Riksdagens snabbprotokoll

Protokoll 2000/01:99

Onsdagen den 25 april

Kl. 09.00 16.03

---

17.00 - 17.34

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

Protokoll
2000/01:99
--------------------------------------------------------------------------------

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 19 april.
2 § Anmälan om inkomna uppteckningar från
EU-nämndsammanträde

Talmannen anmälde att uppteckningar från EU-
nämndens sammanträden torsdagen den 15 och fre-
dagen den 16 mars inkommit.

3 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades
Förslag
2000/01:RS3 till konstitutionsutskottet

Motioner
2000/01:U15 och U16 till utrikesutskottet

4 § Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlades åter
Socialutskottets betänkanden 2000/01:SoU10, SoU12
och SoU15

5 § Beslut om utskottsbetänkanden som slutde-
batterats den 20 april

NU9 Vissa utrikeshandelspolitiska frågor
Punkt 1 (WTO-systemet)
1. utskottet
2. res. 1 (s, v)
Votering:
129 för utskottet
147 för res. 1
12 avstod
61 frånvarande
Kammaren biföll res. 1.
Partivis fördelning av rösterna:
För res. 1: 66 m, 34 kd, 15 c, 14 fp
För utskottet: 110 s, 37 v
Avstod: 12 mp
Frånvarande: 21 s, 16 m, 6 v, 8 kd, 3 c, 2 fp, 4 mp,
1 -

Punkt 3 (Handel och immaterialrätt inom miljö- och
jordbruksområdet)
1. utskottet
2. res. 4 (v, mp)
Votering:
236 för utskottet
53 för res. 4
60 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 66 m, 34 kd, 11 c, 14 fp
För res. 4: 37 v, 4 c, 12 mp
Frånvarande: 20 s, 16 m, 6 v, 8 kd, 3 c, 2 fp, 4 mp,
1 -

Punkt 5 (Handel och miljö respektive handel och
arbetarskydd)
1. utskottet
2. res. 7 (v)
Votering:
236 för utskottet
38 för res. 7
13 avstod
62 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 109 s, 66 m, 34 kd, 14 c, 13 fp
För res. 7: 37 v, 1 c
Avstod: 1 s, 12 mp
Frånvarande: 21 s, 16 m, 6 v, 8 kd, 3 c, 3 fp, 4 mp,
1 -

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

UbU13 Skolan
Punkt 1 (Skolplikt och rätt till utbildning)
Yrkanden:
1. utskottet
2. res. 1 i motsvarande del (kd, m)
3. res. 2 i motsvarande del (fp)
4. utskottets förslag till beslut med den ändring som
föranleddes av bifall till mot. Ub239 yrk. 3 (c)
Förberedande votering 1:
16 för res. 2
15 för mot.
257 avstod
61 frånvarande
Kammaren biträdde res. 2.
Förberedande votering 2:
99 för res. 1
15 för res. 2
175 avstod
60 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
160 för utskottet
99 för res. 1
30 avstod
60 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 37 v, 12 mp
För res. 1: 65 m, 34 kd
Avstod: 1 m, 15 c, 14 fp
Frånvarande: 20 s, 16 m, 6 v, 8 kd, 3 c, 2 fp, 4 mp,
1 -

Punkt 2 (Övriga frågor om grundskolans ansvar och
omfattning m.m.)
1. utskottet
2. res. 4 i motsvarande del (mp)
Votering:
195 för utskottet
13 för res. 4
78 avstod
63 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 36 v, 32 kd, 2 c, 14 fp
För res. 4: 1 m, 12 mp
Avstod: 63 m, 1 v, 1 kd, 13 c
Frånvarande: 20 s, 18 m, 6 v, 9 kd, 3 c, 2 fp, 4 mp,
1 -

Punkt 15 (Värdegrunden)
1. utskottet
2. res. 5 i motsvarande del (kd)
Votering:
157 för utskottet
35 för res. 5
95 avstod
62 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 6 v, 15 c, 13 fp, 12 mp
För res. 5: 1 m, 34 kd
Avstod: 65 m, 29 v, 1 fp
Frånvarande: 20 s, 16 m, 8 v, 8 kd, 3 c, 2 fp, 4 mp,
1 -

Punkt 23 (Sex- och samlevnadsundervisning)
1. utskottet
2. res. 6 i motsvarande del (v)
Votering:
191 för utskottet
37 för res. 6
59 avstod
62 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 64 m, 1 v, 3 kd, 12 mp
För res. 6: 36 v, 1 kd
Avstod: 1 m, 30 kd, 15 c, 13 fp
Frånvarande: 20 s, 17 m, 6 v, 8 kd, 3 c, 3 fp, 4 mp,
1 -

Punkt 26 (Sponsring)
1. utskottet
2. res. 6 i motsvarande del (v)
Votering:
224 för utskottet
52 för res. 6
13 avstod
60 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 66 m, 33 kd, 14 fp
För res. 6: 37 v, 15 c
Avstod: 1 kd, 12 mp
Frånvarande: 20 s, 16 m, 6 v, 8 kd, 3 c, 2 fp, 4 mp,
1 -
Lars Gustafsson (kd) anmälde att han avsett att rösta
ja men markerats ha avstått från att rösta.

Punkt 28 (Betygen i grundskolan)
1. utskottet
2. res. 2 i motsvarande del (fp)
Kammaren biföll utskottets förslag med acklamation.

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

6 § En säkerhetsordning för 2000-talet

Föredrogs
utrikesutskottets betänkande 2000/01:UU4
En säkerhetsordning för 2000-talet (skr.
1999/2000:69, skr. 1999/2000:70, skr.
1999/2000:130, skr. 2000/01:2 och redog.
1999/2000:ER1).

Anf. 1 GÖRAN LENNMARKER (m):
Fru talman! Vi ska nu diskutera en säkerhetsord-
ning för 2000-talet. Global, europeisk och även
svensk säkerhetspolitik behandlas i detta betänkande.
Låt mig börja med att yrka bifall till reservation 1.
Sten Tolgfors och Bertil Persson kommer från mode-
rat håll att fokusera på det som gäller FN, EU och
området utanför Europa.
Fru talman! Östersjösäkerheten står i fokus under
det kommande året. Sverige är mycket aktivt för att
stärka arbetet för säkerhet i Östersjöområdet. Vi vill
att de baltiska länderna och Polen ska komma in i EU
så snart som möjligt, så snart de uppfyller villkoren.
Vi ger ett omfattande suveränitetsstöd till Estland,
Lettland och Litauen. Det har vi gjort under hela
1990-talet. Det har successivt förskjutits och innebär
nu betydande militärt bistånd för att länderna ska
bygga sin försvarskapacitet.
Det som står i fokus under de närmaste åren gäller
Estlands, Lettlands och Litauens medlemskap i Nato.
Det ska bli beslut i Nato nästa år. Därför kommer
frågan i fokus.
Sveriges tydliga stöd för Estlands, Lettlands och
Litauens ansträngningar är viktigt. Sveriges röst räk-
nas. Man lyssnar på våra bedömningar. Därför menar
vi från moderat håll att det är oerhört viktigt att Sve-
rige tydligt och kraftfullt ger sitt stöd till Estlands,
Lettlands och Litauens medlemskap i Nato.
Tyvärr råder en förvirring på regeringssidan.
Statsministern uttalade vid besök i Baltikum för un-
gefär fem år sedan, när han var nytillträdd, ett mycket
tydligt stöd för de baltiska ländernas strävan till Na-
tomedlemskap. Han sade då att Sverige skulle göra
allt för att stödja deras ansträngningar. Tyvärr har
hans uttalande i Baltikum desavouerats. Så sker också
i detta betänkande. Han får en smäll på fingrarna av
utskottsmajoriteten, som menar att endast Natomed-
lemmar, förutom länderna själva, ska uttala sig i frå-
gan.
Det är en orimlig ståndpunkt från utskottsmajori-
teten.
Det kan inte vara så att Sverige ska begränsa sina
utrikespolitiska ståndpunktstaganden till bara de
tillfällen det är direkt berört såsom medlem. Jag vill
erinra om att Sverige uttalar ståndpunkter i mängder
av frågor i organisationer och i sammanhang där vi
själva inte är medlemmar eller direkt berörs.
Vi kan bara ta det senaste. Sverige har tydligt
markerat en ståndpunkt vad gäller Montenegro och
det val som var i Montenegro i söndags. Vi har tydli-
ga ståndpunkter i Mellanöstern utan att för den skull
vara med i någon av organisationerna som finns i
Mellanöstern.
Det är en bisarr situation att Sverige inte skulle ha
en åsikt till en av de viktigaste händelserna som rim-
ligtvis kommer att ske i vårt närområde, nämligen hur
säkerhetsordningen i Östersjöområdet utformas. Det
är vår egen säkerhet som berörs och vårt eget närom-
råde. Vi kan naturligtvis inte vara i den situationen att
vi inte har någon åsikt i frågan. Det vore en alldeles
orimlig ståndpunkt.
Tyvärr får jag känslan av att det ibland handlar
om dubbla budskap. Det var ett toppmöte med de
baltiska statsministrarna i Stockholm härförleden. Då
betonade statsministern att det uttalande jag själv
hade gjort var fel. Han menade att det faktiskt fanns
ett stöd för de baltiska ländernas strävan.
Jag tror att det är oerhört viktigt att man från rege-
ringens sida gör klart vad som gäller. Är det statsmi-
nisterns ord från uttalandena i Baltikum som gäller,
eller är det utskottets, som ju är något helt annat? Vi
kan inte ha den situationen att man i Baltikum inte får
besked om vad som är den svenska regeringens posi-
tion i denna viktiga fråga.
Natomedlemskap för de baltiska länderna är bra.
Det är bra för de baltiska länderna. Det är bra för
Sverige. Det är bra för Ryssland. Det är bra för Öster-
sjöområdet i sin helhet, och därmed också för Europa.
Om vi börjar med Estlands, Lettlands och Litau-
ens egen säkerhet ska vi erinra oss att det är länder
som har varit ockuperade i 50 års tid. De har upplevt
massivt förtryck, deportationer, massavrättningar och
terror.
Det är naturligt att man i länder som har upplevt
detta i sin nya historia lägger en stor vikt vid sin egen
säkerhet så att det aldrig ska behöva upprepas igen.
Man vill känna tryggheten i det nationella oberoendet
så att inte friheten än en gång förtrampas. Det är
naturligtvis det som ligger bakom deras ivriga strävan
att söka medlemskap i Nato på samma sätt man i
övrigt vill integrera sig i Väst.
Det är en oerhört viktig sak att man hjälper de tre
baltiska länderna att få en stabilare och tryggare situ-
ation. Det ger ett stabilare Östersjöområde. När Polen
tidigare kom med i Nato innebar det en fördel för
Östersjöområdet. Det ökade säkerheten för oss alla i
detta viktiga område.
Det är också viktigt för Ryssland. Ryssland är be-
tjänt av att ha trygga och stabila grannar. Det främjar
kontakter och handel. Det är naturligtvis så att om
grannländer inte ständigt behöver känna sig oroade är
det lättare att ha en öppen attityd till det stora landet
som man tidigare har blivit hårdhänt behandlad av.
De är också viktigt sett från den interna ryska si-
tuationen. Det finns krafter i Ryssland som brukar
kallas de rödbruna krafterna. Det är de som öppet
eller kanske lite mer fördolt förespråkar något slags
revanschism. Man ska återta förlorat område. Det gör
det mindre möjligt för de krafterna att kunna verka i
Ryssland.
I den meningen har det också en positiv inverkan
på det ryska debattklimatet och den ryska inrikespo-
litiska situationen. Det kan inte vara så att man i
Ryssland eller i ett europeiskt land har debatter om
förstuckna idéer att man ska ta tillbaka det man anser
sig ha förlorat, dvs. att det ska gå ut över självständi-
ga länder.
Det är över huvud taget viktigt för Ryssland att
inse att som stort land och mot bakgrund av sitt för-
flutna måste man bedriva en politik som inte handlar
om maktspråk utan just om förståelse för sina små
grannländer och de bekymmer och den oro som de
känner.
Fru talman! Det baltiska Natomedlemskapet är
också viktigt därför att det fullföljer de uttalanden
som Sverige och Sveriges regering upprepat gör om
vikten av USA:s engagemang i Östersjöområdet. Det
bästa sättet att säkra det för framtiden är just Nato-
medlemskap för de baltiska länderna. Slutligen är det
bra därför att det också är bra för Sveriges egen sä-
kerhet. Jag tror att vi alla inser att ett baltiskt Nato-
medlemskap har fördelar för detta.
Fru talman! Den svenska säkerhetspolitiken ut-
vecklas kraftigt. Om vi jämför med situationen för tio
år sedan har det skett oerhört mycket. Samarbete har
blivit naturligt. Vi samarbetar med andra länder på
säkerhetsområdet på ett sätt som vi då kanske inte ens
kunde föreställa oss.
Inom EU:s ram byggs det nu upp ett samarbete.
Vi har sedan länge funnits med i Natosammanhang på
Balkan. Vi bygger ett kraftigare nät av nordiskt sam-
arbete på försvarsområdet. Det finns också för-
svarsmaterielsamarbete som är av väsentlig betydelse
för vår egen säkerhet.
Det centrala i hela den utvecklingen är att Sverige
får ett ökat engagemang. Det innebär samtidigt att
Sverige inte kan stå likgiltigt. Vi kan inte titta bort
när andra länder får problem. Det har varit så tydligt
med hela vårt engagemang på Balkan. Vi har marke-
rat att det angår Sverige tillsammans med Norden. Vi
berörs och måste finnas med där.
Det är det som är det alldeles centrala. Sverige har
tidigare mer haft attityden att om det blir problem ser
vi bara till oss själva. Nu är det viktigt att vi inser att
vi inte kan stå likgiltiga för våra nordiska grannars
och EU-medlemmars öden. Vi kan inte säga att vi ska
samarbeta starkt i fredstid och när det är vackert vä-
der. Men när orosmolnen hopas och det blir bekym-
mer ska vi titta bort.
Den svenska säkerhetspolitiken syftar ytterst till
att värna om medborgarnas väl och ve i en fri och
säker nation. I dag är kraven på många sätt större på
den förda politiken än under den tid då spänningen
mellan öst och väst var den dominerande säkerhets-
politiska utmaningen.
Även om Europa har blivit säkrare och det inte
längre finns några direkt överhängande massiva hot
är det omöjligt att förutse vilka risker vi kommer att
stå inför i framtiden. Vi har i Europa tidigare utropat
att vi nu skulle vara säkra. Det har sett bra ut. Men så
har inte blivit fallet. Det mest dramatiska var natur-
ligtvis 1920-talet.
Mot denna bakgrund är ett nära samarbete mellan
Europa och USA den bästa fredsgarantin. Nato utgör
den hårda kärnan för säkerhet och stabilitet på den
europeiska kontinenten. Sveriges frihet och säkerhet
är beroende av säkerhetspolitisk samverkan med
andra länder.
I dag utgör ett öppet och nära samarbete med Nato
en självklar del av en svensk politik. Vi har fredsbe-
varande trupp. Våra gamla föreställningar om neutra-
litet och alliansfrihet har förlorat sin relevans.
Även om EU saknar ömsesidiga försvarsförplik-
telser är det självklart att ett medlemsland inte kan stå
likgiltigt om något annat medlemsland och därmed
unionen utsätts för hot eller angrepp.
Säkerhetspolitiken måste vara långsiktig och föras
aktivt. Den får inte grundas på en vänta-och-se-
politik. Ett svenskt medlemskap i Nato utgör ett na-
turligt steg på den väg mot ökat engagemang för
samarbete i Europa som varit Sveriges alltsedan
1990-talets början.
Sverige måste ha beredskap att gå vidare och ta ett
gemensamt ansvar för friheten, freden och säkerheten
i Europa. Genom att ta steget in i Nato skulle vi också
ta vår del av ansvaret för en solidarisk utrikespolitik i
ett nytt Europa. Det skulle erbjuda nya möjligheter
för Sverige att stärka vår säkerhetspolitiska roll och
vårt inflytande. Det säkerhetspolitiska samarbetet
handlar i grunden om ett gemensamt ansvar.
Det är också viktigt att Sverige i framtiden inte
hamnar i en situation där vi står utanför, där vårt land
utgör det enda av de nordisk-baltiska länderna som
valt att stå utanför Nato. En sådan situation skulle
leda till en isolerad position för Sverige, vilket skulle
stå i direkt strid med svenska intressen. Sverige får
inte stå oförberett när säkerhetsläget i Östersjöregio-
nen förändras.
Ju mer och ju tätare vi bygger samarbetet i Nor-
den, desto mer sannolikt är det att vi skulle kunna
uppnå en gammal nordisk dröm. Det är att vi till-
sammans väljer gemensamma lösningar i det nordiska
området. Det är lösningar som innebär att vi alla tar
ansvar för varandra och att vi alla står tryggare.
Fru talman! Låt mig avsluta med att säga att det
byggs en euroatlantisk säkerhetsordning i Europa.
Väven av samarbete och engagemang vävs allt tätare.
Det är många olika organisationer som har sin del i
detta: Europarådet, OSSE, EU, Partnerskap för fred,
Natos samarbetsorganisation med icke-medlemmar
och Nato självt.
Det viktiga och alldeles centrala i hela det euro-
peiska säkerhetssamarbetet är just principen att inte
stänga andra ute, utan att välkomna dem som vill bli
medlemmar. Man ska inte bygga exklusiva säkerhet-
sarrangemang, utan inklusiva. De nya demokratierna,
Central- och Östeuropa och länder längre österut ska
vara välkomna med i de starka västliga samarbetsor-
ganisationerna. Det är de som utgör grunden för att vi
i Europa ska kunna ha en stabil och fredlig världsdel
under frihetliga former.

Anf. 2 LARS OHLY (v):
Fru talman! Förändringarna av svensk säkerhets-
politik är ganska betydande och omfattande - sett i ett
historiskt perspektiv. Från att mycket starkt ha beto-
nat den militära alliansfriheten och neutralitetspoliti-
ken under en följd av år, vilket också har gagnat Sve-
riges intressen internationellt, har vi nu hamnat i ett
läge där EU-medlemskapet har omöjliggjort de tradi-
tionella svenska positionerna.
Neutraliteten och alliansfriheten har en stark folk-
lig förankring. Det har betytt mycket mer än bara
avsaknaden av medlemskap i en militär allians. Den
svenska säkerhetspolitiken har varit mycket mer om-
fattande än att den bara har kunnat definieras som
avsaknaden av ömsesidiga försvarsförpliktelser med
andra länder. Den har inte bara varit ett förhållnings-
sätt till en värld och en världsdel dominerad av två
konkurrerande militärallianser.
Nej, den svenska neutralitetspolitiken har haft sin
utgångspunkt i vikten av självständighet och vikten
av trovärdighet för ett litet land att kunna stå upp för
små länders och folks intressen mot stormakter. Den
har varit ett sätt att kunna forma en egen politik utan
att ta hänsyn till vad som sägs i andra huvudstäder.
Den har varit ett sätt att kunna formulera en egen
identitet i internationell säkerhetspolitik. Detta håller
EU-medlemskapet och de nu pågående förändringar-
na på att omöjliggöra.
Sverige har aldrig varit ett land som har varit pas-
sivt på grund av sin alliansfrihet. Sverige har varit ett
av de länder som har deltagit mest aktivt i FN:s kris-
hantering - både militärt och civilt. Det har gällt över
hela världen; det har gällt i Kongo, på Cypern, i
Mellanöstern och i en mängd andra länder.
Konsekvensen av neutralitetspolitiken har också
varit att Sverige har kunnat tala klarspråk när brott
har skett mot territoriell integritet, mot demokrati och
mot mänskliga rättigheter.
De svenska regeringarna under 1960-, 1970- och
1980-talen förhöll sig aldrig passiva eller avvaktande
till diktaturer, övergrepp och anfallskrig. Tvärtom var
Sverige en klar förespråkare för små länders och folks
intressen mot stormakternas maktpolitiska ambitio-
ner.
Därför är det sorgligt att vi har kommit i ett läge
när EU-medlemskapet så tydligt går i motsatt riktning
mot den svenska neutralitetspolitiken. EU-
medlemskapet sätter en hämsko på våra möjligheter
att själva utforma vår politik. Detta sades redan inför
folkomröstningen 1994. Vi som var tveksamma,
kritiska eller direkta motståndare till ett svenskt EU-
medlemskap hävdade att den svenska neutralitetspo-
litiken i längden inte kunde finnas kvar såsom den
tidigare formulerats. Mot detta sade en enad front på
ja-sidan att den svenska alliansfriheten och neutrali-
tetspolitiken inte kommer att påverkas av ett EU-
medlemskap. Det borde vara dags att tala klarspråk.
Det borde vara dags att erkänna från ja-sidan att man
faktiskt inte talade sanning. Det borde vara dags att
erkänna att det svenska medlemskapet i den europe-
iska unionen är den främsta grunden för den föränd-
ring av svensk säkerhetspolitik som nu sker. Det är
detta som är det främsta argumentet för att Sverige nu
är på väg att överge den säkerhetspolitiska doktrin
som har innefattat neutralitetsoptionen.
Det finns de som har tagit konsekvenserna av
detta. Folkpartiet kommer i debatten i dag att före-
språka en reservation som innebär att Sverige ska
söka medlemskap i Nato. Det snällaste man kan säga
om den är att den är konsekvent. Folkpartiet vill att
Sverige ska ansluta sig till en militär allians under ett
kärnvapenparaply för att stödja och försvara de in-
tressen som den rika världen och USA företräder
gentemot andra länder i världen. Den ståndpunkten
kan man ha, även om det är en ståndpunkt med
mycket svag folklig förankring. Det är ändå hedervärt
att kunna diskutera den.
Då har jag svårare att fördra dem som med exakt
samma argument landar på att ingenting ska föränd-
ras. Där finns Moderata samlingspartiet, som i sin
reservation mer vältaligt än Folkpartiet utvecklar
synen på Nato och vikten av ett svenskt Natomedlem-
skap och talar om att neutraliteten och alliansfriheten
är historiskt förlegade. Men slutsatsen blir ändå att
Moderaterna inte vill bifalla krav på ett svenskt Na-
tomedlemskap. Det är obegripligt. Det borde förkla-
ras av Moderaterna - det borde vara rimligt att man
talar om vad man menar.
De diskussioner som pågår och som kommer att
fortsätta om en ny säkerhetspolitisk doktrin kommer
knappast att kunna samla en bred enighet. Åtminstone
från Vänsterpartiets sida blir det mycket svårt att vara
med och forma en sådan enhet om Moderaterna är
med på en sådan överenskommelse, med den syn på
Natomedlemskap som framgår av Moderaternas re-
servation i dagens ärende.
Ett avgörande brott mot tidigare utrikespolitiska
principer var den svenska hållningen till bombningar-
na i Jugoslavien. Det var ett folkrättsbrott. Enligt
internationell rätt finns det ingenting som kan försva-
ra att en militär allians tar sig rätten att bedöma när
våld ska få användas, tar sig rätten att bomba civila
och tar sig rätten att föröda ett land. Det våldsmono-
pol som FN har haft är fortfarande den enda garanten
för att vi ska kunna bygga en värld i säkerhet. Därför
var det så sorgligt när regeringen hummade och inte
talade klarspråk. När man sedan väl talade klarspråk
så lutade man sig mer mot Natos argument än mot de
svenska neutralitets- och alliansfrihetsargumenten,
som borde ha lett regeringen fram till ett klart av-
ståndstagande från Natos militära aktiviteter i Jugo-
slavien.
Det viktigaste i dag borde vara att återupprätta
FN:s våldsmonopol och se till att de starka, de rika
och de mäktiga inte själva ska få rätten att bestämma
när militär makt ska få användas mot andra länder.
Bara genom ett reformerat FN kan vi komma fram på
en väg mot en säkerhetsordning som tryggar både
fred och säkerhet och även folks möjlighet och rättig-
het att välja olika vägar. Bara på det sättet kan vi
förhindra att USA än tydligare tar sig rollen som
världspolis och dominant på den världspolitiska are-
nan.
I förlängningen innebär ju ett hummande eller ett
passivt stöd till Natos bombningar att man accepterar
våldsanvändning från dem som har militär, ekono-
misk och politisk möjlighet till detta. Det är också ett
brott mot svensk traditionell utrikespolitik. Vi har
tvärtom alltid försökt att stå på de små ländernas och
folkens sida mot de stora makterna.
Det här vill ju vissa få till att man stöder folkmord
och brott mot mänskliga rättigheter i länder som Ju-
goslavien eller i Kosovo, och ingenting kan vara mer
felaktigt. Jag tycker att den jugoslaviska regimen
under Milo evic var en katastrof både för det jugosla-
viska folket och för kosovoalbanerna. Men om vi ska
ha någon ordning i hur vi ska hantera brott mot de
mänskliga rättigheterna i olika länder kan vi inte
tillåta att starka makter bestämmer när det är dags att
använda militärt våld. Det är en orimlig position som
leder oss till en uppdelning av världen i intressesfärer
från de starka och rika ländernas sida.
FN-stadgan och dess principer måste hävdas. Och
det innebär naturligtvis att vi ställer mycket starkare
krav på att FN-mandat ska vara grunden för militära
insatser som Sverige deltar i. Det är rimligt att vi klart
och tydligt säger att det inte bara handlar om någon
sorts principer. Det handlar inte om att sätta in militär
enligt FN-stadgans principer. Det var ju just det som
Nato motiverade sitt angrepp på Jugoslavien med.
Det handlar om att vi värnar FN:s våldsmonopol och
inte kommer att delta som nation i någon militär
aktivitet som inte har ett klart FN-mandat bakom sig.
Det finns också en fråga som ännu inte har besva-
rats av regeringen. Vi har ställt den vid upprepade
tillfällen. Det handlar om EU:s militära krishantering
och den snabbinsatsstyrka som nu ska sättas upp. Är
det så - jag frågar t.ex. utskottsordföranden Viola
Furubjelke - att Sverige kommer att tvingas att soli-
dariskt betala för militära insatser som vi avstår från
att delta i? I så fall menar jag att inte bara neutralite-
ten, utan även den svenska alliansfriheten faktiskt är i
fara.
Fru talman! Detta är ett stort betänkande. Det
finns många reservationer. För Vänsterpartiets del
kommer Berit Jóhannesson så småningom att prata
mer om kvinnors medverkan i krishantering och om
utarmat uran.
Jag står naturligtvis bakom alla de reservationer
som Vänsterpartiet har lagt i utrikesutskottet, men för
tids vinnande yrkar jag bifall enbart till reservation 13
om EU:s militarisering och reservation 19 om svensk
säkerhetspolitik och svensk neutralitet.

Anf. 3 JAN ERIK ÅGREN (kd):
Fru talman! I dag diskuterar vi en säkerhetsord-
ning för 2000-talet. I debatten kommer vi att få höra
olika förslag som t.ex. att Sverige bör gå med i Nato,
att den säkerhetspolitiska doktrinen behöver ändras
eller att vi behöver en alleuropeisk säkerhetsordning.
Från kristdemokratiskt håll vill jag betona att det inte
är avgörande vilken kombination i "bokstavssoppan",
t.ex. Nato, EU, VEU, EARP eller OSSE, som priori-
teras. Organisationsformerna är enbart ett medel för
att uppnå ett högre mål. Den säkerhetspolitiska de-
batten måste främst vara inriktad på hur vi skyddar
människors och länders säkerhet. Vi får inte glömma
det när vi debatterar medlemskap i Nato eller ej, sä-
kerhetsdoktrinen, folkrätt m.m. Enskilda människor
dör i krig och konflikter just i detta nu. Diskussionen
måste fokuseras på hur vi bäst och solidariskt hjälper
våra medmänniskor.
Fru talman! Detta betänkande är uppdelat i tre av-
snitt - en global säkerhetsordning, en alleuropeisk
säkerhetsordning och svensk säkerhetspolitik.
När vi talar om den globala säkerheten är det
främst Förenta nationerna och dess medlemsstater
som har uppgiften att upprätthålla internationell fred
och säkerhet. Detta slås fast i FN-stadgans första
artikel. I början av FN:s historia betonades den kol-
lektiva säkerheten i världen, dvs. en plikt för alla
FN:s medlemmar att ställa upp för ett angripet land -
ett slags artikel 5 i FN.
Under det kalla kriget fanns det däremot av för-
klarliga skäl ingen kollektiv säkerhet i världssamfun-
det. Frågan är om inte just den kollektiva säkerheten
återuppstår och blir en central del av den globala
säkerheten för 2000-talet. Jag återkommer till det lite
senare.
FN behöver en lång rad instrument för att uppfylla
sin huvuduppgift att upprätthålla internationell fred
och säkerhet. Tyvärr brister medlemsstaterna i poli-
tisk vilja att bistå med såväl finansiella resurser som
materiella tillgångar för att möjliggöra ett effektivt
FN som verkligen kan förhindra krig och konflikter.
Även FN som organisation har inbyggda problem
som behöver rättas till för att största möjliga kraft ska
kunna frigöras för konfliktlösning. Mest allvarligt är
att FN:s säkerhetsråd inte tar sitt fulla ansvar. Jag
tänker på vissa länder som inte vill ge avkall på sin
nationella suveränitet till förmån för en stabil världs-
ordning. Denna hållning är inte acceptabel. Tjeckiens
president Václav Havel myntade för några år sedan
ett uttryck som vi alla borde ta fasta på, nämligen: I
dagens värld angår allt alla.
FN behöver reformeras. Det handlar inte bara om
interna arbetsformer i FN-sekretariatet, utan framför
allt om reformer som bara medlemsstaterna kan be-
sluta om. Säkerhetsrådet behöver reformeras så att det
bättre återspeglar generalförsamlingens sammansätt-
ning. Vetorätten bör ses över. Det handlar inte nöd-
vändigtvis om att ändra FN-stadgan, vilket är svårt,
utan snarare om att upprätta en praxis som begränsar
vetorätten.
En viktig del av dagens globala säkerhetsarbete
inom det s.k. vidgade säkerhetsbegreppet är också
frågor om hälsoproblemen i världen. Spridningen av
hiv/aids är inte bara en hälsofråga, utan lika mycket
ett hot mot utvecklingen och säkerheten. Det gäller
även andra sjukdomar. Det behöver göras stora insat-
ser på det området, och därför vill jag yrka bifall till
reservation 7.
Fru talman! En annan reformering som behövs
gäller de fredsfrämjande operationerna. Här ligger
den s.k. Brahimirapporten till grund för reformarbe-
tet. Den omfattar en bättre och mer effektiv organisa-
tion inom FN för fredsfrämjande operationer liksom
tydligare mandat, bättre vilja att avsätta nödvändiga
resurser, snabbare insatsmöjligheter och en bättre
samordning mellan militära och civila insatser. Rege-
ringen säger att den stöder Brahimirapporten, och det
tycker vi kristdemokrater är bra.
Samtidigt är en viktig del av Brahimirapporten det
som sägs om att FN-soldater måste kunna få agera
om de ställs öga mot öga med bl.a. folkmord och att
man i nödfall inte kan invänta FN-mandat. Här kom-
mer vi in på frågan om folkrätten och s.k. humanitära
interventioner. Vi beklagar att regeringen här för en
restriktiv linje och mer beaktar procedurreglerna i FN
i stället för att framhålla principen om fred, kollektiv
säkerhet och mänskliga rättigheter. Humanitära inter-
ventioner måste kunna få ske vid massiva kränkning-
ar av mänskliga rättigheter.
I dag sker en tydlig förskjutning av folkrätten mot
människors säkerhet, och den trenden måste rege-
ringen stödja så att vi hjälper till att få en universell
praxis att växa fram. Det räcker inte att säga som
regeringen gör att humanitära interventioner prövas
från fall till fall. Det behövs tydliga kriterier för när
humanitära interventioner bör tillåtas och för rege-
ringar som arbetar för en sådan rättsutveckling. Den
internationella rätten måste gå i samklang med inter-
nationell moral.
Det är märkligt att regeringen säger att den är för
Brahimirapporten men att man samtidigt går emot en
av rapportens viktigaste principer. Det är inte rimligt
att hänvisa till föråldrade delar av folkrätten samtidigt
som människor dör. Det är detta som jag menade med
mina inledningsord om att alltid diskutera och agera
för hur vi ska skydda människors säkerhet och inte
fastna i föråldrade principer och doktriner.
En annan viktig utveckling inom den globala sä-
kerhetspolitiken är dess regionalisering. När FN
brister i vilja och förmåga att generera resurser är det
oerhört viktigt att olika regionala organisationer växer
fram som kan ta ett större ansvar för att säkra inter-
nationell fred och säkerhet i just sina regioner. Detta
står inte i motsats till FN utan är i stället ett nödvän-
digt komplement till FN, vilket FN:s generalsekrete-
rare säger liksom det slås fast i FN-stadgans kapitel 8.
Det är framför allt de fredsfrämjande kapaciteterna i
Afrika och Asien som behöver stärkas.
Fru talman! Om vi ser närmare på den regionala
säkerhetspolitiken i Europa, som ju utgör det andra
avsnittet i betänkandet, är det alldeles uppenbart att
Europa självt måste ta ett större ansvar för den euro-
peiska freden och säkerheten. Detta visar erfarenhe-
terna av FN:s insatser på Balkan under 1990-talet. De
visar också att vi inte alltid kan vara beroende av
amerikansk välvilja.
Därför bygger vi nu upp en bättre förmåga inom
EU för att hantera kriser och konflikter i Europa. Vi
talar inte längre bara om en gemensam utrikes- och
säkerhetspolitik utan även om en gemensam försvars-
politik. Den utvecklingen stöder vi kristdemokrater.
EU:s krishantering ska kunna bemästra allt inom de
s.k. Petersbergsuppgifterna. De gemensamma styr-
korna ska framför allt användas för konflikter inom
Europa.
Den transatlantiska länken är och förblir en avgö-
rande del av den alleuropeiska säkerhetsstrukturen.
Elva EU-länder är medlemmar i Nato, och ett flertal
länder i Öst- och Centraleuropa söker medlemskap i
Nato. Samarbetet i PFF är alleuropeiskt och viktigt
för att förbättra den fredsbevarande kapaciteten. Det
är märkligt att det svenska ordförandeskapet inte gör
mer för att försöka lösa de diplomatiska knutarna
mellan EU och Nato vad gäller EU:s krishantering.
En avgörande del för trovärdigheten i uppbyggna-
den av EU:s krishantering är den civila dimensionen.
Vi ser med allra största tydlighet i både Bosnien och i
Kosovo att de stora utmaningarna i fredsarbetet är
civila. Det handlar om att bygga upp fungerande
rättssamhällen, skapa en polisiär ordning i landet,
upprätta effektiva kommunala och regionala admi-
nistrationer, liksom civilförsvarets olika områden.
Den civila dimensionen är minst lika viktig i EU:s
krishantering som den militära. Vidare anser vi krist-
demokrater att förslaget om en europeisk civil freds-
kår som komplement till den civila dimensionen inom
EU:s krishantering ytterligare bör undersökas. Inom
Europaparlamentet har ett betänkande för en sådan
fredskår tagits fram.
En viktig fråga vad gäller EU:s gemensamma
styrkor är mandatfrågan. Här har den svenska rege-
ringen sagt att det krävs FN-mandat för fredsfram-
tvingande insatser. Frågan är hur Sverige ställer sig
till ett fall då människor dödas i en konflikt och FN:s
säkerhetsråd samtidigt är blockerat av ett veto. Är det
rimligt att t.ex. Kina har vetorätt över hur vi i Europa
upprätthåller Europas fred och säkerhet? Nej, det är
det naturligtvis inte. EU bör självt besluta om insatser
i Europa i enlighet med folkrätten och principer om
fred och mänskliga rättigheter. En praxis kan t.ex.
utmejslas som tillåter humanitära interventioner som
en påbyggnad till FN-stadgan. Det är människor som
ska försvaras och inte föråldrade folkrättsprinciper
och doktriner. Kom ihåg vad jag sade i början om att
alltid sätta människors behov främst och inte fastna i
teoretiska diskussioner som inte hjälper människor i
nöd.
Fru talman! Den svenska säkerhetspolitiken är
naturligtvis oerhört beroende av omvärlden, kanske i
dag än mer än tidigare. Jag vill avsluta med att säga
något om just den svenska säkerhetspolitiken.
Först tror jag att det är viktigt att vi i Sverige gör
upp med vår historia. Det gäller speciellt inom säker-
hetspolitiken. Därför borde vi få en fullständig neut-
ralitetskommission som utreder tiden mellan 1969
och 1989.
När Sverige gick med i FN släppte vi på vår neut-
ralitetspolitik från andra världskriget. Då var det den
kollektiva säkerheten som gällde. Men i och med att
det kalla kriget växte fram tog vår neutralitetspolitik
över igen. Vi var solidariska med FN men inte i den
kollektiva säkerheten. Efter det kalla krigets slut, och
i och med Sveriges medlemskap i EU och en upp-
byggnad av en gemensam säkerhets- och försvarspo-
litik är det naturligt att Sverige återigen satsar på den
kollektiva säkerheten. Den svenska säkerhetspolitiken
bör i dagens globalisering präglas av internationellt
samarbete för människors säkerhet. Nya nyckelord är
och måste vara samarbete och solidaritet.
Sverige bör auktorisera FN:s roll inom den glo-
bala säkerhetspolitiken och främja FN:s förmåga att
hantera regionala kriser. Vi bör också ställa upp så
långt som möjligt i EU:s krishantering och ta vårt
ansvar för säkerheten i Europa. Vi kan inte stå neu-
trala om våra grannländer anfalls.
Vad gäller Nato anser vi i nuläget inte att Sverige
bör söka medlemskap. I den meningen anser vi därför
att Sveriges militära alliansfrihet bör kvarstå. Ett
svenskt Natomedlemskap i nuläget vore att skada den
regionala processen när det gäller att bygga närmare
relationer mellan EU och Ryssland, liksom mellan
Nato och Ryssland. Det är däremot en självklarhet att
vi har en fortsatt handlingsfrihet till förändringar i vår
omvärld. Samarbetet med Nato är och bör vara en
central del av den svenska säkerhetspolitiken.
Den förändrade säkerhetspolitiska situationen gör
att den traditionella neutralitets- och alliansfrihetspo-
litiken har spelat ut sin roll. Det övergripande målet
ska vara att säkra Sveriges och medborgarnas fred,
frihet och säkerhet, samt att i det internationella sam-
arbetet arbeta för demokrati, mänskliga rättigheter
och fred. I en alltmer globaliserad värld krävs att
nationer i framtiden är beredda att ta ett större ansvar
för utsatta medmänniskor. Detta gäller även för Sve-
rige.

Anf. 4 LARS OHLY (v) replik:
Fru talman! Jan Erik Ågren sade att den svenska
neutralitets- och alliansfrihetspolitiken har spelat ut
sin roll.
Min fråga med anledning av det blir: På vilket sätt
har den svenska säkerhetspolitiska doktrinen varit en
hämsko för Sveriges möjligheter att föra en egen
politik? På vilket sätt har den svenska alliansfriheten
och neutralitetspolitiken förhindrat Sverige från att
föra en säkerhetspolitik som Jan Erik Ågren vill se?

Anf. 5 JAN ERIK ÅGREN (kd) replik:
Fru talman! När det gäller den situation som vi
har kommit in i sedan vi gick med i EU har det blivit
förändringar. Vi har varit för ett EU-medlemskap,
och vi menar att samarbetet inom EU är ett bra exem-
pel när det gäller säkerhetspolitiken i Europa. Jag vill
inte säga att vi har varit hindrade av den ställning vi
har tagit tidigare. Men omvärlden förändras och vi
måste ta hänsyn till förändringar. Och det tycker vi att
vi har gjort på ett bra sätt. Vi tycker att den ställning
vi från svensk sida har tagit i dag är bra.

Anf. 6 LARS OHLY (v) replik:
Fru talman! Man kan konstatera att den ställning
som Sverige har tagit och som Jan Erik Ågren tycker
är bra har skett under en säkerhetspolitisk doktrin
som Jan Erik Ågren nu anser att man måste förändra.
Dessutom sade Jan Erik Ågren i sitt anförande att den
svenska traditionella alliansfrihets- och neutralitets-
politiken har spelat ut sin roll. Det är illavarslande,
därför att det antyder att man i framtiden faktiskt
skulle vilja överge alliansfriheten. Alternativet till det
måste vara medlemskap i någon militär allians.
Det menar jag är en inkonsekvens i kristdemo-
kraternas sätt att resonera, därför att det innebär att
man i dagsläget inte vill förespråka medlemskap i
någon militär allians men att man förebådar en fram-
tid då så ska ske.
Tala öppet i stället, Jan Erik Ågren. Tala om för
svenska folket att kristdemokraterna faktiskt på sikt
eftersträvar ett medlemskap i Nato. Det vore mer
redigt och mer ordentligt, och det vore ett bra besked
som väljarna kan ta ställning till i nästa val.

Anf. 7 JAN ERIK ÅGREN (kd) replik:
Fru talman! Jag kan inte ställa upp på det som
Lars Ohly säger och den tolkning han gör. Vi säger
att man måste vara fri att avgöra vilken ställning man
ska ta utifrån de förändringar som sker i omvärlden.
Vi har sagt att vi inte ska gå med i Nato. Vi har sagt
att samarbetet med Nato är och måste vara viktigt. Vi
har också sagt att man måste vara beredd att ompröva
den ställning vi tar till Nato om man anser att det
finns skäl för det.
Sedan är det också så att vi inte kan tala om neut-
ralitetspolitiken och alliansfriheten på samma sätt
som tidigare, bl.a. genom det engagemang som vi har
i EU.

