Fråga 2000/01:187 av Amanda Agestav (kd) till försvarsminister Björn von Sydow om säkerheten vid dammar
Den regniga svenska sommaren i år har fört med sig omfattande översvämningar i flera delar av landet. Det ymniga regnandet har även skapat problem för kraftverk och dammägare som tvingats att hantera höga vattennivåer i framför allt kraftverksdammarna. Därmed tvingas ägarna att när en kritisk nivå har nåtts göra en bedömning hur mycket vatten som ska behållas i magasinen respektive hur mycket som kan släppas ut. Denna bedömning tvingas de göra på kommersiella grunder och utgör en avvägning mellan vad som behövs för att kunna hålla ingångna leveransavtal och vad som är säkerhetsmässigt försvarbart. I debatten har kritik framförts mot dammägarna för att dessa låtit kommersiella hänsyn gå före. De flesta dammarna är byggda utifrån en hypotes om ett högsta vattenflöde vart hundrade år. Hittills har Sverige varit förskonat från allvarliga och omfattande dammbrott. Nu tycks emellertid klimatförändringar, oavsett orsak till dessa, ha åstadkommit högre och mera frekventa vattenflöden än vad som förutsågs då dammarna byggdes. Med dagens system för dammsäkerheten får ägarna ta på sig ansvaret för att säkerheten i dammarna är betryggande även under de till synes nya förutsättningar som råder. Som ovan nämnts måste då varje säkerhetsanalys konkurrera med en kommersiell bedömning. Denna ordning kan inte vara rimlig om Sverige ska kunna uppnå och vidmakthålla den dammsäkerhet som medborgarna har rätt att kräva.
Min fråga till statsrådet är således:
Vad avser statsrådet göra för att klargöra ansvarsförhållandena mellan stat och näringsliv i frågan om säkerhet vid dammar?