Dir. 2000:60
Beslut vid regeringssammanträde den 21 september 2000.
En särskild utredare tillkallas med uppgift att inventera all skogsmark som ägs direkt av staten eller via ett helägt statligt aktiebolag och lägga fram förslag till en mer effektiv förvaltning av statens totala skogsinnehav.
Det övergripande målet skall vara att statens skogar skall förvaltas på ett föredömligt sätt både ur produktions- och miljösynpunkt för att trygga en långsiktigt ekologiskt och produktionsmässigt hållbar utveckling. De affärsmässiga ambitioner som ligger bakom statens skogsinnehav skall kunna fullföljas effektivt. Förvaltningen bör därför präglas av en samlad helhetssyn.
Inriktningen för utredarens arbete skall vara att pröva om ansvaret för förvaltningen av statens skogar kan inordnas i en ny myndighet som får ett samlat helhetsgrepp på verksamheten i fråga om styrning, policy och ambitionsnivåer, så att staten på allra bästa sätt kan sköta sina skogar ur både miljö- och produktionssynpunkt. Det är viktigt att dessa frågor nu får en allsidig belysning. Utredaren skall därför redovisa flera olika alternativ för den statliga skogsförvaltningen och analysera och redovisa dessa. Utredaren skall bl.a. redovisa för- och nackdelar för effektivitet och måluppfyllelse med de olika alternativen.
Staten som skogsägare har gammal hävd i Sverige. I början av 1990-talet förvaltade Domänverket ca 3,5 miljoner ha mark för aktivt skogsbruk och ca 6,5 miljoner ha annan mark. I många länder äger staten eller andra delar av den offentliga sektorn betydande arealer skogsmark.
Det finns en rad skäl för att staten äger betydande skogsarealer.
Skälen kan sammanfattas på följande sätt.
· Statligt skogsägande underlättar långsiktig förvaltning av större
sammanhängande områden för att t.ex. bevara biologisk mångfald och
från natur- och kulturmiljösynpunkt särskilt värdefull skogsmark.
· Statligt skogsägande kan öka konkurrensen om vedråvara vilket
bl.a. innebär lättare tillgång för köpsågverk. Virkesmarknaden
karakteriseras delvis av att en stor del av virkesfångsten går
till integrerad industri. Ett statligt skogsägande ökar antalet
säljare på virkesmarknaden.
· Statligt skogsägande ger möjligheter till bättre arrondering av mark
och underlättar markbyten med andra ägare vilket bl.a. är viktigt för
att tillgodose friluftslivets, natur- och kulturmiljövårdens behov.
· Ett statligt skogsägande ger möjlighet att utveckla nya former för
konflikthantering och förvaltning av mark där det råder konflikter
i fråga om förvaltningen.
· Skogen är en naturresurs med stora natur- och kulturmiljövärden
och en naturtillgång som berör många människor och som i hög grad
bör vara tillgänglig för ett rörligt friluftsliv. Ett statligt
skogsägande värnar dessa intressen och stärker allmänhetens känsla
för skogen med dess natur- och kulturmiljövärden som gemensam
tillgång och gemensamt ansvar.
· Statligt skogsbruk bör genom att vara ledande inom såväl natur-
och kulturmiljövård som produktion av virke och andra nyttigheter
tjäna som ett föredöme för hela skogsnäringen.
· Skogsmark som ingår i nationalpark skall enligt gällande lagstiftning
ägas av staten.
· Staten äger skogsmark för speciella ändamål t.ex. genom Sveriges
lantbruksuniversitet för långsiktiga vetenskapliga ändamål.
· För viss skogsmark, t.ex. den ovanför odlingsgränsen råder särskilda
förutsättningar för bl.a. rennäring samt natur- och kulturmiljövård.
Statligt skogsägande ökar möjligheterna att hantera eventuella
målkonflikter.
Statens fastighetsverk förvaltar bl.a. huvuddelen av marken ovanför odlingsgränsen och renbetesfjällen i Jämtland. Marken förvaltades ursprungligen av Domänverket och fördes vid bolagiseringen av Domänverket till Statens fastighetsverk och Domän AB. För den mark som fördes till Statens fastighetsverk fick Domän AB ett förvaltningsansvar under fyra år.
Naturvårdsverket har det centrala ansvaret för områdesskyddet enligt miljöbalken i form av nationalparker, naturreservat, naturminnnen m.m.
Skogsstyrelsen har det centrala ansvaret för biotopskyddsområden i skogsmark. Den praktiska förvaltningen är till stor del delegerad till länsstyrelserna som ansvarar för områdesskyddet. Kommunerna ansvarar dock för det områdesskydd som de förordnat om och skogsvårdsstyrelserna ansvarar i länen för biotopskyddsområden i skogsmark. Syftet med nationalparker är att bevara större sammanhängande områden av en viss landskapstyp. Syftet med naturreservat är att bevara biologisk mångfald, vårda och bevara värdefulla naturmiljöer eller tillgodose behovet av områden för friluftsliv. Även behovet av att återställa eller nyskapa värdefulla naturmiljöer eller livsmiljöer för hotade och hänsynskrävande arter, kan motivera att mark förklaras som naturreservat.
Riksdagen beslutade hösten 1998 att staten skulle ta över en del av de skogstillgångar som fanns i det delägda AssiDomän AB och föra dem till ett helägt statligt skogsbolag. Vid bildandet av Sveaskog AB framhölls i propositionen (1998/99:1 utg.omr. 24) att det skulle bli lättare att överföra mark för statliga ändamål, t.ex. för naturvårdsändamål. Som positiva effekter av ett separat statligt skogsbolag nämndes i propositionen arrondering av mark som underlättar markbyten på kommersiella villkor med andra markägare, bättre tillgång till vedråvara på en kommersiell och öppen marknad och att köpsågverk kan ha lättare att få tillgång till vedråvara. Vidare sades att det kan bli aktuellt med överföring av mark till Sveaskog AB för att uppnå en renodling av verksamheten i Sveaskog AB respektive Statens fastighetsverk.