Anf. 8 MARIANNE ANDERSSON (c):
Fru talman! Det är stort att debattera detta betän-
kande, som vi i utrikesutskottet har jobbat med i långt
över ett år. Vi har nästan fått börja om från början
ibland, eftersom nya saker har kommit till. Därför
hinner man inte gå in på alla de frågor som berörs,
men jag vill säga att det i de allra flesta frågor finns
en stor och bred enighet i utrikesutskottet om det som
vi behandlar i detta betänkande. Trots att man fokuse-
rar på de områden där det finns skillnader är det ändå
så. Det är väldigt viktigt, tycker jag.
För Centerpartiet är den grundläggande utgångs-
punkten i all politik FN-deklarationens portalmening
om alla människors lika värde och rättigheter. Vårt
yttersta mål är att alla människor ska ha möjlighet att
växa och förverkliga sina drömmar. Det målet om-
fattar alla oavsett kön, inkomst, etnisk bakgrund,
sexuell identitet och var man bor någonstans.
För att nå dit krävs frihet att välja och verktyg för
att kunna axla ansvaret för sig själv och för andra. Vi
sätter den enskilda människan i centrum - alltså indi-
videns okränkbara värde.
Vår utrikes- och säkerhetspolitik bygger på dessa
utgångspunkter och strävar efter att möjliggöra för
enskilda människor, länder, grupper av länder och
regioner - samma sak gäller det globala samfundet -
att ta ansvar för sig själva, för andra och för vår ge-
mensamma värld. Vi strävar efter att stärka skyddet
för de mänskliga rättigheterna, bejaka ländernas
självständiga val av säkerhetspolitik - det handlar om
såväl Baltikum som andra, förstås - att utveckla kon-
flikthanterande och konfliktläkande instrument, ut-
jämna klyftorna mellan världens fattiga och rika och
bejaka tilltron till demokratisk uppbyggnad under-
ifrån genom starka civila samhällen.
Nationellt ska vi kunna möta militära hot som di-
rekt berör Sverige. Vi ska också förebygga och kunna
hantera situationer som utan att direkt hota Sveriges
fred och självständighet ändå skulle innebära snabba
och allvarliga försämringar av samhällets normala
funktioner: naturkatastrofer, olyckor, internationell
brottslighet och sabotage. Det kan gälla IT och annat,
t.ex.
Internationellt ska vi samverka med andra stater
och aktivt verka för fred och ökad avspänning.
Säkerhetspolitiken står på tre ben, som jag ser det.
De hänger ihop alltmer. Det handlar förstås om utri-
kespolitiken, om vårt samarbete med andra länder och
deras människor och med alla de internationella in-
stitutionerna som FN, EU, OSSE, Europarådet m.fl.
Det är viktigt, tycker vi, att FN:s roll som samordnare
av olika insatser stärks på olika sätt.
Det var utrikespolitiken. Det andra benet är säker-
hetspolitiken - det militära försvaret, det internatio-
nella fredsarbetet, krishanteringen och det konfliktfö-
rebyggande arbetet.
Det handlar också om biståndet - om utvecklings-
samarbetet. Det är kanske det viktigaste för att före-
bygga konflikter.
Allt detta är viktigt, och vad som är alltmer viktigt
är en ökad samverkan för att förebygga och hindra att
konflikter bryter ut. Det är det viktigaste säkerhets-
politiska arbetet. Vi måste börja mycket tidigare än
vad som sker i dag. Vi har ett särskilt yttrande som
handlar just om detta - om att världssamfundet måste
fånga upp att utvecklingen går i fel riktning och
snabbt kunna sätta in insatser. Det står mycket om det
i betänkandet. Vi har inte en annan syn på det; vi
tycker bara att det är så oerhört viktigt.
På senare tid har fokus alltmer satts på det före-
byggande - på förebyggande krishantering och före-
byggande arbete innan det blir en kris. Det är ju där
som det är så viktigt att det finns resurser och att man
arbetar. Fokus har satts på det. Sverige talar mycket
om det. Det är viktigt att vi går från ord till handling
ännu mera än vad vi gör i dag. Det tycker vi.
I dag växer det ömsesidiga globala beroendet. En
ökad rättvisa mellan världens fattiga och rika är en
förutsättning för fred och långsiktig hållbar utveck-
ling. Det handlar också så mycket om kontakter mel-
lan människor och om att konkret stödja arbetet mot
ökad demokrati i världens länder - om att medverka i
processer som leder till detta - och om att stödja det
civila samhället och låta demokratin växa underifrån.
Det finns mycket vi kan göra.
I dag, t.ex., pågår en konferens här i riksdagen om
Turkiet och dess plats i Europa och om vad Turkiet
måste göra för att kunna inleda medlemskapsför-
handlingar med EU, med betoning på mänskliga
rättigheter. Det handlar om en kritisk men också
konstruktiv debatt och diskussion för att visa att re-
spekten för mänskliga rättigheter är ett odelbart krav
när det gäller alla ansökarländer och att den respekten
hänger ihop med såväl den ekonomiska utvecklingen
i landet som en fredlig utveckling.
I förra veckan hade Awepa, en organisation för
europeiska parlamentariker för Afrika, en tvådagar-
skonferens här i Stockholm - Parlamentariker som
instrument för fred - där parlamentariker från olika
partier i länder i södra Afrika och i centralafrikanska
länder deltog. Som exempel kan nämnas en minister
och en oppositionspolitiker från Zimbabwe. Det var
mycket intressant. Det var ungefär samma relation
när det gäller representanter från Angola, Burundi,
Rwanda m.fl. länder. Den typen av stöd till det par-
lamentariska arbetet är en mycket viktig del i våra
säkerhetspolitiska strävanden. Människorna där ute
ska känna att det finns en dialog och att de har stöd
när det gäller att bygga deras egen demokrati. Vi ska
hjälpa till med att ge dem verktygen för detta.
I dag debatterar vi alltså en säkerhetspolitik inför
2000-talet - en politik som ska bidra till att göra
framtiden säkrare för oss här i Sverige, förstås, och
för människor ute i världen. Det ska vara säkrare än
det föregående seklet, som rymde så mycket av krig
och förstörelse.
Efter det kalla krigets slut upplevde världen någon
sorts eufori. Det fanns de som trodde att historien nu
var slut. Nu skulle det inte vara några fler problem.
Hur fel hade inte de?
90-talet präglades både av den inställningen och
av krigen på Balkan, av naturkatastrofer och av
många interna konflikter runtom i världen - inte
minst i Afrika.
Det finns en hel rad positiva tecken i dag, men det
finns också många negativa. Jag kan bara nämna den
eskalerande krisen i Mellanöstern, att antalet fattiga i
världen ökar även om andelen fattiga inte gör det, att
ett ökande antal barn i flera afrikanska länder blir
utan skolgång, att USA med Bushadministrationen
håller på att göra världen lite mer osäker och att kli-
matförändringar hotar att öka antalet miljöflyktingar.
Det här är bara några exempel.
Vår säkerhetspolitik i Sverige vävs ju alltmer in i
ett brett internationellt samarbete om säkerhet i Euro-
pa. Det är av grundläggande betydelse för de stora
förbättringar som har skett i vårt säkerhetspolitiska
läge sedan det kalla krigets slut. Den stora utmaning-
en nu är att på såväl nationell som internationell nivå
finna former för att möta de nya hot som världen står
inför. Genom att verka för en stärkt internationell
rättsordning och genom att medverka till konfliktfö-
rebyggande insatser, gemensam krishantering samt
försoning och uppbyggnad efter kriser och konflikter
kan vi bidra till ökad säkerhet i omvärlden.
EU behöver institutionella strukturer och civil och
militär kapacitet för att utveckla sin förmåga att han-
tera kriser. Därför bejakar vi från Centerpartiets sida
det arbete som pågår. En förstärkt krishanteringsför-
måga i Europa kan dock inte ersätta den amerikanska
politiska och militära närvarons betydelse - den är
stor; vi ska konstatera och inse att så är det - inte
minst för stabiliteten i norra Europa och Östersjöregi-
onen.
Den här debatten kommer förstås att fokuseras
kring Sveriges säkerhetspolitiska doktrin och de par-
tiledaröverläggningar som pågår. När inte neutralite-
ten längre är relevant är det den militära alliansfrihe-
tens - betoningen ligger på "militära" när vi pratar
om alliansfrihet - betydelse som måste sättas i cent-
rum och belysas på olika sätt. Vi menar att den mili-
tära alliansfriheten medverkar till att undvika kon-
flikter och spänning i norra Europa och ger oss goda
möjligheter att utveckla förtroendefulla relationer och
samarbete för ökad säkerhet. Vi menar också att den
bidrar till ett öppnare samarbetsklimat med Ryssland,
och den kan rätt utnyttjad vara en stor tillgång i byg-
gandet av en gemensam europeisk fredsordning. Just
relationen till Ryssland är oerhört viktig i det här
sammanhanget, likaså samarbetet med Finland som ju
har en liknande situation som Sverige.
Som jag har sagt tidigare i den här kammaren är
den militära alliansfriheten för oss i Centerpartiet ett
medel för ökad säkerhet. Det är inget självändamål,
men det är ingenting som vi ska ge upp lättvindigt på
något sätt. Den minskar inte vår förpliktelse att föra
en aktiv och utåtriktad säkerhetsfrämjande politik.
Tvärtom ska deltagande i internationella civila och
militära fredsfrämjande insatser vara en naturlig och
ökande del av svensk utrikespolitik.
Fru talman! Som jag sade tidigare har vi inte så
väldigt avvikande meningar i det här betänkandet. Vi
har en reservation och några särskilda yttranden. De
särskilda yttrandena handlar bl.a. om reformarbetet
inom FN. Vi menar att det är viktigt att FN får en
större del av samordningsansvaret både när det gäller
biståndsinsatser och när det gäller olika andra insat-
ser. Vi bör stärka FN:s kapacitet när det gäller det
här. Det är också viktigt att stärka samarbetet med det
civila samhället, till stor del då i form av näringslivet.
Vi bejakar Kofi Annans initiativ, Global Compact,
som handlar just om den delen.
Sedan har vi ett särskilt yttrande som handlar om
konfliktförebyggande som jag var inne på lite grann
tidigare. Vi kan bara konstatera hur det har sett ut
under senare år. I våra TV-rutor har vi kunnat se hur
mänskliga rättigheter har kränkts utan att omvärlden
har gjort någonting. Det värsta var väl folkmorden i
Rwanda. Vi satt och såg på hur människor dödades i
stor omfattning, och omvärlden struntade i detta. Det
här är ju någonting som inte får ske igen. Det är oer-
hört viktigt att man kommer in i ett tidigt skede för att
fånga upp sådana här signaler, att man kan sätta in
åtgärder och att världens länder och det internatio-
nella samfundet verkligen har en vilja att göra någon-
ting även i länder som är små, som ligger långt bort
från oss och där det inte finns några ekonomiska
intressen. Det är så oerhört viktigt att den skillnaden
inte finns, men den finns ju faktiskt i verkligheten.
Ett annat särskilt yttrande handlar om kvinnors
roll i konfliktförebyggande och konflikthantering. Vi
konstaterar bara att det är kvinnorna som drabbas
värst i alla konflikter, att det är kvinnorna som känner
det civila samhället bäst och att kvinnor måste få
komma med i ökad omfattning när det gäller det
förebyggande arbetet, naturligtvis, men också i upp-
byggandet efter konflikter. Vi arbetar med kraft för
att se till att det blir på det sättet att kvinnorna tas till
vara i hela det fredsskapande och konfliktförebyg-
gande arbetet.
Vi har en reservation. Jag lämnade den till sist.
Den handlar om humanitär intervention. Vi har den
tillsammans med Folkpartiet. Vi tycker att arbetet
med att reformera FN har gått alldeles för långsamt.
FN har stått handlingsförlamat, precis som jag har
sagt, inför massakrerna i t.ex. f.d. Jugoslavien,
Rwanda, Burundi, Sierra Leone, Demokratiska re-
publiken Kongo och Algeriet. Vi menar att FN-
stadgan bör förändras för att möjliggöra humanitär
intervention i enlighet med de förslag som fanns i
Carlsson/Ramphal-rapporten Our Global Neighbour-
hood.
Vi tycker att säkerhetsrådet bör ges möjlighet att
agera även vid inomstatliga konflikter utan att in-
kräkta alltför mycket på statens suveränitet och att
grova kränkningar av mänskliga rättigheter inte kan
accepteras med hänvisning till att det rör sig om ett
lands inre angelägenhet. Vi förstår ju hur komplicerat
och svårt det är att genomföra detta, men det är vik-
tigt att arbeta för det. Vi bör driva på för att legitime-
ra och reglera en humanitär nödvärnsrätt, humanitär
intervention, när alla andra möjligheter är uttömda.
Det är det som är viktigt. Naturligtvis ska det här inte
ske på något lättvindigt sätt. Allt annat måste vara
uttömt, men då ska den möjligheten finnas.
Fru talman! Jag vill sluta med att säga att den här
konflikten mellan humanitär intervention och suverä-
nitetsprincipen inte är någon ny diskussion. Redan ett
sekel före den westfaliska freden 1648, då det moder-
na Europas stater grundlades och suveränitetsprinci-
pen etablerades, skrev Thomas More om hur invånar-
na på den påhittade ön Utopia tänker om krig. Han
skrev så här:
De inger sig inte lättvindigt i krigiska företag, en-
dast för att försvara sitt land eller för att slå tillbaka
fiender som ockuperat vänskapligt sinnade länders
områden. De tar sig an varje folk som lever under
tyranni och befriar det med hjälp av sina stridskrafter
från diktatoriskt förtryck och slaveri. Detta betraktar
de som en humanitär handling.
Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till re-
servation nr 2 och i övrigt till hemställan i betänkan-
det.

Anf. 9 LARS OHLY (v) replik:
Fru talman! I den reservation som Marianne An-
dersson förespråkar och som har inlämnats av Cen-
terpartiet och Folkpartiet gemensamt talas det om
vikten av att FN ska kunna ingripa i fall av grova
brott mot mänskliga rättigheter i ett lands inre ange-
lägenheter och att man därmed ger FN rätten att in-
gripa. Men det vi har sett under senare år, inte minst i
kriget mot Jugoslavien, är ju att organisationer utan-
för FN har tagit sig rätten att tolka när en sådan
våldsanvändning är riktig.
Den rimliga frågan att ställa sig är ju: Anser Mari-
anne Andersson att någon annan än FN vid något
tillfälle ska ha rätten att ingripa på det sätt som man
förespråkar i reservationen för FN:s del?

Anf. 10 MARIANNE ANDERSSON (c) re-
plik:
Fru talman! Det här är en oerhört svår fråga, tyck-
er jag. Det tycker vi väl allihop. Vi vet ju vad som har
skett t.ex. i Kosovo när det gällde Natoinsatserna där.
Sverige gick inte emot den insatsen. Jag måste säga
att jag ändå tycker att det var riktigt, och det beror ju
på den förlegade vetorätt som finns kvar i FN-
systemet. Man har inte lyckats förändra FN-systemet,
utan något land kan blockera en insats som hela om-
världen finner är nödvändig på grund av ett folkmord
eller att oerhörda kränkningar av de mänskliga rättig-
heterna pågår.
Jag menar alltså att det ska vara ett FN-beslut. Det
är oerhört viktigt. Det kan i yttersta nödfall finnas
situationer där en insats ändå kan göras, men det ska
då vara just i yttersta nödfall.

Anf. 11 LARS OHLY (v) replik:
Fru talman! Då talar ju Marianne Andersson om
någonting mer än det som står i reservationen. Reser-
vationen talar uteslutande om FN:s rätt att ingripa när
mänskliga rättigheter hotas. Vad Marianne Andersson
nu är inne på att någon annan ska ha rätten att tolka
när det är rätt att använda våld. Stödet till Natos
bombningar av Jugoslavien är ju ett stöd till en prin-
cip som innebär att de ekonomiskt, politiskt och mi-
litärt starka makterna ska kunna bestämma när
våldsanvändning är tillrådlig. Det är någonting mer
än det som Centerpartiet enligt reservationen står för.
Det kan vara bra att klargöra den skillnaden.

Anf. 12 MARIANNE ANDERSSON (c) re-
plik:
Fru talman! Det handlar inte om någon annans
tolkning. Det handlar faktiskt om FN-systemets tolk-
ning. Den lilla, lilla öppning jag lämnade handlar om
situationen när något land blockerar någonting som
alla andra länder vill. Det handlar inte om att någon
annan ska ta sig den rätten. Det är en stor skillnad på
det som vi menar och det som Lars Ohly försöker
påstå att vi menar.

Anf. 13 LARS LEIJONBORG (fp):
Fru talman! Jag ber att få yrka bifall till reserva-
tion 20 i utrikesutskottets betänkande. Därmed kom-
mer voteringen kl. 17 i dag att bli historisk. Det är
första gången som Sveriges riksdag tar ställning till
ett yrkande enligt vilket Sverige bör söka medlem-
skap i Nato. Detta är enligt Folkpartiets mening den
naturliga slutsatsen av de dramatiska förändringarna i
vår del av världen för tio år sedan och mycket av det
som har hänt i världen under 1990-talet.
Jag satt häromåret bredvid Polens ambassadör på
en middag. Han sade då att Polen nu gränsar till sju
länder av vilka inget fanns för tio år sedan, och att
Polen då gränsade till tre länder av vilka inget fanns
kvar nu. Jag tänkte: Han måste ju rimligen veta, efter-
som han är Polens ambassadör. Men när jag kom hem
slog jag ändå upp en kartbok och tittade efter hur det
var. Faktum är att då, kring 1990, hette grannarna
Sovjetunionen, Tjeckoslovakien och DDR. Nu är det
Ryssland, Litauen, Vitryssland, Ukraina, Slovakien,
Tjeckien och Förbundsrepubliken Tyskland.
Detta var en liten illustration till de enorma för-
ändringar som har ägt rum i vår del av världen.
Vi hade stora förhoppningar, då, om vad den eu-
ropeiska kommunismens fall skulle innebära för värl-
dens utveckling. Men 1990-talet har delvis krossat de
förhoppningarna. Vi har här hört om folkmordet i
Rwanda. Vi känner till diktatorn Saddam Husseins
ockupation av Kuwait. Vi känner till diktatorn Mi-
lo evics agerande i Bosnien och Kosovo, för att ta
några exempel.
Ett land som då, för tio år sedan, var på väg att bli
en demokrati, nämligen Vitryssland, måste vi numera
på nytt betrakta som en diktatur under Lukasjenko.
Det påminner också om att säkerhetspolitik fortfaran-
de är ett extremt viktigt ämne att diskutera i Sveriges
riksdag. Vi måste fortfarande fundera på hur vår egen
säkerhet ska kunna öka och hur vår roll i världen som
hävdare av mänskliga rättigheter och humanitet ska
kunna stärkas.
Här är det uppenbart att det finns en klyfta mellan
dem som hittills har debatterat, med Lars Ohly på den
ena sidan. Vi har gemensamt den uppfattningen att
Förenta nationerna spelar en utomordentligt viktig
roll i världen. FN har en ställning som mänsklighe-
tens samlade företrädare som ingen annan organisa-
tion utmanar. Men det är uppenbart, för den som
vågar se verkligheten som den är, att FN inte räcker.
Det beror i grunden på att det som krossades för drygt
tio år sedan var den europeiska kommunismen. Men
kommunismen i världen lever ju kvar, framför allt i
världens mest folkrika nation Kommunistkina, som är
permanent medlem av FN:s säkerhetsråd och enligt
den FN-stadga som Lars Ohly här vill slå vakt om har
en möjlighet att blockera aktioner för att komma folk
och enskilda människor till hjälp vars rätt kränks av
diktatorer.
Det är ju det som 1990-har lärt oss: Människorna i
Srebrenica hade ingen hjälp av FN. FN hade lovat
dem att staden skulle vara en skyddad zon. De hade
strömmat dit för att undgå Milo evics mördare. Men
FN förmådde inte skydda dem. Löftet var inget värt.
Det är den diskussionen som måste föras: Ska vi
som tror på mänskliga rättigheter stå passiva när t.ex.
diktatorerna i Beijing tycker att det som sker är okej?
Den tolkning av folkrätten som Lars Ohly här har
givit uttryck för stöds ju mycket kraftfullt av Slobo-
dan Milo evic. Den stöds också av diktatorerna i
Beijing. Men fler och fler i den demokratiska världen
inser att vi måste ha en utveckling av folkrätten som
innebär att hotade och kränkta människor måste kun-
na få hjälp någonstans ifrån.
Under 1990-talet har Nato utvecklats till den i
särklass viktigaste säkerhetsordningen i Europa. Vi
talade för tio år sedan mycket om att det behövde
utvecklas en alleuropeisk säkerhetsordning. Nato har
mycket framgångsrikt inlett byggandet av en sådan
säkerhetsordning. När EU:s ledare på pampiga topp-
möten avger yviga deklarationer om hur viktigt det är
att vidga unionen österut har Nato i praktiken inlett
denna östutvidgning. Nato har inlett omfattande part-
nerskaps- och samarbetsarrangemang med en rad
länder i Europa och också i Europas närhet.
Sverige samarbetar mycket nära med Nato. Jag
tycker att det är en mycket positiv situation. Vi med-
verkar mycket aktivt i PFF. Vi har svenska officerare
i Natohögkvarteret i Bryssel. Svensk trupp står under
Natobefäl i Kosovo. Vi har ett omfattande samarbete
på underrättelsesidan. Vi stärker de baltiska staterna
militärt för att underlätta deras Natomedlemskap.
En diplomat påpekade för mig för en tid sedan att
det faktiskt också fanns svensk trupp på Natoområde.
Vi hade ett underhållsförband i Ungern sedan landet
blivit Natomedlem för att understödja de svenska
trupperna på Balkan. Så vi har ett tätt samarbete, och
jag tycker att det är mycket bra.
Jag tycker också att det är bra att EU ökar sina
möjligheter att använda militär personal vid kriser.
Men jag vill anlägga några aspekter på detta. Framför
allt är det ett visst dubbelspel - den anklagelsen går i
första hand till regeringen - att varje dag bedriva
detta nära Natosamarbete, men att på sätt och vis
förneka det inför svenska folket genom att hävda att
Sverige är alliansfritt. Alliansfritt blir ju ett fullstän-
digt irrelevant begrepp inför den uppräkning jag just
gjorde. Vi bygger ju allianser hela tiden. Det är alli-
ansbyggande som måste vara det centrala begreppet i
modern säkerhet, inte alliansfrihet.
En annan aspekt på det här är att Sverige har allt
intresse av att hävda den atlantiska länken. Det är
fullständigt ohistoriskt att tro att Västeuropa på egen
hand klarar att hävda demokrati och mänskliga rättig-
heter. Hela 1900-talet lär oss att det är i samverkan
över Atlanten som detta hävdas bäst.
Här är också en liten märklighet. Man kan tala om
ett dubbelspel även här. Det jag just nu sade är Sveri-
ges officiella politik. Sveriges socialdemokratiska
regering hävdar att det är viktigt med den atlantiska
länken.
Det här är enligt min mening en av de mest aktu-
ella och viktiga utrikespolitiska frågorna, därför att
det som sker nu i Europa är en snabb expansion av
det militära samarbetet inom Europeiska unionen.
Som jag nyss sade är jag för det. Vi menar att det
definitivt har sin roll. Men det finns krafter i Europa
och i Sverige som ser det samarbetet som ett alterna-
tiv till den atlantiska länken och, som jag nyss sade,
det synsättet strider ju mot Sveriges officiella, av den
socialdemokratiska regeringen formulerade utrikes-
politiken.
Här har alltså jag och regeringen samma ambition.
Vi vill slå vakt om den atlantiska länken. Vi vill inte
att det som nu sker inom EU ska bli en ersättning för
Nato. Men självklart är det som Natomedlemmar vi
har störst förutsättningar att hävda den viktiga stånd-
punkten.
En annan aspekt av Natosamarbetet är att det är
lite oklart för mig vad ett par andra partier, framför
allt Moderata samlingspartiet, egentligen tycker i den
frågan. Jag har läst texterna i betänkandet mycket
noga. Moderata samlingspartiet har ju en vältalig
argumentation i text. Jag noterade att Lars Ohly t.o.m.
tyckte att den var ännu vältaligare än Folkpartiets
argumentation för varför Sverige bör vara Natomed-
lem. Men den mycket fina argumentationen fullföljs
ju inte i ett yrkande.
Om vi ska få till stånd en sådan här förändring är
det klart att processen måste starta. Den naturliga
startpunkten är ett uttalande från Sveriges riksdag att
Sverige bör bli medlem.
Lars Ohly sade i ett sammanhang, jag antecknade
formuleringen, att ett skäl för alliansfrihet är att Sve-
rige inte behöver ta hänsyn till vad som sägs i andra
huvudstäder och att vår alliansfrihet inte hindrade oss
från kraftfulla ställningstaganden mot diktatur och
förtryck.
Jag tycker precis tvärtom. Man ska inte tala för en
hänsynslös utrikespolitik. Tvärtom, Sverige ska ta
hänsyn till vad som sägs i andra huvudstäder. Och
Sverige ska på ett helt annat sätt än vi gjorde under
60-talet, 70-talet och 80-talet ta ställning mot diktatur
och förtryck.
Det har framkommit mycket tydligt hur vi svek
Kambodjas folk under Pol Pot-tiden, hur vi svek
förtryckta kubaner när vår dåvarande statsminister
Olof Palme åkte dit och höll tal tillsammans med
diktatorn Fidel Castro, hur vi svek de baltiska folken.
Det behövs en helt annan demokratiprofil i svensk
utrikespolitik. Jag menar att det är i samverkan med
andra demokratier som den demokratiprofilen hävdas
bäst.
För mig är det uppenbart att Sverige har gjort sig
starkt beroende av Nato under 1990-talet, och jag har
applåderat den utvecklingen. Det är som sagt i alli-
ansbyggande vi formar modern säkerhet.
Men det är en potentiellt farlig situation att vara
mycket beroende av Nato men inte vara beslutsfat-
tande när de riktigt viktiga besluten ska fattas. Därför
är det viktigt att Sveriges riksdag i dag fattar beslut
om att göra uttalandet att Sverige bör bl medlem i
Nato, så att vi startar den processen.
I dag har riksdagsledamöter från alla partier möj-
lighet att visa att de har förstått vad en modern säker-
hetspolitik kräver. Ju fler röster folkpartimotionen får,
desto starkare blir signalen till andra att inleda det
säkerhetspolitiska omtänkande som snart ändå måste
komma. Kärnan i det omtänkandet måste vara just
denna: I vår tid är det allianser, inte alliansfrihet som
bygger säkerhet.

Anf. 14 LARS OHLY (v) replik:
Fru talman! Ibland kan det vara klargörande i en
debatt att det finns någon som intar en extrem och
dogmatisk position. Därför välkomnar jag att Folk-
partiet gör just det.
Det Lars Leijonborg egentligen står för är en sorts
dubbla måttstockar. Det är ett måttsystem som ska
användas på vissa länder, vissa regimer, men inte på
andra.
Lars Leijonborg frågar: Ska vi stå passiva när folk
mördas? Nej, självklart inte. Jag är t.ex. för att Haag-
domstolen prövar Milo evic skuld för de övergrepp
som minoriteter har utsatts för i f.d. Jugoslavien.
Men är Lars Leijonborg beredd att också låta
Henry Kissinger prövas för de brott som den ameri-
kanska regimen begick i Vietnam under hans tid som
utrikesminister? Är Lars Leijonborg beredd att inte
bara stå passiv när brott mot mänskliga rättigheter
påtalas i länder där Lars Leijonborgs vänner har varit
ansvariga?
Det finns ju inget parti i svensk politik som är så
knutet till någon annan makt som Folkpartiet är knu-
tet till USA. När det regnar i Washington slår Lars
Leijonborg upp paraplyet i Stockholm.

Anf. 15 LARS LEIJONBORG (fp) replik:
Fru talman! Lars Ohly sade att det är bra om nå-
gon är extrem och dogmatisk i en debatt, för då ser
man tydligare motsättningarna. Jag var helt övertygad
om att han försvarade sitt eget inlägg. Det är väl Lars
Ohly som är extrem och dogmatisk i svensk utrikes-
debatt.
Lars Ohly säger att det är bra att Milo evic ställs
inför rätta i Haag. Men vem är det som har sett till att
Slobodan Milo evic nu sitter bakom lås och bom? Är
det Lars Ohly? Nej, det är ju Nato. Det är ju tack vare
att Nato - till skillnad från FN, OSSE, Europeiska
unionen och Lars Ohly - hade kraft att till sist -
många av oss tyckte att det dröjde alldeles för länge -
stå upp för demokrati, mänskliga rättigheter och in-
ternationell rätt. Det är ju därför Slobodan Milo evic
nu skakar galler.
Sedan var det Henry Kissinger. Jag har varit kri-
tisk till att USA inte mycket tidigare har varit redo att
acceptera en internationell domstol i folkrättssam-
manhang där självklart även amerikanska medborgare
ska ställas inför rätta om de har deltagit i folkrätts-
brott. Skillnaden mellan oss är att jag reagerar mot
alla övergrepp mot mänskliga rättigheter, medan Lars
Ohly i alla år har haft ideologiska glasögon på sig
som har lämnat kommunismens brott utan kritik.

Anf. 16 LARS OHLY (v) replik:
Fru talman! Vem som är extrem och dogmatisk i
debatten kanske andra än Lars Leijonborg och jag ska
avgöra. Jag kan bara påpeka att i det här betänkandet
står Vänsterpartiet för den svenska alliansfriheten,
neutralitetspolitiken, FN:s våldsmonopol, medan
Folkpartiet förespråkar ett svenskt Natomedlemskap.
Om man tycker att det är rimligt att någon tar sig
rätten att använda våld i internationella konflikter,
och att denna någon ska vara någon annan än Förenta
nationerna, är det rimligt att fråga sig vad Lars Lei-
jonborg vill göra i Sudan och i Burma. Vill han gå till
angreppskrig för att skydda mänskliga rättigheter - i
Sudans och Burmas fall sannolikt kränkta på ett mer
omfattande och vittgående sätt än de någonsin har
varit i Jugoslavien?
Nej, Lars Leijonborg, det var inte min förtjänst att
Milo evic sitter bakom lås och bom. Det var inte
heller Lars Leijonborgs förtjänst. Det var det jugosla-
viska folket som röstade fram en ny regering som
också har sett till att Milo evic ställs till svars för
åtminstone en del av de brott som han sannolikt är
ansvarig för.

Anf. 17 LARS LEIJONBORG (fp) replik:
Fru talman! Begreppet FN:s våldsmonopol är ett
bra begrepp, men tyvärr måste vi alltid tänka på att
det kan uttryckas som ett våldsmonopol för diktato-
rerna i Peking. Det är det som är problemet med FN-
stadgan. Lars Ohly hade i sitt första inlägg en formu-
lering där han talade om ett reformerat FN. Det vore
mycket viktigt om vi skulle kunna nå fram till den
situation där FN blev beslutskraftigare när det gäller
att försvara mänskliga rättigheter och demokrati. Men
det är i det faktum att Lars Ohlys vänner i Peking har
vetorätt mot denna våldsanvändning i yttersta nödfall
som problemet uppstår.
Det är en extremt intressant och viktig diskussion
hur vi i det internationella samfundet skulle kunna
komma de sargade och lidande folken i Sudan och
Burma till hjälp. Jag tolkar Lars Ohly så att han ute-
sluter en väg, nämligen internationell intervention.
Det är möjligt att det är ett riktigt ställningstagande,
men det är otroligt viktigt att vi diskuterar och har ett
vitt spektrum av möjligheter för att kunna komma
dessa folk till hjälp. Burma lyder under en militär-
diktatur. Det vore oerhört viktigt för dem att hjälpa
dem till frihet och demokrati.
Den som försvarar begreppet neutralitet i detta
betänkande är extrem. Även i socialdemokraternas
nya partiprogram konstateras att neutralitet inte läng-
re är ett relevant begrepp. Jag vill nog påstå att i det
avseendet är Lars Ohly mer extrem än vad jag är.

Anf. 18 MARIANNE ANDERSSON (c) re-
plik:
Fru talman! Det finns mycket som är gemensamt
för Folkpartiet och Centerpartiet när det gäller in-
ställningen till internationellt samarbete. Vi bejakar
också den krishantering och samarbete som pågår i
Europa.
Men vi skiljer oss åt när det gäller medlemskapet i
Nato och den militära alliansfriheten. Vi bygger alli-
anser. Vi har mängder av samarbete som kan kallas
för allians. Men vi skiljer oss åt när det gäller den
militära alliansfriheten. För oss är detta ett verktyg
för säkerheten i norra Europa.
Vilka analyser har Folkpartiet gjort när det gäller
relationerna till och möjligheterna för samarbete med
Ryssland vid ett svenskt Natomedlemskap, Lars Lei-
jonborg?

Anf. 19 LARS LEIJONBORG (fp) replik:
Fru talman! Ibland har man haft ett intryck av att
Centern närmast är mera traditionalistiskt än Social-
demokraterna när det gäller säkerhetspolitiken. Där-
för är det positivt att vi har en gemensam hållning till
humanitära interventioner; att utveckla folkrätten
bortom vad Lars Ohly säger är en oerhört viktig pro-
cess. Det är roligt att vi ser den på samma sätt.
Lettland startar denna vecka en internationell of-
fensiv för att bli Natomedlem. Man hävdar att den
nya Washingtonadministrationen är mera positiv, och
man hävdar att signaler från Moskva skulle visa att
motståndet mot baltiskt Natomedlemskap har mjuk-
nat.
Vår bedömning är att Ryssland kommer att ac-
ceptera ett svenskt Natomedlemskap. Dit hör att må-
let ska vara att också Ryssland ska bli Natomedlem.
Det är oerhört viktigt att slå fast - på samma sätt som
gäller för Europeiska unionen - att alla demokratiska
stater i Europa, liksom i Nordamerika, ska kunna bli
Natomedlemmar. På samma sätt som Ryssland har
accepterat Polens, Tjeckiens och Ungerns Natomed-
lemskap är jag övertygad om att de skulle acceptera
ett svenskt medlemskap. De inser att till sist vinner
också de på den ökade stabilitet som ett nordiskt
Natomedlemskap skulle innebära.

Anf. 20 MARIANNE ANDERSSON (c) re-
plik:
Fru talman! Man kan naturligtvis ha olika före-
ställningar om hur detta ser ut, men vi är övertygade
om att det är större möjligheter till ett konstruktivt
samarbete med Ryssland i det läge Sverige är nu som
militärt alliansfri. Det medverkar till att undvika
spänning mellan våra länder och hela norra Europa.
Vi får större möjligheter till att utveckla förtroende-
fulla relationer och samarbete. Det bidrar till säkerhet
i vår del av Europa. Det är vår övertygelse. Vi delar
inte den uppfattning som Lars Leijonborg ger uttryck
för här.

Anf. 21 LARS LEIJONBORG (fp) replik:
Fru talman! Nej, där har vi olika bedömning. Jag
håller med om att det är en oerhört viktig fråga. Till
grund för vår bedömning ligger att Nato har etablerat
ett mycket förtroendefullt samarbete med Ryssland.
Det har förekommit incidenter under den processen,
t.ex. under händelserna före Natos ingripande i Ko-
sovo. Glöm inte bort att också ryska trupper medver-
kar i den Natoledda operationen i Kosovo. På en rad
vägar finns nu ett nära samarbete mellan Nato och
Ryssland. Frågans dramatik är inte alls så stor som
den var för ett antal år sedan.

Anf. 22 GÖRAN LENNMARKER (m) re-
plik:
Fru talman! Den svenska säkerhetspolitiken ut-
vecklas. Den har gått långt under 1990-talet. Det är
alldeles uppenbart att den inte kommer att stanna som
den nu är. Det ligger bakom den moderata synen på
att det är angeläget att vi får bred uppslutning i dis-
kussioner om förändringar i säkerhetspolitiken. Det är
inte genom bifall till motioner i riksdagen som Sveri-
ges säkerhetspolitik förändras, lär Leijonborg själv ha
sagt. Den uppfattningen delar vi från moderat håll.
Förändringen måste bedrivas i en bred process.
En väldigt viktig aspekt i det moderata synsättet
är det nordiska Östersjöperspektivet. Vi menar att just
nu, det kommande året, är det viktigaste av allt Sveri-
ges tydliga stöd till Estlands, Lettlands och Litauens
Natomedlemskap. Det är det alldeles centrala i det
här tidsperspektivet. Vi ser som den bästa lösningen,
som också framgår av våra texter, att vi får en ge-
mensam nordisk-baltisk säkerhetslösning där Sverige,
Estland, Lettland, Litauen och Finland, om de så
önskar, alla tillsammans kommer in i Nato.
Får jag också säga att det finns en sak som jag tror
att Folkpartiet ska observera, och det gäller frågan om
försvarsanslag. Man ska inte se Natomedlemskap
som ett sätt att kunna få ett lägre försvarsanslag. Det
är viktigt.

Anf. 23 LARS LEIJONBORG (fp) replik:
Fru talman! Jag tycker att förvirringen om Mode-
rata samlingspartiets position ändå kvarstår. Jag
tyckte att Lennmarkers första inlägg här i den del då
han kritiserade regeringen för dubbelspel och förvir-
ring - jag antecknade också det ordet - när det gällde
baltiskt Natomedlemskap var bra. Men precis samma
formuleringar kan ju egentligen användas om Mode-
raternas inställning till svenskt Natomedlemskap.
Varför är det så angeläget att tre andra Östersjöstater
kommer med nu men Sverige inte ska komma med
nu?
Svensk säkerhetspolitik ska naturligtvis ha en
bred folklig förankring, och ett svenskt Natomedlem-
skap ska komma fram efter en process. Men för att
verkligen få fart på den processen skulle ju ett utta-
lande från riksdagen och ett tillkännagivande till
regeringen vara mycket värdefullt. Det är bråttom.
Jag vill påpeka två saker. För det första kommer
relationen mellan EU:s försvarssamarbete och USA-
Kanada, alltså Nato, att vara i stöpsleven den allra
närmaste tiden, och det är oerhört viktigt att Sverige
är på rätt sida i den europeiska kraftmätningen. För
det andra tas ju beslut om Natos andra utvidgnings-
omgång mycket snart, och Sverige bör finnas med i
den diskussionen.
Därför är det precis nu, i april 2001, som en opi-
nionsyttring från riksdagen vore värdefull. Därför tror
jag att om moderaterna verkligen menar allvar med
det som de säger i sina texter vore det bäst om de
också stödde folkpartiyrkandet.

Anf. 24 GÖRAN LENNMARKER (m) re-
plik:
Fru talman! Just nu, inför den process som Nato
har med beslut om nya medlemmar år 2002, är det
viktigaste att Sverige tydligt stöder Estlands, Lett-
lands och Litauens strävanden. Det är det bästa och
viktigaste vi kan göra nu. Det handlar ju om utvidg-
ning bland de nio kandidatländer som Nato har.
När det sedan gäller Sveriges egen position i sä-
kerhetspolitiken måste den självklart växa fram i
samspel mellan partier, så att vi får en majoritet i den
svenska riksdagen för att utveckla den svenska säker-
hetspolitiken. Det bör inte ske genom motioner i
riksdagen. Den typ av partiledarsamtal som nu har
inletts kan möjligen - det vet vi inte än, för de har
ännu inte kommit in i något kritiskt skede - vara en
del i denna process. Men vi har ju erfarenhet från
tidigare att vi bedriver utveckling av säkerhetspoliti-
ken i ett bredare sammanhang.

Anf. 25 LARS LEIJONBORG (fp) replik:
Fru talman! Det Lennmarker säger håller inte
ihop. Jag har deltagit i de där samtalen och framfört
den åsikt som det verkar som vi har gemensamt, och
då får jag inte vara med längre. Det går tyvärr inte att
använda den vägen.
Sedan säger Lennmarker att det viktigaste för den
andra utvidgningsomgången för Nato är Estlands,
Lettlands och Litauens medlemskap. Ja, men då är
man ju just i den situation som Göran Lennmarker
talade om i sitt inledningsanförande, att Sverige blir
isolerat. Lennmarker ägnade en stor bit av sitt anfö-
rande åt att detta vore en extremt olycklig situation,
men Moderata samlingspartiets politik medverkar ju
på sätt och vis till att vi kan hamna i den.
Det absolut mest logiska vore att vi såg Östersjö-
regionen som en helhet och att de tre baltiska länder-
na, Sverige och Finland, om de så önskar, sökte
medlemskap gemensamt. Det skulle vi kunna uppnå
om en riksdagsmajoritet i dag gick på Folkpartiets
yrkande i reservation 20.

Anf. 26 MARIANNE SAMUELS-
SON (mp):
Fru talman! Det är nu 15 år sedan Tjernoby-
lolyckan inträffade, en olycka som under mycket kort
tid fick en oerhört stor påverkan på miljön och på
människors liv och hälsa, en olycka som vi fortfaran-
de i dag ser konsekvenserna av. Vi vet att oerhört
många människor har fått sätta livet till under perio-
den efter olyckan. Säkert har många av oss mött bar-
nen från Tjernobylområdet när de under sommaren
har kommit till Sverige med hjälp av olika organisa-
tioner för att under några veckor få äta, som man
säger, osmittad mat.
Den här olyckan visar med all tydlighet på den
sårbarhet som vi i dag lever med i vår värld. Den
visar också på att olika säkerhetsaspekter och sårbar-
hetsaspekter i större utsträckning borde kopplas ihop
när vi pratar om en säkerhetsordning inför 2000-talet.
Säkerhetssituationen i världen ser i dag så mycket
annorlunda ut än vad den gjorde under kalla krigets
dagar. Problembilden är annorlunda, hoten är annor-
lunda och de nya möjligheterna är större och också
annorlunda.
Därför tror jag att vi när vi har behandlat de här
frågorna ändå har missat en del av de övergripande
aspekterna. De kommer kanske upp i andra betänkan-
den och i andra delar, men vi borde egentligen ha
kopplat ihop säkerhetsordningen i större utsträckning
med miljöhoten och med de, som jag ser det, stora
framtida hotbilder som vi har framför oss. Det är
egentligen också förutsättningen för en värld i fred
och säkerhet.
En viktig del i det här är naturligtvis FN:s roll och
FN:s framtida roll, där förändringsarbetet kanske är
den stora möjlighet som står som en öppen dörr. Vi
borde också från svenskt håll jobba med detta för att
kunna visa på möjligheterna att få ett fungerande FN
inför 2000-talet, för att FN också ska kunna jobba
mycket mer med att minska spänningar och konflik-
ter, värna mänskliga rättigheter och i större utsträck-
ning kunna jobba förebyggande för att lösa konflik-
terna.
När man tittar på det här betänkandet i stort kan
man säga att det för oss i utskottet har varit ett oerhört
intressant arbete. Vi har under ganska lång tid fått
tränga in i vissa av dessa frågor på en lite djupare bas
än vad vi normalt hinner när vi behandlar motioner i
utskottet. Det har varit givande på många sätt. Jag
tycker också att betänkandet i stort är mycket läsvärt,
att där finns mycket att läsa och ta till sig och som
man har nytta av när de här frågorna diskuteras.
Jag tänkte ta upp lite grann om våra reservationer
i betänkandet. Jag börjar med att yrka bifall till reser-
vationerna 3 och 10.
Reservation 3 tar upp det som jag tror är en nöd-
vändig framtidsåtgärd, nämligen att vi får en interna-
tionell miljödomstol som aktivt kan arbeta för att se
till att vi undviker miljökonflikter i bemärkelsen att
man i domstol kan komma till rätta med dem i tid.
Det här har utskottet tyckt inte behövs i det här läget,
men jag är helt övertygad om att det är någonting där
Sverige borde vara mer pådrivande. Jag tror att vi
från Miljöpartiet kommer att få rätt i vår kamp för en
internationell miljödomstol som får större kraft än
vad nuvarande möjligheter ger.
Den andra reservationen, reservation 10 som jag
också har yrkat bifall till, berör konfliktförebyggande
arbete. Där tycker jag att vi från svenskt håll skulle
kunna göra mycket mer genom att jobba mer med det
konfliktförebyggande arbetet. Det är här vi har vår
kunskap och kompetens, som vi bättre borde ta till
vara på än vad vi gör i dag.
Det är också intressant hur representanten för
Folkpartiet i sitt inlägg betonar vikten av Natomed-
lemskap. Där har vi en helt annan uppfattning än
Folkpartiet. Vi från Miljöpartiet tycker inte att Sveri-
ge ska bli medlem i Nato. Det gör vi bl.a. med moti-
veringen att om Sverige blir medlem i Nato har vi
inte någon större internationell roll att spela. Men så
länge Sverige är alliansfritt kan vi spela en viktig
internationell roll just i konfliktsituationer, där det i
dag efterfrågas väldigt mycket av medlare som kan
arbeta utifrån att man inte har någon allianstillhörig-
het. Det här tror jag att Sverige skulle kunna bli
mycket starkare på och bidra med mycket mer om vi
var tydliga och sade att det här är frågor som vi kan
och vill arbeta mer med framöver.
Naturligtvis stödjer jag våra övriga reservationer
och särskilda yttranden, men jag tänker inte för tids
vinnande yrka bifall till dem i det här läget. Men
innehållsmässigt har de väldigt stor relevans. De
bygger på de motioner som vi har lagt. Det här pake-
tet innehåller en stor mängd motioner som vi har
behandlat. De varierar utifrån att alla partier kanske
inte har lagt motioner på samma område som därmed
inte finns med på samma sätt i behandlingen. Men så
fungerar utskottsarbetet att vi lägger våra motioner
under den allmänna motionstiden, och sedan ska de
beredas och behandlas. Vi har kanske inte i lika stor
utsträckning som en del andra partier skrivit motioner
på säkerhetspolitiken som behandlas i det här betän-
kandet.
Jag skulle vidare ta upp miljöhoten lite djupare,
eftersom jag känner att den roll som Miljöpartiet
ganska ofta får spela i utskottet är att lyfta fram miljö-
frågorna och miljöhoten som en viktig del i säkerhet-
sarbetet. Där borde utskottet ha varit tydligare med att
tala om att vi har stora miljöhot som kommer att
påverka säkerheten framöver. Vattenfrågorna är t.ex.
ett sådant hot. Två tredjedelar av jordens befolkning
kommer att ha vattenbrist 2025. Man kan fundera lite
över den svindlande situation som vi står inför. Vi vet
att vatten är ett av de viktigaste livsmedel vi har, en
av de viktigaste förutsättningarna för att vi ska kunna
odla på vår jord. Vad händer då? Kommer människor
att tvingas att i allt större utsträckning fly av miljö-
skäl? Redan för fem år sedan hade vi 25 miljoner
miljöflyktingar i världen. Det påverkar naturligtvis
framtidsmöjligheterna om vi inte har en hållbar mil-
jösituation. Vattenfrågorna tror jag kommer att bli en
av de svåra och stora konfliktfrågorna framöver, om
man inte i förebyggande syfte försöker att göra nå-
gonting för att undvika de konflikter som kommer att
uppstå.
Så till kampen om naturresurserna. För inte så
länge sedan hade jag en interpellationsdebatt om
Sudan här i kammaren. Det är ingen tvekan om att
oljan i konflikten spelar en viktig roll. Kongo är ett
annat sådant land. Det finns andra naturtillgångar som
på grund av det internationella intresset för att få del
av dem också skapar konflikter och bidrar till att
bibehålla konflikterna i många områden. Det här
tycker jag är frågor som i alltför liten utsträckning tas
med när man talar om säkerhetsordningen. Det blir så
lätt den militära säkerhetsordningen som blir den
dominerande. Därför skulle jag vilja att vi i större
utsträckning framöver jobbar med dessa övergripande
överlevnadsfrågor, som också har relevans för säker-
hetsordningen i framtiden.
Med detta yrkar jag alltså bifall till de här två re-
servationerna. I övrigt stöder jag våra övriga reserva-
tioner.

