den 20 oktober

Interpellation 2000/01:52 av Gun Hellsvik (m) till justitieminister Thomas Bodström om säkerheten inom rättspsykiatrin

Under senare tid har det framkommit att säkerheten på några av landets rättspsykiatriska anstalter varit skrämmande låg. Bara i år har t.ex. 49 intagna rymt från Karsuddens sjukhus. Dessa rymningar kan få förödande konsekvenser. Efter att en person skjutits till döds i Brandbergen visade det sig att den misstänkte gärningsmannen hade avvikit från just Karsudden.

Brottslingar som lider av allvarlig psykisk störning får med dagens regler inte dömas till fängelse. De döms då i stället till rättspsykiatrisk vård. Om det finns risk för att brottslingen återfaller i brottslighet kan rätten besluta om särskild utskrivningsprövning.

Många av de allra farligaste brottslingarna finns bland dem som överlämnas till psykiatrisk vård. Till saken hör att det är mycket svårt att bedöma om en psykiskt störd brottsling kommer att återfalla i brottslighet. Beslut om särskild utskrivningsprövning grundas i realiteten på mer eller mindre kvalificerade gissningar.

Med tanke på medborgarnas skyddsintressen har vi moderater länge drivit på för att avskaffa det nuvarande förbudet mot att döma psykiskt störda brottslingar till fängelse. Det är bara i ett fåtal fall som gärningsmannen är så allvarligt störd att han inte är medveten om vad han gör sig skyldig till. Endast i dessa fall anser vi att det är berättigat att straffriförklara och inte utdöma fängelsestraff. Vård måste vid straffriförklaring dock alltid ges under sådana former att allmänhetens skyddsintresse tillgodoses.

Övriga psykiskt störda brottslingar, dvs. det stora flertalet, bör i stället dömas till straff. Andelen personer som överlämnas till psykiatrisk vård har de facto minskat och fler psykiskt störda brottslingar sitter i fängelse i dag jämfört med tidigare år. Till viss del kan detta förklaras av de regler som infördes 1992 i lagen om rättspsykiatrisk vård (LRV).

Men för att kunna avskaffa påföljden rättspsykiatrisk vård, krävs att landets fängelser kan erbjuda adekvat vård för de intagna som är i behov av det. Den redan bristande programverksamheten måste förstärkas och kompletteras med psykiatrisk kompetens.

Om de som döms till straff är i behov av omfattande psykisk vård bör de kunna avtjäna en del eller hela straffet på psykiatrisk vårdinrättning under kriminalvårdens ansvar. När vårdbehov inte längre föreligger ska den dömde avtjäna eventuell resterande del av straffet i vanligt fängelse.

På motsvarande sätt ska den som fortfarande är psykiskt sjuk vid tiden för frigivning med tvång, kunna överföras till psykiatrisk vårdinrättning för att där vårdas och bli frisk innan det kan bli aktuellt med ett liv i frihet. En sådan ordning skulle gagna såväl den psykiskt sjuke som den allmänna tryggheten i samhället.

För att göra en så omfattande omställning av kriminalvården krävs omfattande förberedelser och initiativ från regeringen. De signaler som kommit från Thomas Bodström har dock pekat åt ett annat håll. I Sydsvenskan den 13 oktober 2000 uttalar sig den nyutnämnde justitieministern att "Det nästan alltid är sociala faktorer som gör att människor begår brott. Men det finns också biologiska orsaker. Och jag kan inte se annat än att det är vård och inte fängelse som då är bäst."

Mot denna bakgrund undrar jag dels om justitieministern är beredd att avskaffa påföljden rättspsykistrisk vård, dels vad justitieministern avser vidta för åtgärder för att omedelbart höja säkerheten inom den rättspsykiatriska vården.