den 19 oktober

Interpellation 2000/01:48 av Ana Maria Narti (fp) till justitieminister Thomas Bodström om internationellt samarbete om kommunikationsrätt

Särskilda svårigheter uppstår för lagstiftaren när det gäller regleringar av kommunikationskanaler och budskap producerade och distribuerade med hjälp av de nya avancerade teknikerna. Flödet av meddelanden och budskap som cirkulerar via nätet rör sig obehindrat över alla gränser. Små eller stora grupper av producenter och distributörer kan utnyttja de till synes obegränsade nya möjligheterna för att sprida destruktiva budskap eller t.o.m. för att förbereda och begå brott. Också relationerna mellan EU:s nya lagar och det regelverk som styr världen utanför EU kompliceras. Samtidigt riskerar lokala och regionala omständigheter att bli försummade när intresset fokuseras på relationerna mellan teknik och lagstiftning i samspelet mellan nationell och internationell lagstiftning. Nationella lagar och EU:s regler kan sättas ur spel om de inte utvecklas i samma takt som den nya kommunikationen.

Under de senaste åren har rättssystemet upprepade gånger konfronterats med dessa helt nya frågor. Rasism på nätet, datorer och Internet som redskap för pedofiler och producenter av grov pornografi, sexhandel via IT uppmärksammas i detta sammanhang. Men också enkla vardagliga former av kommunikation kräver att nya lagar utformas: Banktransaktioner och handel, spridning av reklam och annan sorts information, hantering av dataregister, upphovsrätt och patent förflyttar sig till de nya medierna och hamnar inte sällan i en labyrint av bestämmelser som inte samordnas och därför riskerar att motverka varandra.

Vilket exempel man än väljer, från den senaste tiden, så tvingas man att konstatera att teknikens snabba utveckling och den galopperande globaliseringen kräver betydligt mer än små förändringar i nationella lagböcker eller enkla och fragmentariska justeringar mellan medlemsstaternas och EU:s lagar.

Vad vi hittills har gjort har varit att revidera lagar påverkade av de nya teknikerna och de nya medierna och att bit för bit harmonisera nationella lagar med EU:s regelverk. Resultatet har blivit fragmentariska och ofta slumpmässiga insatser. Det händer att harmoniseringen genomförs men lokala praktiska omständigheter glöms bort eller att tvärtom hänsyn tas till praktiska krav från lokala aktörer i beslut som försvårar det internationella samspelet. Det händer också att en snabb juridisk hantering av nya medier inte speglar kommunikationens specifika tekniska villkor.

Några exempel följer ur förra årets beslut. Den nya bokföringslagen försökte lösa problem orsakade av datorernas och IT:s inträde i ekonomin. Enligt den nya lagtexten ska bokföringsskyldiga garantera att maskiner, program och register hålls aktuella under tio år när det gäller arkivering; det krävs också att företag under fyra år behåller all räkenskapsinformation i den form denna information hade när den kom till företaget. Detta innebär att företagarna tvingas bevara utrustning och personal i stånd att hantera denna utrustning under minst fyra år efter en transaktion. Sådana krav kan leda till absurda situationer när tekniken förnyas och kommunikationsmetoderna utvecklas så hastigt som i dag.

När man antog en ny lag om konsumentskydd vid distansavtal och hemförsäljningsavtal (1999/2000:89) skulle man raskt genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv (97/7/EG). Harmoniseringen var nödvändig och skulle verka stimulerande för unionens transnationella handel men denna version av lagen glömde fullständigt företagens och framför allt småföretagens villkor. När lagen antogs hade t.ex. postorderföretagen redan tryckt kataloger utformade enligt den äldre lagen.

Oönskad reklam på Internet har vållat en storm av protester. Sverige valde ett system som få andra länder vill ha @ opt-out, en katalog av personer och organisationer som vägrar att automatiskt ta emot IT-reklam. Detta utsätter konsumenterna för groteska bombardemang med oönskad reklam och skapar svårigheter för de svenska operatörerna på internationella IT-nätverk. De svenska operatörerna riskerar att stängas ute ur viktiga kanaler när de flesta andra operatörer tillämpar den andra modellen, opt-in, alltså accepterar bara den reklam som mottagaren uttryckligen har önskat att ta emot.

Många liknande exempel kan tas fram. Den snabba tekniska utvecklingen och de alltmer intima kontakterna mellan aktörer från hela världen kräver en kontinuerlig bearbetning av nationella och internationella lagar, en ständig process av förnyelse och återanpassning av lagtexterna både till vardagens konkreta villkor och till de etiska kriterier som ställs av ett demokratiskt internationellt samarbete.

De stora frågorna som kräver svar är desamma för alla aktörer i världen, men de lokala, regionala och nationella omständigheterna kan variera extremt mycket. Vem producerar information och kommunikation, vem distribuerar alla nya medieprodukter, hur förändras tekniken, vilka nya möjligheter kastas på marknaden, hur fungerar samspelet med lokala, regionala och nationella villkor? Dessa frågor kräver kontinuerlig bevakning och analys på alla nivåer.

Under det halva år då Sverige är ordförande för EU kan en skapande process sättas i gång. Sveriges regering kan verka för bildande av en internationell juridisk arbetsgrupp som övervakar och analyserar det som händer i Sverige, i EU och i hela världen. Finns det konkreta möjligheter för tillsättning av en sådan internationell arbetsgrupp?

Mot denna bakgrund vill jag fråga justitieministern på vilket sätt Sverige arbetar för juridiskt samarbete på detta område @ en modern internationell kommunikationsrätt.