Interpellation 2000/01:97 av Ewa Thalén Finné (m) till kulturminister Marita Ulvskog om verksamheten vid Lunds universitets historiska museum
Kulturministern har vid upprepade tillfällen under det senaste året besvarat olika frågor om verksamheten vid Lunds universitets historiska museum, senast i samband med en skriftlig fråga från mig den 1 november. Trots dessa svar kvarstår en stor osäkerhet vad gäller den framtida verksamheten vid Lunds universitets historiska museum.
Händelseutvecklingen på senare tid förstärker denna osäkerhet. T.ex. säger ställföreträdande prefekt vid Arkeologiska institutionen, professor Lars Larsson, om situationen för museet: "Detta är vår ödesstund".
Det som riskerar att ske är att museet förlorar alla nya fornfynd, och alla gamla som inte fyndfördelats, till Stockholm och Statens historiska museum. Lastbilslass med historiska skånska fynd ska alltså skeppas till Stockholm, trots tidigare riksdagsbeslut att arkeologiska fynd ska förvaras nära fyndplatsen och inte centraliserat samlas i Stockholm. På lastbilsflaken kommer bl.a. takstolen till Kävlinge gamla kyrka och Tycho Brahes vattenhjul från Ven att ligga.
Detta är alltså vad som väntar om den hårdbantade organisationen i Lund inte fyller Riksantikvarieämbetets krav. En faktor som ytterligare komplicerar denna fråga, och som otydliggör det politiska ansvaret, är att Lunds universitets historiska museum ytterst lyder under Utbildningsdepartementet medan Statens historiska museum faller under Kulturdepartementet. Det kostar naturligtvis pengar för Statens historiska museum i Stockholm att överta ansvaret för de skånska fynden, med största sannolikhet kostar det t.o.m. mer än vad som fattas för Historiska museet i Lund. Att stillatigande se på när verksamheten läggs ned vid Lunds universitets historiska museum med hänvisning till att det är två olika kassor är inte att ta politiskt ansvar.
Museiverksamhet ingår inte i universitetens kärnverksamhet, men trots detta planerar universitetsledningen i Lund att tillsätta en övergripande utredning om framtiden för samtliga museer i universitetets regi. En sådan utredning kommer att ta tid och under tiden kommer historiska museet troligen att nedrustas och avfolkas. För att verksamheten inte sakta men säkert ska tyna bort behövs alltså konkreta handlingar. En sådan lösning skulle kunna vara att, som i fallet med Bildmuseet i Umeå, skapa en samfinansiering mellan departementen.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga kulturministern följande:
1. Är kulturministern beredd att medverka till att Kulturdepartementet tillsammans med Utbildningsdepartementet och Lunds universitet utreder huvudmannaskapet för Lunds universitets historiska museum i syfte att bibehålla museiverksamheten, med bevarad fyndfördelning, i Skåne?
2. Är kulturministern beredd att under tiden denna utredning arbetar skapa en samfinansiering mellan Lunds universitet, Kulturdepartementet och Utbildningsdepartementet för att upprätthålla verksamheten vid Lunds universitets historiska museum?