Anf. 27 VIOLA FURUBJELKE (s):
Fru talman! I den här debatten kommer Birgitta
Ahlqvist senare att ta upp Europaavsnittet, och jag
kommer att ägna mig åt övriga delar av betänkandet.
Fru talman! Svensk säkerhetspolitik har gått in i
ett nytt skede. De senaste 10-15 åren har vår omvärld
och därmed Sveriges säkerhetspolitiska läge föränd-
rats radikalt. Borta är det kalla kriget med dess för-
hållandevis förutsägbara situation. I stället har vi en
ny och ovan situation att utgå ifrån. Sedan Sovjet-
unionens och Warszawapaktens fall har vi successivt
byggt upp en ny säkerhetspolitik, byggd på dagens
och inte gårdagens hot.
Det har varit en smärtsam process. Många är de
som fortfarande sitter fast i det kalla krigets tänkande,
som inte förmår att ta till sig att världen har föränd-
rats. Två tydliga exempel på detta är Högerns tro på
militärallianser och Vänsterpartiets fastklamrande vid
en otidsenlig neutralitetsdoktrin.
Dagens säkerhetspolitik måste utgå från ett myck-
et bredare säkerhetsbegrepp än gårdagens. Säkerhet
handlar inte längre bara om militär säkerhet utifrån
staternas behov utan om människors säkerhet. De hot
och risker som framstår som akuta är inte bara den
fysiska säkerheten utan även brott mot mänskliga
rättigheter, naturkatastrofer, miljöförstöring, svält och
mycket annat som direkt och indirekt hotar männi-
skors säkerhet och trygghet. En säkerhetsordning för
2000-talet måste bygga på denna nya och breddade
syn på säkerheten.
För oss handlar säkerhet också om att sammanfo-
ga den globala, den europeiska och den nationella
säkerheten till en helhet. Vår värld hänger samman,
mer i dag än kanske någonsin tidigare. Denna gemen-
samma säkerhet kräver nya verktyg och ett nytt sätt
att arbeta för att fungera. Den kan bara skapas av
staterna tillsammans. Men detta "tillsammans" kräver
mycket även av oss. Vi har en lång tradition att inom
FN:s ram arbeta förebyggande och fredsbevarande.
Vi har sedan mer än 50 år tillbaka varit en av de mest
aktiva staterna i detta arbete. Därför är inte detta
samarbete något nytt. Nu också inom EU:s ram bidrar
vi aktivt till att konfliktförebyggande och konfliktha-
tering med civila och militära medel blir en del av
unionens arbete. Det innebär att vi fullföljer en
svensk tradition på detta område. Samtidigt måste vi
göra det inom ramen för en ny världsordning och med
hjälp av delvis nya verktyg.
Fru talman! I regeringens skrivelse Att förebygga
väpnade konflikter pekas på behovet av det förebyg-
gande arbetet. Det här är en skrivelse som det finns
anledning att stanna upp vid en stund. Jag önskar att
kammarens alla ledamöter ville läsa den från pärm till
pärm.
Katastrofer som dem i Jugoslavien i början av 90-
talet, i Rwanda 1994 och i Kosovo 1999 visar tydligt
på behovet av ett förebyggande arbete innan våldet
bryter ut. Detta förebyggande arbete handlar om att
arbeta på flera nivåer. Det kanske viktigaste är att
reagera på de tidiga varningssignalerna och att sedan
ha instrumenten för att kunna agera.
Genom ett ökat samarbete med MR-
organisationer och med universitetens fredsforskare
kan vi förbättra vår kunskap om konflikthantering.
Många olika insatser kan bli aktuella, och mycket
skrivs om detta i regeringens skrivelse. Det kan
handla om alltifrån samtal, analys och medling till
rena biståndsinstatser och stöd till rättsvårdande in-
stitutioner. Det handlar om att främja en kultur för det
förebyggande arbetet, att stärka det internationella
normsystemet, att stärka det internationella institutio-
nella ramverket och att stärka Sveriges egen kapacitet
att bedriva förebyggande arbete.
Helheten måste prägla delarna på samma sätt som
delarna präglar helheten. Kampen för säkerhet,
mänskliga rättigheter eller en god miljö i fjärran län-
der är också direkt och indirekt en kamp för vår egen
säkerhet. Jag tror att exemplet med den nyligen upp-
blossande konflikten i Makedonien i slutet av mars i
år speglar dagens arbete för säkerhet och stabilitet i
vår omvärld på ett bra sätt.
När det stod klart att albaner på båda sidor om den
makedoniska gränsen underminerade stabiliteten i
såväl Kosovo som Makedonien tog utrikesutskottet
snabbt ett initiativ för att utöka den svenska insatsen
och vidga det geografiska mandatet för våra KFOR-
förband i området. På detta sätt kunde Sverige till-
sammans med övriga världssamfundet bidra till att
minska spänningarna i området. I dag är den militära
säkerheten i huvudsak återställd, och nu måste vi
arbeta vidare med den civila utvecklingen och med att
förebygga fortsatta konflikter. Som ett led i detta
kommer regeringen att stödja etableringen av univer-
sitet i Tetovo. Det tycker jag är ett gott exempel på en
konfliktförebyggande åtgärd.
Fru talman! Det sätt som vi i utskottet har arbetat
fram detta betänkande på är unikt. Vi har tittat på
säkerhetsfrågorna ur en rad olika perspektiv och
byggt vårt betänkande på fem skrivelser från rege-
ringen och på inte mindre än 350 motionsyrkande
från den allmänna motionstiden under de tre senaste
åren. Det är ett stort och omfattande arbete som ligger
bakom att sammanfoga allt detta till en helhet som
speglar bredden i svensk säkerhetspolitik. Ett nackdel
med detta arbetssätt är att arbetet har kommit ta en
osedvanligt lång tid. Men vår säkerhet är en helhet,
och därför måste också vår säkerhetspolitik vara det.
Vad jag tidigare sade om vår syn på säkerhet
måste hänga ihop med den globala, europeiska och
nationella nivån, och det måste prägla vårt sätt att
arbeta. Detta betänkande, vars arbetsnamn har varit
Millenniebetänkandet, är ett uttryck för hur samman-
satt svensk säkerhetspolitik i dag måste vara.
De reservationer som har inkommit mot betän-
kandet är i flera fall helt onödiga. Reservanterna vill
att utskottet ska tillstyrka ett motionsyrkande här eller
ha en något starkare skrivning där, men i sak innebär
det inte någon större skillnad i förhållande till den
förda politiken. Marianne Andersson sade t.o.m. i sitt
inledningsanförande att man kanske var ganska över-
ens, men att man vill reservera sig ändå.
Vanligen handlar det om att reservanterna vill att
regeringen ska göra lite till av vad den redan gör eller
ge högre prioritet åt vissa områden, utan att man för
den skull konkretiserar i vad detta skulle bestå.
Fru talman! Svensk säkerhetspolitik har en breda-
re säkerhetspolitisk förankring än vad antalet reser-
vationer och särskilda yttranden indikerar. På några
punkter finns det dock stora principiella skillnader
mellan partierna. Jag skulle vilja sammanfatta dessa
under fyra olika områden.
Det handlar om synen på militär alliansfrihet och
neutralitet, om synen på Natomedlemskap, om frågan
om rätten för vissa länder att utan FN-mandat göra
s.k. humanitära interventioner och om synen på hur
man ska gå till väga vid FN:s reformering. Här är
skillnaderna mellan partierna stora.
Frågan om den militära alliansfriheten och neut-
raliteten är just nu föremål för partiledaröverlägg-
ningar om den nya säkerhetspolitiska doktrinen. Frå-
gan om Natomedlemskap hänger samman med denna,
men verkar ännu så länge mest vara en fråga som
Folkpartiet diskuterar med sig självt, även om också
moderaterna slirar lite på frågan.
I dagens DN uppmanar Lars Leijonborg modera-
terna att genomföra en intern omröstning om Nato-
medlemskap. Det är förstås inte min sak, men om jag
vore i Bo Lundgrens kläder skulle jag inte lyssna
särskilt mycket till det rådet. När Folkpartiets egna
opinionsundersökningar och den egna interna om-
röstningen visar att knappt en femtedel av de egna
medlemmarna står bakom Folkpartiets syn i Natofrå-
gan skulle jag tro att man inte är en särskilt god råd-
givare. Jag skulle akta mig för att lyssna till det rådet,
Bo Lundgren och Göran Lennmarker.
Fru talman! Låt mig klart slå fast att den princip
som utskottet utgår ifrån är att Sverige även fortsätt-
ningsvis ska vara militärt alliansfritt. Frågan om Na-
tomedlemskap är inte aktuell. Precis som jag teckna-
de i början av mitt anförande ser jag inget behov av
att Sverige skulle gå med i någon militärallians. Vi
har helt enkelt inget att vinna på det.
Resultatet om vi skulle gå med i Nato är att vi
förlorar vår möjlighet att bedriva en självständig
säkerhetspolitik. Resultatet skulle också innebära en
osäkrare omvärld. Säkerheten i norra Europa skulle
inte gynnas om vi gick med i Nato. Tvärtom skulle vi
äventyra den positiva utveckling som vi i dag ser runt
Östersjön. Natomedlemskap, kära kolleger, är en
omodern form av säkerhetspolitik.
Med frågan om humanitär intervention är det an-
norlunda. Här är vi överens om målet, men inte om
medlen. Målet är att grova och omfattande kränk-
ningar av mänskliga rättigheter, politisk och religiös
förföljelse samt folkfördrivning aldrig ska kunna ses
som en stats inre angelägenheter. Detta är också nå-
got som få av världens regeringar i dag går emot.
Människors rättigheter får ett allt större värde på
staters bekostnad. Detta är en utveckling som vi väl-
komnar.
Men, och det vill jag särskilt betona, humanitär
intervention är något som måste ske i FN:s regi. FN
är den enda aktör som med folkrättslig legitimitet kan
intervenera i andra länder.
I flera reservationer hävdar Folkpartiet och Cen-
tern, men också Moderaterna att FN-stadgan ska
ändras och att möjligheten till humanitär intervention
ska skrivas in. Men det har inte varit FN-stadgan som
hittills har varit hindret utan det har varit den politis-
ka viljan.
Jag vill fråga Lars Leijonborg om han och Folk-
partiet, som envist driver en ändring av FN-stadgan
som en fråga som Sveriges regering ska driva, om
han vet hur en ändring av FN-stadgan går till, kan
föreställa sig hur lång tid det skulle kunna ta i allra
bästa fall. Jag skulle gärna vilja höra om Lars Leijon-
borg har den insikten.
Nej, låt mig i stället påminna om vad Olof Palme
sade när FN fyllde 40 år, och det är fortfarande aktu-
ellt. Han sade så här:
"Låt oss inte göra FN till syndabock för problem
som återspeglar våra egna brister. Det är inte FN som
inte nått upp till oss. Det är vi som inte har nått upp
till Förenta Nationernas höga ideal. Det är genom att
förbättra oss själva och vår politik som vi kan förbätt-
ra Förenta Nationerna."
Kofi Annan själv säger det, och FN-kännare och
fredsforskare som exempelvis Peter Wallensten häv-
dar att FN-stadgan redan i dag ger möjlighet till mi-
litär intervention i humanitära fall. En ändring av FN-
stadgan är därmed onödig och skulle i alla fall inte
skapa den nödvändiga politiska viljan. Det är bara en
omständlig och energikrävande process som enbart
tar fokus från det egentliga problemet. Vår väg att
stärka FN går i stället genom att fortsätta den redan
påbörjade reformeringen av FN. Vi vill att FN:s sä-
kerhetsråd ska utökas för att få större legitimitet och
att vetorätten, genom frivilliga överenskommelser,
ska begränsas till att endast gälla frågor som rör den
egna nationens säkerhet. Därmed skapar vi en vetofri
kultur som gör FN mer kraftfullt och effektivt.
Moderaterna pläderar för att vi i förväg ska defi-
niera situationer där säkerhetsrådets beslut helt kan
avvaras även vid fredsframtvingande insatser. Det
vore verkligen att underminera hela FN-tanken. Vad
Moderaterna egentligen menar är att vissa länder eller
grupper av länder skulle ges rätt att ingripa i andra
länder utan ett mandat från FN:s säkerhetsråd.
I dag råder ett generellt våldsförbud enligt FN-
stadgan. Det finns bara två typer av situationer där
våldsanvändning är legitimt. Den ena situationen är
självförsvar, när länder enskilt eller kollektivt utövar
sin urgamla rätt att försvara sig mot väpnade angrepp.
Den andra situationen är när det finns ett mandat från
FN:s säkerhetsråd. Att tillåta humanitär intervention
utan mandat från säkerhetsrådet skulle öppna en
tredje möjlighet att använda våld - inte byggd på den
internationella rättens solida grund utan på enskilda
staters godtycke. Om var och en skulle kunna ta sig
rätten att intervenera i en annan stat upplöses det
generella våldsförbudet. Resultatet av detta är i dag
oöverskådligt.
Inom parentes sagt kan det tyckas lite märkligt att
Moderaterna, ett parti som i vanliga fall säger sig stå
för lag och ordning, här förespråkar denna något udda
typ av civil olydnad - eller kanske militär olydnad är
ett bättre uttryck. Det är något som Moderaterna
gärna får förklara närmare i debatten. Problemet med
Moderaternas anarkistiska modell är i grunden sam-
ma problem som med medborgargarden. Genom att
man sätter de gemensamma spelreglerna ur funktion
öppnar man för anarki och godtycke. Den gamla
devisen "Land ska med lag byggas" borde vara själv-
klar även i den internationella rätten. Därför kommer
Sverige även fortsättningsvis att kräva FN-mandat för
fredsframtvingande insatser.
Fru talman! Det betänkande som vi diskuterar i
dag i kammaren bär namnet En säkerhetsordning för
2000-talet. Jag tycker att det lever upp till sitt namn.
Vår nya säkerhet måste bygga på mer än kulor och
krut. Den måste bygga på en förståelse om att vår
värld i dag är gemensam. De hot och risker vi står
inför står vi inför tillsammans, och tillsammans måste
vi lösa dem. Då duger det inte att sitta och vänta tills
konflikter bryter ut. Vi har alla ett ansvar för att bidra
till en konfliktförebyggande kultur.
Det är som Václav Havel uttrycker det: Endast ur
en nyfödd känsla av globalt ansvar kan växa ett sys-
tem av instrument att möta alla hot som mänsklighe-
ten själv har skapat. Ett stilla liv på randen till en
vulkan är illusoriskt. I dagens värld angår allt alla.
Fru talman! Med dessa ord yrkar jag bifall till ut-
rikesutskottets förslag i betänkandet och avslag på
samtliga reservationer.

Anf. 28 LARS LEIJONBORG (fp) replik:
Fru talman! K-G Biörsmark kommer att beröra
FN-frågor, så han kommer att svara på den fråga som
Viola Furubjelke ställde om humanitär intervention.
Jag vill kommentera detta med att Natomedlem-
skap skulle vara omodernt. Varför har då tolv länder
sökt medlemskap i Nato? Varför deltar 25 länder i
PFP-samarbetet? Varför har sex länder i Nordafrika
gått in i Medelhavsdialogen med Nato? Varför om-
fattar det euroatlantiska partnerskapsrådet 43 länder
inklusive Ryssland? Nato är den viktigaste säkerhets-
strukturen i Europa, och Sverige har ett förtroende-
fullt samarbete med Nato.
Problemet med Viola Furubjelkes argumentation
både här och i några tidningsartiklar är att genom
socialdemokratins nej till fullvärdigt medlemskap
försöker man demonisera Nato på något sätt. San-
ningen är att den utrikespolitik som Viola Furubjelke
företräder här i riksdagen innebär ett mycket nära
samarbete med Nato. Så varför klassa ut Nato som
omodernt när vi vet att det i högsta grad är en dyna-
misk faktor i europeisk utrikespolitik?
Sanningen är också att när man talar om kärnva-
pennedrustning finns det ingen kraft i världen som i
praktiken har åstadkommit så mycket skrotade kärn-
vapen som just Nato på grund av att organisationen
genom sin existens framtvingade den europeiska
kommunismens kollaps. Självfallet kan vi som Na-
tomedlemmar fortsätta att mycket aktivt driva va-
pennedrustning.
Jag skulle gärna vilja att Viola Furubjelke förkla-
rade varför en organisation som vi har så tätt samar-
bete är fullständigt utesluten för fullvärdigt svenskt
medlemskap?

Anf. 29 VIOLA FURUBJELKE (s) replik:
Fru talman! Det ska bli mig ett nöje att reda ut de
här frågorna för Lars Leijonborg. Han har tydligen
fått dem helt om bakfoten. Sverige deltar mycket
aktivt i Natorelaterade aktiviteter. Men vi vill inte ha
ömsesidiga försvarsgarantier med Nato. Vi vill inte
ha fullt medlemskap och omfattas av Natostadgans
kapitel 5, eller artikel 5 kanske det heter.
Skälet till detta är att vi faktiskt vill bygga någon-
ting nytt. Vi anser att det i det nya millenniet är tid att
börja arbeta konfliktförebyggande, att använda andra
metoder, och tydligare metoder, för konflikthantering
än dem som Nato förfogar över. Nato förfogar över
militär konflikthantering. Det kan komma att bli nöd-
vändigt att använda sådan även i framtiden, men då
vill vi att det ska underställas FN:s regi. Vi anser att
det arbete som sker inom PFP och i andra Natosam-
manhang, t.ex. KFOR, är värdefullt och viktigt. Men
det är faktiskt så att Nato där har frångått sin traditio-
nella roll. Nato har försökt att söka sig en annan roll
än den militäralliansroll som man ursprungligen for-
mades för.
Vi har naturligtvis ingenting emot att pragmatiskt
samarbeta med en organisation som har samma mål
som vi själva. Men vi vill inte söka medlemskap i
den, för den omfattar också ömsesidiga försvarsga-
rantier. Den är högst begränsad i sin verkningsgrad
för fredsfrämjande arbete genom att den enbart har en
militär struktur.
De länder som söker medlemskap i Nato har en
helt annan historia än vi har. De är fortfarande förla-
made av rädsla för att Sovjetunionen åter ska slå till
och att de ska komma under oket av kommunistlän-
derna. De som har sökt sig till Natomedlemskap av
det skälet kommer i framtiden förmodligen att inse att
världen ser annorlunda ut. Jag är övertygad om att
Sveriges arbete som militärt alliansfritt land också
kan bidra till att en sådan situation skapas.

Anf. 30 LARS LEIJONBORG (fp) replik:
Fru talman! Viola Furubjelke säger att de länder
som söker medlemskap har en annan historia. Jag vill
påstå att vi har en gemensam europeisk historia.
Václav Havel har bl.a. åberopats som auktoritet inom
utrikespolitiken av Viola Furubjelke. Det var med
stor stolthet som han som företrädare för sitt land
inträdde i Nato häromåret.
Det borde väl ringa en varningsklocka hos Viola
Furubjelke när partier med vitt skilda utgångspunkter,
som t.ex. Folkpartiet och Vänsterpartiet, skildrar
svensk utrikespolitik på samma sätt när det gäller
västmakternas intervention på senare år. Sanningen är
ju att Sverige stödde de allierades aktion för att hjälpa
Kuwait. Sverige skickade ett fältsjukhus. Vänsterpar-
tiet, som då fortfarande hette kommunisterna, var
emot detta. Den svenska regeringen accepterade Na-
toalliansens ingripande i Kosovo. Vänsterpartiet var
emot.
På de här punkterna stöder jag regeringens age-
rande, men jag håller med t.ex. Lars Ohly om att det
är en omorientering av svensk utrikespolitik. Det
naturliga slutsteget i den processen, eller rättare sagt
en naturlig fortsättning på den processen, vore ett
fullvärdigt svenskt Natomedlemskap. För vad innebär
det? Jo, att vi har beslutsrätt i en organisation som vi
har gjort oss djupt beroende av.

Anf. 31 VIOLA FURUBJELKE (s) replik:
Fru talman! Lars Leijonborg ger uttryck för en
exempellös fantasilöshet - vi kan bara lösa morgon-
dagens konflikter med gårdagens metoder. Så anser
inte vi att fallet är. Vi vill utveckla någonting nytt
som bygger på konfliktförebyggande, tidiga insatser
med olika medel och endast undantagsvis med militä-
ra tvångsinsatser.
Det är något märkligt när Folkpartiets företrädare
här i riksdagen talar om Natomedlemskap utan att ha
ett uns av stöd vare sig hos det svenska folket, hos
sina partivänner eller kolleger bland samarbetsparti-
erna, Moderaterna, eller från den egna medlemskret-
sen. Det är bara 19 % av folkpartisterna som enligt en
sen opinionsundersökning förespråkar ett svenskt
Natomedlemskap. Det är färre än i den svenska opi-
nionen i övrigt som uppgår till 24 %. Det är 46 % av
folkpartisterna som är emot ett Natomedlemskap. Det
är fler än i den svenska opinionen i genomsnitt.
Jag tycker väl ändå, Lars Leijonborg, att om man
så kraftfullt talar för ett Natomedlemskap och om
man upptar nästan hela sina talartid med detta, så
borde man väl åtminstone ha sitt eget parti med sig
eller förvissa sig om att man har en majoritet här i
kammaren.

Anf. 32 GÖRAN LENNMARKER (m) re-
plik:
Fru talman! En viktig fråga är Sveriges hållning
till Estlands, Lettlands och Litauens Natomedlem-
skap. Statsministern har i Baltikum sagt att Sverige
stöder detta. Utrikesutskottet är i sitt betänkande helt
tyst i frågan, medan utrikesutskottets ordförande, om
jag förstod henne rätt, avråder. Hon sade att det var
omodernt med Natomedlemskap. Då ställer jag frå-
gan: Vad är det nu som gäller? Vilken linje är den
som socialdemokraterna står för som parti? Jag kan
notera tre varianter.
Det andra gäller frågan om FN-stadgan och FN-
stadgans principer. Jag tror att var och en inser att det
här finns en spänning mellan att försvara FN-stadgans
principer och att följa FN-stadgans beslutsregler. Det
är ett dilemma, som ju ligger i sakens natur, att FN-
stadgans principer t.ex. handlar om att hindra folk-
mord, medan det kan hända att FN:s säkerhetsråd inte
fullgör sina skyldigheter. Vi har ju sett detta. Jag tror
att var och en måste inse att det inte låter sig lätt lösas
genom att man bara hävdar att det bara handlar om
procedurprinciperna. Ska man värna FN-stadgans
principer så är det faktiskt något viktigare, djupare
och tyngre än att bara helt lättfärdigt konstatera att
FN:s säkerhetsråd inte förmår fatta beslut i saker som
rådet enligt FN-stadgan egentligen är skyldigt att ta
hand om, nämligen internationell fred och säkerhet.

Anf. 33 VIOLA FURUBJELKE (s) replik:
Fru talman! Göran Lennmarker vet mycket väl att
även statsministern står bakom de baltiska ländernas
rätt att själva välja sin säkerhetspolitiska väg. Det är
också vad utrikesutskottet skriver i betänkandet. Vi är
inte tysta i betänkandet.
När moderaterna går ut och anför att vi har en an-
nan uppfattning än att vi vill hävda deras rätt att själ-
va välja, då är det falskt, och då är det falsk vittnes-
börd.
Om det är omodernt för Sverige, så behöver det
inte vara omodernt för ett annat land. Det får detta
land avgöra själv, och vi respekterar vad man kom-
mer fram till. Men med vår historia, med våra ut-
gångspunkter och mer vår erfarenhet så anser vi att
det är omodernt att ansluta sig till en militärallians
som grundades för det kalla krigets syften.
Låt mig sedan reda ut detta med FN-stadgans
principer. Det är inte alls någon motsättning i detta,
som moderaterna har hävdat i debatt efter debatt. Om
man tar del av FN-stadgan och läser den från pärm till
pärm så står det i flertalet av artiklarna just att med-
lemmarna måste följa principerna i FN-stadgan. Det
är nämligen så att det redan i formuleringen av FN-
stadgan talas om principerna i FN-stadgan, och där-
med omfattas naturligtvis stadgan av principerna.
Tydligare än så kan det inte vara. Jag rekommenderar
därför Göran Lennmarker om han har en sådan här
liten bok att ta fram den och läsa den ordentligt, så
kanske vi inte behöver ha den här debatten om prin-
ciperna mer.

Anf. 34 GÖRAN LENNMARKER (m) re-
plik:
Fru talman! När det gäller de baltiska ländernas
Natomedlemskap är det klart att de har rätt att välja
det själva. Det vore ju alldeles sensationellt om Sve-
rige skulle gå mot fundamentala principer. Men frå-
gan gäller ju om Sverige stöder detta och ser detta
som bra eller ej. Statsministern har uttalat sin tydliga
position, medan utrikesutskottet ju passar i den frågan
i en för svensk säkerhet och för Östersjösäkerhet
väldigt vital fråga. Den berör oss mycket bestämt. Jag
hoppas att det ändå ska vara möjligt för Sverige att ge
sitt stöd till de baltiska länderna. Det är viktigt för
dem. Sverige har nu en möjlighet att påverka.
Slutligen beträffande FN-stadgans principer. Fru
talman! Bekymret uppstår när FN:s säkerhetsråd inte
vaktar FN-stadgans principer. Då sitter man illa till.
FN:s säkerhetsråd har skyldighet att värna internatio-
nell fred och säkerhet. Men det gör inte alltid FN:s
säkerhetsråd. Det väljer att titta bort eller att använda
vetot. I exemplet med Makedonien, som Viola Fu-
rubjelke nämnde, ska vi erinra oss att det var ett veto
från Kina som gjorde att den förebyggande insatsen,
som kanske hade gjort att detta inte hade uppstått i
Makedonien, drogs undan till följd av ett veto i sä-
kerhetsrådet. Den här situationen gör det nödvändigt
för oss att ändå hantera frågan. Vi kan inte bara blun-
da. Fallet Rwanda är ju det mest upprörande när det
gäller säkerhetsrådets oförmåga att självt leva upp till
och fatta beslut enligt FN-stadgans principer.

Anf. 35 VIOLA FURUBJELKE (s) replik:
Fru talman! Det är inte sant att utrikesutskottet
passar i frågan om baltiskt Natomedlemskap. Utri-
kesutskottet hävdar de baltiska ländernas rätt att själ-
va välja sin säkerhetspolitiska linje. De har valt Na-
tomedlemskap. Vi har inte uttryckt någonting annat
än respekt för det. Men vi lägger oss inte i, förordar
inte och deltar inte aktivt lobbyismen för att de ska få
ett sådant medlemskap, eftersom vi inte tillhör den
organisationen. Men självklart respekterar vi detta.
Jag skulle vilja ställa frågan på ett annat sätt. Om
Baltikum i stället hade fått en revanschistisk regering
som hade valt att förespråka en förening med Ryss-
land, skulle vi också då ha valt att stödja Baltikums
säkerhetspolitiska linje? Handlar det inte här i stället
om att rätten att bestämma är universell och att den
respekterar vilket val man än gör? Men om jag verk-
ligen skulle granska moderaternas kort här så handlar
det nog bara om att de baltiska länderna ska ha rätt att
välja om de väljer som moderaterna själva vill.
När det sedan gäller säkerhetsrådets arbete så är
jag den första att beklaga att vetot har använts på ett
olyckligt sätt och på ett otillbörligt sätt av flera av
FN:s permanenta medlemmar. Vi vill arbeta för att
reformera FN och göra FN bättre och mer beslutsfäigt
genom att försöka introducera en vetofri kultur där
länderna själva kommer överens om att begränsa
vetoanvändningen. Jag skulle vilja säga att vi nästan
hade en sådan situation i mitten av 90-talet. Under de
första fem åren av 90-talet lade något land in sitt veto
endast tre gånger, två gånger av USA och en gång av
Kina. Exemplen varierar naturligtvis, men jag har
aldrig hört Göran Lennmarker protestera mot att USA
har lagt in sitt veto vid varje tillfälle när man har varit
på gång med en kraftfull insats mot Israel för Israels
övergrepp mot palestinierna och därmed gjort säker-
hetsrådet obeslutsamt och utan beslutskraft. Det har
aldrig framställts någon kritik från moderat håll i den
vägen. Vi vill ha en vetofri kultur som gäller alla
länder, Kina, USA, Ryssland, Frankrike och Storbri-
tannien.

Anf. 36 LARS OHLY (v) replik:
Fru talman! Jag har en vädjan till socialdemokra-
terna och Viola Furubjelke. Delta inte i förtalet av
den svenska neutralitetspolitiken. Låtsas inte som om
den uppstod som en frukt av det kalla kriget. Reduce-
ra den inte till oigenkännlighet och urholka inte bety-
delsen av den traditionella svenska alliansfriheten och
neutralitetspolitiken. Den har betytt så mycket mer än
att man bara har hävdat avsaknaden av ömsesidiga
försvarsgarantier. Den har betytt så mycket mer än att
man bara har stått neutral i ett krig mellan två militära
allianser. Därför är den inte omodern. Därför är den
fortfarande relevant.
Viola Furubjelke tog upp några frågor som hon
menade att det finns motsättningar kring. Jag skulle
vilja lägga till en, nämligen synen på uppbyggnaden
av en militär dimension inom den europeiska unio-
nen.
I mitt huvudanförande ställde jag en fråga som
Viola Furubjelke nu får en andra chans att besvara:
Kommer Sverige att tvingas att solidariskt vara med
och betala för militära insatser som görs av EU:s
snabbinsatsstyrka även om vi valt att själva inte del-
ta? Det är en enkel fråga. Besvara den gärna med ett
ja eller ett nej!
Viola Furubjelke har också vältaligt försvarat den
linje som innebär att fredsframtvingande insatser
enbart ska kunna ske med FN-mandat och hävdar
också att formuleringen "FN-stadgans principer"
inbegriper den stadga som kräver ett FN-mandat.
Därför är min fråga: Fanns det ett stöd i FN-
stadgans principer för Natos angreppskrig mot Jugo-
slavien?

Anf. 37 VIOLA FURUBJELKE (s) replik:
Fru talman! Vi förtalar självklart inte den period
som ligger bakom oss med militär alliansfrihet och
med neutralitetspolitik. Men formellt neutrala har vi,
Lars Ohly, varit endast under en väldigt kort period
av svensk historia. Det går bra att gå hem och läsa på
historien. Vi var neutrala ungefär fram till mittskedet
av andra världskriget, under en kortare period. Där-
efter har vi kallat vår politik för neutralitetspolitik;
detta för att skilja den från de formellt och konstitu-
tionellt neutrala staterna. Vi har själva valt den. Den
är inte lagfäst och den är inte påtvingad. Dessutom
har den varit lyckosam men framför allt är det väl så
att det är den aktiva utrikespolitiken som har varit
lyckosam liksom att vi inte har ingått i några militä-
rallianser och att vi har varit militärt alliansfria.
Vi kan vara stolta över den period som gått och
över det vi har gjort men det är nu en ny tid, en ny
värld, som kräver nya åtaganden av oss. Vi kan inte
med allt fog i världen hävda att vi i dag är strikt neu-
trala bara för att kunna stå neutrala i händelse av krig
och att vi ska utveckla en doktrin som säger att vi har
det här förhållningssättet bara för att skydda oss själ-
va i händelse av krig. När vi har chansen att utveckla
konfliktförebyggande civila tidiga konfliktlösnings-
mekanismer inom EU som kräver aktivitet av oss kan
vi inte gärna säga att vi därmed också är neutrala.
Det här är insatser som kan ske inom vad som be-
traktas som kapitel 6 i FN-stadgan och som inte krä-
ver ett FN-mandat, så vi kan heller inte luta oss mot
den auktoritet och den överstatlighet som vi gett FN.
Det är de facto ett frångående av neutralitetspolitiken
men den militära alliansfriheten består; den är mycket
vidare än så.
När det sedan gäller frågan om angreppskriget
mot Jugoslavien har stöd i FN-stadgan kan jag säga:
Nej, det har inte stöd i FN-stadgan och det har också
utskottet konstaterat. Det har inte folkrättslig legiti-
mitet. Så är det med den saken.

Anf. 38 LARS OHLY (v) replik:
Fru talman! När det gäller det sistnämnda vill jag
gärna uttrycka min tacksamhet över det klara ställ-
ningstagandet, som lite grann skiljer sig från det för-
hållningssätt som regeringen intog när man sade att
det inte fanns ett entydigt stöd. Därmed lät man på-
skina att någon form av stöd fanns. Men Viola Fu-
rubjelke och jag verkar vara överens - det var ett
övergrepp mot folkrätten från Natos sida att bomba
det civila Jugoslavien - och det tackar jag för.
Min andra fråga fick inget svar: Kommer Sverige,
inom ramen för uppbyggandet av en militär dimen-
sion inom den europeiska unionen, att tvingas att
solidariskt vara med och betala för militära insatser
som Sverige självt har valt att inte delta i? Det skulle
i så fall vara ytterligare ett steg på vägen mot den
fullständiga urholkning av alliansfriheten som vi
tyvärr redan har sett alltför många tecken på.

Anf. 39 VIOLA FURUBJELKE (s) replik:
Fru talman! Angreppskriget mot Jugoslavien för
serbernas övergrepp på kosovoalbanerna har inte
folkrättslig legitimitet - det är inte förenligt med FN-
stadgan. Men i den uppkomna situationen, då den
politiska viljan hade saknats för tidigare insatser som
vi alla hade hoppats på ändå skulle komma till stånd,
fanns det inte något annat alternativ. Det måste också
sägas i sammanhanget. Vi har inte fördömt den här
insatsen. Däremot kan vi inte med någon vilja i värl-
den påstå att den är förenlig med folkrätten. Detta är
det fullständiga ställningstagandet i fråga om den
saken.
Den fråga som Lars Ohly ställde redan i sitt inled-
ningsvis hade jag väl hoppats att Birgitta Ahlqvist -
jag nämnde i min inledning att hon ska tala om Euro-
paavsnittet - skulle ta men jag försöker gärna svara
på frågan.
När det gäller EU:s krishantering har Sverige
möjlighet att antingen konstruktivt avstå eller rösta
emot. I något av dessa skeden innebär att man röstar
emot också att själva aktionen hindras från att sättas i
stånd.
Det är det s.k. dubbla vetot som här träder in. Det
blir ju ingenting om vi röstar emot. Men om vi kon-
struktivt avstår och anser att vi inte vill vara med kan
naturligtvis den situation inträffa där man får övervä-
ga och diskutera om Sverige med ekonomiska bidrag
ska ge sitt stöd till detta. Jag tror att den frågan just
nu diskuteras och avtalas och utgår från att man från
svensk sida inte ska finansiera sådana insatser. Men
jag törs inte vara alldeles säker eftersom jag tror att
diskussionerna om detta ännu inte är slutförda.
Det bör ändå vara en svensk hållning att vi inte
ska behöva betala för det som vi inte ställer oss bak-
om.

Anf. 40 MARIANNE ANDERSSON (c) re-
plik:
Fru talman! Jag har ett par frågor till Viola Fu-
rubjelke. Min första fråga är nog delvis besvarad. Det
handlar om alliansfriheten och neutraliteten. Viola
Furubjelke upprepade de båda orden samtidigt vid
flera tillfällen i sitt anförande. Tycker Viola Furubjel-
ke att neutraliteten är fortsatt relevant i den säker-
hetspolitiska verklighet som vi i dag lever i?
Min andra fråga gäller vår reservation. Jag sade
inte alls att jag tycker att vår reservation är det minsta
onödig, utan jag sade att det råder stor enighet, för det
gör det - egentligen också i många andra frågor. Men
just när det gäller militär intervention har vi en, tyck-
er jag relevant reservation.
Självklart är vi överens om att det är viktigt att ar-
beta för en vetofri kultur och att det är i yttersta nöd-
fall som en humanitär intervention utan säkerhetsrå-
dets godkännande ska kunna användas. Men det är
inte på något sätt så som Viola Furubjelke sade i
debatten här, nämligen att man skulle utlämna det åt
enskilda staters godtycke - eller någonting sådant.
Det handlar ju om att ha en reglering. Vi säger i re-
servation 2: "Sverige bör därför driva på för att legi-
timera och reglera en humanitär nödvärnsrätt, s.k.
humanitär intervention, och verka för en förändring
av FN-stadgan i enlighet med detta."
Det handlar om att få en sorts regelsystem för det
yttersta nödfall när detta kan bli nödvändigt. Vi vet ju
att en vetofri kultur faktiskt inte finns men det hand-
lar om att ändå ha en grund för detta. Sedan vet vi ju
också hur svårt det är att genomföra sådant och att
anta en sådan här reglering. Bara det att det ändå
finns ett utkast, en modell för detta, är ändå ett steg
på vägen. Där har vi inte riktigt samma uppfattning.

Anf. 41 VIOLA FURUBJELKE (s) replik:
Fru talman! Marianne Andersson frågar mig om
relevansen vad gäller det nya neutralitetsbegreppet i
dag. Jag skulle vilja tala om vår säkerhetspolitiska
doktrin så som denna är formulerad, för det är detta
som diskussionen gäller: Vi ska vara alliansfria i fred
syftande till att vi ska kunna vara neutrala i händelse
av krig i vårt närområde.
Det är denna senare del av doktrinen som stöter på
problem för oss, nämligen att vi enbart ska vara alli-
ansfria för att sedan kunna ta på oss en neutral kos-
tym i händelse av konflikt eller krig. Vi vill ju inte
det, utan vi vill vara aktiva och förebygga krig och
konflikter. Vi vill redan tidigt ta ställning för mänsk-
liga rättigheter och för de värderingar som vi står för.
Då kan vi inte bara ha en doktrin som säger att den
bara är till för att vi själva ska kunna vara neutrala.
Därför vill vi stryka den senare delen. Vi får väl
se vad partiledaröverläggningarna leder fram till. Jag
ska inte föregå dem men min personliga uppfattning
är att den militära alliansfriheten måste bestå.
När det gäller frågan om stadgeändringar och FN
vill jag, eftersom ingen här tycks känna till hur det
faktiskt förhåller sig, en gång för alla göra klart hur
det faktiskt förhåller sig. Det krävs två tredjedelars
majoritet av alla FN:s medlemsländer. Sannolikt
skulle det ha varit en mycket lång och mångårig dis-
kussion innan man kom till ett sådant resultat. Däref-
ter ska två tredjedelar, ungefär 124 av FN:s medlems-
staters parlament, ratificera ändringen. Det gäller
varje liten ändring. Vi vet ju hur svårt det är att få en
ändring av EU-fördragen till stånd och hur lång tid en
ratificering tar mellan 15 medlemmar. Ni kan ju tänka
er och förutspå en ändringstid på kanske 20-25 år. Är
inte det att lägga kraft på något där vi med praxisänd-
ringar och genom användning av den stadga som
faktiskt är så bra som den är i stället kunde försöka
utnyttja möjligheten att påverka den politiska viljan?

Anf. 42 MARIANNE ANDERSSON (c) re-
plik:
Fru talman! Vi delar inte den uppfattningen. Vi
menar att båda dessa processer måste kunna pågå
samtidigt. Vi är fullt medvetna om att det är svårt att
ändra FN-stadgan, men det är fråga om en viktig
signal om vad vårt land vill göra. Arbetet för en veto-
fri kultur måste naturligtvis pågå samtidigt.
Jag skulle vilja kommentera något annat som Vi-
ola Furubjelke sade, nämligen att vi i stället ska ar-
beta konfliktförebyggande och att vårt arbete över
huvud taget ska inriktas på det. Jag hoppas att Sverige
lever upp till detta på ett lite bättre sätt än vad som
sker t.ex. i Afrika. Jag ska ge ett par exempel som jag
tycker är ganska bedrövliga.
Det handlar först om det lilla landet Guinea-
Bissau, som vi har haft uppe till diskussion så många
gånger. Sverige har minskat sitt bistånd och tagit bort
sin diplomatiska närvaro där. Vi vet mycket väl att
det har varit ett kaos i det landet, men när man äntli-
gen lyckades genomföra ett demokratiskt val och utse
en ny president drogs stödet till det landet bort. När
man hade fått vissa förutsättningar att gå en positiv
utveckling till mötes, drog omvärlden bort stöd, så att
man inte kunde betala löner osv. Detta gör att det
kommer att vara omöjligt för landet att utvecklas
demokratiskt, och det kommer att bli konflikter igen.
Jag tycker att det är helt fel metod.
Ett annat exempel är Burundi, där vi under flera år
har haft en närvaro för att stötta parlamentet och
medverka till en demokratisk utveckling. Det finns i
Burundi en oerhört bräcklig demokrati, som behöver
stöd, men man tar i stället bort sin närvaro där och
satsar på Burkina Faso, där utvecklingen just nu hål-
ler på att gå lite grann åt fel håll.
Jag tycker att vår modell för påverkan borde vara
att stärka den positiva utveckling som finns. Jag tyck-
er att Sverige ibland gör missar i det sammanhanget.

