Fråga 2000/01:121 av Kenneth Johansson (c) till miljöminister Kjell Larsson om lokalt anpassat strandskydd
De regler om strandskydd som finns stadgade i miljöbalken fyller många gånger en viktig funktion i att bevara djur- och växtliv, liksom möjligheten för människor att idka friluftsliv. Men Sverige är ett stort land där befolkningen är ojämnt fördelad över landet. Det uppenbara behov av ett starkt strandskydd som kan finnas t.ex. i Stockholms skärgård eller på västkusten är inte lika uppenbart i andra mer glesbefolkade delar av landet. I vissa fall kan t.o.m. strandskyddet vara ett hinder för en önskvärd utveckling av landsbygden. Därför finns det anledning att överväga om inte reglerna rörande strandskydd bör utvecklas så att de blir mer flexibla utifrån regionala och lokala behov och förutsättningar.
Lagstiftningen rörande strandskyddet bör följaktligen förändras så att de nu gällande reglerna är grunden. Men att dessa kompletteras med en möjlighet till lokal anpassning, vilket bör kunna ske i kommunernas översiktsplaner och efter samråd med myndigheter som har att bevaka riksintressen.
Mot bakgrund av mina tankar på en lokal anpassning av strandskyddet hör jag oroande ord från miljöministern. Det mesta tyder på att ministern i stället för att se till att få ett strandskydd anpassat efter verkligheten snarare vill förstärka strandskyddet och fortsätta med generella regler.
Min fråga till miljöministern är:
Vad avser regeringen göra för att bättre anpassa strandskyddet efter de lokala förhållandena?