den 20 december

Svar på fråga 2000/01:433 om hinder för pensionärer att doktorera

Utbildningsminister Thomas Östros

Tullia von Sydow har frågat mig vad jag avser att göra för att underlätta för äldre med pension att doktorera.

Jag delar Tullia von Sydows uppfattning att det är viktigt att vi tillvaratar de äldres kunskaper och erfarenheter och att dessa kan stimulera och berika forskarutbildningsmiljöerna.

Forskarutbildningsreformen, som trädde i kraft den 1 april 1998, hade som mål att effektivisera forskarutbildningen och förbättra rättssäkerheten för doktoranderna. Grundbulten i reformen var att alla som bedrev forskarstudier skulle ha någon form av tryggad försörjning.

För att kunna bli antagen till forskarutbildningen ska en person ha grundläggande behörighet, eventuell särskild behörighet som fakultetsnämnden föreskrivit samt bedömts ha förmåga att kunna klara utbildningen. Därutöver ska fakultetsnämnden bedöma att finansieringen kan säkras under hela utbildningen och att den sökande kan avsluta sina studier inom åtta år. Dessa regler har på inget vis gjort det svårare för pensionärer att bli antagna till forskarstudier.

Det finns två huvudvägar in i forskarutbildningen; dels kan fakultetsnämnderna anta doktorander som erhåller anställning som doktorand eller utbildningsbidrag, dels kan de sökande antas som uppvisar annan tryggad försörjning för tiden som forskarstuderande. Den senare vägen gäller bl.a. lärare, läkare, präster eller andra personer som kan bedriva forskarstudier inom ramen för, eller vid sidan om, sin anställning. I denna kategori kan även pensionärer eller andra personer som kan uppvisa tryggad försörjning under studietiden inbegripas.

Uppfyller en pensionär behörighetskraven och bedöms ha förmåga att kunna klara utbildningen kan denna person antas som doktorand. Inom åtskilliga ämnen finns det dock i dag en konkurrens om platserna inom forskarutbildningen. Begränsande faktorer kan exempelvis vara tillgången på handledare, utrustning eller kringresurser. Varje fakultetsnämnd ska göra individuella bedömningar i varje enskilt fall och sedan avgöra vilka personer som ska antas till forskarutbildningen inom ramarna för gällande regler.