Anf. 43 VIOLA FURUBJELKE (s) replik:
Fru talman! Marianne Andersson säger nu att vi
naturligtvis ska göra bådadera när det gäller FN-
stadgan, men låt oss titta på hur detta faktiskt skulle
fungera. Sveriges regering skulle i så fall i morgon
lämna en anmälan om att Sverige önskar ändra FN-
stadgan på det och det sättet och föreslå en ny text.
Det skulle skapa enorma reaktioner och väcka ett
motstånd från många länder. Det finns i dag inte en
majoritet för en ändring, även om man med läpparnas
bekännelse säger att man tycker att det inte gäller
staters inre angelägenheter. Alltför många länder är -
kanske med fog - rädda för att forna kolonialister
skulle komma tillbaka och lägga sig i deras interna
angelägenheter.
Vi vill i stället ändra attityder. Om man vill göra
det går man inte ut och säger vad som är målet för
den förändringsprocessen, utan man får då successivt
och genom praxisändring visa att det här inte är så
farligt, att man inte är illasinnad utan faktiskt vill
någonting gott. När man med goda exempel, övertal-
ning och förtroendebyggande till slut kommer fram
till en situation där en stadgeändring är helt odrama-
tisk kan den ske.
Jag har många gånger i den här debatten försökt
säga att det är helt fel väg att börja i den andra änden.
Det kräver energi för fel saker, och det skapar en
oerhörd oro i FN-systemet. Det handlar faktiskt bara
om att vara pragmatisk och taktisk, att inte förlora
målet ur sikte men ändå veta hur man ska gå till väga.

Anf. 44 MARIANNE SAMUELSSON (mp)
replik:
Fru talman! Jag vill fylla på lite grann när det
gäller alliansfriheten. Det är bra att Viola Furubjelke
vill värna alliansfriheten och en egen svensk säker-
hetspolitik. Det är väldigt viktigt att vi kan ha just en
egen säkerhetspolitik. Jag måste ändå fråga om Viola
Furubjelke ser några risker med EU:s gemensamma
utrikes- och säkerhetspolitik och om den begränsar
våra möjligheter att behålla den egna säkerhetspoliti-
ken utifrån det som Viola Furubjelke uttryckte i sitt
anförande.
Min andra fråga gäller västra Balkan. Vi har i ut-
skottet en ganska lång skrivning om situationen i det
området. Vi uttrycker en relativt stor oro över situa-
tionen, som inte är så jättetrygg och lugn. Det krävs
ett stort uppbyggnadsarbete, som ännu inte har ge-
nomförts.
Jag skulle vilja höra hur Viola ur säkerhetssyn-
punkt ser på att man nu från svenskt håll kräver att de
flyktingar som finns i Sverige ska återvända till detta
område. Ser hon några risker med det?

Anf. 45 VIOLA FURUBJELKE (s) replik:
Fru talman! Den gemensamma utrikes- och säker-
hetspolitiken inom EU är ett mellanstatligt samarbete
med vissa begränsningar. Det finns en vilja och en
strävan att hitta gemensamma ståndpunkter i utrikes-
politiska frågor, och det tycker jag är bra. Jag håller
med Lars Leijonborg om att ett alliansbyggande av
den sort som den gemensamma utrikes- och säker-
hetspolitiken grundar sig på är viktigt i vår tid. Det
finns dock, som jag sade, begränsningar i detta. Varje
land har sina små frågor som man vill hävda och där
man inte vill ha eller inte anser sig kunna forma en
gemensam syn. För svensk del har det t.ex. gällt frå-
gan om dödsstraffets behandling i FN och frågan om
kärnvapennedrustningen, där vi har gått en egen väg.
Just den här formen av mellanstatligt samarbete
ger möjlighet att hålla en hög profil i vissa frågor och
att påverka starkt inom den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken. Samtidigt kan man där värdering-
arna sammanfaller känna styrkan av att många till-
sammans driver frågorna. Jag ser inte detta som en
fara utan som en möjlighet. Jag hoppas att Sverige
ska kunna påverka mycket inom just det här politi-
kområdet, utrikespolitiken. Jag tycker t.ex. att vi
redan väldigt klart har fått tanken på konfliktförebyg-
gande, som i huvudsak är svensk, anammad av många
av EU-staterna.
Jag skrev upp den andra frågan men hittar inte
igen min anteckning. Jag kanske kan få frågan uppre-
pad.

Anf. 46 MARIANNE SAMUELSSON (mp)
replik:
Fru talman! Det här är hållbart så länge EU till-
lämpar mellanstatligt samarbete, men vad EU strävar
efter är ju mer och mer av överstatligt samarbete. Då
försvinner möjligheten att ha en egen säkerhetspoli-
tik.
Den andra frågan, som Viola Furubjelke inte be-
svarade, gäller den situation som råder på västra Bal-
kan och de krav som regeringen ställer på att de flyk-
tingar som finns här i Sverige ska återvända nu, trots
att det i betänkandet uttrycks en ganska stor oro för
situationen där nere.

Anf. 47 VIOLA FURUBJELKE (s) replik:
Fru talman! Låt mig för att avsluta samtalet om
den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken
säga att jag inte för egen del har några farhågor om
att det här området skulle bli överstatligt. De flesta
regeringar inom EU är alltför rädda om sin egen linje
för att vilja foga sig i någonting som är överstatligt på
andrapelarområdet. Jag tror alltså inte att den risken
föreligger. Skulle några stater yttra sådana åsikter
finns det i alla fall inte en majoritet för det. Någon
sådan majoritet går inte heller att få. Sverige skulle
inte vilja ha överstatlighet inom det här området, för
det skulle innebära att vi tvingades in i t.ex. en ge-
mensam politik på kärnvapennedrustningens område.
Jag tror alltså inte att vi behöver oroa oss för det.
Utvecklingen på västra Balkan har gått i vågor.
Situationen är i dag väldigt mycket bättre än den var
för ett år sedan, men så sent som i mars i år instabili-
serades läget återigen av gränsstrider och terroraktio-
ner. De kosovoalbanska flyktingarnas situation är en
fråga för regeringen och för de institutioner som finns
för att hantera sådana frågor. Jag vill inte från denna
talarstol ge uttryck för en uppfattning som skulle
gälla dessa flyktingar som grupp. Jag anser att varje
flykting ska få sin fråga individuellt bedömd. Möjlig-
heterna att flytta tillbaka måste också bedömas indi-
viduellt beroende på varifrån man kommer. Jag tyck-
er inte att det är klokt att ta kollektiva beslut i sådana
här frågor. Det kan skapa prejudikat som blir oerhört
svåra att fullfölja för framtiden.

Anf. 48 STEN TOLGFORS (m):
Fru talman! I dagens betänkande behandlas de
motionsyrkanden som låg till grund för fjolårets om-
fattande debatt om behovet av en ny neutralitets-
kommission.
Den första neutralitetskommissionen gjorde ett
viktigt arbete i att beskriva hur den svenska regering-
en under det kalla kriget värderade hotet mot landet
och sökte säkra landets försvar, i händelse av krig.
Kommissionen hade i uppdrag att beskriva situa-
tionen som den såg ut under tiden från andra världs-
krigets slut fram till november 1969 eller, som reso-
nemanget i direktiven gick, intill dess att den interna-
tionella nedrustningspolitiken fick genomslag.
Neutralitetskommissionen gjorde på en rad punk-
ter mycket betydelsefulla insatser. I perspektiv av den
första kommissionens värdefulla arbete ter det sig
som uppenbart att centrala delar av den svenska ef-
terkrigshistorien inte är lika väl skildrade som tiden
före 1969.
Det finns behov av en genomlysning av tiden
mellan november 1969 och 1989. Då och då blossar
debatter upp om Sveriges agerande under det kalla
krigets senare del, där medieuppgifter vållar stor
uppmärksamhet och politisk turbulens. Det må vara
ubåtar eller västsamarbete. Regeringens svar brukar
bli att under press tillsätta kommissioner eller utred-
ningar för att bekräfta eller falsifiera de nya uppgif-
ternas påstådda substans. Ett sådant förhållningssätt,
där historien betraktas styckevis och delt, gör att
kunskapen blir till ett glest lapptäcke.
Förhållningssättet måste vara det omvända och
det säkerhetspolitiska agerandet mellan 1969 och
1989 skildras i ett sammanhang. Så kan historien bäst
förstås och sammanhang skapas mellan olika uppgif-
ter.
Om historien inte är väl dokumenterad saknas
möjligheter att på en full kunskapsgrund diskutera
hur säkerhetspolitiken sköttes under det kalla krigets
senare delar. Utan kunskap och debatt om gårdagen
blir förutsättningarna för den framåtsyftande säker-
hetspolitiska debatten bristfälliga.
Det handlar verkligen inte - som regeringen på-
stått - om att en ny neutralitetskommission skulle haft
till uppgift att tillse att alla partier landar på samma
ståndpunkt om Sveriges framtida säkerhetspolitiska
vägval. Förutsättningarna för en partiövergripande
linje ter sig knappast som goda, med tanke på partier-
nas varierande inställning till europeiskt samarbete.
Men det avgörande är att Sveriges framtida säker-
hetspolitiska vägval är en renodlat politisk fråga, inte
en uppgift för en ny neutralitetskommission.
Utan god kunskap om det som varit kan beslut om
framtidens säkerhetspolitiska vägval inte fattas på
rationell grund. De partier som inte fruktar de upp-
gifter en ny neutralitetskommission skulle kunna
tänkas frambringa borde därför vara intresserade av
att kunskapsbasen om Sveriges agerande under det
kalla krigets senare del växer.
En ny neutralitetskommission, med mandat att ar-
beta sig vidare fram i tiden också efter november
1969, är därför påkallad.
Fru talman! Fram till nyligen har säkerhetspoliti-
ken hanterats med stor varsamhet och vilja till sam-
förstånd över partigränserna. En ny neutralitetskom-
missions förutsättningar, uppdrag och former borde
därför ha diskuterats mellan partierna, så att kommis-
sionens arbete kunnat vinna bredast möjliga stöd och
förtroende.
Vi moderater begärde därför partiledaröverlägg-
ningar för att åstadkomma en bred enighet. Inför den
första neutralitetskommissionens tillsättande resone-
rade dåvarande statsministern Bildt med dåvarande
partiordföranden Carlsson om formerna för dess ar-
bete. Socialdemokraterna har den här gången blankt
avvisat sådana överläggningar.
I stället för en bred uppgörelse med riksdagens
partier om en ny neutralitetskommission valde social-
demokraterna att köra över oppositionen både i sak-
och formfrågan.
Hela hanteringen har präglats av förvirring och av
att riksdagen har hållits utanför frågan. Det var först
via uppgifter i medierna som det framkom att vice
statsministern ville att den tänkte ubåtsutredaren Rolf
Ekéus skulle ges förändrade och utökade direktiv, så
att också säkerhetspolitiska frågor skulle ingå i hans
uppdrag.
Via andra uppgifter i medierna framgick det att
vice statsministern ansåg att Rolf Ekéus skulle få
sällskap av ytterligare ett antal experter. Inte mindre
än fyra statsråd, med statsministern i spetsen, hade då
hunnit uttala sig i frågan.
Riksdagen hölls dock i okunnighet. Varken utri-
kesutskottet eller riksdagen som helhet informerades
om hur regeringen tänkte sig Ekéus utredning. Det är
snudd på skandal.
Utrikesutskottets majoritet hänvisade, när man
förra våren avvisade förslaget om en ny neutralitets-
kommission, till Rolf Ekéus kommande direktiv, som
skulle presenteras längre fram på sommaren. Han
hade då inte ens fått sina direktiv om ubåtsfrågan, än
mindre några tilläggsdirektiv om säkerhetspolitiken.
Majoriteten vägrade att invänta direktiven, vilket
vi borgerliga begärde, detta trots att vi beviljat majo-
riteten möjlighet att söka information vid ett tidigare
tillfälle. Utrikesutskottet fattade således sitt beslut i
blindo, utan att veta vare sig hur direktiven, resurser-
na eller utredningstiden för Rolf Ekéus skulle utfor-
mas. Därmed avsvor sig riksdagen inflytande över en
central säkerhetspolitisk fråga. Passivare kan knap-
past ett riksdagsutskott förhålla sig.
Fru talman! Det är en betydande skillnad mellan
att utreda ubåtsfrågan under 1980- och 90-tal och att
utreda det samlade säkerhetspolitiska agerandet från
1969 till 1989. Ingen självklar koppling eller samord-
ningsfördel finns mellan de båda uppdrag regeringen
gett ensamutredaren.
En avgörande kritik är att regeringen drev igenom
att utredningen skulle genomföras av en ensamutreda-
re. Detta skiljer sig i grunden från den första neutra-
litetskommissionen, som bestod av en rad erfarna
ledamöter, som är seniorer inom sina områden. Upp-
dragets omfattning ska inte underskattas.
För att en utredning om landets säkerhetspolitiska
agerande ska vinna förtroende måste ett antal förut-
sättningar vara uppfyllda. Regeringens alternativ till
en ny neutralitetskommission har inte fullt ut klarat
att möta något av dessa kriterier.
· Utredningen måste ha ett starkt och tydligt mandat
från regeringen. Om det framgår eller framstår
som att regeringen egentligen inte alls önskar en
fullödig granskning av tidigare regeringars age-
rande kan detta skapa diskussion om utredningens
möjligheter att vända på alla stenar.
· Tiden utredningen har till sitt förfogande måste
vara tillräcklig. Den första neutralitetskommissio-
nen hade 18 månader på sig. Den ensamma dub-
belarbetande utredaren fick kortare tid till sitt för-
fogande. Snabbutredningar kan möjligen för den
som har det intresset vara ett försök att få bort
frågan från den offentliga politiska debatten men
skapar frågor om utredningens tillförlitlighet.
· Resurserna som utredaren har till sitt förfogande
måste vara rimliga, t.ex. vad avser antalet leda-
möter, experter och sakkunniga.
· Utredningen måste ges tillgång till allt relevant
material och alla relevanta personer.
· Utredarens direktiv och förutsättningar måste ha
ett brett stöd i riksdagen. Om hanteringen är tvek-
sam riskerar utredningen att förlora kraft redan
innan den fullgjorts. Svensk säkerhetspolitik kan
inte behandlas som vore den en intern angelägen-
het för socialdemokraterna med stödpartier.
Fru talman! Det är svårt att undvika tanken att en
ny neutralitetskommission avvisas för att regeringen
är rädd för att sanningen om det verkliga säkerhets-
politiska agerandet under regeringarna Palme och
Carlsson skulle komma ut. Genom att ändra direkti-
ven för den tänkta ubåtsutredaren lyckas regeringen
ensam behålla kontrollen över frågan.
Varför ska svenska folket nekas rätten till sin
historia? Vilka fakta är det som svenska folket inte
ska få del av?
Som vi ser det kvarstår behov av en ny, fullstän-
dig neutralitetskommission.
Fru talman! I dagens betänkande behandlas också
frågan om mandat för EU:s krishantering. Att upp-
rätthålla FN-stadgans principer är en oerhört viktig
fråga. Det kan man inte förenkla till att handla enbart
om mandat från FN:s säkerhetsråd. Frågan är större
än så. Det handlar om att det internationella samfun-
det måste kunna agera i en allvarlig krissituation.
Det finns ett tydligt mönster i regeringens säker-
hetspolitiska agerande. Civil säkerhet kan regeringen
hantera ganska bra, men säkerhetens kärna, den mi-
litära krishanteringen, klarar man över huvud taget
inte att hantera på ett rationellt sätt.
Alla är överens om att fredsframtvingande militä-
ra insatser i första hand ska ske med mandat från
FN:s säkerhetsråd. Men vad gör EU om säkerhetsrå-
det inte förmår axla sitt utpekade huvudansvar för
internationell fred och säkerhet och FN-mandat därför
blockeras?
Ska Sverige hävda formalismens företrädesrätt
och hindra insatser? Ska vi låta folkmord fortgå? Ska
vi låta civila dö? Eller ska Sverige och EU välja att
agera för freden ändå?
EU:s regeringschefer har slagit fast att besluten
om EU:s krishanteringsinsatser måste fattas i enlighet
med FN-stadgans principer. I ordförandeskapets slut-
satser från Helsingfors står följande att läsa:
"Unionen kommer att bidra till internationell fred
och säkerhet i enlighet med principerna i Förenta
nationernas stadga. Unionen erkänner att Förenta
nationernas säkerhetsråd har huvudansvaret för beva-
randet av internationell fred och säkerhet".
Detta är alltså principer som gäller för EU:s ge-
mensamma utrikes- och säkerhetspolitik. Märk väl att
det står "i enlighet med principerna" i FN-stadgan
och att säkerhetsrådet har huvudansvaret för fred och
säkerhet. Denna formulering, som för övrigt överens-
stämmer med Natos, valdes just för att undvika att
EU skulle handlingsförlamas i akuta kriser.
Den svenska regeringen har ändå valt att kräva
konkreta FN-mandat för att EU ska kunna agera.
"Fredsframtvingande insatser kräver ett beslut av
FN:s säkerhetsråd". Det kommer från regeringens
utrikesdeklaration. Anna Lindh har sagt i riksdagen:
"När vi säger att man ska följa principerna i FN-
stadgan betyder det ... att man ska ha mandat från
säkerhetsrådet när det gäller fredsframtvingande
insatser".
Också statsministern har villkorat EU:s militära
krishantering med säkerhetsrådsmandat: "När det
gäller nödvändigheten av ett FN-mandat för sådant
som innebär våldsanvändning är det klart fastlagt i
dagens slutsatser att det bygger på FN-stadgan".
Som svar på en journalistfråga om detta innebar
krav på säkerhetsrådsmandat svarade statsministern:
"Ja, det bygger på FN-mandat för våldsanvändning".
Detta säger alltså statsministern i direkt strid med
toppmötets slutsatser.
Det må vara hans egen uppfattning, men det är en
felaktig beskrivning av Helsingforsmötets beslut.
Situationen är inte så enkel som regeringen har för-
sökt att ge intryck av, vilket händelserna på Balkan
visar.
FN-stadgans principer är mer än bara en be-
slutsordning. Det finns också åligganden för länderna
att hindra t.ex. folkmord. FN-stadgans principer och
inte ett entydigt mandat från en resolution var det
Nato hänvisade till när man inledde aktionen för att
stoppa Milo evic brott i Kosovo.
En sådan åtstramning av Helsingforsmötets beslut
som den svenska regeringen sökt göra skulle hindra
EU från att agera i humanitära nödlägen som det i
Kosovo där säkerhetsrådsmandat uppenbart orätt
blockeras. Vem har intresse av det?
Vi är alla överens om att EU:s krishanteringsin-
satser primärt ska ske med säkerhetsrådsmandat i
grunden. Men att som den svenska regeringen i prak-
tiken villkora EU:s agerande för freden till ett god-
kännande från ett obstruerande Fastlandskina är fel.
Regimen i Kina stoppade t.ex. för några år sedan
fortsatt FN-närvaro med fredsbevarande trupp i Ma-
kedonien när den som bäst behövdes. När den svens-
ka regeringen viker sig för veto eller hot om veto
säger den underförstått att makt är rätt.
EU:s regeringschefer valde tvärtom en formule-
ring i mandatfrågan som skulle utgöra en försäkring
mot passivitet. De flesta är överens om att det vore fel
att inte agera i humanitära nödlägen som det i Ko-
sovo. Det var därför som Sverige trots allt stödde
Natoinsatsen i Kosovo och beskrev den som nödvän-
dig, väl medvetet om att den saknade säkerhets-
rådsmandat.
Utrikesministern sade: "Vi hade helst sett ett FN-
beslut. Men det viktiga nu är att få Milo evic att ge
efter." Samtidigt har utrikesministern sagt att det är
fråga om hypotetiska situationer där EU skulle behö-
va agera utan FN-mandat. Det är det inte alls, vilket
hennes eget agerande har visat.
Sverige måste nu agera för att skapa en klarare
situation för framtiden. Det är bättre att vara förbe-
redd än att alltid överraskas om säkerhetsrådet block-
eras. Men i stället för ett rationellt agerande i mandat-
frågan har regeringen valt en man-ska-aldrig-säga-
aldrig-doktrin, för att låna utrikesministerns ord.
Å ena sidan säger regeringen att FN-mandat enligt
Sveriges uppfattning ovillkorligen krävs för freds-
framtvingande insatser. Å andra sidan medger rege-
ringen under press att man aldrig kan säga aldrig. Det
är orimligt. Regeringen har dock själv försatt sig i
denna ohållbara situation genom att av inrikespolitis-
ka skäl försöka omtolka de beslut den har varit med
om att fatta i EU.
Sverige har nu ett antal olika alternativ som borde
diskuteras. Vi kan säga att de gånger Sverige accepte-
rar agerande utan säkerhetsrådsmandat är undantags-
situationer som inte är prejudicerande. Det skapar
dock osäkerhet i varje given situation och är motsä-
gelsefullt.
Sverige kan verka för att modernisera och förtyd-
liga FN-stadgan och vetorätten. Det är någonting som
bl.a. Tysklands utrikesminister har resonerat om.
Sverige skulle också kunna lyfta fram Uniting for
Peace-mekanismen som ett alternativ att använda i
låsta situationer. Generalförsamlingen övertar då
säkerhetsrådets uppgifter om säkerhetsrådet förlamas.
Sverige kan tydligt säga att EU måste kunna ge-
nomföra krishanteringsuppgiften i humanitära nödlä-
gen också om FN-mandat saknas. Agerandet måste
dock alltid ske i enlighet med FN-stadgans principer,
som också innefattar bl.a. krav på att hindra folk-
mord.
Sverige kan driva att skyddet mot folkmord och
folkfördrivning ska kunna utgöra grund för ingripan-
den enligt FN-stadgan.
Sverige kan slutligen välja kombinationer av des-
sa eller andra lösningar.
Det som inte är acceptabelt är passivitet i huma-
nitära nödlägen där människor dör på grund av poli-
tiska låsningar i säkerhetsrådet eller oförmåga att ta
ställning från bl.a. svensk sida.
Regeringen har glidit också vad gäller bruket av
vetorätten i EU. "Det finns möjlighet för de enskilda
länderna att använda sitt veto om det mot förmodan
skulle finnas olika tolkningar när det gäller ett FN-
mandat". Det har utrikesministern sagt här i riksda-
gen.
Att flagga för att Sverige kan komma att använda
sitt veto sänder helt felaktiga signaler om Sveriges
vilja att delta i fredssamarbetet.
Menar regeringen verkligen att Sverige skulle
kunna hindra 14 andra EU-länder från att agera för
freden? Kan Sverige tänka sig att blockera de andra
EU-länderna när de vill hantera en krissituation i
närområdet? Det vore helt orimligt.
Det är närmast omöjligt att se någon situation där
ett svenskt veto skulle kunna vara aktuellt. Däremot
är det mycket lätt att se situationer där ett gemensamt
agerande inom EU är avgörande för freden. Rege-
ringen måste ta sin uppgift på allvar och inte sprida
vanföreställningar i mandatfrågan för att rädda sitt
rödgröna samarbete.
Fru talman! Jag vill avsluta med att beklaga att
Viola Furubjelke har lämnat kammarsalen så att vi
inte kan få en debatt om frågan om mandat för EU:s
krishantering.

Anf. 49 BERIT JÓHANNESSON (v):
Fru talman! Att hantera kriser och konflikter är en
stor och viktig del av säkerhetspolitiken. Det under-
ströks också av Viola Furubjelke förut. Det är av
betydelse vem som formulerar problemen, vem som
har ansvar, vem som agerar, vilka medel man använ-
der och vilka mål man vill uppnå.
Sverige har kommit relativt långt i det allmänna
jämställdhetsarbetet. Vi driver frågan internationellt i
EU, i FN, osv. Men när det gäller säkerhetspolitiska
sammanhang lyser jämställdhetsperspektivet vad
gäller insikter och praktiskt handlande med sin från-
varo.
Möjligtvis finner man något som liknar jämställd-
hetstänkande när det handlar om civilbefolkningen.
Då pekas speciellt kvinnor ut som krigets offer. Men
man talar sällan om och ser än mer sällan kvinnor
som aktörer i bevakandet och bevarandet av den na-
tionella och internationella säkerheten. Detta är ett
problem både för demokratin och säkerhetspolitiken.
I betänkandet tas det upp en del om det svenska
internationella arbetets analys om kvinnornas situa-
tion i världen och också om studier om genderfrågor
som bedrivs. Det är mycket positivt. Man menar
också att om fler kvinnor involveras i konfliktföre-
byggande och konflikthantering skulle det i många
fall göra arbetet mer framgångsrikt och mångfacette-
rat.
Just det. Därför måste vi ha en strategi för att föra
in jämställdhetsaspekterna i säkerhetspolitiken. Den-
na strategi bör omfatta allt från representation till
förberedelse och genomförande av internationella
operationer. Jämställdhetsperspektivet ska genomsyra
utformningen av den svenska säkerhetspolitiken på
alla nivåer och inom alla områden såväl civila som
militära.
I Försvarsberedningen, där jag är medlem, har vi
lämnat en rapport till försvarsministern i mars. Alla
har ställt sig bakom att all konflikthantering i samtli-
ga skeden ska genomsyras av ett jämställdhetspers-
pektiv. Här skriver vi också att i samtliga skeden av
krishantering bör kvinnors kompetens och erfarenhe-
ter tas till vara för att skapa effektivare insatser och
hållbarare lösningar. Mandat för fredsfrämjande in-
satser ska aktivt uppmärksamma och involvera kvin-
nor och uppmuntra kvinnligt deltagande när fredsav-
tal förhandlas fram. Vi tar också upp den FN-
resolution som uppmanar medlemsstater att stärka
kvinnorepresentationen på alla beslutsnivåer inom
krishantering.
Fru talman! Den europeiska unionen håller på att
bygga upp en krishanteringsförmåga och en kapacitet.
Fokus ligger mycket starkt på den militära delen.
Inom EU driver Sverige på utvecklingen av den s.k.
civila krishanteringen. De beslut som finns i dag
rörande den civila delen innebär att medlemsstaterna
har åtagit sig att senast år 2003 kunna bidra med upp
till 5 000 poliser för internationellt uppdrag. Från
svenskt håll säger man sig också trycka på när det
gäller konfliktförebyggande åtgärder. De civila delar-
na är än så länge endast polisiära, vilket betyder att
tyngdpunkten ligger på krishanteringsinsatser där de
nationella våldsmonopolen är aktörer. Detta betyder
också att den s.k. europeiska krishanteringen är tyd-
ligt inriktad på av tradition manligt dominerade om-
råden - krishanteringens aktörer är män.
På ett seminarium i Simrishamn togs bl.a. dessa
frågor upp. Till det förberedande möte inför toppmö-
tet i Göteborg som ägde rum i samma stad överläm-
nades krav på att utbilda internationellt arbetande
personal i genusmedvetenhet för att motverka den
könsblindhet som i dag befäster kvinnors och mäns
olika maktpositioner. Det gäller också att se kvinnor
som nyckelaktörer i konfliktförebyggande krishante-
ring och uppbyggnadsarbete efter krig. Nu gäller det
verkligen! Nu får vi se om Göteborgsmötet kan driva
på jämställdheten inom krishanteringen.
Egentligen är det onödigt att man ska behöva peka
på att det före, under och efter väpnade konflikter
finns både kvinnor och män som är inblandade. Så
länge man bevisligen inte kan konstatera att kvinnor
och män drabbas på samma sätt av väpnade konflikter
eller har samma möjlighet att påverka utvecklingen
av en kris eller återuppbyggnad av samhället efter en
konflikt så bör allt säkerhetspolitiskt arbete grunda
sig på en analys av kvinnors och mäns villkor. Målet
för allt säkerhetspolitiskt arbete bör därför alltid in-
nehålla ett jämställdhetsperspektiv. Det är detta som
vi måste ha en strategi för. Sverige måste gå från ord
till handling.
Fru talman! Jag ska kort ta upp en annan fråga.
Det handlar om utarmat uran.
Vänsterpartiet har i en motion krävt att Sverige
och FN ska initiera förbud mot utarmat uran i projek-
tiler. Bakgrunden är de sjukdomssymtom som solda-
ter från Gulfkriget uppvisar, men också att Nato nu
äntligen har erkänt att man har använt utarmat uran
även i Kosovo och Bosnien.
Det är riktigt att forskare är oense om effekterna
på både människor och miljö. De som påtalar riskerna
är främst läkare. Utskottet hänvisar till FOA, som
hävdar att det i dagsläget - märk väl - inte finns
några bevis på skador.
Skador på människor och miljö kan komma efter
en ganska lång tid. Även om FOA i dagsläget inte ser
några risker så bör försiktighetsprincipen råda. Det
finns många exempel på ämnen och verksamheter
som ansetts vara ofarliga men som på lång sikt har
visat sig vara förödande.
Ett svenskt initiativ till en internationell överens-
kommelse om förbud mot militärt användande av
utarmat uran skulle vara ett steg på vägen mot ned-
rustning och förbättrad kontroll mot användandet av
vapen som i värsta fall kan leda till svåra, långvariga
skador på människor och miljö.
Därför yrkar jag bifall till Vänsterpartiets reserva-
tion 6.

Anf. 50 KARL-GÖRAN BI-
ÖRSMARK (fp):
Fru talman! Detta betänkande, som har gått under
arbetsnamnet millenniebetänkandet, inleds med föl-
jande mening:
Främjandet av respekt för de mänskliga rättighe-
terna i hela världen är en av grundpelarna i svensk
utrikespolitik, och om kränkningar förekommer måste
det påtalas.
Sedan följer ett par hundra sidor där detta ut-
vecklas. Betänkandet avslutas med den här meningen:
Med utgångspunkt i en vidgad syn på säkerhet bör
säkerhetspolitikens nationella och internationella
dimensioner formas i ett kontinuerligt samspel mellan
olika politiska områden.
Och det är just vad man gör i detta betänkande.
Här tar man upp området mänskliga rättigheter, de-
mokratins roll i fredsarbetet, FN:s roll, EU:s freds-
skapande roll, OSSE, PFF osv.
En fråga som många människor ställer sig när de
ser rapporter i TV, lyssnar på radio och läser sina
tidningar är: Varför gör inte FN något åt situationen?
Man kan också höra: Varför gör inte EU något? Är
det inte EU:s ansvar att tackla de här problemen? Och
varför går inte Sverige in och gör något?
Det är förtvivlade rop från människor som upple-
ver situationen som ohållbar.
Jag ska först upprätthålla mig lite grann kring
FN:s roll. Problemet är, som också har framförts här i
dag, att FN:s säkerhetsråd inte alltid tar sitt ansvar ens
vid grova brott mot FN:s principer. Exempelvis svek
säkerhetsrådet sitt ansvar när folkmorden i Rwanda
ägde rum 1994. Vi minns fortfarande de gräsliga TV-
bilderna.
Säkerhetsrådet har inte heller förmått ge mandat
till USA:s och Storbritanniens insatser för att skydda
kurderna i norra Irak mot planerade folkmord. Också
dessa bilder förföljer oss fortfarande.
Inte heller kunde säkerhetsrådet vidhålla den mi-
litära insatsen i Makedonien. Detta fick i sin tur för-
ödande konsekvenser när strider bröt ut i Makedonien
mellan albanska väpnade grupper och den makedo-
niska armén.
Denna brist på ansvarstagande kan inte accepteras
när det gäller att förhindra grova brott mot FN:s prin-
ciper. Gräsliga folkmord och folkfördrivningar måste
stoppas. Vi vänder oss till FN för handling och age-
rande. Skydd mot denna typ av brott måste kunna ges
kraftfullt och med FN-stadgan som plattform för
ingripande. En reformering av säkerhetsrådet måste
ske, så att det bättre förmår uppfylla sitt ansvar och
sitt agerande.
FN-stadgan måste ändras så att humanitära inter-
ventioner kan ske för att förhindra folkmord och
förödande konflikter med gräsligt lidande för civila.
Carlsson-Ramphal-rapporten har nämnts här. I
den tas problemet upp med att FN-stadgan inte ger
mandat att gå in i interna konflikter. Vi har diskuterat
detta tidigare, både i utskottet och här i kammaren.
Men något riktigt stöd för förslaget har aldrig Carls-
son-Ramphal-rapporten fått. Det är olyckligt. FN
måste ta sig samman på den här punkten.
Säkerhetsrådet måste alltså ges möjlighet att agera
även vid inomstatliga konflikter. Hänvisning till att
detta inkräktar på staters suveränitet är i längden inget
hållbart argument när människor mördas, lemlästas,
fördrivs och måste fly sina hem.
Grova kränkningar av mänskliga rättigheter kan
aldrig accepteras med hänvisning till att det rör sig
om ett lands inre angelägenheter. Universella mänsk-
liga rättigheter måste värnas. Detta är FN:s viktigaste
uppgift. Förändring av FN-stadgan är en viktig åtgärd
för att åstadkomma detta.
Där grundläggande värden står på spel och alla
andra vägar har uttömts ska militära ingripanden från
det internationella samfundets sida kunna ske med
FN-stadgan som plattform.
Generalsekreterare Kofi Annan har presenterat ett
antal rapporter angående FN:s reformering. Han är
också inne på linjen att FN måste reformeras. Det har
sagts här tidigare i debatten att man inte ska röra FN-
stadgan, men en reformering och även en ändring av
stadgan måste till - det inser också Kofi Annan.
I den senare rapporten föreslår han att verksam-
heten ska fokuseras på tre kärnområden, nämligen
fattigdomsbekämpning, säkerhet och hållbar framtid.
Jag menar att det också finns ett fjärde område där
FN kraftfullt ska agera. Det gäller demokratiområdet.
Utan demokrati kommer inte de tre områden Kofi
Annan talar om att hållbart kunna förverkligas. Ett
viktigt område för demokratibyggandet är genomfö-
randet av fria och demokratiska val, men det är na-
turligtvis inte det enda området. Här har FN definitivt
ett ansvar och måste agera kraftfullt. Därför menar
jag att FN bör inrätta en samordnande funktion för
demokratiska val. Jag utvecklar detta i reservation
nr 4, som jag härmed yrkar bifall till.
Fru talman! Den svenska neutralitetspolitiken är
inte entydig, och har aldrig varit det. Det visar inte
minst den debatt som har ägt rum här i dag. Neutrali-
tetspolitikkommissionen hade uppdraget att beskriva
situationen som den såg ut under tiden från andra
världskriget och fram till 1969. Den gjorde ett viktigt
arbete med att beskriva hur den svenska regeringen
under det kalla kriget värderade hotet mot landet och
sökte samarbete för att säkra landets försvar i händel-
se av krig. Där kom också fram hur viktig den atlan-
tiska länken är för svensk säkerhetspolitik och att den
även varit det historiskt.
Centrala delar av den svenska efterkrigshistorien
är varken tillfredsställande utredda eller skildrade. En
ny neutralitetspolitikkommission med mandat att
arbeta sig vidare fram i tiden efter november 1969
borde redan ha tillsatts. Är regeringen rädd för hur
sanningen om det verkliga säkerhetspolitiska ageran-
det ser ut? Eller vad är förklaringen till att man inte
vill tillsätta en kommission som grundligt får gå ige-
nom frågan? Ett folk, i det här fallet det svenska, har
rätt till sin egen historia, och den ska skildras rätt.
Därför är det viktigt att en sådan här kommission
tillsätts. Det skulle också ge en bra bakgrund till den
fortsatta säkerhetspolitiska debatten i Sverige.

Anf. 51 BIRGITTA AHLQVIST (s):
Fru talman! I fredags kom en kvinna och hennes
två små tvillingflickor till Luleå. De hade rest i fem
dygn utan mat och utan vatten. De kom med buss. De
kom från krigets Groznyj i Tjetjenien och irrade om-
kring på Storgatan i Luleå utan att veta vart de skulle
ta vägen. De hade tappat bort pappan och lillasystern
efter vägen, och de kunde bara uttrycka sig på ryska.
Familjen var på flykt undan kriget i Tjetjenien. De
hade först flytt till S:t Petersburg. Där steg de på en
buss till Sverige. De hamnade så småningom i Hapa-
randa och sedan i Luleå.
Världen är liten ibland. Jag sitter uppe i Luleå
långt från Groznyj och Tjetjenien och ska förbereda
mig för att tala om fred och säkerhet ur ett europeiskt
perspektiv i Sveriges riksdag. Då kommer Larisa och
hennes två små flickor Alina och Amina till Luleå
som för att påminna mig om kriget i Tjetjenien och
Rysslands roll i europeisk säkerhetspolitik. Tack
Larisa, Alina och Amina. Jag hoppas att ni har det bra
i dag och att ni så småningom hittar er pappa och
lillasyster.
Utvecklingen i Ryssland har i kraft av landets
storlek och status som permanent medlem i FN:s
säkerhetsråd en avgörande betydelse för säkerheten i
Europa. Demokratiseringen och övergången till
marknadsekonomi har tyvärr visat sig vara mer mö-
dosam i Ryssland än i många andra av de central- och
östeuropeiska länderna.
Ett stabilt, demokratiskt samt socialt och ekono-
miskt välmående Ryssland i fredligt och förtroende-
fullt samarbete med väst är en nödvändig byggsten i
den framtida alleuropeiska säkerhetsordningen. Det är
av största betydelse att Ryssland inte isoleras i för-
hållande till övriga Europa. EU har därför, inom ra-
men för den gemensamma utrikes- och säkerhetspoli-
tiken, antagit en gemensam strategi för relationerna
med Ryssland.
Samma krav på demokrati och respekt för de
mänskliga rättigheterna som ställs på andra länder
måste också gälla för Ryssland. De väpnade stridig-
heter som pågår i Tjetjenien, varifrån Larisa och
hennes två små flickor kom, och den ryska militärens
agerande där inger stor oro. Vi har alla ett ansvar att
påtala de kränkningar som sker och skett i Tjetjenien.
Det måste stå klart för Ryssland att situationen för de
mänskliga rättigheterna i landet i hög grad påverkar
relationerna med omvärlden. En förutsättning för att
samarbetet med Ryssland ska utvecklas till sin fulla
potential är att konflikten i Tjetjenien löses genom
förhandlingar.
Krig, konflikter och katastrofer i Europa måste
bekämpas på bred front och med effektiva medel.
Därför inrättar nu också EU en ny organisation för
civil och militär krishantering. Krishanteringen ska
innefatta humanitära insatser och räddningsinsatser,
fredsbevarande och fredsfrämjande insatser samt
konfliktförebyggande insatser med både civila och
militära medel. EU:s krishantering ska ske i enlighet
med principerna i FN-stadgan. EU:s arbete för freden
måste stå på en stabil folkrättslig grund. Det är dock
viktigt att påpeka att EU inte ska utvecklas till en
försvarsallians.
EU:s krishantering innehåller ett brett spektrum
av instrument, och de militära tvångsåtgärderna ska
endast vidtas om inte de andra metoderna visat sig
verkningsfulla. Det är FN:s säkerhetsråd som ska
fatta beslut om fredsframtvingande insatser. Efter den
här debatten bör det dock påpekas att det finns insat-
ser där det enligt FN-stadgan inte behövs beslut i
FN:s säkerhetsråd. Det kan t.ex. röra sig om förebyg-
gande åtgärder, övervaknings- eller katastrofhjälp.
Fokus ska ligga på tidigt agerande och civila insatser
så att konflikter förebyggs eller begränsas i ett tidigt
skede.
Senast 2003 ska EU:s medlemsländer ha en ge-
mensam pool om 60 000 man tillgängliga för att inom
60 dagar kunna sättas in för de s.k. Petersbergsupp-
gifterna under minst ett år.
Samarbetet är mellanstatligt, och den beslutande
makten ska således ligga på den enskilda medlems-
staten. Ett beslut om insats fattas av ministerrådet, av
utrikesministrarna, där varje medlemsstat kan lägga
veto mot en operation. En annan möjlighet för ett
medlemsland att avstå från att delta i en insats är det
s.k. konstruktiva röstnedläggandet, som finns inskri-
vet i fördraget. Det innebär att ett land kan manifeste-
ra sitt misstycke mot operationen genom att lägga ned
sin röst, men utan att för den skull blockera genomfö-
randet. Dessutom bestämmer varje stat i vilken om-
fattning man vill delta i en insats. Att ett land har
anmält t.ex. två bataljoner till den gemensamma
poolen innebär inte att man har förpliktigat sig att
delta med dessa.
När det gäller ekonomiskt stöd till aktioner som
landet inte kommer att delta i utreder i dagsläget
Kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik frågan
liksom många andra detaljfrågor.
Så några ord om västra Balkan. Under det senaste
decenniet har länderna genomlevt en turbulent period
som kännetecknas av konflikter, krig, mänskligt li-
dande, stora flyktingströmmar och bildandet av nya
stater. Fredsavtalet, Daytonavtalet, som underteckna-
des bringade kriget till ett slut i Bosnien-
Hercegovina. Men trots detta har den politiska och
ekonomiska utvecklingen gått mycket sakta. Svensk
trupp har varit på plats i landet sedan 1993.
Våren 1998 exploderade Kosovo i ett väpnat upp-
ror från den albanska befolkningens sida. Detta följ-
des sedan av en serbisk storoffensiv. Stora strömmar
av internflyktingar samt MR-övergrepp rapportera-
des. OSSE kom på plats 1998 i en internationell när-
varo, den största insats OSSE någonsin gjort. Sverige
har hela tiden funnits på plats. Vi har tagit på oss
olika uppdrag för att hjälpa till.
Jag ser att min talartid håller på att ta slut. För att
avsluta det här om västra Balkan vill jag säga att
händelseutvecklingen i länderna i västra Balkan ser
orolig ut. Det senaste valet i Montenegro kan mycket
väl starta en kedjereaktion i västra Balkan. EU måste
ta ansvar och agera fredsförebyggande i området. Det
gör nu också Sverige som ordförandeland. Det svens-
ka engagemanget för Balkan har varit och bör också
fortsättningsvis vara omfattande och långsiktigt.
Jag yrkar bifall till utrikesutskottets förslag i be-
tänkandet och avslag på alla reservationer.

