Interpellation 2000/01:75 av Ola Karlsson (m) till näringsminister Björn Rosengren om statliga företag och ägarkompetens
Flera av de bolag till vilka svenska staten helt eller delvis är ägare befinner sig nu i ett omvälvande skede. Bl.a. gäller detta Vattenfall, OM-gruppen och Nordic Baltic Holding, tidigare Nordbanken.
Vattenfall, till 100 % ägt av staten, expanderar nu snabbt utomlands, för att bli en europeisk storspelare. För att uppnå detta har stora utlandsförvärv gjorts, bl.a. i Tyskland, Polen, Tjeckien och Finland. När de nu aktuella förvärven är klara kommer två tredjedelar av Vattenfalls anställda att arbeta utanför Sveriges gränser.
OM-gruppen, där staten nyligen har ökat sitt ägande från 7,7 till 9,5 %, försöker, i en tämligen offensiv aktion, köpa Londonbörsen.
Svenska staten äger 25,9 % av Nordic Baltic Holding (NBH), som är ett ägarbolag i Nordens och Östersjöområdets finansiella koncern och som tillhandahåller finansiella produkter och tjänster. I koncernen ingår Nordbanken, Merita Bank, Unibank, Tryg-Baltica, Vesta, Merita Life, Livia och Kreditkassen. Nyligen köptes Kreditkassen av Merita Nordbanken.
Ägande ställer krav och det statliga ägandet innebär krav på den statliga ägarfunktionen. För att vara en bra ägare måste man ha en strategi för sitt ägande och för bolagets verksamhet och framtid. När det helstatliga Vattenfall äger stora delar av Hamburgs och Berlins elförsörjning ställer det krav på Näringsdepartementet att dels tillsätta styrelse med rätt kompetens, dels själv ha en strategi för utvecklingen.
Bolag behöver kompetenta och intresserade ägare som kan tillsätta skickliga styrelser, ställa rimliga avkastningskrav och formulera rätt strategier för framtiden. Bolag med ointresserade eller inkompetenta ägare får svårare att klara förändringar och utmaningar, vilket inte minst visades i Nordbanken under bankkrisen.
Regeringen står därför vid ett vägskäl. Man måste bygga upp sin ägarkompetens eller avveckla sitt ägande. Jag anser att man ska avveckla det statliga ägandet, då erfarenheterna visar att staten inte är speciellt bra på att vare sig äga eller driva företag. Det är heller inte rimligt och önskvärt att svenska staten ska bygga upp ägarpolicy för exempelvis krafthantering i Berlin.
Regeringen verkar själv tycka annorlunda. I regeringens skrivelse 1999/2000:120 Företag med statligt ägande menar regeringen att företag med statligt ägande står inför stora utmaningar som innebär både hot och möjligheter vilket "understryker ytterligare vikten av ett aktivt ägande". Jag tycker regeringen drar en märklig slutsats, eftersom de utmaningar som dagens näringsliv ställs inför inte löses genom statlig ägarinblandning i näringslivet.
Med anledning av det ovan nämnda vill jag fråga:
Vad avser näringsministern göra för att bolag som hel- eller delägs av staten ska få ett bättre och mer kompetent ägande?