den 19 december

Fråga 2000/01:473 av Carina Hägg (s) till statsminister Göran Persson om homosexuellas situation

Under senare tid har frågan om homosexuellas situation uppmärksammats såväl politiskt som i den allmänna samhällsdebatten. Men fokus har ofta i debatten lagts på de homosexuella boende i storstadsregionerna. Jag måste nu ställa frågan om hur det är att vara homosexuell i mindre kommuner runtom i vårt land. Kan homosexuella var de än bor känna att de omfattas av den humanistiska tanken om alla människors lika värde? Det betyder inte minst att människor har rätt att vara olika. Jag har haft kontakt med alltför många som inte känner det stöd de har rätt att förvänta sig. Det är alltför få kommuner som har denna fråga på sin dagordning. Fortfarande finns det homosexuella som inte vågar "komma ut" för sin egen eller för anhörigas skull. Man ska inte behöva flytta eller vara rädd att förlora jobbet för att man är öppet homosexuell.

Många homosexuella flyttar från orter i glesbygd för att kunna leva ett som man tror enklare liv på större orter. Det kan handla om en önskan att ha tillång till mötesplatser, kunna existera i en tolerantare och mindre fördomsfull miljö, leva mer anonymt och att bemötas på ett värdigare sätt i arbetsliv såväl som inom t.ex. vården. Homosexuella uppger också att de flyttat från hemorten av hänsyn till sina anhöriga. Pressen på de anhöriga kan vara stor.

Min fråga är vilka initiativ statsrådet har för avsikt att ta för att stimulera kommuner och landsting att aktivt stärka de homosexuellas rätt i samhället.