Fråga 2000/01:315 av Gudrun Lindvall (mp) till miljöminister Kjell Larsson om import av avfall för förbränning
Just nu hänger Greenpeace-aktivister under en bro i Södertälje kanal för att förhindra att en båt levererar avfall från Holland för förbränning till Igelsta värmeverk. Om det är avfall från den s.k. gröna eller gula listan tycks vara oklart, men något tillstånd finns enligt uppgift inte.
Det här är inte den första soptransporten till Sverige för förbränning från andra länder. Umeå har byggt en stor sopförbränningsanläggning för sopförbränning och tar sopor från Norge. Från EU kommer flera hundra tusen ton varje år. Det är olika plaster, men även kreosotimpregnerade slipers, tjäroljor m.m. Sverige håller på att bli en sopförbränningsstation för sådant som andra länder inte kan bränna hemma på grund av miljöopinionen. Sverige har inte någon bättre reningsteknik än andra länder.
I skrivelsen 1998/99:63 En nationell strategi för avfallshantering, en samarbetsproposition mellan (s), (v) och (mp), står dels att läsa att enligt närhets- och självförsörjningsprincipen kan en medlemsstat motsätta sig import av avfall. Det står också att den svenska policyn ska vara att avfall från gula och röda listan inte ska importeras för omhändertagande. Ett sätt att komma till rätta med problemet kan vara att införa skatt för förbränning av avfall, ett förslag (mp) lagt fram flera gånger. Nu slår förorenade sopor ut rena biobränslen.
Jag vill fråga ministern:
Vilka åtgärder avser ministern vidta för att förhindra import av avfall för förbränning i Sverige?