Fråga 2000/01:421 av Ewa Larsson (mp) till justitieminister Thomas Bodström om skydd för kvinnor
I samband med det svenska ordförandeskapet i EU kommer Sverige bl.a. att ta upp frågan om rätt till asyl för flickor och kvinnor som kommit eller tvingats till EU-länder som sexslavar. Det kan även finnas anledning att dels se över vår egen lagstiftning när det gäller skydd och uppehållstillstånd för kvinnor som flytt från hemländer där medeltida straffsanktioner, som misshandel och stening till döds, ingår i landets rättspraxis, och dels vår egen rättspraxis.
Situationen för t.ex. den iranska kvinnan Mitra Ahmadnia kritisk. Efter att under 10 år ha misshandlats av sin make (med bl.a. två missfall som följd) flydde hon till Sverige. Hon befinner sig i dag på en psykiatrisk klinik i Stockholm och har försökt ta livet av sig tre gånger. I Iran har hon en stenkastningsdom på sig för påstått äktenskapsbrott. Trots detta anser Utlänningsnämnden att hon ska avvisas, ett beslut som nämnden fattade den 21 november i år.
Att utvisa en kvinna i beskriven nöd är inte bara omänskligt utan kan närmast betraktas som rättsvidrigt. Enligt gällande lag har "den som på grund av sitt kön känner välgrundad fruktan för förföljelse rätt till uppehållstillstånd." Är denna lagstiftning ej tillräcklig?
Avser ministern verka för att svensk lagstiftning ger asyl till kvinnor som utsätts för liknande behandling i sina hemländer?