den 30 maj

Fråga 2000/01:1317 av Lars Leijonborg (fp) till statsrådet Maj-Inger Klingvall om Dublinkonventionen

Dublinkonventionen är en överenskommelse mellan EU:s medlemsländer om vilken stat som har ansvaret för prövningen av en ansökan om asyl som framställs i något av EU:s medlemsländer. En förutsättning för att Dublinkonventionen ska uppnå sitt syfte är att en harmonisering görs av EU-ländernas asylrätt. Så långt har EU:s medlemsländer ännu inte kommit. Fortfarande bedömer olika länder asylsökandes skäl på olika sätt.

Detta problem drabbar asylsökande i Sverige som av olika skäl passerat länder med annan flyktinglagstiftning. Sverige och Finland behandlar exempelvis flyktingar från Tjetjenien på olika sätt. Finland sänder dem tillbaka till Ryssland, medan Sverige låter dem stanna. Situationen i Tjetjenien och för tjetjenier i Ryssland är mycket svår.

Dublinkonventionen ger en möjlighet, men absolut ingen skyldighet för Sverige att överlämna asylsökande till annat EU-land. Det finns ingenting som hindrar att Sverige låter bli att tillämpa Dublinkonventionen i vissa fall.

Med anledning av det ovan anförda vill jag ställa följande fråga till statsrådet Maj-Inger Klingvall:

Avser statsrådet att se över den svenska tillämpningen av Dublinkonventionen i syfte att skapa större utrymme för att av humanitära skäl låta asylprövningen ske i Sverige i de fall där det är uppenbart att första asylland tillämpar en annan asylrättslig praxis än den svenska?