligt uppskovsreglerna,

näringsidkare utan punktskatteregistrering: fysisk eller juridisk per- son utan ställning som godkänd lagerhavare, som har rätt att inom ramen för sin affärsverksamhet tillfälligtvis ta emot punktskattebe- lagda varor från en annan medlemsstat enligt uppskovsreglerna; denna typ av näringsidkare får varken förvara eller avsända sådana varor enligt uppskovsreglerna och måste garantera betalningen av punktskatt till skattemyndigheterna i destinationsmedlemsstaterna in- nan varorna avsänds.

3.3Huvudprinciper för beskattningsförfarandet

Förfarandereglerna i cirkulationsdirektivet innebär i princip att punkt- skattepliktiga varor kan cirkulera fritt (dvs. utan gränskontroller), att beskattningskonsekvenserna skjuts upp tills varorna når den slutgiltiga konsumenten och att beskattningen skall ske i konsumtionslandet.

Syftet med suspensionsordningen är att varorna, trots att de är skat- tepliktiga, skall kunna bearbetas, lagras och förflyttas mellan medlems- länderna i tidigare led än detaljistledet utan att beskattningskonsekvenser inträder. Skatten förfaller med andra ord inte till betalning under den tid varorna befinner sig inom suspensionsordningen. Betalningsskyldighet för punktskatt inträder först när varan blir tillgänglig för konsumtion, vilket den anses vara när den upphör att omfattas av suspensionsord- ningen. För punktskattepliktiga varor, som inte omfattas av suspension- sordningen, gäller att punktskatten förfaller till betalning i samband med att varan framställs eller importeras från land utanför gemenskapen. Omfattas varorna av något av gemenskapens tullförfaranden vid infö- randet till EU anses dock importen äga rum först när varorna lämnar tullförfarandet.

SOU 2000:46

De harmoniserade punktskatterna 163

3.4Framställning, bearbetning, lagring och flyttning av skattepliktiga varor

Framställning, bearbetning och lagring av skattepliktiga varor skall i princip alltid ske i skatteupplag om skatten inte är betald. Flyttning av punktskattepliktiga varor under skatteuppskov skall enligt huvudregeln ske från ett skatteupplag till ett annat. De risker som är förknippade med sådan flyttning skall täckas av en säkerhet för punktskattens betal- ning. Säkerheten skall ställas av den avsändande godkända lagerhava- ren.

En godkänd lagerhavare i ett medlemsland kan alltså sända skatte- pliktiga varor till ett skatteupplag i ett annat medlemsland eller till ett annat skatteupplag i det egna landet utan att det får några beskattnings- konsekvenser.

Mottagaren av skattepliktiga varor som sänds från ett skatteupplag under skatteuppskov är dock inte alltid en godkänd lagerhavare. Motta- garen kan också vara en näringsidkare med eller utan punktskatteregist- rering i ett annat EU-land. Sådana näringsidkare skall alltid ställa säker- het för skattens betalning och detta skall ske innan leveransen påbörjas. Skatten förfaller till betalning när varorna tas emot. En godkänd lager- havare kan också utse en skatterepresentant i ett annat EU-land. Re- presentanten skall vara godkänd i det andra landet och han svarar i va- rumottagarens ställe för att skatten betalas.

3.5Krav på dokument

Vid förflyttning mellan medlemsstater av skattepliktiga varor, som om- fattas av suspensionsordningen, skall varorna åtföljas av ett ledsagardo- kument som upprättas av avsändaren. Syftet med dokumentet är att underlätta skattekontrollen och det för en effektiv kontroll nödvändiga samarbetet mellan medlemsländerna. Ledsagardokumentet skall upp- rättas i fyra exemplar, varav ett skall behållas av avsändaren och resten skall medfölja under transporten. Efter leverans skall ett exemplar be- hållas av mottagaren och ett, returexemplaret, återsändas till avsända- ren.

3.6Avvikelser från suspensionsordningen

Alla avvikelser från suspensionsordningens regler innebär att varorna upphör att omfattas av ordningen, dvs. att de anses släppta för konsum- tion. Detta gäller inte bara när varorna levereras till detaljistledet utan

164 De harmoniserade punktskatterna

SOU 2000:46

också vid t.ex. stöld och svinn ur skatteupplag. En avvikelse från sus- pensionsordningen innebär att skatten omedelbart förfaller till betalning. Skatten skall betalas i det land där överträdelsen har skett av den som har ställt säkerhet för betalning av skatten. Om det inte går att fastställa var överträdelsen har skett, anses den ha skett i den medlemsstat där felaktigheten konstaterades. Om en punktskattepliktig vara inte når fram till mottagaren och det inte är möjligt att fastställa var varan finns, skall skatten betalas i det land varifrån varan levererades.

3.7Huvuddragen i den svenska lagstiftningen

3.7.1Allmänt

Cirkulationsdirektivets bestämmelser införlivades med svensk lagstift- ning genom lagen (1994:1563) om tobaksskatt (LTS), lagen (1994:1564) om alkoholskatt (LAS) och lagen (1994:1776) om skatt på energi (LSE).

I lagarna om skatt på tobak, alkohol och energi används termen upplagshavare i stället för lagerhavare. Termerna registrerad och ore- gistrerad varumottagare används i stället för näringsidkare med eller utan punktskatteregistrering. Beskattningsmyndighet för punktskatter kommer enligt regeringens förslag, i prop. 1999/2000:105 Vissa punkt- skattefrågor, att från den 1 juli 2000 vara Riksskatteverket.

Regler om förfarandet vid uttag av punktskatter, t.ex. regler om de- klaration och kontroll, finns i LPP.

3.7.2Upplagshavare

Upplagshavare skall vara godkända av beskattningsmyndigheten. God- känd som upplagshavare kan den bli som avser att yrkesmässigt tillver- ka eller bearbeta skattepliktiga varor, bedriva yrkesmässig försäljning av skattepliktiga varor till näringsidkare eller yrkesmässigt i större omfatt- ning lagra skattepliktiga varor. Dessutom krävs att sökanden med hän- syn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämplig som upplagshavare. Även skatteupplagen måste godkännas av beskattningsmyndigheten. Upplagshavares tillverkning, bearbetning och lagring av skattepliktiga varor skall äga rum i ett godkänt skatteupplag.

Upplagshavare skall ställa säkerhet för betalning av skatten i sam- band med transport av obeskattade varor. Det skall dessutom finnas en säkerhet för de varor som förvaras i skatteupplaget. Säkerheternas storlek beräknas enligt schablonregler. Vid transporter skall säkerheten motsvara den skatt som i medeltal belöper på de obeskattade varor som

SOU 2000:46

De harmoniserade punktskatterna 165

upplagshavaren transporterar under ett dygn. För varor i skatteupplag skall säkerheten motsvara tio procent av skatten på de varor som i me- deltal förvaras i upplaget. Möjligheter till jämkning av säkerheten finns dock.

Godkännande av upplagshavare eller av skatteupplag får återkallas om förutsättningar för godkännande inte längre finns. Godkännande av upplagshavare får också återkallas om ställd säkerhet inte längre är godtagbar.

En upplagshavare kan leverera skattepliktiga varor till en upplagsha- vare i Sverige eller till en upplagshavare eller registrerad eller oregistre- rad varumottagare i ett annat EU-land utan att skattskyldighet inträder. Om varor tas ut ur skatteupplaget av annan anledning utan att föras till något annat skatteupplag inträder dock skattskyldighet.

Vid transport av obeskattade varor mellan Sverige och ett annat EU- land skall upplagshavaren upprätta ett ledsagardokument i fyra exemp- lar. Tre exemplar av dokumentet skall åtfölja varorna under transport. Har en upplagshavare inte inom två månader efter utgången av den kalendermånad under vilken varorna avsänts fått tillbaka returexempla- ret skall han utan dröjsmål underrätta beskattningsmyndigheten. Om varorna inte når den mottagare som angetts i ledsagardokumentet skall varorna beskattas i Sverige om varorna finns här eller kan antas ha kon- sumerats här. Detsamma gäller om det inte kan utredas var varorna finns eller har konsumerats. I sådana fall är den som ställt säkerhet för transporten skattskyldig.

3.7.3Varumottagare

Den som yrkesmässigt tar emot skattepliktiga varor från en godkänd upplagshavare i ett annat EU-land eller som yrkesmässigt från tredje land importerar skattepliktiga varor och som inte själv är godkänd som upplagshavare, kan hos beskattningsmyndigheten ansöka om registrering som varumottagare. En registrerad varumottagare skall ställa säkerhet för betalning av skatten på de varor som han tar emot. Säkerheten skall uppgå till tio procent av den beräknade årliga skatten på varorna. Re- gistreringen kan återkallas om säkerheten inte längre är godtagbar.

För oregistrerade varumottagare gäller delvis andra regler för stäl- landet av säkerhet. En oregistrerad varumottagare är dessutom skyldig att innan varorna transporteras från det andra EU-landet anmäla leve- ransen till beskattningsmyndigheten.

För varumottagare inträder skattskyldigheten vid mottagandet av va- rorna. Skillnaden mellan en registrerad och en oregistrerad varumotta- gare är att den som regelbundet tar emot punktskattepliktiga varor kan ansöka om att bli registrerad och därmed deklarera skatten månadsvis,

166 De harmoniserade punktskatterna

SOU 2000:46

till skillnad från den oregistrerade som skall redovisa varje skattepliktig händelse inom fem dagar. Vandelsprövning sker av den som ansöker om att bli registrerad som varumottagare.

3.7.4Skatterepresentant

En upplagshavare som är registrerad i ett annat EU-land och som lever- erar varor till en registrerad eller oregistrerad varumottagare här i landet får utse en skatterepresentant här. Skatterepresentanten skall godkän- nas av beskattningsmyndigheten och är, i stället för varumottagaren, skattskyldig för de varor som den utländske upplagshavaren levererar till varumottagaren. Skattskyldigheten för skatterepresentanten inträder alltså när varumottagaren tar emot varorna. Skatterepresentanten skall ställa säkerhet för de varor som han är skyldig att betala skatt för.

Skatterepresentanter förekommer i mycket ringa omfattning. Endast två representanter finns för närvarande registrerade, en för mineralolja och en för alkohol.

3.7.5Yrkesmässig införsel av varor som släppts för konsumtion i annat EU-land

Den som utan att vara upplagshavare eller varumottagare från ett annat EU-land till Sverige för in eller tar emot skattepliktiga varor skall betala skatt i Sverige om varorna skall användas för annat än privat bruk. Den som är skattskyldig i sådana fall skall innan varorna transporteras från det andra EU-landet, anmäla varorna till beskattningsmyndigheten och ställa säkerhet för skattens betalning. Skattskyldigheten inträder vid in- förseln till Sverige.

SOU 2000:46

Skattskyldighetens inträde för upplagshavare m.m. 167

4Skattskyldighetens inträde för upplagshavare m.m.

4.1Skattskyldighetens inträde enligt cirkulationsdirektivet

Suspensionsordningen är enligt artikel 4 i cirkulationsdirektivet en skat- teordning som tillämpas vid tillverkning, bearbetning, förvaring och flytt- ning av varor, varvid punktskatten är vilande.

Som framgått av avsnitt 3.3 är syftet med suspensionsordningen att varorna, trots att de är skattepliktiga, skall kunna tillverkas, bearbetas, lagras och förflyttas mellan medlemsländerna i tidigare led än detaljistle- det utan att beskattningskonsekvenser inträder. Skatten förfaller med andra ord inte till betalning under den tid varorna befinner sig inom sus- pensionsordningen. Betalningsskyldighet inträder först när en vara blir tillgänglig för konsumtion, vilket den anses bli när den upphör att omfat- tas av suspensionsordningen.

Om man befinner sig inom eller utom suspensionsordningen är alltså enligt cirkulationsdirektivet helt avgörande för om skattskyldighet inträ- der eller inte. Enligt artikel 6 inträder skattskyldighet när varan släpps för konsumtion eller när en lagerbrist har registrerats. En vara anses släppt för konsumtion vid:

a)varje avvikelse, inklusive otillåten avvikelse, från suspensions- ordningen,

b)all tillverkning, inklusive otillåten tillverkning, utom ramen för sus- pensionsordningen, och

c)all import, inklusive otillåten import, om varorna inte omfattas av suspensionsordningen.

Centrala för suspensionsordningen är upplagshavarna och deras skatteupplag. Enligt artikel 11 skall tillverkning, bearbetning och innehav av obeskattade varor äga rum i ett skatteupplag. Vidare framgår av artikel 15 att transporter av obeskattade varor i princip endast kan ske mellan skatteupplag. Upplagshavaren kan visserligen skicka varorna utan egna beskattningskonsekvenser till en varumottagare i ett annat medlemsland, men skattskyldigheten inträder direkt för denne när han tar emot varorna.

168 Skattskyldighetens inträde för upplagshavare

SOU 2000:46

I direktivet anges inte några civilrättsliga händelser som påverkar be- skattningen. Det är endast var varorna fysiskt befinner sig som avgör om skatt skall tas ut eller ej. Att äganderätt eller motsvarande inte har någon betydelse kommer till klart uttryck genom ett uttalande i rådspro- tokollet i anslutning till artikel 15. Där förklarar rådet och kommissionen att bestämmelserna i artikel 4 a (upplagshavare) och artikel 15 (transport mellan skatteupplag) inte förutsätter att den person som är registrerad som upplagshavare skall äga eller ha någon annan rätt till de varor som han sänder i väg inom suspensionsordningen.

Suspensionsordningen är därför i allt väsentligt utformad på samma sätt som unionens tullregler. Så länge varorna befinner sig i tullager, i frizon etc. behöver inte tull betalas. Det är först när varorna övergår i fri omsättning (motsvaras av släpps för konsumtion) som tull skall betalas. Även reglerna för transport av varor liknar varandra. Transporterna skall åtföljas av dokument och någon skall ställa säkerhet för transpor- ten och ansvara för skatt eller tull för det fall varorna försvinner under transporten. Vem som äger varorna är härvid utan betydelse.

4.2Transport av skattepliktiga varor mellan medlemsländerna

Alla transporter av obeskattade varor mellan medlemsländerna måste enligt artikel 18.1 åtföljas av ett dokumentet, det s.k. ledsagardokumen- tet, som upprättas av den upplagshavare som sänder i väg varorna. Några krav på åtföljande dokument vid transporter inom ett medle ms- land finns däremot inte.

Ledsagardokumentet är av vital betydelse för ansvaret för skatten vid transporter mellan medlemsländerna. Av artikel 19.2 framgår nämli- gen att när varorna flyttats till en upplagshavare eller en varumottagare skall ett exemplar av ledsagardokumentet återsändas av mottagaren till avsändaren att användas för friskrivning från betalningsansvaret. För den avsändande upplagshavaren är således hans skatteansvar helt bero- ende av att han får tillbaka ett undertecknat ledsagardokument. Vad mottagaren därefter gör med varorna har däremot ingen betydelse för den avsändande upplagshavarens ansvar.

SOU 2000:46

Skattskyldighetens inträde för upplagshavare m.m. 169

4.3Skattskyldighetens inträde enligt svenska regler

De svenska reglerna om när skattskyldigheten inträder för en upplags- havare kan sägas ha blivit en blandning av civilrättsliga regler och en mer strikt ”tullmässig” reglering.

Således sägs i 20 § 1 LTS att skattskyldighet inträder för den som är upplagshavare när

a)denne levererar skattepliktiga varor till en köpare i Sverige som inte är upplagshavare eller till en köpare i ett annat EG-land som inte är upplagshavare eller registrerad eller oregistrerad varumottagare eller exporterar skattepliktiga varor till en köpare i tredje land,

b)denne tar i anspråk skattepliktiga varor för annat ändamål än för- säljning eller när varorna annars tas ut ur skatteupplaget utan att föras till något annat godkänt skatteupplag,

c)denne avregistreras, och omfattar de varor som då ingår i hans la- ger och som inte redan har beskattats.

Ordalydelsen är densamma i 19 § 1 LAS. Motsvarande bestämmel- se i LSE är innehållsmässigt lika men har en något annan ordalydelse (5 kap. 1 § LSE).

Av förarbetena till LTS och LAS framgår bl.a. följande angående när skattskyldigheten inträder för en upplagshavare (prop. 1994/95:56 s. 92 ff; i stort sett samma innehåll finns beträffande LSE i prop. 1994/95:54 s. 115 ff).

”Bestämmelser om skattskyldighetens inträde finns för närvarande i de olika punktskatteförfattningarna. Reglerna har varit relativt enhet- liga sedan en längre tid. Skattskyldigheten inträder normalt vid leve- rans till köpare eller när varor tas i anspråk för andra ändamål än försäljning. Tidpunkten för skattskyldighetens inträde är av avgöran- de betydelse när det gäller att bestämma om skatt skall tas ut och i så fall med vilken skattesats. Begreppet ‘skattskyldighetens inträde’ kan användas även för de EG-anpassade skatterna. EG-reglerna förutsätter emellertid olika tidpunkter för skattskyldighetens inträde beroende på de olika kategorierna av skattskyldiga.---

En vara anses upphöra att omfattas av suspensionsordningen när va- ran tas ut från ett skatteupplag och av upplagshavare levereras till köpare som inte har rätt att ta emot skattepliktiga varor under sus- pension av skatten. Vid försäljning inom Sverige skall därför skatt- skyldigheten inträda för godkänd upplagshavare när leverans sker till en köpare som inte själv är godkänd upplagshavare här i landet. Vid leverans till ett annat EG-land inträder skattskyldigheten om leveran- sen avser en köpare som inte är registrerad upplagshavare, registre- rad eller oregistrerad varumottagare i det andra EG-landet.--- Ge-

170 Skattskyldighetens inträde för upplagshavare

SOU 2000:46

nom denna anknytning till leveransen behålls den nuvarande huvud- regeln för tidpunkten för skattskyldighetens inträde. Därigenom upp- nås också en naturlig koppling till företagens affärsbokföring. ---

Skattskyldigheten inträder också när upplagshavaren tar i anspråk en vara för annat ändamål än försäljning eller när varan annars tas ut ur skatteupplaget utan att föras in i något annat godkänt skatteupplag. I och med att en vara tas i anspråk eller lagringen upphör anses varan inte längre omfattas av suspensionsordningen och skatten skall, i en- lighet med direktivets artikel 6, anses vara förfallen till betalning. ---

Med uttrycket ‘när varan annars tas ut ur skatteupplaget utan att fö- ras till något annat godkänt skatteupplag’ avses samtliga situationer där varan inte längre omfattas av suspensionsordningen. Som exem- pel kan anges stöld eller att varan brinner upp.”

4.4Särskilt om leveransbegreppet

Den svenska lagstiftningen innehåller som framgått klara kopplingar till civilrätten. Skattskyldigheten inträder när varan ”levereras” till en ”köpare”. I förarbetena till LSE uttalades att leveransbegreppet i svensk praxis ansetts stämma överens med köplagens regler om äganderättens övergång och någon ändring föreslogs inte i den delen (prop. 1994/95:54 s. 115).

Köplagen (1990:931) använder sig dock inte av begreppet leverans av varan utan ”varans avlämnande”. Två typer av avlämnande beskrivs i lagen, hämtningsköp (6 §) och transportköp (7 §).

Vid hämtningsköp skall varan hållas tillgänglig där säljaren vid köpet hade sitt affärsställe eller sin hemvist. Om parterna vid köpet vet om att varan finns på en annan plats skall varan hållas tillgänglig för avhämt- ning där. I båda de beskrivna fallen är varan avlämnad när köparen har tagit hand om den.

Tre olika former av transportköp finns angivna i lagen. Om varan transporteras inom en och samma ort eller inom ett och samma område där säljaren vanligen ombesörjer transporten av liknande varor, sker avlämnandet när varan överlämnas till köparen (7 § första stycket köplagen).

Om varan skall transporteras till en annan ort sker överlämnandet när varan överlämnas till den transportör som har åtagit sig transporten från avsändningsorten. Om däremot säljaren själv utför transporten an- ses varan avlämnad först när den överlämnas till köparen (7 § andra stycket köplagen).

Slutligen regleras när avlämnande skall anses ske vid några vanligt förekommande leveransklausuler. Om varan sålts ”fritt”, ”levererad”

SOU 2000:46

Skattskyldighetens inträde för upplagshavare m.m. 171

eller ”fritt levererad” med angivande av en viss ort, anses den inte av- lämnad förrän den har kommit fram till denna ort (7 § tredje stycket köplagen).

Enligt köplagen finns således fyra olika tidpunkter för när en vara skall anses avlämnad eller med andra ord, när den skall anses levererad. Det kan ske när köparen hämtar varan hos säljaren, på väg från säljaren till köpare, när varan kommer fram till en viss ort eller när den överlä m- nas hos säljaren.

4.5Kontakter med branschorganisationer

4.5.1Inledning

Vi har under utredningsarbetet diskuterat ett förslag till ändring av reg- lerna för skattskyldighetens inträde med Svenska Petroleuminstitutet (SPI) samt representanter för sprit- och vinleverantörer och bryggerinä- ringen. Förslaget gick i korthet ut på att skattskyldighet skulle inträda i alla de fall som varorna lämnade ett skatteupplag utan att föras till något annat skatteupplag eller till en varumottagare i ett annat medlemsland. Ansvaret för skatten skulle åvila den upplagshavare från vars skatte- upplag varorna tagits ut.

Alla de ovan nämnda organisationerna ansåg att dagens regler om skattskyldighetens inträde fungerar bra, inte minst mot bakgrund av att dessa skapar en överensstämmelse mellan skatteredovisningen och öv- rig affärsbokföring, och de såg inget behov av ändringar. Från oljebran- schen framfördes vidare att den föreslagna ändringen allvarligt skulle påverka den transportlogistik som byggts upp. Nedan redogörs särskilt för oljebranschen.

4.5.2Särskilt om oljebranschen

Inom oljebranschen pågår av logistik- och miljöskäl för närvarande en omstrukturering av depåverksamheten. I mindre och medelstora olje- hamnar sker en koncentration som leder till att ett bolag är depåoperatör och att andra bolag, på grundval av s.k. genomslags- och varulåneavtal, kan göra uttag av olja från depåoperatörens lager. Ett uttag av olja från ett lager regleras därefter mellan bolagen genom att det bolag varifrån oljan hämtas får en fordran på det andra bolaget på motsvarande mängd. Det kan tilläggas att bolagen regelmässigt är upplagshavare.

Det bolag som hämtar olja lastar av transportekonomiska skäl tank- fordonen fulla även om man inte säkert vet vart hela mängden olja skall

172 Skattskyldighetens inträde för upplagshavare

SOU 2000:46

ta vägen. En del kan levereras direkt till en slutkund, t.ex. en villakund. En del kan under en kortare tid ligga kvar i fordonet eller transporteras till ett skatteupplag. Det är således vid avhämtningstidpunkten inte alltid säkert var oljan slutligen fysiskt hamnar. Skattemässigt sker ingen redo- visning av depåbolaget. Det avhämtande bolaget redovisar skatten för den del av oljan som levererats till villakunden. För den del som ligger kvar i fordonet eller transporteras till skatteupplaget sker ingen skatte- mässig redovisning, däremot sker dokumentation i lagerredovisningen och i den finansiella redovisningen.

Enligt SPI:s uppfattning skulle en ändring av reglerna om skattskyl- dighetens inträde i enlighet med vad som angetts i föregående avsnitt allvarligt försvåra den pågående omstruktureringen. Det skulle dessutom innebära att bolagen blev tvungna att utveckla nya redovisningssystem.

Enligt SPI skulle den specialredovisning som krävs om skattskyldig- heten inträder vid depågrinden medföra behov av systemutveckling för att skatteredovisningen skall kunna hanteras på ett nöjaktigt sätt. Sys- temförutsättningarna för medlemsföretagen skiljer sig åt varför skillna- derna i utvecklingskostnaderna är förhållandevis stora. SPI bedömer den sammantagna utvecklingskostnaden till i storleksordningen 40-50 miljoner kronor och de årliga drifts- och underhållskostnaderna till mel- lan 4 och 7,5 miljoner kr. SPI befarar också att ett sådant redovisnings- system skulle göra det svårare för bolagen att rätt redovisa skatten och dessutom vara sämre från kontrollsynpunkt och påpekar att en försäm- ring av uppbördskvaliteten med 0,1% på årsbasis motsvarar ett upp- bördsbelopp i storleksordningen 40 miljoner kronor.

4.6Överväganden

Vid utformningen av dagens regler för när skattskyldigheten inträder synes utgångspunkten ha varit att upplagshavaren i normalfallet äger varorna. Härigenom har det också varit naturligt att knyta an till mer civilrättsliga begrepp vid fastställandet av om skattskyldighet inträtt.

Enligt cirkulationsdirektivet är upplagshavaren en person som fått till- stånd att tillverka, bearbeta, förvara, ta emot och avsända punktskatte- belagda varor inom ramen för sin affärsverksamhet utan att skattskyl- digheten inträder. Direktivet förutsätter dock inte att upplagshavaren också är ägare till de varor han hanterar inom suspensionsordningen. Vidare är direktivets regler om när skattskyldigheten inträder helt inrik- tade på var varan fysiskt befinner sig. Har varan lämnat skatteupplaget, utan att föras till ett annat skatteupplag eller till en varumottagare i ett annat medlemsland, inträder skattskyldighet.

SOU 2000:46

Skattskyldighetens inträde för upplagshavare m.m. 173

Det finns enligt vår uppfattning anledning att även i den svenska la g- stiftningen i större utsträckning låta skattskyldighetens inträde göras beroende av var varan fysiskt befinner sig och att utmönstra de civil- rättsliga begreppen. I synnerhet leveransbegreppets koppling till dess civilrättsliga motsvarighet kan leda till resultat som inte stämmer överens med cirkulationsdirektivet.

Av de nuvarande reglerna om när skattskyldigheten inträder för en upplagshavare framgår entydigt och klart att en upplagshavare, som levererar en vara till en annan upplagshavare, är fri från skatteansvar oavsett vad den andre upplagshavaren därefter företar sig med varorna (jämför t.ex. 20 § första stycket 1 a LTS). Det förslag till ändring som diskuterats med branschorganisationerna (se avsnitt 4.5) skulle innebära att upplagshavaren stod risken för att hans motpart på något sätt hante- rade varorna så att skattskyldighet inträdde. En sådan lösning väcker vid närmare eftertanke en rad principiella betänkligheter.

Först kan konstateras att om, vid en situation där upplagshavare A och upplagshavare B är inblandade, en vara lämnar A:s skatteupplag utan att därefter föras till ett annat skatteupplag har den enligt cirkula- tionsdirektivets regler lämnat suspensionsordningen och därmed har skattskyldighet inträtt. Frågan är dock vem som bör ansvara för skatten.

Låt oss anta att upplagshavarna är oljebolag och att B hämtar 30 m3 olja hos A. Av denna mängd levereras 10 m3 till villakunder, 10 m3 förs

till B:s skatteupplag och resterande 10 m förvarar B av någon anle d- ning på en plats som inte är ett godkänt skatteupplag. Med den ändring som diskuterades med branschorganisationerna skulle A i detta fall skattemässigt ansvara för all olja som inte B lägger in i sitt skatteupplag. Det förefaller sannolikt att A med en sådan lösning skulle ta ut skatt på hela sin transaktion eftersom han annars helt saknar möjlighet att säker- ställa att han inte kan drabbas av ett skattekrav. Detta skulle i sin tur medföra att A skulle debitera skatt även för den olja som inte släppts för konsumtion utan förts till B:s skatteupplag.

Vid bedömningen av vem som svarar för skatten måste också vägas in att det är två upplagshavare som är parter. Upplagshavare A har allt- så att göra med en person, som efter prövning av beskattningsmyndig- heten, ”med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständighe- terna i övrigt är lämplig som upplagshavare”. Som framgår av avsnitt 6.5 föreslår vi ett system för skattefria inköp som innebär att en upp- lagshavare kan leverera bl.a. oljeprodukter till en skattebefriad använda- re utan skatt. Det enda kravet på upplagshavaren är att han ser till att varorna tas emot av användaren. Om varorna därefter används för ett ändamål som medför att skatt tas ut, är det en sak mellan användaren och beskattningsmyndigheten. Upplagshavaren har ingenting med det ledet att göra. Det är svårt att se varför en latent skatteskuld skulle svä-

174 Skattskyldighetens inträde för upplagshavare

SOU 2000:46

va över upplagshavaren när han gör affärer med en godkänd upplags- havare men däremot inte när han gör affärer med en godkänd skattebe- friad förbrukare.

Vidare kan man inte bortse från de invändningar som kommit från främst SPI om att en omläggning av skattskyldighetens inträde skulle medföra betydande kostnader för ett nytt redovisningssystem och för- svåra branschens möjligheter att bygga upp ett effektivt logistiksystem. Här kan tilläggas att ett system, där upplagshavare A svarar för skatten om upplagshavare B inte för varorna till ett skatteupplag, inte underlättar beskattningsmyndighetens arbete. För att fastställa att A skall betala skatt måste det först konstateras hur B förfarit med varorna. Det räcker inte heller med att utreda att B på något sätt handlat så att skattskyldig- het inträtt för varorna, dessutom måste just de aktuella varorna härledas tillbaka till en transaktion mellan A och B.

Slutligen skall beaktas vilka regler som cirkulationsdirektivet ställer upp. Några regler som direkt tar sikte på leveranser mellan upplagsha- vare i samma land finns inte, däremot för leveranser mellan medlems- länderna. Som framgått av avsnitt 4.2 är den avsändande upplagshava- ren fri från betalningsansvaret när den andre upplagshavaren tagit emot varorna. Att varorna tagits emot bekräftas skattemässigt genom att mottagaren undertecknar ledsagardokumentet. Det är naturligtvis inte rimligt att göra den avsändande upplagshavaren ansvarig för vad som sker med varorna därefter. Ansvaret för skatten går alltså, för att an- vända vårt exempel, över till upplagshavare B när han tar emot varorna. Vid kontakter med de finska och danska motsvarigheterna till Finansde- partementet har de ombetts att svara på vem av upplagshavarna A eller B som, vid inhemska transaktioner, skall svara för skatten på den olja som inte hamnar i ett skatteupplag. Svaret från Danmark var B medan svaret från Finland var A. Från finsk sida tillades dock att situationen i praktiken aldrig uppstår eftersom upplagshavare B i sådana fall alltid har ett skatteupplag registrerat hos A och således tar ut oljan från sitt eget skatteupplag.

Sammantaget kan vi inte finna skäl att göra några större förändringar i de nuvarande reglerna för när skattskyldigheten inträder för en upp- lagshavare. Dagens regler om att en upplagshavare är fri från skatte- ansvar när varorna tagits emot av en annan upplagshavare ligger helt i linje med vad som enligt artikel 19.2 i cirkulationsdirektivet gäller för transporter mellan medlemsländer (jämför avsnitt 4.2). Det finns dock anledning att mer detaljerat reglera vad som händer när en upplagshava- re tar emot varor från en annan upplagshavare eller importerar varor utan att därefter föra varorna till ett skatteupplag. Som tidigare nämnts bör också de civilrättsliga termerna i respektive paragrafer tas bort.

SOU 2000:46

Skattskyldighetens inträde för upplagshavare m.m. 175

Frågan om skattskyldighetens inträde för upplagshavare hänger samman med frågan om begreppet suspensionsordning bör föras in i den svenska lagstiftningen. Begreppet suspensionsordning hämtar sitt egent- liga innehåll i reglerna kring skattskyldighetens inträde. Om begreppet skall motsvara de krav på förutsägbarhet som måste ställas på en skat- telagstiftning, behöver det definieras entydigt. Enligt vår bedömning är det lättare att reglerna, liksom i dag, tar direkt sikte på de olika situatio- ner där skattskyldighet kan inträda. Detta gäller i synnerhet i förhållande till de skattskyldiga. Vi anser således inte att det finns anledning att föra in begreppet suspensionsordning i LTS, LAS och LSE.

4.7Utredningens förslag

Utredningens förslag: De civilrättsliga begrepp som i dag finns i reglerna för när skattskyldigheten inträder för upplagshavare skall tas bort. I stället utformas reglerna så att det tydligare framgår att avgö- rande för skattskyldighetens inträde är var varan fysiskt befinner sig.

Som tidigare framhållits kräver inte cirkulationsdirektivet att upplagsha- varen äger de varor som han hanterar. Upplagshavaren är snarare en person som efter vederbörlig prövning kan anförtros att hantera skatte- pliktiga varor under skatteuppskov. I de allra flesta fall är upplagshava- ren säkert även ägare av varorna, men det är alltså inte en förutsättning för att kunna agera med de befogenheter som ges en upplagshavare. Enligt vår mening bör de civilrättsliga inslagen kring skattskyldighetens inträde tas bort. I stället bör reglerna utformas så att det blir tydligt att skattskyldighetens inträde är beroende av var varorna fysiskt befinner sig.

Reglerna om skattskyldighetens inträde bör delas upp i följande fyra situationer.

·Varorna förs ut från ett skatteupplag utan att därefter tas om hand av en upplagshavare eller av en varumottagare i ett annat medle m- sland.

·Varorna tas emot från en annan upplagshavare eller importeras utan att föras till ett skatteupplag.

·Varorna tas i anspråk i upplaget eller försvinner därifrån på grund av t.ex. svinn eller stöld.

·Upplagshavaren får sitt godkännande som upplagshavare eller av skatteupplag återkallat.

176 Skattskyldighetens inträde för upplagshavare

SOU 2000:46

Den första punkten avser det normala fallet när skattskyldighet inträder, alltså att varan förs ut från skatteupplaget vanligtvis för att den säljs. Regeln bör dock inte som i dag utformas så att den ger sken av att en försäljning måste ligga bakom att varan förs ut, utan det räcker att kon- statera att varan förts ut. Från denna huvudregel skall dock göras un- dantag för de fall varan transporteras till en upplagshavare eller varu- mottagare i ett annat medlemsland. Samma sak gäller om varan tas emot av en svensk upplagshavare. Huruvida den sistnämnde upplagsha- varen tar emot varan genom att hämta den direkt vid skatteupplaget eller får den levererad till sig spelar ingen roll. Huvudsaken för upplags- havaren, från vars upplag varan förs ut, är att han ser till att ha hand- lingar som visar att varan tagits emot av en annan upplagshavare.

Den andra punkten behandlar det fall då varorna tas emot från en annan upplagshavare i Sverige eller ett annat EG-land eller importeras från tredje land utan att föras till ett skatteupplag. Enligt uppgifter från beskattningsmyndigheten förekommer det att en upplagshavare som köpt varor från en annan upplagshavare därefter förvarar varorna på andra ställen än i ett skatteupplag. Vidare förekommer det att upplags- havare importerar varor utan att föra varorna till ett skatteupplag. En del av varorna kan t.ex. säljas på vägen till upplaget. Enligt vår uppfattning kan reglerna kring skattskyldighetens inträde bli tydligare i dessa situa- tioner. Det skall alltså klart framgå att skattskyldighet inträder i de fall varor tas emot eller importeras om de därefter inte förs till ett skatte- upplag. Någon definitiv tidsgräns bör inte ställas upp utan bedömningen får ske utifrån vad som kan anses vara normal tidsåtgång. Endast i un- dantagsfall bör det dock vara acceptabelt att inte inom ett par dygn se till att varorna hamnar i ett skatteupplag. Skulle skattskyldighet inträda och upplagshavaren sedan för varorna till ett skatteupplag kan han då göra avdrag för skatten.

Den tredje punkten tar sikte på händelser som sker i upplaget. Ex- empelvis kan upplagshavaren själv ta varorna i anspråk. Det kan röra sig om en så enkel sak som att alkohol- eller tobaksvaror konsumeras. Av större betydelse är dock att upplagshavaren använder varorna vid någon form av tillverkning. Mineraloljeprodukter används i stor ut- sträckning som energikälla vid industriell tillverkning och alkoholvaror som råvara vid framställning av kemiska produkter. När varorna tas i anspråk på dessa sätt inträder alltså skattskyldighet. För vissa använd- ningsområden skall eller får medlemsstaterna undanta varorna från skatt eller tillämpa en lägre skattesats. Härvid skiljer lagstiftningstekniken sig åt mellan å ena sidan LSE och å andra sidan LTS och LAS. I LSE åstadkoms skattebefrielsen eller skattelättnaden så gott som uteslutande genom att upplagshavaren får göra ett avdrag i deklarationen. För LTS och LAS har en annan lösning valts. I dessa lagar finns regler om att

SOU 2000:46

Skattskyldighetens inträde för upplagshavare m.m. 177

skattskyldighet inte inträder i vissa fall. Enligt vår mening bör samma system användas i de tre lagarna. Vi anser därvid att LSE:s konstruktion med avdrag bör väljas eftersom det innebär att upplagshavarna i sam- band med deklarationen måste redovisa förbrukningen. De situationer i LTS och LAS där upplagshavaren på något sätt tar varorna i anspråk eller för ut varorna från skatteupplaget bör därför inte omfattas av reg- lerna om att skattskyldigheten inte inträder. I stället skall den skattskyl- dige i dessa situationer medges ett avdrag.

