Fråga 2000/01:254 av Ola Karlsson (m) till försvarsminister Björn von Sydow om försvarets bilar
Efter Socialdemokraternas och Centerpartiets mycket stora nedrustning av det svenska försvaret finns en stor mängd materiel som inte har plats i den nuvarande försvarsorganisationen. En av följderna är att försvaret skrotar ut en mycket stor mängd fordon och materiel. Beslut finns t.ex. att skrota 1 850 bandvagnar och över 1 000 terrängbilar. Ersättningen vid skrotning är marginell, siffror finns om 20 öre kilot när de är nedplockade. Bara transportkostnaden till skrotfirman är ofta högre än skrotvärdet. Att skrota fordon som är väl fungerande och underhållna är resursslöseri. Skrotning av bra fordon innebär att mångmiljonbelopp förstörs. Många av fordonen är värda mycket mer än vad ersättningen blir vid skrotning. Det finns många runt om i landet som anmält intresse att köpa fordon från försvaret, men som fått nej. Valpar och terrängbilar skulle kunna vara bra räddnings- och servicebilar för hemvärn, företag och kommuner. Bandvagnar och terrängbilar är intressanta inte minst för dem som bor på landsbygden och har problem med dåliga vägar. Även personbilar och lastbilar har en stor marknad och militärfordon har tidigare varit lätta att sälja. Det finns väl upparbetade system för detta. Jag anser att fordon och materiel borde säljas till fortsatt användning och inte till skrotning.
Vilka åtgärder avser statsrådet vidta för att utmönstrade fordon i första hand säljs för fortsatt användning?