den 23 november

Interpellation 2000/01:162 av Carina Adolfsson Elgestam (s) till miljöminister Kjell Larsson om strandskydd

Att leva och bo i glesbygd gör många av oss riksdagsledamöter. Glesbygd finns inom hela vårt land och inte bara i vissa delar. De problem som utflyttningen från små orter aktualiserar gäller dels att den bofasta befolkningen försvinner och dels de följdverkningar detta har, bl.a. i form av nedläggning av skola och butiker. I Kronobergs län finns det en befolkningsminskning och detta är en trend som funnits under flera år. Detta gäller ju för ett stort antal län i vårt land, så vi är inte ensamma om problemet. Det som är angeläget är att försöka hitta lösningar, inte en och samma lösning för alla, utan specifika lösningar för varje ort.

Trots att Kronobergs län har en hög sysselsättning och mycket låg arbetslöshet flyttar ändå invånarna till andra regioner, kanske på grund av att länet är ett utpräglat industrisamhälle och att de unga inte ser någon framtid i dessa traditionella arbeten. Att börja pendla långt till ett arbete känns säkerligen inte så attraktivt, då är det bättre att flytta och genom detta mister länet kanske en hel familj.

Vi måste satsa på nya arbeten och nya försörjningsmöjligheter för att förmå människor att stanna kvar även inom små orter. I detta förändringsarbete måste man ta hänsyn till varje plats egenart. I vårt län har vi många turister, främst danska och tyska, som gärna gästar vårt län. Detta är glädjande och vi ser gärna att det både fortsätter och ökar. Men då måste vi ha möjlighet att möta turisternas behov och önskemål, så att de finner vår bygd attraktiv.

Vi har många sjöar i länet, och dessa ger rika möjligheter till friluftsliv, fiske och bad. Att få tillbringa semestern i en stuga mitt i naturen, i närheten av en sjö är något som är oerhört attraktivt för utländska turister. Vår allemansrätt är i det närmaste unik i världen och det är många turister som upptäckt att vi i Sverige har denna rätt.

Vad turisterna vill ha, utöver naturupplevelser, är självklart någonstans att bo och en butik att handla mat i. I takt med att småorterna avfolkas blir det allt svårare att samla dessa önskemål på en liten ort. Det är därför angeläget att man får möjlighet att bygga övernattningsstugor och att kunna ha möjlighet till en butik.

Vårt strandskydd ger möjligheter att bevilja dispenser för byggande sjönära men det är svårt att få dispens. Om man kan bygga t.ex. ett tiotal stugor vid en sjö, där det finns badmöjlighet och fiskemöjlighet, kan det innebära att ortens butik inte behöver slå igen utan kan överleva med hjälp av de inkomster som turismen ger. Säkerligen finns det andra möjligheter om man engagerar sig i turismen, cykeluthyrning, kanotpaddling etc.

För att man ska kunna vända den negativa utvecklingen på småorter fordras att man tar regionala hänsyn när dispensansökningar vad gäller strandskyddet kommer in till myndigheten. Det är en sak att bygga för åretruntboende och en helt annan sak att bygga för turism, som till största delen finns under sommaren och eventuellt någon vintervecka.

I tidningen har vi kunnat läsa om att man i Nacka i Stockholm ämnar bygga, inte sjönära utan även i sjön, på pålar i vattnet. Man planerar för 600 lägenheter och ett antal övriga lokaler. Detta är verkligen att förstöra intentionen med strandskyddet, för det innebär att andra än de boende inte kan vistas där och därmed har grunden i allemansrätten förverkats. Sådana projekt tycker jag inte är acceptabla, därför att vi utestänger människor från de ytor som bör vara gemensamma. Däremot anser jag bestämt att om man bygger en stugby intill en sjö, så hindrar detta inte människor i övrigt att få tillträde till sjön och allemansrätten kan fortfarande gälla.

Jag vill fråga om ministern är beredd att verka för att en översyn av dispensreglerna vad gäller camping- och turiststugor kommer till stånd.