Till tredje punkten skall också lagerbrister höra. Enligt artikel 6 i cir- kulationsdirektivet inträder skattskyldighet för sådana lagerbrister som inte är särskilt undantagna. Enligt artikel 14.3 skall punktskatt för dessa lagerbrister påföras efter de skattesatser som är tillämpliga vid den tid- punkt då förlusterna uppkom, om de behöriga myndigheterna kan fast- ställa denna, och eljest då bristen registreras. I LTS och LAS uttrycks detta genom att skattskyldighet inträder när varorna ”tas ut ur skatte- upplaget utan att föras till något annat godkänt skatteupplag”. LSE an- vänder sig av uttrycket att bränslet ”upphör att lagras i godkänt skatte- upplag”. Det kan enligt vår uppfattning vara lämpligt att i stället för des- sa uttryck använda sig av vad som sägs i direktivet, dvs. att skattskyl- dighet inträder vid lagerbrister. På så sätt framgår klarare att det är frå- ga om händelser, t.ex. svinn och stöld, som inte behöver vara en följd av ett direkt handlande från upplagshavarens sida. När det gäller den ex- akta tidpunkten för när en skattepliktig lagerbrist föreligger bör det, i enlighet med direktivet, anses vara när förlusten uppkom. Med de för- slag om bokföring som vi lägger fram i nästa avsnitt bör detta inte inne- bära några tillämpningsproblem.

Slutligen bör skattskyldigheten inträda när upplagshavaren får sitt godkännande återkallat eller godkännandet av hans skatteupplag åter- kallas. I dagens regler anges att skattskyldigheten inträder när upplags- havaren avregistreras. Eftersom de tre lagarna om harmoniserade punktskatter talar om att ett godkännande återkallas bör den termen användas i stället. Beskattningsmyndigheten får återkalla ett godkän- nande av upplagshavare eller av skatteupplag om förutsättningarna för godkännande inte längre finns (se t.ex. 12 § LTS). Ett beslut om att återkalla ett godkännande av skatteupplag innebär att varorna inte läng- re befinner sig inom suspensionsordningen. De nuvarande bestämmel- serna om återkallelse bör kompletteras så att ett beslut om att återkalla ett godkännande som upplagshavare automatisk omfattar även upplags- havarens skatteupplag. Av bestämmelserna bör det också framgå att ett godkännande skall återkallas om upplagshavaren begär det.

178 Skattskyldighetens inträde för upplagshavare

SOU 2000:46

4.8Bokföringsregler för upplagshavaren

Utredningens förslag: Upplagshavaren skall ha en bokföring som är utformad så att kontroll av verksamheten är möjlig.

Punktskatteförfattningarna innehåller få regler om hur de skattskyldigas bokföring skall vara ordnad. I LPP föreskrivs att de deklarationsskyldiga i skälig omfattning genom räkenskaper, anteckningar eller på annat lämpligt sätt skall sörja för att underlag finns för fullgörande av deklara- tionsskyldigheten och för kontroll av deklarationen (2 kap. 11 § LPP). Beträffande de harmoniserade skatterna finns endast en regel i respek- tive förordning om att en utsedd skatterepresentant skall föra bok på visst sätt, t.ex. i 8 § förordningen (1994:1613) om tobaksskatt.

I cirkulationsdirektivet ställs vissa krav på upplagshavaren. Han skall bl.a. för varje upplag föra räkenskaper över varulager och varuförflytt- ningar (artikel 13 c). Någon regel i de svenska lagarna som riktigt mot- svarar denna bestämmelse finns inte. I t.ex. Finland finns däremot en regel om att upplagshavaren skall föra sådan bokföring varav framgår mängderna av de produkter som producerats, förädlats, lagrats och ta- gits emot i upplaget samt mängderna av de produkter som sänts från lagret och överlåtits till konsumtion (60 § lagen om påförande av accis).

Det finns flera skäl att införa en regel om att upplagshavaren skall ha en lagerbokföring, alltså en bokföring som redovisar varor som kommer in till lagret, tillverkas där, lämnar lagret osv. Redan det faktum att cir- kulationsdirektivet föreskriver en sådan bokföring gör att en regel om detta bör finnas i respektive lag.

Vidare har Riksskatteverket under åren 1998 och 1999 genomfört en förstärkt kontroll av skatteupplag och ledsagardokument, det s.k. lager- projektet. I den rapport som upprättats uttalas att systemet med att obe- skattade varor endast får förvaras i godkända skatteupplag fordrar att det också skall kunna gå att kontrollera att så sker. En förutsättning för detta är bl.a. att det finns en löpande förd lagerredovisning för varje skatteupplag. Även om företagen i många fall, för eget behov har en sådan redovisning, finns det i dag inga krav härom i vare sig aktuella skattelagar eller i föreskriftsform. Vid upplagsrevisionerna har, där så bedömts erforderligt för kontrollen, gjorts fysiska lagerinventeringar. För att då kunna konstatera, utifrån detta lager, att skatteredovisningen blivit riktig, har - i avsaknad av löpande lagerredovisning - lagerrörelserna fått rekonstrueras tillbaka till senaste bokslut. Revisionerna inom lagerpro- jektet har därför blivit mer omfattande än vad som ursprungligen plane- rades. Problem med att fastställa när skattskyldigheten har inträtt upp- står också.

SOU 2000:46

Skattskyldighetens inträde för upplagshavare m.m. 179

För att upplagshavaren bör åläggas att ha en lagerbokföring talar också att detta bör underlätta kontrollen av varor som transporteras mellan medlemsländerna. Lagerbokföringen kan således få betydelse för att svenska skattemyndigheter skall kunna hjälpa skattemyndigheter i andra medlemsländer.

Vi föreslår därför att det i de harmoniserade lagarna införs en regel som innebär att upplagshavarens bokföring skall vara utformad så att kontroll av verksamheten är möjlig. Detta innebär att upplagshavaren för varje skatteupplag skall föra räkenskaper som visar de mängder av varor som tillverkats, bearbetats, lagrats och tagits emot i upplaget, de mängder som tagits i anspråk i upplaget samt de mängder som sänts från upplaget. Det bör också krävas att upplagshavaren regelbundet skall inventera lagret. Härigenom kommer det att finnas ett underlag för att beskatta svinn och andra lagerbrister. Även de varor, som tas emot av en annan upplagshavare utan att föras till ett skatteupplag, skall framgå av bokföringen. De mer detaljerade bestämmelserna kring la- gerbokföringen bör, efter regeringens bemyndigande, ges av Riksskatte- verket i form av föreskrifter.

SOU 2000:46

181

5 Godkännande av upplagshavare

5.1Inledning

Beslut om godkännande av upplagshavare fattas av beskattningsmyn- digheten. Som en generell regel gäller att den som ansöker får godkän- nas endast om han med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämplig som upplagshavare. Därtill kommer speciella krav som tar sikte på hanteringen av de skattepliktiga varorna. I LTS och LAS är dessa att upplagshavaren:

·avser att yrkesmässigt tillverka eller bearbeta skattepliktiga varor,

·för yrkesmässig försäljning till näringsidkare tar emot skattepliktiga varor från ett annat EG-land eller från en annan upplagshavare i Sverige eller vid import från tredje land,

·yrkesmässigt i större omfattning lagrar skattepliktiga varor, eller

·avser att bedriva verksamhet i exportbutik enligt lagen om export- butiker.

I LSE är regeln något annorlunda utformad. Där gäller att som upplags- havare får godkännas den som avser att

·tillverka eller bearbeta bränslen, eller

·i större omfattning hålla bränslen i lager eller återförsälja eller för- bruka metan.

I förordningarna till LAS och LSE finns närmare angivet när kravet på lagerhållning är uppfyllt. För alkohol gäller att kravet är uppfyllt om den som ansöker om att bli upplagshavare disponerar över en lagerkapacitet för skattepliktiga varor om minst 5 000 liter (2 § förordningen om alko- holskatt). För den sökande på energisidan gäller att kravet är uppfyllt om han disponerar över en lagerkapacitet för bränslen om minst 500 m3, för metan dock tre miljoner m3 (2 § förordningen om skatt på energi).

182 Godkännande av upplagshavare

SOU 2000:46

5.2Dagens tillämpning

Beskattningsmyndigheten har vid ett möte med utredningen redogjort för hur godkännandet av upplagshavare och skatteupplag går till i dag.

Sammanlagt finns cirka 620 godkända upplagshavare fördelat på 20 avseende tobaksskatt, 300 avseende alkoholskatt och 300 avseende energiskatt. Myndigheten har möjlighet att kontrollera t.ex. skattekonto och kriminalregister för att bilda sig en uppfattning om de sökandes lämplighet. Man har också ställt upp ett antal standardfrågor som i regel skall besvaras innan ett godkännande. Om svar på frågorna inte finns redan i ansökan begär man in kompletteringar. Om inget negativt kom- mer fram vid dessa kontroller får även nystartade företag ett godkän- nande som upplagshavare. Vid godkännande av skatteupplag tar man in ritningar. Några resurser att på plats kontrollera lokalerna har man dock inte.

Antalet godkända upplagshavare har blivit stort på energisidan efter- som kravet på lagerhållning i LSE är uppfyllt om den sökande ”disponerar” över en viss lagerkapacitet. Det vore enligt myndigheten bättre med en regel som säger att den sökande faktiskt skall lagra va- rorna. I praktiken innebär dagens regel att sådana som egentligen bara köper och säljer bränslen kan göra detta i egenskap av upplagshavare fast de aldrig lagrar några varor. På detta sätt kan de komma i åtnjutan- de av en skattekredit.

5.3Fördelningen av upplagshavare för bränslen

Som en grov uppskattning kan upplagshavarna för bränslen fördelas på 80 procent som endast förbrukar bränsle och 20 procent som i någon form handlar med bränsle. Sammanlagt finns det knappt 1 900 skatte- upplag registrerade på bränslesidan. Detta kan jämföras med runt 800 upplag på alkoholsidan och knappt 100 avseende tobak. Av dem som handlar med bränsle kan upp till hälften vara sådana som inte i egentlig mening lagrar olja utan enbart sysslar med ren återförsäljning. På för- brukarsidan torde merparten använda bränslet för sådana ändamål som innebär att skatt inte skall betalas eller att skatt skall betalas med redu- cerat belopp samt sådana som är skattskyldiga för såväl bränsle som el.

De som är förbrukare har vanligen oljan lagrad i anslutning till för- brukningen och det är inte ovanligt att dessa upplagshavare har mer än 10 registrerade upplag. Några har fler än 100 registrerade upplag.

SOU 2000:46

Godkännande av upplagshavare 183

5.4Utredningens bedömning

Bedömning: Några ändringar av reglerna om godkännande av upp- lagshavare och skatteupplag är inte nödvändiga.

Som framgått av redogörelsen ovan är den helt övervägande andelen upplagshavare på bränslesidan förbrukare. När det gäller tobaksskatten och alkoholskatten torde alla vara antingen tillverkare eller sådana som handlar med varorna.

I förarbetena till LSE angavs att gemenskapsrätten inte gav möjlighet att grunda ett godkännande som upplagshavare på att någon förbrukar bränsle. Men den som förbrukade bränsle i så stor omfattning att han var registrerad som skattskyldig enligt då gällande regler, torde regel- mässigt disponera över viss lagerkapacitet, vilket gjorde det möjligt att registrera honom även som upplagshavare (prop. 1994/95:54 s. 107). Till skillnad från t.ex. i Finland har man alltså i Sverige valt att låta även förbrukare vara upplagshavare. Enligt vår uppfattning bör det vara så även i fortsättningen. Det kan här läggas till att det av Riksskatteverkets rapport från lagerprojektet (se avsnitt 4.8), som bl.a. avsett 230 upplag för bränslen, framgår att systemet med upplagshavare och skatteupplag i huvudsak fungerar bra och att inga större oegentligheter har uppda- gats.

Som framgår av avsnitt 5.2 anser beskattningsmyndigheten att det är ett problem att den, som egentligen bara köper och säljer bränslen, kan göra detta i egenskap av upplagshavare fast han aldrig lagrar några va- ror. I förarbetena till LSE angavs att uttrycket lagerhållning i större om- fattning borde avse att den som ansökte om godkännande disponerade över en lagerkapacitet om minst 500 m3. Det borde inte krävas att upp- lagshavaren vid varje tillfälle faktiskt hade denna mängd i lager, utan det borde räcka med att han - vid egna depåer eller genom avtal om förva- ringsutrymme hos annan - hade möjlighet att ta en sådan lagerkapacitet i anspråk (prop. 1994/95:54 s. 106).

Detta uttalande måste emellertid ses mot bakgrund av vad som sägs i regeln om godkännande som upplagshavare, nämligen att han skall avse att i större omfattning hålla bränsle i lager. Man kan inte av utta- landet dra slutsatsen att en som i sin ansökan anger att han avser att lagra bränsle, men därefter i praktiken inte gör det, uppfyller kraven för ett godkännande. Dagens regler gör det alltså fullt möjligt att återkalla ett godkännande som upplagshavare för den som visar sig i princip ald- rig lagra något bränsle. Att någon inte uppfyller kraven på att lagra bränsle bör redan i dag gå att fastställa t.ex. vid revision och det bör bli ännu lättare att få fram dessa uppgifter med våra förslag till lagerbokfö- ring för upplagshavare (se avsnitt 4.8). Det bör också framhållas att en

184 Godkännande av upplagshavare

SOU 2000:46

regel som innebär att den som ansöker om godkännande redan vid an- sökningstillfället skall lagra bränsle i större omfattning kan medföra att det blir svårt för nya företag att etablera sig. Att regeln i LSE talar om att någon skall avse att lagra torde höra samman med att det skall gå att starta företag utan först lagra beskattat bränsle, men däremot inte att en upplagshavare efter godkännandet kan ägna sig åt försäljning utan nå- gon som helst lagringsverksamhet.

Sammanfattningsvis anser vi således att det inte finns behov av att ändra dagens regler och att det problem som beskattningsmyndigheten påtalat går att lösa utan regeländringar. Vi föreslår dock vissa smärre justeringar i 10 § LTS och 9 § LAS, som gör att den som endast im- porterar varor för att därefter exportera dem, inte skall godkännas som upplagshavare.

SOU 2000:46

185

6 Skattefri användning

6.1Dagens försäkranssystem

6.1.1Inledning

För såväl alkoholvaror som energiprodukter finns användningsområden som innebär att skatt inte skall tas ut. På energisidan förekommer dess- utom reducerad skatt i vissa fall. För enkelhetens skull används i fort- sättningen begreppet skattefrihet även när det är fråga om reducerad skatt, om inte annat anges.

Enligt LSE kan samtliga skattskyldiga åstadkomma skattefriheten genom en rätt att göra avdrag i deklarationen. LAS däremot föreskriver att skattskyldighet inte inträder i vissa fall och detta gäller då bara för upplagshavare. Om en upplagshavare t.ex. använder alkohol för fram- ställning av läkemedel, behöver han inte skatta för denna användning och han behöver inte heller redovisa den i sin deklaration. Någon möjlig- het för andra skattskyldiga än upplagshavare att reglera skattefriheten genom avdrag i deklarationen finns dock inte i LAS.

För dem som inte kommer i åtnjutande av skattelättnaden genom av- drag eller genom att skattskyldigheten inte inträder finns återbetalnings- system eller försäkranssystem. Den stora skillnaden mellan systemen är att återbetalning av skatten sker i efterhand när varorna har använts medan försäkranssystemet innebär att varorna kan köpas direkt utan skatt. I det följande behandlas i huvudsak försäkran. För tobaksskatten finns inga regler om inköp mot försäkran.

Om den som köpt varor mot försäkran använder varorna på annat sätt än han angivit, blir han skattskyldig för denna användning. Regler om detta finns i 8 § första stycket 8 LAS och 4 kap. 1 § första stycket 7 och andra stycket LSE.

186 Skattefri användning

SOU 2000:46

6.1.2Användningsområden där inköp mot försäkran kan ske

Energiskatt

Försäkran som avser bränslen finns i 8 kap. LSE. Reglerna är komplic e- rade eftersom de inte bara talar om vilka ändamål bränslet skall använ- das till utan också att endast vissa typer av bränslen kan komma i fråga för skattefrihet genom försäkran, t.ex. märkt olja i vissa fall. Dessutom finns en uppdelning beroende på vilken skatt som befrielsen gäller, t.ex. svavelskatt. Om vi håller oss till ändamålen kan skattefrihet eller skatte- reduktion komma i fråga om bränslet används för följande ändamål:

·annat ändamål än motordrift eller uppvärmning eller i en process där bränslet i allt väsentligt används för annat ändamål än motordrift eller uppvärmning,

·förbrukning i metallurgiska processer eller processer för framställ- ning av andra mineraliska ämnen än metaller,

·förbrukning i tåg eller annat spårbundet transportmedel eller i skepp när skeppet inte används för privat ändamål eller i båt som har far- tygstillstånd enligt fiskelagen när båten inte används för privat ända- mål,

·förbrukning i luftfartyg när det inte används för privat ändamål,

·sådan motordrift som avser drift av motorer i luftfartyg eller av så- dana motorer i provbädd eller in annan liknande anordning,

·växthusuppvärmning i yrkesmässig växthusodling.

Även när det gäller energiskatt på el kan försäkran förekomma, 11 kap. 11 § LSE. Följande fall finns:

·förbrukning i tåg eller annat spårbundet transportmedel eller för mo- tordrift eller uppvärmning i omedelbart samband med sådan förbruk- ning,

·förbrukning för annat ändamål än motordrift eller uppvärmning eller för användning i omedelbart samband med sådan förbrukning,

·förbrukning för framställning av andra skattepliktiga produkter, t.ex. mineraloljor,

·förbrukning vid sådan överföring av elektrisk kraft på det elektriska nätet som utförs av den som ansvarar för förvaltningen av nätet i syfte att upprätthålla nätets funktion.

Industrins nollskattesats när el förbrukas i industriell verksamhet gör att behovet av skattefria inköp av el mot försäkran är ganska begränsade. I vart fall två av försäkransfallen avser nog uteslutande sådana processer som kan hänföras till detta område. Man behöver alltså inte använda sig

SOU 2000:46

Skattefri användning 187

av någon regel i 11 kap. 11 § LSE utan kommer direkt i åtnjutande av skattebefrielsen genom nollskatten. Denna nollskattesats är inte kring- gärdad av ett försäkranssystem.

Alkoholskatt

LAS bygger sitt försäkranssystem på att det finns ett tillstånd från Lä- kemedelsverket. Den som har tillstånd från Läkemedelsverket att inkö- pa minst 25 kilogram alkohol under ett kalenderår, får från en upplags- havare köpa sådan alkohol som anges i tillståndet utan alkoholskatt mot att han lämnar en försäkran till denne om att alkoholen skall användas för sådant ändamål som anges i 20 § första stycket e–j LAS (31 b § LAS). Dessa ändamål är att alkoholen:

·används för framställning av vinäger som hänförs till KN-nr 2209,

·används för framställning av läkemedel,

·används för att framställa smakämnen för tillverkning av livsmedel och drycker med en alkoholhalt som inte överstiger 1,2 volympro- cent,

·direkt eller som ingrediens används i halvfabrikat för framställning av livsmedel, eller som fyllning, förutsatt att alkoholinnehållet vid varje tillfälle inte överstiger 8,5 liter ren alkohol per 100 kilogram chokla d- produkter, och 5 liter ren alkohol per 100 kilogram av andra produk- ter,

·används vid tillverkning av en vara som inte är avsedd för konsum- tion, under förutsättning att ingående alkohol är denaturerad i enlighet med någon EG-medlemsstats krav,

·används i en tillverkningsprocess förutsatt att slutprodukten inte in- nehåller alkohol.

I 20 § första stycket l finns en bestämmelse om att skattskyldighet inte inträder för upplagshavaren för varor som används för vetenskapligt ändamål eller är avsedda att levereras till annan användare för veten- skapligt ändamål eller till sjukhus eller apotek för medicinskt ändamål. Enligt denna regel kan alltså alkoholvaror levereras utan skatt och något försäkranssystem är inte kopplat till dessa leveranser i LAS. Enligt RSV:s föreskrifter skall dock även den som köper alkoholvaror för ve- tenskapliga ändamål lämna en försäkran till upplagshavaren (RSVF 1996:9).

188 Skattefri användning

SOU 2000:46

6.1.3Omfattningen av dagens system

Energiskatt

Svenska Petroleuminstitutet (SPI) har från sina medlemsföretag in- hämtat upplysningar om tillämpningen av försäkranssystemet. I enkäten, som avser kalenderåret 1998, redovisas följande siffror.

Ändamål	Antal	Volym		Antal försäkran
	kunder	m3	Stående		Varje gång	Utri-
			kes
1. Skepp	936	1170000	571		1438	ca 60 %
eller fiskebåt
2. Ej motor-	369	171000	369		–
drift eller
uppvärm-
ning
3. Tåg etc.	21	520	12		4
4. Luftfartyg	707	942000	1 673		mer än	60-70 %
					100000
5. Växthus	957	37300	907		50

SPI har i en kommentar till enkäten bl.a. uppgivit att medlemsföretagens redovisning inte är tillrättalagd för att på ett enkelt och säkert sätt in- hämta uppgifterna. Insamlingen av uppgifter har därför i flertalet fall krävt en manuell arbetsinsats och i vissa fall grundats på uppskattningar. Resultatet skall därför tolkas med viss försiktighet. Särskilt när det gäller sjöfart och flyg är undersökningen inte heltäckande, eftersom även and- ra leverantörer än institutets medlemsföretag förekommer på markna- den.

Oavsett dessa osäkerheter kan det konstateras att systemet omfattar ca 3 000 kunder och att det rör sig om betydande mängder bränsle som inom ramen för försäkranssystemet hanteras av SPI:s medlemsföretag eller drygt 2,3 miljoner m3. Det kan röra sig om flera typer av bränsle men om man antar att allt skulle utgöra lågbeskattad olja motsvaras det av en skatt på drygt 4 miljarder kr. Vidare framgår av enkäten att mer- parten av bränslet avser utrikes sjö- och lufttrafik.

Alkoholskatt

Enligt uppgift från Läkemedelsverket finns ca 10 000 inköpstillstånd, fördelat på ca 6 000 företag och 4 000 institutioner inom undervisnings- väsendet. Varje grundskola, gymnasium, fakultet etc. har ett eget till- stånd. Det bör framhållas att alkohol som används i undervisningen i

SOU 2000:46

Skattefri användning 189

grundskola och gymnasium inte är skattefri. Sammanlagt omfattar till- stånden ca 48 miljoner liter ren alkohol, vilket skulle motsvara en skatt på 24 miljarder kr.

6.1.4Kopplingen mellan upplagshavarens skattefrihet och försäkran

Energiskatt

Växthusnäringen får tjäna som exempel på hur systemet är uppbyggt. För bränsle som används för växthusuppvärmning vid yrkesmässig växthusodling skall, enligt huvudregeln, ingen energiskatt utgå och koldi- oxidskatt utgå med halva beloppet.

Om växthusodlaren själv är skattskyldig kan skattereduktionen ske genom att han får göra ett avdrag i sin deklaration (7 kap. 4 § första stycket LSE). Att växthusodlare är skattskyldiga förekommer dock i ringa utsträckning. Flertalet använder sig därför av inköp mot försäkran. En regel om detta finns i 8 kap. 3 a § LSE. Där framgår att en växthu- sodlare får köpa vissa typer av bränslen mot att han till leverantören lämnar en försäkran om att bränslet skall användas för växthus-uppvärm- ning.

Den som levererar bränsle till växthusodlaren har möjlighet att göra det med reducerad skatt enligt 7 kap. 4 § tredje stycket LSE. Den re- geln medför en rätt till avdrag för skatt på bränsle som ”sålts för för- brukning för växthusuppvärmning vid yrkesmässig växthusodling”. Som synes finns ingen koppling i lagtexten mellan upplagshavarens möjlighet till avdrag och att den han levererat till har lämnat en försäkran.

Alkoholskatt

I LAS är det endast upplagshavaren som direkt kan reglera sin skatte- frihet för alkohol som används för vissa ändamål, t.ex. framställning av lösningsmedel. Detta genom att skattskyldighet inte inträder i detta fall (20 § första stycket i LAS). Denna användning behöver han inte redovi- sa i sin deklaration.

Den som tillverkar lösningsmedel utan att vara upplagshavare kan köpa alkoholen mot försäkran under förutsättning att han har tillstånd från Läkemedelsverket att köpa minst 25 kg teknisk sprit under ett ka- lenderår (31 e § LAS). 25 kg ren alkohol motsvarar knappt 16 000 kr i skatt.

Att upplagshavaren kan leverera den tekniska spriten utan skatt regleras i 20 § första stycket k LAS. Där framgår att skattskyldigheten

190 Skattefri användning

SOU 2000:46

inte inträder för varor som ”säljs i enlighet med bestämmelsen i 31 e § för däri angivna ändamål”. Här är således en klar koppling i lagtexten mellan försäkran och att upplagshavaren inte skall betala skatt för leve- ransen.

6.1.5Riksskatteverkets föreskrifter och rekommendationer

På energiområdet finns en rekommendation, (RSV Ip 1993:1) om allmän energiskatt och koldioxidskatt på bränslen, som bl.a. behandlar försäk- ran. Den har alltså sin utgångspunkt i de regler som gällde innan LSE. Reglerna kring försäkran är dock i stort sett oförändrade och rekom- mendationen används även i dag.

I rekommendationen sägs att försäkran bör avges vid varje köptill- fälle eller för högst ett kalenderår, s.k. stående försäkran. Försäkran bör lämnas på en särskild blankett och upprättas i två exemplar. Det ena exemplaret lämnas till leverantören och det andra exemplaret behålls av förbrukaren. Försäkran bör undertecknas av förbrukaren. Har bränsle levererats av registrerad säljare till förbrukare genom oregistrerad sälja- re, godtar Riksskatteverket att den oregistrerade säljaren för skattekre- ditering vidarebefordrar mottagna försäkringar till den registrerade sälja- ren som använder dessa som underlag för skatteavdrag. Vid försäljning till fartyg bör försäkran lämnas för samtliga fartyg, oavsett om de är svenska eller utländska. Vidare anges att försäkran, som ett underlag för deklarationen, bör bevaras hos den skattskyldige i minst 7 år.

För alkoholskattens del finns föreskrifter om upplagshavares leve- ranser av skattepliktiga varor för sådana ändamål som avses i 20 § första stycket k och l LAS (RSVF 1996:9). Enligt dessa föreskrifter skall även den, som skall använda varor för sådant vetenskapligt eller medicinskt ändamål som anges i 20 § första stycket l LAS, lämna en försäkran till upplagshavaren. Försäkran skall lämnas på blankett som fastställs av Riksskatteverket. Upplagshavaren skall förvara försäkring- ar efter organisations- och personnummer på ett betryggande sätt.

6.1.6Leveranser i flera led

Av RSV:s rekommendation på energiområdet framgår att skattefri för- säljning kan ske utan direktkontakt mellan upplagshavaren och den som lämnar försäkran. Detta gäller främst bränsle som används vid fartygs- drift. Från oljebolaget levereras bränslet i beskattat skick till t.ex. en sjömack. Macken säljer sedan bränslet till den som kan köpa mot för-

SOU 2000:46

Skattefri användning 191

säkran till ett pris utan skatt. Macken tar hand om försäkran och skickar den till oljebolaget. Oljebolaget använder försäkran som underlag för ett avdrag i sin deklaration. Macken får sedan kompensation från oljebola- get för det som sålts mot försäkran.

6.1.7Vilken status har försäkran?

Som regeln i 20 § första stycket k LAS är skriven finns det en direkt koppling mellan försäkran och rätten att inte ta upp försäljningen till be- skattning. En upplagshavare som inte kan uppvisa en försäkran avseen- de en leverans bör ha svårt att freda sig mot ett krav på betalning av skatt. Försäkran är i LAS en direkt förutsättning för skattefriheten.

I LSE har försäkran inte en lika tydlig koppling till skattefriheten. Vad händer om en sedan länge etablerad växthusodlare som i flera år köpt olja av samma upplagshavare får olja levererad med en tankbil till sin handelsträdgård utan att leveransen täcks av en försäkran? Rimligen har denna olja sålts för förbrukning för växthusuppvärmning vid yrkesmässig växthusodling, alltså helt i överensstämmelse med av- dragsrätten enligt 7 kap. 4 § tredje stycket LSE. I detta fall bör upplags- havaren ganska enkelt kunna freda sig mot skattekrav. Försäkran i LSE är således snarare ett bevismedel, inte en förutsättning för skattefrihet.

Varför har systemen utformats olika i LAS och LSE? En tydlig skill- nad är att LAS har kunnat bygga på att användningen av teknisk sprit kräver tillstånd. Det har då varit naturligt att göra en stark koppling mellan skattefriheten och försäkran eftersom upplagshavaren (leverantören) redan genom lagen om teknisk sprit har haft krav på sig att kontrollera att köparen haft erforderliga tillstånd. På LSE:s område har det inte på samma sätt funnits någon annan lagstiftning att hänvisa till och därför har systemet blivit mer löst i konturerna. När yrkesfiskar- na fick möjlighet att köpa bränsle mot försäkran kopplades denna möj- lighet till att fartyget har tillstånd enligt fiskelagen. Den avdragsregel som finns är också kopplad till att bränsle sålts för förbrukning i sådan båt men liksom övriga LSE-fall finns ingen direkt koppling i avdragsre- geln till att köparen lämnat en försäkran.

6.1.8Vilka kontroller skall upplagshavaren göra?

Bränsleleverantörerna har framhållit att försäkranssystemet innebär att man ålägger dem en fiskal kontrollfunktion. I samband med att försäk- ranssystemet för växthusnäringen lagreglerades och även utvidgades till fiskebåtar uttalades, när det gäller växthusnäringen, följande i förarbete- na (prop. 1997/98:18 s. 16 f.).

192 Skattefri användning

SOU 2000:46

”Svenska Petroleuminstitutet och Petroleumhandelns Riksförbund har anfört att deras principiella ståndpunkt är att fiskal kontroll skall utföras av behörig myndighet och inte av bränsleleverantörer. De förordar därför ett återbetalningssystem framför ett försäkranssys- tem. Svenska Gasföreningen anser att om en bränsleleverantör sålt bränsle enligt en lägre skattenivå mot försäkran så skall, om försäk- ran visar sig vara oriktig, detta korrigeras hos köparen och inte hos bränsleleverantören. Föreningen påpekar även att bränsleleverantö- rer inte skall kunna åläggas att utföra kontroller av myndighetska- raktär.

Regeringen anser inte att det föreslagna försäkranssystemet medför annat än begränsat kontrollarbete för bränsleleverantörerna och att dessa uppgifter inte kan jämställas med de kontroller som be- skattningsmyndigheten har att utföra. Vad bränsleleverantörerna be- höver kontrollera är att försäkran innehåller tillräckliga uppgifter för att kunna ligga till grund för ett avdragsyrkande. Självfallet kan det inte ankomma på leverantörerna att, annat än i uppenbara fall, göra en bedömning av om köparen verkligen skall använda bränslet till det ändamål som han uppger i sin försäkran. Det bör dessutom påpekas att om det i efterhand kommer fram att bränsle inte använts för det i försäkran angivna ändamålet så är det köparen som skall påföras skatt. Det bör vidare noteras att nuvarande regler i praktiken innebär att ett försäkranssystem tillämpas för växthusnäringen. Mot bak- grund av nu redovisade skäl anser regeringen att det föreslagna för- säkranssystemet för växthusnäringen inte leder till oacceptabla kon- sekvenser för bränsleleverantörerna.”

Beträffande fiskebåtar uttalade regeringen att det föreslagna försäk- ranssystemet för båtar med fartygstillstånd enligt fiskelagen inte medför annat än begränsat kontrollarbete för bränsleleverantörerna och att des- sa uppgifter inte kan jämställas med de kontroller som beskattnings- myndigheten har att utföra. Vad bränsleleverantörerna behöver kon- trollera är att försäkran innehåller tillräckliga uppgifter för att kunna lig- ga till grund för ett avdragsyrkande, vilket bör bli förhållandevis enkelt med hänsyn till kravet på fartygstillstånd (anförd prop. s. 25).

Mot bakgrund av de nu angivna uttalandena blir slutsatsen att det inte ställs några större krav på upplagshavaren när det gäller kontrollen av vad bränslet skall användas till, för att hans avdrag skall godkännas av beskattningsmyndigheten. En ifylld försäkransblankett räcker i prin- cip. Det förefaller också naturligt att kraven på upplagshavarna är lågt ställda. Försäkranssystemet är inte till för dem utan för användarna. Om staten väljer att avvika från gängse regler och öppnar en möjlighet att köpa bränsle skattefritt bör risken för missbruk bäras av staten.

SOU 2000:46

Skattefri användning 193

6.1.9Kan upplagshavaren bli skattskyldig trots försäkran?

I förarbetena ovan uttalades att det självfallet inte kan ankomma på le- verantörerna att, annat än i uppenbara fall, göra en bedömning av om köparen verkligen skall använda bränslet till det ändamål som han upp- ger i sin försäkran. Som tidigare har framhållits är försäkran, såvitt av- ser energiområdet, inte en förutsättning för avdragsrätt. Med stöd av uttalandet i förarbetena kan man också argumentera för att försäkran inte heller är en handling som i alla lägen fritar upplagshavaren från an- svar för skatten. Om omständigheterna kring en oljeleverans är sådana att det är alldeles uppenbart att bränslet inte kommer att användas för ett skattebefriat ändamål finns ingen avdragsregel att falla tillbaka på. Bränslet har då inte sålts för t.ex. förbrukning för växthusuppvärm- ning vid yrkesmässig växthusodling. Det kan naturligtvis bli stora problem för beskattningsmyndigheten att få fram en bevisning som räcker för att beskatta upplagshavaren trots en försäkran, men i vart fall bör det teoretiskt vara möjligt.

I dessa fall skulle det då kunna finnas två skattskyldiga; den som lämnat försäkran eftersom han använt varan fel och upplagshavaren eftersom han inte levererat varan för avsett ändamål (vi utgår här ifrån att upplagshavaren insett att bränslet skall användas fel). Frågan är då vem som i första hand skall beskattas. Teoretiskt bör det rimligen vara upplagshavaren. Punktskattelagarna innehåller inga krav på att en skatt- skyldig måste debitera skatt för varor han levererar. Skatt tas ju ut även vid t.ex. gåvor. Om en upplagshavare mot bättre vetande väljer att sälja ”växthusolja” till en villaägare utan att ta ut full skatt förefaller det na- turligt att i första hand beskatta upplagshavaren.

194 Skattefri användning

SOU 2000:46

6.2Försäkranssystemet i förhållande till alkohol- och mineraloljedirektiven

De möjligheter som finns att skattebefria vissa användningsområden bygger, såvitt avser alkohol och mineraloljor, på uttryckliga regler i di- rektiv om alkohol och mineraloljor1.

Artikel 27 i alkoholdirektivet innehåller regler om skattebefrielse. Medlemsstaterna skall skattebefria vissa användningsområden på de villkor som de skall fastställa i syfte att säkerställa en riktig och smidig tillämpning av sådan befrielse och förhindra skatteflykt, skatteundandra- gande eller missbruk (artikel 27.1).

I mineraloljedirektivet finns reglerna om skattebefrielse i artikel 8. Medlemsstaterna skall eller får undanta vissa användningsområden på villkor som de skall fastställa i syfte att säkerställa en riktig och okomp- licerad tillämpning av dessa undantag samt förebygga skattefusk, skat- teundandragande eller missbruk (artikel 8.1).

Direktiven sätter således inte upp några uttryckliga regler om hur skattebefrielsen skall uppnås i praktiken. Båda de nu angivna artiklarna avslutas med en bestämmelse om att medlemsländerna kan åstadkom- ma skattefriheten genom återbetalning av erlagd skatt (artikel 27.6 re- spektive artikel 8.8). Dessa regler ger alltså medlemsländerna en möj- lighet att använda sig av återbetalning. Det framstår emellertid som om återbetalning har setts mer som en undantagssituation och att direkt skattebefrielse är vad medlemsstaterna i första hand sett framför sig när direktiven beslutades.

Vissa krav ställs dock på medlemsstaterna vid skattebefrielsen. Kra- ven är att medlemsstaterna skall se till att reglerna om skattebefrielse blir enkla att tillämpa och att de inte inbjuder till fusk. Det svenska för- säkranssystemet bör klart uppfylla kravet på enkelhet. Däremot kan det vara mer tveksamt om systemet i alla delar är tillräckligt omgärdat av kontroll för att svara mot kravet att förhindra fusk. Kopplingen mellan LAS och tillstånden att köpa teknisk sprit gör att försäkranssystemet för alkohol förefaller hållbart. Genom Läkemedelsverket bör det gå att få fram vilka som har tillstånd och därmed också att kontrollera dessa. På energisidan saknas, förutom när det gäller fiskebåtar, någon koppling mellan tillstånd att bedriva verksamhet och att köpa varor skattefritt. Beskattningsmyndigheten saknar i princip helt vetskap om vilka som köper skattefria varor. Detta innebär i sin tur att man inte heller har

1 Rådets direktiv 92/83/EEG av den 19 oktober 1992 om harmonisering av struktu- rerna för punktskatter på alkohol och alkoholdrycker och Rådets direktiv 92/81/EEG av den 19 oktober 1992 om harmonisering av strukturerna för punktskatter på mineraloljor.

