Svar på fråga 2000/01:428 om ungdomskriminalitet
Justitieminister Thomas Bodström
Gun Hellsvik har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att ge domstolar och andra myndigheter möjligheten att med kraft hantera grov ungdomskriminalitet.
I sin fråga utgår Gun Hellsvik från två i massmedierna mycket uppmärksammade fall av grova våldsbrott som begåtts av unga personer och använder dessa fall som argument för att påföljden överlämnande till vård inom socialtjänsten ska avskaffas. Gun Hellsvik hävdar att en av de misstänkta i det ena fallet tidigare dömts till vård inom socialtjänsten vid tre tillfällen och antyder att det nu aktuella, mycket allvarliga brottet kunnat undvikas om någon annan påföljd valts. Därvid drar Gun Hellsvik långtgående slutsatser om bakgrunden och orsakerna till ett enskilt brott. Som Gun Hellsvik väl känner till är jag också förhindrad att diskutera enskilda fall.
Gun Hellsvik synes också utgå från att överlämnande till vård inom socialtjänsten är den enda påföljd som kan komma i fråga för de nu aktuella brotten. De fall hon tar upp har ännu inte avgjorts i domstol, det är inte någon person som har fällts till ansvar och någon påföljd har självfallet inte dömts ut.
Jag vill ändå påpeka att påföljden sluten ungdomsvård, som Gun Hellsvik väl känner till, infördes år 1999. Det är en tidsbestämd frihetsberövande påföljd och tiden för frihetsberövandet ska bestämmas med utgångspunkt i bl.a. brottets straffvärde. Sluten ungdomsvård är avsedd att tillämpas just när personer under 18 år begått allvarliga brott.
När det gäller påföljden överlämnande till vård inom socialtjänsten har den påföljden stramats upp genom förändringar som genomfördes år 1999. Dessa förändringar kommer nu att utvärderas och därefter aktualiseras frågan om det finns anledning att ändra påföljdssystemet för unga. De överväganden som då aktualiseras ska baseras på väl underbyggda fakta om hur påföljdssystemet fungerar.