Fråga 2000/01:436 av Chatrine Pålsson (kd) till socialminister Lars Engqvist om permissionsförfarandet vid tvångsvård och rättspsykiatrisk vård
Den 1 juli 2000 trädde en ny lag i kraft, som reglerar permissionsförfarandet vid rättspsykiatrisk vård. Tidigare var permissioner inte tidsbestämda, numera ges permission i normalfallet upp till ett år. Lagändringen är ett av flera incitament till en snabbare rehabilitering till samhället. Genom samordnade insatser från socialtjänst och psykiatri ska en definitiv utskrivning av permitterade patienter kunna komma i fråga på ett tidigare stadium.
Lagändringen innebär att permission för en längre period inte är aktuellt förrän det är sannolikt att patienten kommer att kunna skrivas ut efter permissionsperioden. Även om permissionslängden tidsbestäms till maximalt ett år, finns dock fortfarande möjligheten att undantagsvis förnya vård och permission.
Sedan lagen trätt i kraft finns signaler på att lagändringens konsekvenser för vården är otydliga för läkare. Detta gäller främst de patienter som fått vård enligt den äldre lagen men som nu förskrivits tidsbegränsad permission på upp till ett år, vilket den äldre vården inte förberett patienterna på. Läkare har där ansett sig förhindrade av lagen att förskriva förnyad permission, men har heller inte kunnat skriva ut patienten. Följden blir en ny onödig vårdperiod som blockerar vårdresurserna för verkligt vårdbehövande.
Vilka åtgärder avser ministern vidta för att intentionerna bakom förändringen av bestämmelserna runt permissionsförfarandet vid tvångsvård och rättspsykiatrisk vård förverkligas?