Fråga 2000/01:249 av Per Landgren (kd) till utrikesminister Anna Lindh om förföljelse av falungong-utövare i Kina
Falungong introducerades i Kina 1992 och är en form av undervisning och uråldriga rörelseövningar. Enligt undersökningar mår majoriteten utövare bra och bättre av övningarna. Den organiserade falungong-rörelsen är opolitisk, icke-kommersiell, avgiftsfri och saknar medlemsregistrering. Däremot är den föreningsregistrerad för öppenhet och insyn av vem som helst.
Från början mottogs falungong väl av både allmänheten och regeringen i Kina. Men när regeringen förstod att hela 70 miljoner kineser utövade metoden såg de ett organiserat hot i rörelsen. I juli 1999 förbjöds falungong i alla dess former och utövare trakasserades, arresterades och misshandlades av poliser och inhyrda huliganer. Sedan dess har denna organiserade förföljelse eskalerat. Den internationella pressen och organisationer som Amnesty har noga följt utvecklingen och regelbundet protesterat mot förtrycket av dessa fredliga människor. Men regeringen i Kina vill inte kännas vid kritiken.
Att alla kinesiska medborgare enligt grundlag har rätt att samlas på fredligt sätt, rätt att vädja till regeringen, rätt till öppna rättegångar och rätt till advokat vid rättegångar, verkar inte alls bekomma den kinesiska regeringen. Lika lite som de medger sig skyldiga till brott mot de mänskliga rättigheterna enligt FN:s stadgar.
Avslutningsvis vill jag fråga vad utrikesministern kan göra för att stoppa förföljelserna av falungong-utövare i Kina, så att dessa tillerkänns sina mänskliga rättigheter och tillåts att fritt utöva sina rörelseövningar.