den 9 november

Interpellation 2000/01:103 av Carl Fredrik Graf (m) till finansminister Bosse Ringholm om inkomstskatt

Regeringen skriver i budgetpropositionen att strategin för inkomstskattepolitiken är att medborgarna på sikt ska kompenseras för egenavgifterna och att andelen inkomsttagare som ska betala statlig inkomstskatt ska vara 15 %. Som strategi betraktad är detta en mycket blygsam målsättning. Den innebär inget avgörande steg i riktning mot ett ökat inflytande över de ekonomiska vardagsbesluten för medborgarna. Vidare innebär denna strategi att regeringen ytterligare fjärmar sig från den politik som andra viktiga europeiska länder slagit in på.

Sveriges möjligheter att klara nästa lågkonjunktur med regeringens nuvarande skattestrategi blir sämre än om både skatter och utgifter reduceras nu. När konjunkturnedgången kommer leder det till att skatteintäkter snabbt minskar, medan utgifter för det allmänna ligger kvar och sannolikt ökar. En politik som gör samhällsekonomin robust, innebär därför att regeringen redan nu bör ändra sin skatte- och utgiftsstrategi.

I samband med att den s.k. värnskatten infördes aviserades att den extra statliga inkomstskatten senare skulle avvecklas. Resultatet av detta blev att skattesatsen återfördes till 20 % för en del inkomsttagare. Vissa får emellertid fortsättningsvis betala 25 % i statlig inkomstskatt. För den inkomsttagare som betalar statlig inkomstskatt, vilket är ca 40 % av dem som arbetar heltid, blir sambandet mellan den höga skatten och förmåner i socialförsäkringssystemen allt lösare. De unga människor som skaffat sig en längre akademisk utbildning, och som därför har en lön som gör att de ska betala statlig inkomstskatt, kommer att upptäcka att de i samband med föräldraledighet får betydligt lägre inkomster. På samma sätt blir det för dem som drabbas av sjukdom. Denna situation kan leda till flera problem. En viss del av den lättrörliga arbetskraften väljer att flytta utomlands. Andra anser sig tvungna att köpa privata försäkringar som täcker inkomstbortfallet. Det blir naturligtvis svårt att legitimera de höga inkomstskatterna, när stora grupper heltidsarbetande upplever att de trots extra skattepålagor anser sig behöva komplettera med andra försäkringslösningar.

Med hänvisning till det anförda vill jag ställa följande frågor:

1. Vilka åtgärder avser finansministern vidta för att anpassa nivåerna på de svenska inkomstskatterna till en nivå, som gör det attraktivt för heltidsarbetande medborgare att utbilda sig och arbeta i Sverige?

2. Vilka åtgärder avser finansministern vidta på skatteområdet för att minska den offentliga ekonomins känslighet för konjunktursvängningar?

3. Vilka åtgärder avser finansministern vidta för att öka förmånsrelatering av socialförsäkringssystemen?