den 12 april

Svar på fråga 2000/01:1025 om Sellafield

Miljöminister Kjell Larsson

Jan-Erik Ågren har frågat mig om vilka åtgärder jag är beredd att vidta vad gäller utsläpp av teknetium (Tc-99) från Sellafield.

Först och främst vill jag förtydliga problemen kring teknetium.

Teknetium är en klyvningsprodukt som bildas i kärnkraftsreaktorer. Vid upparbetning av använt kärnbränsle, så som sker i anläggningen i Sellafield, separeras uran och plutonium från klyvningsprodukterna som är starkt radioaktiva. Teknetium är alltså en oönskad biprodukt som vid upparbetning kan läcka ut till omgivningen, i detta fall havet.

Problemet med utsläpp av teknetium har varit känt sedan många år och har uppmärksammats med anledning av utsläppen från Sellafield. Problemet har tagits upp både i Nordiska ministerrådet och inom OSPAR-konventionen (Konventionen för skydd av den marina miljön i nordöstra Atlanten). Det är i dagsläget OSPAR som har de bästa redskapen i form av en gemensam strategi, ett arbetsprogram och ett bindande beslut för att kraftfullt kunna agera i frågan.

Vid OSPAR-mötet i Sintra 1998, kom miljöministrarna överens om att halterna av radioaktiva ämnen ska ha minskat till nära noll år 2020. Vid OSPAR:s kommissionsmöte i Köpenhamn förra året följdes denna överenskommelse upp dels genom antagandet av ett arbetsprogram, dels genom ett lagligt bindande beslut. Beslutet behandlar särskilt frågan om utsläpp av radioaktiva ämnen från anläggningar för upparbetning av använt kärnbränsle och behovet av att ersätta dessa anläggningar. Storbritannien och Frankrike har dock inte ännu ställt sig bakom detta beslut, vilket jag beklagar.

Som jag även nyligen redovisade i ett frågesvar här i kammaren har jag vid ett flertal tillfällen tagit upp frågan om Sellafield med den brittiske miljöministern Michael Meacher och framfört att vi anser att de tillåtna utsläppsgränserna för teknetium-99 vid Sellafield måste sänkas betydligt. Detta har jag gjort såväl bilateralt som tillsammans med mina nordiska kolleger.

Jag kommer naturligtvis att fortsätta att på olika sätt söka påverka den brittiska regeringen både att minska utsläppen och att ställa sig bakom OSPAR-beslutet.