Fråga 2000/01:1025 av Jan-Erik Ågren (kd) till miljöminister Kjell Larsson om Sellafield
Merparten av oss hör bara talas om kärnkraftverk när någonting gått på tok. Katastrofer såsom Tjernobyl 1986, Three Mile Island 1979 eller Windscale 1957 skrämmer oss ett tag. Samtidigt får vi aldrig höra talas om de tusentals andra incidenter som inträffat under de senaste femtio åren. Därför tror vi gärna att kärnkraft är relativt säkert. Men även utan katastrofer är kärnkraften redan farlig. Fler fall än normalt av leukemi och cancer bland människor som bor i närheten av kärnkraftverk pekar på detta. Katastrofen i Tjernobyl lärde oss att strålningen kan nå Sverige.
I nordvästra England ligger Storbritanniens mest kontroversiella industriella anläggning, Sellafield. Detta kärnkraftverk har drabbats av allvarligt läckage av radioaktiv strålning vid flera tillfällen. Enligt uppgift kommer Sellafield i framtiden att handha s.k. technetium, ett artificiellt producerat kemiskt ämne. Den mest stabila isotopen, technetium-98, har en halveringstid på 4,2 miljoner år, medan de andra trettio kända isotoperna är mycket mindre stabila. Förr var ämnet väldigt ovanligt och dyrt men kan i dag erhållas i större mängder genom kärnklyvning i reaktor.
Givet Sellafields tidigare säkerhetsproblem framstår dess framtidsplaner som synnerligen högaktuella för stater i Storbritanniens omgivning.
Eftersom vi hört att frågan kommer att behandlas av de nordiska ländernas miljöministrar, vill jag fråga miljöministern vad denne tänker göra för att markera det allvar med vilket vi ser på ovan nämnda planer.