Interpellation 2000/01:202 av Ewa Thalén Finné (m) till miljöminister Kjell Larsson om översyn av miljöbalken
Miljöbalken trädde i kraft den 1 januari 1999, med, som jag tror, en mycket god intention, nämligen att skapa översiktlighet och tydlighet. Dock har redan några stora problem uppstått, som jag inte tror var lagstiftarens intention. Jag vill här lyfta fram ett exempel på hur miljöbalken slår på ett, som jag finner det, mycket olyckligt sätt.
Det gäller små bioteknikföretag som utför forskning och utveckling med huvudsaklig inriktning på syntetiseringen av substanser (s.k. intermediärer) i mycket små mängder. Forskningen och utvecklingen sker företrädesvis för stora läkemedelsföretag. Företagen som utför forskning, och mycket lite tillverkning (som annars troligtvis inte skulle ha skett, åtminstone inte i Sverige), är små med få anställda. Företagens personal är välutbildad och har mycket hög kompetens.
Dessa forsknings- och utvecklingsföretag har blivit klassade som s.k. A-anläggningar, eftersom vissa av deras substanser säljs. Mängden substanser som fortlöpande tillverkas och säljs är mindre än två kilo per år. Enligt beslut hos länsstyrelsen ska tillstånd för verksamheten sökas hos miljödomstolen. Enligt miljöbalken 6 kap. 4 § ska länsstyrelsen lämna beslut i fråga om bedömning av betydande miljöpåverkan för en planerad verksamhet. Den planerade verksamheten finns upptagen i bilaga till förordningen (1998:905) om miljökonsekvensbeskrivningar, som en verksamhet vilken ska antas medföra betydande miljöpåverkan. Förordningen ger inget utrymme för bedömning av den betydande miljöpåverkan baserat på tillverkningens storlek.
Detta får till konsekvens att företagen för det första har tvingats upphöra med vissa delar av sina verksamheter, för det andra kommer de att påföras oerhört höga tillsynsavgifter. Avgiftens storlek tar inte hänsyn vare sig till storleken på företagen, eller storleken på deras tillverkning, utan små som stora multinationella företag får i dag betala samma tillsynsavgift till länsstyrelse och kommun. Miljöbalken medger i och för sig att avgiften kan prövas i efterhand men detta medför en för företagen oacceptabel osäkerhet. I dagsläget medför detta att företagen påförs tillsynsavgifter som i princip motsvarar kostnaden för en årsanställd och därmed är företagens existens hotad.
Jag är medveten om att en miljöbalkskommitté är tillsatt för att se över hur miljöbalkens regler slår, men ett delbetänkande som handlar om dessa frågeställningar kommer inte förrän 2002. Jag anser att denna fråga är för viktig för att vänta med, och att regeringen därför snarast borde se över hur miljöbalkens föreskrifter tillämpas vid de olika myndigheterna.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag ställa följande frågor till miljöministern: