den 11 december

Interpellation 2000/01:180 av Lennart Kollmats (fp) till kulturminister Marita Ulvskog om filmgranskningsärenden i kammarrätten

Biografbyråns beslut i filmgranskningsärenden kan överklagas till kammarrätten. Ärenden, som överklagas, gäller i dag framför allt frågan om åldersgränser. Distributören av filmen önskar en lägre åldersgräns än den som Biografbyrån beslutat om. Men frågan är om kammarrätten besitter rätt kompetens för den här typen av frågor.

Biografbyrån, den första instansen, måste, när framställning önskas även för barn, låta ärendet prövas av två censorer, varav minst en ska ha en kvalificerad utbildning och erfarenhet inom barnpsykologi, sociologi, pedagogik eller barnpsykiatri. I kammarrätten, den högre instansen, har juristerna inte krav på sig att veta något om vare sig film eller barn. Det ska, förutom jurister, finnas särskilda ledamöter, av vilka hälften ska ha särskilda kunskaper om film och hälften ha särskilda kunskaper i beteendevetenskapliga ämnen. Det är dock inte säkert att dessa kommer att ha någon inverkan på fallet. Det kan mycket väl bli så att kammarrätten fattar ett majoritetsbeslut där de tre juristerna vinner över de två särskilda ledamöterna. Dessutom har kammarrätten vid ett flertal tillfällen på sistone haft fel sammansättning av de två särskilda ledamöterna. Vid några tillfällen har båda två tillhört filmkategorin.

Låt mig ta exemplet Scary Movie, en film som säger sig parodiera andra skräckfilmer. Det hindrar inte att den innehåller mycket grovt våld, som t.ex. att en kvinnas bröst huggs av och att ett stort antal mord förövas. Parodin i det hela kan vara mycket svår att lägga märke till för en elvaåring. Därför beslutade Biografbyrån att sätta en åldersgräns på 15 år. Ärendet överklagades till kammarrätten och där lyssnade inte juristerna och filmvetaren på barnexpertens invändningar utan beslutade att tillåta filmen redan från elva år.

Självklart ska det finnas en möjlighet att överklaga Biografbyråns beslut men det måste vara så att överklagningsinstansen har högre kompetens inom det aktuella sakområdet än underinstansen. Det borde vara en självklarhet men så är det inte i frågor som rör filmer som kan vara skrämmande för barn.

Med anledning av detta vill jag fråga ministern om hon avser att vidta några åtgärder för att se till att kompetensen stärks i filmgranskningsärenden som rör en eventuell barnpublik.