SOU 2000:46

Skattefri användning 195

möjlighet att direkt rikta kontrollen mot köparna. Först genom en djupare kontroll av upplagshavarens räkenskaper kan man gå vidare och kon- trollera köparen. Det förefaller tveksamt om systemet på energisidan är tillräckligt för att leva upp till mineraloljedirektivets krav.

6.3Är försäkranssystemet EU-neutralt?

Med EU-neutralt avses här att villkoren skall vara lika för den som le- vererar t.ex. olja oavsett om han agerar i Sverige eller från ett annat medlemsland.

Först kan konstateras att försäkranssystemet är en intern svensk ordning. Köparna befinner sig i Sverige och försäkran kan bara använ- das för köp via svenska upplagshavare eftersom den egentliga skattebe- frielsen sker genom att upplagshavaren inte behöver betala skatt. Sett helt isolerat är då försäkranssystemet inte EU-neutralt. För att få svar på frågan om försäkranssystemet är EU-neutralt måste man dock även titta på andra regler i LAS och LSE.

I LSE är grundprincipen för att åstadkomma skattebefrielsen för vis- sa användningsområden att avdrag görs i deklarationen (7 kap. LSE). Avdragsbestämmelserna inleds ofta med ”i en deklaration som avser energiskatt och koldioxidskatt får avdrag göras för...”. Denna avdrags- möjlighet är generell för alla som lämnar en deklaration. Av förarbetena framgår att möjligheten att använda avdragsbestämmelserna inte är in- skränkt till endast vissa skattskyldiga utan såväl upplagshavare och and- ra registrerade skattskyldiga som de som till följd av mer tillfälliga trans- aktioner är skyldiga att lämna deklaration har möjlighet att göra avdra- gen. För oregistrerade varumottagare uttalades att det på grund av de- ras kortade redovisningsperiod (fem dagar efter mottagen leverans), torde förekomma att en händelse som kan medföra skattefrihet genom en avdragsmöjlighet inträder först efter det att redovisningsperioden har löpt ut. En skattskyldig har dock möjlighet att i efterhand, med åbero- pande av nya omständigheter, hos beskattningsmyndigheten begära rät- telse av det beslut som fattats med anledning av en tidigare avgiven de- klaration. Vad gäller bränslebeskattningen saknades det därför, i den mån avdrag är möjligt enligt 7 kap., anledning att införa bestämmelser om återbetalning av skatt (se prop. 1994/95:54 s. 121).

Om vi tar växthusodlaren som exempel bör han kunna komma i åt- njutande av sin skattelättnad oavsett om han handlar från en svensk upplagshavare eller från en näringsidkare i ett annat medlemsland. Tar han sitt bränsle från en svensk upplagshavare får han lägre skatt genom försäkranssystemet. Tar han bränslet från t.ex. Danmark kan han göra sina avdrag i egenskap av registrerad eller oregistrerad varumottagare

196 Skattefri användning

SOU 2000:46

eller, om han köper redan beskattat bränsle, som skattskyldig enligt re- geln ”för in eller tar emot”. Den svenske upplagshavaren har dock en konkurrensfördel genom att växthusodlaren direkt får sin skattelättnad genom försäkranssystemet. Om växthusodlaren i stället tar sin olja från Danmark måste han i princip betala skatten så fort den kommer till Sve- rige. Agerar han som registrerad varumottagare behöver betalning av skatten ske först den 20 i månaden efter införseln. Den konsumtion av bränslet som sker samma kalendermånad som införseln, kan lyftas av direkt i deklarationen och skattelättnaden för övrig förbrukning kommer odlaren tillgodo i nästkommande deklarationer. I övriga fall skall skatten betalas fem dagar efter införseln. Endast en mindre mängd olja har för- modligen förbrukats under dessa dagar och den direkta kassamässiga effekten blir större i dessa fall än om odlaren är en registrerad varu- mottagare.

LAS har en annan konstruktion. De skattefria användningsområdena finns inte i några avdragsregler utan i första hand i reglerna om att skattskyldigheten inte inträder för upplagshavare vid leverans av varor för angivna ändamål (20 § LAS). Den färgtillverkare som tar sin tek- niska sprit från Danmark kan, liksom vad gäller för energisidan, bli skattskyldig som varumottagare eller en som ”för in eller tar emot”. Någon möjlighet att reglera skattefriheten i en deklarations finns dock inte. I stället får tillverkaren använda sig av återbetalningsregeln i 30 § LAS. Återbetalning sker då för varje kalenderkvartal under förutsätt- ning att den skatt som skall återbetalas uppgår till minst 1 500 kr.

Det kan således konstateras att köparna i både LAS och LSE kan tillgodogöra sig skattebefrielsen oavsett om de handlar från en inhemsk upplagshavare eller om de handlar från ett annat EU-land. Den svenske upplagshavaren har visserligen en konkurrensfördel genom att köparen genom försäkranssystemet inte behöver ligga ute med skatten. Köparen slipper likviditetsproblemen som med de svenska skattesatserna kan vara betydande. Dessutom slipper köparna i försäkranssystemet det administrativa arbetet med deklarationer respektive ansökningar om skatteåterbetalning. Dessa konkurrensfördelar bör dock inte vara av sådan omfattning att försäkranssystemet kan anses strida mot någon grundläggande EG-regel. I avsnitt 8.4.3 lämnar vi också förslag till änd- rade regler för redovisning av skattepliktiga händelser som innebär att t.ex. den oregistrerade varumottagaren får redovisa skatten för varje kalendermånad. En oregistrerad varumottagare på energisidan får såle- des längre tid för att skattemässigt kvitta vad han tagit emot från ett annat EG-land mot vad han förbrukat för ett skattefritt ändamål.

Vissa skillnader finns även när det gäller varor från tredje land. I LSE är det endast upplagshavaren som inte skall betala skatten direkt till tullen vid import medan i LAS även den registrerade varumottagaren

SOU 2000:46

Skattefri användning 197

slipper detta. I LAS finns möjlighet för alla som importerar alkohol och som använder den för skattebefriade ändamål att få tillbaka skatten ge- nom återbetalningsregeln i 30 § LAS. Någon motsvarande återbetal- ningsregel finns inte i LSE. Den som importerar en oljeprodukt utan att vara upplagshavare måste betala skatten direkt vid importen till tullen. Om han sedan använder produkten för att tillverka en icke skattepliktig produkt finns ingen regel i LSE som gör att han kan få tillbaka skatten och några möjligheter att ändra på tullens beslut finns inte. Riksskatte- verket har dock löst detta problem genom att använda sig av regeln i 9 kap. 4 § LPP som ger verket möjlighet att, om det föreligger synnerli- ga skäl, medge återbetalning helt eller delvis av skatt.

6.4Överväganden

Som framgått av den tidigare redogörelsen innehåller dagens system ett antal brister. På energiområdet är i princip hela försäkranssystemet en affär mellan upplagshavarna och de som lämnar försäkran. De senare finns inte registrerade och en kontroll kan därför bara ske i samband med en revision hos upplagshavaren. Reglerna om skattskyldighet när varor används på felaktigt sätt riskerar därmed att bli tämligen me- ningslösa när man inte vet vilka som kan omfattas. Det är således främst på kontrollsidan som det nuvarande systemet inte är tillfredsstäl- lande.

För att komma tillrätta med bristerna bör ett nytt system införas som bygger på ett tillståndsförfarande hos beskattningsmyndigheten. Endast den som befinns lämplig skall efter ansökan kunna ges rätt att köpa bränsle och alkohol utan skatt. Ett tillståndsförfarande hos skattemyn- digheter finns i ett flertal medlemsländer, i vart fall på alkoholsidan. Den som handlar med någon som fått tillstånd skall också, genom en kontroll hos beskattningsmyndigheten, kunna vara säker på att han inte kommer att drabbas av några senare skattekrav.

Det nuvarande försäkranssystemet har sin grund i att alltför stora likviditetsproblem skulle uppstå för större konsumenter om de var tvungna att köpa varorna i beskattat skick och sedan få vänta på åter- betalning vartefter varorna används. För att begränsa antalet aktörer bör det därför krävas en viss förväntad förbrukning av varor för att till- stånd skall medges.

Av SPI:s enkät framgår dock att särskilda lösningar måste till för sjö- och lufttrafiken. Det rör sig om över 100 000 leveranstillfällen per år och ofta befinner sig fartygen och flygplanen i Sverige under en mycket begränsad tid, kanske bara några timmar. Att bygga upp en administra-

198 Skattefri användning

SOU 2000:46

tion hos beskattningsmyndigheten för att tillfredsställande kunna hantera dessa fall kan inte vara försvarbart, om ens i praktiken möjligt.

Ett försäkranssystem används även i viss utsträckning när det gäller energiskatt på el. Vår uppgift är emellertid att i första hand se över reglerna för de harmoniserade punktskatterna. Dessutom sker den helt övervägande delen av den skattefri användning på elsidan genom noll- skattesatsen för leveranser till industrin och växthusnäringen. Det sak- nas också regler som gör det möjligt att beskatta mottagaren av el om det visar sig att elen använts för ett annat ändamål. Det finns enligt vår uppfattning flera anledningar att se över förfarandereglerna även på elsidan men det ligger utanför vårt uppdrag. Några förslag när det gäller försäkranssystemet för el lämnas därför inte.

6.5Utredningens förslag

6.5.1Ett nytt system införs för skattefria inköp

Förslag: Det nuvarande försäkranssystemet ersätts med ett system där skattefria inköp förutsätter att köparen är godkänd av beskatt- ningsmyndigheten som skattebefriad förbrukare. Endast den som med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämplig skall kunna godkännas. Vidare förutsätter ett god- kännande att användningen av de skattebefriade varorna är betydan- de.

Dagens system är bristfälligt främst när det gäller kontrollaspekten. Sär- skilt tydligt är det på energisidan. Även när det gäller alkohol saknas dock t.ex. registrering hos beskattningsmyndigheten som på ett mer di- rekt sätt knyter användaren och myndigheten samman. Med det nuva- rande systemet kan den som hanterar alkohol på ett felaktigt sätt fort- sätta att göra skattefria inköp så länge som tillståndet hos Läkeme- delsverket inte är återkallat. Beskattningsmyndigheten kan naturligtvis agera för att göra Läkemedelsverket uppmärksamt på att åtgärder måste vidtas. Detta kan dock ta tid och med tanke på de mycket stora skattebelopp som den tekniska spriten kan omfatta, bör åtgärder kunna sättas in så fort som möjligt. Vad beträffar bränslen finns i dag inga egentliga möjligheter att hindra en person från att fortsätta att köpa bränslet skattefritt även om bränslet används på fel sätt. Genom en för- säkran till upplagshavaren kan bränslet köpas skattefritt och upplagsha- varen är i de allra flesta fall fredad från skattekrav för sin försäljning.

SOU 2000:46

Skattefri användning 199

Enligt vår uppfattning bör dagens system ersättas med ett system som bygger på att beskattningsmyndigheten har kännedom om vilka som köper skattefria varor och att de som av olika anledningar inte bör an- förtros att köpa varorna skattefritt kan hållas utanför systemet. Vi anser därför att det i LAS och LSE bör införas regler som innebär att skatte- fria inköp endast kan göras av den som av beskattningsmyndigheten godkänts som skattebefriad förbrukare. Ett sådant godkännande skall endast ges till den som i betydande omfattning använder skattefria varor och som med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständig- heterna i övrigt är lämplig. Av praktiska skäl kan dock inte all försäljning av bränsle till fartyg och luftfartyg omfattas av detta system. Vi åter- kommer till detta i avsnitt 6.5.5.

Genom att ett tillståndssystem skapas får beskattningsmyndigheten kontroll över vilka aktörer som använder skattefria varor. Det innebär att revisioner och annan granskning kan riktas direkt mot dessa. Efter- som ett godkännande skall kunna återkallas under vissa förutsättningar skapas också en press på aktörerna att sköta sina åligganden. De riske- rar annars att åka ut ur systemet och får då nöja sig med att söka åter- betalning i efterhand, vilket i många fall kan innebära stora ekonomiska problem.

I beskattningsmyndighetens beslut om godkännande skall för det första anges för vilka ändamål varorna kan användas. För bränslenas del bör det också i besluten framgå vilka bränslen som kan komma i fråga för befrielse och, eftersom det inte alltid är fråga om hel skattebe- frielse, hur stor befrielsen skall vara. När det gäller den tekniska an- vändningen av alkohol finns bara hel skattebefrielse. Däremot kan det finnas anledning att i besluten ange hur stora mängder som får köpas och krav på denaturering. Reglerna om hur beskattningsmyndighetens beslut skall vara utformade är inte av sådan karaktär att de behöver ges i lag utan de kan finnas i förordning. Förslag på sådana regler finns i avsnitt 1.4 och 1.6.

Som framgått av avsnitt 6.1.3 är det mycket stora skattebelopp som belöper på de varor som i dag omfattas av försäkranssystemet. Det bör därför ställas höga krav på den som skall godkännas. Skattebefriade förbrukare kan jämställas med dem som har tillstånd att proviantera obeskattade tobaks- och alkoholvaror enligt lagen (1999:446) om provi- antering av fartyg och luftfartyg. I förarbetena till den lagen anges att de som får ett tillstånd till proviantering i mycket är att jämställa med upplagshavare och att samma krav bör gälla för den som får tillstånd till proviantering som för den som godkänns som upplagshavare (se prop. 1998/88:86 s. 81).

Kraven på lämplighet bör vara lika stora för dem som skall ingå i det nu förslagna systemet. I likhet med upplagshavare bör därför endast den

200 Skattefri användning

SOU 2000:46

som med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämplig kunna få ett godkännande.

För att inte göra det nya systemet för omfattande att hantera för be- skattningsmyndigheten bör en gräns sättas för vilka som kan godkännas. Endast den som i betydande omfattning använder skattebefriade varor bör komma i fråga. Det nuvarande försäkranssystemet har sin grund i att alltför stora likviditetsproblem skulle uppstå för konsumenter av stör- re mängder varor om de var tvungna att köpa dessa i beskattat skick och sedan få vänta på återbetalning vartefter varorna används. Det nya systemet bör också ha likviditetsproblemen som utgångspunkt för vilka som skall omfattas. Även kontrollaspekter talar för att begränsa antalet aktörer som direkt kan köpa skattebefriade varor. Det kan i och för sig hävdas att kontrollen av ett återbetalningssystem är nog så svårt som av ett system där varor köpts utan skatt. Fördelen med ett återbetalnings- system är dock att när felaktigheter upptäcks finns det större möjlighe- ter att se till att rätt skatt tas ut. Genom att begränsa antalet aktörer bör det bli lättare att kontrollera de som finns i systemet och dessutom be- gränsas risken något för att oseriösa aktörer kommer med i systemet.

I dagens försäkranssystem finns ingen gräns i LSE för vilka som om- fattas. Använder man bränslet för ett viss angivet ändamål kan man köpa det skattefritt oavsett hur liten förbrukningen är. Däremot har LAS indirekt en gräns genom att endast den som fått tillstånd från Läkeme- delsverket att köpa minst 25 kg ren alkohol per år kan komma i fråga för inköp mot försäkran. Med dagens skattesats motsvarar det en årlig skatt på knappt 16 000 kr.

Enligt vår mening bör uttrycket betydande omfattning kopplas till storleken av den skattebefrielse som kan bli aktuell. Det stämmer över- ens med syftet med systemet, nämligen att undvika mer väsentliga likvi- ditetsproblem. Såvitt framkommit har den gräns som i dag finns i LAS inte medfört några problem för näringsidkarna. Gränsen för när en be- tydande omfattning skall anses föreligga bör enligt vår uppfattning ligga vid att skattebefrielsen kan beräknas till 15 000 kr per år. Den nu angiv- na gränsen bör dock inte läggas fast i lagarna utan i stället anges i för- ordningarna till respektive lag (se avsnitt 1.4 och 1.6). Härigenom blir det lättare att justera gränsen om behov uppkommer.

Den nu angivna gränsen bör ha mycket marginell inverkan när det gäller hur många som kan köpa alkohol skattefritt. På energisidan kom- mer vissa växthusodlare att få övergå till att ansöka om återbetalning i efterhand. Vi har haft tillgång till siffror för år 1998 som avser växthu- sodlare som sökt nedsättning enligt den s.k. 0,8-procentsregeln. Av drygt 500 växthusodlare är det endast ca 5 %, eller ett 25-tal, som inte har en sådan förbrukning att de når upp till en gräns på 15 000 kr.

SOU 2000:46

Skattefri användning 201

När det gäller fiskebåtar kan vissa slutsatser dras av de ansökning- arna om återbetalning som gavs in, innan det blev tillåtet för fiskebåtar att köpa bränslet mot försäkran. Enligt uppgifter från beskattningsmyn- digheten återbetalades, för år 1997, drygt 12,5 miljoner kr fördelat på knappt 3 100 ansökningar. Eftersom ansökningarna sker kvartalsvis in- dikerar det en årlig skatterabatt på runt 16 000 kr. Bland dessa ansök- ningar ingår också andra yrkesmässiga båtar än fiskebåtar.

Den gräns på 15 000 kr som vi förordar bör således inte heller för förbrukarna på energisidan innebära någon nämnvärd försämring.

SPI har i en skrivelse till utredningen pekat på möjligheten att admi- nistrera skattebefrielsen genom en avdragsrätt i skattekontosystemet eftersom flertalet köpare torde vara näringsidkare som redan omfattas av det systemet. Enligt vår uppfattning är detta ett intressant förslag. Som framgår av avsnitt 8.4.1 föreslår vi visserligen att punktskatterna bör inordnas i skattekontosystemet men den ändringen kommer att träda i kraft vid en senare tidpunkt än övriga förslag. Det finns anledning att först se hur punktskatterna fungerar i skattekontosystemet och även hur systemet med skattebefriade förbrukare fungerar innan man överväger att reglera skattebefrielsen genom direkta avdrag i en deklaration.

6.5.2Upplagshavarens rätt till avdrag vid skattefri försäljning

Förslag: Upplagshavares och andra skattskyldigas rätt till avdrag förutsätter att varorna tas emot av en skattebefriad förbrukare.

Reglerna om upplagshavares och andra skattskyldigas befrielse från skatt vid försäljningen skall vara direkt kopplade till att försäljning skett till en skattebefriad förbrukare. I dagens system skiljer sig LAS och LSE åt på det sättet att skattefriheten i LAS åstadkoms genom att skattskyldigheten inte inträder, medan avdragsrätt används i LSE. Reg- lerna på detta område bör vara lika i de båda lagarna. Enligt vår upp- fattning bör skattefrihet genom avdragsrätt väljas. Avdragen redovisas varje månad i deklarationen och detta bör kunna vara en källa till infor- mation för beskattningsmyndigheten att välja ut aktörer som bör grans- kas närmare.

Rätten till avdrag bör utformas på samma sätt som gäller när fartyg och luftfartyg provianteras med obeskattade alkohol- och tobaksvaror (32 § e och f LTS och LAS). Enligt dessa lagar får avdrag göras av en upplagshavare för varor som tagits emot av någon som har tillstånd en- ligt lagen om proviantering. I förarbetena uttalades att rätten till avdrag

202 Skattefri användning

SOU 2000:46

inträder i samma stund som tillståndshavaren tar varorna i besittning och att avdrag inte medges om varorna av någon anledning försvinner under transporten (se prop. 1998/99:86 s 97). För varor som säljs till en skatte- befriad förbrukare bör alltså motsvarande gälla. Reglerna för upplags- havarnas och andra skattskyldigas rätt till avdrag blir på detta sätt tydli- ga. De skall säkerställa att varorna tas emot av en som godkänts som skattebefriad förbrukare i enlighet med vad som gäller för dennes god- kännande.

6.5.3Särskilda bokföringsregler

Förslag: Den som godkänts av beskattningsmyndigheten skall ha en bokföring som är utformad så att kontrollen av verksamheten är möj- lig.

För att kontrollen av systemet skall bli effektiv bör aktörerna åläggas att ha en bokföring som gör det möjligt att kontrollera verksamheten. I vart fall bör bokföringen vara utformad så att det klart framgår hur stora mängder av skattefria varor som köpts in, förbrukats för det skattefria ändamålet och som finns i lager. Den närmare utformningen av dessa regler bör, i likhet med vad som föreslås beträffande upplagshavarna i avsnitt 4.8, ske genom RSV:s tillämpningsföreskrifter.

6.5.4Återkallelse av godkännande

Förslag: Beskattningsmyndigheten får återkalla ett godkännande om förutsättningarna för godkännandet inte längre finns eller om varorna används för annat ändamål än vad som angivits i beslutet om god- kännande. Vidare får godkännandet återkallas om bokföringen inte är utformad på ett tillfredsställande sätt eller om den som godkänts inte medverkar vid kontroll av verksamheten.

Som anförts i avsnitt 6.5.1 bör det ställas stora krav på den som skall ingå i det nya systemet. Det är naturligtvis så att dessa krav också skall uppfyllas under den tid som godkännandet gäller. Mer allvarliga miss- förhållanden bör därför leda till att godkännandet återkallas.

En första återkallelsegrund bör vara att förutsättningarna för att meddela ett godkännande inte längre finns. Detta innebär att återkallelse skall ske om de ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är sådana att ett godkännande inte skulle ha givits.

SOU 2000:46

Skattefri användning 203

Återkallelse bör också ske om varorna används på annat sätt än vad som gäller enligt beskattningsmyndighetens beslut. Både LSE och LAS har regler som innebär att skattskyldighet inträder när någon köpt en vara för ett ändamål som medför skattefrihet men sedan använder den för ett annat ändamål (4 kap. 1 § 7 LSE och 8 § första stycket 8 LAS). De nu angivna reglerna syftar till att skatt skall tas ut vid en felaktig användning. Reglerna är dock inte tänkta att kunna användas för att skaffa sig en skattekredit. Det är alltså inte så att en näringsidkare skall kunna ange ett skattefritt ändamål vid inköpet och sedan använda varan för ett annat ändamål och betala skatten vartefter användningen sker. Om det visar sig att den som fått köpa varor skattefritt över huvud taget inte deklarerat skatt vid en felaktig användning bör godkännandet så gott som regelmässigt återkallas. Även om användningen har deklarerats bör återkallelse tillgripas om det inte rör sig om ett enstaka tillfälle.

Slutligen bör återkallelse ske vid två situationer som har att göra med kontrollen. Om den som godkänts inte uppfyller kraven på hur bokfö- ringen skall vara utformad bör det kunna leda till återkallelse. Vidare bör återkallelse även komma i fråga om den som godkänts inte medverkar vid beskattningsmyndighetens kontroll av verksamheten.

De nu angivna återkallelsegrunderna stämmer i allt väsentligt över- ens med de grunder som gäller för återkallelse av tillstånd till proviante- ring enligt lagen (1999:446) om proviantering av fartyg och luftfartyg. I det lagstiftningsärendet hade Lagrådet förordat att den återkallelsegrund som gällde medverkan vid skattekontroll borde utgå. Regeringen, som inte ändrade sitt förslag, anförde bl.a. att obeskattade alkoholdrycker och tobaksvaror skulle få hanteras skattefritt utanför den s.k. suspen- sionsordningen. För att ett sådant system skall vara fiskalt försvarbart måste det innehålla goda kontrollmöjligheter och det är från fiskal syn- punkt inte acceptabelt att den som motsätter sig en kontroll skall kunna fortsätta att köpa obeskattade alkoholdrycker och tobaksvaror (se prop. 1998/99:86 s. 85).

Det finns beträffande det nu förslagna systemet lika stort behov av kontroll och av att hålla dem som inte medverkar vid kontroll utanför systemet. Med tanke på risken för skattefusk bör besluten om återkal- lelse gälla omedelbart, om inte annat förordnas. För att underlätta för andra aktörer bör beskattningsmyndigheten göra besluten om återkalle l- se lätt tillgängliga.

Det kan avslutningsvis nämnas att beslut om godkännande och om återkallelse kan överklagas. Det följer av de regler som redan i dag finns i 12 kap. 1 § LSE och 35 § LAS.

204 Skattefri användning

SOU 2000:46

6.5.5Förbrukning av bränslen i skepp och flygplan

Som framgår av avsnitt 6.1.3 står förbrukning i skepp eller flygplan för

huvuddelen (runt 2 miljoner m per år) av det bränsle som i dag säljs mot försäkran. Vidare framgår att mer än hälften av detta bränsle avser utrikes trafik. Vid kontakter med oljebranschen har följande framkommit om hanteringen av dessa bränslen.

Skepp

Det finns kunder som lämnar stående försäkran och sådana som lämnar försäkran varje gång. De större rederierna, t.ex. Finlandsfärjorna, har stående försäkran. För de fartyg som tillfälligt lägger till i Sverige sker de affärsmässiga kontakterna ofta via en mellanhand. Betalningen för oljan sker då via denna mellanhand. Däremot levereras oljan direkt av bolagen och de ser också själva till att få in försäkran i samband med att båten tankas. Själva försäkran finns på leveranssedeln.

De bolag som utredningen varit i kontakt med gör i mycket liten ut- sträckning affärer med återförsäljare som inte är upplagshavare. Efter det att en större härva med skattebedrägerier upptäckts i Stockholm, där försäkranssystemet för skepp använts, har de bolag som sysslar med bunkring av skepp skärpt sina rutiner väsentligt. Man vill bara göra affä- rer med sådana som man kan lita på. Hos vissa bolag får återförsäljarna köpa bränslet i beskattat skick för att sedan få återbetalning av skatten när de visar upp en försäkran från den som slutligt tagit emot bränslet. Andra bolag låter återförsäljarna köpa bränslet skattefritt. Ofta har då återförsäljaren redan en försäkran från slutförbrukaren men ibland får bolagen den först i efterhand. Återförsäljarnas leveranser sker ofta via egna tankbåtar.

Flygplan och andra luftfartyg

Hanteringen skiljer sig åt beroende på om det är fråga om en flygplats med reguljär trafik eller om det är en lokal flygklubb eller liknande. På flygplatserna med reguljär trafik finns cisterner som är registrerade som skatteupplag och där flera oljebolag kan samlagra bränslet. På t.ex. Ar- landa är det sammanlagt sex bolag som samlagrar bränsle i samma ut- rymme. Där sker också tankningen av flygplanen via pipelines medan det på andra flygplatser sker via tankbilar. Dessa leveranser avser så gott som uteslutande flygfotogen. Bolagen har inte alltid egen personal som sköter själva hanteringen men för varje upplag finns angivna vilka som ansvarar för verksamheten. Oavsett vem som i praktiken gör den

SOU 2000:46

Skattefri användning 205

slutliga leveransen till planen har oljebolagen hand om den skattemässiga redovisningen.

Vid leveranser direkt in i planens tankar är själva försäkran en leve- ranssedel som skrivs på av en ansvarig för planet. Varje leverans har alltså en egen försäkran. Leveranssedeln används sedan vid fakture- ringen men den innehåller också en skrivning om att den som tar emot leveransen försäkrar att bränslet skall användas för drift av planet. Hantering av dessa leveranser medför inga kontrollproblem för bolagen. När väl planet är tankat är det i praktiken omöjligt att göra något annat med bränslet än att driva flygplansmotorerna.

Till lokala flygklubbar och små flygbolag (helikopterbolag, turistflyg m.m.) som utnyttjar flygplatser som saknar reguljär trafik sker bulkleve- ranser, vilket innebär att en tankbil levererar bränslet till en farmartank eller liknande som flygklubben eller företaget disponerar. Dessa leve-

ranser avser till den helt övervägande delen flygbensin. Ca 8 000 m flygbensin per år förbrukas i Sverige. De som tar emot dessa leveranser lämnar stående försäkran en gång per år. Oljebolagen kontrollerar ock- så att de volymer som anges inte skiftar väsentligt mellan åren och att de verkar rimliga utifrån den förbrukning man kan förvänta sig. Det finns en större osäkerhet kring dessa leveranser än de leveranser som sker vid flygplatserna.

Särskilda regler för skepp

Förslag: Skattefri försäljning av bränsle till skepp skall även kunna ske till en mottagare som inte är godkänd som förbrukare.

Försäljning av bränsle till skepp sker ofta under den korta tid som skep- pet ligger i hamn för lastning och lossning. Det kan också ofta röra sig om skepp som angör svenska hamnar endast vid enstaka tillfällen. Det får anses uteslutet att beskattningsmyndigheten skall vara involverad i denna hantering genom att försäljningen skulle vara villkorad av att mottagaren är godkänd som skattebefriad förbrukare. För dessa skepp måste därför särskilda regler finnas.

Ett tänkbart alternativ skulle vara återbetalning. Det skulle dock med all sannolikhet medföra betydande problem för de oljebolag som i dag är verksamma på denna marknad. Ofta finns det möjlighet att skaffa bränslet till skeppet i ett annat land, där skattefriheten medges direkt och man kommer då att undvika att bunkra bränslet i Sverige. Vidare hind- rar ett återbetalningssystem inte i sig att bränslet används för ett annat ändamål.

206 Skattefri användning

SOU 2000:46

De större rederierna, som i dag lämnar stående försäkran, kommer förmodligen att inordna sig i det nya systemet med godkännande efter- som det bör underlätta hanteringen betydligt mellan rederierna och olje- bolagen. Men enligt vår uppfattning bör även andra skepp kunna köpa sitt bränsle direkt utan skatt.

En sak som måste beaktas i sammanhanget är att just leveranser till skepp är det område inom det nuvarande försäkranssystemet för bränsle där man funnit mest oegentligheter. Problemet har dock inte varit att bränslen, som har levererats till skepp, därefter hamnat fel. I stället är det så att försäkransblanketter har använts som underlag för avdrag trots att bränslet gått direkt till andra användare. I vissa fall har fusket skett av upplagshavaren själv. I lika hög utsträckning är det dock mellanhänder, som genom att ha uppvisat falska försäkranshandlingar, har kunnat köpa bränsle från upplagshavare utan skatt och därefter le- vererat det till helt andra kunder. Reglerna kring de skattefria leveran- serna till skepp måste därför skärpas.

I dagens regel sägs att avdrag medges för bränsle som sålts för förbrukning i skepp. Det kan alltså enligt lagtexten räcka med att upp- lagshavaren haft uppfattningen att försäljningen sker för förbrukning i skepp. Det finns däremot inget uttryckligt krav på att han även skall se till att bränslet hamnar där det skall. Det måste därför av lagtexten klart framgå att upplagshavarens rätt till avdrag förutsätter att bränslet fak- tiskt kommit till skeppet. Avdragsregeln bör därför utformas så att rätt till avdrag medges om bränslet tagits emot i skeppet. Det stämmer ock- så med den ordning vi föreslagit för leveranser till skattebefriade förbru- kare. Upplagshavaren får, genom att bevara leveranssedel eller liknande handling i sin bokföring, se till att han har möjlighet att styrka sin rätt till avdrag. Enligt vår mening bör det inte ställas några krav i lagtexten på att den som tar emot bränslet skall intyga vad det skall användas till. En sådan regel leder snarare fel då den kan tas till intäkt för att det är ett dokument som utlöser upplagshavaren avdragsrätt. Problemet med fusk i dagens försäkranssystem ligger huvudsakligen i att försäkran i sig fått en alltför stor betydelse för avdragsrätten.

Någon form av försäkran eller intyg behövs inte heller för att skatt- skyldighet skall inträda om den som tar emot bränslet därefter tar det från skeppet och använder det för ett skattepliktigt ändamål. Den som förvärvat bränsle för vilket ingen skatt eller lägre skatt skall betalas när bränslet används för visst ändamål men som säljer eller förbrukar det för ett annat ändamål som medför att skatt skall betalas med högre be- lopp, är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första stycket 7 LSE. Att ha lä m- nat en försäkran är alltså ingen förutsättning för att senare bli skattskyl- dig.

SOU 2000:46

Skattefri användning 207

Det har förekommit missbruk med dagens försäkranssystem på så sätt att skepp har angivits som mottagningsplats för bränsle trots att de befunnit sig långt från svenska farvatten. Tullen har god kontroll över vilka fartyg som befinner sig i Sverige eftersom alla kommersiella han- delsfartyg har en skyldighet att anmäla sig till tullen när de anländer från utrikes ort. Ett alternativ för att öka kontrollen kring bunkring av skepp vore att införa ett tillståndsförfarande liknande det som finns för provi- antering av obeskattade alkohol- och tobaksvaror. När det gäller provi- antering av alkohol och tobak har tillståndsgivning och tillsyn sedan länge varit en uppgift för tullen. Däremot har tullen inte haft att göra med bränsle till skeppen. Det finns således inga rutiner att bygga på och det skulle förmodligen innebära inte obetydliga kostnader för tullen att ta på sig en sådan uppgift. Vi anser inte att det finns tillräckliga skäl att för närvarande föreslå ett tillståndsförfarande. Enligt vår uppfattning bör ett ökat samarbete mellan tullen och beskattningsmyndigheten till stor del kunna råda bot på problemet. Genom de omfattande uppgifter som tul- len har tillgång till bör det finnas goda möjligheter att genom t.ex. revi- sioner upptäcka denna form av fusk och på så sätt öka respekten för reglerna. Eventuellt bör denna form av revision ske i högre utsträckning än vad som hittills skett. Att det tydligt framgår att upplagshavarna an- svarar för att leveranserna verkligen kommer fram bör också få stor betydelse för att minska fusket.

Återförsäljare av bränsle till skepp och båtar

Som tidigare framgått av detta avsnitt förekommer i viss utsträckning att själva leveransen till slutförbrukaren sker via en återförsäljare. I dagens system blir denna leverans skattefri genom att återförsäljaren förser upplagshavaren med en försäkran från slutförbrukaren. Ansvaret för att omständigheterna kring leveransen är riktiga ligger emellertid hos upp- lagshavaren eftersom det är han som gör avdrag för skatten på det som levererats. Det system som nu föreslås bör inte inverka på återförsäl- jarnas möjligheter att bedriva verksamheten. Om olja säljs till en fiskebåt eller ett skepp som omfattas av ett godkännande från beskattningsmyn- digheten är det fortfarande i upplagshavarens deklaration som skattefri- heten uppkommer. Det är inget som hindrar att en återförsäljare sköter leveransen men det är upplagshavaren som har att visa att den skett på sådant sätt att rätt till skattefrihet föreligger. Motsvarande bör även gälla vid leveranser till skepp som inte omfattas av ett godkännande. Liksom i dag kommer återförsäljarnas möjligheter att bedriva sin verk- samhet att bygga på att upplagshavarna litar på dem.

208 Skattefri användning

SOU 2000:46

Särskilda regler för flygplan

Förslag: Skattefri försäljning av bränsle till flygplan skall även kunna ske till en mottagare som inte är godkänd som förbrukare. Sådan för- säljning får dock endast ske på av regeringen angivna flygpla tser.

I likhet med vad som gäller skeppen sker hanteringen av flygbränsle i stor utsträckning under sådana former att den inte går att passa in i ett system där beskattningsmyndigheten först skall lämna ett godkännande, exempelvis vid de större flygplatserna. Däremot bör lokala flygklubbar och mindre flygbolag, som helikopterfirmor, alltid omfattas av kravet på godkännande från beskattningsmyndigheten. Detsamma gäller bränsle som förbrukas vid drift av flygplansmotorer i provbädd eller liknande.

En lämplig ordning bör vara att regeringen ges ett bemyndigande att förordna om på vilka flygplatser som försäljning till icke godkända får ske. I regel bör verksamheten kunna bedrivas som i dag på de flygpla t- ser som är öppna för kommersiell lufttrafik. Förslag på de flygplatser som bör omfattas lämnas i avsnitt 1.6.

SOU 2000:46

209

7Säkerheter vid import och export m.m.

7.1Transportsäkerhet

7.1.1Dagens regler om transportsäkerhet

Enligt LTS, LAS och LSE skall upplagshavare ställa säkerhet för betal- ning av skatt i samband med transport av obeskattade varor. Säkerheten beräknas enligt schablon och skall motsvara den skatt som i medeltal belöper på de obeskattade varor som upplagshavaren transporterar un- der ett dygn.

Kravet på säkerhet för transporter har sin grund i cirkulationsdirekti- vet. De svenska bestämmelserna omfattar endast transport av varor som sålts inom EU och inte varor som importerats eller skall exporteras. I vårt uppdrag ingår därför att lägga fram förslag till en lagändring som utvidgar kraven på säkerhet. Vid utformningen av lagförslagen bör ut- gångspunkten, enligt våra direktiv, vara att kraven på säkerhet skall täcka samtliga de fall som inte täcks av de krav på säkerhet som finns i EG:s tullagstiftning.

7.1.2Utredningens förslag

Förslag: Kravet på säkerhet vid transport skall även omfatta de fall då varor importeras eller exporteras.

