den 24 november

Fråga 2000/01:301 av Carl G Nilsson (m) till jordbruksminister Margareta Winberg om handelsvärde för djur

I en nyligen lagakraftvunnen dom har en hundägare fällts till ansvar för grovt jaktbrott då han för att skydda sin hund mot angrepp dödat ett lodjur.

Hundägaren åberopade att han handlat i nöd och domstolen konstaterar att den godtar hans påstående om att han befann sig i en nödsituation. Domstolen pekar emellertid på att för straffrihet krävs att det var försvarligt att döda lodjuret med hänsyn tagen till de båda djurens värden. Man godtar Naturvårdsverkets beräkning av lodjurets värde uppgående till 20 000 kr. Vad gäller hunden konstateras att dess värde väsentligt understiger lodjurets värde.

I rättslig mening är en hund en sak, men för en hundägare är den en familjemedlem för vilken man känner affektion. Det aktuella fallet pekar därför, enligt min mening, på det orimliga i att ett husdjur endast ska värderas efter sitt eventuella handelsvärde. Detta synsätt kan inte vara i överensstämmelse med de flesta människors rättsuppfattning och skapar knappast en ökad förståelse för ökat skydd för rovdjur.

Min fråga till jordbruksministern är:

Mot bakgrund av ovanstående, är jordbruksministern beredd att ta initiativ till en lagändring som tar hänsyn till djurens affektionsvärde och inte endast deras handelsvärde?