Riksdagens snabbprotokoll
Protokoll 2000/01:93
Fredagen den 6 april
Kl. 9.00 - 12.27
Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor
------------------------------------------------------------------------
1 § Meddelande om frågestund
Förste vice talmannen meddelade att vid fråge-
stunden torsdagen den 19 april kl. 14.00 skulle föl-
jande statsråd närvara:
Statsminister Göran Persson, statsrådet Ingela
Thalén, statsrådet Leif Pagrotsky, utbildningsminister
Thomas Östros och näringsminister Björn Rosengren.
2 § Anmälan om förlängd motionstid
Kammaren biföll talmannens förslag att motions-
tiden för skr. 2000/01:112 Reformeringen av dom-
stolsväsendet - information och uppföljning av hand-
lingsplanen på grund av stängningen av datorsystem-
et skulle förlängas från onsdagen den 11 april till
tisdagen den 17 april.
3 § Anmälan om fördröjda svar på interpella-
tioner
Till riksdagen hade inkommit följande skrivelser:
Interpellation 2000/01:334
Till riksdagen
Interpellation 2000/01:334 av Murad Artin (v) om
Israel och den palestinska befolkningen.
Interpellationen kommer att besvaras onsdagen
den 2 maj 2001.
Skälet till dröjsmålet är utlandsresor.
Stockholm den 2 april 2001
Utrikesdepartementet
Anna Lindh
Interpellation 2000/01:344
Till riksdagen
Interpellation 2000/01:344 av Murad Artin (v) om
företagsansvar för mänskliga rättigheter.
Interpellationen kommer att besvaras onsdagen
den 2 maj 2001.
Skälet till dröjsmålet är utlandsresor.
Stockholm den 2 april 2001
Utrikesdepartementet
Anna Lindh
Interpellation 2000/01:332
Till riksdagen
Interpellation 2000/01:332 av Kerstin-Maria Sta-
lin (mp) om humanitärt visum.
Interpellationen kommer att besvaras fredagen
den 27 april 2001.
Skälet till dröjsmålet är utlandsresor.
Stockholm den 3 april 2001
Utrikesdepartementet
Maj-Inger Klingvall
Interpellation 2000/01:322
Till riksdagen
Interpellation 2000/01:322 av Eva Johansson (s)
om aidsmediciner till utvecklingsländerna.
Interpellationen kommer att besvaras tisdagen den
8 maj 2001.
Skälet till dröjsmålet är utlandsresor samt att jag
inte kunnat finna en debattdag som passar både inter-
pellanten och mig.
Stockholm den 4 april 2001
Utrikesdepartementet
Leif Pagrotsky
Interpellation 2000/01:353
Till riksdagen
Interpellation 2000/01:353 av Margareta Viklund
(kd) om läkemedelskommitté.
Interpellationen kommer att besvaras onsdagen
den 2 maj 2001.
Skälet till dröjsmålet är hög arbetsbelastning.
Stockholm den 3 april 2001
Socialdepartementet
Lars Engqvist
Interpellation 2000/01:354
Till riksdagen
Interpellation 2000/01:354 av Margareta Viklund
(kd) om vårdkostnader.
Interpellationen kommer att besvaras onsdagen
den 2 maj 2001.
Skälet till dröjsmålet är hög arbetsbelastning.
Stockholm den 3 april 2001
Socialdepartementet
Lars Engqvist
Interpellation 2000/01:345
Till riksdagen
Interpellation 2000/01:345 av Hans Stenberg om
bunkerolja miljöklass 1.
Interpellationen kommer att besvaras tisdagen den
24 april 2001.
Skälet till dröjsmålet utlandsresa.
Stockholm den 3 april 2001
Miljödepartementet
Kjell Larsson
Enligt uppdrag
Kathrin Flossing
Expeditions- och rättschef
Interpellation 2000/01:329
Till riksdagen
Interpellation 2000/01:329 av Harald Nordlund
(fp) om koldioxidskatten på miljövänliga drivmedel.
Interpellationen kommer att besvaras den 14 maj
2001.
Skälet till dröjsmålet är att det på grund av ut-
landsresor inte har funnits någon tid som har passat
både interpellanten och mig.
Stockholm den 30 mars 2001
Finansdepartementet
Bosse Ringholm
Interpellation 2000/01:337
Till riksdagen
Interpellation 2000/01:337 av Viviann Gerdin om
domstolsorganisationen.
Interpellationen kommer att besvaras tisdagen den
24 april 2001.
Skälet till dröjsmålet är tjänsteresor.
Stockholm den 28 mars 2001
Justitiedepartementet
Thomas Bodström
Interpellation 2000/01:338
Till riksdagen
Interpellation 2000/01:338 av Runar Patriksson
om nedläggning av domstolar i Värmland.
Interpellationen kommer att besvaras tisdagen den
24 april 2001.
Skälet till dröjsmålet är tjänsteresor.
Stockholm den 28 mars 2001
Justitiedepartementet
Thomas Bodström
4 § Hänvisning av ärenden till utskott
Föredrogs och hänvisades
Motioner
2000/01:Ub41 och Ub42 till utbildningsutskottet
2000/01:Ju18 till justitieutskottet
5 § En nationell handlingsplan mot rasism,
främlingsfientlighet, homofobi och diskrimine-
ring
Föredrogs
socialförsäkringsutskottets betänkande 2000/01:
SfU11
En nationell handlingsplan mot rasism, främlingsfi-
entlighet, homofobi och diskriminering (skr.
2000/01:59).
Anf. 1 GUSTAF VON ESSEN (m):
Herr talman! Vi ska inleda en debatt om en hand-
lingsplan från regeringen. Den handlingsplanen tyck-
er vi från moderat sida på många sätt är ett mycket
bra aktstycke. Redogörelsen för vad som har gjorts
och beskrivningen av nuläget är värdefulla för oss här
i kammaren. Även den delen av handlingsplanen som
är framåtsyftande är på många sätt mycket intressant
och på alla sätt hedervärd.
Jag tror att vi alla egentligen har samma mål och
samma syfte och vill uppnå samma saker men att vi
kanske vill använda lite olika metoder.
Det är givetvis väldigt bra att varje demokratiskt
vald regering tydligt ger uttryck för värderingar när
det gäller diskriminering och mänskliga rättigheter.
Målen är nog, som sagt, desamma, och ambitio-
nen är nog densamma, men vägen dit kan vara lite
olika.
Det är inte så lätt att motionera med anledning av
en skrivelse av denna typ. Det finns inga konkreta
lagförslag utan egentligen bara en redogörelse för vad
som har skett och kanske också vad man avser att
göra framåt i tiden. Och vi får väl ta ställning till de
olika förslagen när de kommer i konkret form i den
mån de kommer på riksdagens bord.
Vi har ändå valt att motionera med anledning av
några saker. Det gäller i första hand att vi vill ha en
samordning av diskrimineringslagstiftningen. Det
innebär att diskriminering ska betraktas som en situa-
tion där den enskilde blir missgynnad på grund av
egenskaper som inte är relevanta i sammanhanget.
Det innebär också att vi inte helt delar den syn på
diskriminering som något som kan hänföras till vil-
ken grupp, kategori eller klass som en person kan
anses tillhöra. Vi kan inte betrakta människor som
statistiska egenskapskombinationer, där en individ
blir diskriminerad på grund av att han eller hon tillhör
en viss grupp. Vi menar därför att man skulle försöka
få ihop en diskrimineringslagstiftning som siktade på
den enskildes situation oberoende av vad han eller
hon har för egenskaper i övrigt. Vilken ombudsman
ska en homosexuell invandrarkvinna gå till? Därför
tycker vi naturligtvis att det bästa vore om man av-
skaffar de olika ombudsmännen och ersätter dem med
en ombudsman som har ett generellt ansvar för dis-
kriminering. Regeringen aviserar att man ska utreda
den här frågan och se om det kan bli fråga om en
samordnad diskrimineringslagstiftning och ett sam-
ordnat ombudsmannaämbete. Man kan diskutera
under vem det ska lyda. Ska det lyda under riksdagen,
vilket många av oss tycker, eller ska det lyda under
regeringen? Det får utredningen kanske visa.
I skrivelsen redovisar regeringen också en anti-
diskrimineringsklausul vid offentlig upphandling som
ett instrument som mer aktivt skulle kunna användas i
arbetet för att motverka diskriminering. Det låter
naturligtvis på många sätt bra, men man ska vara
försiktig med dubbla eller tredubbla påföljder eller
sanktionsmöjligheter som kan komma i fråga i sådana
sammanhang. Risken finns att man skapar ett rätts-
system som ligger vid sidan av det som direkt har en
bäring i svensk lag. Vi menar att sanktionsåtgärder
eller andra ingripande åtgärder från samhällets sida
ska ha ett otvetydigt stöd i lagstiftningen och ska
kunna bli föremål för rättslig prövning exempelvis
genom överklagande.
Som jag sade i början har vi från vår sida inte valt
att väcka en lång motion om detta, utan vi har försökt
att rikta in oss på några få principer som vi vill lyfta
fram. Men vi delar ju i allt väsentligt den värdegrund
som kristdemokraterna har gett uttryck för i sin mo-
tion. Vi har därför med tillfredsställelse kunnat an-
sluta oss till den. Om vi hade skrivit en sådan själva
hade vi kanske uttryckt oss något annorlunda, men vi
delar värderingarna. Det är en bra bas att ha när man
går vidare i detta arbete som kräver så mycket efter-
tanke. Då måste man vara trygg i sig själv och i sina
värderingar.
Å Moderata samlingspartiets vägnar yrkar jag bi-
fall till vår reservation nr 1 under punkt 2 men själv-
klart står vi bakom också våra övriga reservationer.
Anf. 2 KALLE LARSSON (v):
Herr talman! Kampen mot rasism, främlingsfient-
lighet, homofobi och diskriminering är en uppgift för
hela samhället. Därför är det betänkande som vi i dag
behandlar viktigt och angeläget.
Samtidigt vill jag redan inledningsvis betona att
det också är viktigt, för att inte säga avgörande, att
skilja på vad som är statens uppgift och vad som bäst
sköts av organisationer, partier och var och en av oss
som opinionsbildare och medmänniskor.
Det måste stå klart att staten genom sina myndig-
heter direkt ska motarbeta diskriminering, dvs. hand-
landet att diskriminera en annan människa. När det
gäller rasism och främlingsfientlighet handlar det om
åsikter och människosyn. Det är därför inte särskilt
effektivt att staten på ett direkt sätt motarbetar dessa.
Principiellt är det också problematiskt eftersom det
inte kan sägas vara statens uppgift att på ett direkt sätt
påverka människors åsikter och uppfattningar. Det
ger också ett intryck av hyckleri och dubbelmoral.
Jag återkommer till det senare i mitt anförande.
I stället måste staten ge utrymme, också ekono-
miskt, för andra aktörer - främst den antirasistiska
rörelsen - att självständigt och utan direkt inbland-
ning organisera det politiska arbetet mot rasism och
främlingsfientlighet. Jag vill därför meddela att jag
står bakom Vänsterpartiets samtliga reservationer i
detta betänkande, men jag yrkar bifall endast till re-
servation 14 under punkt 11.
Herr talman! Mycket av det som framförs i betän-
kandet är rätt och riktigt. Det är sådant som Vänster-
partiet har drivit i många år. Vi välkomnar insikten
om att det är insatser inom den generella politiken
som är avgörande för hur kampen mot grogrunden för
ifrågasättandet av detta med alla människors lika
värde ska lyckas.
