Fråga 2000/01:404 av Jonas Ringqvist (v) till jordbruksminister Margareta Winberg om H&M:s underklädesreklam
Hennes & Maurits årliga reklam för underkläder har i år definitivt slagit rekord i att göra en kvinna till ett objekt i sin marknadsföring. Ingen gång tidigare har H&M presenterat en reklamkampanj där kvinnan så uppenbart ska likna en sak mer än en människa. Min första spontana reaktion när jag såg reklamen var att den här gången har H&M definitivt gått över gränsen. Exakt vad som gjorde mig upprörd kunde jag först inte avgöra. Vid en närmare eftertanke och efter att ha pratat med andra framstod det allt tydligare att det är den övertydliga objektifieringen som jag reagerar på. Modellen är i sitt sätt att sitta och stå en direkt avbild av en Barbiedocka. Hon framställs långt ifrån som en människa i reklamen.
Jag har förstås också tidigare upprörts av H&M:s sätt att spela på osunda ideal och unga människors osäkerhet. När de nu tar steget till en total objektifiering och avpersonifiering av kvinnan i reklamen är gränsen definitivt nådd för vad jag kan acceptera. Det finns en avgörande skillnad i att å ena sidan visa kvinnor som framställs som människor och å andra sidan visa modeller som ska efterlikna opersonliga Barbiedockor. Var går egentligen gränsen för hur det ska vara acceptabelt att använda halvnakna kvinnor i reklam? Om inte H&M nu har överträtt den gränsen så förstår inte jag var man ska kunna dra den.
Min fråga till jämställdhetsministern är därför om hon avser vidta några åtgärder med anledning av att företag alltmer tenderar att använda kvinnan som ett objekt i marknadsföringen av sina produkter.