den 23 oktober

Interpellation 2000/01:58 av Göran Lindblad (m) till försvarsminister Björn von Sydow om säkerhetspolitiken

Framtidsgeneralerna Johan Kihl och Göran Gunnarsson har uttalat sig om Baltikum ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv i syfte att främja sina karriärer. De har framfört att baltiska stater i Nato "skulle ha en negativ påverkan på vårt gynnsamma läge". Vad jag vet finner detta uttalande inte något stöd i officiell svensk säkerhetspolitik, eller något uttalande av regeringen.

Detta uttalande har väckt uppmärksamhet inte minst i USA och Lettland, varför kan sägas att de två generalerna har stört relationen till främmande makt. Interlokutörer inom diplomatin har för mig framfört hur detta uttalande har mottagits i respektive hemländer, och därför måste regeringen en gång för alla i otvetydiga ordalag delge sin syn på Nato och de baltiska staterna, för att på sätt mildra generalernas blamage.

Den första invändningen mot detta uttalande gäller det faktum att svensk utrikespolitik baseras på andra staters förmåga att själva göra en bedömning av sin säkerhetspolitiska situation. För det andra brukar svensk säkerhetspolitik skapas på bred politisk grund med stort utrymme för samtliga partier att inkomma med synpunkter. Ingen av de ovanstående principerna lämnar något stöd för generalernas uttalande.

Mot bakgrund av det ovanstående är det än mer anmärkningsvärt att två militära företrädare väljer att uttolka vad som är bra för Sverige ur säkerhetspolitisk synvinkel. För det första ankommer det inte på anställda inom Försvarsmakten att diktera svensk säkerhetspolitik, vilket är en uppgift för regering och riksdag. För det andra kan de två generalerna omöjligt uttala sig om regeringens inställning till Baltikums eventuella inträde i Nato enär regeringen inte haft godheten att upplysa omvärlden om sin inställning i frågan.

Vilka åtgärder avser statsrådet vidta för att förhindra att företrädare för Försvarsmakten i framtiden försöker uttolka och diktera svensk säkerhetspolitik?