den 27 oktober

Interpellation 2000/01:77 av Rolf Olsson (v) till socialminister Lars Engqvist om telefonjour för människor i kris

Många omtalar i dag att alltfler människor befinner sig i psykisk nöd eller är närstående till människor med dessa problem. Samtliga i dag befintliga telefonjourer beskriver utifrån sina erfarenheter samma sak, nämligen att behovet av samtal som handlar om djupgående psykisk problematik ökar kraftigt.

I bl.a. tidningen Nya Dagen uppges det att i november startar ett callcenterföretag Stöd i nöd AB en telefonjour i Krokom, dit människor i kris kan ringa för 10 kr per minut. Stöd i nöd AB ägs till 40 % av Länsförsäkringsbolaget. Stöd i nöd är ett nystartat företag som bygger sin verksamhet utifrån en affärsidé och med anställda som utbildas via länsarbetsnämnden. Det är oklart vilken kompetens och erfarenhet de ansvariga har.

Människor med svår psykisk ohälsa som tillhör de mest utsatta, också ekonomiskt, riskerar nu att få ytterligare ekonomiska problem. Två eller tre samtal till Stöd i nöd AB under en månad kan utan vidare kosta upp emot 1 000 kr.

När samhället inte klarar av att möta de behov som finns kliver marknadsaktörer in för att tjäna pengar på utsatta och lidande människor. En naturlig fråga blir hur detta företag kommer att agera när vederbörande som behöver hjälp inte längre kan betala sin räkning eller hamnar i skuld. Vänsterpartiet ser utvecklingen inom detta område som tecken på allvarliga brister och ytterligare steg mot privatisering av samhällstjänster.

Sju av de största intresseorganisationerna inom detta område, däribland RSMH, SPES, Ananke m.fl. har bildat ett nätverk för att försöka bidra till att möta människors behov av stöd, samtalskontakt och vägledning. De vill starta en nationell hjälptelefon som bemannas av professionella medarbetare som också kan slussa den uppringande vidare till offentlig vård eller till ett lokalt nätverk av frivilligmedarbetare. Den nationella hjälptelefonen skulle för den uppringande inte kosta mer än ett vanligt lokalsamtal. Förebilden för projektet är den norska Hjelpetelefonen.

De sju intresseorganisationerna som står bakom det svenska projektet har en lång erfarenhet av arbete med psykisk ohälsa och hög kompetens vad gäller de krav som ställs på en telefonjour av det här slaget. Dessa organisationer har dessutom ett rikstäckande nätverk samt stöd från och en god relation till den psykiatriska professionen.

En nationell telefonlinje som organiseras och drivs med full politisk insyn från samhället skulle enligt en sådan här modell kosta drygt 6 miljoner kronor med en bemanning dygnet runt. Det motsvarar 0,12 % av det årliga samhällsstödet till psykiskt funktionshindrade.

Jag vill fråga socialministern:

1. Vilka åtgärder ämnar regeringen vidta för att motverka att företag liknande Stöd i nöd AB uppstår?

2. Vad avser regeringen att ta för initiativ för att få till stånd en nationell hjälptelefon finansierad av offentliga medel?