Fråga 2000/01:263 av Margareta Viklund (kd) till statsrådet Ulrica Messing om samernas deltagande i förvaltningen av Laponia
Laponia har av Unesco utsetts till världsarv. Grunderna för utnämningen var det rika biologiska livet och det historiska värdet hos den samiska kulturen och det samiska kulturlandskapet.
För de flesta samer i området är Laponia landet där förfäderna funnits och verkat under lång tid. Området inrymmer både möjligheter till försörjning och kultur. Det är det enda kombinerade natur- och kulturvärldsarvet i Norden och ett av världens fyra världsarv som bebos av urbefolkningar.
Samebyarnas eget Laponiaprogram uttrycker den gemensamma visionen för Laponia. Det är en mycket djupgående och kvalificerad genomgång av fädernas marker både när det gäller natur och kultur. Samerna har historiskt, i flera tusen år, förvaltat området som nu omfattas av Laponia. De har också kunskap, tradition och motivation att fortsätta förvalta Laponia utan att, likt förfäderna, lämna stora spår i landskapet @ trots nya tider och modern teknik. För att nå målen med världsarvet måste det finnas ett brett lokalt stöd och en positiv samverkan mellan alla berörda parter. Mellan samer, övrig lokal befolkning, näringsliv och myndigheter.
Samerna som i generationer har levt och fortfarande lever i Laponia och som är beroende av området för sin försörjning, bör rimligtvis ha ett stort inflytande över den framtida utvecklingen i området.
Min fråga lyder:
Vad avser statsrådet vidta för åtgärder för att samerna garanteras ett avgörande inflytande i förvaltningen av Laponia?