den 10 november

Interpellation 2000/01:105 av Ulf Nilsson (fp) till statsrådet Ingegerd Wärnersson om fristående skolor

Ingegerd Wärnersson uppger i en intervju i Svenska Dagbladet (den 6 november 2000) att "vi är på väg mot @ @ @ att vi bara kommer att ha fristående skolor". Detta är mycket långt från sanningen, eftersom bara 3,5 % av eleverna går i fristående grund- och gymnasieskolor. Skolministern har också gjort andra uttalanden. Hon säger sig vara oroad av framväxten av fristående skolor och tycker att de har spelat ut sin roll som inspirationskälla för de kommunala skolorna. Wärnersson anser vidare att många av de fristående skolorna numera inte skiljer sig ett dugg från de kommunala skolorna, varken pedagogiskt eller när det gäller arbetsformer och arbetssätt. Skolministern uttalar sig också i Dagens Nyheter följande dag och säger att fristående skolor "inte behöver redovisa kvaliteten i undervisningen" trots att de i själva verket står under Skolverkets tillsyn. Dessutom måste fristående skolor delta i kommunens uppföljning och kvalitetsredovisning om kommunen så vill.

Med anledning av dessa uttalanden anser jag att det är befogat att fråga om skolministern avser att föreslå förändringar som innebär sämre villkor för de fristående skolorna. Om sådana förändringar är på väg bör många människor få möjlighet att delta i debatten.

Den borgerliga regeringen arbetade fram ett system som innebar att elever kan välja andra skolor än kommunala utan att behöva betala avgifter. Den socialdemokratiska regeringen har till viss del försvårat nyetableringen av fristående skolor, bl.a. genom att ge kommunerna rätt att anföra olika skäl mot nyetablering. Hittills har fristående skolor i stort ändå varit accepterade av regeringen. Men på sista tiden har skolministern i olika sammanhang börjat antyda att hon inte tycker att dessa skolor behövs. Det är dock inte ministern eller andra politiker utan föräldrar och elever som ska avgöra om en fristående skola är ett bättre alternativ för just dem. Faktum är att det har visat sig att flera friskolor lockar många sökande till samma utbildningar som i den kommunala skolan är mindre eftertraktade. Fristående skolor lyckas inte sällan med pedagogisk förnyelse och bidrar därmed till att stimulera kvaliteten och utvecklingen också i den kommunala skolan. De enskilda alternativen behöver enligt min mening bli betydligt fler för att tillgodose elevers behov av valfrihet. Därför är det väsentligt att få information om vad skolministerns uttalanden kan innebära för skolornas och elevernas framtid.

Avser skolministern att vidta några åtgärder som begränsar antalet fristående skolor och försvårar för nya att etablera sig?