den 15 mars

Svar på fråga 2000/01:850 om insatser med räddningshelikopter i huvudstadsregionen

Näringsminister Björn Rosengren

Ola Rask har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta i syfte att Sjöfartsverket ska återställa en fullgod beredskap med räddningshelikoptrar från Berga.

Sjöfartsverket svarar för efterforskning och räddning av människor som är, eller kan befaras vara, i sjönöd. För att tillfredsställa behovet av beredskap för sjöräddningen har Sjöfartsverket träffat avtal med Försvarsmakten om helikopterberedskap. Avtalet omfattar en förhöjd helikopterberedskap på fem platser i landet.

Den förhöjda beredskapen utnyttjas även av Räddningsverket och Luftfartsverket för skogsbrandsläckning respektive flygräddning, vilket regleras i ett avtal mellan dessa myndigheter och Sjöfartsverket. De bidrar också med en mindre del av den summa Sjöfartsverket erlägger Försvarsmakten för den förhöjda beredskapen.

Grunden för det nuvarande avtalet med Försvarsmakten är att en nödställd ska kunna nås inom 90 minuter efter det att ett larm har inkommit. Under dagtid är beredskapstiden på Berga, Ronneby och Säve en timme och på Visby och Sundsvall 15 minuter. Under dygnet i övrigt har besättningen en inställelsetid om 45 minuter vid samtliga orter.

Olika längd på beredskapstiden ger olika yttäckningsområden vid en räddningsinsats. Det innebär exempelvis att om man har en beredskap på 15 minuter, kan man flyga i 75 minuter för att nå den nödställde och för att tillgodose 90-minuterskravet. Om beredskapen däremot är en timme kan man flyga i 30 minuter.

Under hösten 2000 aviserade Försvarsmakten att beredskapen endast kan upprätthållas på fyra platser. Anledningen till detta är att Försvarsmakten är inne i en omstruktureringsprocess, vilket bl.a. innebär att helikopterverksamheten organiseras om och helikoptersystemen byts ut. Under denna förutsättning har Sjöfartsverket valt det beredskapsalternativ som ger den bästa yttäckningen och minimerat de områden som inte kan nås med helikopter inom de angivna 90 minuterna.

Helikoptrarna i Sundsvall och Visby har, åtminstone under dagtid, den bästa beredskapen. Dessa stationeringar är dessutom av stor strategisk betydelse för hela mellersta Östersjön respektive hela Norrlandskusten. Sjöfartsverket har bedömt att beredskapen på Berga är den som är minst sårbar att undvara, eftersom beredskapen från Visby och Sundsvall ger möjlighet att åtminstone till stor del täcka den yta som beredskapen på Berga skulle ha gjort.

Jag vill i sammanhanget framhålla att Bergahelikoptern inte tas bort. Den står kvar med den beredskap som Försvarsmakten anser behövs för den egna verksamheten. Det är således endast den förhöjda beredskapen som inte kan upprätthållas. Jag vill också framhålla att i Stockholmsregionen finns landstingets helikopter för sjuktransporter, polishelikopter samt en inhyrd helikopter till Akademiska sjukhuset i Uppsala. I enlighet med räddningstjänstlagen kan räddningsledaren ta i anspråk statlig och kommunal personal och egendom som behövs vid en räddningssituation.

Det är av största vikt att tillfredsställande förutsättningar för sjöräddningen råder. Sjöfartsverket håller därför på att undersöka och ta fram andra alternativ som kan lösa situationen. Jag är fast förvissad om att Sjöfartsverket agerar inom ramen för sitt sjöräddningsansvar och jag har inte för avsikt att vidta några andra åtgärder.