den 19 oktober

Interpellation 2000/01:46 av Jeppe Johnsson (m) till justitieminister Thomas Bodström om besöksförbudslagen

"Kvinna skars i halsen @ Hon överfölls på krogen av sin före detta pojkvän @ han misstänks för mordförsök". Detta var en av rubrikerna i en av lokaltidningarna i Blekinge måndagen den 16 oktober.

Detta överfall skedde inför ett antal vittnen. Mannen hade besöksförbud. Att kvinnan snabbt kom under vård kommer förmodligen att rädda hennes liv. De flesta av brotten mot kvinnor sker dock oftast utan vittnen, med undantag av att barn i många fall tvingas att bevittna och uppleva förnedringen, hoten och misshandeln.

Exemplet är bara ett av många fall där kvinnor hotas, förnedras, trakasseras, misshandlas och t.o.m. dödas av sina före detta sambor eller män. Under 90-talet har vi haft en kraftig ökning av antalet anmälda våldsbrott mot kvinnor. Våld mot kvinnor är ett allvarligt och utbrett problem och skyddet mot utsatta kvinnor måste förbättras.

Kvinnomisshandel begås ofta av en man som kvinnan är socialt, känslomässigt och ekonomiskt beroende av. Misshandeln sker oftast inomhus och mörkertalet bedöms som stort. Även om gärningsmannen döms och straffas upplever ofta kvinnorna att det är deras rörelsefrihet som begränsas i stället för gärningsmannens.

Besöksförbudslagen trädde i kraft 1988. Såväl antalet besöksförbud som antalet brott mot den har ökat under 90-talet. Mindre än hälften av alla anmälda brott mot besöksförbudslagen klarades upp i slutet av perioden. Den låga uppklaringsprocenten för brott mot besöksförbudslagen beror på att i många av de anmälda fallen står ord mot ord. Någon ytterligare bevisning föreligger inte varför brotten i dessa fall förblir ouppklarade. Resurserna till polis och åklagare har dessutom dragits ned under socialdemokratisk regeringstid, vilket ytterligare har försämrat möjligheterna att säkra bevis vid misstanke om brott mot besöksförbudslagen.

I USA har man sedan ett antal år använt sig av elektronisk övervakning vid besöksförbud. Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har på uppdrag av regeringen gjort en förstudie om de praktiska och tekniska förutsättningarna för en försöksverksamhet i Sverige med elektronisk övervakning av män som begått brott mot besöksförbudslagen.

Enligt rapporten utgör, med nuvarande teknik, inte elektronisk övervakning av besöksförbudet ett egentligt skydd mot män som bestämt sig för att skada eller på annat sätt trakassera en kvinna. Men, elektronisk övervakning verkar avskräckande på män som annars varit benägna att bryta mot besöksförbudet. Den elektroniska övervakningen ger också möjlighet att skapa klarhet i om ett brott mot besöksförbudet har begåtts, dvs. om mannen trots förbudet befunnit sig i närheten av kvinnans bostad eller om han har manipulerat med fotbojan.

BRÅ:s sammanfattande bedömning är att den teknik som finns tillgänglig i dag möjliggör en användning av elektronisk övervakning vid besöksförbud. Utrustningen har sådana funktioner att det finns anledning att se positivt på möjligheterna att den ska kunna bidra till att antalet brott mot besöksförbudslagen minskar och att tryggheten för de kvinnor som blir föremål för detta skydd därmed ökar.

Regeringen har haft gott om tid på sig att komma med förslag till elektronisk övervakning av män med besöksförbud. Men, ärendet verkar ha hamnat i "långbänk". Redan våren 1999 hade undertecknad en interpellationsdebatt med dåvarande justitieministern om bl.a. elektronisk övervakning av män med besöksförbud. Hennes svar var då: "Innan vi kan ta ställning till införandet av en försöksverksamhet måste dock de rättsliga och de organisatoriska förutsättningarna utredas." Utredning är förmodligen vad som fortfarande sker, det har i alla fall inte kommit några förslag.

Jag anser att brott mot besöksförbudslagen ska straffas betydligt hårdare än i dag. I dag kan den som bryter mot besöksförbudet dömas till böter eller fängelse i högst ett år. I ringa fall utdöms inget straff. Den som fått ett besöksförbud har fått en varning och kan inte vara ovetande om vad han har gjort eller varför han fått besöksförbud. Jag anser därför att samhället måste se betydligt hårdare på dem som bryter mot besöksförbudet.

Jag anser att straff ska kunna utdömas även i det s.k. ringa fallet och att straffmaximum för normalfallet ska höjas. Besöksförbudet ska också kunna kombineras med elektronisk övervakning. Detta skulle ge kvinnan en tidsfrist och i många fall vara bevis för att mannen försökt bryta mot förbudet. I de fall mannen manipulerar med eller försöker avlägsna fotbojan är detta ett bevis för att mannen brutit besöksförbudet.

Är justitieministern beredd att pröva elektronisk övervakning av de män som bryter mot utfärdat besöksförbud?

Är justitieministern beredd att skärpa straffsatserna för brott mot besöksförbudslagen?