Därtill förvaltas skogsmark av ett 20-tal myndigheter och helägda statliga bolag. Som exempel kan nämnas Fortifikationsverket, vissa universitet, Skogsstyrelsen samt s.k. jordfondsfastigheter som förvaltas av Statens jordbruksverk och länsstyrelserna. Vidare äger staten ca 35 % av aktierna i AssiDomän AB. Bolaget äger 2,4 miljoner ha produktiv skogsmark samt skogsindustri.
Den spridda förvaltningen har i stor utsträckning historiska orsaker. Det kan gälla skogsmark som förvärvats av Naturvårdsverket för naturvårdsändamål eller för att användas som bytesmark eller det kan vara mark som förvaltas av vissa myndigheter, där huvudsyftet med förvaltningen tidigare varit ett annat än skogsbruk.
Jordfondsfastigheterna skall användas för att bl.a. främja en från allmän synpunkt lämplig utveckling av företag inom skogsbruket och skall avyttras så snart detta ändamål kan tillgodoses. Statens fastighetsverk fick vid bolagiseringen av Domänverket 1992 ansvaret för bl.a. vissa statligt ägda slott och herresäten samt markområdena i fjällkedjan. I dessa innehav ingår vissa områden med kommersiellt brukad skogsmark. Sveaskogs huvuduppgift är att bedriva ett effektivt kommersiellt skogsbruk.
Svenska statens förvaltning av tillgångar kännetecknas i dag av affärsmässighet, effektivitet och renodling av verksamheten. Samma krav ska kunna ställas på förvaltning av statens skogsegendom. En inventering och klassificering av markinnehavets olika värden och ett förslag till effektiv förvaltningsorganisation är därför nödvändig.
För att åstadkomma en optimal fördelning mellan insatser för virkesproduktion, miljöintressen och andra värden krävs även en samordnad styrning av hela statens skogsinnehav.
Skogsmark som direkt eller indirekt ägs av staten förvaltas av skilda förvaltare med olika utgångspunkter och mål. Detta har sin historiska grund i de olika intressen som styrt det statliga skogsinnehavet. De nuvarande formerna för den statliga skogsförvaltningen kan inte anses ligga i linje med de grundläggande krav som gäller för statlig tillgångsförvaltning i allmänhet, nämligen affärsmässighet, effektivitet och renodling av verksamheten. De främjar inte heller den helhetssyn som bör prägla en modern och ändamålsenlig skogsförvaltning. Det statliga skogsbruket bör tjäna som ett föredöme för hela skogsnäringen.
En särskild utredare skall därför tillsättas med uppgift att inventera all statligt ägd skogsmark och lägga fram förslag till en mer effektiv förvaltning av statens totala skogsinnehav, eventuellt kopplat till en förändring av ägandet.
Det övergripande målet skall vara att statens skogar skall förvaltas på ett föredömligt sätt som tryggar en hållbar utveckling såväl från produktions- som från miljösynpunkt för att trygga en långsiktigt ekologiskt och produktionsmässigt hållbar utveckling. Även de affärsmässiga ambitioner som ligger bakom förvaltningen av statens skogsinnehav skall kunna fullföljas effektivt. Förvaltningen skall därför präglas av en samlad helhetssyn.
Inriktningen för uppdraget skall vara att pröva om ansvaret för förvaltningen av statens skogar kan inordnas i en ny myndighet med en samlad helhetssyn på styrning, policy och ambitionsnivåer, så att staten på allra bästa sätt kan sköta sina skogar ur både miljö- och produktionssynpunkt. Det är viktigt att dessa frågor får en allsidig belysning. Utredaren skall därför redovisa flera alternativ för den statliga skogsförvaltningen och analysera dessa. Utredaren skall bl.a.
redovisa för- och nackdelar för effektivitet och måluppfyllelse med de olika alternativen.
Utgångspunkten är ett hållbart skogsbruk i linje med gällande skogspolitik. Det skogsbruk som bedrivs i statens skogar skall bli ledande för utvecklingen mot ett långsiktigt, ekologiskt, ekonomiskt och produktionsmässigt hållbart skogsbruk.
Utredaren skall också inventera och klassificera det totala innehavet och göra en analys av vilka förutsättningar som gäller för respektive markområde. Varje områdes kommersiella värden samt natur- och kulturmiljövärden skall kartläggas. All statligt ägd skogsmark skall ingå i analysen vare sig den ägs direkt eller av ett helägt statligt bolag. Konflikter som är relaterade till samernas rättigheter och rennäringens intressen i markområdena ovanför odlingsgränsen och inom renbetesfjällen i Jämtland analyseras för närvarande i andra utredningar. Uppdraget bör ändå omfatta förvaltningen av denna mark, för att förvaltningen skall kunna bli rationell. Förslag till lösning av de nämnda konflikterna skall dock inte lämnas.
Samordningen skall resultera i en mer effektiv förvaltning av skogsmarken utifrån de olika insatser som krävs för respektive område.
Om utredaren föreslår förändringar i innehaven skall också anges vilka förändringar som kräver riksdagens ställningstagande.
Utredaren skall arbeta i samverkan med de olika förvaltarna av det statliga skogsinnehavet. Vidare skall utredaren i sitt arbete samråda med de myndigheter, intresseorganisationer och företag som utredaren finner lämpligt.
Utredarens uppdrag skall vara slutfört och redovisas till regeringen senast den 1 oktober 2001.
(Näringsdepartementet)