Fråga 2000/01:490 av Christina Axelsson (s) till statsrådet Maj-Inger Klingvall om villkor för internationellt bistånd
Den svenska biståndspolitiken bygger på ett aktivt deltagande av folkrörelser. Internationell solidaritet som en del av alla människors vardag, garanterar bred uppslutning kring biståndsmålen. Folkrörelsebistånd har ett stort värde eftersom projekten bedrivs som jämlika partnerskap mellan organisationerna i Sverige och i mottagarlandet. I dag finns olika regler för finansiering av bistånd. Icke vinstdrivande organisationer måste vanligen ordna egen finansiering med 20 % av projektbudgeten.
Parallellt bedrivs biståndsverksamhet där vinstdrivande företag upphandlas som "konsulter" och med full finansiering genomför biståndsverksamhet. Gränsen mellan vad som bör bedrivas av icke vinstdrivande organisationer och vad som handlas upp, är inte självklar. Om icke vinstdrivande organisationer upplever att vinstdrivande företag tar över det biståndsarbete som man själva traditionellt gjort, riskerar viljan att göra samma arbete utan vinst, men med krav på egenfinansiering, svalna.
Utvecklingen där alltmer av biståndsverksamheten upphandlas, kan urholka intresset för folkrörelsebistånd. Reglerna för hur biståndsuppdrag fördelas måste därför ses över, så intresse och möjligheter att genomföra folkrörelsebistånd upprätthålls. När bistånd upphandlas bör icke vinstdrivande organisationer som arbetar med likartad verksamhet få förtur till uppdragen.
Vad avser ministern göra för att folkrörelsebiståndets ställning inom biståndspolitiken stärks?