Anf. 52 STEN TOLGFORS (m) replik:
Fru talman! Alla är överens om att fredsfram-
tvingande åtgärder i första hand ska ske genom man-
dat från FN:s säkerhetsråd. Jag vill ha ett svar från
socialdemokraterna. Vad ska EU göra om säkerhets-
rådet inte förmår att axla sitt utpekade huvudansvar
för internationell fred och säkerhet och ett FN-mandat
därför blockeras?
Jag menar att socialdemokraterna flyr den här frå-
gan. Ska Sverige hävda formalismens företrädesrätt
och hindra insatser för freden? Ska vi låta folkmord
pågå? Ska vi låta civila dö? Eller ska Sverige och EU
välja att agera för freden ändå?
Den inskränkning som socialdemokraterna i da-
gens debatt försökt göra av EU:s möjligheter att agera
skulle ha hindrat EU från att agera i humanitära nöd-
lägen som det i Kosovo, där ett mandat uppenbarligen
orätt blockerades. Vem har intresse av det? Social-
demokraterna flyr frågan, och så landar man i en
man-ska-aldrig-säga-aldrig-doktrin som den utrikes-
ministern står för.
Så till den andra frågan jag vill ställa. Svenska
politiker i alla partier har pratat om en alleuropeisk
säkerhetsordning som någonting positivt i ganska
många år och om att Sverige ska ingå i den. Jag
skulle vilja be Birgitta Ahlqvist utveckla vad hon ser
att en sådan består i.
Som jag ser det består den i att inom EU hanterar
vi ekonomiskt, politiskt och säkerhetspolitiskt samar-
bete, inom Europarådet mycket av demokratifrågor
och frågor om mänskliga rättigheter och inom Nato
säkerhetspolitik och militär samverkan men också de
strukturer som ger Sverige och EU möjlighet att agera
för freden i olika konkreta fredsbevarande och freds-
skapande uppdrag.
Jag skulle gärna vilja höra socialdemokraternas
syn på hur den så länge omtalade alleuropeiska sä-
kerhetsordningen ser ut. Det är uppenbarligen så att
Sverige inte ska ingå i alla delar, och man är uppen-
barligen också motståndare till vissa delar av det
samarbete som finns i dag.

Anf. 53 BIRGITTA AHLQVIST (s) replik:
Fru talman! I den första frågan tycker jag att både
jag och utrikesutskottets ordförande, Viola Furubjel-
ke, har varit väldigt tydliga. Vi har flera gånger i dag
sagt att EU:s krishantering ska ske i enlighet med
principerna i FN-stadgan, och när det gäller freds-
framtvingande insatser ska det finnas ett beslut i FN:s
säkerhetsråd.
När det gäller den andra frågan har jag i mitt anfö-
rande i dag försökt att redogöra för hur vi ser på den
alleuropeiska säkerhetspolitiken. Att ta det ytterligare
en gång vore inte rätt av mig.

Anf. 54 STEN TOLGFORS (m) replik:
Fru talman! Det var ett mycket vackert icke-svar,
och det var väl ingen slump att det avkortades i förtid.
Det som Birgitta Ahlqvist säger skulle innebära
att det som utrikesministern sade var rätt - dvs. det
faktum att Nato agerade i Kosovo var egentligen fel.
Där fanns nämligen inte det uttryckliga mandat från
FN:s säkerhetsråd för fredsframtvingande insatser
som just nu Birgitta Ahlqvist sade var en förutsätt-
ning för EU:s agerande. Man har tydligen varit för
något som man egentligen är emot.
Det är precis så här förvirrat, otydligt och icke-
konstruktivt som socialdemokraterna agerar vad gäl-
ler EU:s krishanteringsfrågor. Man kan hantera civil
krishantering, men man är fullständigt ute och cyklar
vad gäller den militära delen.
Konsekvensen, Birgitta Ahlqvist, vore ju att soci-
aldemokraterna nu sade: Vi tänker låta civila dö om
Kina blockerar ett säkerhetsrådsmandat i framtiden.
Vi tänker låta etnisk rensning pågå. Vi tänker låta
flyktingsituationer skapas om Kina, en diktatur,
blockerar ett säkerhetsrådsmandat. Det är den yttersta
konsekvensen. Jag tycker att Birgitta Ahlqvist nu ska
ta möjligheten och säga att det var fel som västvärl-
den gjorde för att skydda civilbefolkningen i Kosovo.
Det är nämligen konsekvensen av det hon just har
sagt.
Det andra, om den alleuropeiska säkerhetsord-
ningen, var möjligen nytt riksdagsrekord i otydlighet.
Det finns en struktur som har växt fram under åren,
där EU har sin roll, Europarådet har sin roll, OSSE
har sin roll och Nato har sin roll. EU är också enty-
digt beroende av Nato för att ha strukturer för att
kunna förverkliga den gemensamma politik för freds-
skapande, fredsbevarande åtgärder som man själv kan
fatta beslut om. EU har inte de strukturerna, men
Nato har de strukturerna. Sverige och EU är beroende
av Nato för att kunna utföra sin egen politik för fre-
den.
Jag vill gärna höra Birgitta Ahlqvist utveckla en
del av socialdemokraternas syn på Nato, som tidigare
i dag tydligen var så omodernt enligt utrikesutskottets
ordförande.

Anf. 55 BIRGITTA AHLQVIST (s) replik:
Fru talman! När det gäller arbetet med säkerhets-
politiken inom Europa och globalt inom hela världen
har vi mycket tydligt sagt att FN står högst upp på
listan för oss. För oss är arbetet i FN det primära och
det viktiga. Men vi vill också bygga upp de demokra-
tiska institutionerna i Europa tillsammans med OSSE,
EU och Europarådet.
När det gäller den andra frågan känner jag att jag
har svarat mycket tydligt. Om Sten Tolgfors vill tolka
svaret så att det är otydligt är det upp till honom.

Anf. 56 BERTIL PERSSON (m):
Fru talman! Med anledning av det senaste replik-
skiftet vill jag understryka att internationell rätt lika-
väl som svensk rätt alltid måste vara ett uttryck för
det allmänna rättsmedvetandet. Det innebär att vi
kommer att få en glidning i frågan om s.k. interna
folkmord. Jag tror att det är väldigt allvarligt om man
låser upp sig för att inte acceptera den glidning som
är på väg och som kommer att slå igenom inom en
rimlig framtid.
Fru talman! Millenniebetänkandet, som vi nu dis-
kuterar, har varit ett väldigt spännande och ambitiöst
försök att under loppet av ett år och över två mo-
tionsperioder, under en tid när mycket i världen har
ändrats, försöka lösa två uppgifter, nämligen att när-
mast göra en utredning eller översikt över säkerhets-
politiken samtidigt som vi åstadkommer en omfattan-
de motionsslakt. Det har väl inte blivit någon perfekt
produkt, men det är ett sätt att arbeta som innebär
många spännande nya möjligheter.
Jag vill här prata rätt mycket om MR-frågorna,
som vi har gjort under väldigt många år från vår sida.
Europa var det mest krigshärjade området i världen
under första hälften av förra seklet. När vi bröt tren-
den av storkrig i Europa var det kanske mest instru-
mentella att man skapade Europarådet som bas för en
kontroll av värnandet av de mänskliga rättigheterna.
Man ställde krav på medlemmarna. Man införde
domstolen, och detta fick en påtaglig effekt.
I dag är det kanske framför allt FN som har de
mänskliga rättigheterna som grund. De mänskliga
rättigheterna är en universell etisk norm som man har
försökt skapa oberoende av religion och kultur och
därför är tillämpbar världen över. Den bygger på de
klassiska etiska principerna om humanismen och allas
lika värde. Den bygger på de grundläggande etiska
principerna om godhet, om att man icke ska skada,
om rättvisa och om självbestämmande. Det gör också
att det är oacceptabelt med länder som säger att de
uppfyller vissa mänskliga rättigheter. De mänskliga
rättigheterna är någonting som måste tas fullständigt
och helt och inte styckevis och delt.
Vi menar att det nu är dags att också i FN få en
årlig rapport om situationen vad gäller mänskliga
rättigheter, precis som vi i det svenska parlamentet
får en sådan rapport om våra samarbetsländer, och att
detta leder till en debatt i generalförsamlingen just för
att åstadkomma name and shame.
Jag vill erinra om Interparlamentariska unionen,
där det envisa arbetet med att visa på upprörande
MR-brott gentemot parlamentariker världen över har
visat sig så instrumentellt, nyttigt och effektivt.
Det område som i dag är utsatt för de många kri-
gen är Afrika, och där har Sverige en mycket stor
uppgift. Man kan inte säga att Afrika har varit ett
ställe där vi har saknat early warning, och ändå har
det uppstått katastrofer som den i Rwanda. För närva-
rande är FN inne i Sierra Leone, Etiopien, Eritrea och
i viss mån också i Kongo, och vi ska hoppas att de
erfarenheter vi har gjort i Afrika tidigare ska komma
till nytta.
Det är vissa saker som jag tror är speciellt viktiga
att satsa på i vårt samarbete med Afrika och Afrikas
länder. Jag tror exempelvis att tillskapandet av ett
MR-organ av Europarådets typ är någonting som vi
kan ha mycket stor nytta av. Jag tror att det också
gäller att begränsa presidentmakten genom att stärka
parlamenten, öka internationaliseringen, öka det eko-
nomiska utbytet och få ett konkret frihandelssamar-
bete både från Sveriges och EU:s sida med de fattiga
afrikanska länderna.
Att utrota fattigdomen är naturligtvis grundläg-
gande, men också att öka det kulturella utbudet och
samarbetet och öka den fria rörligheten. Jag tror att
det är viktigt att vi finns mer på plats och att exem-
pelvis Sida finns med sin utvecklingsavdelning i
Afrika och lär känna miljön. Jag tror att det är viktigt
att vi stärker samarbetsorganen i Afrika och att vi på
olika sätt försöker bygga upp OAU och regionala
organ som SADC, Ecovas och IGAD för att åstad-
komma och etablera en afrikansk freds- och säker-
hetsordning som kan arbeta långsiktigt.
Jag tror alltså att vår Afrikapolitik måste få en sä-
kerhetspolitisk dimension och också att vi ska vara
beredda på att kunna delta i krishanteringsprojekt i
Afrika.

Anf. 57 VIOLA FURUBJELKE (s) replik:
Fru talman! Bertil Persson inledde med att säga
att den svenska rätten liksom den internationella
rätten måste vara i enlighet med det allmänna rätts-
medvetandet. Det låter väldigt bra, och det är nära att
man säger ja utan att reflektera över vad det innebär.
Men vad syftar man på när det gäller internatio-
nell rätt om man säger att rätten måste vara i enlighet
med det allmänna rättsmedvetandet? I FN finns 191
medlemsstater, och det finns förmodligen lika många
uppfattningar om vad det allmänna rättsmedvetandet
egentligen står för.
Jag tror att det är viktigt att man hävdar den inter-
nationella rättens universalitet och att dess bokstav
ska gälla och lyda och att man inte luddar till begrep-
pen genom att prata om något slags allmänt rättsmed-
vetande i denna fråga, för då hamnar vi säkert i väl-
digt svåra tolkningstvister.
Sedan är det en annan sak att den kan ändras ge-
nom praxis och sedvanerätt, men det är en lång pro-
cedur som inte bara bygger på ett allmänt rättsmed-
vetande som finns för stunden.
En årlig MR-rapport i FN:s säkerhetsråd har mo-
deraterna krävt i en reservation. Jag vill bara säga att
väldigt mycket av det moderaterna vill ha finns i dag,
fast på annat sätt och under andra rubriker. FN:s MR-
kommission i Genève har sin årliga session på våren,
och man rapporterar till Ecosoc. MR-kommissionen i
Genève är en del av FN-systemet. Man har valt att
utlokalisera just den sessionen till Genève, men den
geografiska platsen har knappast någon betydelse.
Här görs den ordentliga genomgång av MR-läget i de
olika länderna som krävs.
Under generalförsamlingen arbetar tredje utskottet
med MR-frågor, och här formuleras också de resolu-
tioner som sedan antas av FN som helhet.
Name and shame måste till, och det sker i stor ut-
sträckning i FN:s plenardebatt, där vår egen utrikes-
minister vid samtliga tillfällen har lyft fram pro-
blemländer som t.ex. Burma.

Anf. 58 BERTIL PERSSON (m) replik:
Fru talman! Först och främst är det naturligtvis på
det viset att om man har en rättsordning som inte
stämmer med det allmänna rättsmedvetandet, med
vad svenska folket och folken i världen upplever som
rätt och riktigt, kommer respekten för reglerna inte att
bli sådan som den egentligen bör vara.
Folkmord är oetiskt, oavsett om folkmord begås
av ett land mot ett annat eller av en grupp i ett land
mot en annan grupp i samma land. Det allmänna
rättsmedvetandet är alldeles påtagligt; folkmord är
icke acceptabelt. Det innebär också att det kommer
att bli en förskjutning av regelsystemet efterhand som
debatten i den här frågan blir mer och mer omfattan-
de.
När det gäller FN är det naturligtvis på det viset
att ju mer name and shame man åstadkommer desto
bättre är det för att nå respekten för mänskliga rättig-
heter, som är så grundläggande.

Anf. 59 VIOLA FURUBJELKE (s):
Fru talman! Jag kanske var otydlig, men Bertil
Persson upprepar återigen att det allmänna rättsmed-
vetandet är viktigt. När vi talar om internationell rätt
handlar det ju om väldigt många olika nationer med
olika kulturer och religioner där det allmänna rätts-
medvetandet inte kan upphöjas till en norm som
skulle kunna vara gemensam på något sätt. Det går i
Sverige, där man kan prata om en allmän opinion,
och det går säkert i varje land för sig. Men det all-
männa rättsmedvetandet i ett globalt perspektiv exis-
terar knappast i singularis. Däremot håller jag själv-
klart med om att internationell rätt ska respekteras, att
folkmord måste beivras och att FN måste ingripa när
folkmord förekommer. Det råder ingen som helst
oenighet mellan oss på den punkten. Så jag kan för-
säkra Bertil Persson om att han har det stödet från
socialdemokraterna och säkert också från hela riksda-
gen och alla partierna.

Anf. 60 BERTIL PERSSON (m):
Fru talman! Jag tackar för det. Men jag vill samti-
digt påpeka att vi har en glidning i det allmänna
rättsmedvetandet. Det är Kina som nu alltid lägger in
veto när det gäller åtgärder som de betraktar som
interna. Även ganska allvarliga kränkningar av
mänskliga rättigheter leder till kinesiska veton på ett
sätt som inte stämmer med det allmänna rättsmedve-
tandet i världen. I och med den utveckling som pågår
i Kina har vi en utveckling av det allmänna rättsmed-
vetandet även där som kommer att sätta sina spår
även i regelsystemet framöver.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 10 §.)

7 § Ändringar i lagen (1992:1683) om provtag-
ning på djur, m.m.

Föredrogs
miljö- och jordbruksutskottets betänkande
2000/01:MJU14
Ändringar i lagen (1992:1683) om provtagning på
djur, m.m. (prop. 2000/01:60).

Tredje vice talmannen konstaterade att ingen tala-
re var anmäld.
(Beslut fattades under 10 §.)

8 § Egenskapskrav på byggnader

Föredrogs
bostadsutskottets betänkande 2000/01:BoU8
Egenskapskrav på byggnader.

Anf. 61 OWE HELLBERG (v):
Fru talman! I dag talas det mycket om det ekolo-
giskt hållbara samhället och om ekologiska kretslopp-
stillämpningar. Men när det närmar sig en konkretion
av dessa begrepp blir det genast värre. Statsministern
har använt begreppet i sin regeringsdeklaration, och
enligt den kommande miljömålspropositionen ska vi i
Sverige inom en 20-årsperiod åstadkomma något som
liknar ett ekologiskt hållbart samhälle. Vi ska uppnå
mätbara miljökvalitetsmål inom 15 områden. Ett av
de målen gäller den byggda miljön.
Man kan då fråga sig om det går att uppnå ett
ekologiskt hållbart samhälle när det gäller den bygg-
da miljön. Svaret är nog nej, men det går att göra
mycket för att minimera de skadliga verkningar som
den byggda miljön för med sig.
I ett internationellt perspektiv är det här nödvän-
diga krav för detta jordklots överlevnad om vi samti-
digt vill uppnå en ekologisk hållbar fördelning av
jordens resurser. Den rika världens konsumtion av
jordens resurser kräver fyra jordklot till om hela värl-
dens befolkning ska ha samma möjligheter som vi
har. Det går naturligtvis att sätta stort hopp till teknisk
utveckling, men det krävs också ett revolutionärt
grönt tänkande och ett systematiskt åtgärdande av fel
och brister i den byggda miljön. Vi som bor i Sverige
och tillhör den rika världen måste naturligtvis föregå
med gott exempel och göra det vi kan på både kort
och lång sikt.
I det betänkande som nu ska behandlas har Väns-
terpartiet tre reservationer. Där finns exempel på
nödvändiga förändringar av regelsystemet och lag-
stiftningen för att man på sikt ska nå miljökvalitets-
målen för den byggda miljön.
I lagen om tekniska egenskapskrav på byggnads-
verk finns inte begreppet ekologisk kretslopp-
stillämpning med. Hur ska då planerare och byggare
veta vad man har att rätta sig efter när det gäller dessa
frågor? Vilka råd och anvisningar finns att tillgå? Det
är naturligtvis magert, och i stället för att samhället
tar ett ansvar och ställer kraven blir det här en affärsi-
dé för byggentreprenörer som rätt ofta misslyckas.
Det mest kända exemplet på senare år är Hammarby
Sjöstad som skulle bli en föregångare på miljöområ-
det och i stället blev en stor skandal med fukt- och
mögelproblem för redan inflyttade bostadsrättsköpa-
re.
Miljöbalken ger en fingervisning om att det som
byggs ska vara ekologiskt hållbart, vilket klart och
tydligt framgår av balkens 2 kap. 4 och 5 §§. Begrep-
pet är dock otydligt och måste naturligtvis följas upp i
den lagstiftning som gäller byggprocessen och i de
författningsbestämmelser som gäller byggnadsverk
och byggnadsprodukter. Lagen om tekniska egen-
skapskrav bör kompletteras med ett tionde egenskap-
skrav, nämligen ett krav på tillämpning av ekologiskt
hållbara kretsloppslösningar i sin helhet. En sådan
lagstiftningsparagraf kan naturligtvis inte vara hel-
täckande från början utan bör kompletteras och änd-
ras allteftersom nya kunskaper och nya krav kan
tillföras. Begreppet måste konkretiseras, och det finns
ingen anledning att vänta längre med detta. Utskottets
avslagsmotivering är minst sagt lam och intetsägande.
Utskottet hänvisar till skrivningarna i miljöbalken,
men de ger ingen vägledning i byggprocessen, och
byggtekniska frågor ska ju hanteras där. Det är bara
allmänna råd och anvisningar. Nej, ni måste nog
bättra på argumenten, socialdemokrater! Eller vill ni
inte vara med på båten när det gäller att försöka upp-
fylla miljökvalitetsmålen för den byggda miljön fram
till 2020?
Ett annat grundläggande krav är att få till stånd en
miljö- och energideklaration av bostäder. Det är ett
krav som nu verkar dras i långbänk, ungefär som
kravet på tillgänglighet för funktionshindrade i den
byggda miljön gjorde. Redan 1995 gjorde riksdagen
på bostadsutskottets förslag ett tillkännagivande till
regeringen om att ett system för kvalitetsdeklaration
av bostäder bör utvecklas och komma i praktiskt bruk
så snart som möjligt. Det har alltså gått sex år sedan
dess. Socialdemokrater! Det är väl ändå inte att be-
trakta som särskilt snabbt agerat med tanke på de
resultat som uppnåtts hittills.
Försöksverksamhet i all ära, men det är naturligt-
vis en lagstiftning som behövs, och den ska vi inte
behöva vänta längre på. Det finns snart varudeklara-
tioner på det mesta i konsumtionsväg men inte på en
så betydelsefull produkt som en bostad. En miljö- och
energideklaration är viktig ur flera aspekter. Den
sätter press på byggherrarna vid nyproduktion att
använda bästa möjliga material och att bygga energi-
snålt. Det ger goda förutsättningar att bättre ta till
vara använt byggmaterial vid ombyggnationer. Det
ger också bättre möjligheter att bedöma livslängden
och driftskostnaderna på bostaden utifrån de bygg-
material som finns.
Nu är det väl dags att sätta ett datum för när en
energi- och miljödeklaration av bostäder ska kunna
användas i praktiken!
Det tredje förslaget för en ekologiskt hållbar
byggd miljö är kravet på förbud mot direktverkande
el som uppvärmningskälla i en- och tvåbostadshus.
Det finns alternativa lösningar. Detta är också nöd-
vändigt att genomföra med tanke på dels den ener-
giomställning som ska genomföras i landet, dels att
det är direkt olämpligt att använda en förädlad energi-
råvara till en lågproduktiv produkt som uppvärmning.
Alltför många egnahemsägare och bostadsrättsin-
nehavare sitter fast i ett beroende av direktel. Dess-
utom är det dyrt att ställa om till andra uppvärm-
ningsformer. Ca 40 % av all elenergi i landet används
till att värma upp bostäder och lokaler - ett dyrt och
slösaktigt sätt att använda elenergi på som bör fasas
ut.
Utskottet vill inte ifrågasätta att detta är ett rimligt
krav men vill se frågan i ett större sammanhang och
hänvisar till en kommande miljömålsproposition
under våren. Vad jag har erfarit kommer inte denna
fråga att vara föremål för denna proposition. Detta är
ju en enskild fråga, och tycker man att vi bör förbjuda
direktverkande el vid nyproduktion och större om-
byggnader kan man göra detta utan att hänvisa till
andra beslut. Socialdemokrater! Det är bara att slå
till! Förslaget finns här och nu.
Till sist vill jag ta upp en fråga som berör barnen
och deras säkerhet i boendet. Den byggda miljön ska
ju inte bara vara ekologiskt hållbar utan även socialt
hållbar. Barnolyckor där oskyldiga barn faller från
fönster och balkonger, ibland med dödlig utgång,
därför att det saknas säkerhetsanordningar som för-
hindrar detta måste elimineras. De flesta olyckorna
sker i miljonprogramsområdena, i hus byggda före
1973, vilket Barnombudsmannen påpekar gång på
gång i sina årliga rapporter till regeringen. Oskyldiga
barn drabbas, särskilt barn i miljonprogramsområde-
na. Alltså är detta även ett klassbetingat problem.
Problemen är väl kända. Boverket föreslog redan
1993 att detta skulle ändras så att samma regler för
barnsäkerheten som gäller i bostäder byggda efter
1973 skulle gälla även i bostäder byggda före 1973.
Hur länge ska moderater och socialdemokrater brom-
sa detta krav? Bryr ni er inte om barnens säkerhet?
Fem partier står enade i frågan. Från Vänsterpartiets
sida kommer vi oförtrutet att kämpa vidare för denna
självklara lagstiftning.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till reserva-
tionerna 5 och 7. Jag står naturligtvis bakom våra
övriga reservationer också.

Anf. 62 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd):
Fru talman! "Ett hållbart samhälle" har blivit ett
modeuttryck. För att möjliggöra detta krävs mycket
av praktisk handling. Jag kommer här att koncentrera
mig till byggd miljö, trots att vi också har reservatio-
ner om äldreboende och barnsäkerhet.
Sambanden mellan innemiljö och hälsa är komp-
lexa. De flesta tillbringar 85-90 % av sin tid inom-
hus. Livsstilsfaktorer har lett till att immunförsvaret
blivit känsligare för förändringar i innemiljön. Länder
i väst har högre frekvens av allergiska sjukdomar än
länder i tredje världen och forna östblocket. Stadsbor
är i allmänhet mer utsatta än befolkningen på lands-
bygden. Allergiska reaktioner ökar kontinuerligt hos
barn och ungdomar. Nya allergiska reaktioner påvisas
även högre upp i åldrarna. Personer födda efter 1970
löper högre risk att bli allergiker än vad äldre gör.
Forskningen kring konsekvenserna av boendet i
de moderna bostäderna måste intensifieras. Folkhäl-
soarbete och Agenda 21 måste integreras för att
minska förekomsten allergibesvär som kan leda till
astma.
Kristdemokraterna har egentligen valt att i princip
inte öronmärka medel utan låta kommunpolitiker
själva avgöra var pengarna ska användas, detta efter-
som vi tror på det kommunala självstyret. Därför har
vi i årets budget 3,5 miljarder mer till kommuner och
landsting än vad regeringen har. Just vad gäller aller-
giproblemen har vi dock sett en anledning att märka
50 miljoner just för att marknadsföra och bidra till
allergisanering särskilt i förskolor och skolor.
Vi har länge lyft fram att byggforskningen kring
allergi och överkänslighet måste intensifieras. En
nationell handlingsplan för förstärkt förebyggande av
allergier och astma bör utredas. De nordiska länderna
har här varit föregångare. Nu är det så sakteliga på
gång i vårt land, men för att göra en extra markering
bör riksdagen i ett tillkännagivande begära att rege-
ringen så snart som möjligt återkommer med förslag
om ett nationellt handlingsprogram med den inrikt-
ning som vi föreslagit. Jag instämmer i vad Owe
Hellberg sade: Det tar alldeles för lång tid för social-
demokraterna att komma i gång med det här arbetet.
Jag yrkar därför bifall till reservation 4 under punkt 4.
Jag står givetvis bakom alla våra reservationer men
väljer reservation 4 för att vinna tid.
Fru talman! Det ekonomiskt kärva läge många
kommuner befinner sig i får inte gå ut över barns och
ungdomars hälsa. Skolor med fukt, torr luft och ke-
miska emissioner är i dag alltför vanliga. Lokaler som
kommunerna nyttjar måste byggas, inredas och un-
derhållas så att ingen blir sjuk eller får symtom till
följd av brister i inomhusmiljön. Val av inredning
måste ske med tanke på allergibesvär och överkäns-
lighet.
År 1990, alltså för mer än tio år sedan, kom ar-
betsmiljölagen att omfatta även alla elever från års-
kurs 1 och uppåt. De är alltså i lagens mening jäm-
ställda med arbetstagare. Enligt lagen ska luft-, ljud-
och ljusförhållanden och övriga arbetshygieniska
förhållanden i en arbetslokal vara tillfredsställande.
Den faktiska och konstaterade ojämlikheten mel-
lan barns och vuxnas arbetsplatser tenderar att bli en
generationsfråga. I en studie av Arbetarskyddsstyrel-
sen som gjordes redan 1992 konstaterades att det är
stor skillnad mellan barns och vuxnas arbetsmiljöer.
Dålig hälsostandard påvisades för 10 % av kon-
torsmiljöerna, 40 % av förskolemiljöerna och 50 %
av skolorna. Studien följdes upp år 1993 och 1997. Vi
har inte kommit så mycket längre. Den stress som
Skolverket i veckan påtalat att elever upplever - i
våra medier kommenteras nu dagligen vad vi ska göra
åt att eleverna i skolan upplever stress - har också sin
grund i trånga lokaler och dålig innemiljö. Jag anser
att varje undervisningslokal ska kvalitetsdeklareras.
Våra barns och ungdomars miljö måste upprioriteras.
Detta visar också Sveriges Provnings- och Forsk-
ningsinstituts skadeutredningar i förskolor och skolor.
Här finns uppgifter om slarvigt uppförda byggnader
med dåligt underhåll och dålig skötsel. Man har un-
dersökt 220 olika skolbyggnader. Främst handlar det
om dålig ventilation och fuktskador. Många dåliga
innemiljöer kunde ha undvikits om den kunskap som
finns i byggbranschen bättre tagits till vara. Institutet
påpekar också att kontrollen av skolbyggnader är för
dålig.
Det behövs fortfarande utbildning av skolpersonal
för att öka förståelsen för och kunskapen om allergi-
besvär och astma. Föräldrautbildning via barna-
vårdscentralerna och i övrigt information till föräldrar
är också angeläget. Skolhälsovården måste ges förut-
sättningar att identifiera och hjälpa till att förebygga
allergirisker i barnens arbetsmiljö.
Har detta med egenskapskrav på byggnader att
göra? Javisst, det har det. Det är ju kunskapen och
informationen om byggnaderna och deras egenskaper
som gör att det kommer att bli bättre. Man kommer
att rätta till felaktigheter, och det kommer att bli bätt-
re kvalitetsdeklarationer.
Fru talman! Det är faktiskt så i vårt land att märk-
ning och innehållsdeklaration av allergiframkallande
ämnen i livsmedel fungerar rätt väl. Det finns en
frivillig överenskommelse som innebär att allergener
i livsmedel även fortsättningsvis kommer att deklare-
ras. Den har slutits mellan Livsmedelsverket och
livsmedelsbranschen. Lika självklart borde bostäder
kvalitetsdeklareras.
Owe Hellberg tog i sitt anförande upp mögel-
problemen i Hammarby Sjöstad. De har på sista tiden
rönt stor uppmärksamhet. Det visar att åtgärderna
måste sättas in i ett tidigt skede. Vårt effektiva sam-
hälle gör att också bostäder och byggnation stressas.
Fukten byggs in redan vid nybyggnationen. Detta
leder till ohälsoproblem.
Jag skulle klart vilja uppmana regeringen att ta tag
i denna fråga. Talesman för socialdemokraterna i dag
är Dag Ericson, tyckte jag att jag såg på talarlistan.
Skriv in ett kapitel i det nationella handlingspro-
grammet om att bostäder inte får stressas. Medan
människor blir utbrända blir stressade bostäder mög-
liga. Inse att tid är pengar. Det kostar jättesummor för
Skanska att åtgärda Hammarby Sjöstad. Det är inte
bara ombyggnadskostnader, utan kostnader för att
bibehålla fortsatt förtroende.
Dag Ericson! En ordentlig översyn över plan- och
bygglagen behöver också göras. Det handlar om
byggherrens ansvar, kontrollplan och slutbevis samt
kvalitetsansvarigas arbetsuppgifter. Se över hur regel-
systemet verkligen ser ut! På vilken nivå är kraven i
realiteten lagda? Hur fungerar tillsyn och kontroll?
Detta är viktigt och allvarligt och en verklig folkhäl-
sofråga.
Fru talman! För att kvalitetssäkra inomhusmiljön
krävs kunskap om vilka faktorer och vilka halter av
luftföroreningar som kan förekomma i rumsluft och
uteluft samt vilken påverkan de har på miljön. Olika
boendevanor, rökning, husdjur, möbler, hushållske-
mikalier m.m., kan också påverka rumsluften. Det
gäller att hålla isär vad det är som påverkar. Husets
byggnads- och inredningsmaterial kan bidra med
emissioner.
Mätning och kvantifiering kan göras på olika sätt.
Det finns ett stort behov av enkla instrument och
jämförbara mätmetoder för luftföroreningar för att
kunna säkerställa en god innemiljö. Drift och skötsel
av anläggningar samt utbildning av driftpersonal får
inte förglömmas.
Här spelar den tvärvetenskapliga forskningen en
stor roll. Forskningsprojektet Det sunda huset måste
också fortsätta och ges resurser för att man ska kunna
komma vidare, så att inte byggforskningen drunknar i
det större sammanhanget, i miljöforskningen, som i
sig är mycket viktig. Men vi måste framhålla detta,
och vårt betänkande handlar om egenskapskrav på
byggnader.
Fru talman! För att kvalitetssäkra innemiljön
krävs alltså kunskap. Riksförbundet mot Sjuka Hus
har gått ut med tre systemkrav som ska gälla för in-
nemiljö:
1. Byggprodukter får inte innehålla cancerfram-
kallande ämnen som kan frigöras om produkten
utsätts för fukt eller oönskad temperatur.
2. Byggprodukter får inte innehålla ämnen som är
klassade som allergiframkallande och som kan
frigöras om produkten utsätts för fukt eller
oönskad temperatur.
3. Leverantörer ska garantera att deras byggpro-
dukter inte avger något av nämnda ämnen i
kombination med andra normalt ingående
byggprodukter.
Kristdemokraterna har framhållit dessa krav. Det
tredje kravet är också avhängigt den information
leverantören har tillgänglig genom forskning och
upplysning.
Fru talman! Jag ska avsluta med att säga att expe-
rimentbyggandet kan ge en positiv hävstångseffekt
för hälsa, miljö och samhällsekonomi. Ett exempel
påvisade Bomässan i Umeå 1987 när det gäller ska-
desäkert byggande. Staten bör stödja särskilda projekt
som kan fungera som utvecklings- och demonstra-
tionsprojekt för mer miljöanpassade tekniker för
framtida bostadsproduktion. Det har blivit för lite
experimentbyggande. Det säger man också inom
forskningen. Man har inte resurser till detta. Men det
betyder väldigt mycket.
En annan del som måste studeras vidare är den
roll ventilationen spelar för uppkomsten av innemil-
jöproblem. Det har vi inte tagit med så mycket om i
just det här betänkandet. Men det är mycket viktigt att
vi tittar närmare på det och att vi också arbetar mot en
förnybar energi- och elproduktion som får ekonomis-
ka incitament för att vi långsiktigt ska kunna stå för
en växande andel av Sveriges energiförsörjning.
Jag skulle givetvis, fru talman, vilja säga väldigt
mycket om barnsäkerheten. Den är oerhört viktig. Jag
skulle kunna utveckla vad vi vill när det gäller
byggregler för äldreboende, för att kunna hitta olika
mellanboendeformer. Men jag har, som jag sade, valt
att koncentrera mig på reservation nr 4.

Anf. 63 OWE HELLBERG (v) replik:
Fru talman! Ulla-Britt Hagström tar upp ett viktigt
problem när det gäller allergifrågorna. Det är på
grund av det problemet som det i dag är möjligt att
söka pengar inom de lokala investeringsprogrammen.
Men jag får det inte att riktigt gå ihop med kristde-
mokraternas syn på vissa frågor. Ulla-Britt Hagström
hävdar det fullständiga kommunala självbestämman-
det, men samtidigt säger ni att ni vill inrätta ett natio-
nellt stöd när det gäller allergisanering.
Jag har funderat lite grann över vad det är för re-
gelsystem som ska styra. Ska det vara fritt fram för
kommunerna att använda de pengarna hur man vill?
När det gäller upphovet till allergier kan vi notera
att det beror på den byggprocess som leder fram till
den produktion vi har. Boverket konstaterar att uppåt
30 % av det som byggs är fuktskadat. Jag tror tyvärr
inte att det hjälper att bara se över den kvalitetsansva-
riges roll, utan här handlar det om ett mycket mer
noggrant planerande i projekteringsstadiet. Det här
kräver faktiskt en omfattande översyn av plan- och
bygglagen. Jag tyckte att Ulla-Britt Hagström sade att
det var nödvändigt att göra. Jag skulle vilja höra hur
hon ser på det.

Anf. 64 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd) re-
plik:
Fru talman! Vad gäller de lokala investerings-
programmen har vi lite grann insett att det är som ett
lotteri. Det är som att spela Bingo för kommunen att
få del av det. Där gick vi i ett tidigt skede in och be-
gärde att man skulle kunna sätta över resurser för att
just allergisanera förskolor och skolor. Jag hade ett
par interpellationsdebatter med miljöminister Kjell
Larsson om detta. Jag ställde någon fråga. Det tog
väldigt lång tid att få detta notifierat inom EU, men
sedan blev det notifierat och möjligt.
Det vi då kan använda våra 50 miljoner till är att
marknadsföra detta så att kommunerna inser att det är
möjligt att få stöd och att kommunerna också kan ta
av sina egna resurser, eftersom vi avsätter mer till
kommuner och landsting. 50 miljoner räcker inte
långt, men det räcker till marknadsföring, det räcker
till stimulans och för att ge vissa stöd. Det var fråga
ett.
Fråga två gällde byggprocessen. Jag tog upp att vi
måste se över byggreglerna. Vi måste se över mål-
sättningen, ändamålet, byggherrens roll. Vi måste se
över den kvalitetsansvariges roll osv. Därför behöver
vi arbeta om plan- och bygglagen och göra en rejäl
översyn. Det räcker alltså inte riktigt med de råd som
Boverket ger. Det finns för många flaskhalsar i detta
och för många länkar som inte hänger ihop riktigt.
Där håller jag med Owe Hellberg.

Anf. 65 OWE HELLBERG (v) replik:
Fru talman! Det är bra, Ulla-Britt Hagström. Då
finns det möjlighet att till nästa betänkande stödja fler
av Vänsterpartiets reservationer. De går precis i den
riktningen.
Vi är av samma åsikt när det gäller allergifrågan
och de lokala investeringsprogrammen. Vi sade redan
från början att det som handlade om byggnation i de
lokala investeringsprogrammen skulle användas som
ett generellt stöd i stället för att vara med i Bingolot-
teriet - som Ulla-Britt Hagström uttrycker det. Det
hade varit bättre. Då hade det blivit mer långsiktighet
och regelbundenhet i användningen av den delen av
slantarna. Där är vi överens. Men där har vi i Väns-
terpartiet inte kommit längre i frågan i samarbetet
med regeringen.

Anf. 66 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd) re-
plik:
Fru talman! Det handlar om att ge och ta. Jag tar
inte hänsyn till parti och person där sakfrågan är
viktig. Vi har ställt upp på t.ex. Vänsterns reservation
Deklaration av bostäder under punkt 5. Vi hade un-
gefär samma skrivningar i våra motioner. Vänstern
stöder oss i vissa andra sammanhang. Det är inte fel
att stödja varandra i miljöfrågor. Det bästa vore om
Socialdemokraterna insåg detta också, så att vi finge
alla med på vagnen så att det verkligen går att komma
vidare i nästa betänkande både i allergifrågorna och
vad gäller plan- och bygglagen.

Anf. 67 RIGMOR STENMARK (c):
Fru talman och ärade riksdagskolleger! Många
gånger har jag varit förundrad över riksdagens arbets-
former, speciellt över hur man behandlar ledamöters
motioner. Jag är säkert inte ensam att t.o.m. känna
frustration över att år ut och år in väcka motioner. De
flesta motioner väcker vi efter kontakt med männi-
skor ute i våra bygder. Det är människor som har tagit
oss på allvar och vi dem. De har berättat om sina
problem, och de har visat oss deras vardagsmiljö.
Många av oss har lyssnat påtagligt intresserade och
t.o.m. engagerat oss och lovat att ta med oss detta till
riksdagen; om just detta ska vi väcka en motion.
Vad blir det av motionen? Ibland är jag glad över
att jag inte behöver redovisa exakt hur majoriteten i
riksdagen avslår den ena goda motionen efter den
andra. Det blir inte mycket kvar. Men, det gäller att
inte ge upp, och vi står här igen och propagerar för
våra motioner och majoriteten avslår.
I det här betänkandet återkommer det arbetssättet
- för vilken gång i ordningen vet jag inte. Utskottets
förslag i korthet är följande. "Riksdagen bör avslå
" Den artigaste formen är "bör". Men om något är
tvärsäkert så är det att riksdagen kommer att avslå
motioner som begär ett ekologiskt anpassat boende,
som föreslår att försiktighetsprincipen ska gälla vid
användning av byggmaterial, att kretsloppslösningar
ska vara krav vid byggande, att åtgärder måste vidtas
för allergiproblem och en deklaration av bostäder.
Kan ni socialdemokrater tala om för mig och and-
ra motionärer i kammaren vad det är för fel på dessa
motioner?
När jag lyssnar på bl.a. miljöministern talar han
ofta om betydelsen av hur viktigt det är med en bra
miljö, t.o.m. om de ansvarsområden vi har att besluta
om. I det här betänkandet säger majoriteten att man
delar bedömningen i de aktuella motionerna om att en
fortsatt omställning av byggsektorn i ekologisk rikt-
ning måste komma till stånd. Ni hänvisar till 15 an-
tagna miljömål. Ett av dessa mål har följande lydelse:
"Städer, tätorter och annan bebyggd miljö skall
utgöra en god och hälsosam livsmiljö samt medverka
till en god regional och global miljö. Natur- och kul-
turvärden skall tas till vara och utvecklas. Byggnader
och anläggningar skall lokaliseras och utformas på ett
miljöanpassat sätt och så att en långsiktigt god hus-
hållning med mark, vatten och andra resurser främ-
jas."
Det är ju oerhört vackra ord. Men varför vill inte
ni som makten haver se resultat av de vackra miljö-
målen? Varför tillåter ni att människor mår dåligt, får
bestående allergier av den miljö som de vistas i?
Varför tillåter ni att t.ex. ventilationen i skolor är
undermålig? I Uppsala är nästan sju av tio skolor
utdömda. Varför skärper ni inte kraven när ni tycks se
problemen?
Centerpartiet vill ha en skärpning. Vi anser att det
ankommer på regeringen att ta de initiativ som be-
hövs för att t.ex. försiktighetsprincipen ska få genom-
slag i byggproduktionen.
Boverket presenterade redan 1998 en rapport om
deklaration av bostäder. I rapporten redogörs för olika
metoder och aspekter på energi- och miljödeklaration.
Rapporten har remissbehandlats, och försöksverk-
samhet håller på att slutföras. Kommer nu regeringen
att prioritera arbetet? Vad ämnar socialdemokraterna
göra för att påverka sina ministrar, och vad kommer
samarbetspartierna Vänsterpartiet och Miljöpartiet att
göra? Vänsterpartiet är ju glädjande nog med på ton-
gångarna och driver frågan bra. Driver ni på rege-
ringen så kraftfullt så att vi inte nästa år står här igen
och återupprepar samma krav igen?
Fru talman! Det finns också krav från oss i Cen-
terpartiet om att äldre ska kunna bo kvar i sin hem-
miljö. Det ska också vara möjligt att byta till olika
former av seniorboende eller särskilda boendeformer
där det också går att få vård om man behöver det. Det
nuvarande regelsystemet styr i alltför hög grad hur
äldreboendet utformas. Det behövs en översyn för att
få fram enklare regler som tillfredsställer och möjlig-
gör ett flexiblare boende för äldre.
Vi måste ta hand om de äldre, men vi har också
barnen. Barnen är en annan grupp som vi berör i en
reservation. Den handlar om barnsäkerhetskrav i
bostäder. På det här området har det under en lång rad
år återkommit motioner från olika partier med krav på
att det måste vidtas åtgärder så att barnsäkerheten i
våra bostäder ökar.
Det borde vara självklart att även socialdemokra-
ter bifaller dessa motioner. Det finns ju inget högt
pris för att minska barnolyckor. Något sådant högt
pris finns inte. Det handlar inte bara om pengar. Det
handlar om barns liv. Barn får inte ramla ut genom
fönster eller ned från balkonger på grund av att det
saknas säkerhetsåtgärder. Det gäller för hus som är
byggda före 1973. Det innebär att det finns en massa
hus i Sverige som inte inbegrips i den lagstiftning
som gäller på området.
Regeringen måste agera. Socialdemokraterna
måste lyssna på oss. Det handlar om att förebygga
risker för barnen. Varför reagerar ni inte?
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1 un-
der punkt 1 samt reservation 2 under punkt 2. Jag vill
naturligtvis tillägga att jag står bakom övriga reser-
vationer där Centerpartiet har anmält sig.
Till sist ber jag att få citera Tage Danielsson. Han
har sagt många kloka ord och har fått rätt i sina påstå-
enden.
För den trötta samhällskroppen
vore kanske bästa boten
ifall tankarna från toppen
kom från roten.
Det verkar som om s-regeringen håller på att bli
trött.

Anf. 68 OWE HELLBERG (v) replik:
Fru talman! Jag och Vänsterpartiet har sedan jag
kom in i riksdagen drivit både kravet på miljö- och
kvalitetsdeklaration av bostäder och barnsäkerhets-
kraven. Vi ska vara lite rättvisa. Jag vänder mig na-
turligtvis till socialdemokraterna eftersom de är vår
samarbetspartner. Men de som bromsar är regeringen
och Rigmor Stenmarks tilltänkta regeringspartner
moderaterna. Så är det ofta.
Jag ber Rigmor Stenmark att försöka påverka sina
moderata kolleger i de här frågorna, för det är nog så
vi måste få till det. Politiken är ju helhetslösningar,
och då får vi göra det vi kan på var sitt håll.