Enligt den ursprungliga lydelsen av cirkulationsdirektivet, artikel 5.2, skulle punktskatten anses vilande för varor som kom från eller var på väg till tredje land när de omfattas av gemenskapens tullförfarande på annat sätt än övergång till fri omsättning eller när de placerats i frizon eller frilager. Detta innebar bl.a. att punktskatten vara vilande om varor exporterades. Genom direktiv 94/74/EG ändrades artikeln så att export inte längre omfattades av artikel 5.2. I preambeln till direktiv 94/74/EG anges att det är nödvändigt att undanta tullproceduren för export från

210 Säkerheter vid import och export

SOU 2000:46

uppskovsreglerna för punktskattepliktiga varor för att, inom ramen för flyttningsförfarandet för punktskattepliktiga varor, kunna ställa säker- het för de risker som är förbundna med flyttning av varor från last- ningsplatsen till tullkontoret på utförselplatsen från gemenskapen.

Det får mot bakgrund av denna ändring i cirkulationsdirektivet anses åligga medlemsstaterna att kräva transportsäkerhet vid export. Några regler om säkerhet på tullområdet som skulle kunna ha samma verkan finns inte. Ett krav på transportsäkerhet vid export bör därför införas i LTS, LAS och LSE.

Några krav på transportsäkerhet vid import finns inte i cirkulationsdi- rektivet. Vi anser dock att även importsituationen bör omfattas för att göra reglerna om transportsäkerhet mer enhetliga.

Enligt vår bedömning kommer de föreslagna ändringarna inte att nämnvärt påverka storleken av de säkerheter som upplagshavarna skall ställa. Däremot innebär ändringarna att säkerheten kan tas i anspråk i ytterligare några fall.

7.2Oklarheter kring artikel 5.2

Den ändring av artikel 5.2. som gjordes genom direktiv 94/74/EG, gällde inte enbart ställande av säkerhet vid export av varor. I artikeln har lagts till att skatten skall anses vilande när skattepliktiga varor sänds mellan medlemsstater via EFTA-länder eller mellan en medlemsstat och ett EFTA-land enligt gemenskapens interna transiteringsförfarande, eller via ett eller flera tredje länder utanför EFTA med användning av TIR- eller ATA-carnet. I vårt uppdrag ingår att analysera hur dessa bestäm- melser förhåller sig till LTS, LAS och LSE.

Artikel 5.2. har i mars 2000 diskuterats av medlemsstaterna och kommissionen på ett seminarium inom ramen för det s.k. Fiscalis- programmet. Det konstaterades vid seminariet att artikeln är oklar, att den tolkas olika i medlemsstaterna och att den inte alltid stämmer över- ens med reglerna på tullområdet. Medlemsstaternas regler skiljer sig åt, i synnerhet när det gäller vilka dokument som skall följa med transpor- ten.

Slutsatsen från seminariet var att det finns ett stort behov av ytterli- gare undersökningar och gemensamma lösningar, särskilt i de fall mer än en medlemsstat är inblandade. Mot bakgrund av att frågan nu be- handlas inom unionen och det kan förväntas nya regler på området, sak- nas anledning för oss att ytterligare analysera ämnet.

SOU 2000:46

211

8Punktskatterna och skattekontosystemet

8.1Inledning

I vårt uppdrag ingår att göra en allmän översyn av bl.a. LPP och lämna förslag till de förändringar som kan visa sig behövliga från såväl sakliga som språkliga och redaktionella utgångspunkter. I detta sammanhang skall vi också undersöka om punktskatterna i stället kan inordnas i skat- tekontosystemet och utarbeta de förslag till lagändringar som då blir nödvändiga.

8.2Skattebetalningslagen

8.2.1Inledning

Sedan januari 1998 tillämpas ett nytt system för redovisning och betal- ning av de mest frekventa skatterna och avgifterna. Det nya systemet omfattar bl.a. innehållen skatt, dvs. av arbetsgivarna gjorda skatteav- drag från lön, arbetsgivaravgifter, mervärdesskatt och inkomstskatt. Förfarandet regleras i skattebetalningslagen (1997:483). Lagen har er- satt uppbördslagen (1953:272), lagen (1984:668) om uppbörd av soci- alavgifter från arbetsgivare och förfarandebestämmelserna i mervär- desskattelagen (1994:200). Syftet med det nya systemet är att göra det enklare för företagen att betala skatter och avgifter samt att minska administrationen för både de skattskyldiga och skattemyndigheterna.

En viktig del i det nya förfarandet är skattekontot. Skattemyndighe- terna har upprättat ett sådant konto för varje fysisk och juridisk person som är skyldig att betala skatt eller avgift enligt bestämmelserna i skat- tebetalningslagen. På skattekontona debiteras varje skattefordran och krediteras varje skatteinbetalning. Detsamma gäller i fråga om avgifter- na. Ett skattekonto speglar sålunda kontohavarens aktuella ekonomiska ställning i förhållande till skattemyndigheten.

212 Punktskatterna och skattekontosystemet

SOU 2000:46

8.2.2Skattedeklaration

En arbetsgivare som är skyldig att göra skatteavdrag och betala arbets- givaravgifter skall varje månad redovisa dessa belopp och utbetalda lö- ner i en skattedeklaration. I samma deklaration skall också mervärdes- skatten redovisas. Deklarationen skall lämnas till ett särskilt mottag- ningsställe. Deklarationen får, efter särskilt medgivande från skatte- myndigheten, lämnas i form av ett elektroniskt dokument.

I skattedeklarationen får inga andra uppgifter lämnas än de som föl- jer av deklarationsformuläret. Detta hänger samman med att de uppgif- ter som har lämnats i deklarationen läses av och registreras maskinellt samt att denna hantering sker på de särskilda mottagningsställena och inte hos skattemyndigheten.

8.2.3Redovisningsperioder samt registrering av redovisade och inbetalade belopp

När i månaden deklarationen skall lämnas beror på om mervärdesskatt skall redovisas och – om så är fallet – även på storleken av beskatt- ningsunderlaget.

Om endast innehållen skatt och arbetsgivaravgifter skall redovisas skall skattedeklarationen lämnas senast den 12 i månaden efter den må- nad då lönen betalades ut (redovisningsperioden). I månaderna januari och augusti skall dock deklarationen lämnas senast den 17.

Om också mervärdesskatt skall betalas och beskattningsunderlaget är högst 40 miljoner kr gäller samma tidsfrist, dvs. i regel den 12 i må- naden. Redovisningsperioden för mervärdesskatten är dock i detta fall den kalendermånad som ligger närmast före redovisningsperioden för innehållen skatt och arbetsgivaravgifter.

När beskattningsunderlaget för mervärdesskatten överstiger 40 mil- joner kr skall skattedeklarationen lämnas senast den 26 i månaden efter redovisningsperioden (i december senast den 27). I detta fall är redovis- ningsperioden för såväl arbetsgivaravgifter och innehållen skatt som mervärdesskatt den närmast föregående kalendermånaden.

De skatter och avgifter som redovisats i en skattedeklaration debite- ras deklarantens skattekonto. Även preliminär skatt som påförts den skattskyldige (F-skatt eller särskild A-skatt) debiteras på skattekontot. Detsamma gäller den skattskyldiges slutliga skatt.

Inbetalda belopp krediteras på inbetalarens skattekonto. Preliminär skatt som betalats genom skatteavdrag krediteras dock den skattskyldi- ges skattekonto först i samband med att den slutliga skatten debiteras.

SOU 2000:46

Punktskatterna och skattekontosystemet 213

8.2.4Skattekontots princip

Skattekontots princip kan illustreras på följande sätt.

	Skattekonto
Arbetsgivaravgifter	10 000 kr	Inbetalning	45 000 kr
förfallodag 12 feb.		12 feb.
Skatteavdrag för-	10 000 kr
fallodag 12 feb.
Mervärdesskatt	40 000 kr
förfallodag 12 feb.
F-skatt förfallodag
12 feb.	30 000 kr	Underskott	45 000 kr
	90 000 kr		90 000 kr

Av skattekontot framgår att kontohavaren under den aktuella perioden har debiterats sammanlagt 90 000 kr. Av detta belopp avser 10 000 kr arbetsgivaravgifter, 10 000 kr skatteavdrag, 40 000 kr mervärdesskatt och 30 000 kr F-skatt. Det framgår dessutom att han har betalat in 45 000 kr och att det uppkommit ett underskott på kontot.

Av skattekontot framgår också hur underskottet har uppkommit. I exemplet har underskottet uppkommit genom att den skattskyldige har debiterats skatter och avgifter med sammanlagt 90 000 kr men betalat endast 45 000 kr, dvs. hälften av den totala skulden.

I skattekontosystemet kan den skattskyldige inte bestämma att det inbetalda beloppet skall avse viss skatt, t.ex. mervärdesskatt. Samtliga skatter och avgifter behandlas nämligen på samma sätt. Ingen skatt eller avgift sätts före en annan. Betalningar och andra belopp som skall räk- nas kontohavaren tillgodo bokförs således utan någon avräkningsordning mellan olika skatter och avgifter på skattekontot.

Om det finns en skatte- eller avgiftsskuld och det behöver anges vil- ken skatt eller avgift som är betald eller obetald, skall skulden fördelas proportionellt mellan de skatter som debiterats på kontot under den ak- tuella perioden. Eftersom samtliga skatter och avgifter behandlas på samma sätt anses i exemplet ovan hälften av varje debiterad skatt och avgift vara betald. Den skattskyldige anses sålunda ha betalat arbetsgi- varavgifter med 5 000 kr, skatteavdrag med 5 000 kr, mervärdesskatt med 20 000 kr och F-skatt med 15 000 kr.

214 Punktskatterna och skattekontosystemet

SOU 2000:46

Följer inte den skattskyldige en uppmaning att betala in ett belopp motsvarande underskottet överlämnas det till kronofogdemyndigheten för indrivning. I exemplet är det endast ett belopp på 45 000 kr som överlämnas till kronofogdemyndigheten för indrivning i stället för, som i det gamla systemet, fyra olika. Även i den fortsatta hanteringen hos kronofogdemyndigheten är det normalt endast ett belopp i stället för fyra som skall hanteras.

En skatte- eller avgiftsfordran som lett till ett underskott på ett skat- tekonto preskriberas fem år efter utgången av det kalenderår då ett be- lopp motsvarande underskottet lämnades för indrivning.

8.2.5Skattekontots fördelar

Det nya systemet innebär väsentliga administrativa fördelar för såväl de skattskyldiga som för skatteförvaltningen. Skatter och avgifter som om- fattas av skattekontosystemet hanteras inte var för sig. Hanteringen gäller endast ett över- eller underskott på kontot.

Om det uppkommer ett underskott på skattekontot är det således un- derskottet som hanteras. I stället för fyra olika betalningsuppmaningar – en för arbetsgivaravgifterna, en för skatteavdraget, en för mervärdes- skatten och en för F-skatten – räcker det i det tidigare exemplet med en betalningsuppmaning avseende underskottet på 45 000 kr.

En betalningsuppmaning åtföljs av ett kontoutdrag som visar hur un- derskottet har uppkommit. När den skattskyldige skall betala det åter- stående beloppet behöver han bara göra en inbetalning till skattemyndig- hetens särskilda konto i stället för – som med det gamla systemet – tre olika inbetalningar till tre olika konton.

De tidigare så vanliga felen att en skatt betalas med ett för stort be- lopp och en annan med ett för litet belopp och som i många fall tvingade skattemyndigheterna till resurskrävande utredningar och omföringar av inbetalda belopp undviks i det nya systemet.

8.2.6Avstämning av skattekonto

Skattekontona skall stämmas av årligen. Den årliga avstämningen sker i samband med debiteringen av den slutliga skatten. Om det uppkommer ett överskott på kontot återbetalas det. Resulterar avstämningen i stället i ett underskott krävs kontohavaren på beloppet.

Ett skattekonto skall dessutom stämmas av varje månad som det har förekommit någon transaktion på kontot. Avstämningen görs i regel un- der den första helgen efter den aktuella månaden. Om avstämningen visar att det finns ett överskott på kontot, skall beloppet betalas tillbaka,

SOU 2000:46

Punktskatterna och skattekontosystemet 215

om den skattskyldige begär det. I annat fall skall överskottet stå kvar på kontot för betalning av kommande skatte- och avgiftsfordringar.

Sådana skattskyldiga som redovisar överskjutande ingående mervär- desskatt, dvs. skatt som skall återbetalas, är i regel måna om att åter- betalningen sker så fort som möjligt. Därför har det i skattebetalningsla- gen förts in en bestämmelse som säger att även om den skattskyldige inte har begärt det skall återbetalning av ett överskott ske om det grun- das på bl.a. ett beslut om överskjutande ingående mervärdesskatt.

När det gäller återbetalning av ett överskott på skattekontot finns det i skattebetalningslagen bestämmelser som hindrar återbetalning i vissa fall då överskottet i stället skall tas i anspråk för betalning av särskilt angivna fordringar, bl.a. skatter och avgifter som har beslutats men än- nu inte förfallit till betalning. Även i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter finns det bestämmelser som hindrar återbetalning av ett överskott på skattekontot. Överskottet skall i stället användas för betalning av i lagen angivna fordringar.

8.2.7Inbetalning av deklarerade belopp

Betalning av de belopp som redovisas i skattedeklarationen skall ske till skattemyndighetens särskilda konto för skatteinbetalningar senast vid den tidpunkt då deklarationen skall vara inlämnad. Innehållen skatt och arbetsgivaravgifter, som skall betalas av någon som också skall redovisa mervärdesskatt på ett beskattningsunderlag överstigande 40 miljoner kr, skall dock i regel betalas senast den 12 i månaden efter redovisningspe- rioden, trots att deklarationen inte behöver lämnas förrän senast den 26 i samma månad.

Det finns sålunda två förfallodagar varje månad, den 12 och den 26 (i januari och augusti den 17 och 26 samt i december den 12 och den 27). Förfallodagens innebörd har ändrats. Skatter och avgifter skall, på samma sätt som gäller för punktskatter, ha bokförts på skattemyndig- hetens särskilda konto senast på förfallodagen.

8.2.8Räntor

Ett enhetligt ränteinstitut har ersatt anståndsräntan, respiträntan, restitu- tionsräntan, ö-skatteräntan, kvarskatteavgiften och dröjsmålsavgiften i det gamla systemet. På underskott eller överskott på ett skattekonto skall i stället kostnads- respektive intäktsränta räknas löpande. Räntorna har knutits an till en basränta som följer det allmänna ränteläget.

Skattekontot medför förenklingar också vid ränteberäkningen. Även då är det ett underskott eller ett överskott som hanteras. Finns det ett

216 Punktskatterna och skattekontosystemet

SOU 2000:46

underskott på kontot debiteras kostnadsränta för de dagar som under- skottet varat. På motsvarande sätt krediteras en intäktsränta för det dagar som kontot uppvisat ett överskott. I det gamla systemet togs en dröjsmålsavgift ut så fort någon skatt eller avgift inte var betald. Detta gällde även om någon annan skatt eller avgift hade betalats med ett för högt belopp.

8.2.9Företrädaransvar

Om en företrädare för en juridisk person har underlåtit att betala den juridiska personens skatt enligt skattebetalningslagen, är företrädaren tillsammans med den juridiska personen betalningsskyldig för skatten och räntan på den. Företrädaransvaret faller dock bort om företrädaren, innan skatten skulle ha betalats, har vidtagit sådana åtgärder som krävs för att få till stånd en samlad avveckling av den juridiska personens skulder med hänsyn till samtliga borgenärers intressen.

Betalningsskyldigheten avseende skatter och avgifter för den som företräder en juridisk person har gjorts generell och enhetlig. Den har utvidgats till att omfatta även inkomstskatten. Företrädaransvaret gäller alltså samtliga skatter och avgifter som ingår i skattekontosystemet.

8.3Överväganden

I samband med införandet av skattebetalningslagen uttalade regeringen att utgångspunkten vid utformandet av lagförslaget var ökad enhetlighet, samordning och förenkling. Förslaget tog sikte på inkomst- och förmö- genhetsskatt, mervärdesskatt samt sociala avgifter. Andra skatter, t.ex. punktskatterna, låg utanför systemet. Enligt regeringen var dock ambi- tionen att även övriga skatteslag på sikt skall omfattas av den nya ord- ningen för betalning av skatter och avgifter. Genom enkla och enhetliga förfaranderegler på skatteområdet kan, enligt regeringens mening, skatteadministrationen effektiviseras och göras mer resurssnål samtidigt som de enskilda skatte- och avgiftsbetalarna ges möjlighet att ha över- blick över och kunskap om gällande skattesystem (prop. 1996/97:100 s. 257 f.).

Det kan alltså konstateras att det finns ett uttalat önskemål från re- geringen om att även punktskatterna skall inordnas i skattekontosyste- met. Som framgått av avsnitt 8.2.5 innebär skattekontot ett flertal för- delar för såväl skattemyndigheterna som för de enskilda. Dessa fördelar gör sig också gällande om punktskatterna kommer med i systemet. Det bör nämligen endast i undantagsfall förekomma att en person som skall

SOU 2000:46

Punktskatterna och skattekontosystemet 217

redovisa punktskatt inte samtidigt är skatt- eller avgiftsskyldig enligt de lagar som i dag omfattas av skattekontot. Det bör alltså för de enskilda bli en inte oväsentlig fördel att de bara har ett system som de skall kän- na till. Sammantaget finner vi att punktskatterna bör omfattas av skatte- kontosystemet.

Lagtekniskt kan detta ske antingen genom att i stort sett behålla för- farandereglerna i LPP och genom att hänvisa till skattebetalningslagen göra de speciella reglerna kring skattekontot tillämpliga eller genom att arbeta in reglerna om punktskatterna i skattebetalningslagen. Den först- nämnda metoden kräver ett relativt stort antal hänvisningar och mycket av förenklingen går förlorad om den skattskyldige trots allt måste känna till två regelverk som behandlar hans redovisning av skatter. En jämfö- relse mellan reglerna i LPP och skattebetalningslagen visar också att de båda lagarna i stora delar innehåller praktiskt taget identiska bestämmel- ser, t.ex. när det gäller beskattningsbeslut, kontroll, särskilda avgifter, omprövning och överklagande. Det blir enklast, för såväl skattemyndig- heterna som för de enskilda, om skattebetalningslagen blir direkt tillämp- lig på punktskatterna och således att LPP upphävs.

Sammanfattningsvis anser vi att punktskatterna kan och bör omfattas av skattekontosystemet och att också reglerna kring redovisning och betalning av punktskatter skall ges i skattebetalningslagen.

8.4Utredningens förslag

8.4.1Punktskatterna inordnas i skattekontosystemet

Förslag: Punktskatterna inordnas i skattekontosystemet. LPP upp- hävs och i stället skall skattebetalningslagen tillämpas på punktskat- terna.

Som framgått av föregående avsnitt bör skattekontot även omfatta punktskatterna och detta bör ske genom att skattebetalningslagen görs tillämplig på dessa skatter. Med punktskatter avses i detta sammanhang de skatter som räknas upp i 1 kap. 1 § först stycket 1 LPP, alltså såda- na punktskatter för vilka Skattemyndigheten i Gävle i dag är beskatt- nings-myndighet. Här ingår även en avgift, nämligen avgift enligt bil- skrotningslagen (1975:343). Det kan tilläggas att riksdagen under våren väntas besluta att Riksskatteverket åter skall vara beslutande myndighet för punktskatterna (prop. 1999/2000:105).

Det krävs endast begränsade ändringar i skattebetalningslagen för att göra den tillämplig på punktskatterna. Ändringar av större principiell

218 Punktskatterna och skattekontosystemet

SOU 2000:46

betydelse kommenteras i detta kapitel. De ändringar som sker av mer teknisk karaktär kommenteras i avsnitt 12.5.

Genom att skattebetalningslagens förfaranderegler blir tillämpliga på punktskatter kan LPP upphävas. I 1 kap. 1 § första stycket 2 och 1 kap. 2 § LPP anges ett antal skatter och avgifter som i större eller mindre utsträckning använder sig av LPP:s regler när det gäller förfarandet. Även några inte uppräknade lagar hänvisar till bestämmelser i LPP. Följdändringar krävs i dessa lagar. Det behövs bestämmelser som, i stället för hänvisningar till LPP, innehåller hänvisningar till motsvarande bestämmelser i skattebetalningslagen eller annan lagstiftning. Dessa ändringar kommenteras i avsnitt 12.

Beträffande LTS, LAS och LSE och även i viss mån lagen om skatt på gödselmedel lämnar vi omfattande förslag på ändringar. Dessa änd- ringar är dock avsedda att träda i kraft vid ett tidigare datum än som gäller för när punktskatterna skall inordnas i skattekontosystemet. I de nu fyra angivna lagarna hänvisas i vissa fall till LPP, hänvisningar som skall bytas ut mot hänvisningar till skattebetalningslagen. För att inte komplicera läsandet av våra förslag lämnas inga förslag till följdändring- ar i dessa lagar.

Två avgiftslagar – lagen (1982:349) om återvinning av dryckesför- packningar av aluminium och lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion – hänvisar vad gäller förfarande- reglerna till i princip hela LPP.

De båda lagarna skiljer sig åt. För miljöavgiftens del finns de grund- läggande reglerna för avgiften direkt i lagen, t.ex. regler om avgiftens storlek, vem som är skyldig att betala avgiften, deklaration osv. I lagen om återvinning av dryckesförpackningar av aluminium anges däremot endast att regeringen får meddela föreskrifter om avgift vid import av aluminiumburkar och de andra föreskrifter som kan behövas för att sä- kerställa att inhemska och importerade burkar kan konkurrera på lika villkor. Regeringen får överlåta åt en förvaltningsmyndighet att meddela sådan föreskrifter (3 § nämnda lag). Genom bemyndigande fastställs avgiften av Statens jordbruksverk i särskilda föreskrifter. I föreskrifter- na finns också regler om när och hur avgiften skall betalas och deklare- ras. Eftersom själva avgiften kan fastställas på myndighetsnivå, dvs. av Jordbruksverket, bör även de förfaranderegler som krävs kunna med- delas av verket. Det får därför ankomma på Jordbruksverket att i sam- band med att LPP upphävs utarbeta nödvändiga föreskrifter.

Beträffande förfaranderegler för lagen om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion återkommer vi i avsnitt 8.4.7.

SOU 2000:46

Punktskatterna och skattekontosystemet 219

8.4.2Redovisning av punktskatterna

Förslag: Redovisningen av punktskatter skall ske vid samma tidpunkt som gäller för övriga skatter och avgifter enligt skattebetalningslagen.

Flertalet punktskatter skall redovisas och betalas den 25 i månaden efter redovisningsperioden. För de harmoniserade punktskatterna och lotteris- katten gäller i stället att de skall redovisas och betalas den 20 i månaden efter redovisningsperioden. Som framgår av avsnitt 8.2.3 sker redovis- ning och betalning enligt skattebetalningslagen vid andra tidpunkter. Mycket av den förenkling som en övergång till skattekontosystemet in- nebär skulle gå förlorad om särskilda datum skulle gälla för punktskat- terna. Vi anser därför att redovisnings- och betalningstiderna skall vara samma för punktskatterna som för de skatter och avgifter som i dag omfattas av skattekontosystemet.

Redovisningen skall ske i samma skattedeklaration som övriga skat- ter och avgifter. Då kan endast de nödvändigaste uppgifterna om punkt- skatt - skattens bruttobelopp, yrkade avdrag och skattens nettobelopp - anges på deklarationsblanketten. För den som är skattskyldig för flera punktskatter skall bruttobelopp, yrkade avdrag och nettobelopp läggas samman för alla punktskatter. Vanligast torde vara att en person kan vara skattskyldig både enligt LAS och LSE. Enligt vår uppfattning bör skattedeklarationen kompletteras med mer detaljerade uppgifter i bilagor där varje skatt redovisas för sig efter i stort sett samma mönster som gäller för dagens deklarationer. Även om mycket av dagens kontroll- system bygger på revisionsverksamhet, bör de mer detaljerade uppgif- terna kunna användas för att välja ut kontrollobjekt. Ett krav på att lä m- na uppgifterna bör också ha en återhållande verkan på viljan att fuska. Härtill kommer att de uppgifter som i dag lämnas i de separata deklara- tionerna är av mycket stort värde för att prognostisera statens intäkter på området och också för att kunna bedöma vilka ekonomiska effekter som olika regeländringar får. Av 64 § skattebetalningsförordningen (1997:750) framgår att Riksskatteverket fastställer formulär till blanket- ter som behövs för tillämpningen av skattebetalningslagen. Det får såle- des ankomma på Riksskatteverket att föreskriva om uppgiftslämnandet när det gäller de ytterligare uppgifter som det kan finnas behov av.

På energiskatteområdet förekommer i dag att en juridisk person ges möjlighet att dela upp sin redovisning av punktskatt på flera underdekla- rationer. Det kan röra sig om bolag som har verksamhet på flera olika ställen i landet. En sådan ordning går inte att behålla när punktskatterna skall redovisas på samma blankett som övriga skatter och avgifter.

En övergång till skattebetalningslagens betalningstider innebär att punktskatterna betalas några dagar senare än i dag. Den totala kostna-

220 Punktskatterna och skattekontosystemet

SOU 2000:46

den för staten för denna senareläggning av betalningarna uppgår till knappt 45 miljoner kr. Vi återkommer till detta i avsnitt 11.

8.4.3Redovisning av skattepliktiga händelser

Förslag: De som i dag redovisar skatt för varje enstaka händelse skall efter övergången till skattebetalningslagen i stället redovisa skatt för redovisningsperioder.

Dagens möjligheter att använda betalningssäkring för dessa skatt- skyldiga så fort skattskyldigheten har inträtt behålls.

Bestämmelserna om redovisning som avser skattepliktiga händelser och inte perioder finns huvudsakligen i LTS, LAS och LSE. De som skall redovisa händelser är sådana som inte skall vara registrerade som skatt- skyldiga enligt dessa lagar, t.ex. oregistrerade varumottagare och den som tillverkar en skattepliktig vara utanför ett skatteupplag. Redovisning och betalning av skatten skall ske inom fem dagar efter den dag då skattskyldigheten inträdde (jämför t.ex. 22 § LTS).

Från beskattningsmyndigheten har man påtalat att dessa redovis- ningsregler i vissa fall medför ett betydande arbete för myndigheten. Särskilt har nämnts att man på en del bensinstationer blandar in etanol i dieselolja eller bensin på ett sådant sätt att miljöklassningen av hela blandningen blir sådan att högre skatt skall tas ut än för de olika delarna för sig. Eftersom ägaren av bensinstationen inte är upplagshavare skall redovisning av den ytterligare skatt som inblandningen medför ske vid varje tillfälle. Även Svenska Petroleuminstitutet har påtalat problemet och de svårigheter det medför för den som skall redovisa skatt.

Enligt vår uppfattning är den bästa lösningen på det beskrivna pro- blemet att låta även andra än registrerade skattskyldiga redovisa skatt periodvis. Föreståndaren för bensinstationen kan således i en deklaration redovisa alla skattepliktiga händelser för kalendermånaden. Till skillnad från den registrerade skattskyldige bör dock någon koppling till bokfö- ringen inte finnas. I stället skall redovisning ske för all skatt för vilken skattskyldighet har inträtt under månaden. När redovisningen närmare skall ske beror på hur den skattskyldige i övrigt skall redovisa skatter och avgifter enligt skattebetalningslagen.

Beträffande betalningssäkring gäller att om en fordring är att hänföra till viss tidsperiod får betalningssäkring beslutas endast om perioden har gått till ända eller fordringen dessförinnan har förfallit till betalning (4 § lagen om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter). För t.ex. den oregistrerade varumottagaren gäller, som nyss nämnts, att redovisning inte skall ske för perioder utan för varje enstaka händelse. Detta innebär

SOU 2000:46

Punktskatterna och skattekontosystemet 221

i sin tur att betalningssäkring i dag kan beslutas så fort som skattskyldig- heten har inträtt. Möjligheterna att snabbt kunna tillgripa betalningssäk- ring skulle försämras om beskattningsmyndigheten blev tvungen att in- vänta att redovisningsperioden går till ända innan åtgärder kan vidtas. När det gäller någon som för in varor kan det vara ganska uppenbart att han inte avser att redovisa någon skatt på varorna, exempelvis genom att han varken anmält transporten av varorna eller ställt säkerhet för skatten på varorna. Vi föreslår därför ändringar i lagen så att betal- ningssäkring även fortsättningsvis kan tillgripas när skattskyldigheten har inträtt.

8.4.4Utökade möjligheter till revision

Förslag: Revision skall kunna göras hos den som har ansökt om god- kännande som upplagshavare eller registrerad varumottagare enligt LTS, LAS och LSE samt hos sådan skatterepresentant som en di- stansförsäljare skall utse enligt dessa lagar.

Revision skall få ske för kontroll av skatteupplag.

Skatterevision får beslutas för kontroll av att deklarations- och annan uppgiftsskyldighet fullgjorts riktigt och fullständigt eller, att förutsättning- ar finns att fullgöra uppgiftsskyldighet som kan antas uppkomma. Revi- sion får göras i huvudsak hos den som är eller kan antas vara bokfö- ringsskyldig enligt bokföringslagen och hos andra juridiska personer än dödsbon (14 kap. 7 § skattebetalningslagen).

Riksskatteverket har i olika sammanhang framfört önskemål om tyd- ligare regler vad gäller möjligheterna till kontroll i samband med en an- sökan om godkännande av upplagshavare eller av skatteupplag. Verket har också påpekat att reglerna är oklara vad gäller befogenheterna att göra kontroller av skatteupplag som inte har ett direkt samband med redovisningen av skatt.

Rent allmänt kan sägas att krav kan ställas på att den som ansöker om ett godkännande skall bistå beskattningsmyndigheten med de upp- gifter som behövs för att myndigheten skall kunna sköta sin uppgift. Det kan dock finnas viss tveksamhet i vilken grad som beskattnings- myndigheten kan vägra ett godkännande på grund av ofullständiga upp- gifter. Det förefaller mest ändamålsenligt att råda bot på den osäkerhet som finns kring dessa frågor genom att ge möjlighet att besluta om revi- sion redan när någon ansöker om ett godkännande. Förutom ansökan om godkännande av upplagshavare och skatteupplag bör också en an- sökan om godkännande som registrerad varumottagare omfattas. Det

222 Punktskatterna och skattekontosystemet

SOU 2000:46

kan för övrigt tilläggas att redan i dag kan den som ansöker om F- skattsedel revideras.

Vid distansförsäljning gäller att säljaren i Sverige skall företrädas av en av beskattningsmyndigheten godkänd representant (se t.ex. 16 § andra stycket LTS). En sådan representant har i stort sett samma upp- gifter som en sådan representant för utländska företagare som finns beskriven i 23 kap. 4 § skattebetalningslagen. För denne representant finns särskilt angivet i skattebetalningslagen att han får revideras. Det- samma bör uttryckligen gälla för distansförsäljarens representant.

En upplagshavare skall ställa säkerhet för de varor han förvarar i skatteupplaget. Säkerheten skall enligt huvudregeln uppgå till ett belopp som motsvarar tio procent av skatten på de varor som han i medeltal förvarar i skatteupplaget under ett år (se t.ex. 11 § andra stycket LTS). Kravet på säkerhet kan dock jämkas på grund av särskilda omständig- heter (se t.ex.15 a § LTS). Att risken för stöld eller svinn bedöms som liten kan vara skäl för jämkning (prop. 1996/97:116 s. 72). Det kan såle- des finnas skäl att kontrollera hur skatteupplagens säkerhetsanordningar m.m. ser ut för att bedöma om en ställd säkerhet kan anses godtagbar. Vidare kan det finnas behov av att mer allmänt kontrollera skatteuppla- gen för att kunna ta ställning till om de är lämpliga som skatteupplag. Dessa kontroller kan inte alltid anses vara tillåtna vid en revision, efter- som en sådan endast får företas för kontroll av att deklarations- och annan uppgiftsskyldighet fullgjorts riktigt och fullständigt eller, att förut- sättningar finns att fullgöra uppgiftsskyldighet som kan antas uppkom- ma. Vi anser därför att det i skattebetalningslagen särskilt skall anges att skatterevision får företas för kontroll av skatteupplag.

8.4.5Förseningsavgift

Förslag: Förseningsavgiften skall vara 500 kr. Avgiften skall dock vara 1 000 kr om den avser en periodisk sammanställning eller om den skattskyldige trots anmaning inte lämnat deklaration inom före- skriven tid eller om han underlåtit att ge in deklaration i rätt tid för minst en av de tre närmast föregående redovisningsperioderna.

I dag är förseningsavgiften enligt LPP 300 kr. Avgiften är dock 600 kr om den skattskyldige anmanats att lämna deklaration men inte fullgjort denna skyldighet inom den tid som föreskrivits eller om han underlåtit att avge deklaration inom föreskriven tid för minst en av de tre närmast föregående redovisningsperioderna (7 kap. 5 § LPP). Skattebetalnings- lagen har en enhetlig förseningsavgift som uppgår till 1 000 kr (15 kap. 6 § skattebetalningslagen).

SOU 2000:46

Punktskatterna och skattekontosystemet 223

En förseningsavgift på 1 000 kr kan när det gäller punktskatterna i vissa fall uppfattas som alltför hög. t.ex. när det gäller sådana skattskyl- diga förbrukare som regelmässigt lämnar nolldeklarationer eftersom den skattepliktiga förbrukningen i sin helhet är avdragsgill. Samtidigt är det viktigt, för att skattekontosystemet skall fungera, att de skattskyldiga fullgör sin deklarationsskyldighet.

En lämplig avvägning mellan dessa intressen är enligt vår uppfattning att förseningsavgiften skall vara 500 kr när det gäller deklarationer. Detta innebär således en något högre avgift för punktskatterna och en lägre för de skatter som för närvarande omfattas av skattebetalnings- lagen. De regler som i dag finns i LPP om en förhöjd avgift när en skattskyldig inte följt en anmaning om att deklarera eller tidigare har slarvat med att lämna deklaration bör dock föras över till skattebetal- ningslagen. Den förhöjda avgiften bör vara 1 000 kr.

De som är registrerade som skattskyldiga för mervärdesskatt är skyldiga att i en periodisk sammanställning lämna uppgifter om omsätt- ning, förvärv och överföringar av varor som transporterats mellan EG- länder (10 kap. 33 § skattebetalningslagen). Syftet med denna regel är att Sverige skall kunna uppfylla sitt åtagande att bistå andra medlems- länder med upplysningar som har betydelse för mervärdesbeskattningen i dessa länder. Mot bakgrund av syftet med regeln bör förseningsavgif- ten såvitt avser periodiska sammanställningar även fortsättningsvis vara 1 000 kr.

8.4.6Skönsbeskattning

Förslag: Skattebetalningslagens regler om skönsbeskattning skall även gälla för punktskatterna.

Såväl LPP som skattebetalningslagen har regler om beskattningsbeslut i de fall den skattskyldige inte har lämnat deklaration eller om de uppgif- ter som lämnats är för knapphändiga (skönsbeskattning).

Enligt skattebetalningslagen kan skatten vid skönsbeskattning fast- ställas efter en schablon. Den innebär att, om inte omständigheterna talar för något annat, varje skatt får bestämmas till det högsta av de belopp som har bestämts för den skatten vid någon av de tre närmast föregående redovisningsperioderna. Detta gäller dock inte för mervär- desskatt om endast överskjutande ingående skatt har bestämts för de tre perioderna (11 kap. 19 § andra stycket skattebetalningslagen).

Någon motsvarande schablonregel finns inte i LPP. När punktskat- terna förs över till skattebetalningslagen bör också denna schablonregel gälla för dessa skatter. Det framstår som ytterst osannolikt att en skatt-

224 Punktskatterna och skattekontosystemet

SOU 2000:46

skyldig för punktskatter under tre på varandra följande redovisningsperi- oder skulle redovisa avdrag som överstiger skattens bruttobelopp. Något behov av en motsvarighet till vad som gäller för överskjutande ingående mervärdesskatt bör därför inte finnas för punktskatterna.

8.4.7Miljöavgift vid utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion

Förslag: När LPP upphävs skall förfarandereglerna för miljöavgiften ges direkt i lagen, dock huvudsakligen genom hänvisningar till skatte- betalningslagen.

Räntereglerna enligt skattebetalningslagen skall gälla för avgiften.

Genom att LPP skall upphävas måste något göras åt förfarandereglerna för miljöavgiften. En lösning är att genom en övergångsregel låta LPP fortsätta att gälla för avgiften. En sådan lösning innebär dock problem när det uppstår behov av ändrade regler. Ytterligare en lösning är att tillskapa en ny förfarandelag med förebild i LPP. En sådan skulle dock bli mycket omfattande, särskilt i förhållande till att den endast skulle gälla en annan lag.

Enligt vår uppfattning är den bästa lösningen att i lagen föra in de förfaranderegler som behövs. Genom att de regler som nu finns i LPP till övervägande del återfinns i skattebetalningslagen anser vi också att det är lämpligt att i så stor utsträckning som möjligt hänvisa till skatte- betalningslagen. De som har att betala miljöavgiften bör regelmässigt vara sådana som redan i dag har att redovisa skatter och avgifter enligt skattebetalningslagen. De bör således vara bekanta med reglerna.

