den 24 oktober

Interpellation 2000/01:62 av Kerstin Heinemann (fp) till socialminister Lars Engqvist om rehabilitering av synskadade

Synskadade är en mycket liten grupp med en visus (synskärpa) som understiger 0,05. Man saknar ledsyn vilket betyder att man absolut inte kan läsa vanlig text och inte orientera sig någonstans, vare sig i känd eller okänd miljö med hjälp av den lilla synrest man har. Till denna grupp tillkommer 50@100 personer om året i åldern 20@65 år, dvs. i yrkesverksam ålder. För de som är över 65 år finns ingen rehabilitering alls att få om man är gravt synskadad.

Sin grundläggande rehabilitering (medicinska) får man vid landets 33 syncentraler inom landstingen. Alla dessa utom två, Göteborgs och Stockholm Syds syncentraler, opererar polikliniskt, dvs. endast vid de två nämnda kan man få heltidsrehabilitering i en avancerad form. Det innebär, när det gäller punktskriftsläsning t.ex., att man i Göteborg och Stockholm kan få träning i en sådan omfattning att man därefter klarar att läsa 10@20 ord i minuten. Vid de övriga 31 centralerna blir man introducerad så att man vet hur punktskrift fungerar och kanske kan man märka kryddburkarna hemma.

I arbetslivet brukar man emellertid i allmänhet ställa betydligt högre krav på läsförmågan. Av landets ca 7 000 blinda är det inte mer än ca 1 500 som läser och skriver punktskrift. Det finns ingen myndighet som ålägger landstingen att utvidga sin rehabilitering så att den blir allsidig och omfattande och motsvarar de behov man har för att klara sig i arbetslivet. Inom Ami Syn har det tidigare varit möjligt att träna punktskrift för att uppnå en lite högre nivå, men denna möjlighet är borta och Ami Syn är på väg att försvinna.

Försäkringskassan fick 1992 möjligheter att köpa rehabiliteringstjänster för att kunna erbjuda rehabilitering i tillräcklig omfattning, men det har visat sig svårt att genomföra och vid RFV och försäkringskassorna menar man att detta är en "medicinsk rehabilitering" och följaktligen en landstingskommunal angelägenhet.

Vid Enter rehabiliteringscenter i Uppsala bedrivs rehabilitering på heltid, som kan ta vid där landstingen slutar och ge gravt synskadade en funktionell läsning, vilket motsvarar 70@80 ord i minuten.

Detta kan man också få i ett projekt som Synskadades Riksförbund @ SRF @ bedriver tillsammans med Dalarö folkhögskola, "Punktintensiven". Enter rehabiliteringscenter hålls i gång främst med stöd av anslag från fonder och stiftelser och endast i viss utsträckning köper försäkringskassan tjänster där. Punktintensiven är ett Arvsfondsprojekt, där man i dag får den bästa punktskriftsträning som står att få i Sverige.

Punktskriften är naturligtvis bara en del av rehabiliteringen. En annan mycket väsentlig del är det som kallas mobility. Dvs. att med hjälp av en lång vit teknikkäpp kunna ta sig fram, använda allmänna transportmedel etc. Möjligheterna till en tillräckligt omfattande rehabilitering när det gäller mobility finns i dag inte.

I slutet av 50-talet och fram till början av 70-talet växte OT-kurser för synskadade fram. Där kunde man få en ganska omfattande rehabilitering som gravt synskadad, men det fanns många brister i de kurserna. OT står för Omställning och Träning. Sedan har syncentralerna utvecklats från början av 70-talet och till nu. De tillgodoser framför allt synsvagas behov av rehabilitering. Samtidigt har OT-kurserna som blev Ami Syn avvecklats och är nu nästan borta.

Synskadades rehabilitering är helt klart ett eftersatt område. Något måste göras.

Mot denna bakgrund vill jag fråga socialministern vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att förbättra rehabiliteringen av de synskadade.