Anf. 69 RIGMOR STENMARK (c) replik:
Fru talman! Det gläder mig att Owe Hellberg sä-
ger att vi behöver en ny regering. Det tycker jag ock-
så. Det behövs en ny regering, där vi från de borgerli-
gas sida säkert kommer överens om de här frågorna.
Jag lovar att jag ska sparka hårt om jag finns med då.

Anf. 70 OWE HELLBERG (v) replik:
Fru talman! Där har vi nog inte riktigt samma
uppfattning. När man har den roll som vi har, både
Centerpartiet och Vänsterpartiet, i de här samman-
hangen är det inte alltid så lätt att åstadkomma det vi
vill eftersom vi har de procentsiffror som vi har. För
min del tror jag nog att det är lättare för mig att
övertyga mina kamrater i det socialdemokratiska
partiet än vad det är för Rigmor Stenmark att överty-
ga sina moderata kolleger.

Anf. 71 RIGMOR STENMARK (c) replik:
Fru talman! Då förvånar det mig att Owe Hellberg
inte har lyckats övertyga de socialdemokratiska
medlemmarna i regeringen. När Centerpartiet samar-
betade på liknande sätt som Vänsterpartiet nu gör
med Socialdemokraterna fick vi igenom ganska
mycket som vi var nöjda med.
Försök nu att påverka! Jag tror att Owe Hellberg
har den rätta inställningen till just de här frågorna. Då
ska jag när det blir en ny regering påverka Modera-
terna. Kan vi vara överens om det?

Anf. 72 YVONNE ÅNGSTRÖM (fp):
Fru talman! I det här betänkandet från vårt utskott
behandlas, som sagt var, ett stort antal motioner om
egenskapskrav på byggnader. Jag ska beröra de
punkter där vi i Folkpartiet har reservationer, egna
eller tillsammans med andra.
På punkten 4, som gäller åtgärder mot allergi, har
vi tillsammans med kd, Centern och Miljöpartiet
reserverat oss. Precis som Ulla-Britt Hagström och
flera andra har sagt ökar allergierna i vårt land på ett
skrämmande sätt. Jag har ingen statistik på hur det ser
ut i andra länder, men vi vet att ungefär 50 % av 20-
åringarna i vårt land lider av någon form av allergi.
Vi kan alla ha den teorin att vi i Sverige, som vistas
mycket inomhus i välisolerade hus för det mesta och
ofta med konstgjord luftförsörjning, är speciellt drab-
bade.
Av egen erfarenhet vet jag att jag alltid blir irrite-
rad i luftvägarna när jag kommer till Riksdagshuset
och den konstgjorda luften här från den friska luften i
Lycksele. Det är förmodligen dålig luft, mögelpar-
tiklar och annat som finns i systemen, även om
många förnekar att det är så. Det här torde drabba
många fler av ledamöterna och de anställda.
En god inomhusmiljö är av oerhört stor betydelse.
I reservationen anför vi att riksdagen bör begära att
regeringen snarast ger oss ett förslag till ett nationellt
handlingsprogram för att åstadkomma en bättre luft-
vård. Jag yrkar alltså bifall till reservation 4, vilket
tidigare talare också har gjort.
På punkten 5 har vi i Folkpartiet reserverat oss till
förmån för en motion som syftar till att vi ska få ljud-
klassning av våra bostäder. Det är alltså inte bara
dålig luft som stör och stressar människor utan också
för hög bullernivå. För att vinna tid yrkar jag inte
bifall till den reservationen, men jag uppmanar den
som är intresserad att läsa.
På punkten 7 har Folkpartiet också en egen reser-
vation som gäller åtgärdande av tvåglasfönster. Det
går åt väldigt mycket energi för uppvärmning av våra
bostäder, och den uppvärmningen släpper ut bl.a.
mycket koldioxid, precis som vår biltrafik. Enligt
uppgift från Energimyndigheten försvinner cirka en
tredjedel av husens värme ut genom fönstren. En av
de bästa metoderna för att minska energianvändning-
en i bostadsbeståndet skulle därför vara att minska
värmestrålningen genom fönstren. Det här kan ske på
ett ganska enkelt sätt genom att man kompletterar
befintliga tvåglasfönster med ett tredje. Det finns i
dag väldigt bra teknik för det.
Jag hade hoppats att riksdagen skulle ställa sig
bakom mitt förslag att tillkännage för regeringen vad
jag har sagt i motionen om möjligheten att stimulera
uppgradering av treglasfönster genom någon form av
ekonomisk hjälp och också genom information. Men
vi blev ensamma på den här punkten, och jag yrkar
därför inte heller bifall till den reservationen.
När det sedan gäller byggregler för äldreboende
har tidigare talare varit inne på det. Också vi i Folk-
partiet står bakom reservation 9. Vi anser att
byggreglerna för äldreboende behöver ändras för att
just möjliggöra det som tidigare talare varit inne på,
dvs. mer flexibilitet och möjlighet att införa nya slag
av boenden för äldre. Många av oss är där att vi kan-
ske behöver den typen av förändringar av våra bostä-
der. Jag ställer mig bakom den reservationen.
På punkten 9 handlar det om barnsäkerhet i bostä-
der. Owe Hellberg och flera andra har mycket väl
utvecklat hur det ligger till på den här punkten. Vi vet
att barnolycksfallen i våra bostäder är alldeles för
vanliga, och vi har därför under ett antal år föreslagit
att åtgärder ska vidtas för att förebygga barnolycks-
fall också i de något äldre bostäderna. Trots detta har
ingenting hänt.
Ledamöter från fem partier - tyvärr alltför små för
att vinna majoritet - har under flera år i reservationer
föreslagit att regeringen ska ges i uppdrag att föreslå
förändringar i byggnadslagstiftningen för att krav på
barnsäkerhetsutrustning ska kunna gälla hela bo-
stadsbeståndet. Tyvärr har våra krav inte fått gehör
hos socialdemokrater och moderater, vilket tidigare
talare har utvecklat och påpekat mycket väl. Vi får
fortsätta kampen för att få de stora partierna att ändra
sig. Jag yrkar bifall till reservation 10. Även vi i
Folkpartiet kommer att envetet återkomma i den här
frågan tills det blir en förändring.

Anf. 73 DAG ERICSON (s):
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
förslaget i bostadsutskottets betänkandet nr 8, Egen-
skapskrav på byggnader. Samtidigt vill jag passa på
att avstyrka alla motioner och reservationer.
Jag vill också tala om att jag inte kommer att
kommentera alla punkter, alla reservationer och alla
motioner, för det skulle ta för lång tid. Vi kanske kan
ta det lite senare i debatten.
Fru talman! Bostaden är en social rättighet för alla
människor. Den har en grundläggande uppgift för att
vi som samhällsmedborgare ska kunna fungera och
trivas på ett bra och värdigt sätt. Vi tillbringar en stor
del av livet i bostaden, och vårt sociala och mänskliga
liv utgår därifrån. Det är därför viktigt att vi kan er-
bjuda alla en god bostad.
Ofta förknippar vi bostaden enbart med ett skal,
men i våra krav för en god bostad finns det mycket
mer. Jag ska ta några exempel.
Vi ska kunna känna trygghet i vår bostad.
Vi ska kunna känna avskildhet och inte behöva
utsättas för buller och störningar.
Vi ska inte heller känna rädsla för att vistas i vår
närmiljö.
Vi ska känna stolthet när vi får hem på besök våra
släktingar och vänner.
Och sist men inte minst ska vi känna oss säkra på
att den bostad som vi bor i inte skadar oss genom att
vi utsätts för farliga ämnen som kan orsaka allergier
och andra faror som el- och brandskador.
Fru talman! Jag ska redovisa huvudpunkterna i
betänkandet och börjar med avsnittet om ekologiskt
anpassat byggande. I motion Bo223 tar man upp
frågan om ekologiskt byggande. Utskottet delar mo-
tionärens uppfattning att vi ska fortsätta med byggan-
de i ekologisk riktning, vilket utskottet vid flera till-
fällen har sagt. Bl.a. har detta gjort att ett omfattande
arbete med ekologisk omställning av bygg- och bo-
stadssektorn har inletts. Där har Boverket tidigare
bedrivit ett omfattande utrednings- och utvecklings-
arbete och håller fortfarande på med det.
Eftersom bidrag redan i dagens läge kan lämnas
för merkostnader i samband med ekologiskt byggan-
de vid ny- och tillbyggnader av hyres- och bostads-
rättshus i sammanhållande bostadsområden, finns det
ingen anledning enligt utskottets mening att bifalla
motionen. Även reservation 1 avstyrks därmed.
I motion MJ711 tas frågan upp om försiktighets-
princip vid användande av byggmaterial. Utskottet
anser att det naturligtvis är ett samhällsintresse att
inte nya, osunda bostadsmiljöer skapas men anser
samtidigt att ansvaret för byggverksamheten ska falla
på byggherre och byggare. Det är inte samhället som i
detalj ska överta det ansvaret och friskriva byggherre
och byggare från det ansvar som ska ligga på dem.
I denna fråga har regeringen gett statliga myndig-
heter som själva har uppgifter som byggherre att
tillsammans bilda ett byggbranschens kvalitetsråd,
där avsikten är att alla aktörer ska ingå i rådet. Syftet
är att skynda på kvalitetsarbetet på både byggandet
och förvaltningen av byggnader. En annan uppgift för
rådet är att utforma regler så att inga oprövade bygg-
nadsmaterial används. Med detta finner vi att motio-
nen till stor del är uppfylld och avstyrks därmed mo-
tionen, liksom reservation 2.
I motion Bo513 tas frågan upp om lagstiftning
kring kretsloppslösningar som krav vid byggande.
Sådana krav har ställts tidigare, och då har utskottet
hänvisat till att ett omfattande arbete pågår för att
åstadkomma en kretsloppsanpassning av byggsek-
torn. Eftersom dessa frågor regleras i miljöbalken och
ett arbete pågår avstyrks även denna motion och där-
med också reservation 3.
När det gäller energianvändning i bostäder finns
det två motioner, dels om direktverkande elvärme,
dels om åtgärdande av tvåglasfönster. I motion Bo513
vill man ta bort möjligheten att en- och tvåbostads-
fastigheter får förses med eluppvärmningssystem för
direktverkande el om byggnaden har särskilt goda
egenskaper när det gäller energihushållning, dvs. att
den är oerhört väl isolerad. Detta gäller dock inte
fritidshus.
Rent generellt ska en- och tvåbostadshus, som i
huvudsak ska värmas med el eller naturgas, ha en
planlösning som gör det möjligt att ha en uppvärm-
ning på ett annat sätt och att omläggning kan under-
lättas. Skälet till dessa restriktiviteter med direktver-
kande el är krav på att behovet av elkraft sak minska
och att den el som finns ska användas till annat än
uppvärmning.
Enligt uppgifter som vi har är det väldigt få di-
rektverkande elvärmesystem som installeras i dag
som inte också kan konverteras till andra system.
Miljövårdskommittén föreslår som ett delmål att
endast fritidshus får förses med direktverkande el
med start år 2005. Regeringen har aviserat en propo-
sition om miljömålen, varför det finns skäl att dels
avvakta regeringens ställningstagande, dels avstyrka
motionen och även reservation 7.
Motion Bo205 berör åtgärdande av tvåglasfönster.
Vi ska försöka hitta att system att få in någon form av
tredje glas. Motionärerna vill genom dels en större
informationsinsats, dels någon form av ekonomisk
stimulans uppnå en minskning av energiförbrukning-
en i bostäder och lokaler. Utskottet anser naturligtvis
att det är mycket bra med ökad information i denna
fråga men är inte berett att tillskjuta ekonomisk sti-
mulans, varför motionen därmed avstyrks.
Det har varit mycken diskussion om barnsäker-
hetskrav i våra bostäder. Där har lagts tre motioner.
Utskottet har vid ett flertal tillfällen haft uppe denna
fråga och har även gjort tillkännagivande och därvid
särskilt påvisat behovet av informationsinsatser dels
vad gäller befintlig lagstiftning, dels om vad som
kunde åstadkommas med enkla medel på frivillig väg.
Motionärerna önskar en översyn och ändring av
bygglagstiftningen vad gäller barnsäkerhetskraven i
äldre hus, dvs. hus byggda före 1973 eller ombyggda
före 1976. Motionären önskar även att information
och forskning ska uppmärksammas mer.
Utskottet har, som sagts tidigare, uttalat sig om in-
formationsinsatser men när det gäller krav på änd-
ringar av bygglagstiftningen ansett att ett ställnings-
tagande från regeringens sida bör avvaktas. Eftersom
regeringen hela tiden uppmärksammat dessa frågor
och arbetar med dem finns det inget skäl att agera
från utskottets sida, varför motionen avstyrks, även
om vi delar uppfattningen att detta är en viktig fråga.
Även reservation 10 avstyrks.
I en motion krävs en lagstiftning som säger att alla
hushåll måste ha minst en brandvarnare per vånings-
plan och som ska träda i kraft år 2002. Naturligtvis
instämmer utskottet i att det är viktigt att förebygga
bränder i vårt bostadsbestånd. I dag finns en lagstift-
ning som säger att nybyggda bostäder ska förses med
brandvarnare, men det är även viktigt att fortsätta
arbetet med uppmaning till fastighetsägare att i det
befintliga beståndet installera varnare. Utskottet är
dock tveksamt om det är lämpligt eller nödvändigt att
i lag införa krav på befintliga fastigheter, eftersom det
redan nu pågår ett arbete med insatser från myndig-
heter och försäkringsbolag. I flera kommuner, bl.a.
Stockholm, Malmö och Visby, finns redan i dag krav
på brandvarnare, och flera är på gång. Flera bostads-
bolag har redan tagit beslut om att förse alla sina
fastigheter med brandvarnare. Skulle det bli ett lag-
krav ser man från utskottets sida problem med kon-
troll av installation, av hur batterierna ska skötas osv.
Vi tror att det är bättre att det sker på frivillig väg, att
alla känner att det är viktigt, att det inte kommer
några krav uppifrån.
Utskottet ser mycket positivt på att initiativ tas för
att öka användningen av brandvarnare men anser att
ett tillkännagivande inte är nödvändigt. Motionen
avstyrks därmed, liksom reservation 11.
Det har även ställts krav på jordfelsbrytare. Lik-
som i förra frågan delar utskottet och motionären den
rent principiella synpunkten att jordfelsbrytare är bra
och att så många som möjligt ska installeras. I detta
fall kommer dock vissa ekonomiska och installa-
tionstekniska frågor in. Vid nybyggnad och ombygg-
nad av befintliga gruppcentraler är det redan krav på
att installera jordfelsbrytare, men när det gäller äldre
bestånd finns inte detta. I stället för lagkrav vill ut-
skottet peka på att det finns billiga flyttbara jordfels-
brytare som kan användas för att skydda delar av
anläggningen i väntan på att den rätta tidpunkten för
att installera en komplett jordfelsbrytare. Utskottet är
således inte i dagsläget berett att stödja ett krav på
installation av jordfelsbrytare i alla befintliga bygg-
nader och avstyrker därmed motionen.
Ja, det här var mycket tekniska frågor, men därför
inte mindre viktiga för oss alla.
Med detta vill jag än en gång tillstyrka utskottets
förslag i dess helhet och yrka avslag på samtliga
reservationer.

Anf. 74 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd) re-
plik:
Fru talman! Egenskapskrav på byggnader handlar
om såväl byggmiljö som den nybyggnation som sker.
Regeringens förhållningssätt att mer än 60 % av ny-
byggnation belastas med skatter och avgifter är en
orsak till den tidspress som gör att byggnader inte
hinner torka ut, att vi får byggnader med mögel som
ett nytt samhällsproblem.
Jag skulle vilja fråga Dag Ericson: Finns det några
diskussioner om att försöka underlätta nybyggnatio-
nen med att sänka skatterna för att slippa den här
problematiken? Nu blir det byggherrarna som får ta
hela smällen. Det är rimligt, för det ansvaret har de.
Det ska inte byggas hus med fuktproblem. Men 60 %
i skatter och avgifter är faktiskt en allvarlig parameter
i villkoren för nybyggnationer.

Anf. 75 DAG ERICSON (s) replik:
Fru talman! Man kan väl inte säga att bara för att
det är höga skatter ska man fuska när man bygger.
Det tycker jag var en väldigt konstig koppling. Det
kan jag inte få ihop. Det verkar omöjligt för mig. I det
sammanhanget tror jag inte att det hjälper att sänka
skatterna.
Naturligtvis ska det byggas så att det inte kommer
in fukt och mögel i byggnaderna, det är helt själv-
klart. Där har byggherren och byggaren en stort an-
svar. Det är de som ska sköta det här. De ska se till att
när de lämnar ifrån sig en produkt ska det inte finnas
fukt och mögel i huset. Det är mycket enkelt. Det är
byggherrens och byggarens uppgift att se till att det
fungerar.
Sedan har vi lagt fram ett förslag i samband med
vårpropositionen för att se till att man har råd att
bygga främst hyresbostäder. Därför har vi tillskjutit
2 ½ miljarder kronor under en femårsperiod. Det i sin
tur kan kanske hjälpa till, men det har inte ett dugg
med fukt och sådant att göra. Rent byggfusk ska
byggherre och byggare ha ansvaret för.

Anf. 76 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd) re-
plik:
Fru talman! Men, Dag Ericson, ni vill inte sänka
skatter, ni vill inte se över plan- och bygglagen och
reglerna för måluppfyllelsen så att de blir tydliga när
det gäller byggherrens roll, kvalitetsansvarets roll
osv. och så att hela den processen blir känd.
Det går långsamt fram med det nationella hand-
lingsprogrammet som handlar om folkhälsan. Ni
kopplar inte heller någon samverkan med Boverket
direkt till detta, såvitt jag kan se. Vad tänker ni då
göra? Också byggforskningen håller på att tappa lite
grann i den nya samlade miljöforskningen.
På fyra olika punkter försämrar ni och bidrar där-
med till att det uppstår fukt och mögel. Sedan säger ni
att det inte ska få finnas fukt och mögel, och givetvis
ska det inte få finnas sådant. Men vad gör ni för att
underlätta så att vi slipper detta med stressade bostä-
der?

Anf. 77 DAG ERICSON (s) replik:
Fru talman! Det här med stressade bostäder var ett
nytt uttryck som jag tidigare inte har hört.
När det gäller kvalitetskraven står det i betänkan-
det att vi håller på att arbeta med dessa. Regeringen
kommer med nya förslag och det finns redan en
mängd lagstiftning. Även folkhälsan håller på att
undersöka och kommer med krav och idéer. Det är
därför som vi har avstyrkt motionerna.
Vi har inte sagt att dessa motioner är felaktiga och
att vi ska bortse från dem. Vi har sagt att det pågår
utredningar, arbeten och försöksverksamheter. Det är
därför som vi avstyrker motionerna. Det är viktigt att
komma ihåg den skillnaden.
Vi delar mycket av värderingarna och uppfatt-
ningarna i motionerna, men man håller på att arbeta
med många av dessa saker. Varför ska vi då sätta i
gång med ett sådant arbete när det redan är på gång?
Sedan kan jag fortfarande inte koppla skatter till
systemet för byggande. Det blir inte bättre byggt för
att man har lägre skatter. Det finns inget samband,
utan detta ska byggare och byggherrar sköta om.

Anf. 78 RIGMOR STENMARK (c) replik:
Fru talman! Jag tycker att det var ett ganska enkelt
svar som Ulla-Britt Hagström fick av Dag Ericson.
Jag skulle vilja ha ett förtydligande. Vad ska jag
säga till Hasses föräldrar om han har ramlat ned från
balkongen? Eller vad ska jag säga till lilla Josefin
som inte kan vara på dagis för att hon blir sjuk av att
vistas där? Ska jag säga att det är byggherrarnas fel,
att de har fuskat, trots att det kan bero på det offentli-
ga ägandet av dagiset?
Jag var på byggindustrin och fick en genomgång
där. Det gällde bl.a. reparationer och tillbyggnader av
våra hus i Sverige. Det skrämde mig att det är så
dåligt underhåll av våra bostäder. Då vill jag fråga:
Är socialdemokraterna beredda att anslå pengar, s.k.
ROT-pengar, för att komma till rätta med problemet
och ge stimulans? Någonting måste väl ändå social-
demokraterna vilja göra snabbt?

Anf. 79 DAG ERICSON (s) replik:
Fru talman! ROT-pengar har i väldigt många
sammanhang utnyttjats i samband med lågkonjunktu-
rer. Jag tycker att det är ett bra sätt att kunna utnyttja
sådana saker vid de tillfällena.
Det finns i dag inget förslag om att införa ROT-
pengar. Däremot tycker jag att det är oerhört viktigt
att vi ser till att vi underhåller våra fastigheter så att
de fungerar bra.
Rigmor Stenmark tog upp frågan om allergi på
daghemmen. Det finns lagar som reglerar hur venti-
lationen ska fungera. Men i sina besparingskrav
struntar många kommuner i dessa bitar, även om de
ibland många gånger får påpekanden från sina egna
miljö- och hälsoskyddsnämnder. Det finns regler för
hur ventilationen ska utformas och det finns uppfölj-
ningsprogram. Jag tror att det är vart tredje år som
man ska göra en nybesiktning.
När det gäller byggindustrin anser jag att husen
ska underhållas och repareras.

Anf. 80 RIGMOR STENMARK (c) replik:
Fru talman! Jag fick inget svar på min fråga vad
socialdemokraterna vill göra. Det måste väl ändå
kännas lite märkligt om man har makten i Sveriges
riksdag att bara hänvisa till att det är andra som ska
göra allting. Vi kan se att människor blir sjuka av
sjuka hus. Vi ser att förfallet är alldeles för bedrövligt
när det gäller husen i Sverige. Vad vill man från soci-
aldemokraterna göra? Har man inga visioner om att
man ska rätta till de här bitarna?
Man säger att man inte vill använda sig av skatter.
Då måste jag ändå fråga: Den fastighetsskatt som
man tar ut och som alla berörda anser vara en mjölk-
ko för regeringen, ska inga av dessa pengar kunna
användas för att gå tillbaka till just fastigheter?

Anf. 81 DAG ERICSON (s) replik:
Fru talman! Jag börjar med att ta upp frågan om
offentliga byggnader, för jag antar att det var sådana
som Rigmor Stenmark utgick ifrån när det gällde
daghem, förskolor, skolor osv. Det är kommunernas
skyldighet såsom fastighetsägare att sköta detta. Eller
om kommunen hyr privat ska den privata fastighets-
ägaren se till att det fungerar. Man måste följa de
regler som finns. Staten ska inte ändra dessa regler,
för de är bra. Att man sedan inte följer dem ordentligt
är en annan sak.
När det gäller fastighetsskatten och pengar tillba-
ka kan man diskutera fastighetsskatten många gånger.
Men den diskussion som har förts har mera handlat
om hur den ska tas ut och hur den ska fungera. Att
fastighetsskatten ska gå tillbaka till någonting speci-
ellt har vi tidigare aldrig diskuterat.

Anf. 82 OWE HELLBERG (v) replik:
Fru talman! Det är populärt att använda begreppet
ekologiskt hållbart boende. Sedan blir det problem
när man ska komma till konkretiseringen av det hela,
men det måste vi faktiskt börja med. Vi kan inte an-
vända ord som inte har någon betydelse.
Vi har lagt fram ett väldigt konkret förslag till hur
man ska lösa det här. Man ska införa ett tionde egen-
skapskrav i reglerna om tekniska egenskapskrav i
PBL. Då hänvisar utskottet till att det står i miljöbal-
ken om detta. Ja, det gör det. Men PBL inryms inte i
miljöbalken, utan där finns de allmänna paragraferna
som även ska omfatta PBL.
Jag vill att Dag Ericson utvecklar frågan lite
grann: Var i miljöbalken finns de konkreta reglerna
om ekologisk kretsloppstillämpning i dess helhet?
Var finns preciseringarna, och var finns de skrivning-
arna i denna lagstiftning? Jag har inte sett till dem,
man kanske Dag Ericson har gjort det.

Anf. 83 DAG ERICSON (s) replik:
Fru talman! Nu måste Owe Hellberg ge mig lite
tid så att jag kan se efter exakt vad som står i skriv-
ningarna.
Men ett ekologiskt byggande har med bl.a. de 15
kvalitetsnormerna att göra. Där ingår det att man ska
bygga en god miljö. Städer, tätorter och annan be-
byggd miljö ska utgöras av god hälsosam livsmiljö
osv. Hela den biten finns med i det ekologiska sam-
manhanget, och detta står även i miljöbalken. Detta
finns också med i utskottets handlingar.

Anf. 84 OWE HELLBERG (v) replik:
Fru talman! Dag Ericson är lite dåligt informerad.
De 15 miljökvalitetsmålen preciseras ju i en proposi-
tion som blev klar i går. Vi vet båda väldigt lite om
vad som står i den när det gäller dessa frågor. Jag tror
nog att det är som vanligt, att utredning pågår och att
arbetet ska fortsätta.
Men vi har ett väldigt konkret förslag till vad man
kan göra och hur man ska kunna börja med det här
arbetet. Jag begriper inte varför ni inte kan tillstyrka
det förslaget.
En annan fråga är: När få vi miljö- och energi-
deklarationer av bostäder? Hur länge ska vi vänta?
Det är fem sex år sedan det här arbetet började. Ska
det vara lika trögt som när det gäller frågorna om
tillgänglighet för funktionshindrade?
Till sist har jag en fråga som gäller barnen. Gång
på gång, år efter år, kommer Barnombudsmannen
med precis samma rapport. Problemen är väl beskriv-
na, väl kända. Boverket har föreslagit förändringar i
regelsystemet och i lagstiftningen. Det är mycket
konkret och tydligt. Då kan man inte säga att utred-
ning pågår. Fast det är väl ändå rimligare än förra
årets avslagsyrkande gällande denna motion. Då
hänvisade man till barnens föräldrar. Då var det deras
ansvar. Så kompotten varierar något, men det blir inte
bättre för det.

Anf. 85 DAG ERICSON (s) replik:
Fru talman! När det gäller barnsäkerheten i bostä-
derna är vi rörande ense om att det är en oerhört vik-
tig fråga. Nu håller regeringen på med detta, och
Boverket håller på. Man håller på med försöksverk-
samhet och allt det där. Detta måste få fortsätta och
bli klart, alltså dessa utredningar och försöksverk-
samheter, innan vi går vidare. Sedan säger jag än en
gång att vi är överens om att detta är ett viktigt områ-
de. Det är mer fråga om hur vi praktiskt handlägger
de här frågorna. Då tycker inte vi från utskottets ma-
joritet att vi ska göra en massa tillkännagivanden. Vi
väntar på att det här ska bli klart.

Anf. 86 YVONNE ÅNGSTRÖM (fp) re-
plik:
Fru talman! Dag Ericson och utskottsmajoriteten
vill alltså avslå min motion om komplettering av
tvåglasfönster med en tredje ruta. Jag har förståelse
för att det i alla fall i dagsläget inte finns någon sjö av
pengar att ösa ur och att man därför inte vill sätta in
pengar för stimulans. Däremot tycker jag nog att det
skulle finnas skäl att vidta ytterligare informationsåt-
gärder. Jag vet att Energimyndigheten har informa-
tionsmaterial som jag själv har studerat väldigt noga.
Men jag tror inte att det är tillräckligt. Det behöver
göras mer. Vad vi kan göra är väl att fortsätta diskus-
sionen på den här punkten och försöka sprida infor-
mationen så gott det går även om ni nu inte vill ställa
er bakom det direkta motionskravet.

Anf. 87 DAG ERICSON (s) replik:
Fru talman! På den frågan kan jag bara svara att vi
också är överens om att det är väldigt bra att sätta in
tre, ibland t.o.m. fyra, rutor. Sitter man framför ett
tvåglasfönster respektive ett treglasfönster känner
man väldigt stor skillnad när det gäller värmen eller
kylan som kommer utifrån. Det är alltså alldeles ut-
märkt. Är det så att det behövs bättre och mer komp-
lett informationsmaterial ställer vi naturligtvis också
upp på det. Det är självklart.
Däremot gäller det oerhört stora pengar om det
ska bli mycket av det här i hela landet. Det är fruk-
tansvärt många miljarder. Hur många vet jag inte,
men det är mycket pengar. Vi är i alla fall helt över-
ens om att vi ska ha bättre informationsinsatser, och
även fler informationsinsatser om det behövs. Det är
alldeles utmärkt!

Anf. 88 CARL-ERIK SKÅRMAN (m):
Fru talman! När ett parti av ett eller annat skäl
hamnar på majoritetssidan kan det ibland bli som i
Pelle Svanslös, där Bill och Bull med ett "just det"
och en lätt felaktig upprepning av budskapet instäm-
mer i vad Måns har sagt. Vänsterpartiet och Miljö-
partiet känner väl till den situationen från många
ärenden. I det här fallet är det Moderaterna som har
hamnat på majoritetssidan. Vi har inga reservationer.
Det ska inte tolkas som att vi invänder mot strä-
vandena att exempelvis miljöanpassa byggprocessen
eller på annat sätt förbättra byggandet. Däremot är vi
inte beredda att urskillningslös acceptera alla krav på
statliga medel och nya regleringar. Det är inte nöd-
vändigt att införa statliga regleringar som måste ef-
fektueras i nya komplicerade krav för bygglovgiv-
ning. I stället tycker jag att man automatiskt borde få
bygglov om inte kommunen har kunnat avgöra ett
bygglovsärende inom två månader.
Vi har med tillfredsställelse noterat att byggare
och byggherrar i ökad utsträckning har utvecklat sina
miljökrav och sin miljöteknik - och sina säkerhetsan-
ordningar också för den delen - vid byggande. Det
har de helt enkelt gjort av den anledningen att de har
insett att det är ett konkurrensmedel i den kommersi-
ella verksamheten. Utvecklingen går alltså i mångt
och mycket av sig självt i den för alla önskvärda
riktningen. Vad gäller deklarationer av bostäder pågår
ju en process med försöksverksamhet efter Boverkets
rapport, något som också påpekas i betänkandet.
Statens uppgift i de här sammanhangen är ju, som
i andra sammanhang när det gäller krav på byggande
och byggnader, att ge lagliga ramar för att byggare
ska utveckla sin verksamhet på ett sätt som bostads-
konsumenterna vill ha och efterfrågar. Det gör man
inte med överdrivna krav på statliga pengastöd, peti-
mätriska krav på regleringar eller kraftig beskärning
av den kommunala kompetensen vad gäller ramar för
byggnaders utformning. I nästa ärende ges exempel
på en önskvärd ökad frihet vad gäller bl.a. friggebo-
dar och husbåtar.
Socialdemokraterna brukar ofta med avsmak tala
om "systemskifte". Så gör kanske den oreflekterat
vardagskonservative. Det är klart att vi moderater
med rätta kan beskyllas för att vara systemskiftare,
särskilt vad gäller byggfrågorna. Vi vill ge byggare
och bostadskonsumenter större frihet att finna möj-
ligheter att få fram de byggnader som bäst passar
krav på ändamålsenlighet, bekvämlighet och miljö
utan att säkerheten och tryggheten ifrågasätts. Det är
inte alltid detta bäst uppnås genom att man så fort en
olägenhet varsnas kräver åtgärder, ekonomiska bidrag
eller andra regleringar. Smidiga metoder bör först
prövas. Detta vill jag säga som en förklaring till vårt
ställningstagande i det här ärendet.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 10 §.)

9 § Plan- och byggfrågor

Föredrogs
bostadsutskottets betänkande 2000/01:BoU9
Plan- och byggfrågor.

Anf. 89 STEN LUNDSTRÖM (v):
Fru talman! Det känns skönt att kunna uttrycka
sin demokratiska mening utan maskerade poliser,
ilskna hundar och ilsket trampande hästar.
Det här betänkandet innehåller en rad olika frågor
och ganska många reservationer. Jag tänker i huvud-
sak koncentrera mitt anförande omkring en del av
Vänsterpartiets reservationer.
Boendet är kanske den viktigaste grunden för våra
liv och våra möjligheter att förverkliga våra livspro-
jekt. Just därför blir man orolig när man läser de
utredningar och undersökningar som gjorts kring
otryggheten i boendet. SIFO:s undersökning, gjord på
uppdrag av Vår Bostad, visar tydligt att otryggheten
är ett stort problem som vi måste ta på största allvar.
När vi dessutom vet, tack vare Bengt Owe Birgers-
sons utredning, att just tryggheten är den viktigaste
faktorn bakom människors val av bostad blir det här
problemet ännu större.
Undersökningen visar att det framför allt är unga
kvinnor som upplever otrygghet i sitt boende. Så
mycket som var tredje kvinna i åldern 15-30 år upp-
ger att hon är rädd där hon bor. Oron gäller dessutom
framför allt brott som är mycket kränkande till sin
karaktär. Det handlar om rädsla för inbrott, överfall
och våldtäkt. Undersökningen visar att det är den
unga åldersgruppen, de mellan 15 och 19 år, som
känner den största rädslan. Den visar också att
otryggheten är större i områden med flerfamiljsbostä-
der än i villaområden. Den rädsla och otrygghet som
finns, och som tendrar att öka, innebär faktiskt ett
hinder för att utveckla ett demokratiskt och harmo-
niskt samhälle där alla har möjlighet att delta och
bidra med sina kunskaper och erfarenheter.
Vi måste ta rädslan på största allvar och med kraft
bekämpa orsakerna. Staten och kommunerna måste
tillsammans med andra aktörer på bostadsmarknaden
ta ansvar för att faktiskt förändra situationen.
Vi har föreslagit en rad åtgärder som borde vara
enkla att bifalla för övriga partier och som inte skulle
innebära några större budgetpåverkande insatser. Men
tyvärr har vi tvingats reservera oss i denna del.
I grunden handlar detta om tre ganska enkla för-
slag.
För det första: Arbetet med det brottsförebyggan-
de arbetet måste ske lokalt tillsammans med de boen-
de som är de som har de bästa kunskaperna om den
lokala situationen. För att få kunskap, om just detta
arbeta ska fungera, vill vi ge Boverket i uppdrag att
initiera och utvärdera ett sådant arbete samtidigt som
man utvärderar de lokala initiativ som redan pågår.
För det andra: Vänsterpartiet har under en rad år
krävt obligatoriska boendeplaneringsprogram i kom-
munerna för att skapa en helhetssyn på boendet. I
boendeplaneringsprogram är t.ex. arbetet med trygg-
het och förebyggande brottsarbete en självklarhet.
För det tredje: Vi menar att varje kommun borde
åläggas att ta fram ett kvinnofridsprogram och att de
delar som handlar om boendet skulle vara en självklar
del av boendeplaneringsprogram.
Fru talman! I målen för bostadspolitiken betonas
särskilt vikten av en god uppväxt för barn och ung-
domar. Detta har en mycket dålig förankring i den
svenska lagstiftningen. Det saknas tydliga och sty-
rande krav när det gäller hur barns lekmiljö ska vara
utformad. Och när det gäller redan bebyggd miljö är
reglerna om möjligt ännu otydligare. Man måste
ställa sig frågan hur barns miljö påverkas av förtät-
ningar, underhåll, anläggning av friytor osv. och vem
som ska föra barnens talan i arbetet med översikts-
planer och detaljplaner.
Sverige har ratificerat FN:s barnkonvention och
borde därför se till att efterleva densamma. I § 3 i
barnkonventionen slås fast att barnens bästa alltid ska
komma i första hand och att barnen ska ha rätt att
uttrycka sin mening i alla frågor som berör dem. I
§ 31 fastslås att barnen har rätt till lek, vila och fritid.
Lägger vi samman dessa och en del andra paragrafer
kan vi konstatera att Sverige faktiskt bryter mot barn-
konventionen och att majoriteten i den här kammaren
än så länge inte har varit beredd att göra något åt
detta.
I plan- och bygglagen finns det i dag ingenting
som tillförsäkrar att barns åsikter och intressen tillva-
ratas. I utskottsmajoritetens svar på vår motion sägs
att man delar vår syn på vikten av att tillvarata barns
intresse i samhälls- och trafikplaneringen. Majoriteten
hänvisar till utredningar som ser över barns inflytan-
de, och utifrån dessa säger man att ingenting behöver
göras utan att vi ska fortsätta att vänta. Jag vädjar till
utskottsmajoriteten att ta sitt förnuft till fånga och
äntligen besluta sig för att sluta vänta. Det finns kun-
skap, bl.a. från Norge, om hur vi kan gå till väga. Det
finns också kunskaper från Barnombudsmannens
utredning och från Boverkets utredning. Det borde
vara fullt möjligt att ge regeringen i uppdrag att redan
under 2001 ge riktlinjer för hur man kan införa regler
i plan- och bygglagen som tillvaratar barns intressen i
trafik- och samhällsplanering.
Fru talman! Det kommunala planmonopolet utgör
en av grunderna för det kommunala självstyret och
bör därför försvaras så långt som möjligt. Utan tve-
kan utgör det kommunala planmonopolet en viktig
demokratisk grundprincip, nämligen principen om att
besluten ska fattas så nära människor som möjligt.
Samtidigt går det inte att komma ifrån att regioner
större än kommuner får allt större betydelse för män-
niskor. Detta gäller både avseende boendet och arbe-
tet.
Miljöpåverkan stannar inte heller inom kom-
mungränserna utan påverkar lokalt, regionalt, natio-
nellt och globalt. Om vi i Sverige har en stark plane-
ring på det lokala planet har vi en mycket svag regio-
nal planering. I Vänsterpartiets reservation 6 pekar vi
på behovet av att stärka den regionala planeringen
vad avser beslut som påverkar mellankommunalt och
regionalt. Även om det kommunala planmonopolet
inte berättigar till vilka beslut som helst utan regleras
av PBL:s krav på intresseavvägningar och beslutsun-
derlag, så visar inte minst etableringen av externa
köpcentrum att det finns stora brister i den regionala
planeringen.
Vi föreslår därför två förtydliganden i PBL när det
gäller lokaliseringsbeslut som får mellankommunala
eller regionala effekter utan att för den sakens skull
göra några inskränkningar i det kommunala planmo-
nopolet.
Våra krav är för det första att ställa formella krav
på beslutsunderlaget inför beslut som får mellan-
kommunala och regionala konsekvenser. Detta skulle
skapa bättre förutsättningar för ordentliga kon-
sekvensutredningar och ge länsstyrelserna ett verk-
ningsfullt redskap i diskussionerna med kommunerna.
För det andra ställer vi krav på att planläggningsbe-
slut oavsett vad som får ingripande regionala effekter
ska belysas i översiktsplan före detaljplaneläggning.
Utvecklingen i Skåne avseende externa köpcent-
rum visar att det nu är nödvändigt att göra någonting
åt situationen. Jag har tidigare vid varje sådan här
debatt sagt att jag egentligen är beredd att tillstyrka
ett moratorium för utvecklande av fler externa köp-
centrum med tanke på att ingenting sker i fråga om
lagstiftningen som skärper den regionala möjligheten
till planering.
Fru talman! Avslutningsvis: Tystnad är en bristva-
ra framför allt i tätorter samtidigt som det i en god
livsmiljö måste finnas möjligheter att uppleva tyst-
nad. Bristen på tystnad kombineras också alltmer med
störande buller. Och att få vara riktigt ostörd är i det
närmaste en lyx i många av våra tätortsområden. Det
borde vara en självklar rättighet att få slippa vara
ständigt störd av buller och i stället ha rätten att upp-
leva tystnaden. Behovet av att analysera bullersitua-
tionen i boendemiljöer, natur och rekreationsområden
är akut. Utan tvekan är detta en folkhälsofråga värd
att ta på största allvar. Vi vet bl.a. genom Världshäl-
soorganisationen att buller är ett växande problem
som ger upphov till en rad olika besvär, alltifrån för-
sämrad prestationsförmåga till allvarliga hörselska-
dor. För att inte ytterligare förvärra situationen är det
viktigt att vi i Sverige tar den här frågan på allvar, så
att vi inte får en ohållbar ljudsituation i framtiden.
Lösningarna som man i dag använder handlar mer om
att dämpa effekterna av buller, om att sätta bul-
lerskärm, förstärka fönster och liknande, och mindre
om att faktiskt minska bullret vid källan. Det mekani-
serade samhället som i många delar gett människor
ett bättre liv innebär också med automatik att bullret
ökar. Och det finns i dag ingenting som tyder på att
den här situationen skulle förbättras. Den passivitet
som utskottsmajoriteten har valt i den här frågan är
för mig ganska svårbegriplig.
Med de riktvärden som finns i dag avseende bul-
ler finns det ingen garanti för att bullerfria miljöer
kommer att finnas kvar i tätortsnära områden. De
leder inte heller till att redan bebyggd miljö saneras
från obefogat buller. Det borde vara en självklarhet
att alla konsekvenser vid nybyggnation och ombygg-
nation sätts in i en helhetsbild avseende bl.a. buller.
Kommunerna borde få tillräckliga kunskaper och
planeringsinstrument för att kunna undanta tysta
områden från exploateringar. Bara genom att belysa
hela bullersituationen får man en tillräcklig bild av
hur bullret påverkar miljön.
Utöver det jag redan har sagt har vi i vår motion
pekat på ytterligare två åtgärder som skulle kunna
vara en viktig del för att vända utvecklingen. Båda
förslagen innebär att vi ger Boverket i uppdrag att
förbättra kunskapen och verktygen kring bekämpan-
det av buller och bevarandet av de tysta miljöerna. Vi
skulle vilja att Boverket får i uppdrag att inventera
bullerfria miljöer och att Boverket av regeringen får i
uppdrag att utveckla och sprida kunskap om hante-
ringen av buller vid fysisk planering.
Av en för mig fullständigt obegriplig anledning
kan utskottsmajoriteten inte tänka sig att tillstyrka
våra förslag.
Fru talman! Jag yrkar bifall till våra reservationer
6 och 17.