Samtidigt är det förundransvärt att så lite av de
gjorda särskilda satsningarna har utvärderats på ett
tillförlitligt sätt och att man ändå är beredd att utan
vidare kasta sig in i nya kampanjbetonade satsningar.
Vår uppfattning är att det inte är verkningsfullt, och
att det ibland t.o.m. är kontraproduktivt, att driva
dessa angelägna frågor i form av kampanjer eller
jippon. Snarare ger det ett intryck av att frågorna har
enkla lösningar än visar på den verkliga bilden av de
komplexa samhällsföreteelser som dessa fördomar
faktiskt speglar.
Flera av de konkreta förslagen är ändå sådant som
Vänsterpartiet tidigare har lyft fram och som rege-
ringen nu har valt att ta intryck av. Hit hör exempel-
vis tanken på en samlad diskrimineringslagstiftning
och en samordning av de ombudsmän som ligger
under regeringen samt utvidgandet av lagen om hets
mot folkgrupp - även om vi här har velat gå längre.
Vidare noterar vi att regeringen har tagit intryck av
våra ansträngningar att inbegripa homofobi i det ar-
bete som man avser att genomföra - ett perspektiv
som tidigare i stor utsträckning har saknats.
Herr talman! Ord och handling bör stämma över-
ens, inte minst i Sveriges riksdag. Låt mig konstatera
att talet om kamp mot rasism ekar tomt om den
svenska regeringen inte samtidigt i grunden omprövar
sin flyktingpolitik. Och hur kan främlingsfientlighe-
ten på allvar bekämpas om man stänger gränserna för
de människor som behöver vår hjälp? Hur kan man
kräva solidaritet med sina medmänniskor om man
inte ens förmår lyssna till de berättelser som männi-
skor, som flyr sitt land för att söka en fristad i Sveri-
ge, har att berätta och ta dem på allvar?
Exemplen kan mångfaldigas. I skrivelsen be-
handlas särskilt romernas utsatta situation och att
regeringen har för avsikt att initiera ett arbete för att
förebygga och motverka diskriminering av romer.
Det är förstås utmärkt. Men när signalerna från in-
vandrarmyndigheterna samtidigt är att romer inte ska
kunna söka skydd och en fristad i Sverige blir bilden
falsk.
När afghanska flyktingar efter tre år i Sverige
slutligen beviljas uppehållstillstånd, men får vänta
ytterligare två år på att utredning om anhöriginvand-
ring över huvud taget inleds, sänder det andra signa-
ler än signaler om solidaritet och humanitet. Och när
det utskott där man i dag påstår sig vilja bekämpa
främlingsfientligheten så sent som i går avvisade
möjligheten för flyktingar som utvisas till Kosovo att
verkligen få en individuell prövning framstår det som
hyckleri och dubbelspel.
Jag yrkar bifall till reservation 29 under punkt 19.
Herr talman! Det är högst rimligt att skrivelsen
avgränsats till att inte behandla diskriminering på
grund av kön men det är inte alls samma sak som
könsblindhet. Att blunda för att kvinnor och män med
annan etnicitet än majoritssamhället drabbas olika av
rasism och främlingsfientlighet leder till ytterligare
förtryck av invandrade kvinnor. Att blunda för manli-
ga respektive kvinnliga homosexuellas ofta olika
situation vad gäller homofobi leder till osynliggöran-
de.
Att inte se att kvinnor och män i de rasistiska och
främlingsfientliga organisationerna fyller olika roller
är att inte kunna hitta utvägar för alla ur dessa miljö-
er. Framför allt är detta angeläget när det gäller det
kommande arbetet. Vi menar att detta saknas i redo-
görelsen för de åtgärder som föreslås bli vidtagna.
Enligt Vänsterpartiet är det viktigt att systematiskt
lyfta fram det faktum att det även när det gäller dessa
frågor finns ett könsperspektiv - inte att bara nämna
det i förbifarten.
Herr talman! Avslutningsvis vill jag säga några
ord om att vara enig och oenig. Jag tror att det är
utmärkt att vid enstaka tillfällen i stort samförstånd,
över partigränserna, markera avståndstagande i de
frågor som vi i dag diskuterar. Men samtidigt är det
ofta, också i dessa frågor, mer som skiljer oss än som
enar.
Vår uppfattning är att den som försvarar det eko-
nomiska system som i dag världen över håller mil-
jontals människor i förnedring och fattigdom, samti-
digt som storföretagens vinster i den rika västvärlden
mångdubblas, också försvarar en rasistisk världsord-
ning. Vi menar att den som attackerar arbetsrätten
och de generella välfärdssystemen i Sverige samtidigt
öppnar för ökad diskriminering och att den som byg-
ger Fästning Europas murar högre och tätare ger
främlingsfientliga krafter i vårt land eldunderstöd.
För oss handlar denna kamp därför också om att mota
tillbaka högerkrafter av mer etablerad karaktär. För
oss handlar det därför också om att bygga ett sam-
hälle där människovärdet är viktigare än marknads-
värdet.
Anf. 3 MAGDA AYOUB (kd):
Herr talman! Inledningsvis yrkar jag bifall till re-
servation 23 under punkt 15. För övrigt står jag själv-
fallet bakom samtliga kristdemokratiska reservatio-
ner.
I dag tar vi upp en nationell handlingsplan mot
rasism, främlingsfientlighet, homofobi och diskrimi-
nering.
Vi kristdemokrater välkomnar alla åtgärder för att
få ett samhälle byggt på respekt. Jag vill beröra några
punkter som vi tar upp i vår motion.
Vår politik tar sin utgångspunkt i en helhetssyn på
människan som innebär att alla människor har samma
absoluta och okränkbara värde oavsett kön, ålder,
social position, etnisk tillhörighet eller sexuell iden-
titet. Vi vill solidarisera oss med de svaga och för-
tryckta samt ansvarigt värna och förvalta djur, växter
och jordens resurser. På denna människosyn och
värdegrund vill vi bygga demokratin.
Herr talman! Denna värdegrund bör även prägla
beteende medborgare emellan. Denna människosyn
och värdegrund är grunden för tolerans. En kristen
människosyn och värdegrund ger skäl för respekt för
olika åsikter, empati och solidaritet, för ett engage-
mang och ansvar som sträcker sig utöver egenintres-
se, familjeband, kön, religion osv.
På denna människosyn och värdegrund byggs den
tillit människor emellan som i sin tur är en förutsätt-
ning för att såväl personliga som större konflikter ska
kunna lösas på fredlig väg.
Herr talman! Familjens centrala roll innebär att
den är speciellt viktig de allra första åren av uppväx-
ten, och det fokuserar familjens speciella ansvar.
Därför anser vi att en god familjepolitik är en grund-
läggande förutsättning för detta viktiga arbete. Detta
sker bäst genom att barn får växa upp i trygga famil-
jer som kan föra över normer och hjälpa barnen att
bygga upp en inre kontroll som gör det lättare att stå
emot frestelsen att bryta mot de regler som bygger
upp samhället.
Föräldrar och andra vuxna som har ansvar för
barnuppfostran är alltså en viktig målgrupp i denna
effektiva politik som är möjlig att bedriva. Mer tid för
barnen har en rad positiva följdverkningar för barnet.
Familjens roll som etisk signalgivare och uppbyggare
av den inre kontrollen är av avgörande betydelse.
Herr talman! Skolan bör tillsammans med föräld-
rarna föra samtal om vilka värderingar som är viktiga
att föra vidare till nästa generation. Eleverna måste få
träna i att utifrån människovärdeprincipen fundera
över s.k. etiska dilemman, för att på så sätt tränas till
etisk reflexion i vardagen. Värdegrunden måste fin-
nas mitt i skolans vardag och kopplas till den egna
situationen och det egna beteendet.
Det är angeläget att den nya lärarutbildningen ger
blivande lärare goda möjligheter att arbeta aktivt med
värdegrundfrågor och etiska riktlinjer. I dag kan en
blivande lärare passera genom hela lärarutbildningen
utan att arbeta med begreppet värdegrund. Detta är
oacceptabelt.
Herr talman! Kristdemokraterna anser att sam-
hället har ett ovillkorligt ansvar för att barn och unga
skyddas från övergrepp och för att de får växa i en
trygg, utvecklande och värdig miljö. Målet kan därför
inte bara vara att minska mobbning utan måste vara
att se till att inte något barn eller någon ung människa
ska utsättas för mobbning.
Arbetsmarknad och arbetsliv är ett område för sig.
Kristdemokraterna delar uppfattningen att diskrimine-
ring i arbetslivet är ett allvarligt problem. Lagstiftning
mot diskriminering och trakasserier är regeringens
viktigaste medel för att motverka dessa. Fackföre-
ningar har ett ansvar för att kontrollera och övervaka
sina medlemmars intressen och se till att diskrimine-
ring bekämpas. Kristdemokraterna anser att det är
allas gemensamma ansvar att motarbeta och förhindra
att diskriminering och mobbning förekommer på
arbetsplatserna.
Herr talman! Kultursektorn är en viktig del i ar-
betet att motverka främlingsfientlighet och rasism. Vi
menar att museerna är en naturlig plats för diskussion
om människans förutsättningar, livsfrågor och värde-
ringar under olika tidsepoker både i Sverige och i
andra delar av världen. Invandrarorganisationerna
nämns väldigt lite i regeringens plan mot rasism. Det
finns en viktig princip när det gäller minoriteter, det
är att de själva måste få möjligheten att uttrycka på
vilket sätt de vill vara med och samverka i majoritets-
samhället.
Herr talman! Jag vill nämna något om religions-
och yttrandefrihet i lagstiftning. Kristdemokraterna
delar regeringens uppfattning att det är viktigt att
skydda homosexuella som alla andra medborgare mot
våld och hets. Kristdemokraterna anser vidare att det
är angeläget att avvägningen mellan å ena sidan reli-
gionsfriheten och yttrandefriheten och å andra sidan
behovet av skydd för minoriteter görs med omsorg.
Det måste vara möjligt att offentligt diskutera olika
livsstilar eller livsåskådningar. Det är därför viktigt
att inte genom lagstiftning träda religionsfriheten för
när.
Avslutningsvis vill jag säga att man i stort sett kan
stadga alla lagar, men att förändra attityder är nog
svårt att stadga. Det är något som måste ske i männi-
skans inre och inte genom lagar.
Jag hoppas att vi kan få ett samhälle med har re-
spekt för människors alla olikheter.
Anf. 4 KALLE LARSSON (v) replik:
Herr talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till
Magda Ayoub om den senare delen av hennes anfö-
rande, nämligen om gränsdragning mellan religions-
frihet och lagstiftning mot diskriminering. Jag var
osäker på hon menade. Skulle vi samtala om olika
livsstilar? Men det är ingen som ifrågasätter det. Inte
kan väl Kristdemokraterna rimligen mena att detta på
något sätt skulle vara ett problem samtidigt som vi
har en tydlig lagstiftning mot t.ex. homofobi och
diskriminering på grund av sexuell läggning?
Anf. 5 MAGDA AYOUB (kd) replik:
Herr talman! Jag menar, Kalle Larsson, att det är
väldigt viktigt att värna religionsfrihet och yttrande-
frihet. Man kan inte med hjälp av lag förhindra att
vissa religioner yttrar sig på något stötande sätt om
homosexuella eller andra grupper. Jag tycker att man
måste ha friheten att diskutera t.ex. Koranen. Man
måste kunna öppet diskutera det utan att vi med lag-
stiftning ska förbjuda någons yttrandefrihet.
