den 10 april
Människovärdet och mänskliga rättigheter
I västerländsk etisk tradition betonas alla människors absoluta och okränkbara värde. Detta unika människovärde ligger till grund för internationella deklarationer om mänskliga fri- och rättigheter. Människosynen innebär att ingen människa får behandlas som ett medel för andra. Ett absolut människovärde innebär att värdet är knutet till hennes existens, inte till det hon har eller gör. Människan är ett mål i sig. Ingen annan människa får äga henne eller på ett kränkande sätt använda henne som ett medel. Mänskliga embryon är inte material. Det faktum att människan i olika livsstadier och situationer inte kan hävda sina rättigheter upphäver dem inte. När en vuxen människa sover eller när barnet utvecklas i moderns mage är människan lika fullt mänsklig till sin natur. Denna människosyn brukar beskrivas som att människan är en person. Hennes människovärde är knutet till hennes existens, inte till olika stadier eller situationer i den enskilda människans livscykel.
Vad är stamceller?
På senare år har s.k. stamcellsforskning aktualiserats inom den biomedicinska forskningen. Stamceller är en typ av celler som har en stor biologisk potential och kan dela sig ett stort antal gånger. De ger i sin tur upphov till specialiserade och mer vävnadsspecifika celler. Genom kunskap om hur dessa stamceller differentieras till olika vävnader kan det bli möjligt att behandla sjukdomar samt att häva bristen på organ för transplantationsändamål. Ny vävnad kan skapas genom cellkulturer av stamceller eller genom injicering av stamceller. Inte minst kan stamceller komma att användas för att skapa överhud, hjärtmuskelceller och brosk. Mer komplicerat uppbyggda organ förväntas inte kunna skapas på lång tid.
Stamceller har åtminstone sex olika källor. De kan hämtas från:
1. tidiga mänskliga embryon (blastocyster), som blivit över vid provrörsbefruktning eller tillkommit på konstgjord väg utan avsikt att det mänskliga livet ska få fortleva
2. tidiga mänskliga "embryon", som skapats genom kloning (kärnöverföringsteknik)
3. tidiga former av könsceller eller kroppsceller tagna från aborterade foster
4. navelsträngens blodceller vid en förlossning
5. vävnad hos en vuxen människa, t.ex. benmärg
6. omprogrammerade stamceller från vävnad hos en vuxen människa.
Etisk konflikt
Internationellt har debatten om stamcellsforskning varit intensiv. Orsaken är att det är skillnad på stamceller och stamceller. Embryonal stamcellsforskning kräver att mänskliga individer under sin embryonala utveckling förbrukas för produktion av stamceller (1@3 ovan). Den mänskliga individen är stamcellerna. Denna stamcellsforskning kräver således att människoliv instrumentaliseras och används som medel och inte som mål i sig. Detta sker samtidigt som det finns ett etiskt okomplicerat och lika fullt lovande forskningsalternativ: stamceller från vuxna individer (4@6 ovan). Stamcellerna är enskilda celler hos den vuxne. Existensen av dessa stamceller, var okänd bara för några år sedan. Forskningen på dylika stamceller är mycket lovande och kan göras med samtycke från personen i fråga och med full respekt för människovärdet.
Öppen debatt om etik och människosyn
Vi menar att det måste höra till den öppna debatten om stamcellsforskning, kloning och över huvud taget genteknik på människor att man redovisar sin etik och människosyn. När en del debattörer, journalister, politiker eller forskare förordar detta slag av etiskt kontroversiell forskning saknas etisk analys och motivering. De etiska argument som oftast synes förekomma i den svenska debatten är nyttan för transplantationskirurgin och möjligheten att i framtiden kunna behandla och bota i dag obotliga sjukdomar. Dessa potentiella välgärningar är synnerligen eftersträvansvärda, men med samma typ av etiska resonemang och samma nyttoargument kan man även logiskt argumentera för att offra en frisk människa för t.ex. transplantationsändamål, för att flera ska få leva. För nyttoetikern, utilitaristen, finns nämligen inget specifikt människovärde och inga mänskliga rättigheter. Debattörer, journalister, politiker eller forskare måste ta den etiska utmaningen på större allvar. Eller ska effekterna få helga medlen? Om svaret är ja på den frågan, undrar vi vart människovärdet och de mänskliga rättigheterna tog vägen.
Brott mot människovärdesprincipen
Nu är det inte speciellt svårt att inse att forskning på människoembryon och därmed på stamceller från embryon är ett brott mot människovärdesprincipen. Det är en instrumentalisering av mänskliga individer i ett mycket tidigt skede av deras liv. Verksamheten innebär ju att man använder sig av och förstör individuellt mänskligt liv i akt och mening för att använda det till forskning. Denna forskning, eller, rättare sagt, de berörda forskarna och förespråkarna bortser från människolivets värde och värdighet och reducerar människolivet i sina tidigaste stadier till medel för andra syften. Dessutom måste det påtalas att experiment på embryonala stamceller oundvikligen kommer att kunna leda ut på ett sluttande plan @ kloning.
Välj det etiskt okontroversiella!
Etiskt okontroversiella möjligheter till liknande forskning föreligger. Viktiga framsteg görs på stamceller från organ hos vuxna människor. Denna väg för forskningen är öppen utan etiska invändningar, så länge individen gett sitt samtycke. Ingen tycks heller veta om antingen stamceller från människoembryon eller stamceller från vuxna kommer visa sig vara av större värde i kampen mot sjukdomar. Denna ovisshet blir paradoxalt nog ett etiskt argument för att tillåta forskning på människoembryon. En fundamental etisk princip är dock att i etiska konflikter välja det etiskt okontroversiella framför det kontroversiella. Om två vägar leder till målet väljer man den väg som är moraliskt god och invändningsfri. Sensmoralen borde rimligtvis vara att satsa på forskning där människovärdet respekteras samt att inte satsa på forskning där människoliv instrumentaliseras och elimineras.
Rent vetenskapligt torde det te sig nödvändigt att genom embryonal stamcellsforskning på djurmodeller klargöra fördelar respektive nackdelar med embryonala stamceller kontra adulta stamceller. Det torde vara angeläget att med hjälp av djurmodeller klargöra hur tidigt i fosterstadiet som totipotenta stamceller blir pluripotenta och när i fosterstadiet pluripotenta (adulta) stamceller kan tas utan att fostret skadas.
Det är min uppfattning att denna självklara vetenskapliga forskning på djurmodeller saknas.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga socialministern:
Vilka etiska värden avser ministern föreslå ska vara grunden för forskningen som bygger på livets minsta beståndsdelar?
Vilka etiska och lagstiftningsmässiga gränser avser socialministern uppställa när det gäller forskning på stamceller?
På vilket sätt avser ministern säkerställa att den forskning som bedrivs i Sverige sker på ett etiskt acceptabelt sätt?
Avser ministern att acceptera forskning på embryonala stamceller trots att forskning med hjälp av djurmodeller inte ägt rum?
Avser ministern att för riksdagen presentera förslag beträffande riktlinjer och lagstiftning som rör de i interpellationen aktualiserade frågorna?