Anf. 90 ANNELIE ENOCHSON (kd):
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservation 7 under punkt 5 men självklart står jag
också bakom övriga nio reservationer som vi krist-
demokrater har i detta betänkande.
I bostadsutskottets betänkande nr 9 behandlas en
rad angelägna motioner framlagda under allmänna
motionstiden som berör hur vi ska planera vårt sam-
hälle och vad vi som politiker vill ändra på i nuvaran-
de lagstiftning. Jag vill börja med att klarlägga Krist-
demokraternas grundläggande åsikt om kommunernas
ansvar när det gäller samhällsplaneringen och bo-
stadsfrågorna.
Vi har genom PBL och planmonopolet gett kom-
munerna mandat att driva dessa frågor. Detta stäm-
mer helt med subsidaritetsprincipen, som vi värnar
om och som lättast kan uttryckas i orden: Rätt makt
på rätt plats. Vi som rikspolitiker ska ge våra kom-
munala företrädare verktyg för att kunna klara denna
roll och skapa ett ramverk.
Plan- och bygglagen är ett bra verktyg. Rätt till-
lämpad fungerar den i stora stycken väl när det gäller
planprocessen. Dock behöver den ändras i några
avsnitt, just för att underlätta tillämpningen på kom-
munal nivå. Ett av dessa områden handlar om att i
PBL mycket starkare markera vikten av medborgar-
nas inflytande vid alla former av planläggning av
kommunernas mark- och vattenområden. Det är vik-
tigt att medborgarna tidigt kommer in i planprocessen
och att deras önskemål beaktas i det fortsatta planar-
betet. Om detta görs kommer medborgarna att känna
delaktighet, och risken för okynnesöverklagande
minskar. Självklart ska rätten och möjligheten att
överklaga både planer och bygglov kvarstå men en
förenkling måste till här.
De initiativ som regeringen har tagit i samarbete
med bl.a. Svenska Kommunförbundet för att föreslå
förenklingar för överprövningen av kommunala plan-
och bygglovsärenden är ett steg i rätt riktning. Vi har
ändå en reservation i detta ärende för att påtala vikten
av att detta snabbt kommer till stånd.
Låt mig här få nämna ett positivt exempel från
min hemkommun Göteborg som visar hur planpro-
cessen kan bedrivas. En kvinnlig planarkitekt har
tillsammans med en beteendevetare i vad som skulle
kunna bli ett komplicerat planärende valt att inte bara
på traditionellt sätt hänga ut detaljplanen i biblioteket
för att inhämta allmänhetens synpunkter utan också, i
ett mycket tidigt skede i planprocessen, sammankalla
de boende - i detta fall enbart kvinnliga boende - för
att de ska kunna beredas tillfälle att på själva skissta-
diet komma in med sina åsikter. Planprocessen tog
längre tid men alla var nöjda eftersom planen inte
överklagades.
Det bör av PBL klart framgå att direktiven när det
gäller handläggningen av detaljplaner och översikts-
planer är minimikrav, inte maximikrav.
Att bygga ett samhälle där alla trivs och känner
delaktighet och trygghet kräver en vision av det goda
samhället. Denna vision innebär för Kristdemokrater-
na att allt samhällsbyggande ska ske utifrån männi-
skans behov av de små gemenskaperna. Planerare på
alla nivåer bör alltid utgå från perspektivet om vad
som är bra för små gemenskaper. Ett sådant synsätt
innebär att man vid bostadsområdesplanering skapar
utrymmen för människor att mötas samt skapar ett
småskaligt och greppbart boende också för de minsta
av våra medborgare - barnen.
I FN:s barnkonvention slås det fast att barnens
bästa alltid ska komma i första rummet och att deras
delaktighet och åsikter är viktiga i allt som berör dem.
Detta bör även komma till uttryck i vår svenska plan-
och bygglagstiftning där just samhällsplaneringen
regleras.
Vi kristdemokrater vill att det ska göras kon-
sekvensbeskrivningar av barnens situation när ett
bostadsområde ska byggas eller utvecklas och att de
små gemenskaperna tas till vara.
Fru talman! Kommunerna bär huvudansvaret när
det allmännas intresse beaktas. Detta ställer höga krav
på beslutsunderlaget och öppenheten samt när det
gäller att så många intressenter som möjligt får chan-
sen att delta i planprocessen. Till det allmännas in-
tresse hör miljöhänsyn, estetik, kulturarv, kulturhisto-
ria, trygghet, trivsel, närhet m.m. Dessa intressen ska
vägas mot enskilda intressen och fri konkurrens.
Planmonopolet innebär möjligheter att styra sam-
hällsutvecklingen men också en skyldighet att genom
planer göra avvägningar mellan enskilda och allmän-
na intressen. Detta framkommer särskilt tydligt vid
etablering av externa stormarknader.
I ett särskilt yttrande i betänkandet har vi klarlagt
den kristdemokratiska synen när det gäller externeta-
bleringar och handelsändamålet så som det regleras i
5 kap., 7 § plan- och bygglagen.
Där står det att planen inte får göras mer detalje-
rad än som är nödvändigt med hänsyn till syftet med
den. Bestämmelser som närmare reglerar möjlighe-
terna att bedriva handel får meddelas endast om det
finns skäl av betydande vikt.
Det innebär att lagstiftningen lägger sig på tre oli-
ka nivåer och ger kommunen möjlighet att själva
bestämma vilken nivå och detaljeringsgrad som
kommunen ska välja. Lagstiftningen betonar att
kommunen ska beakta det nödvändiga syftet med
detaljeringsgraden och att det ska finnas skäl av bety-
dande vikt för att en detaljreglering eller särreglering
ska beslutas.
Vi kristdemokrater anser att PBL med sina olika
detaljeringsgrader när det gäller att reglera handel-
sändamålet är ett bra verktyg för kommunpolitikerna
men vi vill tillfoga ytterligare två komponenter för att
verktyget ska bli fullgott.
Först och främst bör kommunerna upprätta en
handelspolicy för hur de vill utveckla handeln. Detta
bör göras när man en gång per mandatperiod gör
översynen av översiktsplanen och ske i samarbete
med närliggande kommuner. Här har länsstyrelserna
genom PBL fått ett ansvar att bevaka de mellankom-
munala intressena.
Vidare vill vi kristdemokrater att det vid all plane-
ring av stormarknader ska upprättas en kon-
sekvensanalys som sätter människan i centrum och
som särskilt belyser följande:
· hur etableringen påverkar det sociala livet,
· hur familjens behov tillgodoses,
· hur äldre och handikappade påverkas positivt
respektive negativt samt
· hur det påverkar skillnader mellan tidrika och
tidfattiga människor och mellan rika och fattiga
människor - frågan är om etableringen tar hänsyn
till alla dessa kategorier.
Fru talman! Människor behöver stillhet och tyst-
nad. I anslutning till städer är tystnad på väg att bli en
bristvara i vårt land - och är det redan nu på konti-
nenten.
I Göteborg bereds i fullmäktige just nu en krist-
demokratisk motion om kartläggning av tysta zoner.
Det visar sig att det är svårt att hitta tystnad i vild-
marksområdena runt Göteborg. Park- och naturför-
valtningen kom framtill tre områden där det kan fin-
nas platser med omgivningsbuller under 30 dB(A).
Det finns i miljöbalken lagstöd för att bevara tysta
områden.
Människorna behöver stillhet och naturupplevel-
ser, inte minst när tillvaron blir alltmer stressad och
fragmenterad. S.k. tysta zoner är en värdefull resurs
också från fritids-, kultur- och turismsynpunkt. Att
höra bäckens porlande, vågornas kluckande mot
stranden och fågelkvitter utan ackompanjemang av ett
obestämt brus är en väsentlig del av hur vi upplever
naturen och livskvaliteten.
En tyst zon behöver inte vara ett naturområde,
utan det kan även vara fråga om stadsdelar som är
relativt ostörda där man t.ex. håller efter obalanserade
fläktar och värmepumpar.
Det bör vara lika självklart att inventera ostörda
områden som att inventera natur- och kulturintresse-
na, anser vi kristdemokrater.
Fru talman! Agenda 21 är ett handlingsprogram
för hållbar utveckling antaget vid FN:s konferens om
miljö och utveckling 1992 i Rio de Janeiro. Agen-
da 21 kan sammanfattas som en uppmaning att arbeta
för en hållbar samhällsutveckling.
Hur vi människor utnyttjar och förvaltar naturen
och dess resurser är det största avsnittet i Agenda 21.
Olika samhällsgruppers roll behöver stärkas.
Kvinnornas missgynnade ställning i världen är oac-
ceptabel. Urbefolkningarna har en genom generatio-
ner utvecklad kunskap om sina områden som inte tas
till vara. På liknande sätt belyser Agenda 21 den roll
som t.ex. barn och ungdomar, organisationer, fackfö-
reningar, forskare och jordbrukare spelar för en håll-
bar utveckling.
Habitat är ett handlingsprogram som antogs vid
FN:s världskonferens 1996 i Istanbul. Habitatagendan
inriktades på två övergripande mål:
· en rimlig bostad för alla samt
· en hållbar utveckling av människors boplatser i en
värld av växande städer.
Habitatagendan och Agenda 21 är viktiga doku-
ment. Vi kristdemokrater anser att det är av stor vikt
att dessa följs upp och får genomslag i kommunernas
översiktsplaner, inte minst när det gäller hemlösheten.
En rimlig bostad för alla talas det om i Habitatagen-
dan. Där ligger vi inte långt framme!
Fru talman! Låt mig till sist ta upp en reservation
som berör samrådsplikten inför markarbeten.
Arbeten som innebär att gator och torg, liksom
andra allmänna platser, grävs upp gäller i stor ut-
sträckning reparationer av olika ledningsnät. I sådana
fall förekommer enligt lag normalt inga krav på att
samråd ska ske med representanter för berörda fastig-
heter. Detta kan innebära allvarliga ekonomiska av-
bräck för en näringsidkare som finner sin ingång till
affären uppgrävd, utan att ha fått information om att
detta skulle ske eller utan att ha kunnat påverka tid-
punkten för arbetet.
I den reservation som vi delar med de övriga
borgliga partierna föreslås att plan- och bygglagen
ska kompletteras med en samrådsplikt avseende dem
som berörs av ingreppen. Skyldigheten bör naturligt-
vis inte omfatta brådskande arbeten eller sådana som
genomförs endast under kortare tid eller som på annat
sätt är av mindre omfattning.
Övriga avsnitt i detta betänkande där vi kristde-
mokrater har reservationer kommer Harald Bergström
att beröra i sitt anförande.

Anf. 91 STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Bland många goda ord från Annelie
Enochson fanns två punkter som jag blev lite funder-
sam över. Den ena gäller barnens faktiska möjligheter
att bli delaktiga i samhällsplaneringen. Man står
ganska tomhänt när det gäller hur dessa möjligheter
ska kunna tillgodoses, även om man använder vackra
ord i sina skrivningar.
Owe Hellberg och jag själv har i reservation 4
faktiskt försökt gå in på en reglering av barnens rätt
att få sina synpunkter hörda. Jag beklagar att man
från kd:s sida inte har varit beredd att tillstyrka den
utan föredragit att använda vackra ord.
På samma sätt är det med de externa handelseta-
bleringarna, där man nöjer sig med att avge ett sär-
skilt yttrande men inte vill reservera sig eller skriva
under på reservation 6, som vi från Vänsterpartiet har
avgivit. Miljöpartiet har ställt sig bakom denna reser-
vation, som handlar om att reglera förutsättningarna
för de externa köpcentrumen. Möjligtvis är det flirten
med moderaterna inför nästa val som gör att kd inte
är beredd att faktiskt driva de här frågorna utan bara
vill prata om dem.

Anf. 92 ANNELIE ENOCHSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Vad för det första gäller barnens in-
flytande har vi avgivit en reservation där detta be-
handlas. Om Sten Lundström läser på finner han att vi
har skrivit om det i vår reservation 1. Vi framhåller
där att vi anser att det måste göras konsekvensbe-
skrivningar av barnens situation i samband med ut-
veckling av bostadsområden. Detta har vi alltså redan
beaktat i vår reservation.
När det sedan gäller stormarknadsetableringar
tycker vi att PBL är bra som den är. När vi förra året
hade en liknande diskussion här i kammaren kom
samma fråga upp. Vi sade då att vi ville fundera på
detta, och det har vi nu gjort under ett år. Det har lett
till ett särskilt yttrande där vi klarlägger vad vi anser i
frågan. Vi tycker att det som i dag föreskrivs i PBL,
där kommunerna ges möjlighet att på tre olika nivåer
själva bestämma vilken detaljeringsgrad de vill ha, är
fullt tillräckligt. Vidare ger PBL i dag
utrymme för länsstyrelserna att bevaka de mellan-
kommunala intressena. Vi tycker att också det är bra.
I Sten Lundströms hemlän Skåne har man haft
problem med detta. Det beror i mycket på att länssty-
relsen har varit passiv och inte följt PBL.

Anf. 93 STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Låt mig bara konstatera att det är
långt ifrån bara Skåne som har de här problemen. I
Göteborg, Trollhättan osv. växer externa köpcentrum
upp som svampar ur jorden, med sin miljöpåverkan
och konsekvenser i form av bristande service i ytter-
områden o.d. Det visar att PBL inte är tillräcklig. Vi
måste skärpa PBL och ge den lagen en mycket tydli-
gare regional prägel i de här avseendena. Regionerna
måste få mycket större inflytande över den regionala
planeringen än vad de har i dag. Jag kan bara beklaga
att kristdemokraterna inte riktigt har insett detta.
Vad gäller barnens rättigheter skriver ni att ni vill
ha beskrivningar av effekter för barnen vid ny- och
ombyggnation, men ni skriver ingenting om på vilket
sätt man ska kunna åstadkomma detta. Ni har inga
idéer om vilka som ska företräda barnen när de inte
kan företräda sig själva. Det är därför som jag menar
att ni bara ägnar er åt att skriva vackra ord.

Anf. 94 ANNELIE ENOCHSON (kd) re-
plik:
Fru talman! När det gäller externhandeln tror jag
att Sten Lundström får acceptera att vi har olika
åsikter. Vi anser att PBL i dag fyller ett bra syfte om
den tillämpas rätt. Vi vill också att våra kommunala
företrädare liksom länsstyrelserna ska ta ett mycket
aktivare ansvar. Även när det gäller barnen tror vi att
våra kommunala företrädare klarar att göra en vettig
konsekvensbeskrivning, om vi bara ger dem verkty-
gen för detta. Vi vill inte toppstyra allt, utan vi vill
lämna över mycket av makten till våra kommunala
företrädare.

Anf. 95 RIGMOR STENMARK (c):
Fru talman! Centerpartiets politik syftar till att låta
var och en växa som människa och ha möjlighet att få
ett rikt liv. Livet går ju inte i repris. Människor måste
ha frihet samtidigt som de har trygghet.
En politik för ett samhälle där människor får växa
måste enligt vår mening präglas av livskraft, där
människor får möjligheter att utvecklas och ta ansvar
för sig själva och för varandra. Den måste också
präglas av livskvalitet, som gör att människor mår bra
och trivs med sin livssituation. Det handlar om hälsa
och välbefinnande i livets olika skeden.
Upplevelsen av livskvalitet är ju individuell. Poli-
tiken måste därför handla om att ge förutsättningar
för större välbefinnande genom ökad makt över den
egna vardagen och möjligheter till en sund livsmiljö.
Politiken måste också präglas av att människor
själva och tillsammans får möjlighet att bestämma
hur de vill utforma sina liv och sitt samhälle. Det
förutsätter att vi här i Sveriges riksdag aktivt låter
kommuner, regioner och människor ta över alltfler
uppgifter och att man litar på att människor tillsam-
mans kan och vill ta ansvar.
I det här betänkandet handlar många motioner just
om livskvalitet, livskraft och självbestämmande. Det
börjar med Centerpartiets motion om att det bör infö-
ras en ny planeringssstrategi för ökad mångfald med
lokala lösningar. Centerpartiet förespråkar ett plane-
ringsperspektiv nedifrån och upp, en planeringsmo-
dell där könsperspektiv och miljötänkande är naturli-
ga inslag, där det råder ett stärkt inflytande för lokala
utvecklingsgrupper samt där det bedrivs ett intensivt
samarbete mellan privat, offentlig och ideell sektor.
Fru talman! Byggande, boende och samhällspla-
nering är viktiga områden. De är förutsättningar för
alla människors liv, och de påverkar både vardag och
helg, både yrkeslivet och fritiden. Samhällsplane-
ringsfrågor berör alla.
Jag ska be att få citera ur ett pressmeddelande:
"Många har varit aningslösa och betraktat fysisk
planering och byggd miljö som könsneutral. I prakti-
ken har det varit männens område.
Kvinnor och män har allt att vinna på att skapa ett
mer jämställt samhälle, vilket också bör gälla plane-
ringen av hela vår fysiska livsmiljö."
Detta var slutsatsen i pressmeddelandet i samband
med att Boverket 1996 till regeringen lämnade rap-
porten Hela samhället.
Kolleger! Det har gått några år sedan dess, men vi
ser nu år 2001 att det inte har hänt särskilt mycket på
området. Inte minst kan vi konstatera att kvinnor och
barn i Sverige inte är involverade i den fysiska sam-
hällsplaneringen i den utsträckning som är önskvärd.
Därför återkommer det även i det här betänkandet
motioner om dessa frågor.
Erfarenheterna visar också att kvinnor och män
har olika behov och faktiskt värderar den fysiska
miljön olika. Forskning och studier visar på att kvin-
nor och män närmar sig rumsliga frågor på olika sätt.
En bild är att männen reser till Bryssel medan kvin-
norna sköter komposten för att frälsa världen. Jag
tycker att det är en ganska rolig beskrivning, som
naturligtvis får tas med en smula salt men som ändå
visar på rikedomen i att vi är olika. Det är en tillgång
som vi måste ta till vara.
Fru talman! Det är i det här sammanhanget också
viktigt att framhålla betydelsen av trygghet i boendet.
Kring brottsförebyggande planering finns det flera
reservationer med lite olika inriktning. Jag ser dock
en gemensam strävan att framhålla den grundläggan-
de förutsättningen att för att människor ska kunna få
livskvalitet i boendet måste den miljö där man bor
och lever vara trygg.
Sverige har traditionellt uppfattats som ett mycket
tryggt land att bo i. Dessvärre visar nu undersökning-
ar att det finns en stor otrygghet i våra bostadsområ-
den. Människor är rädda. Undersökningar visar dess-
värre också att många yngre människor liksom också
kvinnor är rädda.
Detta måste vi ta på allvar, och vi måste se till att
våra bostadsområden planeras så att denna oro i
största möjliga mån försvinner. Vi måste få öppna,
ljusa, trevliga och vackra miljöer. Vi måste ha om-
sorg om varandra. Brottsförebyggande aspekter måste
alltså vägas in i all samhällsplanering.
Fru talman! Det skulle vara lätt att fastna i argu-
mentationen kring den motionen i tio minuter, men
det ska jag inte göra. Det återstår fler motioner som är
värda att belysa. Det handlar om flexibilitet i plane-
ringen, vid bygglovsgivning och planhantering. Det
handlar om tysta miljöer. Det handlar om stormark-
nadsetableringar och handelsändamål. Det gäller
kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer som
måste bevaras, för att människor ska kunna känna
igen sig. Det pratas om rotlöshet. Då är dessa bygg-
nader och kulturella miljöer oerhört viktiga. Jag ska
inte ta så mycket mer tid med det. Jag vill dock upp-
mana de som är intresserade att läsa reservationerna
på dessa områden och även de särskilda yttrandena.
Fru talman! Till sist vill jag speciellt uppmärk-
samma reservation 29, Gröna områden och strandnära
mark. Det handlar speciellt om städernas och tätorter-
nas grönområden.
En förutsättning för att vi ska få bra städer, som
kan erbjuda bra livsmiljöer för människor, är att vi
slår vakt om grönområdena. Det är livsviktigt att vi
har gröna lungor som hjälper oss att ta hand om alla
utsläpp som trots allt finns, där många människor bor
och många bilar rusar fram. Vi är många som ska
samsas om plats.
Centerpartiet vill ha en genomtänkt strategi för
hur grönområden ska kunna bevaras och utvecklas.
Ett speciellt slags grönområde är de naturstränder
som finns i närheten av de större städerna. Vi har det
vackert omkring oss. Vi har ganska mycket vatten i
vårt land. Det är värdefulla områden, såväl för den
biologiska mångfalden som för människorna. Det
behövs samlade regler för användandet av strandnära
mark i tätortsnära områden.
Det är intressant att ha tagit del av planeringen in-
för Bomässan i Malmö, som just lyfter fram betydel-
sen av gröna områden. Det behövs en intensiv mark-
nadsföring, så vi kan bli eniga i riksdagen om att
skydda dessa områden
Fru talman! Jag ber till sist att få yrka bifall till re-
servation 2 och reservation 29. Jag står naturligtvis
bakom övriga reservationer som Centerpartiet har
anmält.

Anf. 96 YVONNE ÅNGSTRÖM (fp):
Fru talman! Enligt talarordningen mellan partierna
hamnar Folkpartiet relativt sent på talarlistan. Därför
är det inte särskilt stor anledning för mig att ta alltför
mycket av kammarens tid i anspråk för att argumente-
ra för de olika reservationer där Folkpartiet är med
tillsammans med andra, som andra redan har talat om
och för. Vi i Folkpartiet har bara en egen reservation,
som gäller brottsförebyggande planering. Jag avser
inte att yrka bifall till den, för att slippa tidsödande
kontrapropositionsvoteringar. De brukar inte vara
särskilt populära hos ledamöterna.
Jag vill kortfattat beröra de olika punkter där vår
mening avviker från utskottsmajoritetens. De fyra
borgerliga partierna har en gemensam reservation
beträffande punkt 3, som handlar om planprocessen.
Reservationen gäller i korthet att möjligheterna att
överklaga byggplaner måste begränsas. Den tidsut-
dräkt som överklagandena ofta medför fördyrar bo-
stadsbyggandet, som ju redan i dag kostar alldeles för
mycket pengar.
I dag kan en detaljplan överklagas i tre instanser
och ett efterföljande bygglov i upp till fyra instanser.
Vi anser att överklagandena bör kunna begränsas,
givetvis utan att man ska göra det omöjligt att över-
klaga när det verkligen finns skäl. Jag yrkar därför
bifall till reservation 5.
Nästa punkt där vi har reserverat oss, punkt 6,
gäller kommunernas flexibilitet i planeringen. Jag vill
verkligen stryka under att det är angeläget att man ser
över vad det beror på att kommunerna inte tillräckligt
har utnyttjat de möjligheter som finns att vara mer
flexibla i tillämpningen av plan- och bygglagen.
Punkt 11 handlar om brottsförebyggande plane-
ring. Där har Folkpartiet, som jag nämnde, en egen
reservation. Vi anser bl.a. att kravet på en trygg och
säker närmiljö bör föras in i kapitel 2 i PBL som ett
allmänintresse som ska beaktas vid planläggning och
lokalisering av bebyggelse m.m.
Under punkt 14 har vi, tillsammans med kd och
Centern, en reservation som gäller kvalitetsansvarig
och tillsynsansvarig. Mina borgerliga kolleger har
berört det. Jag vill ändå understryka att den kvali-
tetsansvariges uppgifter på ett entydigt sätt måste
definieras i lagstiftningen. PBL bör därför omarbetas
just med syfte att förtydliga rollen hos den som är
kvalitetsansvarig.
Under punkt 3, som handlar om kulturhistoriskt
värdefull bebyggelse, har vi en reservation tillsam-
mans med kd och Vänsterpartiet. Tidigare kunde
byggnadsnämnderna, med stöd i lagstiftningen, vägra
att ge bygglov för sådana inre förändringar som an-
sågs förvanska en byggnad. Med nuvarande lagstift-
ning är det svårare att förhindra sådana förändringar.
Vi anser att lagstiftningen bör skärpas på så sätt att
alla förändringar inne i byggnader av det här slaget
ska omfattas av lagstiftningen.
Under punkt 26, som gäller samrådsplikt inför
markarbeten, har, som tidigare talare har sagt, de fyra
borgerliga partierna en gemensam reservation. När
markarbeten genomförs i en kommun kan, som
nämnts, näringsidkare påverkas negativt om arbetena
drar ut på tiden, genom att tillträde till deras lokaler
och butiker förhindras eller försvåras. Vi anser alltså
att samråd ska vara en skyldighet vid dylika arbeten.
Fru talman! Jag står givetvis bakom samtliga re-
servationer där Folkpartiet finns med men yrkar bifall
endast till nr 5.

Anf. 97 LEIF JAKOBSSON (s):
Fru talman! Det ärende vi nu behandlar spänner
över en mängd olika frågor, trots att det är samma
lagstiftning, PBL, som är dagens ämne. Det finns 33
reservationer. Jag ska i mitt inlägg kommentera våra
ställningstaganden i en del av frågorna. Först måste
jag dock ge uttryck för min förvåning när jag ser alla
dessa motionskrav från borgerliga ledamöter om fler
regler och inskränkningar i kommunernas rättigheter.
Samma partier som i de högtidliga talen pratar om
minskat krångel, mer självstyrelse och färre regle-
ringar framför bara i det här betänkandet krav på
· att staten ska utreda varför kommunernas bygg-
nadsnämnder inte är så flexibla som de borgerliga
partierna tycker att de ska vara,
· att staten ska avskaffa kommunernas rätt att pla-
nera för handelsändamål,
· att staten ska upprätta en databas över ämnen som
används i byggen,
· att staten ska precisera det kommunala ansvaret
för byggloven,
· att staten ska ålägga kommunerna att informera
inte bara fastighetsägarna utan även näringsidkare
innan gatuarbete,
· att staten ska ålägga personer boendeplikt om de
äger fastigheter i skärgården,
· och sist men inte minst att staten ska klargöra för
kommunerna och domstolarna hur man definierar
begreppet "en städad tomt".
Jag säger inte att det är fel att föra fram krav på
regleringar, lagstiftning och liknande. Det är natur-
ligtvis ett sätt att förändra verkligheten. Men jag tror
att man ska vara lite försiktig om man marknadsför
sina partier som dem som står för mindre regler och
mindre krångel när man i motionsfloden kommer
med så många nya krav.
Lyssnade man på debatten om det föregående be-
tänkandet var det också signifikativt att det från de
partier som så ofta talar om behovet av avreglering
inte var någon hejd på hur mycket nytt som skulle in i
lagstiftningen för att styra och ställa i kommuner och
i andras leverne och värv.
För oss socialdemokrater är lagstiftning naturligt-
vis ett sätt att styra. Det är ett sätt för oss i parlamen-
tet, i Sveriges riksdag, att bestämma om framtiden
och tillvarata olika intressen. Men det vi talar om här,
plan- och bygglagen, är en lagstiftning som hanteras
av kommunala politiker.
Det är våra partivänner som sitter runt om i alla
landets kommuner som hanterar denna lagstiftning.
För oss är det minst lika viktigt att vi arbetar med
innehållet i frågorna som att med något slags plakat-
politik föra in det ena eller det andra perspektivet i
lagstiftningen. Jag ställer mig ofta frågan: Till vilken
praktisk nytta är det?
Flera har varit inne på barnens rättigheter och
barnens perspektiv, och man hänvisar till barnkon-
ventionen. Det är självklart. Barnkonventionen har
Sverige ratificerat oavsett om det hänvisas till den i
plan- och bygglagen eller ej. Den gäller ändå för våra
partikamrater i byggnadsnämnderna.
På samma sätt är det naturligtvis med många av
de andra aspekter som man för in. Det är väldigt
underligt om vi i lagstiftningen måste skriva in att de
lokala politikerna måste tänka på barn, kvinnor, mil-
jö, brottsförebyggande arbete och medborgarinflytan-
de. Det är väl det allting handlar om, och det är väl
det politiken handlar om? Låt oss när det gäller att
lagstifta hålla oss till de stora dragen och låta våra
partivänner i kommunerna sköta en hel del.
Fru talman! I betänkandet tas frågan om kvalitets-
kontrollen av byggnationen upp. Det är en i högsta
grad aktuell fråga, inte minst efter avslöjandena av de
skandalösa förhållandena i samband med byggandet
av Hammarby sjöstad. Det är alldeles uppenbart att
den som är ansvarig för det bygget kommer att få stå
ansvarig och borde rejält skämmas för det som skett.
Det är inte bara det att de bostäderna är väldigt dyra.
De är tydligen också obeboeliga.
Detta måste få allvarliga konsekvenser. Bygg-
branschen måste ta det till sig och se över vad det är
som gör att det kan gå så snett. Jag hoppas att Ham-
marby sjöstad är ett engångsexempel, men jag vågar
inte tro det. Jag vet att Boverket tittar på det och för-
söker att se om det finns något mönster och om vi kan
förvänta oss fler sådana fall. Då måste allvarliga
åtgärder vidtas.
Det ställer frågan om bygg- och kvalitetskontroll
på sin spets. Tidigare hade kommunerna ett större
ansvar för kontrollen. I det nya systemet med kvali-
tetsansvarig är det byggherren som har ansvaret. Det
ifrågasätts här, och en del vill att man ska förtydliga
det. Det kommer att ge anledning till diskussioner om
hur systemet ska se ut i framtiden. Erfarenheterna
från det som har hänt kommer att göra att det kommer
att bli en diskussion när vi har ett underlag.
Jag vill ändå redan nu säga att vi ska undvika att
lyfta bort ansvaret från dem som bygger. En ren
kommunaliseringen eller någon form av förstatligan-
de av ansvaret skulle tyvärr antagligen innebära att
skadeståndsanspråk och allt annat i framtiden i stället
faller på kommunerna eller på samhället i stort. Det är
ytterst viktigt att vi behåller det hundraprocentiga
ansvarsförhållandet. Det är byggherren som är ansva-
rig för det han bygger.
Flera motioner handlar om brottsförebyggande
planering. Det är en fråga som förtjänar större ut-
rymme i den bostadspolitiska debatten. Flera har talat
om hur hyresgästerna i olika undersökningar sagt att
det är mycket viktigare än att bo nära centrum, teater
eller något annat. Ett bostadsområde som kan erbjuda
trygghet är det man sätter allra högst.
Det är också därför regeringen har gett uppdraget
till Brottsförebyggande rådet att utveckla arbetet med
åtgärder som ökar tryggheten i bebyggelsen. Vi är i
stort sett överens här. Skillnaden är att i en del reser-
vationer vill man markera att det redan skulle ha varit
gjort eller att det ska göras lite snabbare. Men i sak-
frågan finns det ingenting som skiljer. Därför finns
det heller ingen anledning för riksdagen att nu ta
något initiativ.
Frågan om externt belägna stormarknader berörs i
flera motioner. Jag delar oron. Men det är en fråga
som ändå bäst hanteras av kommunerna i samverkan.
Länsstyrelsen har ansvaret för att se till att samord-
ning och samråd ser. Vi har sett att länsstyrelser har
stoppat en del diskutabla etableringar.
Själv tycker jag att det borde vara en självklar frå-
ga för de regionala självstyrelseorganen att engagera
sig i. Så var också fallet i Skåne fram till dess det
blev en borgerlig majoritet, som har avsvurit sig allt
intresse och allt engagemang. Därefter har situationen
blivit som den har blivit med kommuner som bekrigar
varandra.
Vi har också i bostadsutskottet enats om att när-
mare studera hur länsstyrelserna hanterar uppgiften.
Förhoppningsvis kan den granskningen ge kunskap
om läget och om vad som kan göras vidare.
Det moderata kravet på samrådsplikt med nä-
ringsidkare för kommunerna inför markarbeten har vi
diskuterat tidigare. Vi har kommit fram till att kom-
munerna har den rollen gentemot fastighetsägarna.
Nu vill moderaterna gå ett steg längre och tvinga
kommunerna att söka upp samtliga näringsidkare.
Något ansvar måste väl ändå fastighetsägarna ha.
Har ni egentligen funderat på vilka register som
kommunerna måste bygga upp över näringsidkare
som är hyresgäster för att leva upp till en sådan
eventuell lagtext? Det låter alldeles orimligt.
Det är väl snarare så att kommunerna själva har
ett intresse av att det ska fungera bra för näringsid-
karna i kommunen och se till att informera och sam-
råda i allas intresse. Varför misstror moderaterna
kommunerna till den milda grad att de vill införa ny
tvångslagstiftning?
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i
betänkande BoU9 och avslag på samtliga reservatio-
ner.

Anf. 98 RIGMOR STENMARK (c) replik:
Fru talman! Det är förvånande att Leif Jakobsson
som företrädare för Socialdemokraterna och därmed
också för regeringen börjar sitt anförande med att
raljera över att vi vill ha nya regler som månar om
människorna, att vi vill ha ett planeringsperspektiv
som är nedifrån och upp, att vi vill ha en planerings-
modell där könsperspektiv och miljötänkande är na-
turliga inslag och där det finns ett starkt inflytande för
lokala utvecklingsgrupper.
Det är ändå så att vi är riksdagsledamöter, Leif
Jakobsson! Det här är riksdagen, och det är här som
man stiftar lagar. Det vore främmande för mig som
riksdagsledamot att bara stjälpa över allt på andra.
Det är ju ändå här som vi har möjlighet att göra nå-
gonting åt detta när människor inte har den livskraft,
den livskvalitet och det självbestämmande som vi i
Centerpartiet vill ha. Då tänker vi även driva på så att
lagstiftningen blir som vi vill. Det trodde jag att också
Leif Jakobsson hade som ambition.

Anf. 99 LEIF JAKOBSSON (s) replik:
Fru talman! Det är alldeles riktigt, Rigmor Sten-
mark. För mig är lagstiftning en av de metoder som vi
naturligtvis ska använda. Jag raljerade inte över att
kraven ställdes. Om jag på något sätt var lite grann
raljant eller ironisk så handlade det om sambandet
mellan kraven och den övergripande retoriken från de
borgerliga partierna om att minska regleringar, mins-
ka lagar och minska pappersfloden osv.
Jag har den fullaste respekt för att riksdagsleda-
möter vill ändra och skärpa lagar. Men när man håller
högtidstalen, och när man pratar om hur den kommu-
nala självstyrelsen är det totala fundamentet i vår
demokrati så bör man också tänka på att man samti-
digt från partier skriver motioner som innebär in-
skränkningar och pekpinnar till kommunerna.

Anf. 100 RIGMOR STENMARK (c) re-
plik:
Fru talman! Det minsta man kan begära när någon
börjar gräva gropar i enskilda människors marker för
att lägga ned ledningar är väl att det bör finnas ett
samråd. Det tycker jag inte är någon liten fråga - jag
tycker att det är en fråga som man verkligen borde ta
på allvar. Vi borde få en lagstiftning som säger att det
absolut måste vara ett samråd. I dag är det inte så.
Man behöver inte ens ha ett avtal med kommunen,
utan det får man bara om kommunen välvilligt tar till
vara förbindelserna med markägarna och vill ha goda
sådana.
Jag tycker att Leif Jakobsson bör ta till sig de
synpunkter som har kommit fram, och se till att det
blir ett samrådsförfarande när man tar annans mark,
även om man bara lånar den för att lägga ned rör eller
vad det nu kan vara.

Anf. 101 LEIF JAKOBSSON (s) replik:
Fru talman! Återigen vill jag säga att det är kom-
munerna och de som är valda av människor i kom-
munerna som hanterar den här frågan. Hela utgångs-
punkten för Rigmors resonemang är att det skulle
finnas lokala politiker som tycker att det är trevligt att
gräva i andras marker utan att prata med dem. Det är
väl fullständigt självklart i mellanmänskliga förhål-
landen att man har denna typ av samråd!
Frågan är bara om vi här i riksdagen alltid ska be-
höva lagstifta om allting sådant. Det är där som våra
synsätt skiljer sig.

Anf. 102 STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Leif Jakobssons försvar för att inte
tillstyrka några motioner går uppenbarligen någon-
stans ut på att vi har partivänner runtom i landet som
sköter detta bättre. Även jag är övertygad om att vi i
de flesta detaljfrågor har lokalpolitiker som sköter
frågorna klart bättre än vad vi gör.
I och för sig är vi inte överens mellan partierna,
men de förslag som vi lägger fram för att förändra
lagstiftningen lägger vi naturligtvis fram utifrån den
kunskap om de brister som finns ute lokalt. Våra krav
på att förstärka kommunernas skyldighet att se till att
barnens intresse bevakas i planeringsfrågan bygger
naturligtvis på kunskapen om att man bl.a. i min egen
hemkommun aldrig har tagit denna uppgift på särskilt
mycket allvar, trots en rad motioner även lokalt.
Våra förslag bygger naturligtvis på en förutsätt-
ning att den bästa av världar, som Leif Jakobsson
uppenbarligen tror finns kommunalt, inte finns. Från
riksdagens sida behöver vi faktiskt ägna oss åt det
som är vår uppgift förutom att stifta lagar, nämligen
att se till att det finns en viss likställighet i samhället
och att alla människor har rätt till samma förutsätt-
ningar oavsett var de bor.
Därför föreslår Vänsterpartiet skärpningar som
ger barnen rättigheter utifrån barnkonventionen, som
vi precis har ratificerat och som vi inte lever upp till.
Jag kan inte tycka att det är rimligt att vi fortfarande
ska vänta på att kommunerna ska ta det ansvaret. Det
är faktiskt hög tid att riksdagen skärper lagstiftningen
på de områden som vi missat.
Det finns ungefär ett och ett halvt tusen olika la-
gar och förordningar som staten har skrivit för att
styra kommunernas verksamhet. Säkerligen är det en
hel hög av dem som skulle kunna plockas bort. Men
jag är också övertygad om att det fattas både lagar
och förordningar i dag. De behöver tillföras för att vi
ska få ett samhälle där alla får plats.

Anf. 103 LEIF JAKOBSSON (s) replik:
Fru talman! Sten Lundström! Jag inbegriper inte
Vänsterpartiet i jämförelsen mellan ord och handling
när det gäller regleringar och annat. Vänsterpartiet
har i alla fall aldrig proklamerat sig som något av-
regleringsparti, och därför är det alldeles i sin ordning
att det kommer många sådana förslag från Vänster-
partiets sida. Det har jag inga som helst synpunkter på
ur den aspekten.
När det gäller en sådan oerhört viktig fråga som
att vi tar barnens perspektiv och rättigheter på allvar
så tycker jag att det är att komma väldigt billigt undan
att lösa problemet genom att skriva in något i en lag.
Vad skulle en sådan formulering i PBL leda till? Hur
prövar man den? Hur kommer barnens rättigheter till
tals?
Om barnens rättigheter och perspektiv ska komma
in i planeringsprocessen så handlar det alldeles själv-
klart inte minst om att alla vi vuxna som är aktiva på
olika sätt och finns med i processen tar det hela på
allvar. Det handlar mer om en folkbildningsprocess
och en attitydförändring än om en förändring i lag-
stiftningen. En förändring i lagstiftningen kan man
göra som en symbolisk förändring i ett sådant här
läge - som en krona på verket i samband med ett
mycket större arbete. Men om man tror att man löser
detta på det viset så tror jag att man lurar sig själv.

Anf. 104 STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Naturligtvis löser vi inte problemen
genom att stifta lagar. Det kan vi se på lagen om
rätten till särskilt boende för LSS-grupperna. Vi kan
också se en massa lagar som inte efterlevs när det
gäller skollagarna. Men lagen ger en förutsättning för
den enskilda kommunmedborgaren att faktiskt ställa
de krav på kommunen som är rimliga att ställa.
Det blir lite lustigt när man läser utskottsmajori-
tetens svar på motionerna om barns inflytande över
processen. Man använder sig snarast av väntans ar-
gument. Man säger att regeringen har gett både den
ena och den andra uppdrag, och att regeringen redan
nu tittar över systemet. Kommundemokratiutredning-
en tittar på detta - det är det genomgående svaret. Det
finns egentligen ingenting i stil med det som Leif
Jakobsson för fram i minidebatten här.
Det måste till en tydlighet! Vi lagstiftare måste vi-
sa att vi tar barnens rättigheter på fullaste allvar enligt
FN:s barnkonvention. Därför måste vi också se till att
stifta sådana lagar.
Jag skulle vilja hinna ta upp en del andra frågor i
Leif Jakobssons svar också. Det gäller de externa
köpcentrumen. Vi vill inte heller på något sätt in-
skränka det kommunala planmonopolet där det funge-
rar som bäst. Därför har vi nu under flera års tid för-
sökt motionera på ett sådant sätt att man stärker den
mellankommunala och den regionala samordningen
och samråden. Det är naturligtvis den vägen som vi
ska gå, men då måste vi också ha en lagstiftning som
förutsätter att detta samråd sker.
Det är inte tillräckligt att man i den borgerliga
majoriteten i Skåne inte bryr sig ett dugg om att det
ena externa köpcentrumet efter det andra växer upp.
Vi måste ha en lagstiftning som tvingar dem att bry
sig och att ta ett helhetsansvar för den regionala ut-
vecklingen.

Anf. 105 LEIF JAKOBSSON (s) replik:
Fru talman! Anledningen till att jag koncentrerade
mig på det här andra när det gäller frågan om barn-
perspektivet i planeringen är att det finns en redogö-
relse i utskottsskrivningen som har att göra med allt
som är på väg.
Det jag försöker säga är att om Boverket, bran-
schorganisationer och alla som är aktiva i det här
arbetet är i gång och håller på med attitydförändring-
en så blir krav på lagstiftning något som man följer
upp det hela med, och inte något som man startar det
med. Det är den processen som jag tror att vi måste
jobba med, och det är mycket tydligt också det som
redan är på gång.
Jag delar uppfattningen när det gäller externa
köpcentrum. Sten Lundström och jag kommer från
samma område. Vi bor bara några hundra meter ifrån
varandra. Vi är väl införstådda med den skånska
problematiken kring stormarknadsetableringar. Det är
inte alldeles enkelt att hantera det kommunala plan-
monopolet som fullständigt oantastbart i ett område
där det finns så väldigt många kommuner på en liten
geografisk yta. Man påverkar varandras kommuner
och varandras villkor och bygger längs gränserna och
liknande. Därför hade det varit väldigt bra om det
arbete som inleddes av Region Skåne innan makt-
skiftet hade fått fortsätta. Då hade man på frivillig
väg inom ramen för Region Skåne kunnat lösa de här
frågorna och kommit överens. Tyvärr avbröts detta
arbete när vi fick en borgerlig majoritet. Nu går det
den mer formella vägen med länsstyrelsen som ska
ingripa. Jag tycker inte att det är någon speciellt bra
metod. Det är bättre med en annan väg som innebär
att man kan komma överens på regional nivå. Så
skulle jag vilja ha det. Jag tror tyvärr inte att de krav
som Vänsterpartiet för fram skulle hjälpa. Att ställa
krav på ett mer formellt beslutsunderlag tror jag inte
hade betjänat den här frågan.

Anf. 106 ANNELIE ENOCHSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag blev något förvånad, liksom Rig-
mor Stenmark, när jag hörde det socialdemokratiska
försvaret för betänkandet. Jag tycker att det raljeras
över att vi bara vill att staten ska göra en massa saker.
Men vad vi kristdemokrater och den borgerliga grup-
pen säger är ju att vi vill ha förenklingar och förbätt-
ringar. Det kan man se om man har läst reservatio-
nerna 5 och 8 ordentligt. I reservation 5 säger vi att
detta med överklagandet måste förenklas, vilket rege-
ringen också tycker nu. Svenska Kommunförbundet
jobbar för det. Här har vi nått vårt mål. Vi har fått en
förenkling i planprocessen. Det har vi jobbat för un-
der många år.
Reservation 8 handlar om flexibiliteten. Det är
också en förenkling och förbättring så att kommuner-
na ska kunna jobba bättre med det här instrumentet.
Det stämmer inte att det bara är lagar som läggs på.
Vi vill också ändra lagarna för att få förenklingar och
förbättringar. Det ska alltså bli till det bättre.
Jag har en fråga till Socialdemokraterna. Det gäl-
ler vår reservation om planering för tysta miljöer. Nu
gör man ju så när det gäller översiktsplanen att man
inventerar natur- och kulturområden. Det är självklart
att man gör det. Men vi tycker att man också borde
inventera tysta miljöer. Det är dags att man gör det nu
innan det blir en större bristvara än vad det är. Jag
undrar om Socialdemokraterna kan tänka sig att vara
med på att arbeta med den inriktningen även om man
har sagt nej i betänkandet.

