den 1 november

Interpellation 2000/01:83 av Kia Andreasson (mp) till justitieminister Thomas Bodström om kontrollen av Schengens informationssystem

Från den 1 januari 2001 provkörs Schengens informationssystem (SIS) i Sverige och de övriga nordiska länderna inför inträdet den 25 mars 2001. De stater som har ratificerat Schengenkonventionen har givit Gemensamma tillsynsmyndigheten som huvuduppgift att utöva tillsyn över den tekniska stödfunktionen i SIS.

Gemensamma tillsynsmyndigheten riktar i sin fjärde verksamhetsrapport skarp kritik mot hur databasen fungerar ur demokratisk och juridisk synvinkel. Många av de människor som registrerats är ostraffade och ingen av dem har informerats om sina rättigheter. De vet inte ens om att de är registrerade. Dokument har försvunnit och information har läckt ut från Sirenekontor. I ett TT-telegram kan man läsa att Gemensamma tillsynsmyndigheten varnar för att SIS kan utvecklas till ett storebrorssystem som inte längre värnar medborgarnas intressen.

Till följd av att dokument försvunnit och information läckt ut på ett av Sirenekontoren anförtrodde Gemensamma tillsynsmyndigheten redan i december 1997 åt de nationella tillsynsmyndigheterna att kontrollera säkerhetsnivån på sitt Sirenekontor.

På grundval av de nationella rapporterna utarbetade Gemensamma tillsynsmyndigheterna ett sammanfattande dokument om säkerheten på Sirenekontoren. Rapporten innehöll tio rekommendationer och skickades till Schengens behöriga organ.

Ett svar gavs den 19 november 1999 av vilket det bl.a. framgår att medlemsstaterna tycker att vissa förslag är besvärliga ur teknisk och organisatorisk synvinkel i förhållande till det mål som eftersträvas och att de åtgärder som rör datasäkerhet inte bör medföra någon oproportionerlig inskränkning av användandet av SIS-uppgifterna.

Gemensamma tillsynsmyndigheten har beslutat sig för att fortsätta sina insatser för att förbättra och standardisera säkerheten på Sirenekontoren, trots det negativa mottagandet av rapporten. Detta är mycket bra.

Tyvärr tilldelas inte myndigheten de personella eller ekonomiska resurser som är nödvändiga för att man framgångsrikt ska kunna bedriva en meningsfull kontroll. Gemensamma tillsynsmyndigheten har t.ex. inte någon egen budgetpost och disponerar inte heller någon personal på heltid för att sköta sitt sekretariat. En budget och sekretariatets stöd är väsentligt för att kunna garantera att myndigheten fungerar effektivt och kan utöva sin befogenhet. I nuläget är myndigheten ingenting annat än en tandlös tiger.

De farhågor som Miljöpartiet de gröna hyste redan vid antagandet av reglerna om Schengensamarbetet avseende SIS har nu ytterligare en gång besannats. Rättssäkerheten och de mänskliga rättigheterna måste vara en prioriterad fråga. Det är helt oacceptabelt att dessa grundläggande och fundamentala spörsmål får stryka på foten på grund av att medlemsstaterna tycker att det är för besvärligt att införa nya rutiner som ökar säkerheten. Ur demokratisk synvinkel är det för övrigt också synnerligen stötande att medlemsstaterna är beredda att satsa åtskilliga miljarder på att bygga upp ett system för registrering av sina egna medborgare, medan de inte är villiga att satsa några nämnvärda resurser på att trygga rättssäkerheten.

Sverige har nu, med tanke på det förestående ordförandeskapet i EU, en ypperlig möjlighet att verka för att Gemensamma tillsynsmyndighetens rekommendationer tas på allvar och genomförs och att myndigheten tilldelas de ekonomiska, tekniska och personella resurser den så väl behöver.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga justitieministern om regeringen, under Sveriges ordförandeskap i EU och i framtiden, tänker verka för att Gemensamma tillsynsmyndigheten tilldelas efterfrågade resurser och för att dess rekommendationer genomförs, och i så fall på vilket sätt man ämnar göra detta.