Anf. 6 KALLE LARSSON (v) replik:
Herr talman! Ska jag då uppfatta Magda Ayoub så
att - hon får rätta mig om jag har fel - att det är okej
att hetsa mot homosexuella så länge man säger att det
är en del av ens religion, att det är helt okej att hetsa
mot människor på grund av sexuell läggning så länge
man säger att det är en viktig del av ens religions-
utövande? Är det så jag ska uppfatta det? Vad är
annars problemet med att ha en tydlig och klar lag-
stiftning, som faktiskt förhindrar hets mot människor
på grund av sexuell läggning, och samtidigt ha en
öppen diskussion om religions- och åsiktsfrihet? Jag
förstår inte riktigt gränsdragningen. Vi gör ju in-
skränkningar i yttrandefriheten, exempelvis när det
gäller hets mot folkgrupp i dag. Ställer Magda Ayoub
och Kristdemokraterna upp på att den skulle utvidgas
till att också gälla hets mot homosexuella eller hets
mot människor på grund av sexuell läggning?
Anf. 7 MAGDA AYOUB (kd) replik:
Herr talman! Absolut inte, så menar jag inte alls
och inte heller mitt parti. Däremot handlar religions-
friheten och yttrandefriheten för olika religioner inte
om hets mot homosexuella. Det handlar om att kunna
diskutera värdigt och med tanke på omsorgen om
dessa personer. Absolut inte hets mot folkgrupper!
Kalle Larsson missuppfattade mig. Religion ska kun-
na diskuteras med värdighet utan att man diskrimine-
rar olika religioner. Jag vill verkligen understryka att
det inte går att stadga lagar som förbjuder olika reli-
gioner att yttra sig enligt deras sätt att uttrycka sig.
Anf. 8 BIRGITTA CARLSSON (c):
Herr talman! Jag har en dröm, att alla människor
ska mötas med respekt och få ett värdigt bemötande -
en dröm att alla samhällen ska präglas av mångfald
och respekt för enskilda individer, oavsett kön, ålder,
etnisk tillhörighet, hudfärg, sexuell identitet och poli-
tisk eller religiös övertygelse.
Denna dröm är alltför ofta just en dröm därför att
verkligheten för väldigt många ser annorlunda ut. Vi
har ett samhälle där det förekommer rasism, främ-
lingsfientlighet, homofobi och diskriminering. Därför
ska vi nu behandla regeringens skrivelse som finns i
SfU:s betänkande 11, En handlingsplan mot rasism,
främlingsfientlighet, homofobi och diskriminering.
Alla människors lika värde och rättigheter är
grunden för Centerpartiets politik, och målet för vårt
samhälle är att alla individer ska ges utrymme att
växa utifrån sin egen referensram, där variation och
olikhet ses som en tillgång och inte som ett hinder.
Den globalisering och internationalisering som vi
nu upplever gör att vi måste ta till vara samhällets
mångfald för att få större utveckling och framgång.
Att inte ta till vara mångfalden innebär stora förluster
både för samhället och för enskilda individer.
Herr talman! Det är inte den lilla gruppens intole-
rans som är det stora hotet mot fred och demokrati,
utan det stora hotet ligger i massans tystnad.
Vardagsintolerans kan yttra sig på många olika
sätt, genom uttalanden om homosexuella, som aldrig
skulle accepteras om det gällde andra människor,
eller genom de invandrare som söker jobb efter jobb
men aldrig får något svar på varför de inte får arbetet.
Alltför ofta kommer denna vardagsintolerans från
människor som vi känner och umgås med. Därför
händer det ofta att kränkande uttalanden och åsikter
bagatelliseras. För att bekämpa nazism och rasism
behövs återkommande och regelbundna insatser från
det offentligas sida.
Avgörandet blir när människor är beredda att gå
till konflikt för att hävda grundläggande mänskliga
värden. Mycket återstår att göra till stöd och upp-
muntran för alla dem som diskrimineras på grund av
kön, ålder, etnisk tillhörighet, hudfärg, sexuell iden-
titet, politisk eller religiös övertygelse.
Herr talman! Centerpartiet har tidigare föreslagit
att vi ska ha en samlad diskrimineringslagstiftning. I
skrivelsen redovisar regeringen att den avser att ge
tilläggsdirektivet till den utredning som har till upp-
gift att utreda skydd mot diskriminering, N2001:01,
att överväga frågan om en sammanslagning av några
eller samtliga ombudsmän som är underställda rege-
ringen.
Centerpartiet anser att ombudsmännen ska slås
ihop till en gemensam myndighet. Det är viktigt att
markera att en sammanslagning även bör omfatta
jämställdhetsfrågorna.
Vidare anser vi att ombudsmännen ska understäl-
las riksdagen i stället för, som i dag, regeringen. Om
ombudsmännen underställdes riksdagen skulle deras
roller kraftigt förstärkas och förtroendet för dem hos
allmänheten skulle öka. Detta bör behandlas av den
utredning som nu utreder en sammanslagning av
ombudsmännen.
Herr talman! Centerpartiet anser vidare att sam-
hället har ett ovillkorligt ansvar för att barn och unga
skyddas från övergrepp och för att de får växa upp i
en trygg, utvecklande och värdig miljö. Därför kan
målet inte bara vara att minska mobbning, utan det
måste vara att inte något barn eller någon ung männi-
ska ska utsättas för mobbning.
Vad som helst kan utlösa mobbning. Det kan vara
utseende, klädstil, religion eller fel intressen. Det är
viktigt att påpeka att det inte är den som är mobbad
som är avvikande, utan att det är den som mobbar.
Skulden får aldrig läggas på den som mobbas. Här
måste vuxenvärlden ta ett stort ansvar. Detta ansvar
innebär att vi måste vara mycket lyhörda, ha ögonen
öppna och reagera om vi ser något som vi upplever
som fel.
Det kraftfullaste sättet att komma åt mobbning
och våld är att omedelbart införa nolltolerans i sko-
lorna. Att slippa mobbning måste vara en rättighet för
varje ung människa.
Dessutom har rasförtryck, förföljelser av minori-
teter, trakasserier och misshandel av homosexuella
svårare att få fäste om barn och ungdomar vistas i
miljöer fria från våld och nedlåtande sätt att tala.
Herr talman! Historiskt sett har arbetslinjens till-
lämpning inom svensk politik varit vägledande. Yr-
kesrollen eller den position som man har haft på sin
arbetsplats har varit grunden för individers möjlighe-
ter att påverka sin egen vardag och därigenom även
möjligheterna att förverkliga sitt livsprojekt.
En av de viktigaste åtgärderna för att minska seg-
regeringen i samhället är att öka förutsättningarna för
deltagande i arbetslivet. Detta kan ske genom att
invandrade personer direkt vid mottagandet erhåller
en arbetspraktik och i kombination med denna praktik
ges möjlighet att studera svenska språket.
Stora grupper av invandrare fyller i dag funktio-
nen som arbetskraftsreserv. Varken privata eller of-
fentliga arbetsplatser uppfyller kraven på mångfald
inom arbetslivet. Utanförskap i arbetslivet leder till
ekonomiska och sociala problem och känsla av
maktlöshet. Principen om lika behandling av alla
individer och grupper i samhället måste vara ledande
inom det arbetsmarknadspolitiska området.
Herr talman! I det här betänkandet finns också ett
yrkande med från Centerpartiets integrationsmotion
från allmänna motionstiden. Detta handlar om segre-
gation mellan familjer i skilda stadsmiljöer, mellan
rika och fattiga, mellan högutbildade och lågutbildade
och mellan människor boende i stad och på lands-
bygd. Det är ett stort samhällsproblem oavsett om det
har etnisk eller kulturell grund.
Delade städer och segregerade bostadsområden är
ett stort demokratiskt, ekonomiskt och socialt pro-
blem. Det är en form av diskriminering om segrega-
tionen uppkommer därför att majoritetsbefolkningen
har valt bort människor med lägre inkomster, annan
etnisk eller kulturell bakgrund och om det får till följd
att minoriteten ofrivilligt måste bosätta sig i ett visst
område.
För att motverka segregation krävs att människor
är medvetna om sina rättigheter och skyldigheter.
Alla enskilda människor har ett ansvar, och det krävs
statliga, kommunala och lokala insatser för att klara
detta. Den grundläggande åtgärden för att komma till
rätta med segregeringen är att på alla plan och i alla
sammanhang motverka diskriminering.
Till sist, herr talman, står jag givetvis bakom alla
våra reservationer, men jag yrkar bifall endast till
reservationerna 3 och 27.
Anf. 9 JOHAN PEHRSON (fp):
Herr talman! Folkpartiet liberalerna har tagit del
tagit del av en i huvudsak positiv handlingsplan. Jag
vill rikta ett tack till statsrådet Sahlin för hennes per-
sonliga och starka engagemang i denna fråga.
En kvinna med mörk hy nekas rätt till försäk-
ringsersättning efter ett överfall, eftersom hon enligt
försäkringsbolaget fick skylla sig själv om hon var
ute på kvällen. Som mörkhyad måste man ju inse att
man kan vara provocerande. En handikappad kille
söker jobb som tidningsutdelare, men får inte chans
att pröva på jobbet. Den som har ben som inte funge-
rar får tydligen inte visa vad hans eller hennes händer
kan utföra. Statliga Vasakronan vägrade att hyra ut
lokaler till romernas frikyrkliga församling. Vad kan
vi då kräva av privata arbetsgivare eller hyresvärdar
när diskriminering förekommer också inom det of-
fentliga?
Sverige utvisar för närvarande asylsökande med
homosexuell läggning till obehagliga regimer, med
risk för att dessa personer går en livsfarlig framtid till
mötes.
Ett annat exempel på diskriminering, mer institu-
tionaliserad, är asylprocessen. Varför ska inte asylsö-
kande ha möjlighet till rättslig prövning av sin sak i
en rättssäker process i riktiga domstolar utan tvingas
vända sig till Migrationsverket och den av alla ifråga-
satta Utlänningsnämnden - av nästan alla, menar jag?
Häromdagen fick vi dessutom höra om en för-
hoppningsvis inte så frekvent men ändå existerande
myndighetskultur på Migrationsverket: Att lura
asylsökande i fällor så att polisen kan gripa dem och
slänga ut dessa människor. Glädjande nog vill jag
notera att jag har sett betydande civilkurage och le-
darskap hos den ställföreträdande generaldirektören
för Migrationsverket, som tydligt bett om ursäkt of-
fentligt. Diskriminering förekommer således från
såväl enskilda beslutsfattare som myndigheter, före-
tag och organisationer. Ibland sker det medvetet men
ganska ofta också omedvetet.
Idén om alla människors lika värde är en bärande
tanke för liberalismen. Folkpartiet liberalerna kämpar
för att förverkliga denna tanke i praktiken. Diskrimi-
nering och särbehandling av grupper som tillhör mi-
noriteter, exempelvis invandrare, kan därför inte
accepteras. Att slipa diskrimineras är en mänsklig
rättighet.
Frågan är då hur skyddet mot diskriminering ska
utformas. I en demokrati är det självklart att alla
människor ska behandlas lika. Staten får inte genom
lagar eller rättstillämpning missgynna medborgare
eller andra människor på grund av exempelvis etnisk
identitet. Det innebär att jag samtidigt också måste
visa respekt för mångfalden. Likabehandling behöver
ju inte betyda att det ska vara exakt lika för alla. Man
kan ta det här med mångfald inom skolväsendet eller
inom vård och omsorg som exempel. Människor är
olika och har därför rätt att mötas med respekt för sin
person.
