den 13 november

Interpellation 2000/01:107 av Charlotta L Bjälkebring (v) till kulturminister Marita Ulvskog om utvärdering av kasinoverksamhet

Riksdagen har beslutat om införande av internationella kasinon i Sverige. De orter som först kommer att komma i fråga för kasinoverksamhet är Sundsvall, Stockholm, Göteborg och Malmö. Efter en inledande period ska man sedan ta ställning till hur många kasinon som bör finnas på längre sikt. Det maximala antalet är enligt riksdagsbeslutet sex, alltså ytterligare två kasinon. Propositionens skrivningar torde innebära att en utvärdering av verksamheten vid de fyra första orterna ska ske efter en viss period. Det finns dock ingen uppgift om hur lång denna prövoperiod ska vara.

Jag har tidigare ställt en fråga till justitieministern om på vilket vis man tänker tillgodose behovet av data och statistik för att möjliggöra en utvärdering av kasinoverksamhetens inverkan på kriminaliteten på respektive ort. Svaret kom från finansministern och innebar att den officiella statistik som upprättas av Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har små eller inga möjligheter att föra in nya brottskoder i sitt system och att det krävs specialinriktade undersökningar för att utvärdera eventuella effekter av kasinoverksamheten på brottsligheten. Finansministern säger också att det enligt hans mening är naturligt att Lotteriinspektionen får i uppdrag att ansvara för utvärderingar av kasinoverksamheten.

Som jag ser det kvarstår då frågan mot vilken bakgrund Lotteriinspektionen ska kunna utvärdera effekterna av kasinoverksamheten.

Den spelforskning som hittills kommit till stånd handlar huvudsakligen om spelberoende i ett socialt perspektiv. Forskarna i Sten Rönnbergs forskarlag, som utrett frågan på uppdrag av Socialdepartementet, uppskattar att mellan 0,4 och 0,8 % av hela befolkningen är s.k. patologiska spelare medan mellan 2,3 och 3,1 % varit problemspelare någon gång i sitt liv. Dvs. mellan 150 000 och 200 000 personer av landets hela befolkning mellan 15 och 74 år.

Spelbolagen lägger i dag ned ca 1,5 miljoner kronor per dag på att marknadsföra sina produkter och företag. Så länge som spelbolagen kan fortsätta med en sådan marknadsföring och så länge som ständigt nya och även farligare spelformer introduceras, där möjliga vinster och förluster mångdubblas, så länge måste vi också räkna med att spelberoendet ökar med allt vad det innebär av personliga tragedier för spelaren och hans eller hennes närmaste omgivning. Alltfler riskerar att bli först "problemspelare" för att sedan övergå till att i stället bli "patologiska spelare".

Problemet med spelberoende har också en klassmässig aspekt: Enligt Sten Rönnbergs studie är problemspelaren genomsnittligt mer lågutbildad än den spelare som saknar problem.

Med ett ökat spelberoende följer en ökad kriminalitet, eftersom den som går in i ett spelberoende tenderar att på alla tänkbara @ lagliga och olagliga @ sätt känna sig tvingad att skaffa fram pengar för att betala skulder och för att kunna fortsätta att spela. Därtill kommer de problem med penningtvätt och illegala spelformer, exempelvis vadslagning, som enligt spelforskare tenderar att följa med kasinoverksamheten.

Vid kontakter med Högskolan i Gotland framkommer att de resurser som högskolan hittills tilldelats, 1 miljon kronor på tre år, är intecknade för mer allmänna informationsändamål och därmed inte räcker till att göra undersökningar av den typ som vi efterfrågat, nämligen att ta fram statistiskt underlag för en senare jämförelse mellan brottsligheten före och efter etablerandet av kasinon.

Eftersom Loitteriinspektionen enligt finansministern är den instans som torde få i uppdrag att utvärdera kasinoverksamheten, ställer jag mina frågor till kulturministern:

1. Vad avser regeringen att göra för att följa utvecklingen på kasinoorterna med specialinriktade insatser av den typ finansministern tidigare nämnde, så att en verklig utvärdering av kasinoverksamhetens inverkan på brottslighet kan göras?

2. När och på vilket sätt beräknas en sådan utvärdering bli genomförd?

3. På vilket vis avser regeringen att möjliggöra att personer med förhållandevis lindrig spelproblematik fångas upp och får möjligheter till rehabilitering innan de hamnar i brottslighet?