Vi anser också att de nuvarande reglerna om dröjsmålsavgift och ränta i LPP även beträffande miljöavgiften bör ersättas med skattebe- talningslagens mer enhetliga ränteregler. Rent allmänt kan sägas att dessa ränteregler är något gynnsammare för den enskilde än LPP:s regler.

I avsnitt 12.7 finns en mer detaljerad beskrivning av hur förfarande- reglerna för miljöavgiften ser ut enligt vårt förslag.

SOU 2000:46

225

9 Övriga frågor

9.1Inledning

I detta avsnitt tar vi upp frågor som inte är direkt utpekade i våra direk- tiv men som vi av olika anledningar anser bör belysas. Andra, smärre justeringar kommenteras endast i författningskommentaren, avsnitt 12.

9.2Import av produkter som innehåller alkohol

Förslag: Undantag från skatteplikt skall gälla för alkoholinnehållet i vissa i gemenskapsrätten angivna produkter.

För alkohol i halvfabrikat görs vissa justeringar för att skattefri- heten bättre skall stämma överens med vad som anges i gemen- skapsrätten.

I 20 § första stycket e–i LAS anges ett antal produkter som innehåller alkohol och som upplagshavaren kan framställa utan att skattskyldighet inträder för alkoholen. Produkterna är sådana som antingen skall eller får vara skattebefriade enligt artikel 27 i rådets direktiv EEG nr 83/92 av den 19 oktober 1992 om harmonisering av strukturerna för punktskatter på alkohol och alkoholdrycker.

Skattskyldighet inträder således inte för upplagshavaren för den al- kohol som:

·används för framställning av vinäger som hänförs till KN-nr 2209,

·används för framställning av läkemedel,

·används för att framställa smakämnen för tillverkning av livsmedel och drycker med en alkoholhalt som inte överstiger 1,2 volympro- cent,

226 Övriga frågor

SOU 2000:46

produkter, och 5 liter ren alkohol per 100 kilogram av andra produk- ter,

·används vid tillverkning av en vara som inte är avsedd för konsum- tion, under förutsättning att ingående alkohol är denaturerad i enlighet med någon EG-medlemsstats krav.

Om någon, som inte är upplagshavare, har använt alkohol för att fram- ställa produkterna, har han rätt till återbetalning av skatten enligt regle r- na i 30 § LAS. Däremot finns för närvarande inga regler som gör det möjligt för den som för in dessa produkter till Sverige att komma ifrån skatten på den del av produkten som består av alkohol. Beträffande produkter som kommer från ett annat medlemsland lär frågan aldrig ha aktualiserats. Vid import från tredje land, av t.ex. parfymer, har dock Tullverket ansett att skatt måste tas ut på alkoholinnehållet eftersom det saknas undantag för sådana fall i LAS.

Enligt vår uppfattning måste den nuvarande skillnaden i reglerna för produkter som importeras och sådana som framställs inom landet åtgär- das. Vi föreslår därför att den alkohol som ingår i nu aktuella produkter skall undantas från skatteplikt i LAS. Produkterna kan då föras in i la n- det utan beskattningskonsekvenser. Det kan för övrigt tilläggas att en liknade reglering finns i Finland.

Beträffande en av punkterna, den som behandlar alkohol i halvfabri- kat, har skattebefrielsen enligt LAS blivit vidare än vad som anges i di- rektivet om punktskatt på alkohol. Enligt artikel 27.1 c gäller skattebefri- else för alkoholvaror som ”används direkt eller som en beståndsdel i halvfabrikat för framställning av livsmedel, fyllda eller ej, om i varje en- skilt fall alkoholhalten inte överstiger 8,5 liter ren alkohol per 100 kg av halvfabrikat avsedda för choklad och 5 liter ren alkohol per 100 kg av halvfabrikat avsedda för övriga varor. Gränsen för hur mycket alkohol som får ingå tar således sikte på halvfabrikatet och inte, som LAS an- ger, den färdiga produkten. Detta bör således justeras i LAS. Vid ut- formningen av lagtexten har ledning hämtats även från andra språkver- sioner än den svenska.

SOU 2000:46

Övriga frågor 227

9.3Ledsagardokument vid import

Förslag: Kravet på att ledsagardokument skall upprättas vid import tas bort.

I en skrivelse som överlämnats till utredningen av regeringen anser Svenska Förbundet för Sprit- och vinintressenter att kravet på att ledsa- gardokument skall upprättas i samband med import bör utgå.

Regeringen har remitterat skrivelsen till Riksskatteverket och Tull- verket. Riksskatteverket har inte haft några invändningar mot att kravet på ledsagardokument tas bort bl.a. mot bakgrund av att det synes tvek- samt om ledsagardokumentet fyller någon funktion från kontrollsyn- punkt. Tullverket har inte heller haft något emot att ledsagardokumentet ersätts med någon annan handling eller annat förfarande.

Något krav på ledsagardokument vid import finns inte i cirkulations- direktivet. Vid införandet av LTS, LAS och LSE ansågs det ändå finnas ett behov av att få verifierat att varorna nått avsedd mottagare och av den anledningen infördes ett krav på ledsagardokument (prop. 1994/95:56 s. 99).

Enighet synes råda om att ledsagardokument vid import inte bör krä- vas. Vi instämmer i den bedömningen. Detta i synnerhet som det nume- ra finns möjligheter att inhämta nödvändig information för kontroll på annat sätt. Enligt 2 § tullregisterlagen får tullregistret användas bl.a. för revisions- och annan kontrollverksamhet enligt LPP. Registret skall bl.a. innehålla uppgifter som importörer är skyldiga att lämna med anledning av import och utlämnande av uppgifter får ske på elektronisk väg till Riksskatteverket och skattemyndigheterna (3 och 7 §§ samma lag).

Vi föreslår därför att kraven på ledsagardokument vid import tas bort från LTS, LAS och LSE. Det kan nämnas att detta får viss inverkan på lagen om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, to- baksvaror och mineraloljeprodukter. Enligt 1 kap. 6 § nämnda lag skall transporter åtföljas av ledsagardokument enligt vad som föreskrivs i LTS, LAS, eller LSE eller enligt cirkulationsdirektivet. Genom vårt för- slag kommer det inte att finnas krav på ledsagardokument vid import. Detta bör dock inte innebära några problem för tullens kontroll enligt lagen eftersom det genom tullens register går att ta reda på om trans- porten avser en importsituation.

228 Övriga frågor

SOU 2000:46

9.4Tredjemansrevision i återbetalningsärenden

Förslag: Det skall vara möjligt att besluta om s.k. tredjemansrevision i ärenden om återbetalning enligt LTS, LAS, LSE och lagen om skatt på gödselmedel.

Genom lagstiftning, som trädde i kraft den 1 januari 1999, infördes regler om revision av den som ansökt om återbetalning av skatt enligt lagen om skatt på gödselmedel, LTS, LAS och LSE (prop. 1998/99:18, bet. 1998/99:SkU6, rskr. 1998/99:68). Vidare fick beskattningsmyndigheten möjlighet att förelägga tredje man att ge in kontrolluppgift rörande för- hållanden mellan honom och den som ansökt om återbetalning. Revision kan företas hos den som lämnat uppgifterna för kontroll av att uppgifts- skyldigheten fullgjorts riktigt och fullständigt.

I samband med lagstiftningsärendet angav Riksskatteverket att kon- trollåtgärderna skulle bli effektivare om beskattningsmyndigheten även fick befogenhet att besluta om s.k. tredjemansrevision enligt reglerna i 3 kap. 7 § andra stycket LPP. Regeringen uttalade att det inte kunde ute- slutas att det i vissa fall kunde finnas behov av tredjemansrevision. Men enligt regeringen borde frågan övervägas ytterligare, lämpligen inom ramen för denna utrednings arbete (prop. 1998/99:18 s. 31).

Enligt de uppgifter vi inhämtat finns det ett behov av tredjemansrevi- sion främst vid återbetalningsärenden enligt LSE och då i synnerhet vid värmeleveranser till tillverkningsindustrin och växthusodlarna. Värmele- verantörer kan genom återbetalning få nollskattesats eller skattereduk- tion på bränslen och el som använts för att framställa värme om värmen har levererats för tillverkningsprocessen i industriell verksamhet eller för växthusuppvärmning vid yrkesmässig växthusodling (9 kap. 5 § LSE).

För kontroll av en ansökan om en sådan återbetalning är det viktigt att kunna göra sig en bild av hur situationen är på t.ex. den industri dit värmen har levererats. Med dagens regler måste detta ske genom att beskattningsmyndigheten först utformar ett föreläggande till industrin som tar sikte på hur verksamheten bedrivs och sedan, utifrån de upp- gifter som kommer in, genom revision kontrollerar att uppgifterna är riktiga.

Enligt vår uppfattning är det en onödig omgång att först behöva fö- relägga tredjeman att ge in uppgifter för att först därefter genom revi- sion mer på djupet kunna kontrollera att allt står rätt till. Eftersom be- skattningsmyndigheten torde sakna närmare kännedom om det företag som skall kontrolleras, är det inte heller otänkbart att svårigheter uppstår att rätt utforma det föreläggande som skall ligga till grund för kontrollen.

SOU 2000:46

Övriga frågor 229

Vi anser därför att det bör vara möjligt att direkt rikta en revision mot tredje man. Även om det hittills inte uppstått problem annat än på ener- giområdet, kan det inte uteslutas att det även vid tillämpningen av övriga lagar finns fall där det skulle vara mest ändamålsenligt med tredjemans- revision. Nu föreslagna ändringar bör därför införas inte bara i LSE utan även i LTS, LAS och lagen om skatt på gödselmedel.

9.5Ändrade regler för import av andra bränslen än mineraloljor

Bedömning: Några ändrade regler för import av andra bränslen än mineraloljor bör för närvarande inte införas.

Enligt LSE skall den som tillverkar eller betarbetar andra bränslen än mineraloljor vara registrerad som skattskyldig. Vidare får denne impor- tera sådana bränslen utan att betala skatt till tullen vid importen (5 kap. 5 § och 6 kap. 10 § LSE).

I en skrivelse som överlämnats till utredningen av regeringen föreslår Tullverket vissa ändringar i LSE som innebär att endast den som är godkänd som upplagshavare skall få importera bränslen utan att betala skatt till tullen. Övriga som importerar bränslen skall betala skatt till tul- len enligt den skattesats som gäller när bränslet används för motordrift.

Bakgrunden till Tullverkets skrivelse är följande. Ett bolag hade fått sitt godkännande som upplagshavare återkallat efter det att bolaget inte deklarerat och betalat skatt. Bolaget var dock registrerat som skattskyl- digt eftersom det tillverkade och bearbetade andra bränslen än mineral- oljor. Detta utnyttjades till att importera bränsle som påstods innehålla en sådan blandning att den inte klassificerades som mineralolja och så- ledes behövde inte skatt betalas vid importen. Denna import stoppades sedan det visat sig att bolaget importerade ren dieselolja. Genom Tull- verkets förslag skulle sådant fusk kunna undvikas eftersom förslaget innebär att alla som inte är godkända upplagshavare skall betala skatt vid importen. Den som därefter använder produkten för ett skattefritt ändamål kan enligt förslaget få återbetalning om han inte kan åstad- komma skattefriheten genom avdrag i sin deklaration.

Regeringen har remitterat skrivelsen till Riksskatteverket som av- styrker förslaget. Enligt Riksskatteverket skulle förslaget innebära avse- värda försämringar för vissa grupper. De som i dag är registrerade som skattskyldiga kommer inte längre att kunna passera gränsen från tredje land utan att betala skatt. En annan grupp som drabbas är de som im- porterar produkter som kan användas för andra ändamål, t.ex. som lös-

230 Övriga frågor

SOU 2000:46

ningsmedel. För båda dessa grupper skulle förslaget innebära försäm- ringar både likviditetsmässigt och administrativt. Försämringen skulle dessutom bara gälla vid import från tredje land och inte från ett annat EG-land. Riksskatteverket delar Tullverkets uppfattning att import av bränsle innebär en risk för skatteundandragande men såvitt verket kän- ner till har skatt undandragits på nu aktuellt sätt endast i det fall som Tullverket beskrivit. Riksskatteverket anser därför att det för närvaran- de inte finns behov av ändrad lagstiftning. Om problemet skulle växa i omfattning hänvisar verket till ett utkast till lagförslag från Särskilda skattekontoret i Ludvika. Skattekontorets förslag bygger på att beskatt- ningsmyndigheten skall kunna vägra att registrera den som tillverkar och bearbetar bränsle.

Som framgår av Riksskatteverkets yttrande skulle Tullverkets för- slag medföra alltför stora försämringar för näringsidkarna. En mer framkomlig väg vore att införa ett system med godkännande även för dem som tillverkar och bearbetar bränsle. En sådan lösning bör dock i så fall även gälla andra punktskatter där tillverkare automatiskt blir re- gistrerade som skattskyldiga. Mot bakgrund av att det problem som Tullverket beskrivit endast förekommit beträffande ett bolag, anser vi i likhet med Riksskatteverket, att det för närvarande inte är nödvändigt att vidta några lagändringar.

9.6Skattefrihet för alkoholvaror som förstörts hos Systembolaget

Bedömning: En möjlighet att medge skattebefrielse för varor som förstörts hos Systembolaget bör inte införas.

Sprit- och Vinleverantörsföreningen har i en skrivelse till utredningen angett att i samband med reklamationer förstörs bristfälliga varor av praktiska skäl ofta i Systembolagets butiker. Systembolaget kan inte begära återbetalning av den alkoholskatt som belastat produkten utan debiterar i stället leverantören för varuvärdet. Inte heller accepteras intyg från Systembolaget till leverantören att varan förstörts. Leverantö- ren kan alltså inte begära återbetalning av skatten eftersom varan inte förstörts i hans skatteupplag. Värdet av reklamationerna uppgår till mellan 10 och 12 miljoner kr per år, av vilket merparten är alkoholskatt. Enligt föreningen är nuvarande situation otillfredsställande och kostsam. Ett statligt detaljhandelsmonopol borde enligt föreningen kunna anförtros att hantera denna fråga på ett för alla parter tillfredsställande sätt i stäl- let för att man lämnar åt mer än 300 importörer, av vilka alla inte kan

SOU 2000:46

Övriga frågor 231

anses seriösa, att sköta frågan. Avslutningsvis anser föreningen att ut- redningen bör överväga att tillåta att ett destruktionsintyg från System- bolaget får utgöra underlag för krav på restitution av alkoholskatten från leverantörerna sida.

Först kan konstateras att gemenskapsrätten inte i sig hindrar en ord- ning som den föreningen föreslår. Enligt artikel 25 i rådets direktiv EEG nr 83/92 får medlemsstaterna återbetala punktskatt på alkoholdrycker som dragits tillbaka från marknaden därför att deras tillstånd eller ålder gör dem olämpliga för konsumtion. Från konkurrenssynpunkt är det dock inte lämpligt att endast tillämpa denna regel för varor som säljs på Systembolaget. Även alla landets restauranger, samt såvitt avser öl med en alkoholhalt som överstiger 2,8 volymprocent också livsmedelsbutiker, bör omfattas om reglerna skall vara konkurrensneutrala. Detta kan dock inte accepteras från kontrollsynpunkt. Vår bedömning är därför att det inte bör införas regler i linje med vad Sprit- och Vinleverantörsförening- en förespråkar.

9.7Avdrag för kundförluster

Svenska Petroleuminstitutet har i en skrivelse till utredningen hemställt att frågan om avdrag för kundförluster, dvs. avdrag för skatt på skatte- pliktiga produkter som sålts utan att kunden betalt för varan, ånyo skall utredas.

Regering och riksdag har i samband med införandet av LSE konsta- terat att rätt till avdrag för kundförluster inte finns enligt gemenskaps- rätten (prop. 1994/95:54 s. 99 och bet. 1994/95:SkU4 s. 45 f). Vi anser att det ligger utanför vårt uppdrag att ta upp frågan på nytt.

9.8Begreppet ”för in eller tar emot”

I 9 § första stycket 5 LTS finns en regel om skattskyldighet för den som, utan att vara upplagshavare, varumottagare eller distansförsäljare, för in eller tar emot skattepliktiga varor. Motsvarande regel finns också i LAS och LSE. I en skrivelse som överlämnats från regeringen har Särskilda skattekontoret i Ludvika ansett att ett förtydligande behövs om vem som avses i begreppet ”för in eller tar emot”.

Enligt vad Riksskatteverket uppgivit pågår för närvarande ett flertal processer i domstolarna där den nu aktuella frågan är uppe till prövning. Avgränsningen av begreppet ”för in eller tar emot” kan således komma att fastställas genom domstolarnas praxis. Innan det står klart hur denna praxis kommer att utformas anser vi inte att det finns anledning övervä-

232 Övriga frågor

SOU 2000:46

ga några förändringar av reglerna. Vi tar således inte upp frågan till ytterligare behandling.

SOU 2000:46

233

10 Ikraftträdande och övergångsregler

10.1Ikraftträdande

Förslag: De ändringar som har samband med att punktskatterna skall inordnas i skattekontosystemet skall träda i kraft den 1januari 2003. Övriga ändringar skall träda i kraft den 1 juli 2001.

Att inordna punktskatterna i skattekontosystemet kräver omfattande förberedelser från skatteförvaltningens sida. Enligt Riksskatteverket är arbetet med detta av sådan omfattning att punktskatterna kan komma med i skattekontosystemet först den 1 januari 2003. Ändringarna i skattebetalningslagen, upphävandet av LPP och följdändringarna med anledning av detta bör således inte träda i kraft förrän den 1 januari 2003.

Beträffande övriga ändringar kan dessa börja tillämpas tidigast den 1 januari 2001. För att beskattningsmyndigheten skall kunna hantera ansökningarna från dem som vill bli skattebefriade förbrukare bör dock dessa ändringar träda i kraft den 1 juli 2001.

10.2Övergångsregler

10.2.1Skattekontosystemet

Förslag: Genom övergångsregler skall, även sedan punktskatterna inordnats i skattekontosystemet, LPP fortsätta att tillämpas på för- hållanden som inträffat före den 1 januari 2003.

I samband med att skattebetalningslagen infördes diskuterades frågan om övergångsregler utförligt i förarbetena (prop. 1996/97:100 s. 500– 503). Huvudfrågan var om skattebetalningslagens regler skulle tillämpas även på skatter och avgifter för tid före ikraftträdandet. Den slutsats som regeringen kom fram till var att övervägande skäl talade emot att redan från början föra in skatter och avgifter om avsåg tiden före lagens

234 Ikraftträdande och övergångsregler

SOU 2000:46

ikraftträdande i det nya systemet. Regeringen pekade särskilt på att komplikationer skulle uppstå på grund av olika ränteregler och att det kunde vara problemfyllt att tillämpa den nya lagen på skatter och avgif- ter även när det gällde olika sanktionsbestämmelser. Vidare kunde det inte bortses från att man skulle behöva föra över en mängd uppgifter från det gamla systemet till det nya där höga krav på säkerheten i han- teringen måste ställas.

De nu nämnda problemen gör sig också gällande när punktskatterna skall inordnas i skattekontosystemet, om än inte i så stor omfattning ef- tersom det inte är lika många skattskyldiga som berörs. Enligt vår be- dömning är det svårt att överblicka vilka tillämpningsproblem som kan uppstå om skattebetalningslagens regler skulle gälla även för punkt- skatter som avser tiden före den 1 januari 2003. Därför bör LPP fort- sätta att tillämpas i dessa situationer.

10.2.2Skattefria inköp av alkohol

Förslag: Den som har ett tillstånd från Läkemedelsverket som inne- bär att han i dag kan köpa alkohol mot försäkran, skall under ett övergångsskede anses ha blivit godkänd som skattebefriad förbruka- re.

Dagens försäkranssystem när det gäller alkohol är kopplat till att den som köper alkoholen har ett tillstånd från Läkemedelsverket. Verkets tillstånd är som regel begränsade till att gälla i tre år. Vidare anges i tillstånden hur stor mängd som får köpas per år, vilken typ av vara som får köpas, t.ex. odenaturerad eller fullständigt denaturerad, samt för vilken användning som rätt till inköp föreligger.

För att underlätta övergången till det nya systemet med skattefria förbrukare bör ett tillstånd som meddelats av Läkemedelsverket gälla som ett godkännande som skattebefriad förbrukare. Den tid och de än- damål som anges i tillståndet bör också gälla. Har någon fått ett tillstånd, som gäller från t.ex. den 1 januari 2000 till utgången 2002, skall han allt- så anses som en skattebefriad förbrukare fram till den sistnämnda tid- punkten. Att ett tillstånd från Läkemedelsverket skall gälla som ett god- kännande som skattebefriad förbrukare innebär att tillståndshavaren måste rätta sig efter övriga regler som gäller för den skattebefriade för- brukaren t.ex. reglerna om bokföring. Likaså kan hans övergångsvisa godkännande återkallas om förutsättningarna för återkallelse föreligger.

SOU 2000:46

235

11 Effekter och finansiering

De förslag vi lämnar om skattskyldighetens inträde för upplagshavare och om lagerbokföring kommer att underlätta beskattningsmyndighetens kontrollverksamhet. Detta samtidigt som de skattskyldigas nuvarande redovisningsrutiner i de flesta fall inte behöver ändras. Möjligen kommer vissa, som inte har en lagerbokföring i dag, att tvingas bygga upp rutiner för det. Kravet på lagerbokföring är dock klart uttalat i cirkulationsdi- rektivet och det har också visat sig finnas ett behov i praktiken.

När det gäller den skattefria användningen av alkohol och bränslen blir möjligheterna till en effektiv kontroll väsentligt förbättrade. Tyngd- punkten för kontrollen av systemet kommer också att mer uttryckligt ligga på beskattningsmyndigheten jämfört med vad som är förhållandet med dagens försäkranssystem. Det nya systemet kommer att innebära ökade arbetsuppgifter för beskattningsmyndigheten. För att systemet skall fungera tillfredsställande bör också beskattningsmyndigheten få ytterligare resurser för kontroller. Vi återkommer nedan till finansie- ringsfrågan.

Den största förändringen är övergången till skattekontosystemet. En- ligt vår bedömning bör ett mer enhetligt system för redovisning och be- talning av skatter och avgifter vara till gagn för både skatteförvaltningen och de enskilda. Erfarenheterna från skattekontosystemet beträffande de skatter och avgifter som i dag omfattas har varit övervägande positi- va. Det finns anledning att anta att detta gäller när punktskatterna kommer med i systemet.

Vid övergången till skattekontosystemet kommer betalningen av punktskatterna enligt vårt förslag att senareläggas. Denna åtgärd inne- bär ränteförluster för staten. Den totala kostnaden för staten uppgår till 45 miljoner kr. Vidare kommer beskattningsmyndighetens arbete med att hantera det nya systemet för skattebefriade förbrukare att ta 8–10 årsarbetskrafter i anspråk, vilket motsvarar en årlig kostnad på 3,5 mil- joner kr. Samtidigt bör de nya reglerna för skattefri användning medföra att fusket minskar i betydande omfattning. Vi anser dock att man bör bortse från de ökade skatteinkomsterna på grund av minskat fusk vid beräkningarna av finansieringsbehovet.

236 Effekter och finansiering

SOU 2000:46

När det gäller finansieringen av våra förslag ligger merparten av kostnaden på statens ränteförluster. Kostnaden är dock så liten att det inte finns anledning att slå ut den på alla punktskatterna. Den största kostnaden, drygt 32 miljoner kr, ligger på energiskatterna. Vi anser där- för att förslagen bör finansieras genom att energiskatten på bränslen höjs med 0,25 procent. Detta motsvarar 1 öre högre skatt på bensin. Totalt ger detta förslag ca 60 miljoner kr i varaktig effekt på statens budget då hänsyn tagits till effekter på andra skattebaser. Förslaget ger alltså också möjligheter att tillskjuta ytterligare resurser till beskattning- smyndigheten, som genom utökad kontrollverksamhet kan göra systemet med skattebefriade förbrukare effektivt

SOU 2000:46

237

12 Författningskommentar

12.1Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt

1 §

Den definition av cigaretter, cigarrer, cigariller och röktobak som finns i andra stycket tas bort. Mer detaljerade definitioner ges i stället i 1 a– 1 e §§.

1 a–1 e §§

För närvarande ges de mer exakta definitionerna av vad som avses med cigaretter, cigarrer, cigariller och röktobak i 1–5 §§ förordningen om tobaksskatt. Reglerna är dock av sådan central betydelse för tillämp- ningen av LTS att de bör ges direkt i lagen. Definitionerna bygger på de beskrivningar av tobaksprodukter som finns i rådets direktiv 95/59/EG om andra skatter än omsättningsskatt som påverkar förbrukningen av tobaksvaror.

9 §

En ny punkt 7 har införts som säger att den som yrkesmässigt tillverkar varor utanför ett skatteupplag är skattskyldig. Tidigare reglerades detta i punkten 1. Genom den nu valda lösningen framgår det tydligare att upplagshavaren är en särskild rättslig figur när det gäller de harmonise- rade punktskatterna. Samtidigt gör den nya punkten 7 det klart att om den som godkänts som upplagshavare väljer att tillverka varor utanför ett skatteupplag så blir han inte skattskyldig enligt regeln för upplagsha- vare utan enligt punkten 7. Med andra ord blir man skattskyldig enligt punkten för all tillverkning utanför ett skatteupplag oavsett om man är en upplagshavare eller inte.

10 §

Av förarbetena till LTS och LAS framgår beträffande första stycket, punkten 2, att en förutsättning för godkännande som upplagshavare enligt punkten, är att det skall vara fråga om mottagande eller import för försäljning till näringsidkare (prop. 1994/95:56 s. 86). Det har således inte varit meningen att den som enbart importerar varor för att därefter

238 Författningskommentar

SOU 2000:46

exportera dessa, skall kunna godkännas som upplagshavare utan det förutsattes att varorna efter importen skulle säljas till andra näringsidka- re inom gemenskapen. Genom ändringen i punkten 2 kommer detta kla- rare till uttryck. Vidare har i stycket, i förtydligande syfte, uttryckligen angetts att en förutsättning för godkännande som upplagshavare är att upplagshavaren disponerar över ett utrymmer som kan godkännas som skatteupplag.

Nuvarande tredje stycket är av sådan karaktär att bestämmelsen bör ges i förordning i stället.

10 a §

Paragrafen är ny och har behandlats utförligt i avsnitt 4.8. Tanken är att upplagshavarens bokföring skall vara utformad på ett sätt som stämmer överens med cirkulationsdirektivets krav, bl.a. genom att han skall ha en lagerbokföring för varje skatteupplag. Bestämmelsen är allmänt hållen för att regeringen, eller efter regeringens bemyndigande Riksskattever- ket, genom verkställighetsföreskrifter skall kunna ange vad som skall krävas av upplagshavarens bokföring.

11 §

Ändringen i första stycket innebär att säkerhet skall ställas även för varor som transporteras i samband med import och export.

Till andra stycket har av redaktionella skäl flyttas de två sista me- ningarna i tidigare första stycket. I andra stycket anges nu också att säkerhet skall ställas innan transporten påbörjas, vilket tidigare framgick av första stycket.

12 §

Första stycket har ändrats så att även ett godkännande av skatteupplag kan återkallas när ställd säkerhet inte längre är godtagbar. Enligt dagens regler skall godkännande som upplagshavaren återkallas om ställd sä- kerhet inte är godtagbar. I 11 § andra stycket regleras säkerhet vid till- verkning, bearbetning och lagring av skattepliktiga varor. Säkerheten skall uppgå till ett belopp som motsvarar tio procent av skatten på de varor som upplagshavaren i medeltal förvarar i skatteupplaget under ett år. Enligt 15 a § kan säkerhetsbeloppet jämkas med hänsyn till upp- lagshavarens ekonomiska förhållanden eller andra särskilda omständig- heter. I förarbetena anges att om t.ex. risken för stöld eller svinn be- döms som liten kan det utgöra skäl för att jämka säkerhetsbeloppet. Jämkning bör även kunna komma i fråga för upplagshavare som nästan enbart säljer varor som skall användas för skattefria ändamål. Upplags- havare med goda ekonomiska förhållanden bör också kunna få säker- hetsbeloppet jämkat (prop. 1996/97:116 s. 72).

SOU 2000:46

Författningskommentar 239

Det kan av olika orsaker finnas anledning att anse att en säkerhet för ett visst skatteupplag inte längre är tillräcklig, t.ex. att säkerhetsanord- ningarna kring upplaget försämrats. I vissa fall kan det vara väl drastiskt att återkalla godkännandet som upplagshavaren och det bör därför vara möjligt att inskränka åtgärden till att återkalla godkännandet för det spe- cifika skatteupplaget.

Vidare anges i första stycket att ett godkännande, som upplagshava- re eller av ett skatteupplag, skall återkallas om upplagshavaren begär det. Oavsett om återkallelse sker på beskattningsmyndighetens initiativ eller efter begäran av upplagshavaren, inträder skattskyldighet enligt den föreslagna 20 § 1 e.

I det nya andra stycket har förts in en bestämmelse om att ett åter- kallande av godkännande som upplagshavaren automatiskt skall leda till att godkännandet av hans skatteupplag återkallas. Detta för att det inte skall uppstå några tveksamheter om att skattskyldigheten inträder när upplagshavaren får sitt godkännande återkallat.

20 §

I första stycket, punkten a, ges vad som kan anses som en huvudre- gel, nämligen att skattskyldighet inträder när en vara lämnar skatteupp- laget. Från denna regel görs dock undantag i andra stycket. Alla händel- ser som innebär att varan förs ut från skatteupplaget skall tas upp till beskattning, om inte något av undantagen i andra stycket är tillämpligt.

De tidigare begreppen ”köpare” och ”levererats” har tagits bort för att markera att skattskyldighetens inträde har att göra med var varan fysiskt befinner sig. Skattskyldighet kan således inte inträda så länge som en vara finns kvar i skatteupplaget. Säljer en upplagshavare en va- ra skall skatten redovisas först när varan fysiskt lämnar skatteupplaget och då med den skattesats som gäller vid den tidpunkten. Det kan för övrigt tilläggas att även nuvarande lydelse av punkten a rimligen bör tolkas på detta sätt. I begreppet ”för ut från ett skatteupplag” ingår även att varorna exporteras. Liksom tidigare finns ett motsvarande av- drag i 32 §.

Punkten b avser det fall en upplagshavare tagit emot varor från en annan upplagshavare men inte därefter för det till ett skatteupplag. Skatteplikt skall inträda även i dessa fall. Som framhållits i avsnitt 4.7 bör någon definitiv tidsgräns inte ställas upp för när skattskyldigheten skall inträda utan bedömningen får ske utifrån vad som kan anses vara normal tidsåtgång. Endast i undantagsfall bör det dock vara acceptabelt att inte inom ett par dygn se till att varorna hamnar i ett skatteupplag.

Punkten c tar upp fallet med att varor importeras utan att föras till ett skatteupplag. När varor importeras av en upplagshavare inträder ingen skattskyldighet vid själva importen. Skatt skall således inte betalas

240 Författningskommentar

SOU 2000:46

till tullen. Om varorna efter förtullning inte förs till ett skatteupplag inträ- der skattskyldighet. Vad som i punkten b angetts om tidsgräns gäller även för importfallet.

Punkten d motsvarar nuvarande punkten c och har kommenterats i avsnitt 4.7.

Punkten e motsvarar nuvarande punkten d och har även den kom- menterats i avsnitt 4.7. Här bör tilläggas att enligt nuvarande punkten d inträder skattskyldighet för de varor som ingår i lagret och som inte redan har beskattats. Enligt vår uppfattning kan det, med tanke på hur reglerna om skattskyldighetens inträde och rätt till avdrag är utformade, aldrig bli aktuellt att i ett skatteupplag förvara beskattade varor. För det första medför en försäljning av varor, där varorna blir kvar i skatteupp- laget, inga skattekonsekvenser. För det andra gäller avdragsrätt enligt 32 § om en vara, som redan har beskattats, förs in till ett skatteupplag. När det i punkten talas om att skattskyldighet inträder om godkännandet av skatteupplaget återkallas, innebär det att om endast ett av upplagsha- varens skatteupplag omfattas av återkallelsen är det bara för varorna i det upplaget som skattskyldighet inträder.

I första stycket föreslås också en ny punkt, punkten 7, som innebär att den som är skattskyldig enligt den föreslagna 9 § första stycket 7, dvs. Vid yrkesmässig tillverkning utanför ett skatteupplag, blir skattskyl- dig när varorna tillverkas. Detta reglerades tidigare i nuvarande lydelse av andra stycket.

Andra stycket överensstämmer i stort med nuvarande lydelse av första stycket 1 a i de delar som handlar om att skattskyldighet inte in- träder vid transaktioner mellan upplagshavare inom EG eller mellan en svensk upplagshavare och en varumottagare i ett annat medlemsland. Enligt punkten 1 inträder inte skattskyldighet, trots att varan har förts ut från skatteupplaget i enlighet med första stycket 1 a, om varan trans- porteras till en upplagshavare eller en varumottagare i ett annat EG- land. Att skattskyldighet inte skall inträda i dessa fall kan upplagshava- ren visa genom ett påtecknat ledsagardokument.

Punkten 2 avser de fall då varorna tas emot av en annan svensk upplagshavare. Detta kan ske genom att varorna hämtas i upplaget eller att den andre upplagshavaren får varorna levererade till sig. Vi anser det inte nödvändigt att formalisera hur upplagshavaren i dessa fall skall styrka att skattskyldighet inte har inträtt, t.ex. genom att införa krav på ledsagardokument även vid transporter inom landet. Vi förutsätter i stället att upplagshavaren, med tanke på det ansvar för skatten han an- nars kan få, genom kvittenser på leveranssedlar eller liknande ser till att dokumentera vem som har tagit emot varan.

SOU 2000:46

Författningskommentar 241

21 §

Det fall där skattskyldigheten inte inträder enligt första stycket, punk - ten e, tas bort från stycket och i stället får avdrag göras enligt 32 § första stycket 7.

De fall där skattskyldighet inte inträder för varumottagare och skat- terepresenter enligt nuvarande lydelse av andra stycket återfinns i stället som ett avdrag i 33 §.

23 §

Genom ändringarna i första och tredje styckena tas kravet på ledsa- gardokument vid import bort, se avsnitt 7.1. I övrigt har hänvisningen till 21 § första stycket m ändrats till motsvarande bestämmelse i 32 § första stycket 7.

27 §

Lydelsen av paragrafen har ändrats för att bättre stämma överens med artikel 20 i cirkulationsdirektivet.

Nuvarande lydelse av första stycket behandlar två situationer, dels transport av varor som en upplagshavare i ett annat medlemsland är ansvarig för, dels varor som transporteras från en svensk upplagshava- re. I båda fallen gäller att skatt skall tas ut om varorna inte når den som angivits som mottagare i ledsagardokumentet. Enligt vår uppfattning är det bättre att ta bort de svenska upplagshavarna från paragrafen och låta skattskyldigheten för dessa regleras enligt de vanliga reglerna om skattskyldighetens inträde m.m. För en svensk upplagshavare skall skattskyldighet, enligt vårt förslag, inträda när varorna förs ut från upp- laget om inte varorna tas emot av en annan upplagshavare eller en va- rumottagare i ett annat EG-land. Om varorna inte kommer fram till upplagshavaren eller varumottagaren inträder således skattskyldighet. Skulle varorna i stället vara avsedda för export men det visar sig att de inte exporterats, har skattskyldighet inträtt och någon rätt till avdrag finns inte. Vad som regleras i nuvarande lydelse av första stycket punkten 2 finns därför redan genom andra bestämmelser. Dock måste en rätt till avdrag införas för det fall det visar sig varorna har beskattats i ett annat EG-land. Ett sådant avdrag föreslår vi i 32 §.

Den nya lydelsen av första stycket tar alltså bara sikte på varor som sänts i väg av en upplagshavare i ett annat EG-land. Beskattning skall då ske i Sverige om varorna finns här eller kan antas ha konsumerats här.

Av andra stycket framgår att skatten skall betalas av den eller de som enligt cirkulationsdirektivets artikel 15.3 har ställt säkerhet för transporten. För det fall flera skulle ha ställt säkerhet får de anses soli-

242 Författningskommentar

SOU 2000:46

dariskt ansvariga för betalning av skatten. I andra stycket anges också efter vilken skattesats som skatt skall tas ut enligt paragrafen.

Paragrafen har tidigare inte innehållit några regler om när skatt skall betalas. Detta anges nu i tredje stycket som också innehåller regler om dröjsmålsavgift vid för sen betalning. Beslut som fattas med stöd av paragrafen är inte att anse som beskattningsbeslut varför LPP:s regler inte är tillämpliga. Några regler om ränta, i de fall den som ålagts att betala skatt sedermera fritas från ansvaret behövs inte, eftersom en begäran om omprövning eller ett överklagande innebär att beslutet om skatt inte kan verkställas.

