Fråga 2000/01:383 av Sten Tolgfors (m) till statsrådet Maj-Inger Klingvall om hiv/aids-katastrofen i Afrika
Aids slår hårdast mot dem som har det sämst. I byar i de värst drabbade delarna av Afrika finns bara barn och gamla kvar att ta hand om de sjuka och dra in mat till hushållet. Mellan 12 och 14 % av alla barn har blivit föräldralösa.
Epidemin av hiv/aids är så svår att den leder till att befolkningen i flera länder i södra Afrika påverkas. Medellivslängden beräknas sjunka från 65@70 år till nedåt 40. Botswana, Lesotho, Namibia, Sydafrika, Swaziland, Zambia och Zimbabwe kan komma att se befolkningsminskningar inom fem år. Det är första gången sedan digerdöden härjade i Europa på 1300-talet som befolkningen i något land minskar på grund av en epidemi. Digerdöden skördade ca 25 miljoner offer. Sedan epidemin började på 1980-talet har 21 miljoner människor dött av aidsrelaterade sjukdomar. Över hela världen är aids den fjärde största dödsorsaken efter hjärtsjukdomar, slaganfall och sjukdomar i andningsorganen. När det här året går mot sitt slut så kommer det finnas 36 miljoner hivsmittade världen runt, varav 25 miljoner i Afrika. Prognoser säger att var tredje av dagens afrikanska 15-åringar kommer att smittas och dö i aids. Fler afrikaner dör nu i aids än i malaria och vart femte dödsfall i Afrika är relaterat till aids. Bland alla siffror är det lätt att glömma de miljoner tragiska människoöden som finns bakom.
Vad avser biståndsministern göra för att Sverige bättre ska kunna stödja det hivpreventiva arbetet, samt sjukvården för aidssjuka i Afrika?