Hur långt ska då förbudet mot att diskriminera
sträcka sig? Vi menar att förbudet mot att diskrimine-
ra även måste gälla mellan arbetsgivare och anställda
samt i rättsförhållandet mellan exempelvis privata
företag och kunder. Ta det här med restauranger som
uppenbart delar upp människor. Att de gör det bero-
ende på om de är coola eller inte coola kan man väl
leva med. Det drabbar alla lika. Men man delar också
upp mellan mörkhyade och etniska svenskar. En
enskild individ som faller offer för diskriminering
måste alltid kunna få upprättelse i domstol.
Intoleransen och rasismen eller främlingsfientlig-
heten är livsåskådningar som i kontrast till liberalis-
men tar avstånd från tanken om alla människors lika
värde. Diskriminering kan förekomma med rasistiska
motiv men också utan några som helst onda avsikter,
som jag sade. Medan diskriminering är en handling
som kan förbjudas och motverkas genom sanktioner
kan ideologiska avarter som dem jag var inne på inte
bekämpas med hjälp av samma metoder. Det här har
vi tidigare hört andra exempel på, och regeringen
redovisar goda tankar om värdegrund i skolan, opini-
onsbildning etc.
En annan principiellt viktig fråga är om staten ge-
nom lagstiftning ska kunna ålägga offentliga organ
och privata företag och organisationer att vid exem-
pelvis anställningar och utnämningar särbehandla
personer ur en viss förfördelad grupp för att kompen-
sera denna som kollektiv. Detta kan ske på olika sätt.
Ett sätt är att ställa olika krav på olika individer och
grupper. Vi menar dock att den formen av positiv
särbehandling riskerar att leda till en ny diskrimine-
ring eftersom inte alla människor då behandlas lika,
vilket strider mot den liberala människosynen. Åtgär-
der av detta slag riskerar att öka spänningen mellan
grupper i samhället som redan i dag är alldeles för
segregerade. De skulle dessutom leda till orättvisa
mellan grupper som kan vara diskriminerade på
samma gång. Alltså motsätter sig Folkpartiet libera-
lerna kvotering av personer från minoriteter.
Den svenska rättsordningen vilar på principen om
alla människors lika värde och allas likhet inför la-
gen. Enligt grundlagen får lagstiftningen inte innebä-
ra att någon medborgare missgynnas för att hon med
hänsyn till sin hudfärg eller sitt etniska ursprung
tillhör en minoritet. I dag regleras skyddet mot dis-
kriminering civilrättsligt, och den viktigaste sanktio-
nen är skadestånd. Här gäller fyra olika lagar beroen-
de på om diskriminering sker på grund av etnisk till-
hörighet, sexuell läggning, kön eller funktionshinder.
Vår mångfald av ombudsmän bevakar att lagarna
efterlevs.
Lagarna omfattar både direkt och indirekt diskri-
minering oavsett om det finns diskriminerande avsikt
hos t.ex. arbetsgivare eller inte. Uppdelningen på
olika lagar försvårar dock i onödan för arbetsgivare
och andra att följa reglerna. Det gäller inte minst
småföretagare med små resurser. Även den som vill
komma till rätta med diskriminering möter därmed en
väl komplicerad lagstiftning.
Utanför arbetslivet finns det förbud mot olaga
diskriminering i brottsbalken. Enligt denna bestäm-
melse är det straffbart för en näringsidkare att i sin
verksamhet diskriminera någon, på grund av hudfärg,
nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller
homosexuell läggning, genom att inte gå dem till
mötes på de villkor som näringsidkaren tillämpar i
förhållande till andra.
Bevissvårigheterna här är ju uppenbara. Jag var
nyligen i kontakt med ett av Sveriges största försäk-
ringsbolag för att diskutera att många restaurangäga-
re, varav många är människor med invandrarbak-
grund, inte kan få försäkringar. Det brinner så ofta,
sägs det. Då diskuterar man det här med dem, och de
säger att det är försäkringsmässiga grunder. Det brin-
ner ofta. Vi måste ha höga premier eller tacka nej till
kunden.
Så tar man en diskussion om detta. Det gäller na-
turligtvis även uraffärer, klockmakare, sådana som
säljer dyra klockor. De är ofta s.k. etniska svenskar.
De har i rättvisans namn - jag ska inte säga att det är
glädjande - också svårt att få försäkringar. Så får man
jobba vidare. Men att många människor uppfattar sig
som diskriminerade kan jag förstå. Hur som helst
omfattar bestämmelserna i brottsbalken inte diskrimi-
nering på grund av kön eller handikapp. Det kan
tyvärr uppfattas som att vi härifrån värderar olika
former av särbehandling på olika sätt.
Herr talman! Jag ser att min talartid börjar ta slut.
Folkpartiet har i sin motion redovisat en hel del av de
åsikter och tankar som vi har och som vi vill föra
fram.
Om jag får någon sekund till vill jag avslutnings-
vis bara säga att min kollega Kalle Larsson här kom
med några fullständigt obegripliga och oförklarliga
utfall - om man inte står helt fastkedjad i en gammal-
kommunistisk sörja. Han kopplar ihop högerextrema
krafter med vanliga högerkrafter som tydligen är för
marknadsekonomi. Han ställer marknadsvärde mot
människovärde. Vårt nuvarande pensionssystem med
fonder och sådant är tydligen något som då kränker
människovärdet, för det bygger på marknadsvärdet.
Jag vore glad om Kalle Larson i en replik kunde
utveckla sina synpunkter på andra högerkrafter och
säga om dessa inkluderar några här i kammaren som
arbetar för frihandel och marknadsekonomi.
Anf. 10 KALLE LARSSON (v) replik:
Herr talman! Låt mig börja med att notera att mi-
na anföranden och deras innehåll väljer jag och inte
Johan Pehrson. Vi kan vid andra tillfällen föra en
politisk diskussion om vad högerkrafterna betyder
och om vilket problem det faktiskt innebär för männi-
skovärdet att vad som helst kan köpas och säljas för
pengar, också människors arbete och människors liv.
Men min fråga rör en annan sak. Jag har i dagens
betänkande noterat att Folkpartiet inte har några in-
vändningar mot de satsningar som regeringen har för
avsikt att genomföra som drar i opinionsbildande
riktning när det gäller dessa frågor. Min ganska grun-
da kunskap - det må erkännas - om liberalismen
säger mig ändå att liberalismen är en av de ideologier
som vill stärka individens integritet just i fråga om att
staten inte ska lägga sig i vad man ska tycka och
tänka.
Min fråga till Johan Pehrson handlar därför om
den här typen av åsiktskampanjer, som Folkpartiet
dessutom vill utveckla till andra ideologier. Känner
Johan Pehrson och Folkpartiet möjligen igen den
typen av tänkande från några andra stater i världen,
som i vanliga fall brukar kritiseras häftigt av såväl
Johan Pehrson som mig? Det gäller att man faktiskt
lägger sig i vad människor ska tycka och tänka.
Anf. 11 JOHAN PEHRSON (fp) replik:
Herr talman! Självklart står det Kalle Larsson fritt
att säga vad han vill, och det är jag väldigt tacksam
för. Det är alldeles för många människor i den här
världen som inte får yttra vad de vill, och de brukar i
regel höra hemma i de delar av världen där man till-
lämpar ett system som kallas kommunism. Kalle
Larsson brukar med stor kärlek säga att han själv
tillhör kommunisterna. Det är en ideologi som har
förtryckt människor under många år och som ändå
har glömts bort. Många människor kan bli förförda
över tanken på detta, som till en början ser ganska
vackert ut men som i sin praktiska tillämpning över-
allt på denna jord alltid har lett till förtryck och elän-
de. Människors stora tillkortakommanden där är ju
absurda.
Jag tycker alltså att det finns poänger med att man
arbetar aktivt med opinionsbildning inte bara mot
avartsideologier som nazism etc. utan även på den
andra s.k. kanten och framför allt i ett historiskt per-
spektiv. Därmed inte sagt att Kalle Larsson inte gör
ett väldigt gott arbete i dag. Men han hämtar näring
ur en historia som är allt annat än snövit.
Herr talman! Avslutningsvis vill jag yrka bifall till
Folkpartiet liberalernas reservationer 10, 15 och 17.
Anf. 12 KALLE LARSSON (v) replik:
Herr talman! Det vore förstås intressant om Johan
Persson någon gång kunde ge kammaren och mig
exempel på tillfällen eller uttalanden från min eller
någon aktiv nu levande vänsterpartists sida där vi
försvarar de brott mot mänskligheten som har begåtts
i kommunismens namn. Den historien är något som
åtminstone jag gärna och ofta kritiserar. Som parti har
också Vänsterpartiet varit föregångare när det gäller
att gräva i vårt eget förflutna och låta oberoende fors-
kare reda ut vad partiet har haft för missgärningar
tidigare. Och nu har vi tagit oss vidare i vår utveck-
ling.
Frågan är ganska viktig, Johan Pehrson. Det para-
doxala inträffar ju uppenbarligen att det är den väns-
ter som ofta kritiseras av Folkpartiet för att vilja lägga
sig i och tala om för människor vad de ska tycka och
tänka som här försvarar människors rätt att själva
bilda sig uppfattningar om dessa frågor. Johan
Pehrson och Folkpartiet däremot sluter inte bara upp
bakom regeringens opinionsbildande åsiktskampan-
jer, utan vill också utveckla dem till att omfatta ännu
fler ideologier. Det märkvärdiga är att liberalismen
här ställer sig på den sida som vill använda staten -
och det är det som är det väsentliga - som instrument
för att tala om för människor vad de ska tycka och
tänka. Det är paradoxalt, men det är inte särskilt över-
raskande.
Anf. 13 JOHAN PEHRSON (fp) replik:
Herr talman! Staten har ett ansvar för utbildnings-
väsende osv. Det är jätteviktigt att vi har skolböcker
som tar upp alla möjliga politiska dimensioner. Men
när man drar de historiska rötterna är det viktigt att
man får lära sig sanningen och veta vad som har hänt.
Kalle Larsson har säkert aldrig försvarat mass-
mord - det hade varit häpnadsväckande. Däremot
bekänner du dig till en ideologi som i sin praktiska
tillämpning nästan alltid har lett till massmord. Det är
enastående att Kalle Larsson inte kan dra en annan
slutsats av detta.
Anf. 14 KERSTIN-MARIA STALIN (mp):
Herr talman! Kära åhörare! Kammarkamrater!
Statsrådet - som jag är så glad är här!
Vi välkomnar den här handlingsplanen. Här finns
idéer som Miljöpartiet de gröna har drivit länge. Det
gäller t.ex. frågan om att utreda möjligheten att sam-
ordna lagstiftningen mot diskriminering i arbetslivet
och att utöka den till fler samhällsområden. På många
punkter vill vi gå längre än regeringen, och i vissa
ståndpunkter skiljer vi oss åt.
Integrationspolitiken borde genomsyra alla de-
partement och myndigheter. Ett särskilt verk kanske
kan motverka det syftet. Organisatoriskt har integra-
tionsenheten inom regeringen flyttats från Kulturde-
partement till Näringsdepartementet. Men integration
är varken bara en kulturfråga eller en arbetsmark-
nadsfråga.
Flera organisationer som arbetar mot främlingsfi-
entlighet har påpekat att regeringens satsningar på
området haft kortsiktig karaktär. Resurser har tillde-
lats olika projekt, och man har saknat permanenta
strukturer som kan möjliggöra ett långsiktigt arbete.