I samband med ändringarna i paragrafen införs en bestämmelse i förordningen om tobaksskatt som innebär att beskattningsmyndigheten skall underrätta behörig myndighet i annat medlemsland när skatt påförs enligt paragrafen. Motsvarande ändringar skall också göras i förord- ningarna om alkoholskatt och skatt på energi, se avsnitt 1.2, 1.4 och 1.6.

29 §

Att fjärde stycket upphävs är en följd av ändringen i 27 §.

31 a §

De tidigare reglerna om revision och tredjemansförelägganden i 31 a–31 c §§ har ersatts med en hänvisning till 3 kap. 3–16 §§ LPP. Härigenom finns samma kontrollmöjligheter för återbetalningsärenden som när det gäller vanliga skattskyldiga. Genom hänvisningen till 8 kap. 1 § andra stycket LPP framgår att beslut om föreläggande och revision i ett ären- de om återbetalning inte får överklagas.

Upphävande av 31 b och 31 c §§

Se kommentar till 31 a §.

32 §

Regeln om skattefria leveranser till bl.a. diplomater återfinns nu som ett avdrag i första stycket, punkten 7.

Bakgrunden till avdragsrätten i den nya punkten 8 har angivits i kommentaren till 27 §. Här kan tilläggas att rätt till avdrag självfallet endast föreligger om varan tagits upp till beskattning i Sverige.

33 §

Ändringen i första stycket är en följd av att de situationer där skattskyl- digheten inte skulle inträda enligt 21 § andra stycket nu skall regleras genom avdrag.

SOU 2000:46

Författningskommentar 243

35 §

Ändringen är föranledd av att det redan i 31 a § regleras att beslut om revision och föreläggande inte får överklagas.

39 §

I nuvarande lydelse av andra stycket finns endast angivet att registre- ring som skattskyldig får ske om verksamheten är av större omfattning eller det annars finns särskilda skäl. Eftersom den som registrerats som skattskyldig har möjlighet att hantera obeskattade varor finns det anle d- ning att närmare ange att han bör vara lämplig för att komma i fråga för en sådan åtgärd. I likhet med vad som gäller för upplagshavare skall beskattningsmyndigheten besluta om registrering om det med hänsyn till den sökandes ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämpligt att registrera honom.

Det nya tredje stycket kan i dag sägas ha sin motsvarighet i 5 § för- ordningen (1984:247) om punktskatter och prisregleringsavgifter. Ett beslut om avregistrering innebär att skattskyldighet inträder för allt som den som avregistreras har i lager. En sådan ingripande regel bör dock inte ges i förordning. I tredje stycket anges därför att avregistrering skall ske om den som registrerats inte längre uppfyller förutsättningarna för att bli registrerad. I likhet med vad som gäller vid återkallande av god- kännande som upplagshavare bör beslut om avregistrering gälla obero- ende av om beslutet överklagas, om inte annat anges i beslutet.

12.2Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt

7 §

I första stycket angavs tidigare att undantag gäller för varor som är fullständigt denaturerade i enlighet med de föreskrifter som regeringen meddelar. Enligt artikel 27 1 a i rådets direktiv EEG nr 92/83 av den 19 oktober 1992 om harmoniserad skattestruktur för alkohol och alko- holdrycker skall dock skattebefrielse gälla för varor som blivit fullstän- digt denaturerade i enlighet med någon medlemsstats krav, sedan dessa i föreskriven ordning blivit anmälda och godkända. För att få bättre överensstämmelse med gemenskapsrätten görs nu i punkten 1 hänvis- ningar till den förordning som kommissionen har beslutat om på områ- det.

Övriga ändringar i första stycket har kommenterats i avsnitt 9.2.

Det som tidigare angavs i sista meningen i först stycket om ledsa- gardokument vid transporter av fullständigt denaturerad alkohol har flyttats till andra stycket.

244 Författningskommentar

SOU 2000:46

8 §

Enligt rådets direktiv 92/83/EEG är all yrkesmässig tillverkning av alko- holvaror skattepliktig. Om tillverkningen inte är att anse som yrkesmäs- sig är den ändå skattepliktig om den avser etylalkohol eller mellanklass- produkter. Av nuvarande lagstiftning framgår inte att all tillverkning av mellanklassprodukter är skattepliktig. Detta föreslås nu åtgärdas i första stycket punkten 7.

För övriga ändringar i 8 § se kommentar till 9 § LTS.

9 §

Se kommentaren till 10 § LTS.

9 a §

Se kommentaren till 10 a § LTS.

10 §

Se kommentaren till 11 § LTS.

11 §

Se kommentaren till 12 § LTS.

19 §

Se kommentaren till 20 § LTS.

20 §

För de fall i första stycket där upplagshavaren tar varorna i anspråk i upplaget eller för dem ut från upplaget regleras skattefriheten numera inte genom att skattskyldighet inte inträder utan genom reglerna om av- drag 32 §.

Beträffande andra stycket se kommentar till 21 § LTS andra styck-

et.

22 §

Se kommentaren till 23 § LTS.

26 §

Se kommentaren till 27 § LTS.

28 §

Se kommentaren till 28 § LTS.

SOU 2000:46

Författningskommentar 245

30 §

Ändringarna i första stycket är av redaktionell natur. Den som inte är godkänd som upplagshavare eller skattebefriad förbrukare och som an- vänder alkohol för angivna ändamål kan få återbetalning av den skatt som betalats för varorna.

31 a § och upphävande av 31 b och c §§

Se kommentarerna till 31 a § och upphävande av 31 b och c §§ LTS.

31 e–31 g §§

Förutsättningarna för godkännande som skattebefriad förbrukare och återkallelse samt hur förbrukarens bokföring skall vara utformad har utförligt kommenterats i avsnitt 6.5.

32 §

I första stycket 7–9 återfinns, som avdragsposter, de situationer där skattskyldighet inte inträdde enligt 20 § första stycket e–m, dock att punkten 9 nu gäller försäljning till skattebefriade förbrukare i stället för försäljning mot försäkran enligt 20 § första stycket k. Förutom vad gäl- ler punkten 9 avses således ingen ändring av reglerna förutom att skat- tefriheten skall regleras genom avdrag. Att skattefriheten regleras ge- nom avdrag innebär följande. Den upplagshavare som t.ex. använder alkohol för att tillverka vinäger i sitt skatteupplag, skall ta upp använd- ningen till beskattning eftersom alkoholen tas i anspråk i upplaget. Skatt- skyldighet inträder då enligt 19 § första stycket 1 d. Eftersom tillverk- ning av vinäger omfattas av detta styckes punkt 7 a medges avdrag så att tillverkningen blir skattefri. På motsvarande sätt inträder skattskyl- dighet för leveranser enligt 7 c när varorna lämnar upplaget men av- dragsrätten gör leveranserna skattefria.

Enligt punkten 9 inträder rätten till avdrag när den skattebefriade förbrukaren har tagit emot varorna. Förhållandet mellan upplagshavaren och den skattebefriade förbrukaren har kommenterats i avsnitt 6.5.2. Här skall tilläggas att kraven på dokumentationen av att varorna tagits emot av en skattebefriad förbrukare bör vara de samma som gäller när en upplagshavare tar emot varor, se kommentar till 20 § LTS. Det bör också ställas krav på att det hos upplagshavaren enkelt går att se vilka skattebefriade förbrukare som köper varor hos upplagshavaren. En verkställighetsföreskrift som ger möjlighet för Riksskatteverket att före- skriva om upplagshavares leveranser till skattebefriade förbrukare före- slås därför i förordningarna om alkoholskatt och skatt på energi, se av- snitt 1.4 och 1.6. När det i punkten 9 talas om att varan tagits emot av en skattebefriad förbrukare ”i enlighet med vad som framgår av dennes godkännande” avses att upplagshavaren måste kontrollera att han inte

246 Författningskommentar

SOU 2000:46

levererar större kvantitet än vad som framgår av godkännandet eller att vissa restriktioner i form av varusort eller denatureringskrav är uppfyll- da. Däremot har upplagshavaren självfallet inget ansvar för vad den skattebefriade förbrukaren därefter gör med varorna.

Beträffande punkten 10 se kommentaren till 32 § första stycket 8 LTS.

33§

Se kommentaren till 33 § LTS.

35 §

Se kommentaren till 35 § LTS.

Övergångsregeln

Övergångsregeln för dem som vid lagens ikraftträdande har ett tillstånd från Läkemedelsverket har kommenterats i avsnitt 10.2.2.

12.3Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi

2 kap

1 §

Ändringarna i andra stycket är följer av ändringarna i 4 kap. 1 och 12 §§.

9 §

Bränsletank på båt får enligt huvudregeln i första stycket inte innehålla märkt olja. Om någon förbrukar olja i båt när den används för annat än privat ändamål medges återbetalning enligt reglerna i 9 kap. 3 §. Vid införandet av LSE konstaterades dock att dessa regler kunde medföra stora praktiska problem för marinens, Kustbevakningens och andra stat- liga myndigheters båtar, eftersom myndigheterna också disponerade över skepp som fick innehålla märkt olja. En möjlighet infördes därför i tredje stycket för beskattningsmyndigheten att medge dispens från för- budet att använda märkt olja i båtar. Även näringsidkare borde få sådan dispens om det fanns särskilda skäl. I förarbetena angavs att det rent allmänt borde krävas att stora praktiska hanteringsproblem skulle upp- komma eller att näringsidkaren till följd av den nya uppbördsordningen, dvs. att han fick söka återbetalning, skulle få betydande likviditets- problem (prop. 1994/95:54 s. 96). En dispens medför också rätt att göra avdrag eller att köpa oljan mot försäkran.

SOU 2000:46

Författningskommentar 247

Ändringen i tredje stycket är en följd av att skattefriheten för skepp nu anges i 6 a kap. 1 § 3 och att avdragsrätten regleras på annat ställe i 7 kap. samt att rätten till inköp mot försäkran byts mot systemet med skattebefriade förbrukare. Förutsättningarna för att få dispens, som de framgår av uttalandena i förarbetena, liknar mycket de som gäller för att få ett godkännande som skattebefriad förbrukare. Ett medgivande om dispens skall därför anses som ett godkännande som skattebefriad före- brukare för dem som inte kan reglera skattefriheten genom avdrag i deklarationen.

I det nya fjärde stycket införs en regel som innebär att dispenser som ges till andra än statliga myndigheter skall tidsbegränsas. Så lär redan ske i dag men det kan ändock finnas anledning att ange det ut- tryckligen. Vidare skall ett sådant medgivande återkallas om förutsätt- ningarna för medgivandet inte längre finns. Ett beslut om återkallelse gäller omedelbart om inte annat anges.

4 kap.

1 §

Beträffande ändringarna i första stycket 1 och nya 7, se kommentaren till 9 § LTS. Punkten 8 har utformats efter förebild i 9 § 8 LTS. Be- greppet ”säljer eller förbrukar” ersätts med det mer generella begreppet ”använder”, som självfallet även innefattar att bränslet säljs eller för- brukas.

Den bestämmelse om skattskyldighet som finns i nuvarande andra stycket tillför inget utöver vad som redan sägs i första stycket 8. Den skepps- eller båtägare som inte betalt någon skatt eller betalt skatt för lågbeskattad dieselolja och därefter använder skeppet eller båten på ett sådant sätt att ytterligare skatt skall utgå måste anses ha ”använt bränslet för ett annat ändamål som medför att skatt skall betalas med ett högre belopp”. Andra stycket kan således utgå.

2 §

Se kommentaren till 27 § LTS. Det tidigare begreppet ”bränsle för vil- ket skattskyldighet inte inträtt” har byts ut mot ”obeskattat bränsle ” för att skapa enhetlighet med 27 § LTS och 26 § LAS. Någon ändring i sak är således inte avsedd.

3 §

I första stycket har, i förtydligande syfte, uttryckligen angetts att en förutsättning för godkännande som upplagshavare är att upplagshavaren disponerar över ett utrymmer som kan godkännas som skatteupplag.

Nuvarande tredje stycket är av sådan karaktär att bestämmelsen bör ges i förordning i stället.

248 Författningskommentar

SOU 2000:46

3 a §

Se kommentaren till 10 a § LTS.

4 §

Beträffande ändringarna i första och andra styckena, se kommenta- ren till 11 § LTS.

Ändringen i sista stycket är en följd av att nuvarande andra stycket betecknas tredje stycket.

5 §

Se kommentaren till 12 § LTS.

12 §

Se kommentaren till 1 § andra stycket.

5 kap.

1 §

Utöver kommentarerna till 20 § LTS finns det här anledning att ge någ- ra ytterligare kommentarer till första stycket punkten 2. Bestämmelsen lär i huvudsak aktualiseras för bränslen med tanke på det samarbete som finns inom branschen, se avsnitt 4.5.2. För den upplagshavare som hämtar olja hos en annan upplagshavare innebär punkten 2 att skattskyl- dighet inträder för den del av oljan som inte därefter förs till ett skatte- upplag. Det rör sig då huvudsakligen om olja som levererats till t.ex. en villakund. Den hämtande upplagshavaren kan alltså som i dag använda sin normala affärsbokföring när han skall redovisa skatten i dessa fall. Enligt uppgifter från branschen är det ytterst sällan som den olja som avhämtats inte samma dag eller dagen därpå antingen har levererats till en kund eller har lagts in i ett skatteupplag. Som tidigare framhållits bör det endast i undantagsfall vara acceptabelt att inte inom ett par dygn se till att varorna hamnar i ett skatteupplag.

2 §

Lydelsen av punkten 2 har ändrats efter förebild i motsvarande regler i LTS och LAS, se t.ex. 20 § första stycket 4 LTS.

3 §

Punkten 1, som gäller skattskyldighetens inträde för distansförsäljaren, har utformats efter förebild i 20 § första stycket 5 LTS.

Ändringen i punkten 2 är en följd av ändringarna i 4 kap. 1 och

12§§.

I punkten 3 a har ordet ”köpare” bytts ut mot det mer generella

”någon”.

SOU 2000:46

Författningskommentar 249

6 kap.

2 §

Genom ändringarna tas kravet på ledsagardokument vid import bort, se avsnitt 7.1.

10 §

Ändringen i andra stycket är av redaktionell karaktär. Bestämmelsen har utformats efter förebild i 39 § LTS.

Beträffande det nya tredje stycket se kommentaren till 39 § LTS.

6 a kap.

Allmänt

De nuvarande reglerna om när bränslen kan användas utan skatt eller med reducerad skatt bygger i huvudsak på att det i 7 kap. anges vilka möjligheter som den skattskyldige har att genom avdrag reglera skatte- befrielsen i sin deklaration. I avdragsreglerna anges vilket ändamål som kan komma i fråga för skattebefrielse, hur stor skattebefrielsen är och vilka slag av bränslen som kan komma i fråga för skattebefrielse. Reg- lerna har med tiden blivit omfattande och svåra att få ett grepp om. Ge- nom att reglerna om inköp mot försäkran i 8 kap. hänvisar till 7 kap. har också de blivit komplicerade.

I det nya kapitlet har därför i stort sett alla de situationer som kan medföra skattebefrielse samlats. Undantag gäller för bränsle som för- värvats av diplomater och för vissa bränslen som används i skepp och båtar. För dessa situationer finns endast regler om återbetalning i 9 kap. 1 och 3 §§.

I kapitlet anges således, med hjälp av en tabell, vilka ändamål som medför skattebefrielse, vilket bränsle som kan komma i fråga för skat- tebefrielse och hur stor skattebefrielsen är. Kapitlet anger förutsättning- ar och begränsningar för skattebefrielsen men däremot inte hur skatte- befrielsen åstadkoms. Detta regleras i stället i de följande tre kapitlen. Den som är skattskyldig får del av sin skattebefrielse genom avdrag enligt bestämmelserna i 7 kap. och den skattebefriade förbrukaren ge- nom att han enligt 8 kap. kan köpa bränslet utan skatt eller med reduce- rad skatt. Den som inte är skattskyldig eller skattebefriad förbrukare får del av skattebefrielsen genom återbetalning. I de nu tre angivna kapitlen finns dock inte storleken och förutsättningarna för skattebefrielsen an- givna utan dessa får sökas i 6 a kap. De särskilda nedsättningsreglerna för energiintensiv verksamhet bygger på beslut av beskattningsmyndig- heten i varje enskilt fall och passar inte in i systematiken. Dessa regler finns därför kvar i 9 kap. 9–9 b §§.

250 Författningskommentar

SOU 2000:46

Införandet av 6 a kap. syftar endast till att förenkla tillämpningen av reglerna kring skattebefrielse. Några materiella ändringar är inte avsed- da. Detta innebär att kommentaren till kapitlet i huvudsak anger var motsvarande regel om skattebefrielse fanns tidigare. För att få klarhet i gränsdragningsfrågor och andra tillämpningsfrågor får svar sökas i för- arbetena till dessa regler.

1 § Allmänt

Paragrafens tabell är uppbyggd så att det i nummerföljd anges vilka än- damål som medför rätt till skattebefrielse. Termen skattebefrielse an- vänds såväl när ingen skatt skall betalas som vid delvis skattebefrielse. För varje ändamål anges om det finns några begränsningar till vissa slag av bränslen. Ofta förekommer att endast märkt olja kan komma i fråga. Därefter anges storleken av skattebefrielsen för energiskatten, koldiox- idskatten och svavelskatten.

Punkten 1 - Förbrukning för annat ändamål än motordrift eller uppvärmning eller i en process där bränslet i allt väsentligt an- vänds för annat ändamål än motordrift eller uppvärmning

Motsvarar nuvarande rätt till avdrag i 7 kap. 1 § första stycket 4. I and- ra stycket nämnda paragraf angavs tidigare att avdrag även fick göras för bränsle som förbrukats eller sålts för förbrukning för sådan gas- och värmeproduktion som sker vid användning av bränslet enligt punkten 4. Eftersom denna situation redan täcks in genom att skattebefrielsen gäl- ler om bränslet ”i allt väsentligt används för annat ändamål” har någon motsvarande regel inte införts i 6 a kap.

Punkten 2 - Förbrukning i tåg eller annat spårbundet färdmedel

Motsvarar nuvarande rätt till avdrag i 7 kap. 2 § första stycket 1 a.

Punkten 3 - Förbrukning i skepp, när skeppet inte används för privat ändamål

Motsvarar nuvarande rätt till avdrag i 7 kap. 2 § första stycket 1 b.

Punkten 4 - Förbrukning i båt för vilken fartygstillstånd meddelats enligt fiskelagen (1993:787), när båten inte används för privat ändamål

Motsvarar nuvarande rätt till avdrag i 7 kap. 2 § första stycket 1 c.

SOU 2000:46

Författningskommentar 251

Punkten 5 - Förbrukning i

a)luftfartyg, när luftfartyget inte används för privat ändamål

b)i luftfartyg, när luftfartyget används för privat ändamål eller i luftfartygsmotorer i provbädd eller i liknande anordning

Motsvarar nuvarande rätt till avdrag i 7 kap. 2 § första stycket 2 och 5 § andra stycket.

Punkten 6 - Förbrukning vid framställning av andra skattepliktiga produkter än elektrisk kraft

Motsvarar nuvarande rätt till avdrag i 7 kap. 2 § första stycket 3. I nämnda paragraf anges att avdrag får göras för bränsle som förbrukats för framställning av mineraloljeprodukter, kolbränslen och petroleum- koks samt för andra produkter för vilka skatteplikt har inträtt för tillver- karen. Detta ersätts nu med ”framställning av andra skattepliktiga pro- dukter än elektrisk kraft”. Andra produkter kan t.ex. vara alkoholer, som i sig inte är skattepliktig produkter, men som blir det när de säljs eller förbrukas som motorbränsle. Den som framställer etanol som skall användas för motordrift kan alltså gör avdrag för det bränsle som går åt vid framställningen.

Punkten 7 - Förbrukning vid framställning av skattepliktig elek - trisk kraft, med de begränsningar som följer av 3 §

Motsvarar nuvarande rätt till avdrag i 7 kap. 2 § första stycket 4.

Punkten 8 - Om skattebefrielse inte följer av tidigare punkter, för- brukning i metallurgiska processer

Motsvarar nuvarande rätt till avdrag i 7 kap. 3 §.

Punkten 9 - Om skattebefrielse inte följer av tidigare punkter, för- brukning för annat ändamål än drift av motordrivna fordon vid tillverkningsprocessen i industriell verksamhet

Motsvarar tillverkningsindustrins nuvarande rätt till avdrag i 7 kap. 4 §.

Punkten 10 - Om skattebefrielse inte följer av tidigare punkter, förbrukning för växthusuppvärmning vid yrkesmässig växthusod- ling

I prop. 1999/2000:105 föreslås ändringar i 7 kap. 4 § som innebär en utökad rätt till avdrag för jordbruket. Tidigare gällde att endast bränsle som användes för växthusuppvärmning vid yrkesmässig växthusodling kunde medföra skattebefrielse. I propositionen föreslås att rätten till avdrag skall gälla förbrukning i yrkesmässig jord-, skogs- eller vatten- bruksverksamhet. Vi utgår i våra förslag från vad som föreslås i propo- sitionen. Emellertid gäller fortfarande att endast växthusodlarna kan

252 Författningskommentar

SOU 2000:46

komma i fråga för inköp mot försäkran. För att kunna åstadkomma den- na distinktion i systemet med skattebefriade förbrukare anges växthu- sodlarna i en särskild punkt.

Punkten 11 - Om skattebefrielse inte följer av tidigare punkter, förbrukning i yrkesmässigt jord-, skogs,- eller vattenbruksverk - samhet

Se kommentaren till föregående punkt.

Punkten 12 - Om skattebefrielse inte följer av tidigare punkter, förbrukning i processer för framställning av andra mineraliska ämnen än metaller eller i sodapannor eller lutpannor

Motsvarar nuvarande rätt till avdrag i 7 kap. 5 § andra stycket. Liksom tidigare gällde för bränslen som i allt väsentligt används för annat ända- mål än motordrift eller uppvärmning anges i nuvarande 7 kap. 5 § andra stycket att i processer för framställning av andra mineraliska ämnen än metaller skall anses ingå även den gas- och värmeproduktion som sker till följd av sådana processer. Eftersom skattebefrielsen gäller för för- brukningen vid framställning av produkterna behöver inte särskilt anges att den gas- och värmeproduktionen som följer av den skattebefriade förbrukningen också omfattas. Någon motsvarande regel har således inte införts i 6 a kap.

Punkten 13 - Förbrukning vid tillverkningsprocessen i gruvindust- riell verksamhet för drift av andra motordrivna fordon än person- bilar, lastbilar och bussar

Motsvarar nuvarande rätt till avdrag i 7 kap. 4 § fjärde stycket.

2 §

Motsvarar nuvarande 7 kap. 4 § andra stycket.

3 §

Motsvarar begränsningen av avdragsrätten vid samtidig produktion av elektrisk kraft och värme i 7 kap. 2 § tredje och fjärde styckena.

4 §

Enligt huvudregeln skall märkt olja användas vid framställning av el. Vissa typer av anläggningar har dock av särskilda skäl fått möjlighet att även använda omärkt olja. Detta regleras i dag i 7 kap. 1 § första stycket 5. För att få systematiken med tabellen att fungera har denna situation fått brytas ut och läggas i en egen paragraf. Genom hänvis- ningen till 1 § 7 framgår att full skattebefrielse gäller beträffande ener-

SOU 2000:46

Författningskommentar 253

giskatt och koldioxidskatt. En förutsättning för att erhålla skattebefrie l- sen när omärkt olja används är liksom i dag att värme inte nyttiggörs.

5 §

Motsvarar 7 kap. 7 §.

7 kap.

Rubriken

Rubriken har ändrats från ”Avdrag i deklaration” till enbart ”Avdrag”. Genom våra förslag till ändringar i skattebetalningslagen skall alla punkt- skatter deklareras endast med angivande av skattens bruttobelopp, yr- kade avdrag och skattens nettobelopp. Vid övergången till skattekonto- systemet kan man således inte tala om avdrag i en deklaration som av- ser energiskatt osv. Genomgående används därför endast avdrag i våra förslag. Det finns inte heller anledning att i kapitlet särskilt ange om av- draget avser energiskatt, koldioxidskatt eller svavelskatt. I vilken om- fattning som rätt till avdrag föreligger framgår i stället av reglerna i 6 a kap.

1 §

Avdragsreglerna i 7 kap. har tidigare angett att rätt till avdrag gäller för bränsle som förbrukats eller ”sålts för förbrukning” för vissa ändamål. Begreppet ”sålts för förbrukning” har då motsvarats av en möjlighet för en icke skattskyldig att köpa bränsle mot försäkran. I första stycket har förbrukning och leveranser till skattebefriade förbrukare delats upp på olika punkter.

I punkten 1 finns avdragen för den skattskyldiges egen förbrukning. Hur stort avdrag som medges och vilka bränslen som kan komma i frå- ga anges i 6 a kap. 1–3 §§. Tillverkningsindustrins förbrukning kan tas som exempel. Av 6 a kap. 1 § 9 framgår att skattebefrielse gäller, om den inte följer av tidigare punkter, för förbrukning vid tillverkningspro- cessen i industriell verksamhet, undantaget drift av motordrivna fordon. ”Om skattebefrielse inte följer av tidigare punkter” vill endast markera att det kan finnas förbrukning i tillverkningsprocesser som ger rätt till skattebefrielse redan enligt en annan punkt. Exempelvis kan bränslet användas för sådant annat ändamål än motordrift eller uppvärmning, som ger hel skattebefrielse. Det är självklart så att samma förbrukning inte kan ge rätt till dubbla avdrag. Av 6 a kap. 1 § 9 framgår också att rätt till avdrag inte föreligger om det är bensin, omärkt olja eller råtallolja som har förbrukats. Av 6 a kap. 2 § framgår dock att rätt till avdrag även finns när råtallolja förbrukats. Råtallolja passar inte in i systemati- ken men vi har inte funnit någon bättre lösning än den som används i

254 Författningskommentar

SOU 2000:46

dag, vilket innebär att det först anges att råtallolja inte får användas men att det sedan ges särskilda regler för hur skatt tas ut när den används.

Beträffande rätten till avdrag i punkten 5 för varor som tas emot av skattebefriade förbrukare hänvisas till kommentaren till 32 § LAS. Här skall dock följande tilläggas. När det anges att förbrukaren skall ha tagit emot bränsle i enlighet med vad som framgår av godkännandet innebär det att rätten till avdrag förutsätter att bränslet som levereras omfattas av godkännandet. Om omärkt olja levereras måste godkännandet om- fatta sådan olja för att rätt till avdrag skall föreligga. Hur stort avdraget är bestäms utifrån vilken rätt till skattebefrielse som den skattebefriade förbrukaren har.

Rätten till avdrag i punkten 6 för bränsle till fartyg och luftfartyg har utförligt kommenterats i avsnitt 6.5.5.

I andra stycket ges regeringen rätt att föreskriva att skattefria leve- ranser av bränsle till luftfartyg endast kan ske på vissa flygplatser. För- slag på en sådan regel finns i förordningen om skatt på energi, se avsnitt 1.6.

Upphävande av 2–4 §§

Motsvarande regler om skattefrihet eller skattereduktion återfinns nu i 6 a kap. 1 §.

5 §

Reglerna om skattefrihet enligt nuvarande lydelse av första och andra styckena återfinns nu i 6 a kap. 1 §.

Upphävande av 5 a §

Motsvarande regler om skattefrihet återfinns nu i 6 a kap. 1 §.

5 b

Ändringen är redaktionell och föranleds av vad vi angett i kommentaren till rubriken.

6 §

Den inledande ändringen i första stycket är redaktionell och föranleds av vad vi angett i kommentaren till rubriken. Uttrycket ”tillfälliga om- ständigheter” har byts ut mot ”olyckshändelse” som används i LTS och LAS.

Beträffande det nya andra stycket se kommentaren till 32 § 8 LTS.

SOU 2000:46

Författningskommentar 255

8 kap.

1–3 §§

Förutsättningarna för godkännande som skattebefriad förbrukare och återkallelse samt hur förbrukarens bokföring skall vara utformad har utförligt kommenterats i avsnitt 6.5.

Upphävande av 4 och 4 a §§

Rätten till inköp mot försäkran i dessa situationer finns nu som en rätt för den skattebefriade förbrukaren att köpa varor skattefritt enligt 1 §.

Upphävande av 5 §

Paragrafen har sin motsvarighet i 6 a kap. 5 §.

9 kap.

2 §

I första stycket i dess nuvarande lydelse regleras återbetalning i vissa angivna fall för dem som inte är skattskyldiga. Däremot finns inte för- brukning för sådana ändamål där rätt till inköp mot försäkran föreligger med. Vårt system med skattebefriade förbrukare bygger på ett godkän- nande från beskattningsmyndigheten. Den som av någon anledning inte har ett sådant godkännande skall dock inte uteslutas från möjligheten till skattebefrielse utan får denna genom rätt till återbetalning. Första stycket har därför utformats som en generell rätt till återbetalning om förutsättningarna för skattebefrielse enligt 6 a kap. 1 och 2 §§ finns. Det kan nämnas att det i avsnitt 6.3 beskrivna problemet med import av produkter, där skatt måste betalas till tullen men där rätt till återbetalning enligt nuvarande regler saknas, nu får sin lösning. Om skatt har betalats i tullen kan återbetalning ske om produkten sedan används för något ändamål som anges i 6 a kap. 1 §. I likhet med vad som gäller för rätten till avdrag får man till gå 6 a kap. för att se vilka bränslen som kan an- vändas med rätt till återbetalning och med vilket belopp återbetalning sker.

Reglerna i nuvarande andra stycket om återbetalning när råtallolja förbrukats följer nu av 6 a kap. 2 §.

Ändringen i tredje stycket är en följdändring på grund av att andra stycket upphävs.

6 §

Ändringen är en följdändring eftersom första och andra styckena i 7 kap. 5 § upphävs.

256 Författningskommentar

SOU 2000:46

9 §

Ändringarna är en följdändring av att avdragsrätten regleras på annat ställe i 7 kap. och att inköp mot försäkran byts mot systemet med skat- tebefriade förbrukare.

Upphävande av 11 §

Upphävandet är en följd av ändringen i 4 kap. 2 §.

13 § och upphävande av 14 och 15 §§

Se kommentar till 31 a § och upphävande av 31 b och 31 c §§ LTS.

10kap.

11§

I samband med införandet av LSE fördes sanktionsavgiften vid otillåten användning av märkta oljeprodukter över från lagen om dieseloljeskatt och användning av vissa oljeprodukter. I den sistnämnda lagen gjordes beträffande betalning av avgiften hänvisningar till fordonsskattelagen som innebar att ett beslut om avgift gällde oavsett om det överklagades. I LSE hänvisas i stället till LPP. I förarbetena till LSE angavs att de nya hänvisningarna inte innebar några materiella ändringar (prop. 1994/95:54 s. 135). Emellertid saknas för närvarande en hänvisning till LPP som gör att besluten gäller omedelbart. Detta åtgärdas nu.

11 kap.

Rubriken

Se kommentaren till rubriken till 7 kap.

9 §

Beträffande den inledande ändringen i paragrafen, se kommentaren till rubriken till 7 kap. Övriga ändringar är följdändringar och beror på att de skattefria användningsområdena och rätten till avdrag anges i andra paragrafer än tidigare.

10 §

Ändringen i femte stycket följer av ändringen i 7 kap. 1 § och av att 7 kap. 2 § upphävs. Det är således ingen ändring i sak.

13 §

Ändringen följer av att reglerna om kontroll av återbetalningar i tidigare 9 kap. 13–15 §§ nu ersätts med nya 9 kap. 13 §.

SOU 2000:46

Författningskommentar 257

12 kap. 1 §

Se kommentaren till 35 § LTS.

12.4Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:409) om skatt på gödselmedel

6 §

Ändringen i andra stycket är av redaktionell karaktär. Bestämmelsen har utformats efter förebild i 39 § LTS.

Beträffande det nya tredje stycket se kommentaren till 39 § LTS.

8 b § och upphävande av 8 c och 8 d §§

Se kommentaren till 31 a § och upphävande av 31 b och 31 c §§ LTS.

9 §

Se kommentaren till 35 § LTS.

12.5Förslaget till lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483)

1 kap.

1 §

Nuvarande bestämmelser i första stycket 8 och 9 har av lagtekniska skäl flyttats till en ny paragraf, 1 a §, i kapitlet. Bestämmelserna i den paragrafen skall gälla även i fråga om de punktskatter som föreslås bli förtecknade i den nu aktuella paragrafens andra stycke.

Nuvarande bestämmelser i andra stycket har, också av lagtekniska skäl, flyttats till en ny paragraf, 2 a §, i kapitlet. I den paragrafen har dessutom tagits in en bestämmelse som rör punktskatter.

I andra stycket, som är nytt, anges de skatter och den avgift – av- gift enligt bilskrotningslagen (1975:343) – som också skall uppbäras en- ligt bestämmelserna i skattebetalningslagen. Sådan skatt och avgift kal- las i fortsättningen punktskatt. Detta framgår också av andra stycket. Att dessa skatter och denna avgift förtecknats i ett särskilt stycke beror på att en sådan ordning underlättar senare hänvisningar i lagen till just sådan skatt eller avgift. Hänvisningen kan då helt enkelt avse punkt- skatt.

Bestämmelserna i andra stycket ersätter 1 kap. 1 och 2 §§ LPP.

258 Författningskommentar

SOU 2000:46

1 a §

I paragrafen, som är ny, återfinns de bestämmelser om skattetillägg och förseningsavgift samt ränta som nu finns i 1 § 8 och 9. Bestämmelser- nas tillämpningsområde har utvidgats till att avse även punktskatter.

2 a §

I första stycket av paragrafen, som är ny, återfinns den bestämmelse om mervärdesskatt som skall tas ut enligt tullagens bestämmelser och som har flyttats hit från 1 § andra stycket.

I andra stycket anges att skattebetalningslagen inte heller gäller när punktskatt skall betalas till Tullverket.

Andra stycket ersätter 1 kap. 3 § LPP.

2 b §

Paragrafen, som är ny, motsvarar 1 kap. 3 a § LPP.

4 a §

I paragrafen sägs, av lagtekniska skäl, att med vara avses även annan nyttighet eller tjänst när det är fråga om uttag av punktskatt. Bestäm- melsen motsvarar 1 kap. 4 § första stycket andra meningen LPP.

Bestämmelsen i den sist nämnda paragrafens andra stycke har redan sin motsvarighet i 1 kap. 4 § första stycket 3 skattebetalningslagen. Nå- gon bestämmelse om dröjsmålsavgift föreslås inte bli intagen i skatte- betalningslagen eftersom denna avgift avses bli ersatt med ränta enligt skattebetalningslagen.

6 §

I andra stycket har tagits in en bestämmelse som motsvarar 1 kap. 9 § tredje meningen LPP. Bestämmelser motsvarande första och andra meningarna nämnda paragraf finns i första stycket.

2 kap.

4 a §

I paragrafens första stycke, som motsvarar 1 kap. 5 § 1 LPP, anges vilken myndighet det är som skall fatta beslut i fråga om punktskatter. Paragrafen har utformats med utgångspunkt från att riksdagen i vår beslutar att Riksskatteverket skall vara beslutande myndighet i fråga om punktskatter. Vidare framgår att vad som i lagen sägs om skattemyn- dighet skall gälla Riksskatteverket i fråga om punktskatt. Det är således Riksskatteverket som fattar beslut om t.ex. revision.

Av andra stycket framgår att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får besluta att uppgifter som enligt första stycket skall fullgöras av Riksskatteverket i stället skall fullgöras av en skatte-

SOU 2000:46

Författningskommentar 259

myndighet. I skattekontosystemet hanteras inte de olika skatterna och avgifterna för sig. Det är därför inte lämpligt att för t.ex. beslut om ränta eller indrivning bryta ut punktskatterna. Den föreslagna bestäm- melsen innebär att Riksskatteverket, efter delegation från regeringen, genom föreskrifter kan fördela dessa uppgifter på lämpliga skattemyn- digheter. I regel torde detta bli den myndighet som enligt bestämmelser- na i 2 kap. 1 eller 2 § har att fatta beslut enligt lagen. Verket kan också ge vissa skattemyndigheter i uppdrag att utföra revision och annan kon- troll enligt vad som i dag följer av 3 kap. 16 § LPP.

3 kap.

1 §

I första stycket i en ny punkt, punkt 3, har tagits in en bestämmelse om registrering av den som enligt författning som avses i 1 kap. 1 § andra stycket skall vara registrerad, men även av den som efter beslut får vara registrerad. Punkten omfattar således inte bara t.ex. en upplagsha- vare för tobak, som enligt 18 § LTS skall vara registrerad, utan också den importör av snus och tuggtobak, som enligt 39 § andra stycket LTS efter ansökan kan bli registrerad.

10 kap.

9 §

I paragrafen har endast punktskatterna förts in.

13 §

Av första stycket framgår att en skattedeklaration skall lämnas för varje redovisningsperiod. Redovisningsperioden omfattar enligt 10 kap. 14 § en kalendermånad. Som framgår av avsnitt 8.4.3 skall även de som i dag redovisar punktskatt för skattepliktiga händelser gå över till ett sys- tem med månadsredovisning. Dessa skall dock endast lämna deklaration för sådana månader då något skett som innebär att skattskyldighet för punktskatt har inträtt.

