Fråga 2000/01:396 av Henrik S Järrel (m) till statsrådet Maj-Inger Klingvall om asylärenden och självmord
Flera uppenbara fall av mänskligt lidande till följd av långa handläggningstider har på senare tid uppenbarats. Många människor kommer till Sverige med hopp om en bättre framtid flyendes av rädsla undan förtryck eller kanske krig. Alla människor har lika värde och borde behandlas därefter. Människor som kan och vill skapa sig en tryggare och bättre framtid i Sverige skulle kunna tas emot på ett mänskligare sätt än vad som nu många gånger sker, när de kommer till hit.
Sverige, som i viss mån kan ses som ett föregångsland när det gäller humanitet, bedriver i det fördolda en hård flyktingpolitik. En politik som resulterar i att en del människor och familjer kan få vänta i upp till fyra år på besked om de ska få stanna i Sverige eller inte. År som ofta innebär flyktingförläggningar, liten eller ingen möjlighet att arbeta eller studera, en orolig och osäker framtid rörande barnens skolgång etc. I hopplös ovisshet och desperation drivs en del till tragiska självmord. I Utlänningsnämnden tycks man stundom böjd att nonchalera och ibland helt avvisa läkarintyg. Hur många plågsamma påminnelser ska behövas innan det blir en ändring av detta?
Vilka åtgärder avser migrationsministern vidta för att minimera antalet självmord bland väntande i köerna till migrationsverk och utlänningsnämnd?