Diskriminering behöver inte ha sin grund i främ-
lingsfientlighet eller homofobi, utan kan också bero
på okunskap och fördomar. Många människor dis-
kriminerar omedvetet. Ofta beter vi oss slentrianmäs-
sigt och utan att reflektera. Arbetet mot denna dolda
och vardagsmässiga främlingsfientlighet måste också
prioriteras. Det är den formen av diskriminering som
är grogrund för den öppna och synliga främlingsfi-
entligheten.
1996 lämnade Miljöpartiet in en motion om att
utmönstra ordet ras från den svenska lagstiftningen
eftersom det inte finns något vetenskapligt stöd för att
dela upp människor i raser. Riksdagen antog motio-
nen, och en utredning kommer med förslag på hur
detta kan göras. Vi vill att det arbetet fortskrider och
påskyndas.
När jag läste motionen i samband med skrivelsen
kom jag att tänka på en händelse i början av 1960-
talet. Jag var lågstadielärare i Stockholm då. I en bok
i samhällskunskap - det hette inte så då, men det var
det som det handlade om - fanns det en sida där det
stod: Jorden befolkning delas in i fyra raser; den vita,
den svarta, den gula och den röda. Jag var alldeles
nyutexaminerad, så det var väl med lite darrande
hand som jag lät barnen stryka ett stort streck över
den sidan. Sedan berättade jag om hur tokigt detta
var, och att man inte kunde dela in folk på det här
sättet. Då skulle man lika gärna ha kunnat tala om
långa, korta eller vad som helst. Jag hoppas och und-
rar om detta var något som satte i gång några tankar
hos de här barnen, som i dag är i 50-årsåldern.
Nu vill jag komplettera med lite mer konkreta för-
slag. Det är därför jag skriver motioner - jag tycker
om att vara konkret. Jag skiljer nu inte på skrivelsen
och handlingsplanen, utan tar dem i ett.
Enligt regeringen är det Högskoleverket som ska
utöva tillsyn över huruvida högskolorna och univer-
siteten lever upp till diskrimineringslagarna. Studen-
ternas rättsskydd kommer inte att kunna stärkas på så
vis. Vi skulle önska att tillsynen i stället utövades av
en mer självständig instans - kanske med liknande
ställning som en ombudsman har.
Jag ska också nämna något om polisen. Det måste
finnas fler kreativa förslag för att motverka diskrimi-
nering på polisområdet än att rekrytera personer med
invandrarbakgrund till polisutbildningen. Alla männi-
skor bär på fördomar, även personer med invandrar-
bakgrund. Man kan därför inte anta att en person med
invandrarbakgrund inte är fördomsfull på ett främ-
lingsfientligt och diskriminerande sätt. Polisen borde
satsa ordentligt på utbildning, och på att motverka
den mobbning som förekommer inom Polishögsko-
lan. Man bör även ha återkommande diskussionsmö-
ten där teman som människors lika värde tas upp.
Rekryteringen av poliser måste utgå från ett säkert
system där personer med bakgrund i främlingsfientli-
ga sammanhang och organisationer finns med.
Vaktbolagen har under de senaste åren växt
enormt. Enskilda som har anmält ordningsvakter för
övergrepp har många gånger hamnat i underläge i
rättsprocessen. Vakterna gör ofta en motanmälan.
Kanske skulle man också här ha en oberoende instans
för att granska anmälningar mot ordningsvakter.
Framför allt borde man se till att vakternas utbildning
i konflikthantering blir bättre.
Statliga myndigheter ska sedan förra året upprätta
handlingsplaner för att främja etnisk mångfald på
arbetsplatsen samt motverka alla former av diskrimi-
nering. Tyvärr framgår det inte i handlingsplanen hur
detta arbete ska följas upp och utvärderas. I likhet
med vad som gäller för jämställdhetsplaner bör ar-
betsplatser med fler än tio anställda ta fram mång-
faldsplaner. Det kravet bör införas i lagen.
Så har vi skolan. Ett av de viktigaste målen i sko-
lan är att förankra grundläggande demokratiska vär-
deringar om människors lika värde. Men skolan foku-
serar ofta mer på läroplanens konkreta mål, som t.ex.
ämneskunskaperna, än på de övergripande. Anled-
ningen är att det är svårt att konkret arbeta med de-
mokratifrågor. Projekten om värdegrunden, som Ut-
bildningsdepartementet drivit, har just visat den svå-
righeten. Diskussionerna blev abstrakta, och värde-
förankringen hos eleverna misslyckades. De lärare
som är ansvariga för värdegrundsprojektet i sina
skolor måste få resurser och tid för att fullfölja sitt
uppdrag.
Regeringen föreslår att man ska utreda möjlighe-
terna till en generell lagstiftning mot diskriminering
som omfattar alla eller flertalet diskrimineringsgrun-
der och samhällsområden. Vår ståndpunkt är att en
samordning kommer att effektivisera tillämpningen
av diskrimineringslagstiftningen och vi vill att ämnet
ska påskyndas. Miljöpartiet har redan tagit ställning
till att hets mot homosexuella ska kriminaliseras. Vi
tycker att det är sorgligt att det ännu inte har införts i
lagstiftningen.
Regeringen bör uttala att antidiskrimineringsklau-
suler inte utgör handelshinder. Vi anser att om Sveri-
ge har ratificerat FN:s konventioner mot diskrimine-
ring, kan man inte i efterhand säga att ett aktivt arbete
mot diskriminering är handelshinder. Det tycker vi att
regeringen explicit ska uttala inför FN:s världskonfe-
rens mot rasism i Sydafrika i höst.
Jag har med tanke på vår tidigare motion om att
utmönstra ordet ras medvetet försökt att undvika
använda ordet rasism. Jag vet inte om jag har lyckats,
men jag tror det.
Sist vill jag tala om att jag står bakom samtliga
mina reservationer. Men för tids vinnande yrkar jag
bifall till endast reservation 8 under punkt 7 och re-
servation 22 under punkt 14.
Anf. 15 ANITA JÖNSSON (s):
Herr talman! Jag ska nu på tio minuter försöka be-
skriva vad som görs och vilka ytterligare strategier
som ska antas för att motverka rasism, främlingsfi-
entlighet, homofobi och diskriminering inom så gott
som alla politikområden. Det är förstås en omöjlig
uppgift, och därför får jag begränsa mig till några
områden.
Det finns en tro i dag bland ungdomar om att det
går att påverka samhället. Det är inte förvånande utan
snarare ett glädjande konstaterande! Även om denna
tro givetvis kunde få vara ännu starkare finns den,
och den är äkta. Mer än hälften av alla svenska ung-
domar tror att de kan påverka samhället. Det här visar
den undersökning bland mer än 7 000 gymnasieelever
som Aftonbladet presenterade häromdagen. Man
konstaterar att det finns ett ökande samhällsengage-
mang hos ungdomar i dag och att det är de stora frå-
gorna som inbjuder till engagemang och till vilja att
vara med och förändra. Det bådar gott. Att nästan alla
ungdomar, 78 % i Aftonbladets undersökning, någon
gång skriver på en namninsamling visar att det finns
en tro på att man själv genom egen aktiv handling kan
vara med och påverka i det stora.
Hälften av tjejerna i undersökningen och 40 % av
killarna kan tänka sig att gå med i ett politiskt parti.
När allt kommer omkring är det kanske inte så illa
ställt med det politiska intresset. I den allmänna de-
batten och genom presentationer av olika undersök-
ningar framställs alltsomoftast ungdomar som varan-
de helt icke-politiska varelser. Men den bilden är
något förenklad, eftersom vi samtidigt vet att många
ungdomar i dag engagerar sig djupt i olika frågor, inte
minst för frågor som handlar om global rättvisa och
internationell solidaritet mot diskriminering och för
mänskliga rättigheter. Det är ungdomar som går
samman och arrangerar fackeltåg och demonstratio-
ner mot rasism och främlingsfientlighet. Visst finns
det ett engagemang. Vad som gäller är att ta vara på
engagemanget och visa att det lönar sig att utöva sitt
medborgerliga inflytande.
Andra uppgifter i tidningen torde kanske oroa
mer, t.ex. att 17 % av pojkarna kan tänka sig att bruka
våld i politiskt syfte. Var fjärde kille i Skövde kom-
mun tycker att svenskar är bättre än invandrare. Det
finns främlingsfientlighet bland ungdomar ofta base-
rad på okunskap och främlingskap.
En kille vid namn Jimmy säger så här i artikeln:
"Förut såg man dem bara som bråkar på stan. I dag
har man lärt känna invandrare och därför fått en helt
annan syn." En annan kille uttrycker sig så här: "Det
är väldigt viktigt att samhället pratar om integration.
Man måste ha tålamod att förändra." Det är ord som
har bäring på debatten i dag.
Utan medborgare, ingen demokrati. Utan delakti-
ga medborgare, ingen levande demokrati. Känslan av
delaktighet eller brist på delaktighet styrs i hög grad
av de erfarenheter vi har av att få utöva vårt inflytan-
de. Vi vet att vanmakt och utanförskap hänger sam-
man med företeelser som mobbning, våld, brottslighet
och drogmissbruk - inte minst hos ungdomar.
Genom att arbeta för ett stärkande av delaktighe-
ten hos människor, och framför allt från början hos
barn och unga, minskar risken för att mobbning, våld,
rasism och diskriminering gror och får fotfäste. Ge-
nom delaktighet skapas mening och sammanhang i
tillvaron. Mening och sammanhang skapar trygga
människor.
Precis som regeringen ger uttryck för i skrivelsen
har rasismen i Sverige, liksom i många andra länder,
under senare år uppträtt i mer aggressiva och i klart
uttalade former. Det handlar inte sällan om mycket
allvarliga våldshandlingar och trakasserier med för-
tecken som är rasistiska, antisemitiska eller homofo-
biska. Det är en utveckling som vi naturligtvis inte
stillatigande accepterar utan hela tiden måste motver-
ka genom olika insatser på flera områden och på olika
nivåer.
Mot denna bakgrund är det mycket tillfredsstäl-
lande att vi med hjälp av regeringens skrivelse har
fått en samlad bild av vilka åtgärder som regeringen
har vidtagit mot rasism, främlingsfientlighet, homo-
fobi och diskriminering på grund av etnisk tillhörig-
het och sexuell läggning. Men det är inte nog. Rege-
ringen presenterar därför också en nationell hand-
lingsplan för det fortsatta arbetet. Det är nödvändigt
att ta ett samlat grepp om den och ge den en mera
strukturerad form för att få långsiktighet och konti-
nuitet. Handlingsplanen innehåller ett antal nya kon-
kreta initiativ, och den identifierar ett antal problem
som måste åtgärdas i det fortsatta arbetet.
I de debatter och diskussioner som i dag pågår för
att motverka diskriminering uppfattar jag att de sju
riksdagspartierna är relativt eniga omkring vikten av
en stark mobilisering för att möta de krafter som
uppviglar, använder våld och på olika sätt visar sin
intolerans mot oliktänkande. En nationell handlings-
plan som handlar om hur vi ska arbeta mot rasism,
främlingsfientlighet, homofobi och diskriminering
borde enhälligt antas i kammaren. Så verkar dock inte
vara fallet i dag. Det visar de 31 reservationer som
finns i betänkandet. På ett sätt kan det faktiskt tyckas
beklagligt och på gränsen till anmärkningsvärt att vi i
riksdagen inte helt enade kan stå bakom skrivelsen.