För den som är registrerad enligt 3 kap. 1 § första stycket 3 gäller dock att han alltid skall lämna deklaration oavsett om någon skatt skall redovisas eller inte. Av tillägget i tredje stycket framgår således att undantagsregeln i andra stycket inte heller gäller för den som är regist- rerad enligt 3 kap. 1 § första stycket 3. Bestämmelsen motsvarar 2 kap. 6 § första stycket andra meningen LPP.

Det bör tilläggas att i skattekontosystemet kan inte en skattskyldig, som lär förekomma i dag, dela upp redovisningen av punktskatter på olika verksamheter.

260 Författningskommentar

SOU 2000:46

14 §

I första stycket har tagits in en reservation för det fall det i lag eller förordning föreskrivits någon annan redovisningsperiod än en månad. Föreskrifter om en annan redovisningsperiod än en månad finns i fråga om skatt enligt lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam, lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel och lagen (1999:673) om skatt på avfall.

16 a §

I första stycket av paragrafen, som är ny, har tagits in en bestämmelse som ger Riksskatteverket möjlighet att i vissa fall besluta om en förlängd redovisningsperiod. Bestämmelsen ersätter den delegationsbestämmelse som nu finns i 2 kap. 3 § tredje stycket första meningen LPP. Som riktmärke kan tjäna vad som i dag sägs i 12 § förordningen (1984:247) om punktskatter och prisregleringsavgifter, nämligen att kalenderår kan gälla för den som kan antas regelmässigt redovisa ett nettobelopp om högst 10 000 kr per år och för den som ligger mellan 10 000 kr och 20 000 kr kan redovisning ske halvårsvis.

I andra stycket har tagits in en delegationsbestämmelse motsvaran- de den som nu finns i 2 kap. 3 § tredje stycket andra meningen LPP.

17 §

I en ny punkt i första stycket, punkt 6, har tagits in en bestämmelse om de uppgifter om punktskatt som skall tas med i en skattedeklaration, nämligen skattens bruttobelopp, yrkade avdrag och skattens nettobelopp. Punkten avser de väsentligaste uppgifterna som i dag skall anges i en deklaration enligt 2 kap. 7 § LPP. Som framgår av tredje stycket får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela närmare föreskrifter om vad en skattedeklaration skall ta upp.

I första stycket punkten 7, har gjorts tillägg för punktskatter.

I andra stycket, har endast gjorts en följdändring till ändringen i första stycket.

18, 19 och 22 §§

Som framgår av avsnitt 8.4.2 skall samma redovisningsperioder gälla för punktskatt som för andra skatter och avgifter enligt skattebetalningsla- gen. I nu nämnda paragrafer har därför punktskatterna förts in.

30 a §

I paragrafen, som är ny, har tagits in bestämmelser om när redovis- ningsskyldigheten för punktskatter inträder. Bestämmelserna motsvarar 2 kap. 5 § LPP.

SOU 2000:46

Författningskommentar 261

30 b §

I paragrafen, som är ny, finns en särskild redovisningsregel för dem som inte är registrerade enligt 3 kap. 1 § första stycket 3. För dessa skall någon koppling till bokföringen inte gälla. I stället skall de redovisa den skatt för vilken skattskyldighet har inträtt under perioden.

13kap.

1§

Genom ändringen i första stycket utvidgas regeringens befrielsemöjlig- het till att gälla även i fråga om punktskatt. Motsvarande befrielsemöj- lighet finns nu i 9 kap. 4 § LPP.

14kap.

3 §

I ett nytt tredje stycke har tagits in en bestämmelse om en skyldighet att lämna prov och beskrivning på varor som används, säljs eller tillhan- dahålls på annat sätt i verksamheten efter föreläggande av Riksskatte- verket. En motsvarande bestämmelse finns nu i 3 kap. 3 § första styck- et LPP.

6 §

I andra stycket har i förtydligande syfte ordet ”tillverkningsprocesser” lagts till. Paragrafen kommer därmed att motsvara 3 kap. 4 § LPP.

7 §

I första stycket har ett nytt syfte med skatterevision införts, nämligen för kontroll av skatteupplag enligt LTS, LAS eller LSE. Revisionen be- höver således inte ha ett direkt samband med redovisningen av skatt utan ändringen avser att göra det möjligt att företa revision för att kon- trollera att skatteupplagen uppfyller de krav som bör ställas på sådana lokaler och utrymmen. Regeln skall inte bara kunna användas för redan godkända skatteupplag utan även för lokaler och utrymmen som anges som tänkta skatteupplag i samband med ansökan om godkännande.

I tredje stycket har två ny punkter förts in, punkterna 6 och 7, som gör det möjligt att revidera sådana representanter som en distansförsäl- jare skall utse enligt LTS, LAS eller LSE samt den som ansöker om att bli godkänd som upplagshavare eller registrerad varumottagare enligt nämnda lagar.

I fjärde stycket, som är nytt, har en bestämmelse tagits in som ger revisorn möjlighet att besiktiga även tillverkningsprocesser i verksam- heten. En motsvarande bestämmelse finns i dag i 3 kap. 11 § andra stycket LPP.

Till femte stycket har tidigare fjärde stycket flyttats.

262 Författningskommentar

SOU 2000:46

15kap.

6§

Paragrafen har ändrats på det sättet att förseningsavgiften, utom när det gäller periodiska sammanställningar, har differentierats. Förseningsav- giften är antingen 500 eller 1 000 kronor. Motsvarande bestämmelser finns nu i 7 kap. 5 § LPP. De där reglerade förseningsavgifterna är dock 300 eller 600 kronor.

16kap.

1 §

Ändringen i första stycket är endast föranledd av att 2 kap. 3 § numera är upphävd, se SFS 1999:1300.

Den som är skattskyldig för punktskatt omfattas också regelmässigt av andra delar av skattebetalningslagen. Betalning av punktskatt och andra skatter och avgifter skall ske samtidigt. Av andra stycket fram- går att betalning av punktskatt skall ske till den myndighet som annars har att fatta beslut om den skattskyldige.

4 §

I första stycket har endast punktskatter förts in.

17kap.

4a §

I paragrafen, som är ny, har tagits in en bestämmelse om anstånd med betalning av punktskatt i de fall då den skattskyldige upphört att vara registrerad som skattskyldig eller upphört att vara godkänd upplagshava- re. Bestämmelsen motsvarar 5 kap. 4 § LPP. Någon särskild bestäm- melse om att anståndet får avse hela skatten eller en del av den behövs dock inte här. Det framgår av 17 kap. 9 § skattebetalningslagen.

18kap.

2 §

I första stycket har tagits in en bestämmelse om att en automatisk åter- betalning skall ske även i de fall det överskjutande beloppet grundas på ett beslut om punktskatt.

20 kap.

3 a §

Av paragrafen, som är ny, framgår att det i LTS, LAS och LSE finns regler om att säkerhet skall ställas i vissa fall samt att den som har ställt säkerheten skall uppmanas att betala skatten innan indrivning begärs. Detta bör ske i samband med den månatliga avstämningen. När en sä- kerhet skall tas i anspråk gäller den generella regeln i 16 kap. 11 § om

SOU 2000:46

Författningskommentar 263

fördelning av skatteskuld. Av den framgår att om den skattskyldige har en skatteskuld och det behöver anges vilken skatt som är obetald, skall skulden fördelas proportionellt mellan de skatter som påförts under den aktuella perioden. Om den som har ställt säkerhet fullgör sin betalnings- skyldighet skall givetvis det inbetalda beloppet avräknas mot den aktu- ella skatten och inte fördelas mellan samtliga obetalda skatter och av- gifter.

21kap.

11§

I paragrafen har i en ny punkt, punkt 4, angetts ytterligare ett fall då efterbeskattning får ske. Det gäller när en punktskatteskyldig underlåtit att tillhandahålla begärt varuprov. En motsvarande bestämmelse finns nu i 4 kap. 7 § första stycket 4.

22kap.

10 §

I paragrafen har tagits in en bestämmelse om att länsrättens beslut i en fråga om förlängning av redovisningsperiod inte heller får överklagas.

23 kap.

9 §

I stället för en hänvisning till bestämmelserna om förvaring och gallring i lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter där tidsfristen knyts an till taxeringsår har den aktuella regleringen tagits in här. Tidsfristen knyts an till beskattningsåret för att kunna tillämpas även i fråga om handlingar som rör punktskatt. Bestämmelserna motsvarar 3 kap. 6§ andra stycket LPP.

Övergångsregeln

Genom lagen upphör LPP att gälla. Övergångsregeln innebär dock att LPP skall fortsätta att tillämpas på förhållanden före den 1 januari 2003. Skatte- eller avgiftspliktiga händelser som inträffar före detta datum skall alltså redovisas enligt LPP:s regler och LPP:s regler om räntor, återbetalning osv. tillämpas på dessa händelser.

264 Författningskommentar

SOU 2000:46

12.6Förslaget till lag om ändring i lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter

4 §

Ändringen i första stycket har närmare kommenterats i avsnitt 8.4.3. För fordringar som avser punktskatt och där gäldenären inte är registre- rad enligt 3 kap. 1 § första stycket 3 skattebetalningslagen skall betal- ningssäkring kunna beslutas när skattskyldigheten har inträtt. De skatt- skyldiga som inte är registrerade enligt 3 kap. 1 § första stycket 3 är främst skattskyldiga som i dag har särskilda redovisningsregler enligt 22 § LTS, 21 § LAS eller 6 kap. 2 § LSE.

12.7Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion

Allmänt

Ändringarna i lagen är föranledda av att vi föreslår att LPP skall upp- hävas. De förfaranderegler som behövs, och som i dag finns i LPP, har lyfts in i förevarande lag. I så hög utsträckning som möjligt har därvid hänvisningar gjorts till bestämmelser i skattebetalningslagen.

1 §

Ändring är föranledd av att nuvarande 8 § byter beteckning till 15 §.

6 §

Nuvarande hänvisning till LPP går inte att ha kvar med vårt förslag att LPP skall upphävas. I paragrafen har därför endast angetts att Natur- vårdsverket, liksom i dag, skall vara den myndighet som fattar beslut enligt lagen.

Den bestämmelse om registrering som finns i dagens lydelse har flyttats till 8 §. I sin nuvarande lydelse anger också paragrafen att Na- turvårdsverket skall meddela förhandsbesked. Detta bygger på att det tidigare fanns regler om förhandsbesked i 6 kap. LPP. Efter en lagänd- ring den 1 juli 1998 (SFS 1998:190) har emellertid 6 kap. LPP upphävts.

SOU 2000:46

Författningskommentar 265

Det ligger utanför vårt uppdrag att ta ställning till om, och i så fall hur, förhandsbesked skall kunna meddelas.

7 §

Paragrafen motsvaras av 1 kap. 7 § LPP. Av nuvarande lydelse av 6 § följer att det är Naturvårdsverket som förordnar det allmänna ombudet.

8 §

Paragrafen betecknades tidigare 7 §. Till andra stycket har från nuva- rande 6 § flyttats regeln om att avgiftsskyldiga skall vara registrerade hos Naturvårdsverket. Nuvarande regler i paragrafen om deklarationens utformning, deklarationstid och betalningstid har flyttats till 9–11 §§.

9 §

I första stycket finns kravet på att den avgiftsskyldige skall lämna en deklaration. Motsvarande bestämmelse fanns tidigare i 7 §. Vid kon- takter med Naturvårdsverket har framkommit att de avgiftsskyldiga uppmanas att avrunda den utsläppta mängden kväveoxider till närmaste kilogram. Det slås nu fast i andra meningen att mängden utsläppta kvä- veoxider skall avrundas till närmast lägre kilogram.

Andra stycket motsvarar 2 kap. 7 § femte stycket LPP.

10 §

När deklaration skall lämnas reglerades tidigare i 7 §. Detta regleras nu i stället här. Hur deklarationsformuläret skall vara utformat fastställs av Naturvårdsverket.

11 §

Första stycket motsvarar nuvarande 7 § andra stycket. Regeringen har, i 5 § förordningen (1991:339) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion, gett Naturvårdsverket rätt att föreskriva när av- giften skall betalas in. För närvarande gäller enligt Naturvårdsverkets föreskrifter att betalning skall ske senast den 1 oktober året efter redo- visningsperiodens utgång.

Andra stycket motsvarar i 5 kap. 1 § tredje stycket LPP förutom andra meningen. Den regel som för närvarande finns i nämnda be- stämmelse om att betalning kan delas upp på flera betalningstillfällen om synnerliga skäl föreligger tas dock inte med här. Den ersätts i stället med 17 kap. 7 § skattebetalningslagen.

Tredje stycket motsvarar 5 kap. 2 § första stycket LPP.

12 och 13 §§

Paragraferna motsvarar 5 kap. 6 och 7 §§ LPP.

266 Författningskommentar

SOU 2000:46

14 §

Enligt 2 kap. 20 § lagen om handelsbolag och enkla bolag svarar bo- lagsmännen solidariskt för bolagets förpliktelser. Vanligen fastställs del- ägarnas ansvar genom beslut av allmän domstol. När det gäller skatter har det dock ansetts lämpligt att skattemyndigheten beslutar om ansva- ret. Beträffande miljöavgiften följer av 5 kap. 17 § andra stycket LPP att Naturvårdsverket har denna befogenhet i dag. Genom första stycket behåller Naturvårdsverket denna befogenhet.

När ett beslut har fattats om ansvarig delägare och det belopp som han är betalningsskyldig för likställs delägaren med en avgiftsskyldig och beloppet med avgift. Detta framgår av andra stycket.

16 §

Ändringen i paragrafen, som tidigare betecknades 9 §, är föranledd av att nuvarande 8 § bytt beteckning till 15 §.

17 §

Paragrafen motsvarar i princip 9 kap. 4 § LPP. Till skillnad från t.ex. punktskatter har regeringen inte delegerat möjligheten att medge dispens från miljöavgiften.

18 §

Paragrafen motsvarar 9 kap. 1 § LPP.

19 §

Som tidigare framhållits har i så hög utsträckning som möjligt regler som i dag finns i LPP ersatts genom hänvisningar till motsvarande regler i skattebetalningslagen. Detta sker i förevarande paragraf. Förutom när det gäller beräkning av ränta innebär detta i princip inga ändringar i sak. Som anges i slutet av paragrafen skall, när det gäller miljöavgiften, vad som sägs om skatt och skattskyldig samt skattemyndighet i stället gälla avgift, avgiftsskyldig respektive Naturvårdsverket. De olika strecksat- serna i paragrafen kommenteras var för sig huvudsakligen genom att det anges vilken motsvarighet som i dag finns i LPP.

Översändande av uppgift i 2 kap. 6 § skattebetalningslagen.

Motsvarar i huvudsak 8 kap. 3 § tredje stycket LPP.

Anstånd med att lämna deklaration i 10 kap. 24 § skattebetal- ningslagen. Motsvarar 2 kap. 9 § LPP.

Föreläggande att lämna eller komplettera en deklaration i 10 kap. 10 och 27 §§ skattebetalningslagen. Motsvarar i huvudsak 3 kap. 2 § LPP. I nämnda paragraf i LPP sägs att om den som skäligen kan antas vara deklarationsskyldig underlåter att lämna sin deklaration i rätt tid eller den avlämnade deklarationen är ofullständig, kan beskatt-

SOU 2000:46

Författningskommentar 267

nings-myndigheten förelägga honom att lämna deklarationen eller göra erforderliga kompletteringar. I 10 kap. 10 § skattebetalningslagen anges i stället att efter föreläggande från skattemyndigheten skall också den som inte annars är skattskyldig lämna en deklaration. Om således Na- turvårdsverket förelägger någon att lämna en deklaration avseende mil- jöavgiften är han tvungen att göra det.

Beskattningsbeslut i 11 kap. 2 § första stycket skattebetalning- slagen. Hänvisningen innebär att Naturvårdsverket skall fatta beslut om avgiften för varje redovisningsperiod för sig. Detta framgick tidigare av 4 kap. 1 § LPP. I övrigt innebär hänvisningen att beslutet skall fattas med ledning av de uppgifter som lämnats i en deklaration eller andra tillgängliga uppgifter.

Skönsbeskattning i 11 kap. 19 § andra stycket andra meningen skattebetalningslagen. Motsvarar 4 kap. 13 § LPP.

Beslut om viss debiteringsåtgärd i 11 kap. 20 § skattebetalning- slagen. Motsvarar 4 kap. 15 § LPP.

Ansvar för företrädare för juridisk person i 12 kap. 6 § första, andra och fjärde styckena, 7 §, 12 § första stycket och 13 § skat- tebetalningslagen. Motsvarar 5 kap. 17 § första stycket LPP. Den regel som i dag finns i 5 kap. 17 § andra stycket LPP återfinns nu i denna lags 14 §.

Utredning i skatteärende i 14 kap skattebetalningslagen. Mot- svarar i allt väsentligt 3 kap. 2–15 d §§ LPP.

Anstånd i 17 kap. 1–3, 7, 9–11 §§ skattebetalningslagen. Avser anstånd med inbetalning av avgift. Motsvarar den bestämmelse om an- stånd som finns i 5 kap. 1 § första stycket och 5 § LPP. Den tidigare regeln om anstånd vid bl.a. nedsatt betalningsförmåga ersätts med den regel i 17 kap. 7 § skattebetalningslagen som säger att anstånd kan medges om synnerliga skäl föreligger.

Ränta i 19 kap. 1, 3, 6–9, 11, 12, 14 och 15 § skattebetalning- slagen. De regler om dröjsmålsavgift och ränta som i dag återfinns i 5 kap. 8–15 §§ LPP ersätts med skattebetalningslagens mer enhetliga regler för ränteberäkning.

Indrivning i 20 kap skattebetalningslagen. Nuvarande regel om indrivning i 5 kap. 16 § LPP ersätts med skattebetalningslagens regler om indrivning. Enligt 20 kap. 1 § första stycket 1 skattebetalningslagen får en fordran lämnas till kronofogdemyndigheten för indrivning om det obetalda beloppet uppgår till minst 10 000 kr i fråga om skattskyldig som skall lämna skattedeklaration. Detta medför att för den som är skyldig att lämna deklaration för miljöavgift skall enligt huvudregeln indrivning ske om skulden uppgår till minst 10 000 kr. Av andra stycket i nämnda paragraf framgår dock att indrivning också skall ske om ett belopp av minst 500 kr varit obetalt under en längre tid. I förarbetena till skatte-

268 Författningskommentar

SOU 2000:46

betalningslagen angavs att en utgångspunkt borde vara att tiden i vart fall inte borde vara längre än sex månader (prop. 1996/97:100 s. 628), Riksskatteverket har bemyndigats att meddela föreskrifter om när en sådan fordran skall lämnas till indrivning. När Riksskatteverket meddelat sådana föreskrifter kan dessa även tjäna till ledning för indrivning av miljöavgiften.

Omprövning i 21 kap. 1, 3, 4, 6 och 8–20 §§ skattebetalning- slagen. Motsvarar 4 kap. 3–12 §§ LPP. Se också kommentar till 20 §.

Överklagande i 22 kap. 1–3 §§, 6 § första stycket, 7 och 11 §§ skattebetalningslagen. Motsvarar 8 kap. LPP förutom 8 kap. 9 § som återfinns i förevarande lags 21 §. Se också kommentar till 20 §.

Avrundning i 23 kap. 1 § skattebetalningslagen. Även beträffan- de avrundning finns ett antal bestämmelser i LPP. Dessa ersätts nu med den generella regeln i skattebetalningslagen som innebär att avrundning skall ske så att belopp anges i hela krontal så att öretalen bortfaller. Be- stämmelsen skall även tillämpas på ränta.

Vite i 23 kap. 2 § skattebetalningslagen. De bestämmelser på oli- ka platser i LPP om att föreläggande kan förenas med vite ersätts med 23 kap. 2 § skattebetalningslagen.

Behörighet att lämna uppgift i 23 kap. 5 och 6 §§ skattebetal- nings-lagen. Motsvarar 2 kap. 10 § LPP.

Verkställighet i 23 kap. 7 och 8 §§ skattebetalningslagen. Mot- svarar 5 kap. 18 § LPP.

20 §

För att hänvisningarna till skattebetalningslagen skall fungera behöver vissa uttryck i den lagen ersättas eller jämställas med uttryck i denna lag. Detta sker i förevarande paragraf.

Beträffande intäktsränta har skattebetalningslagen sin utgångspunkt i när en betalning bokförts på skattemyndighetens särskilda konto för skatteinbetalningar. ”Skattemyndighetens särskilda konto” skall därför när det gäller miljöavgiften ersättas med ”Naturvårdsverket särskilda konto”, dvs. konto enligt 11 § tredje stycket.

I skattebetalningslagen finns tider angivna inom vilka omprövning och överklagande får ske. Exempelvis skall vissa beslut till den skattskyldi- ges nackdel meddelas senast sjätte året efter utgången av det kalender- år under vilket beskattningsåret har gått ut. För miljöavgiften gäller inget beskattningsår utan redovisningsperioden sammanfaller alltid med ka- lenderåret. För omprövning och överklagande skall därför vad som sägs om beskattningsåret ersättas med redovisningsperioden. Beslut till den avgiftsskyldiges nackdel som avser redovisningsperioden 2000 skall så- ledes fattas senast vid utgången av kalenderåret 2006.

SOU 2000:46

Författningskommentar 269

Slutligen skall reglerna för Riksskatteverkets överklagande gälla för det allmänna ombudet.

21§

Paragrafen motsvarar 8 kap. 9 § LPP. I förhållande till den nuva-

rande lydelsen av 8 kap. 9 § LPP har i förevarande paragraf vissa hän- visningar till taxeringslagen tagits bort. De hänvisningar som nu inte återfinns gäller uteslutande särskilda avgifter, dvs. skattetillägg och för- seningsavgift.

12.8Förslaget till lag om ändring i lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam

26 §

Hänvisningen till LPP som avser befrielse från skatt ersätts i första stycket med en hänvisning till motsvarande paragraf i skattebetalnings- lagen.

33 §

Ändringen i första stycket är en följd av att LPP upphävs och att förfa- randereglerna i stället skall finnas i skattebetalningslagen.

Nuvarande andra stycket föreslås upphävd eftersom vad som där sägs om kontroll av tredje man följer av skattebetalningslagens regler.

12.9Förslaget till lag om ändring i lagen (1972:435) om överlastavgift

Upphävande av 10 §

I paragrafen finns hänvisningar till LPP:s regler om revision. Vid kon- takter med Riksskatteverket har framkommit att reglerna aldrig har till- lämpats och att något behov av dem inte heller finns. Därför föreslås att paragrafen skall upphävas.

11 §

Den hänvisning som finns i första stycket till LPP avser överklagande av beslut i samband med revision. Med anledning av att 10 § föreslås upphävas bör hänvisningen tas bort.

270 Författningskommentar

SOU 2000:46

12.10Förslaget till lag om ändring i lagen (1972:820) om skatt på spel

Upphävande av 11 §

Enligt paragrafen skall deklaration lämnas för varje spelplats. Beskatt- ningsmyndigheten får medge att en gemensam deklaration lämnas för flera spelplatser.

Genom våra förslag i skattebetalningslagen skall inga särskilda dekla- rationer upprättas för varje enskild punktskatt utan redovisningen sker på skattedeklarationen tillsammans med andra skatter och avgifter. Det behov av särredovisning som finns får ordnas genom Riksskatteverkets rätt, enligt 64 § skattebetalningsförordningen, att fastställa formulär till blanketter som behövs för tillämpningen av skattebetalnings-lagen.

23 §

Paragrafen ändras som en följd av att LPP upphävs och att förfarande- reglerna i stället skall finnas i skattebetalningslagen.

12.11Förslaget till lag om ändring i bilskrotningslagen (1975:343)

11 §

Paragrafen ändras som en följd av att LPP upphävs och att förfarande- reglerna i stället skall finnas i skattebetalningslagen.

12.12Förslaget till lag om ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon

19 §

Paragrafen ändras som en följd av att LPP upphävs och att förfarande- reglerna i stället skall finnas i skattebetalningslagen.

SOU 2000:46

Författningskommentar 271

12.13Förslaget till lag om ändring i lagen (1982:349) om återvinning av dryckesförpackningar av aluminium

Upphävande av 3 a §

Beträffande förfarandereglerna för den s.k. burkavgiften, se avsnitt 8.4.1.

12.14Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:410) om skatt på bekämpningsmedel

3 §

Paragrafen ändras som en följd av att LPP upphävs och att förfarande- reglerna i stället skall finnas i skattebetalningslagen.

8 §

Se kommentar till rubriken till 7 kap. LSE.

12.15Förslaget till lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter

1 §

I första stycket tas punkten 1 om LPP bort från uppräkningen över vilka lagar som lagen är tillämplig på och i stället omfattas punktskatter- na av lagen genom punken 4.

Ändringen i andra stycket är föranledd av ändringen i första styck-

et.

272 Författningskommentar

SOU 2000:46

12.16Förslaget till lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327)

3 §

Någon motsvarighet till 1 kap. 6 § LPP föreslås inte införas i skattebe- talningslagen utan bestämmelsen är av sådan karaktär att den kan ges i förordning.

43 §

Hänvisningen till vissa regler i LPP om efterbeskattning tas bort från första stycket och i stället finns hänvisningar till motsvarande regler i skattebetalningslagen i ett nytt andra stycke.

47 §

Hänvisningarna till LPP i första stycket ersätts med hänvisningar till motsvarande regler i skattebetalningslagen.

60 §

I nuvarande andra stycket finns regler om ränta vid anstånd. Dessa regler ersätts i första stycket med skattebetalningslagens regler om kostnadsränta. Därmed kan andra stycket utgå.

67 §

Hänvisningarna till LPP i första stycket byts ut mot hänvisningar till motsvarande regler i skattebetalningslagen.

I andra stycket tas hänvisningen till LPP bort och någon ny hänvis- ning krävs inte när förfarandereglerna finns i skattebetalningslagen.

84 §

Hänvisningarna i fjärde stycket till LPP tas bort. I stället återfinns de materiella bestämmelserna i 84 a §.

84 a §

Första stycket motsvarar 8 kap. 1 § andra stycket LPP. Andra och tredje styckena motsvarar 8 kap. 8 § samma lag.

SOU 2000:46

Författningskommentar 273

12.17Förslaget till lag om ändring i tullregisterlagen (1990:137)

2 §

Ändringen i andra stycket är en följd av att förfarandereglerna för punktskatterna skall finnas i skattebetalningslagen.

12.18Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel

10 §

Endast skatt som tas ut enligt 2 § första stycket 6 lagen om avkast- ningsskatt på pensionsmedel omfattas i dag av LPP: regler. I tredje stycket behålls denna distinktion genom att reglerna för punktskatt i skattebetalningslagen skall tillämpas på det aktuella fallet.

I fjärde stycket byts hänvisningen till LPP:s överklaganderegler ut mot en hänvisning till skattebetalningslagens regler.

Ändringen i femte stycket är föranledd av att skattebetalningslagens ränteregler skall gälla för punktskatter.

12.19Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m.

7 §

Paragrafen ändras som en följd av att LPP upphävs och att förfarande- reglerna i stället skall finnas i skattebetalningslagen.

9 §

Bestämmelsen, som i dag är utformad som en delegationsbestämmelse, ersätts med en möjlighet för beskattningsmyndigheten att medge att en skattskyldig får tillämpa en annan redovisningsperiod än kalendermånad.

274 Författningskommentar

SOU 2000:46

12.20Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1482) om lotteriskatt

4 §

Paragrafen ändras som en följd av att LPP upphävs och att förfarande- reglerna i stället skall finnas i skattebetalningslagen.

5 §

Se kommentar till rubriken till 7 kap. LSE.

12.21Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1483) om skatt på vinstsparande m.m.

4 §

Ändringen är en följdändring av att LPP upphävs och förfaranderegle r- na i stället skall finnas i skattebetalningslagen.

12.22Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:72) om koncessionsavgift på televisionens område

13 §

Hänvisningen till revisionsreglerna i LPP ersätts med en hänvisning till motsvarande regler i taxeringslagen.

14 §

Hänvisningen till LPP:s regler om indrivning ersätts med en hänvisning till motsvarande regler i skattebetalningslagen. Se också kommentaren till 14 a §.

14 a §

I 5 kap. 17 § LPP finns regler om ansvar för delägare i handelsbolag. Eftersom det blir svårt att genom hänvisningar till skattebetalningslagen åstadkomma motsvarande regler förs de in direkt i lagen.

SOU 2000:46

Författningskommentar 275

12.23Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar

2 §

Ändringarna är en följd av att LPP upphävs. Lagen om återvinning av dryckesförpackningar av aluminium och lagen om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion måste särskilt anges eftersom de inte omfattas av skattebetalningslagen.

12.24Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet

1 §

12.25Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1565) om beskattning av viss privatinförsel

6 §

I första stycket görs den ändringen att beträffande dröjsmålsavgift hän- visas direkt till lagen om dröjsmålsavgift.

I andra stycket ersätts LPP:s regler om indrivning med motsvaran- de regler i skattebetalningslagen. Enligt 20 kap. 1 § första stycket 2 skattebetalningslagen finns en beloppsgräns på 500 kr innan indrivning skall ske i fråga om skattskyldiga som inte skall lämna skattedeklaration. Den helt övervägande delen, av dem som kan komma att beskattas en- ligt privatinförsellagen, torde tillhöra denna grupp. För privatinförsellagen skall dock gränsen vara 100 kr.

276 Författningskommentar

SOU 2000:46

12.26Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:439) om beskattning, förtullning och folkbokföring under krig eller krigsfara m.m.

2 §

Den enda avgift som i dag återfinns i 1 kap. 1 § första stycket 1 LPP är avgiften enligt bilskrotningslagen. Den är dock inte av sådan betydelse att den bör omfattas av nu aktuell lag.

12.27Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus

8 §

Se kommentar till rubriken till 7 kap. LSE.

9 §

Paragrafen ändras som en följd av att LPP upphävs och att förfarande- reglerna i stället skall finnas i skattebetalningslagen.

12.28Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:189) om förhandsbesked i skattefrågor

1 §

För att punktskatterna skall omfattas av lagen har en ny hänvisning gjorts i första stycket punkten 2.

12.29Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter

2 kap. 13 § och 3 kap. 5 §

Hänvisningarna till LPP byts mot hänvisningar till skattebetalningslagen.

SOU 2000:46

Författningskommentar 277

4kap.

2§

Hänvisningen i andra stycket har bytts ut mot en hänvisning till skatte- betalningslagen.

5§

I nuvarande första stycket anges att transporttillägg skall tas ut på samma sätt som skatt enligt 5 kap. LPP. Stycket upphävs och i stället ges reglerna om hur transporttillägg skall tas ut i 4 kap. 6–8 b §§.

6 §

Ändringen i första stycket är endast redaktionell.

Av andra stycket framgår att transporttillägg skall betalas till Tull- verket inom den tid verket bestämmer. Detta har tidigare följt av hän- visningen i 4 kap. 5 § till LPP.

7 §

Regler om anstånd har gjorts gemensamma för skatt och transport- tillägg. Bestämmelser om anstånd för transporttillägg reglerades tidigare genom hänvisningen i 4 kap. 5 § till LPP.

8 §

I stället för LPP:s regler om ränta vid återbetalning av skatt skall skat- tebetalningslagens regler om intäktsränta tillämpas på såväl skatt som transporttillägg. Detta följer av ändringen i första stycket.

Nuvarande andra stycket innehåller regler om indrivning. Dessa regler flyttas till 8 a §. I stället regleras nu i stycket ränta vid anstånd med att betala transporttillägg. Då skall 19 kap. 16 § skattebetalnings- lagen gälla.

Av tredje stycket framgår att lagen om dröjsmålsavgift skall tillä m- pas om transporttillägg inte betalas i tid.

8 a §

I paragrafen finns, genom hänvisning till skattebetalningslagen, de regler om indrivning som tidigare fanns i 4 kap. 8 § andra stycket. Beträffande sista meningen i paragrafen se kommentar till 6 § andra stycket lagen om beskattning av viss privatinförsel.

8 b §

Se kommentaren till 14 a § lagen om koncessionsavgift på televisionens område.

278 Författningskommentar

SOU 2000:46

12.30Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:446) om proviantering av fartyg och luftfartyg

13 §

I andra stycket har hänvisningen till LPP bytts ut mot en hänvisning till motsvarande regler i taxeringslagen.

14 §

Ändringen i första stycket punkten 4 är föranledd av att LPP upphävs.

12.31Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:673) om skatt på avfall

9 §

Paragrafen ändras som en följd av att LPP upphävs och att förfarande- reglerna i stället skall finnas i skattebetalningslagen.

10 §

Se kommentar till rubriken till 7 kap. LSE.

12.32Förslaget till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)

8 kap. 7 § och 9 kap. 8 §

Vissa räntor som i dag regleras i LPP har tagits bort från uppräkningen av skattefria och ej avdragsgilla räntor.

12.33Förslaget till lag om upphävande av lagen (1994:1704) om lageravgift på vissa jordbruksprodukter

I lagen regleras avgifter som togs ut på vissa jordbruksprodukter som de avgiftsskyldiga hade i lager den 31 december 1994. Deklaration som avsåg lageravgift skulle ha kommit in till Jordbruksverket senast den 15 januari 1995 och deklaration som avsåg avgift på överlager senast den

SOU 2000:46

Författningskommentar 279

15 april 1995. Avgifterna skulle vara inbetalda till Jordbruksverket se- nast den 15 juli 1995 eller vid den senare tidpunkt som verket föreskrivit.

Lagen kan således upphävas. Genom övergångsregeln säkerställs att pågående ärenden kan avslutas.

12.34Förslaget till lag om ändring i lagen (2000:000) om skatt på termisk effekt i kärnkraftsreaktorer

4 §

Paragrafen ändras som en följd av att LPP upphävs och att förfarande- reglerna i stället skall finnas i skattebetalningslagen.

SOU 2000:46

Bilaga 1 281

Kommittédirektiv

Översyn av förfarandereglerna för punktskatter, m.m.

Dir 1997:152

Beslut vid regeringssammanträde den 18 december 1997

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare tillkallas för att se över förfarandereglerna för punktskatter, m.m. Översynen skall koncentreras till förfarandet för de harmoniserade punktskatterna. Utredaren skall bl.a. kartlägga hur la g- stiftningen har tillämpats sedan den 1 januari 1995 då Sverige blev medlem i Europeiska unionen (EU) och mot bakgrund av erfarenheterna från tillämpningen överväga

-om det behövs ändringar i lagarna om skatt på alkohol, tobak och energi,

-om cirkulationsdirektivets begrepp suspensionsordning bör införlivas i de svenska lagarna,

-om bestämmelserna om skattskyldighetens inträde är förenliga med cirkulationsdirektivet,

-om bestämmelserna om godkännande av upplagshavare och skatte- upplag behöver ändras i skärpande riktning,

-om det finns behov av att ändra bestämmelserna om inköp mot försäk- ran,

-om kraven på säkerhet för transporter bör utvidgas.

I uppdraget ingår även att göra en allmän översyn av lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter. Utredaren skall i detta samman- hang undersöka om punktskatterna kan inordnas i skattekonto-systemet och i sådant fall föreslå nödvändiga lagändringar.

Utredaren skall också lägga fram förslag till åtgärder för kontroll av proviantering för skattefri försäljning och förbrukning ombord på trans- portmedel och i det sammanhanget göra en allmän översyn av förord- ningen (1994:1694) om viss proviantering m.m. samt analysera EG:s regler på taxfreeområdet och bestämmelserna i den nordiska proviante- ringsöverenskommelsen. Vidare skall utredaren med anledning av att taxfreehandeln i EU-intern trafik skall upphöra den 1 juli 1999 lägga fram förslag till hur försäljningen av beskattade varor ombord på trans- portmedel skall hanteras skattemässigt. Sistnämnda frågor skall be-

282 Bilaga 1

SOU 2000:46

handlas med förtur och redovisas senast den 1 oktober 1998. Utred- ningsarbetet i övrigt skall vara avslutat senast den 1 december 1999.

Bakgrund

Förfarandereglerna för punktskatter

Bestämmelser om förfarandet vid uttag av punktskatter och prisregle- ringsavgifter finns i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregle- ringsavgifter (LPP). Av 1 kap. 1 § första stycket 1 LPP framgår vilka olika punktskatteförfattningar LPP är tillämplig på. I LPP regleras så- dant som skatteredovisning, skattekontroll, beskattningsbeslut, betalning av skatt m.m. Vem som är skattskyldig och tidpunkten för skattskyldig- hetens inträde regleras däremot inte i LPP utan i respektive skatteför- fattning.

