Fråga 2000/01:307 av Ewa Larsson (mp) till näringsminister Björn Rosengren om vägar i känslig miljö
Järvafältet är ett välbesökt nära naturområde för hundratusentals personer boende i Sundbyberg, Solna, Järfälla, Sollentuna och Stockholm. Även fältets sydliga del kommer troligtvis snart klassas som naturreservat. De fornlämningar som finns där är redan skyddade enligt fornminneslagen.
E 18 går genom området och utgör i dag ett hinder för människor att röra sig från bostadsområden till naturområdet. Ur ett socio-ekologiskt perspektiv är Rinkeby det område som drabbas hårdast av vägens negativa miljökonsekvenser.
Vägverket föreslår en breddning av vägen vilket aktualiserat ett gammalt krav att förlägga vägsnittet i tunnel. Enda angivet skäl till att inte göra det är att det är dyrt. Med tanke på den bullermatta som vägen åstadkommer i dag, och som kommer öka vid breddning, borde det vara självklart att kortsiktigt ekonomiskt tänkande inte ska gå före de betydande kultur- och miljövinster som en nedgrävning skulle medföra. Nedgrävning möjliggör också ny bebyggelse på den mark där befintlig väg går i dag.
Tunnelalternativet harmonierar vägen bättre i befintlig miljö och bevarar värdefull kultur- och naturmiljö, vilket Vägverkets miljöpolicy poängterar. Nedgrävning tillgodoser medborgarnas och föreningars engagemang och önskemål vilket också är inskrivet i Vägverkets miljöpolicy.
Avser ansvarig minister verka för att kultur- och naturvärden går före kortsiktigt ekonomiskt tänkande vad avser vägar i känslig miljö?