Men de flesta reservationerna slår in öppna dörrar
eftersom de tar upp frågor som redan är i fokus på ett
eller annat sätt. Dessutom betonas i skrivelsen att
handlingsplanen inte är en slutlig produkt utan en
process som rullar vidare och utvecklas utifrån de
behov och åtgärder som framtiden kan komma att
kräva av oss på olika nivåer.
Det är viktigt att betona att det är den allmänna
politiken som utgör grunden för det nationella arbetet
mot rasism, främlingsfientlighet, homofobi och dis-
kriminering. Skolan har här en unik möjlighet att hos
barn och ungdomar skapa förståelse för demokratins
villkor och respekten för medmänniskorna. Att ytter-
ligare utveckla skolans arbete med värdegrundsfrå-
gorna är därför en prioriterad uppgift i det fortsatta
arbetet.
Här finns en reservation från Moderaterna och
Kristdemokraterna som jag vill kommentera. I Krist-
demokraternas motion finns bl.a. ett yrkande om att
värdegrunden ska kopplas till ett etiskt synsätt som
bygger på den kristna traditionen. Lika lite som man
kan påtvinga en annan människa en politisk uppfatt-
ning som den inte har, lika lite bör Sveriges riksdag
påtvinga människor en viss trosuppfattnings tradition.
Förvisso är en stor del av invånarna i Sverige på ett
eller annat sätt påverkade eller präglade av de tradi-
tioner som finns och utövas här - bland dem också
den kristna traditionen. Det är en sak. Men det är en
helt annan sak att en gång för alla slå fast att vårt
etiska synsätt ska bygga just på den kristna traditio-
nen. Även om motionärerna säkert inte har för avsikt
att vilja inskränka religionsfriheten, ligger det ändå
nära till hands att missuppfatta Kristdemokraternas
motionsyrkande.
En reservation från Kristdemokraterna och Cen-
tern talar om nollvision vid arbete mot mobbning.
Låt mig slå fast: Mobbning m.m. ska inte tillåtas i
skolan. Det är det som gäller i dag helt enligt skollag
och läroplaner. Där står: "Ingen skall i skolan utsättas
för mobbning. Tendenser till trakasserier skall aktivt
bekämpas. Främlingsfientlighet och intolerans måste
bemötas med kunskap, öppen diskussion och aktiva
insatser." Alla skolor ska upprätta, genomföra, följa
upp och utvärdera sitt handlingsprogram mot krän-
kande behandling. I höst genomförs också en natio-
nell kampanj mot mobbning. Kampanjen har till syfte
att människor ska få verktyg för att se och upptäcka
och för att kunna handskas med mobbning.
Som framgår av skrivelsen finns i dag en förhål-
landevis heltäckande lagstiftning. Men det finns om-
råden som behöver ses över. Det gäller inte minst
diskrimineringslagstiftning på andra samhällsområ-
den än arbetslivet.
Därför är det bra att regeringen ger ett uppdrag att
utreda möjligheterna till en generell lagstiftning mot
diskriminering som omfattar alla eller flertalet dis-
krimineringsgrunder och samhällsområden. Utred-
ningsområdet ska även omfatta frågan om olika om-
budsmäns uppgifter och ansvarsområden och eventu-
ellt sammanslagning av några eller samtliga om-
budsmän.
I några reservationer lyfts frågor kring diskrimine-
ring i arbetslivet fram. Som jag tidigare sade är den
allmänna politiken grunden i arbetet med att motver-
ka intolerans i alla dess former. Det är därför glädjan-
de att kunna konstatera att vi fått ned massarbetslös-
heten. Arbetsförmedlingen är ansiktet i genomföran-
det av arbetsmarknadspolitiken. Det har från och till
kommit kritik om bemötande från myndighetens sida
när det gäller kontakter med de som har utländsk
bakgrund. Regeringen har tagit detta på stort allvar,
och AMS får därför under våren 2001 ett särskilt
uppdrag om bl.a. utbildningsinsatser riktade mot
arbetsförmedlare och annan personal.
Vänsterpartiet invänder mot de informationssats-
ningar som föreslås och menar bl.a. att det inte är en
angelägen uppgift för staten att bistå med riktade
bidrag. Staten har ett myndighetsansvar och därför
finns klara avgränsningar vad gäller den delen. Att
för övrigt ägna debatten åt att försöka sätta staket
mellan statens uppgifter och olika organisationers roll
tycker jag inte är ett vare sig meningsfullt eller frukt-
samt angreppssätt. De här frågorna är för oss alla
angelägna. Jag tror vidare att det faktiskt är menings-
fullt med olika informationssatsningar. Vem som
distribuerar dem är knappast väsentligt. Det viktiga är
att det sker åtgärder på olika nivåer där staten visar
sitt medansvar för att det också sker insatser lokalt i
kommuner och genom organisationer, grupper, nät-
verk och enskilda. Viktigt nu är att se till att arbetet
kan dras i gång på allvar. Helheten är betydelsefull.
Det är viktigt att broar kan byggas och att samordning
sker mellan olika aktörer för att förebygga och mot-
verka diskriminering, främlingsfientlighet och rasism.
Alla har ett ansvar.
Herr talman! Många kommuner, skolor, fackföre-
ningar och andra som vill arbeta mot rasism och
främlingsfientlighet har uttryckt ett behov av en in-
stans dit de kan vända sig för att få kunskap, råd och
stöd. Framför allt är det viktigt att människor som
utsätts för rasistiska och diskriminerande handlingar
får det stöd de har rätt till.
För att kunna överblicka vad som sker och för att
kunna använda alla de goda idéerna runtom i landet
har Integrationsverket fått i uppgift att bygga upp en
nationell kunskapsbank om arbetet mot rasism, främ-
lingsfientlighet och etnisk diskriminering och dess-
utom finna former för att sprida och på annat sätt göra
den samlade kunskapen tillgänglig.
Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i social-
försäkringsutskottets betänkande 11 och avslag på
samtliga reservationer.
Anf. 16 KALLE LARSSON (v) replik:
Herr talman! Jag kan väl först meddela att jag har
för avsikt att återkomma till frågan om informations-
satsningar i ett replikskifte med statsrådet Sahlin
senare.
När det gäller det anförande som Anita Jönsson
höll vill jag snarare ställa frågor rörande kopplingen
till migrationspolitiken. Det är ju precis som Anita
Jönsson själv säger många människor, inte minst
ungdomar, som engagerar sig i politiska frågor i dag
och ordnar demonstrationer och manifestationer för
alla människors lika värde. Jag har talat vid två såda-
na de senaste två veckorna.
För en dryg vecka sedan gällde det att försöka få
till stånd någon form av beslut så att de som nu i
dagarna utvisas till Kosovo får möjlighet att stanna
eller möjlighet till en verkligt individuell prövning.
I onsdags deltog jag i en demonstration som af-
ghanska flyktingar arrangerade för att visa sin sär-
skilda situation.
I båda de här två fallen handlar det om handlägg-
ningstider som är oerhört långa. Det handlar om be-
mötande från myndigheter som är slentrianmässigt
och generaliserande. Enligt min uppfattning sänder
det helt andra signaler än den solidaritet och humani-
tet som i utskottsbetänkandet nämns som det som ska
prägla den svenska asyl- och migrationspolitiken.
Min fråga till Anita Jönsson är: Menar Anita
Jönsson på fullt allvar att just behandlat av afghanska
flyktingar och behandlandet av de människor som i
dagarna utvisas till Kosovo är goda exempel på en
sådan generös och human flyktingpolitik som Anita
Jönsson och socialdemokraterna vill ska föras i Sve-
riges land?
Anf. 17 ANITA JÖNSSON (s) replik:
Herr talman! När regeringen presenterade sin
skrivelse och handlingsplan hade vi en diskussion om
vilka områden som skulle ingå i skrivelsen. Det är
klart och tydligt sagt i skrivelsen att den allmänna
samhällsutvecklingen och därmed också migrations-
politiken naturligtvis har betydelse för det förhåll-
ningssätt vi har mot varandra. Men den här hand-
lingsplanen behandlar icke migrationspolitiken.
Vi har, Kalle Larsson, anledning att återkomma
till migrationspolitiken vid ett annat tillfälle. Det är
tyvärr inte många gånger vi har haft möjlighet att
diskutera de frågor som den här skrivelsen tar upp.
Jag tycker att det är olyckligt att man väljer att ta upp
frågor som vi har valt att ta en annan gång.
Jag vill dock med anledning av Kalle Larssons an-
förande säga att jag tycker att det är otroligt viktigt att
vi far med sanning från den här talarstolen. Kalle
Larsson uttryckte i sitt anförande att människor i det
här landet inte får sina asylärenden prövade individu-
ellt. Vi har en lagstiftning där varje människa som
söker asyl har rätt att få den prövad individuellt av
Migrationsverket. Är man inte nöjd med det kan man
överklaga till Utlänningsnämnden. Tillkommer det
andra omständigheter har man möjlighet att ytterliga-
re lämna in en ny asylansökan.
Alltså: Alla människor som söker asyl får en indi-
viduell prövning. Jag tycker att det är olyckligt när
Kalle Larsson talar om något annat från talarstolen.
Anf. 18 KALLE LARSSON (v) replik:
Herr talman! Frågan om vem som far med san-
ning och osanning ska jag inte ge mig vidare in på.
Däremot kan jag, efter att ha tagit del av ett rela-
tivt stort antal ärenden, notera att det finns en genera-
lisering i de bedömningar som i dag görs från Migra-
tionsverkets och Utlänningsnämndens sida. Vi är inte
få bland partierna som har uppmärksammat detta.
Tvärtom är det många som ser det här på samma sätt.
Det är många som inser att det klart och tydligt är så
att vid ett flertal tillfällen har man trots goda huma-
nitära skäl, trots verkliga flyktingskäl ändå avvisats
från det här landet. Det har skett därför att man helt
enkelt inte har fått en, som jag uttrycker det, verkligt
individuell prövning.
Jag ifrågasätter självfallet inte att man har gjort
utredningar i varje särskilt fall. Men prövningen har
inte varit individuell, och det är det väsentliga. Det är
generaliserande omdömen och domar som innebär att
man skickas i väg utan att man har fått bevisa sina
verkliga flyktingskäl. Det är många partier eniga om i
en grundläggande kritik mot svensk flyktingpolitik.
Eftersom det i det här betänkandet anges att det
finns en koppling mellan denna flyktingpolitik och
frågan om diskriminering, främlingsfientlighet och
rasism tycker jag att det i allt väsentligt också hör
hemma i den här debatten.
Ett annat exempel, för att lyfta fram det också,
handlar om när regeringen i skrivelsen säger att man
ska initiera ett arbete för att förebygga och motverka
diskriminering av romer samtidigt som romer får
besked från Invandrarmyndigheten att man inte ska
kunna söka skydd och fristad i Sverige.
Visst finns det brister i logiken mellan dessa slut-
satser, och problemet blir att man talar med dubbla
tungor. Det gäller inte från min och från Vänsterpar-
tiets sida och inte heller från de partier som kritiserar
hårdnande svensk flyktingpolitik utan från de två
partier, Socialdemokraterna och Moderaterna, som i
dag i allt väsentligt står för denna hårdnande flyk-
tingpolitik.
Anf. 19 ANITA JÖNSSON (s) replik:
Herr talman! Kalle Larsson tar upp en viktig frå-
ga, nämligen myndigheternas roll när det gäller att
motverka rasism, främlingsfientlighet, homofobi och
diskriminering. Det är viktigt att de olika myndighe-
terna utbildar sin personal för att kunna bemöta män-
niskor på rätt sätt. Det är viktigt att de har personal
som kan lagstiftningen.
