den 29 november

Svar på fråga 2000/01:278 om förändringar inom åklagarväsendet i Skåne

Justitieminister Thomas Bodström

Gun Hellsvik har frågat vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa att den nuvarande geografiska närheten mellan polis och åklagare bibehålls.

Regeringen har som en av sina prioriterade frågor att rättsväsendet ska förstärkas och fortlöpande utvecklas mot bakgrund av samhällsutvecklingen och medborgarnas anspråk på ett väl fungerande rättssystem.

Åklagarreformen år 1996 innebar att åklagarväsendet blev effektivare, mer flexibelt och mindre sårbart. Åklagarväsendet är numera indelat i sex åklagardistrikt med en åklagarmyndighet i varje distrikt. Det är vid de 38 lokala åklagarkamrarna som i princip all brottsbeivrande verksamhet sker. Dessutom finns det för närvarande lokala åklagare vid elva orter i landet. En viktig utgångspunkt är att åklagarkamrarna är tillräckligt stora för att kunna fungera självständigt och klara förändringar i verksamheten.

En annan omorganisation som har syftat till att svara mot medborgarnas krav är närpolisreformen. Den innebär att det i varje ort ska finnas en lokalt förankrad polis som i sitt område har ansvaret för i princip allt polisarbete som inte kräver särskilda kunskaper.

Jag är medveten om att närheten mellan polis och åklagare är viktig för brottsutredningsverksamheten. Efter närpolisreformen är polisväsendet starkt decentraliserat. Det talar för att åklagarverksamheten bör bedrivas på ett förhållandevis stort antal orter i landet. När det gäller åklagarkamrarnas och de lokala åklagarnas placering måste emellertid inte bara geografiska, utan också ekonomiska och befolkningsmässiga hänsyn tas. Därför är det inte alltid möjligt att upprätthålla geografisk närhet mellan polis och åklagare.

Jag vill poängtera att det är Riksåklagaren som bestämmer om åklagarkamrarnas placering samt på vilka övriga orter åklagarverksamhet skall bedrivas. Innan sådana beslut fattas ska Riksåklagaren samråda bl.a. med Domstolsverket, Rikspolisstyrelsen samt med de polismyndigheter och tingsrätter som berörs av verksamheten.

Mot denna bakgrund anser jag att det är viktigt att framhålla att åklagarna måste bedriva sitt arbete i nära samverkan med polisen. Redan i september år 1996 beslutade regeringen att åklagarväsendet och polisen gemensamt ska utveckla formerna för samverkan mellan myndighetsområdena och arbetet med prioriteringar inom den brottsutredande verksamheten. Det kan bl.a. ske genom att åklagarna ofta besöker olika närpolisområden och i ökad utsträckning använder sig av modern kommunikationsteknik. Självfallet är det angeläget att polisen och åklagarväsendet fortlöpande utvecklar samarbetsformerna.

Jag följer noga utvecklingen inom rättsväsendets myndigheter. Men det ankommer inte på mig som justitieminister att vidta några åtgärder med anledning av den förändring som planeras inom Åklagarmyndigheten i Malmö.