Anf. 107 LEIF JAKOBSSON (s) replik:
Fru talman! Frågan om flexibilitet i planeringen
handlar faktiskt inte om att ni vill förenkla för kom-
munerna. I er reservation konstaterar ni att för 15 år
sedan ändrades plan- och bygglagen så att det skulle
vara möjligt för kommunerna att hantera frågor enk-
lare, snabbare eller flexiblare. I dag tycker ni att
kommunerna inte har tagit till vara den möjligheten
såsom ni ville. Det kan ju bero på att man inte vill ta
till sig nya arbetsmetoder. Men det kan ju också bero
på att politikerna i de kommunerna har sagt att de vill
ha kvar de här lite omständliga processerna. För att ha
en bra planprocess i sin kommun gör man på det här
sättet. Lagstiftningen ger möjligheter att arbeta på
olika sätt, men när kommunerna inte arbetar som ni
vill ska vi utreda varför de inte gör det. Vad är det
annat än förmynderi?

Anf. 108 ANNELIE ENOCHSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Om man läser ordentligt i reservation
8 kan man se att vi säger att för 15 år sedan kom
plan- och bygglagen. Det var 1987 för att vara noga
och exakt. Det var då den kom. Vi säger att det är
mycket som är bra i plan- och bygglagen. Den ändra-
des 1995. Skulle man inte kunna tänka sig att se om
den verkligen är okej enligt det sätt som den var tänkt
att fungera? Det är bara en förbättring vi vill ha till
stånd. Vi vill att Boverket ska titta på detta och se om
plan- och bygglagen från 1987 stämmer med den
verklighet som vi har nu.

Anf. 109 LEIF JAKOBSSON (s) replik:
Fru talman! När det gäller kommunernas flexibi-
litet i planeringen är det helt klart att motionskraven
utgår ifrån att man inte tycker att kommunerna har
avreglerat tillräckligt mycket. Man har inte gett dem
som bygger större möjligheter. Det är bara att kon-
statera att det kan bero på två saker. Den ena är att
man inte har tagit till sig detta budskap. Den andra är
att man inte tycker att det budskapet är riktigt, utan
att man faktiskt vill ha lite mer inflytande från bygg-
nadsnämnderna. Det beror ofta på lokala förhållanden
och omgivningen där bebyggelse ska ske.
Det är självklart att man under hand får se över
lagstiftningen och kontrollera om den fungerar. Det är
naturligtvis ingenting konstigt med det. Sådant görs
ju också kontinuerligt. Det finns en sådan process.
Det jag reagerade mot var det uttryck som finns i
de här motionerna om att kommunerna inte har gjort
som vi ville när de fick välja om de ville göra som vi
ville eller om de ville göra som de har gjort innan.
Det var det jag reagerade mot.

Anf. 110 OWE HELLBERG (v):
Fru talman! I det här betänkandet ska jag särskilt
beröra de frågor som rör bygglov, tillsyn, kontroll
m.m. Jag ska börja med att läsa upp delar av ett brev
som berör dessa frågor. Brevet är skrivet av en person
som dagligen jobbar med byggprocessen utifrån sin
profession som kvalitetsansvarig. Det är sänt till bo-
stadsutskottets samtliga ledamöter. Brevet stärker mig
ytterligare i de reservationer som Vänsterpartiet har i
betänkandet och som berör dessa frågor.
Så här står det: Den nuvarande plan- och byggla-
gen har varit gällande sedan januari 1995. Redan
inledningsvis kunde konstateras att fler frågor inte var
helt genomtänkta i lagen. Planering och projektering
har fått en undanskymd roll, trots att detta är en förut-
sättning för ett rätt utförande. Kvalitetssäkring i alla
led är långt ifrån uppfylld. En objektiv betygssättning
av branschen har gjorts i SOU 1997:177, Byggkvalitet
för framtiden. Enligt denna utredning är tillståndet i
branschen ganska bedrövligt. Massmedierna har
uppmärksammat en rad förhållanden i byggbranschen
som inte varit acceptabla. De mest aktuella är mögel-
problemen i Hammarby sjöstad. I anslutning till detta
talades om förslag till skärpning av byggfelsförsäk-
ringarna. Enligt min uppfattning ska man inte åtgärda
något i slutskedet då skadan är skedd, utan i ett tidigt
förebyggande skede. En del i detta är den styrning
som man kan åstadkomma med PBL. Man skulle
kunna säga att den som föreskriver spelreglerna har
ett lika stort ansvar för resultatet som de agerande
parterna. Eftersom jag själv är kvalitetsansvarig enligt
PBL och även följer denna debatt som förekommer
inom branschen kan jag, liksom många andra, kon-
statera att en ordentlig översyn av PBL bör göras.
Jag håller med om synpunkterna i detta brev. Jag
har liten förståelse för den passivitet som regeringen
visar när det gäller dessa frågor. Problemen är kända,
Boverket har levererat ändringsförslag och skandal-
byggen poppar upp då och då. I fallet Hammarby
sjöstad är det patetiskt att ta del av de förklaringar
som byggherren Skanska kommer med i efterhand.
Det regnade för mycket, och det var dålig täckning av
byggmaterial.
Och nu skallar ropen på hårdare och bättre bygg-
felsgarantier m.m. när det i stället borde handla om
att kvalitetssäkra hela byggprocessen. Den mycket
viktiga projekteringsfasen finns inte ens omnämnd i
lagstiftningen. Den finns i Boverkets konstruktions-
regler, men hur många läser dem?
Hela PBL bör ses över. Det är en omfattande upp-
gift som kommer att ta lång tid. För att undvika fler
byggskandaler är det viktigt att redan nu gå in och
åtgärda uppenbara brister i lagstiftningen. Vi i Väns-
terpartiet anger en del mycket konkreta förändringar
som behöver göras.
För det första: Den kvalitetsansvariges roll i
byggprocessen måste förtydligas. I dag är den kvali-
tetsansvariges roll att se till att den kontrollplan som
upprättas av byggherren följs. Det innebär ingen
kvalitetssäkring i sig och definitivt inte att de kvali-
tetskrav som samhället ställer enligt PBL blir tillgo-
dosedda. Det är inte ovanligt att den kvalitetsansvari-
ge är en av byggherren anlitad entreprenör i bygg-
projektet och att de kontroller som utförs sker av den
som har gjort jobbet. Den kvalitetsansvariges ansvar
är att samla in dessa kontroller av utförda arbeten.
Den kvalitetsansvarige borde åläggas att se till att
byggherrens kontrollplan tillgodoser samhällskraven
och att de efterlevs på ett tillfredsställande sätt -
alltså ett kontrollansvar för att kvalitetssäkra bygg-
processen och inte som nu en kontroll av att kontroll-
planens åtgärder utförs.
Utskottet hänvisar som vanligt till olika utred-
ningar och till det kvalitetsråd som skulle inrättas av
statliga myndigheter i samarbete med byggbranschen.
Det är nog bra, men bättre hade varit att på ett mycket
konkret sätt stärka ansvarsfrågan i byggprocessen,
inte minst i projekteringsstadiet. Vår föreslagna för-
ändring är nödvändig för en stärkt byggprocess om vi
ska slippa fukt- och mögelproblem vid byggnation.
För det andra: Om ett byggnadsprojekt fått bygg-
lov räcker det med att göra en bygganmälan tre veck-
or före byggstart. På den korta tiden ska byggnads-
nämnden kalla till byggsamråd, besluta om en kon-
trollplan för ärendet m.m. Var och en inser att det inte
är möjligt att genomföra det på så kort tid med ett bra
resultat.
Boverket har under senare år försökt informera
om vad som måste till för att PBL ska kunna fungera
på ett bra sätt. Men det hjälper inte om inte detta
sedan omfattas av lagstiftningen.
När det gäller slutanmälan innan byggnaden får
tas i bruk har byggherren fem år på sig att göra klart
punkterna i kontrollplanen utifrån när bygglovet be-
viljades. Det kan innebära att slutbevis inte behöver
vara utfärdat då byggnaden tas i bruk. Det kan alltså
dröja tre fyra år efter det att man har flyttat in innan
byggnadsnämnden får in kontrollplanen. Då ska
byggnadsnämnden ta ställning till i vilken omfattning
byggnaden får tas i bruk.
Detta är absurt och logiken saknas helt i lagtexten.
Ett slutbevis för användning av en byggnad ska na-
turligtvis lämnas in av byggherren och kunna grans-
kas av byggnadsnämnden innan byggnaden tas i bruk.
Brott mot detta bör leda till betydligt högre sank-
tionsavgifter än de som används inom ramen för PBL
i dag.
Till sist några ord om historiskt värdefulla bygg-
nader. Tyvärr finns det fastighetsägare som exploate-
rar kulturhistoriskt värdefulla byggnader genom att
göra ombyggnationer som kan kallas för modernise-
ringar och som därmed gör det möjligt att rejält höja
hyrorna.
I dag ger inte lagstiftningen något bra skydd mot
inre förändringar av byggnader. Kommunerna kan
visserligen utöka bygglovsplikten till att omfatta vissa
underhållsåtgärder i särskilt värdefulla byggnader.
Men denna möjlighet ger på intet sätt ett heltäckande
skydd för att kunna pröva en rad andra åtgärder.
Det ska inte heller vara upp till den enskilda
kommunen att avgöra om det är intressant att bevara
och skydda kulturhistoriskt värdefulla miljöer. Det är
ett nationellt intresse som behöver slås fast i den
lagstiftning som gäller.
Vänsterpartiet har även här ett mycket konkret
förslag till vad som ska göras. I det här fallet hänvisar
socialdemokraterna till kommunernas möjlighet att
själva stärka skyddet, när den lagstiftande försam-
lingen finns i det här huset. Använd den makt som
finns i stället för att hänvisa till andras möjligheter!
Härmed, fru talman, yrkar jag bifall till reserva-
tion 27.

Anf. 111 HARALD BERGSTRÖM (kd):
Fru talman! Jag var tveksam till om jag skulle
framställa något yrkande eller inte. Men eftersom
ingen har yrkat på den viktiga frågan om kvalitets-
kontroll och tillsynsansvar yrkar jag bifall till reser-
vation 20.
Fru talman! För en tid sedan besökte några krist-
demokrater bostadsområdet Bergsjön i Göteborg.
Göteborgs Bostadsbolag, som äger området, driver ett
projekt i detta bostadsområde där man bland mycket
annat börjat titta på var inom området brott har be-
gåtts, när på dygnet det har skett, vilka åldersgrupper
som är inblandade m.m. Man försöker se om det finns
ett mönster i relation till hur området planerades och
byggdes en gång i tiden. Det visar sig då att buss- och
spårvagnshållplatserna är placerade så att passagerar-
na får gå en bit för att nå bostaden. En del av gångvä-
garna går genom en dåligt upplyst park, där man inte
kan se husen. Man kan peka på flera omständigheter
som kan anses vara orsak eller faktiskt tycks inbjuda
till våld, rån, överfall eller annan galenskap.
Detta är för mig ett exempel ur verkligheten som
visar hur rätt i tiden Boverkets rapport Brott, bebyg-
gelse och planering från september 1998 redan då
var. Detsamma gäller Vår Bostads SIFO-
undersökning om trygghet från augusti 2000. Och i
SOU 2000:33, Bruksvärde, förhandling och hyra - en
utvärdering, redovisar man bl.a. att det viktigaste för
ett bostadsområde är att det är säkert och tryggt att bo
i.
Det här är bakgrunden till att vi kristdemokrater
vill att Boverket ska få i uppdrag att utarbeta och ge
kommunerna tydliga riktlinjer för bebyggelseinrikta-
de hinder mot brott.
Vad är det för nytta med att ta fram underlag och
konstatera problem om inte kunskapen resulterar i
något?
Fru talman! I det betänkande vi debatterar finns
ett avsnitt om kvalitetsansvar och tillsynsansvar. Det
är en frågeställning som återkommer år efter år i
motioner. Från föregående riksmötes betänkande,
1999/2000:BoU7, finns ett avsnitt som beskriver vad
som då var på gång och att det då inte fanns anled-
ning att vidta några åtgärder.
I årets betänkande fortsätter man resonemanget
med att säga att med hänsyn till vad som är på gång
föreligger inte heller i år "tillräckliga skäl att göra ett
tillkännagivande i dessa frågor".
Detta, huruvida det finns tillräckliga skäl eller in-
te, är en fråga om hur man bedömer situationen. Vi
kristdemokrater har uppfattningen att det nu verkligen
finns skäl att agera.
Owe Hellberg nämnde en skrivelse från en per-
son, en kvalitetsansvarig, som alla ledamöter i bo-
stadsutskottet har fått. Riksdagen har fått den offici-
ellt, och även miljöminister Kjell Larsson har fått
denna skrivelse. Personen säger sig vara kvali-
tetsansvarig enligt PBL och redogör ganska detaljerat
för bekymmer han upplever med ansvar, kontroll och
slutbevis och för en kvalitetsansvarigs arbetsuppgif-
ter. Owe Hellberg refererade ganska friskt till hans
skrivelse.
Det heter i ett ordspråk att en svala gör ingen
sommar. Och det är nog sant. Men det oaktat finner
jag att de problem med tillämpning av PBL som den-
ne tjänsteman visar på är så allvarliga att de borde
föranleda en kraftfullare reaktion från utskottet än
den vänta-och-se-inställning som majoriteten nu
förordar.
Det kristdemokratiska kravet i motionen Bo233,
yrkande 21, om en revidering av PBL med förtydli-
gande av kvalitetsansvaret, tillsyn, kontroll och slut-
bevis, m.m., är därför ett tillkännagivande om detta
till regeringen. Det är ett krav.
Så till punkt 21 om prövning av tillgänglighet till
en byggnad. Majoriteten skriver i betänkandet att man
delar uppfattningen att tillgängligheten i den bebygg-
da miljön ska garanteras alla. Frågan är dock hur
detta ska åstadkommas.
Man hänvisar till att det redan 1995 gjordes för-
ändringar bl.a. med införande av ett särskilt system i
9 kap. i PBL för kontroll av de tekniska egenskap-
skraven, varav ett mycket väsentligt är kravet på
tillgänglighet. Det får räcka med det, säger så majo-
riteten.
Vi som reserverat oss under denna punkt finner
inte detta tillräckligt. Det borde vara logiskt att det
redan vid bygglovsgivningen gjordes en sådan pröv-
ning. Med tanke på att byggherrar kan ha skiftande
kompetens anser vi att risken torde vara lite för stor
för missar i detta avseende.
Vän av ordning talar då om krav på kontrollplaner
och kvalitetsansvarig. Vi hörde nyss Leif Jakobsson
ta upp att vi är för mängder av nya regler och råd,
osv. Det är nog inte riktigt så, Leif Jakobsson. Men
med ledning av vad som framkommit är dessa funk-
tioner i processen långt ifrån någon garanti för att
tillgänglighetskravet blir uppfyllt. Jag nämnde tidiga-
re också byggansvar och kontroller. Det tycks lite för
tunt och inte särskilt logiskt uppbyggt.
Vissa av oss reservanter anser att riksdagen bör ge
regeringen ett tillkännagivande om det som anförs i
motion 2000/01:So540 och det som står i reservation
26. Jag anser det utan att för den skull göra något
yrkande.

Anf. 112 EWA LARSSON (mp):
Fru talman! Först vill jag säga att den som är hu-
vudansvarig för utskottet hos oss är sjukskriven just
nu, så det blir inget huvudanförande, utan det blir ett
anförande om stormarknader och externa köpcent-
rum.
Då vill jag börja med att säga att det är ett be-
drövligt svar i betänkandet vad gäller den motion som
jag med flera har väckt om externa köpcentrum. Det
har inte gjorts någon uppdatering i betänkandet sedan
förra motionstillfället. Ingenting gällande den pågå-
ende utvecklingen och det man diskuterar i EU, inom
Nordiska rådet, på Boverket och i Stadsmiljörådet
eller i övriga Sverige finns beskrivet i betänkandet.
Det verkar som om ingenting har hänt. Man säger
bara att man svarade på en sådan motion förra året
och avslog den och att man därför gör det nu igen.
Jag tycker att det är skamligt.
Förra året fanns ändå ordföranden i bostadsut-
skottet med vid debatten, och det var bra. Han är inte
med i dag. Det tycker jag också är skamligt. Jag tän-
ker säga vad han sade då även om han inte är här i
dag. Han sade så här: I Järfälla fungerar det bra med
externt köpcentrum, så därför bör det göra det i övri-
ga Sverige också.
Om det är på den nivån vi ska föra debatten här i
kammaren blir man mörkrädd. Dessutom fungerar det
inte bra i Järfälla, har Stadsmiljörådet fastställt.
Jag vill först säga ett par ord om våra grannländer
inom EU-samarbetet. Inom EU har utvecklingen med
stormarknader gått olika långt. Men ändå tycker man
att det är viktigt att tillsammans hantera frågeställ-
ningarna, och en av de punkter som man vill diskute-
ra är hur man ska begränsa de negativa effekterna av
de externa etableringarna.
En annan sak som man diskuterar är hur man ska
kunna bevara och stärka stadskärnans funktion och
hur man ska kunna öka utbudet av servicefunktioner i
städer och i stadsdelscentrum.
Detta diskuterar man därför att det är stora pro-
blem i den pågående utvecklingen, vilket inte går att
läsa ut i betänkandet.
Man ska också diskutera hur man kan begränsa
bilresandet genom koncentration av serviceutbudet.
I Norden diskuterar vi också. Våra miljöministrar
har träffats och tagit fram ett underlag - en rapport
där man beskriver den nordiska utvecklingen. Man
säger att just detaljhandeln måste stå i fokus i debat-
ten just nu.
I Danmark, Norge och Finland har man genomfört
ändringar vad gäller plangivningen.
Boverket i Sverige vill ha förtydligande av po-
licyn.
På Island har man satt detaljhandeln under lupp.
När man utarbetar nya riktlinjer ska man titta på
kommunens utveckling när det gäller detaljhandelns
betydelse.
Man säger att lagändringar behövs därför att de-
taljhandelsinvesteringar ofta har konsekvenser över
den lokala kommunala gränsen - regionens gräns -
och också över länders gränser. Det gäller t.ex.
Trondheim, Åre, Oslo, Strömstad, Köpenhamn och
Malmö. Det finns en del i kammaren som hävdar det
kommunala planmonopolet. Jag tycker att det är häp-
nadsväckande.
De fem nordiska miljöministrarna säger bl.a. i sin
sammanfattning att man vill överväga om större krav
ska ställas vid planläggning och miljökonsekvensbe-
skrivningar och om man ska upprätta bättre lokala
förankringsprocesser, som flera har varit inne på
tidigare i debatten.
Man säger också att man behöver ett nytt samtal
ministrarna emellan om betydelsen av butikslokalise-
ringen för hela samhällsutvecklingen och för kollek-
tivtrafikförsörjningen - detta för att ge detaljhandeln
en klarare roll i den nordiska kommunplaneringen.
I Sverige säger Boverket att det finns behov av en
tydligare policy vad gäller externa köpcentrum. Jag
tycker inte att vi ska förvägra dem det. Man har i sin
rapport från 1999 belyst det stora antalet stormarkna-
der som har byggts, och man beskriver också hur
många som planeras. Detta framgår inte heller i be-
tänkandet.
Flera här har talat om att länsstyrelsen har den
lagstiftning den behöver för att kunna sköta detta,
men det är helt uppenbart att den inte har det. Det är
en länsstyrelse som vid ett tillfälle har gjort ett över-
klagande. Det var i Skåne. Det blev avvisat. Man har
begärt hjälp och sagt att man inte klarar ut detta i
Skåne.
För att ta ett konkret exempel kan jag nämna
Jämtland. Det är väldigt aktuellt. I Östersundsområdet
planerar man för etablering av extern detaljhandel
och köpcentrum inom tre handelsblock: Berg, Kro-
kom och Åre. Med anledning av det har länsstyrelsen
nu tagit fram en rapport. Den blev klar i går, så det är
hett material. Man har tagit fram en rapport för att se
vilken effekt det får på butikslokalerna i länet.
Här talar vi om länet. I Skåne är det regionen. Det
behövs olika regler när det ser olika ut i landet.
Som ni vet är Jämtland det län i Sverige som har
lyckats bäst när det gäller lokal lanthandel. Det har
man gjort tack vare medveten planering och strategi
från länsstyrelsens sida och några eldsjälar.
När man har tagit fram konsekvensbeskrivningen
har man intervjuat i 25 butiker inom dessa tre kom-
muner - inom dessa tre handelsblock.
När man tittar på resultatet ser man att av de här
25 skulle 9 läggas ned inom en period av sex år. Det
motsvarar alltså 36 %. Det skulle innebära att ungefär
25 personer skulle bli arbetslösa och att det skulle bli
en samhälls- och konsumentmerkostnad för den här
nedläggningen på ungefär 2 miljoner kronor per år.
Totalt finns det 76 orter med bara en butik i Jämtland.
Drygt en tredjedel av de här orterna skulle riskera att
all dagligvaruservice skulle upphöra.
Sedan har vi resultat av andra analyser som över-
ensstämmer med det här. Det gäller t.ex. Trestadsom-
rådet nära Torps köpcentrum. När det etablerades
hände samma sak där - nedläggning. Boråsområdet är
ett annat exempel.
Plan- och bygglagen behöver ses över. Det här är
icke en kommunal enskild angelägenhet. Handlandet
görs över länsgränser, över regiongränser och över
landgränser. Därför bör vi se över PBL. Ett samhälls-
bygge som medför ökad miljöbelastning, som bilav-
gaserna gör, behöver stoppas.
Jag har redan yrkat bifall till motionerna. Därför
tackar jag för ordet.

Anf. 113 ANNELIE ENOCHSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Ewa Larsson hänvisar till bl.a. Bo-
verkets skrift som heter Handeln i planeringen som
jag tycker är väldigt välskriven. Där tar man bl.a. upp
det här med kommunens roll. Man hänvisar till bl.a.
A 6 i Jönköping. Man säger att när A 6 i Jönköping
startades minskade handeln i centrum med 20 %, men
genom en kommunal satsning från kommunpolitiker-
na lyckades man få tillbaka 20 % och mer än det.
Vad vi säger i vårt särskilda yttrande är att vi för-
står att mångt och mycket kan vara problem, men om
man läser ordentligt ser man att det finns tre olika
nivåer i PBL som ger kommunföreträdarna ett ganska
bra verktyg. Vi vill då tillföra ytterligare två verktyg.
Det ena är att vi vill att man under den tid som man
gör en översiktsplan - den ska revideras en gång per
mandatperiod - även gör en handelspolicy som är
inarbetad i denna. Det andra är att man gör en kon-
sekvensanalys, och i konsekvensanalysen ska man ta
hänsyn till bl.a. det här med tidrika och tidfattiga
människor. Ofta säger man att stormarknadshandel är
bra, eftersom folk snabbt kan komma dit och göra
sina ärenden. Då tar man enbart hänsyn till folk som
är tidfattiga, men vi menar att det också är viktigt att
titta på dem som är tidrika men som kanske ekono-
miskt inte har den här möjligheten. Vi vill alltså ha
ytterligare kompletteringar till PBL, såtillvida att vi
vill att kommunerna ska kunna få mer verktyg.
Ewa Larsson pratar om Norge där man under fem
år inte ska få planera mer än 3 000 kvadratmeter. Vi
vet inte riktigt vad det har fått för betydelse. Men det
som oroar mig lite när jag läser reservationen från
Miljöpartiet kring de här frågorna är att man vill
införa en vetorätt för grannkommuner. Jag skulle vilja
höra Ewa Larsson utveckla detta mer, eftersom det
oroar mig något. Tack!

Anf. 114 EWA LARSSON (mp) replik:
Fru talman! Om man i Åre nu hade haft möjlighet
att använda en vetorätt skulle man göra det omedel-
bart. Där tycker man att det är ett alldeles utmärkt
förslag.
I Jämtland har man haft samråd. De här tre kom-
munerna har pratat med varandra. Det har varit lokala
möten. Det har varit demokratiskt underbyggda mö-
ten, och alla parter har kommit till tals. Trots det har
kommunerna bestämt sig för att de ska konkurrera
med varandra. Det är det som är problemet. De kon-
kurrerar om samma kunder. Då skulle länsstyrelsen
ha en möjlighet att gå in. Som vi vet har en länssty-
relse i Sverige gjort detta vid ett enda tillfälle, och
den blev överklagad, och det föll. Så det är helt klart
och tydligt att det behövs en förstärkning och att det
här inte är en lokal kommunal fråga. En vetorätt
skulle dessutom göra det möjligt för kommunerna att
lyssna på varandra, och de skulle tvingas att bli över-
ens och inte bara köra över varandra. Jag tror att det
skulle vara ett effektivt redskap.
För övrigt upptäcker jag när jag tittar på handling-
arna att jag inte har yrkat bifall till reservation 6 un-
der punkt 4 och reservation 12 under punkt 9, så det
är bäst att jag gör det nu.

Anf. 115 ANNELIE ENOCHSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Det var ju bra att vi fick det här re-
plikskiftet då.
När det gäller det här med länsstyrelserna vill jag
säga att jag och Ulla-Britt Hagström under det här
året har rest runt bland länsstyrelserna, från norr till
söder och från öster till väster. Vi har just pratat med
planföreträdare och bostadsföreträdare. Vi har bl.a.
tagit upp den här frågan för att vi vill få en känsla för
hur det ser ut i landet.
Jag vet att de i Krokom också har varit på oss, och
vi har pratat mycket med dem om detta. Det här är
verkligen inga lätta frågor; det håller jag med om.
Samtidigt vill jag säga att jag har svårt att inse att det
skulle bli lättare med en vetorätt för kommunerna.
Jag tror att man måste se till att låta länsstyrelserna
faktiskt ha det mandat som de har. De har tre stycken
uppgifter som de ska beakta. Det är säkerheten för
hälsan, mellankommunala intressen och en tredje som
jag inte kommer på. Men till just mellankommunala
intressen hör just de här frågorna, och det ansvaret
har de redan i PBL. Så det gäller att uppmärksamma
dem på det och tala om att de i t.ex. Jämtland ska
samråda med allihop och se till att det blir ordning på
detta. Det mandatet har de redan. Det gäller bara att
de utvecklar det och använder det.

Anf. 116 EWA LARSSON (mp) replik:
Fru talman! När jag var uppe i Jämtland och del-
tog i en av de här lokala debatterna sade jag självklart
likadant: Hoppet står till länsstyrelsen.
Nu är det här inte bara en länsfråga. Det är också
en landsfråga. Det handlar om handeln mellan Trond-
heim och Åre. I de delar av Sverige där vi har infört
regionstyre på försök är det också regionala frågor.
Häng inte upp er, kristdemokrater, på vårt förslag
om vetorätt! Stöd i stället förslag om moratorium, och
låt oss se över PBL och se hur vi kan förstärka mil-
jökriteriet! I dag bygger vi nämligen om vårt sam-
hälle på ett sådant sätt att bilåkandet blir än mer nöd-
vändigt.

Anf. 117 CARL-ERIK SKÅRMAN (m):
Fru talman! Leif Jakobsson inledde med att klaga
på att det ställdes krav på så mycket ny lagstiftning.
Han sade att det var att kräva en ny lagstiftning när
man ville avskaffa kommunernas möjligheter att peta
i och precisera vilka varor som skulle säljas i vissa
butikslokaler. Han tyckte att det var en lagstiftning
mot kommunerna när kommunerna skulle få samråda
med näringsidkare innan de påbörjade gatuarbeten.
Han tyckte att det var en onödig lagstiftning att man
skulle utreda varför kommunerna inte använder den
frihet som ges. Det kanske säger mer om Leif Jakobs-
son och vilken sida han står på i frågan om planering-
en.
Det kan för övrigt sägas också om Ewa Larsson.
Hon klagade på att bostadsutskottets ordförande inte
fanns med här i eftermiddag. Han är på riksdagens
uppdrag på tjänsteresa för Europarådets räkning.
Detta kanske mer klarar ut hur Ewa Larsson ser på
det europeiska samarbetet.
Fru talman! Jag står bakom alla de ståndpunkter
som framförs i de moderata reservationerna. För att
göra processen enklare inskränker jag mig dock till
att yrka bifall till reservation nr 9.
Byggregler och planfrågor tillhör de ideologiska
följetongerna eller, som det numera kallas, såporna -
för övrigt ett passande uttryck för mycket av de plan-
debatter vi haft under efterkrigstiden. Den statliga och
kommunala viljan att styra över den enskildes boende
har gått långt utöver de säkerhetskrav, huvudsakligen
hållfasthetskrav, som är planfrågornas viktigaste
ursprung. Viljan från överheten, som Leif Jakobsson
gav uttryck för här tidigare, att peta i byggnads- och
boendeförhållanden vet snart inga gränser.
Nu står vi återigen inför ett ärende med flerfaldiga
krav på regleringar. Man kan mena att mycket är
självklart. T.ex. kan det tyckas vara självklart att det
skulle vara möjligt att minska antalet överklagande-
möjligheter från fyra till något färre, när de nu an-
vänds på ett sådant sätt att de fördröjer nödvändiga
byggprocesser och mer blir till försök att obstruera en
process som ändå har ett givet mål.
Och varför skulle man inte kunna få bosätta sig i
ett område där kommunen av ett eller annat skäl inte
har möjlighet att upprätthålla kommunal service - om
det nu är så att man med öppna ögon tycker att det
ändå vore trevligt att bo där? Det skulle ge förutsätt-
ningar för många små kommuner i glesbygden. Visst
borde samhället ställa upp med legala förutsättningar
som möjliggör boende i husbåt. Det skulle också ge
bättre förutsättningar för glesbygden. Varför skulle
man inte kunna möjliggöra sådan användning av
byggnader och mark som ger ekonomiska förutsätt-
ningar för värdefulla och särpräglade områden att
överleva?
Mycket i det här betänkandet handlar om stor-
marknader, som med viss rätt sägs föra vissa problem
med sig. Dessa ställer i sin tur stora krav på att stads-
planerarna har skicklighet, ödmjukhet och insikt i
mänskligt beteende. T.ex. måste de som kommer till
ett centrum få en möjlighet att ställa ifrån sig bilen
någonstans. I annat fall överlever inte respektive
centrum.
Detta är frågor som vi kan diskutera länge, fru
talman. Jag ämnar dock inte göra det längre utan
hänvisar till mitt tidigare yrkande.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 10 §.)
Ajournering

Kammaren beslutade kl. 16.03 på förslag av tal-
mannen att ajournera förhandlingarna till kl. 17.00 då
voteringen skulle äga rum.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 17.00.

10 § Beslut om utskottsbetänkanden som slut-
debatterats vid dagens sammanträde

UU4 En säkerhetsordning för 2000-talet
Mom. 5 (humanitär intervention)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
3. res. 2 (c, fp)
Förberedande votering:
69 för res. 1
31 för res. 2
199 avstod
50 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
171 för utskottet
69 för res. 1
58 avstod
51 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 113 s, 37 v, 10 kd, 11 mp
För res. 1: 69 m
Avstod: 27 kd, 17 c, 14 fp
Frånvarande: 18 s, 13 m, 6 v, 5 kd, 1 c, 2 fp, 5 mp,
1 -

Mom. 11 (inrättandet av en internationell miljödom-
stol)
1. utskottet
2. res. 3 (v, mp)
Votering:
249 för utskottet
48 för res. 3
2 avstod
50 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 113 s, 69 m, 38 kd, 17 c, 12 fp
För res. 3: 37 v, 11 mp
Avstod: 2 fp
Frånvarande: 18 s, 13 m, 6 v, 4 kd, 1 c, 2 fp, 5 mp,
1 -

Mom. 12 (reformarbetet inom FN)
1. utskottet
2. res. 4 (fp)
Votering:
285 för utskottet
14 för res. 4
50 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 113 s, 69 m, 37 v, 38 kd, 17 c, 11 mp
För res. 4: 14 fp
Frånvarande: 18 s, 13 m, 6 v, 4 kd, 1 c, 2 fp, 5 mp,
1 -

Mom. 20 (miljöarbetet inom FN)
1. utskottet
2. res. 6 (v, mp)
Votering:
251 för utskottet
48 för res. 6
50 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 113 s, 69 m, 38 kd, 17 c, 14 fp
För res. 6: 37 v, 11 mp
Frånvarande: 18 s, 13 m, 6 v, 4 kd, 1 c, 2 fp, 5 mp,
1 -

Mom. 21 (hälsoarbetet inom FN)
1. utskottet
2. res. 7 (kd)
Votering:
260 för utskottet
37 för res. 7
52 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 69 m, 37 v, 17 c, 14 fp, 11 mp
För res. 7: 37 kd
Frånvarande: 19 s, 13 m, 6 v, 5 kd, 1 c, 2 fp, 5 mp,
1 -

Mom. 41 (ett institut för internationell konfliktföre-
byggande verksamhet)
1. utskottet
2. res. 10 (mp)
Votering:
288 för utskottet
11 för res. 10
50 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 113 s, 69 m, 37 v, 38 kd, 17 c, 14 fp
För res. 10: 11 mp
Frånvarande: 18 s, 13 m, 6 v, 4 kd, 1 c, 2 fp, 5 mp,
1 -

Mom. 54 (krishanteringskapacitet inom EU)
1. utskottet
2. res. 13 (v, mp)
Votering:
182 för utskottet
48 för res. 13
69 avstod
50 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 113 s, 2 m, 37 kd, 16 c, 14 fp
För res. 13: 37 v, 11 mp
Avstod: 67 m, 1 kd, 1 c
Frånvarande: 18 s, 13 m, 6 v, 4 kd, 1 c, 2 fp, 5 mp,
1 -

Mom. 87 (svensk säkerhetspolitik)
1. utskottet
2. res. 19 (v)
3. res. 20 (fp)
Förberedande votering:
42 för res. 19
13 för res. 20
243 avstod
51 frånvarande
Kammaren biträdde res. 19.
Huvudvotering:
175 för utskottet
38 för res. 19
85 avstod
51 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 37 kd, 16 c, 10 mp
För res. 19: 37 v, 1 mp
Avstod: 1 s, 69 m, 1 kd, 1 c, 13 fp
Frånvarande: 18 s, 13 m, 6 v, 4 kd, 1 c, 3 fp, 5 mp,
1 -
Dag Ericson (s) anmälde att han avsett att rösta ja
men markerats ha avstått från att rösta.

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

MJU14 Ändringar i lagen (1992:1683) om prov-
tagning på djur, m.m.
Kammaren biföll utskottets förslag.

BoU8 Egenskapskrav på byggnader
Punkt 1 (Ekologiskt anpassat byggande)
1. utskottet
2. res. 1 (c)
Votering:
282 för utskottet
17 för res. 1
50 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 113 s, 69 m, 37 v, 38 kd, 14 fp, 11 mp
För res. 1: 17 c
Frånvarande: 18 s, 13 m, 6 v, 4 kd, 1 c, 2 fp, 5 mp,
1 -

Punkt 2 (Försiktighetsprincipen vid användning av
byggmaterial)
1. utskottet
2. res. 2 (c, mp)
Votering:
271 för utskottet
28 för res. 2
50 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 113 s, 69 m, 37 v, 38 kd, 14 fp
För res. 2: 17 c, 11 mp
Frånvarande: 18 s, 13 m, 6 v, 4 kd, 1 c, 2 fp, 5 mp,
1 -

Punkt 4 (Åtgärder mot allergi)
1. utskottet
2. res. 4 (kd, c, fp, mp)
Votering:
218 för utskottet
80 för res. 4
51 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 113 s, 68 m, 37 v
För res. 4: 38 kd, 17 c, 14 fp, 11 mp
Frånvarande: 18 s, 14 m, 6 v, 4 kd, 1 c, 2 fp, 5 mp,
1 -

Punkt 5 (Deklaration av bostäder)
1. utskottet
2. res. 5 (v, kd, c)
Votering:
192 för utskottet
93 för res. 5
14 avstod
50 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 113 s, 69 m, 10 mp
För res. 5: 37 v, 38 kd, 17 c, 1 mp
Avstod: 14 fp
Frånvarande: 18 s, 13 m, 6 v, 4 kd, 1 c, 2 fp, 5 mp,
1 -

Punkt 6 (Direktverkande elvärme)
1. utskottet
2. res. 7 (v, c, mp)
Kammaren biföll utskottets förslag med acklamation.

Punkt 9 (Barnsäkerhetskrav i bostäder)
1. utskottet
2. res. 10 (v, kd, c, fp, mp)
Votering:
182 för utskottet
117 för res. 10
50 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 113 s, 69 m
För res. 10: 37 v, 38 kd, 17 c, 14 fp, 11 mp
Frånvarande: 18 s, 13 m, 6 v, 4 kd, 1 c, 2 fp, 5 mp,
1 -

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

BoU9 Plan- och byggfrågor
Punkt 1 (Övergripande krav på kommunernas planer)
1. utskottet
2. res. 2 (c)
Kammaren biföll utskottets förslag med acklamation.

Punkt 3 (Planprocessen)
1. utskottet
2. res. 5 (m, kd, c, fp)
Votering:
159 för utskottet
137 för res. 5
3 avstod
50 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 113 s, 1 m, 34 v, 11 mp
För res. 5: 68 m, 38 kd, 17 c, 14 fp
Avstod: 3 v
Frånvarande: 18 s, 13 m, 6 v, 4 kd, 1 c, 2 fp, 5 mp,
1 -

Punkt 4 (Beslutsunderlag och översiktsplaners inne-
håll)
1. utskottet
2. res. 6 (v, mp)
Votering:
250 för utskottet
49 för res. 6
50 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 113 s, 69 m, 37 kd, 17 c, 14 fp
För res. 6: 37 v, 1 kd, 11 mp
Frånvarande: 18 s, 13 m, 6 v, 4 kd, 1 c, 2 fp, 5 mp,
1 -

Punkt 5 (Agenda 21 och Habitatagendan)
1. utskottet
2. res. 7 (kd)
Votering:
260 för utskottet
38 för res. 7
51 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 113 s, 68 m, 37 v, 17 c, 14 fp, 11 mp
För res. 7: 38 kd
Frånvarande: 18 s, 14 m, 6 v, 4 kd, 1 c, 2 fp, 5 mp,
1 -

Punkt 7 (Servicezoner)
1. utskottet
2. res. 9 (m)
Votering:
229 för utskottet
70 för res. 9
50 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 113 s, 37 v, 38 kd, 17 c, 13 fp, 11 mp
För res. 9: 69 m, 1 fp
Frånvarande: 18 s, 13 m, 6 v, 4 kd, 1 c, 2 fp, 5 mp,
1 -

Punkt 9 (Stormarknadsetableringar m.m.)
1. utskottet
2. res. 12 (mp)
Votering:
252 för utskottet
13 för res. 12
34 avstod
50 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 68 m, 4 v, 38 kd, 16 c, 14 fp
För res. 12: 1 m, 1 v, 11 mp
Avstod: 1 s, 32 v, 1 c
Frånvarande: 18 s, 13 m, 6 v, 4 kd, 1 c, 2 fp, 5 mp,
1 -

Punkt 11 (Brottsförebyggande planering)
1. utskottet
2. res. 17 (v)
Votering:
196 för utskottet
38 för res. 17
64 avstod
51 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 113 s, 69 m, 1 kd, 3 c, 10 mp
För res. 17: 37 v, 1 mp
Avstod: 36 kd, 14 c, 14 fp
Frånvarande: 18 s, 13 m, 6 v, 5 kd, 1 c, 2 fp, 5 mp,
1 -

Punkt 14 (Kvalitetsansvar och tillsynsansvar)
1. utskottet
2. res. 20 (kd, c, fp)
Votering:
186 för utskottet
101 för res. 20
12 avstod
50 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 113 s, 69 m, 4 mp
För res. 20: 32 v, 38 kd, 17 c, 14 fp
Avstod: 5 v, 7 mp
Frånvarande: 18 s, 13 m, 6 v, 4 kd, 1 c, 2 fp, 5 mp,
1 -

Punkt 23 (Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse)
1. utskottet
2. res. 27 (v, kd, fp)
Votering:
194 för utskottet
87 för res. 27
17 avstod
51 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 113 s, 69 m, 1 kd, 11 mp
För res. 27: 36 v, 37 kd, 14 fp
Avstod: 17 c
Frånvarande: 18 s, 13 m, 7 v, 4 kd, 1 c, 2 fp, 5 mp,
1 -

Punkt 24 (Gröna områden och strandnära mark)
1. utskottet
2. res. 29 (c)
Votering:
267 för utskottet
18 för res. 29
13 avstod
51 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 113 s, 69 m, 36 v, 37 kd, 12 fp
För res. 29: 17 c, 1 fp
Avstod: 1 kd, 1 fp, 11 mp
Frånvarande: 18 s, 13 m, 7 v, 4 kd, 1 c, 2 fp, 5 mp,
1 -

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

11 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 25 april

2000/01:406 av Carina Hägg (s) till socialminister
Lars Engqvist
Kvinnobrist i vårdbolags styrelser
2000/01:407 av Carina Hägg (s) till jordbruksminis-
ter Margareta Winberg
Djur i krig
2000/01:408 av Elver Jonsson (fp) till jordbruksmi-
nister Margareta Winberg
Jämställdhet med förhinder
2000/01:409 av Yvonne Oscarsson (v) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Polisens agerande vid demostrationer

Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll onsdagen den 2 maj.

12 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 25 april

2000/01:1105 av Lars Gustafsson (kd) till socialmini-
ster Lars Engqvist
Bilstöd
2000/01:1106 av Helena Bargholtz (fp) till justitie-
minister Thomas Bodström
Tillämpning av svensk lag vid svenska vigslar
2000/01:1107 av Anita Sidén (m) till justitieminister
Thomas Bodström
Kontroll av blivande gode män
2000/01:1108 av Alice Åström (v) till justitieminister
Thomas Bodström
Identifiering av poliser vid misstanke om brott
2000/01:1109 av Kia Andreasson (mp) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Identifikationsnummer på polisens skyddsutrustning
2000/01:1110 av Carina Hägg (s) till jordbruksmi-
nister Margareta Winberg
Behovet av hästgårdar
2000/01:1111 av Ann-Marie Fagerström (s) till fi-
nansminister Bosse Ringholm
Handläggningstider för trafikskadade
2000/01:1112 av Carina Hägg (s) till miljöminister
Kjell Larsson
Marksanering
2000/01:1113 av Maud Ekendahl (m) till kulturmi-
nister Marita Ulvskog
Gamla fiskehamnar
2000/01:1114 av Ulla-Britt Hagström (kd) till stats-
rådet Lars-Erik Lövdén
Länsstyrelsernas roll i boendeplaneringen
2000/01:1115 av Ingegerd Saarinen (mp) till nä-
ringsminister Björn Rosengren
Tillämpningen i Sverige av de minimis-regeln
2000/01:1116 av Margareta Viklund (kd) till för-
svarsminister Björn von Sydow
Information till riksdagen
2000/01:1117 av Harald Nordlund (fp) till statsrådet
Ingegerd Wärnersson
Prövningsrätt för elever

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll onsdagen den 2 maj.

13 § Kammaren åtskildes kl. 17.34.

Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 6 §
anf. 26 (delvis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. anf. 58 (del-
vis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. 9 § anf. 92
(delvis),
av talmannen därefter till ajourneringen kl. 16.03 och
av andre vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.

Innehållsförteckning

1