Fråga 2000/01:253 av Carina Hägg (s) till socialminister Lars Engqvist om östrogenbehandling
Kvinnor lever hälften av sina vuxna liv efter klimakteriet. Östrogenbehandling skrivs snart ut till majoriteten av kvinnor. Behandlingen lindrar effekterna av klimakteriebesvär och den tycks påverka risken för att insjukna i flera folksjukdomar men summan av risker och nytta hos den enskilda kvinnan är okänd. Jag kan aldrig tro att det beror på att det är den kvinnliga hälften det gäller men man kan ändå ställa den berättigade frågan om varför inte adekvat och tillräcklig forskning sker. Varför vet vi inte vilka risker halva Sveriges befolkning kan utsättas för? Kvinnans klimakterium har alltid omgetts med myter, fördomar och förlöjligande. Uttryck som ofta varit kopplade till strukturer i ett patrialkaliskt samhälle. Kvinnans ställning i dessa samhällen har följaktligen också förändrats vid tiden för klimakteriet. Det finns ett samband mellan det rent medicinska och sociala förändringar i samhället.
Miljoner kvinnor i världen behandlas i dag med östrogen och i Sverige skrivs östrogen ut till 40 % av kvinnor i klimakteriet. Ofta sker förskrivningen rent slentrianmässigt och valet för den enskilda kvinnan ställs inför kan vara svårt. Medan klara, tydliga och kritiserade regler har utarbetats för försök på bl.a. apor och möss så utsätts samtidigt kvinnor för historiens kanske största medicinska fullskaleförsök utan kontroll, uppföljning och utvärdering. Detta är oacceptabelt.
Min fråga till regeringen är vad statsrådet Lars Engqvist vidtagit för åtgärder för att säkerställa att östrogenbehandling vilar på en vetenskaplig grund.