den 27 november

Fråga 2000/01:305 av Nils Fredrik Aurelius (m) till miljöminister Kjell Larsson om oljeutsläpp kring Öland

I februari i år hittades tre mindre oljestråk utanför södra Öland. En månad senare tar Kustbevakningen ett Panamaregistrerat fartyg på bar gärning när det vid Midsjöbanken släpper ut ett tre mil långt och 50 meter brett oljebälte. Under våren släpper ett fartyg registrerat i Turkiet ut olja i Kalmarsund. I juni upptäcker Kustbevakningen ett oljebälte som är fyra mil långt och 100 meter brett och i oktober upptäcks ett utsläpp öster om Ölands södra grund. Av dessa utsläpp har Kustbevakningen bara spårat två till skyldiga fartyg. Inget av brotten är ännu beivrat, men möjligen kommer rederierna att få betala en s.k. vattenföroreningsavgift. Vanligtvis innebär detta begränsade böter.

Betydligt svårare är det att driva de illegala utsläppen som brottmål. Oljeutsläpp som misstänks komma från ett utpekat fartyg har inte lett till straffrättsliga åtgärder annat än i undantagsfall. De allra flesta förundersökningar har lagts ned och ärendena har därför inte nått domstol. En svårighet är att slå fast vilken enskild person på fartyget som är skyldig till utsläppet. Om man ser till antalet sanktioner är förfarandet med vattenföroreningsavgift således effektivare än det rent straffrättsliga ansvaret, men det är ändå ett begränsat antal av de utsläpp som upptäckts som lett till någon sanktion. Slutsatsen måste bli att det nuvarande systemet inte har en tillräckligt preventiv effekt.

Vad avser miljöministern att vidta för åtgärd för att fler av dem som gör sig skyldiga till oljeutsläpp ska kunna bestraffas?