Inför anslutningen till EU var det nödvändigt att anpassa förfarande- reglerna för skatterna på alkohol, tobak och mineraloljor till EG:s förfa- randeregler på området. EG:s förfaranderegler finns i rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskatte- pliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana va- ror (EGT nr L 076, 23.3.1992 s 1, Celex 392L0012), det s.k. cirkula- tionsdirektivet. Anpassningen till EG:s förfaranderegler krävde omfat- tande förändringar av förfarandet vid uttag av skatt på alkohol, tobak och mineraloljor. Mot den bakgrunden beslutades hösten 1994 att tre nya lagar skulle införas där de EG-anpassade förfarandereglerna togs in, nämligen lagen (1994:1563) om skatt på tobak, lagen (1994:1564) om skatt på alkohol (prop. 1994/95:56, bet. 1994/95:SkU6, rskr. 1994/95:95) och lagen (1994:1776) om skatt på energi (prop. 1994/95:54, bet. 1994/95:SkU4, rskr. 1994/95:152). Propositionerna föregicks av ett del- betänkande från Utredningen om teknisk EG-anpassning av de indirekta skatterna (SOU 1994:74) och ett betänkande från Energiskatteutred- ningen (SOU 1994:85).

Såväl betänkandena som propositionerna arbetades fram under stor tidspress. Det fanns därför inte någon möjlighet att utreda samtliga frå- gor så noggrant som hade varit önskvärt. Det har nu gått nästan tre år sedan Sverige blev medlem i EU och de EG-anpassade förfarandereg- lerna började tillämpas. Med utgångspunkt från de erfarenheter som vunnits under denna tid och de problem som uppmärksammats är det nu lämpligt att göra en översyn av förfarandereglerna i lagarna om skatt på alkohol, tobak och energi.

Förfarandereglerna i LPP gäller även vid uttag av skatt på alkohol, tobak och energi. Vid arbetet med att EG-anpassa förfarandet för nämnda skatter utgick man ifrån att förfarandereglerna i LPP i stort sett

SOU 2000:46

Bilaga 1 283

inte alls berördes av reglerna i cirkulationsdirektivet och att LPP därför utan väsentliga ändringar kunde tillämpas på de nya lagarna om skatt på alkohol, tobak och energi. Erfarenheterna av nästan tre års tillämpning av LPP på de harmoniserade punktskatterna gör att det nu är möjligt att utvärdera antagandet att LPP inte behövde anpassas till EG:s förfaran- deregler. I samband därmed är det lämpligt att även göra en allmän översyn av LPP.

Proviantering, taxfree, m.m.

I tilläggsdirektiv (dir. Fi 1995:04) fick Skatteflyktskommittén i uppdrag att bl.a. lägga fram förslag till åtgärder för kontroll av proviantering för försäljning av skattefria alkohol- och tobaksvaror ombord på färjor mel- lan länder inom EU. I sitt slutbetänkande uttalade kommittén att proble- men på provianteringsområdet inte bara omfattade punktskattefrågor utan även frågor rörande mervärdesskatt m.m. Kommittén ansåg därför att frågan om kontroll av proviantering av skattefria alkohol- och to- baksvaror på färjor i EU-intern trafik borde behandlas i ett större sam- manhang (SOU 1997:86 s. 545). Denna fråga har i flera avseenden kopplingar till lagarna om skatt på alkohol, tobak och energi och bör där- för utredas i det här sammanhanget.

Den första juli 1999 slopas nuvarande möjligheter att ombord på transportmedel och vid resa mellan EU-länderna skattefritt sälja varor som är avsedda att tas med i resenärernas bagage för personligt bruk. Avskaffandet av taxfreehandeln i EU-intern trafik kan leda till en ökad försäljning av beskattade varor på färjor och då särskilt på färjor mellan länder med stora skatteskillnader. Eftersom det är oklart hur sådan för- säljning skall behandlas skattemässigt, framförallt vad gäller punktskatt, är det lämpligt att i det här sammanhanget ta fram förslag till hur be- skattning skall ske.

Uppdraget

Förfarandereglerna för punktskatter

Utredaren skall göra en allmän översyn av de EG-anpassade förfaran- dereglerna i lagarna om skatt på alkohol, tobak och energi samt LPP och lämna förslag till de ändringar som kan visa sig behövliga från såväl sakliga som språkliga och redaktionella utgångspunkter. I detta sam- manhang skall utredaren också undersöka om punktskatterna i stället kan inordnas i skattekontosystemet och utarbeta förslag till de lagänd- ringar som då blir nödvändiga.

284 Bilaga 1

SOU 2000:46

För de varor som omfattas av cirkulationsdirektivet uppkommer skyldighet att betala skatt i och med att de framställs inom EU eller im- porteras till EU från tredje land. Omfattas varorna av den s.k. suspen- sionsordningen gäller dock i stället att skatten förfaller till betalning först när varan blir tillgänglig för konsumtion. Syftet med suspensionsordning- en är att varorna trots att de är skattepliktiga skall kunna bearbetas, la g- ras samt förflyttas mellan medlemsländerna i ett tidigare led än detal- jistledet utan att det medför några beskattningskonsekvenser. Enligt cir- kulationsdirektivet skall framställning, bearbetning och tillverkning av skattepliktiga varor under skattesuspension alltid ske av en godkänd upplagshavare i ett godkänt skatteupplag. Flyttning av skattepliktiga va- ror under skattesuspension får, med vissa undantag, endast ske mellan skatteupplag.

Termerna upplagshavare och skatteupplag har förts in i lagarna om skatt på alkohol, tobak och energi. Däremot har inte begreppet suspen- sionsordning förts in i aktuella lagar. Suspensionsordningen har dock i praktiken införlivats i de svenska lagarna t.ex. genom att skattskyldighet inte inträder i vissa fall. Utredaren bör särskilt överväga om den valda lagtekniska lösningen är lämplig.

För upplagshavare inträder skattskyldigheten enligt den svenska la g- stiftningen bl.a. när denne levererar skattepliktiga varor till en köpare som inte kan ta emot varorna under skattesuspension. En vara anses normalt levererad vid samma tidpunkt som den enligt köplagen (1990:931) anses avlämnad. Detta leder i vissa fall till att skattskyldig- heten inträder först när varorna avlämnats på annan ort. Det innebär i praktiken att varorna transporteras under skattesuspension trots att kö- paren inte kan ta emot varorna under sådan suspension. Utredaren bör analysera om en sådan ordning är förenlig med cirkulationsdirektivet.

Enligt lagarna om skatt på alkohol, tobak och energi prövar beskatt- ningsmyndigheten frågor om godkännande av upplagshavare och skat- teupplag. Utredaren bör analysera tillämpningen av bestämmelserna om godkännande av upplagshavare och skatteupplag i syfte att klargöra om det krävs ändringar av lagstiftningen i skärpande riktning samt om be- skattningsmyndigheten bör få möjlighet att besiktiga lokaler m.m.

I lagarna om skatt på alkohol och energi ges möjligheter att köpa al- kohol respektive bränsle utan skatt eller enligt en reducerad skattesats mot försäkran att användning skall ske för i lagarna särskilt angivna än- damål. Energiskatteutredningen redogjorde i sitt betänkande (SOU 1994:85) för olika problem vid tillämpningen av bestämmelser om inköp av bränsle mot försäkran. Möjligheterna till inköp mot försäkran har dock utvidgats efter det att Energiskatteutredningen lämnade sitt betän- kande. En annan skillnad mot då är att förfarandereglerna för skatterna på alkohol och mineraloljor har anpassats till EG:s förfaranderegler på

SOU 2000:46

Bilaga 1 285

området. Utredaren bör därför kartlägga hur försäkranssystemen i la- garna om skatt på alkohol och energi tillämpas i dag och huruvida erfa- renheterna från tillämpningen visar att ändringar behövs på vissa punk- ter och då särskilt vad gäller kontrollen av systemen, systemens fören- lighet med EG-rätten samt möjligheterna att ta ut skatt i de fall produk- terna använts för ändamål som inte medför skattebefrielse eller reduce- rad skatt.

Enligt lagarna om skatt på alkohol, tobak och energi skall upplagsha- vare ställa säkerhet för betalning av skatt i samband med transport av obeskattade varor. Kravet på säkerhet för transporter har sin grund i cirkulationsdirektivet. De svenska bestämmelserna omfattar endast transport av varor som sålts inom EU och inte varor som importerats eller skall exporteras. Utredaren skall därför lägga fram förslag till en lagändring som utvidgar kraven på säkerhet. Vid utformningen av la g- förslagen bör utgångspunkten vara att kraven på säkerhet skall täcka samtliga de fall som inte täcks av de krav på säkerhet som finns i EG:s tullagstiftning.

Enligt cirkulationsdirektivet skall skatten anses vilande om varorna omfattas av vissa särskilt angivna tulluppskovsförfaranden eller om de placerats i en frizon eller i ett frilager. Detsamma gäller när skatteplikti- ga varor sänds mellan medlemsstater via EFTA-länder eller mellan en medlemsstat och ett EFTA-land enligt gemenskapens interna transite- ringsförfarande, eller via ett eller flera tredje länder utanför EFTA med användning av TIR- eller ATA-carnet. Utredaren bör analysera hur dessa bestämmelser förhåller sig till lagarna om skatt på alkohol, tobak och energi.

LPP:s tillämpningsområde regleras på så sätt att det i 1 kap. 1 § an- ges vilka skatter och avgifter LPP gäller för, den s.k. uppräkningsmeto- den. Även tillämpningsområdet för skattebrottslagen (1971:69) reglera- des tidigare enligt uppräkningsmetoden. Genom en nyligen beslutad la- gändring har uppräkningen i skattebrottslagen av de skatter och avgifter som lagen var tillämplig på upphävts och ersatts med en bestämmelse som föreskriver att skattebrottslagen är generellt tillämplig på skatter (se prop. 1995/96:170, bet. 1995/96:JuU23, rskr. 1995/96:277). Med ledning av ändringen skattebrottslagen slopades även uppräkningsprincipen i lag (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m.m. och lag (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter. De skäl som anfördes för att frångå uppräkningsmetoden i skattebrottslagen är i viss utsträckning även giltiga vad gäller LPP. Utredaren bör därför överväga om LPP:s tillämpningsområde kan anges på något annat sätt än genom en uppräkning av de skatter och avgifter som lagen gäller för.

286 Bilaga 1

SOU 2000:46

Proviantering, taxfree, m.m.

Den första juli 1999 slopas nuvarande möjligheter att ombord på trans- portmedel och vid resa mellan EU-länderna skattefritt sälja varor som är avsedda att tas med i resenärernas bagage för personligt bruk. Däremot kan alltjämt skattefrihet förekomma i fråga om konsumtion som sker ombord på transportmedlen, och generellt när det gäller försäljning un- der transporter till icke-EU länder. I den nya situationen erfordras såle- des regler som medger att viss försäljning ombord beskattas enligt samma huvudprinciper som dem som gäller för handel inom landet, me- dan annan försäljning kan undantas från beskattning. I mervärdesskat- telagstiftningen finns redan regler som i princip är konstruerade på detta sätt. På punktskatteområdet uppnås nuvarande skattefrihet genom pro- vianteringsregler. Det bör övervägas vilken teknik som är lämplig för att åstadkomma skattefrihet, och särskilt då om provianteringsregler är lämpliga för att åstadkomma frihet från punktskatter eller om andra lös- ningar är att föredra. Utredaren skall lägga fram förslag till en lagregle- ring i dessa hänseenden.

Utredaren bör särskilt belysa vilka möjligheter till skattefria tillhanda- hållanden ombord på transportmedel som är möjliga till följd av EG- rätten och till följd av andra internationella överenskommelser på områ- det, särskilt då mellan de Nordiska länderna (den nordiska proviante- ringsöverenskommelsen). Utredaren bör beakta dessa begränsningar vid utformningen av lagförslagen.

Utredaren bör vidare överväga hur kontrollen av den beskattade för- säljningen ombord på transportmedel i utrikes trafik skall utformas.

I denna del omfattar uppdraget även de administrativa och kontroll- mässiga aspekterna på mervärdesskatten.

Gemensamma riktlinjer för uppdraget

I uppdraget ingår att kartlägga hur lagstiftningen har tillämpats sedan EU-inträdet och huruvida erfarenheterna från tillämpningen visar att ändringar behövs på särskilda punkter. Det står vidare utredaren fritt att ta upp även andra frågeställningar som kan vara av intresse i samman- hanget och som aktualiseras under utredningsarbetet.

Som ett underlag för sina överväganden bör utredaren undersöka motsvarande lagstiftning i några jämförbara medlemsländer.

SOU 2000:46

Bilaga 1 287

Redovisning av uppdraget m.m.

För utredarens arbete gäller regeringens generella direktiv om att redo- visa de regionalpolitiska konsekvenserna av framlagda förslag (dir. 1992:50), om att pröva offentliga åtaganden (dir. 1994:23), om att redo- visa jämställdhetspolitiska konsekvenser (dir. 1994:124) samt om att redovisa konsekvenserna för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet (dir. 1996:49). Utredningen bör först överväga frågorna om pro- viantering, taxfreeförsäljning och därmed sammanhängande frågor samt redovisa förslag i dessa delar senast den 1 oktober 1998. Övriga delar av uppdraget skall redovisas senast den 1 december 1999.

288 Bilaga 1

SOU 2000:46

Bilaga 2 289

Särskilt yttrande av experterna Monika Wendleby och Olof Andrén

Vi har en annan uppfattning än utredningen beträffande vissa ställ- ningstaganden som görs i kapitel 4 och 5.

1 Skattskyldighetens inträde för upplagshavare (kapitel 4 i betän- kandet)

1.1 Vår inställning

Ett problem med dagens regelsystem beträffande skattskyldighetens inträde är överensstämmelsen mellan svensk lagtext (och motiven till denna) och cirkulationsdirektivet. I LSE, LAS och LTS har begrepp använts som för tankarna till svenska köprättsliga termer, t.ex. "leverans" och "köpare". Som utredningsdirektiven anger transporteras varor idag i praktiken under skattesuspension trots att köparen inte kan ta emot varorna under sådan suspension. Tolkningen av gällande rätt har också ställt till vissa problem, bl.a. eftersom en strikt köprättslig tolkning av de svenska lagarna i många situationer skulle komma i kon- flikt med de EG-rättsliga principerna i cirkulationsdirektivet. Det kan nämnas att Riksskatteverket i en skrivelse den 1 mars 1999 (dnr 192- 99/110) tolkat bestämmelsen om skattskyldighetens inträde i LSE med utgångspunkt från cirkulationsdirektivets bestämmelser och inte med utgångspunkt från svenska köprättsliga principer. Vidare har Länsrätten i Dalarnas län i några fall valt att göra en EG-konform tolkning och tolka LSE mot bakgrund av direktivtexten, vilket bl.a. lett till att det är det faktiska uttagen ur upplagen som styrt skattskyldigheten, inte svensk köprätt (se domar den 1 december 1999 i mål 3823-97 och 1668-99 samt den 31 januari 2000 i mål 4104—4106-97 och 826-98).

Utredningen föreslår att skattskyldighetens inträde för upplagshavare inträder dels om varorna förs ut från ett skatteupplag utan att därefter tas om hand av en upplagshavare eller av en varumottagare i ett annat medlemsland, dels om varorna tas emot från en annan upplagshavare eller importeras utan att föras till ett skatteupplag. I utredningens förslag

290 Bilaga 2

SOU 2000:46

inträder skattskyldighet således när en vara tas ut ur ett upplag om den inte tas emot av en upplagshavare. Mottagande upplagshavare blir skattskyldig om han inte för varorna till ett upplag. Det anges klart att det i bedömningen av om en vara tagits emot inte skall föreligga någon koppling till svensk köprätt. Avgörande är istället när varorna rent fak- tiskt tas emot. Utredningens förslag är ett steg i rätt riktning eftersom de köprättsliga begreppen tas bort.

Enligt vår uppfattning vore det en bättre lösning att koppla skattskyl- dighetens inträde enbart till uttag ur upplag. Om varor tas ut ur ett upp- lag utan att föras till ett annat upplag bör skattskyldighet inträda.

Eftersom utredningen föreslår att lagerbokföring skall föras torde det vara relativt enkelt att fastslå när ett uttag sker respektive när varor förs in i upplag. Det kan också nämnas att vårt förslag gör att reglerna be- träffande punktskatt och mervärdesskatt blir likformiga på mineral- oljeområdet, vilket i sig torde underlätta för upplagshavarna. Enligt 9 c kap. 1 § 1 mervärdesskattelagen (1994:200) undantas från skatte- plikt omsättning av bl.a. mineraloljeprodukter (se 9 § 18 i samma kapi- tel) om de är avsedda att placeras i ett skatteupplag. Skatterättsnämn- den har i ett förhandsbesked, som fastställts av Regeringsrätten, uttalat att mervärdesskatt skall tas ut när upplagshavare X levererar mineral- olja till ett av upplagshavare Y:s förhyrda fartyg och oljan delvis kan komma att försäljas och levereras för slutlig förbrukning innan den förs till Y:s godkända skatteupplag (Regeringsrättens dom den 3 maj 2000 i mål nr 206-1999).

Skillnaden mellan vårt förslag och utredningens förslag blir följande i relationen mellan upplagshavare A och B, där A säljer varor till B och varorna inte förs till ett upplag. I utredningens förslag blir B skattskyldig i och med att han tagit emot varorna; någon skattskyldighet inträder inte för A. Det förslag vi förordar innebär att A blir skattskyldig redan vid uttaget. A får således debitera punktskatt på det han säljer till B i nämn- da fall.

Vi är medvetna om att även denna lösning innebär vissa problem rö- rande det fall B felaktigt uppgivit för A att han tänker föra varorna till sitt upplag och sedan inte gör det. A blir i detta fall skattskyldig. Med tanke på att det rör godkända upplagshavare borde problemet dock inte vara av någon större omfattning. Om upplagshavarna ofta har gemen- samma affärer ihop kanske en rationell lösning på problemet är att ha ett gemensamt upplag. Inget hindrar nämligen att A och B gemensamt har ett upplag och samlagrar i detta, så länge det vid varje tidpunkt kan utläsas vilka varor som tillhör respektive upplagshavare.

Med utredningens lösning uppstår också problem för upplagshavarna, om det inte är helt klart vad begreppet "tar emot" innebär. Vi tycker att begreppet är otydligt och att det kan leda till rättsliga tolkningsproblem.

SOU 2000:46

Bilaga 2 291

Om upplagshavare A och B gör olika tolkningar av "tar emot"-begreppet kan det innebära negativa skattekonsekvenser för den som gjort en fel- bedömning. Det finns även vissa andra rättsliga spörsmål kring begrep- pet, som vi tror att det är viktigt att diskutera. Vi tycker inte heller att det är helt klart hur utredningens system förhåller sig till EG-rätten. I avsnitt 1.2 nedan beskriver vi de problem vi ser beträffande "tar emot"- begreppet

Det finns även administrativa och kontrollmässiga frågor både be- träffande vår lösning och den lösning utredningen förordar.

I betänkandet (avsnitt 4.6) anges att ett system där upplagshavare A svarar för skatten om upplagshavare B inte för varorna till ett skatte- upplag inte underlättar beskattningsmyndighetens arbete; för att be- skattningsmyndigheten skall kunna fastställa A:s skatt måste den veta hur B förfarit med varorna. Detta är i och för sig riktigt. Den lösning som föreslås av utredningen leder dock till samma sorts problem och torde egentligen mer vara en följd av att skattskyldigheten inträder i samband med en förflyttning av varor än innehållet i respektive lösning.

Detsamma gäller kontrollen. Före det svenska EU-inträdet var skatt- skyldighetens inträde kopplat till köprättsliga begrepp vilket ledde till re- lativt enkla redovisningsregler. Skattekontrollen kunde i detta läge följa affärsredovisningen. När de köprättsliga termerna kopplas bort och fo- kus i stället är på faktiska skeenden kommer i vissa fall affärsredovis- ningen och skatteredovisningen att avvika ifrån varandra. Detta problem kan uppstå både beträffande den lösning utredningen förordar och vår lösning. Sannolikt kommer dock affärsredovisningen och skatteredovis- ningen att överensstämma oftare i det förslag utredningen lägger. Ut- redningen belyser inte djupare vad som sker med skatteredovisningen. I avsnitt 1.3 belyser vi därför denna fråga något.

1.2 Problem med "tar emot-begreppet"

Det är inte alldeles enkelt att fastställa vad EG-rätten föreskriver på området. En viktig fråga är om en upplagshavare EG-rättsligt har rätt att ta emot varor skattefritt utanför sitt skatteupplag. I artikel 4 i cirkula- tionsdirektivet finns vissa centrala definitioner rörande suspensions- ordningen. En upplagshavare är enligt artikel 4 en fysisk eller juridisk person som fått tillstånd av behörig myndighet att tillverka, bearbeta, förvara, ta emot och avsända punktskattebelagda varor inom ramen för sin affärsverksamhet, varvid punktskatten är vilande enligt upp- skovsreglerna för skatteupplag. Ett skatteupplag är en plats där va- ror som är belagda med punktskatt tillverkas, bearbetas, förvaras, mot- tas eller avsänds enligt uppskovsreglerna av en godkänd upplagshava- re. Direktivtexten ger, enligt vår uppfattning, vid handen att upplagsha-

292 Bilaga 2

SOU 2000:46

varen har rätt att motta varor under suspension enbart om detta sker i hans skatteupplag.

Om utredningens lösning genomförs uppstår vidare vissa rättsliga tolkningsproblem. Vad innebär egentligen begreppet "tar emot"? Följa n- de exempel kan vara belysande. Vi har i exemplet utgått från leveranser enligt LSE men eftersom förslagen även gäller LTS och LAS kan mot- svarande problem uppstå också på dessa områden.

Eldningsolja lastas från upplagshavare A:s upplag till en tankbil. Det är upplagshavare B som beställt transporten men transporten utförs av en chaufför som inte är anställd av B. Från tankbilen levereras eld- ningsoljan till några villaägare. Det är B som sålt oljan till villaägarna. Äganderätten beträffande oljan har övergått till B. Om utredningens förslag genomförs skall upplagshavare A inte redovisa någon skatt på det bränsle som tas emot av B, men vad innebär det i praktiken? Skall B anses ha tagit emot bränslet när det lastats i tankbilen eller är det endast det bränsle som B sålt till villaägarna (och som faktiskt levererats till dem) som skatterättsligt anses ha tagits emot av B? Om begreppet "tar emot" innebär att B skall anses ha tagit emot bränslet i samband med att det fysiskt levereras till respektive kund inträder skattskyldighet beträf- fande samma transport vid ett antal olika tillfällen och en tämligen om- fattande dokumentation torde krävas både hos A och B för att styrka när skatteansvaret övergått för varje delleverans.

Exemplet kan kompliceras ytterligare om tankbilen, som lastar olja från A:s upplag, skall leverera olja till såväl upplagshavare B och C (där B i sin tur för halva mängden av sin olja till sitt upplag och för resteran- de olja till villakunder och C säljer oljan vidare till andra upplagshavare). En annan komplikation är om viss del av oljan återförs till A:s upplag. Såväl dokumentation av sådana transaktioner som kontroll av dem torde inte vara alldeles enkla att genomföra.

En annan rättslig komplikation är att tidpunkten för skattskyldighe- tens inträde vid användande av begreppen "uttag" och "tar emot" är oklara. Det går inte att direkt vid tidpunkten för en händelse (uttag, att varor tas emot, import) avgöra om den är en skattepliktig händelse eller inte. Ett "uttag" är en skattepliktig händelse om varorna inte förs till ett annat upplag (gäller både beträffande vår och utredningens lösning). I utredningens förslag är även begreppet "tar emot" samt importfallen i denna rättsliga gråzon. Hur skall en invändning om att varorna var av- sedda att föras till skatteupplag bedömas i nämnda fall? Utredningen uttalar att det får bedömas från fall till fall men att längre tid än två da- gar i normalfallet inte bör vara aktuell. Om alltför lång tid gått från varor tagits emot till dess de förs till ett upplag torde skattskyldighet inträda (och om varorna därefter förs till upplaget inträder avdragsrätt). Enligt

SOU 2000:46

Bilaga 2 293

vår uppfattning borde en maximal tidsram för förflyttningarna (exempelvis två dagar) uppställas direkt i lagen

Ett annat problem med "tar emot-begreppet" är vem som står det skattemässiga ansvaret om lasten förstörs, t.ex. vid stölder eller svinn under leveransen. Vem skall redovisa skatten för bränslet, avsändande upplagshavare A eller mottagande upplagshavare B? Avgörande är även här vid vilken tidpunkt B anses ha tagit emot bränslet (före denna tidpunkt torde A ansvara).

Slutligen uppkommer också frågan vad som skall gälla för att B skall anses ha tagit emot oljan. En rimlig utgångspunkt är att B endast kan vara skatterättsligt bunden om oljan har mottagits av någon som har behörighet att motta olja i hans namn. Den föreslagna lösningen kräver att såväl A som B förvarar dokumentation om mottagandet. I praktiken torde dokumentationsbehovet innebära att nationella ledsagardokument införs. I sammanhanget kan nämnas att "tar emot"-begreppet även in- förts i lagen (1999:446) om proviantering av fartyg och luftfartyg. I Ge- neraltullstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om proviantering av fartyg och luftfartyg (TFS 1999:2) föreskrivs att tillståndshavaren är skyldig att se till att upplagshavare som levererar gemenskapsvaror får ett kvitto, utfärdat av behörig företrädare, som visar dagen för motta- gandet samt vilka varor och i vilken mängd dessa tagits emot. Motsva- rande problem uppkommer även beträffande varor som tas emot av registrerade förbrukare (se utredningens förslag i kap. 6).

1.3 Något om redovisningsskyldighetens inträde

I 2 kap. 5 § LPP anges att skatten skall hänföras till den redovisnings- period för vilken redovisningsskyldigheten inträtt. Enligt huvudregeln i nämnda paragraf inträder redovisningsskyldighet när "affärshändelse som grundar skattskyldighet" enligt god redovisningssed bokförs eller borde ha bokförts. De händelser som grundar skattskyldighet enligt utredningens förslag är "uttag ur upplag" respektive att upplagsha- vare "tar emot" varor. Dessa händelser torde i vissa fall också utgöra affärshändelser – nämligen i de fall de är förenade med en sakrättslig äganderättsövergång. En leverans är således inte alltid en händelse som grundar skattskyldighet. Om huvudregeln i 2 kap. 5 § LPP är tillämplig får redovisningen ske enligt god redovisningssed, vilket innebär en viss flexibilitet i redovisningen. Om den inte är tillämplig inträder skattskyl- digheten och redovisningsskyldigheten vid samma tidpunkt (se sista me- ningen i 2 kap. 5 § LPP, i vilken det anges att redovisningsskyldighet inträder samtidigt som skattskyldigheten vid händelser som inte föranle- der någon bokföringsåtgärd).

294 Bilaga 2

SOU 2000:46

Följande exempel kan belysa det sagda. Antag att upplagshavare A säljer olja till upplagshavare B. Affären görs upp i slutet av april och A utställer en faktura den 1 maj. Oljan blir dock kvar i A:s upplag och i mitten av maj säljer B oljan vidare till C och fakturerar denne. B denun- tierar A att det skett en äganderättsövergång till C. Oljan tas därefter ut ur A:s upplag den 1 juni och levereras till C som tar emot den samma dag. Enligt de föreslagna skattereglerna inträder skattskyldighet för C den 1 juni (förutsatt att C är upplagshavare; om C inte är upplagshavare inträder skattskyldighet för A vid uttaget). De olika fakturor som skic k- ats i maj (först från A till B, sedan från B till C) har ingen betydelse i detta sammanhang. Skattskyldigheten för upplagshavare C inträder när denne tar emot varorna från A och eftersom detta inte är en affärshän- delse är inte huvudregeln tillämplig. I stället inträder skattskyldigheten i detta fall samtidigt som redovisningsskyldigheten.

2 Godkännande av upplagshavare (kapitel 5 i betänkandet)

2.1 Slutförbrukare

Som framgår av avsnitt 5.3 är ca 80 procent av alla upplagshavare på energiområdet s.k. förbrukare. Denna grupp upplagshavare har ofta ett stort antal upplag. Enligt vår uppfattning kan det ifrågasättas om förbru- kare EG-rättsligt kan vara godkända upplagshavare, även om de dispo- nerar över lagerutrymmen. En alternativ lösning vore att inrätta ett sys- tem med registrerade förbrukare även för denna kategori skattskyldiga i de fall det är motiverat exempelvis p.g.a. att förbrukaren har rätt till skattereduktioner.

2.2 Upplagshavare som enbart köper och säljer bränsle

Den andra frågan som tas upp i kapitel 5 är om den som enbart köper och säljer bränsle kan vara upplagshavare. Utredningen framhåller, med stöd av en tolkning av gällande rätt, att den som inte också lagrar en större mängd bränsle inte kan vara upplagshavare. Vi instämmer i att upplagshavare som inte faktiskt lagrar varor i större omfattning inte skall vara upplagshavare. Det finns dock vissa oklarheter i gällande rätt, som kan leda till komplikationer. Vi anser därför att ett förtydligande direkt i lagstiftningen beträffande godkännande av upplagshavare och återkal- lelse borde införas.

Till att börja med är rekvisiten för godkännande av upplagshavare olika utformade i LSE respektive LAS och LTS, både i nu gällande rätt och utredningens förslag. Vi anser att LSE-lösningen är tydligare, efter- som den inte har en egen punkt för "tar emot"-fallen och att motsvaran-

SOU 2000:46

Bilaga 2 295

de bör införas även beträffande alkohol- och tobaksvaror (en annan sak är att vi inte anser att slutförbrukare skall kunna godkännas som upp- lagshavare, se föregående avsnitt). Enligt utredningens förslag kan ett godkännande på alkohol- och tobaksområdet avse att ta emot varor från ett annat EU-land eller från en annan upplagshavare i Sverige (se 10 § 2 LTS, motsvarande bestämmelse föreslås även i LAS). Utformningen av andra punkten ger intryck av att upplagshavares enda verksamhet kan vara att ta emot varor. Att domstolar kan komma att tolka bestäm- melserna på detta sätt är inte otänkbart. Tvärtom finns tecken på detta i en dom från Länsrätten i Dalarnas län (mål nr 432-97, dom den 1 sep- tember 1999). I målet prövades frågan om godkännande av upplagsha- vare i ett fall där verksamheten enbart skulle bestå av import och åter- export. Länsrätten fann att det fanns möjlighet att meddela tillstånd i ett sådant fall (trots att sökanden inte tänkte bedriva någon handel inom EU) eftersom det fanns möjlighet att godkänna en upplagshavare som avsåg att importera varor (se 10 § 2 LTS i dess nuvarande lydelse).

Det finns vidare anledning att tro att även frågor om lagringskapaci- tet respektive faktisk lagring kommer att leda till tolkningsproblem fram- över. De uttalanden som görs i förarbetena till LSE om lagerkapacitet m.m. – inklusive de förtydliganden som nu görs i kapitel 5 - gör inte rättsläget helt klart. Enligt vår uppfattning borde i stället en särskild återkallelsegrund införas direkt i lagen. Återkallelse bör kunna ske be- träffande den som inte under det senaste året lagrat viss – i lag eller förordning föreskriven – mängd. Givetvis bör lagregeln utformas på samma sätt i LSE, LAS och LTS.

En särskild återkallelsegrund är viktig för att komma åt problemet med upplagshavare på energisidan som enbart är återförsäljare utan egen lagring eller marginell sådan. Enligt vår uppfattning omfattas såda- na återförsäljare inte av suspensionsordningen.

SOU 2000:46

Bilaga 3 297

Paragrafregister

I denna bilaga redovisas vilka bestämmelser i LPP som har fått en mot- svarighet (om än med vissa större eller mindre ändringar) i skattebetal- ningslagen. Att en bestämmelse inte har fått någon motsvarighet i skat- tebetalningslagen markeras med ett streck. Bestämmelser i LPP som uteslutande avser avgifter som inte anges i 1 kap. 1 § 1 st 1 har inte tagits med.

LPP		Skattebetalningslagen
1 kap.
1	§ 1 st 1	1 kap. 1 § 2 st
1	§ 1 st 2	–
1	§ 2 st	1 kap. 1 § 2 st
2	§	–
3	§	1 kap. 2 a §
3 a §		1 kap. 2 b §
4	§	1 kap. 4 och 4 a §§
5	§	2 kap. 4 a §
6	§	–
7	§	–
7 a §		–
8	§	–
9	§	1 kap. 6 §
2 kap.
1	§	10 kap. 9 §,
2	§	10 kap. 13 §
3	§	10 kap. 14 §
4	§	–
5	§	10 kap. 30 a §
6	§	10 kap. 13§
6	§ 2–3 st	10 kap. 25 och 26 §§
7	§ 1 st	10 kap. 17 1 st§
7	§ 3 st	23 kap. 1 §
7	§ 4 st	10 kap. 17 § 3 st §
7	§ 5 st	10 kap. 17 § 1 st 6t
8	§	10 kap. 18, 19 och 22 §§

298 Bilaga 3

SOU 2000:


9 §				10 kap. 24 §
10		§ 1 st		23 kap. 5 §
10		§ 2 st		23 kap. 6 §
11		§ 1 st		14 kap. 2 §
11		§ 2 st		–
3 kap.
1 §				–
2 §				10 kap. 27 § och 23 kap. 2 §
3	§		1 st	14 kap. 3 §
3	§		2 st	23 kap. 2 §
4 §				14 kap. 6 §
5	§ 1–2 st			14 kap. 4 §
5	§		3 st	23 kap. 2 §
6	§		1 st	14 kap. 8 §
6	§		2 st	23 kap. 9 §
6 a §				14 kap. 8 §
7–15 d §§				14 kap. 7 §
16		§		2 kap. 4 a §
4 kap.
1 §				11 kap. 2 §
2	§		1 st	11 kap. 16 §
2	§		2 st	11 kap. 18 §
3	§		1–2 st	21 kap. 1 §
3	§		3 st	21 kap. 3 § 1 st
4	§		1–2 st	21 kap. 4 §
4	§		3 st	2 kap. 6 § 2 st
4 a §				21 kap. 6 §
4 b §				21 kap. 3 § 2 st
5 §				21 kap. 8 §
6 §				21 kap. 9 §
6 a §				21 kap. 10 §
7	§		1 st	21 kap. 11 §
7	§		2 st	21 kap. 12 §
8 §				21 kap. 13 §
9 §				21 kap. 14 §
10		§ 1 st		21 kap. 15 §
10		§ 2 st		21 kap. 16 §
11		§		21 kap. 17 §
12 § 1–2 st				21 kap. 18 §
12 § 3–4 st				21 kap. 19 §
12		§ 5 st		21 kap. 20 §

SOU 2000:

Bilaga 3 299

13 §	11 kap. 19 § 2 st
14 §	11 kap. 2	§ 2 st
15 §	11 kap. 20 §
16 §	23 kap. 1	§


5 kap.
1	§		1 st	16 kap. 4 §
1	§		3 st	16 kap 6 § 2 st och 17 kap. 7 §
2	§		1 st	16 kap. 2 och 3 §§
2	§		2 st	–
3	§		1 st	17 kap. 7 §
3	§		2 st	17 kap. 11 §
4 §				17 kap. 4 a §
5 §				17 kap. 2 §
6	§ 1–2 st			18 kap. 2 §
6	§		3 st	18 kap. 7 §
7 §				18 kap. 7 §
8 §				19 kap. 8 §
9 §				19 kap. 6 §
10		§		19 kap. 8 §
11		§		19 kap. 11 §
12		§		19 kap. 8 §
13		§		19 kap. 12 §
14		§		19 kap. 7, 8 och 14 §§
15		§		19 kap. 15 §
16		§ 1 st		20 kap. 1–2 §§
16		§ 2 st		20 kap. 4 §
16		§ 3 st		20 kap. 7 §
17		§ 1 st		12 kap. 6 §
17		§ 2 st		12 kap. 8 a §
17 a §				1 kap. 4 § 2 st 1 och 3 st 6
18		§ 1 st		23 kap. 7 §
18		§ 2 st		23 kap. 8 §
7 kap.
1	§		1 st	15 kap. 1 § 1–2 st
1	§		2 st	15 kap. 1 § 4 st
1	§		3–4 st	15 kap. 2 §
1	§		5 st	15 kap. 3 §
2 §				15 kap. 5 §
4 §				15 kap. 4 §
5 §				15 kap. 6 §
6	§ 1–2 st			15 kap. 7 §

300 Bilaga 3

SOU 2000:

6	§	3 st	15 kap. 4 och 6 §§
7	§	1 st	15 kap. 9 §
7	§	2 st	21 kap. 7 §
8	§	1 st	15 kap. 8 §
8	§	2 st	15 kap. 10 §
9 §			23 kap. 1 §
8 kap.
1	§	1 st	22 kap. 1 §
1	§	2 st	22 kap. 2 §
1	§	3 st	–
2 §			22 kap. 3 §
3–5 §§			22 kap. 6 §
6	§ 1–2 st		22 kap. 7 §
6	§ 3 st		22 kap. 8 §
8	§ 1 st		–
8	§ 2 st		22 kap. 11 §
9 §			22 kap. 13 §
9 kap.
1 §			Genom att punktskatterna om-
			fattas av skattebetalningslagen är
			skatteregisterlagen	(1980:343)
			tillämplig.
3 §			23 kap 2 §
4 §			13 kap. 1 §