Jag förutsätter att man i de olika organisationerna
ser att det finns saker att göra för att bli bättre och att
man från myndigheternas sida tar ett sådant ansvar.
Jag vill dock återigen kommentera det sätt på vil-
ket vi talar om den asylsökandes rätt. Kalle Larsson
ger en bild av att vår lagstiftning leder till att männi-
skors asylrätt prövas utifrån att de tillhör en speciell
grupp. Så är det ju inte. Varje person blir prövad
utifrån den specifika situation som föreligger, och
man ser till den enskildes behov av skydd eller till de
humanitära skäl som kan finnas för just den personen.
Jag tycker att handlingsplanen på ett klart och
tydligt sätt visar på olika möjligheter att stärka myn-
digheterna genom satsningar på utbildning och andra
åtgärder.
Anf. 20 KERSTIN-MARIA STALIN (mp)
replik:
Herr talman! Anita Jönsson säger att det är sorg-
ligt att det är så många reservationer. Jag tycker att
det är sorgligt att betrakta reservationer enbart som
fientliga eller som meningslösa därför att de bara slår
in öppna dörrar.
Man skulle kunna vända det så här: Betrakta åt-
minstone ibland motioner och förslag som bidrag till
propositioner och skrivelser! Vad jag försökt göra i
min motion är, som jag sade i mitt anförande, att så
långt som möjligt konkretisera när jag sett att rege-
ringen har varit alltför svävande. Man kan kanske
ibland också komma med nya små korn, som egentli-
gen tacksamt borde plockas upp i stället för att hårt
avvisas.
Anf. 21 ANITA JÖNSSON (s) replik:
Herr talman! När jag tycker att det ligger en styr-
ka i att vara överens menar jag inte att vi inte har
olika uppfattningar i andra frågor. Som jag sade
spänner handlingsplanen över många politikområden,
och jag vet att vi har olika uppfattningar om hur vi
ska nå fram till olika mål.
Just när det gäller den här frågan tycker jag dock
att det kan ligga ett grundläggande värde för samhäl-
let i ett gemensamt förhållningssätt som visar att det
här är något av det viktigaste för att vi ska få ett bra
samhälle även i framtiden. Det gäller för oss att stå
eniga i kampen mot våld och rasistiska handlingar
och mot den diskriminering som finns i samhället i
dag. Det var därför som jag uttryckte mig på detta
sätt.
Anf. 22 KERSTIN-MARIA STALIN (mp)
replik:
Herr talman! Det var just därför att det gäller den
här frågan som jag gjorde min replik. Vi står eniga
om att vi ska göra någonting mot främlingsfientlighet,
men det handlar också om tolerans. Just i det här
ämnet, som handlar så mycket om tolerans, känns det
lite konstigt att vi lite blir knäppta på näsan för att vi
är så dumma att vi väcker motioner.
Anf. 23 GUSTAF VON ESSEN (m) replik:
Herr talman! Också jag vill ta upp svårigheten
med att motionera på en skrivelse. Jag sade i mitt
inledningsanförande att jag egentligen inte har något
att invända mot vad som står där. Det är en bra be-
skrivning av nuläget och en bra analys av vad som
har gjorts. Det är också en intresseväckande och sä-
kerligen på många sätt riktig ansats för framtiden. Jag
och vi har ingen anledning att motionera emot den
skrivelse som Mona Sahlin har producerat. Den dag
när det kommer skarpa lagförslag har vi kanske nå-
gon annan lösning att anvisa, men så är det inte nu,
utan vi delar naturligtvis huvudsakligen värderingar-
na och det som framhålls. Jag har lyft fram några
saker som jag tidigare har redogjort för.
Att motionera på skrivelser börjar bli lite svårt,
och det märks också i immigrationsskrivelser och
sådant. Man tar där chansen att göra utspel av alla
möjliga olika slag. Jag lyssnade med stor förundran
på tidigare inlägg här där vissa personer tror att de har
kompetens och kunskap att vara något slags
överprövningsinstans till Utlänningsnämnden, men
det är en sak för sig.
Jag skulle ändå vilja nämna att vi har ställt oss
bakom kristdemokraternas reservation om värdegrun-
den. Vi har inga som helst problem med att lyfta fram
de kristna värderingarna, i likhet med de liberala
värderingar som är omnämnda i mitt anförande. Den
kristna människosynen har en koppling till den män-
niskosyn och de värderingar som man för närvarande
har i västerlandet.
Anf. 24 ANITA JÖNSSON (s) replik:
Herr talman! När det gäller den formella behand-
lingen av skrivelsen kan jag förstå att det ibland kan
vara svårt, eftersom det bara handlar om att beskriva
en situation. Vi återkommer med alla de här frågorna
i egentligen alla utskott i framtiden. Det som kan vara
intressant är den handlingsplan som ska bli återkom-
mande, eftersom den är ett led i en process. Vi kan då
kanske få en större politisk diskussion.
När det sedan gäller värdegrunden i skolan är det
viktigt vilken ansats man gör. Värdegrundsarbetet ska
sätta fokus på ett demokratiskt och humanistiskt för-
hållningssätt beroende av sociala relationer, ömsesi-
dighet och samtal av sådant slag som man kan ha i
skolan. Därför är det fortsatta arbetet viktigt. Rege-
ringen satsar under det här året 12 miljoner kronor på
tre värdegrundscentrer, ett i Umeå, ett i Göteborg och
ett vid Ersta Sköndal. Vi får väl anledning att fortsätta
den diskussionen.
Anf. 25 MAGDA AYOUB (kd) replik:
Herr talman! Jag var förvånad över vad Anita
Jönsson sade om värdegrunden och kristna värdering-
ar. Jag trodde att alla riksdagsledamöter som lagstifta-
re har förstått att våra lagar faktiskt bygger på de
kristna värderingarna. Också vårt kulturarv bygger på
de kristna värderingarna. Vad är det som stöter Anita
Jönsson och gör att hon inte alls tycker att det är
lämpligt att man ska skriva in kristna värderingar?
Kristdemokraternas politik bygger på de kristna vär-
deringarna. Jag vill att Anita Jönsson förklarar vad
hon menar.
Anf. 26 ANITA JÖNSSON (s) replik:
Herr talman! Jag tyckte att jag uttryckte mig klart
och tydligt. Naturligtvis bygger de traditioner och den
kultur som finns i dag i Sverige väldigt mycket på de
kristna värderingarna, men man kan även inom andra
religioner ha sådana värderingar och ett etiskt sätt att
se på hur människor ska vara mot varandra. Också
inom islam har man etiska värdegrunder och etiska
ställningstaganden.
Att uttrycka att det är en speciell religion som vår
etiska syn ska bygga på i dagens samhälle visar inte
på den mångfald och tolerans som vi starkt och tyd-
ligt talar om i denna kammare.
Anf. 27 MAGDA AYOUB (kd) replik:
Herr talman! Jag tror inte att Anita Jönsson har
förstått att det som är gemensamt för de tre största
religionerna - kristendom, islam och judendom - är
precis det man talar om.
Hör man med någon som är muslim eller jude an-
ser de att om man står fast vid sina traditioner här i
Sverige och sin religion har man mycket större tole-
rans och respekt för andra religioner. Därmed har vi
inte sagt att man stöter bort andra religioner. Tvärt-
om. Vi öppnar vägen för andra religioner.
Många av de människor som kommer hit har väl-
digt svårt att förstå dem som inte tror på något alls.
Det är väldigt viktigt att understryka att religionsfri-
het finns och att alla lagar bygger på de kristna tradi-
tionerna. Jag vet inte varför det skrämmer många
politiker att använda ordet kristendomen. Det är
grunden till allting. Jag har fortfarande väldigt svårt
att förstå Anita Jönsson.
Anf. 28 ANITA JÖNSSON (s) replik:
Herr talman! Jag kan bara konstatera att vi har
olika sätt att se på hur vi på ett bra sätt ska stärka alla
människors förståelse för den värdegrund som sam-
hället ska bygga på.
Religionen har naturligtvis i många sammanhang
en stor betydelse. Jag tycker också att det är viktigt
att lyfta fram att vi har religionsfrihet. I religionsfri-
heten ligger också att man inte behöver ha någon tro
på någon speciell religion men ändå kan ha en stark
förankring i att det är viktigt att ha gemensamma
värdegrunder.
Om lagstiftaren i ett dokument uttrycker sig om
en särskild religion har man på något sätt ändå inte
tagit till sig det som händer i samhället i dag med den
mångfald som finns för att bygga vidare på värde-
grunden.
Anf. 29 Statsrådet MONA SAHLIN (s):
Herr talman! Efter Anita Jönssons debatt med
många här håller jag mig lite mer principiellt till någ-
ra frågeställningar som jag tycker är viktiga att lyfta
fram. Jag vill också föra ett resonemang om hur vi
ännu tydligare går vidare från det som nu diskuteras,
nämligen handlingsplanen.
Jag vill böra med att säga det som jag tror alla här
i kammaren verkligen delar. Jag menar att det inte
finns någon viktigare fråga i ett demokratiskt sam-
hälle än den som vi nu diskuterar. Inte någon. Kam-
pen mot rasismen, främlingsfientligheten, homofobin
och diskrimineringen avgör i sig om demokratin är ett
system för att skydda en given maktstruktur, en given
norm, eller om demokrati verkligen handlar om varje
individs rätt att få leva okränkt och fritt.
Vi måste röra oss bort från begreppet tolerera,
dvs. att tolerera i stället för att respektera. Det är
viktigt, och det har många varit inne på i dag. Visst
har vi i Sverige kommit långt på många områden.
Men precis som vi har fått många exempel på i dag
och många dagar många år bakåt i tiden, och tyvärr
nog också framåt, har vi problem. Vi har problem
med rasismen, diskrimineringen och intoleransen.
Det är en av de viktigare delarna i handlingspla-
nen. De problem vi nu diskuterar är inte minoriteters
problem. Det är inte en del i minoritetspolitiken. Det
är en del i det som är hela samhällets ansvar och ock-
så en mer generell rättighets- och välfärdsfråga. Det
berör alla. Alla har ett kön, inte bara kvinnor. Alla har
en etnisk bakgrund, inte bara den som kommer från
Grekland eller Spanien. Alla har en sexuell läggning,
inte bara den som är homo- eller bisexuell. Alla dessa
frågor är generella.
Handlingsplanen är ett led i att ännu tydligare för-
söka att göra strategin i kampen mot rasismen, främ-
lingsfientligheten, homofobin och diskrimineringen
till just denna stora fråga. Handlingsplanen försöker
också att vara självkritisk. Den försöker visa hur
viktigt det är att ständigt utvärdera de olika metoder
och sätt som vi jobbar med mot rasismen.
Det handlar om att ständigt söka ny kunskap för
att kunna vara lika effektiv i bekämpandet av rasis-
men som rasismens organisationer ibland är att finna
nya metoder för att förtrycka individer. Det är också
viktigt att vi ständigt vässar insatserna. Det gäller inte
minst lagstiftningen. Kan vi komma längre? Kan vi
vara tydligare?
Det har varit en bra diskussion ända sedan hand-
lingsplanen presenterades. Det syntes också mycket
tydligt här i riksdagen i dag. Vi har en stor samsyn.
Det är inte om de grundläggande frågorna som vi
behöver ha en diskussion. Däremot försöker vi att
komma längre.
