den 10 april

Interpellation 2000/01:382 av Leif Carlson (m) till socialminister Lars Engqvist om förändringar i läkemedelssubventionen

Regeringen tillsatte en utredning (SOU 2000:86) för att åter göra en översyn av läkemedelssystemet. Bakgrunden till utredningen har bl.a. varit en önskan att få kontroll över den ökande kostnadsutvecklingen för läkemedelsförmånen. Utan att gå till riksdagen med en proposition utifrån betänkandet har regeringen i stället beslutat att några läkemedel direkt ska lyftas ur subventionssystemet. Det gäller Viagra och Xenical samt det helt nyregistrerade Reductil som inte längre ska vara subventionerade läkemedel fr.o.m. och med måndagen den 9 april.

Det tycks som beslutet i mycket är mer ett sätt att "sockra" läkemedelsförhandlingarna med landstingen för att underlätta en uppgörelse om ansvaret för läkemedelskostnaderna än byggt på en noggrann avvägning av effekterna av beslutet.

För att undandra sig kritik låter regeringen meddela att man ska kunna söka dispens så att man får ovannämnda läkemedel subventionerade. För att kunna komma i fråga för dispens måste den drabbade patientens läkare skicka en ansökan till Socialdepartementet som sänder den vidare ut på remiss till Läkemedelsverket eller Riksförsäkringsverket. Efter inkommen remiss handläggs ärendet av Socialdepartementet för vidare beslut av regeringen.

Problemets rent handläggningsmässiga svårigheter framgår av att i dag lider uppemot en halv miljon män i Sverige av impotens i någon grad. Ca 65 000 diabetiker lider av impotens som följd av sin sjukdom. Ca 180 000 kärlsjuka män och 50 000 hjärtsjuka män lider också av impotens som följd av sin sjukdom liksom ca 100 000 med neurologiska handikapp och sjukdomar. 50 000 eller 75 % av alla förskrivningar av Viagra förra året grundades på impotens relaterad till annan sjukdom. För många som drabbas av impotens är detta det allt överskuggande problemet som även påverkar partnerns livskvalitet. Ca 25 000 använder Xenical enligt indikationerna med en genomsnittlig viktnedgång på 16 % med därav följande mindre diabetesrisk och kärlsjukdomsrisk. De brittiska myndigheterna har precis efter omfattande utredningar bestämt att Xenical ska fortsatt subventioneras.

Det är uppenbart att även vid ett mycket strikt ansöknings- och dispensförfarande kommer antalet ansökningar och även dispenser att bli mycket stort.

Det är en stor grupp patienter som regeringens beslut berör och för att dessa patienter även i fortsättningen ska kunna erhålla sina läkemedel inom läkemedelsförmånen måste den enskilde gå igenom en mycket omfattande byråkrati med regeringen som beslutsfattare.

Hur detta är tänkt att organiseras är högst oklart. Att problemet inte kan jämföras med de ca 20 fall som på grund av cancerbehandling fått dispens för medel mot håravfall det sista året är uppenbart.

Socialministern låter under frågestunden torsdagen den 5 april meddela att ett system ska sättas upp för hanteringen av dispensansökningar. När detta är klart vet man inte. Inom Socialdepartementet vet man heller inte hur ärendena ska handläggas vilket får betecknas som anmärkningsvärt med tanke på den mängd ansökningar som inom kort är att vänta.

Det säger sig själv att detta betyder att långt fler personer än patientens läkare kommer att få tillgång till kvalificerade patientuppgifter med åtföljande sekretessproblem, även om handlingarna formellt skulle kunna sekretessbeläggas. Men enligt uppgift går handlingarna via registratorn och de är offentliga och kan ej sekretessbeläggas!

Varje ärende ska bedömas individuellt och det beräknas en väntetid på två till tre månader för varje ärende.

Patienter måste kunna känna trygghet i hur deras läkemedel tillhandahålls och klarhet i vilka regler som gäller.

Mina frågor till socialminister Lars Engqvist är därför:

1. Vad tänker socialministern göra för att de som är berättigade till de aktuella läkemedlen ska garanteras snabb tillgång till sina läkemedel?

2. Varför har ministern inte avvaktat SBU:s utredning Behandling av fettma?

3. Vad avser socialministern göra för att patienter ska känna att deras integritet respekteras när beslut om deras läkemedel fattas av regeringen efter omfattande kringsändande och registrering av aktuella patienthandlingar utan säkerställd sekretess?