Jag ser fram emot att i många sammanhang, och
inte minst tillsammans med många av partierna i
riksdagen, kunna arbeta vidare med de områden som
handlingsplanen anger. Jag vill nämna några av dem
som jag tycker förtjänar uppmärksamhet och som
många talare redan varit inne på här i dag.
Först och främst behövs en mer samlad lagstift-
ning och ombudsmannafunktion i kampen mot dis-
krimineringen. Det är ingen tvekan om att det under-
lättar såväl samhällets kamp mot diskrimineringen
som individernas möjlighet att använda lagstiftning-
en, som Johan Pehrson var inne på, och företagens
möjlighet att leva upp till lagstiftningen om vi söker
en mer samlad lagstiftning och ombudsmannafunk-
tion.
Det andra handlar om en tydligare lagstiftning
också när det gäller hets mot homosexuella. Det är en
frågeställning som ofta har varit och fortfarande
ibland är osynliggjord i antirasismarbetet. Men den
har sannerligen inte varit osynliggjord av rasisterna.
Därför är det viktigt att kampen för allas rätt till
sin egen sexuella identitet och läggning blir starkare
skyddad i lagstiftningen. Vi behöver ge en starkare
roll åt antirasismrörelsen. Det gör vi inte för att staten
inte skulle kunna eller ha ett ansvar att arbeta med
åsikter. Det gör vi därför att det inte bara är statens,
institutionernas och myndigheternas ansvar. Frivilli-
gorganisationerna och vi som individer har en oerhört
viktig roll. Den roll som antirasistorganisationerna
har kan behöva stärkas och tydliggöras.
Vi behöver använda en mer strategisk politik när
det gäller upphandling - t.ex. utskänkningstillstånd -
för att kunna vässa arbetet med antidiskriminering
och inte på något vis göra det lönsamt att uppträda
diskriminerande som företag utan precis tvärtom.
Vi behöver en ännu mer uttalad politik till stöd för
homo-, bi- och transsexuellas rättigheter. Det är en av
de diskussioner som kommer att leva vidare efter
handlingsplanen.
Vi behöver som många har varit inne på, och inte
minst Magda Ayoub nu senast, en större kunskap hos
t.ex. rättsväsende och lärare om rasismen och homo-
fobin.
Vi behöver samfällt ge ett större mod och en stör-
re kunskap åt dem som känner sig diskriminerade att
faktiskt våga, kunna och vilja anmäla när de känner
sig utsatta och kränkta av någon.
Tyvärr är det väldigt mycket i dag som talar för
att alla som känner sig diskriminerade inte vågar, vill,
orkar eller kan föra sin sak vidare. Jag tror att det
finns ett stort mörkertal i de diskrimineringssiffror
som vi i dag kan se.
Därför behöver vi jobba ännu tydligare tillsam-
mans med ombudsmannen mot etnisk diskriminering
för att se hur vi kan sprida en större kunskap men
också ett större mod hos dem som i dag är utsatta.
Jag måste få fråga Magda Ayoub om en sak. Hon
förde in något i diskussionen som också finns i en av
reservationerna. Kd säger där att "man måste få of-
fentligt diskutera olika livsstilar". Det nämns i sam-
manhanget med homofobin.
Jag måste få fråga: Menar Kristdemokraterna att
homo- eller bisexualitet är en livsstil? Som jag ser det
är en människas sexuella identitet en okränkbar del av
en individs identitet, och man kan inte säga sig vara
för en människas värde men mot hennes sexuella
läggning. Jag skulle vilja få ett förtydligande om
homo- och bisexualitet är en livsstil eller en del av en
individs identitet.
Herr talman! Som en illustration till att den fråge-
ställning vi nu diskuterar inte slutar med dagens de-
batt, och inte heller började, vill jag bara nämna några
exempel på vad vi har kunnat läsa och ta till oss i
medierna bara de senaste veckorna. Det är bara tre
exempel, otäcka i sig men följda av många fler.
För det första känner sig var tredje svart i Stock-
holm diskriminerad av taxi. Det är en oerhört hög
siffra, och det är oerhört anmärkningsvärt.
För det andra misshandlades en transvestit svårt i
Karlskrona för bara några veckor sedan enbart bero-
ende på hur han såg ut.
För det tredje dömdes två lesbiska unga kvinnor
till döden i Somalia för bara några veckor sedan.
Både här hemma och internationellt måste vi ha
en bättre vaksamhet i kampen mot rasismen. Den
förutsätter kamp för demokrati, som ständigt måste
vara pågående, såväl innanför våra gränser som i
solidaritet med människor i andra delar av världen.
Anf. 30 MAGDA AYOUB (kd) replik:
Herr talman! Jag vill svara statsrådet Mona Sahlin
och förtydliga vad vi menar i vår motion när det gäl-
ler just religionsfrihet och yttrandefrihet. Vi kan inte
glömma bort att vissa religioner kanske inte öppet
och klart står för alla värderingar som homosexuella
har. Däremot hetsar man inte upp sig för det. Man har
all respekt för människor i deras olikheter.
Vi menar därmed att man inte i yttrandefrihetens
och religionsfrihetens namn i fortsättningen kan för-
bjuda vissa religioner att diskutera eller yttra sig på
ett sätt som är nära deras religion. Det är det vi menar
och ingenting annat.
Anf. 31 Statsrådet MONA SAHLIN (s) re-
plik:
Herr talman! Jag vill då bara betona att det finns
två förhållningssätt, två synsätt eller två ingångar till
det som Magda Ayoub nu diskuterar. Det ena är de
religiösas rätt att diskutera och föra sina samtal om
värderingar. Det andra är ju, som jag tycker att det är
upp till kd att ständigt nämna - vilket jag kräver att
kd gör - att en religiös trosuppfattning heller aldrig
får tas som ursäkt för att förtrycka eller uttala sig
ringaktande om en individs sexuella läggning.
Jag tror att det är viktigt att klargöra båda de de-
larna, så att vi alla sedan kan ägna oss åt att bekämpa
det vi alla är upprörda över, dvs. förtryck av männi-
skors etniska ursprung eller sexuella läggning.
Anf. 32 MAGDA AYOUB (kd) replik:
Herr talman! Man ska naturligtvis inte förtrycka
någon på grund av religion eller i religionens namn.
Det menar vi inte heller.
I andra sammanhang får vi det att låta vackert när
vi säger att vi har religionsfrihet och yttrandefrihet i
Sverige. Men å andra sidan ska vi begränsa vissa
delar. Jag vill att religionsfriheten ska finnas kvar,
men å andra sidan ska vi skydda de minoriteter som
hetsas. Jag står inte heller för en religion som hetsar
mot vissa grupper. Den biten vill jag verkligen klar-
göra.
Jag har en annan fråga till statsrådet när det gäller
själva handlingsplanen. När vi pratar om alla de här
frågorna i skolan, arbetsplatsen osv. glömmer vi bort
en väldigt viktig bit för att bygga upp vårt samhälle,
och det är familjen. Det är egentligen där det börjar,
med de små stegen, vid köksbordet just när man ska
lära barnen att prata om allas lika värde. Jag saknar
just familjens betydelse i handlingsplanen. Tänker
statsrådet i fortsättningen lyfta upp den biten, att
lägga fram konkreta förslag eller arbeta mot främ-
lingsfientlighet och liknande?
Anf. 33 Statsrådet MONA SAHLIN (s) re-
plik:
Herr talman! Det är viktigt att kunna konstatera
att vi har och ska fortsätta att ha religionsfrihet i Sve-
rige - självklart. Men frihet för en grupp får aldrig tas
till intäkt för att förtrycka eller uttala sig diskrimine-
rande om vare sig en annan grupp eller individ. I den
debatten tror jag att många kyrkliga samfund har
anledning till självkritik.
Magda Ayoub frågar om familjen och ansvaret
hemma vid köksbordet för att ta diskussionen om
värdegrunder och skydd för varje individs rätt att vara
olika, eller rättare sagt kampen mot vardagsrasismen.
Den är oerhört viktig, och den vill jag betona. Det
hjälper inte att driva det här arbetet enbart i lagstift-
ningen, utan varje individ, varje vuxen, måste se sitt
ansvar, och självfallet också föräldrarnas ansvar för
sina barn.
Jag vill rekommendera en bok som kommer snart
om det hemska mordet i Klippan för en tid sedan. Där
för man en väldigt intressant diskussion om vad
många unga uppfattar att de vuxna tycker om svarta.
Var har de fått sina åsikter från? Jo, det är påfallande
ofta hemma eller i kön till kiosken, där vuxna kan
vräka ur sig både det ena och det andra. Barn lyssnar,
och barn observerar. Barn växer upp och handlar så
småningom som vuxna. Det är de sambanden vi
måste vara mer klara över än vad vi är i dag.
Anf. 34 KALLE LARSSON (v) replik:
Herr talman! Det är utmärkt att vi efter den här
diskussionen också kan gå vidare i samarbete för att
stärka både lagstiftning och på många olika sätt opi-
nionsbildning när det gäller de här angelägna och
viktiga frågorna.
Jag vill ta chansen redan nu att utveckla lite av det
resonemang som statsrådet Sahlin för när det gäller
statens ansvar för åsiktsbildning. Statsrådet säger att
staten har ett ansvar för att arbeta när det gäller åsik-
ter, och det är vi överens om. Frågan är bara på vilket
sätt man mest effektivt och mest principiellt riktigt tar
det ansvaret.
Vi har den uppfattningen att skolan ska vara en
plats där värdegrunden finns och sprids. Det är näm-
ligen rimligt, eftersom det också är en allsidighet, en
saklighet, en plats där man lär sig kritiskt tänkande
och ifrågasättande, en plats för diskussion och samtal.
Vi tycker också - och det tror jag att vi är eniga om i
den här kammaren - att det ska ges förutsättningar för
olika organisationer, invandrarorganisationer och
antirasistiska organisationer, att bedriva sin verksam-
het och sitt opinionsbildande arbete mot rasism och
främlingsfientlighet.
När det gäller statens uppgift har jag tidigare ställt
frågan, och jag vill göra det igen för att kanske den
här gången få ett ännu tydligare svar: Anser statsrådet
Sahlin att det är statens uppgift att driva opinionsbil-
dande kampanjer i åsiktsfrågor?
Anf. 35 Statsrådet MONA SAHLIN (s) re-
plik:
Herr talman! Jag har ibland lite svårt att förstå den
oerhörda uppmärksamhet som Kalle Larsson riktar
mot just denna frågeställning. Jag tror ibland att det
bara är en fråga om vad man menar att staten i så fall
ska göra när det handlar om opinionsbildning. Jag
tror att vi är överens om att staten har ett ansvar att
t.ex. i lagstiftningen uttrycka en värdeåsikt, som man
via t.ex. lagstiftning vill förmedla till alla medborga-
re. Där är vi överens. Där ingår många av de frågor vi
nu diskuterar.
Staten kan också ha ett ansvar via t.ex. regerings-
ledamöter och riksdagsledamöter för att stå mycket
tydligt för en opinionsbildning i värdefrågor som
demokrati och kamp mot rasismen.
Staten har också ett ansvar ibland för att driva det
man då kallar koncentrerade informationsinsatser
eller kampanjer. Det har vi sett exempel på, både bra
och dåliga, genom åren. Det ska man diskutera be-
tydligt mer om det är en effektiv väg.
Sedan har staten också ett ansvar för att hjälpa till
i finansieringen av frivilligorganisationers åsiktsar-
bete och opinionsbildning. Det är där jag tror att vi
kan och bör koncentrera mycket mer av diskussioner-
na mellan regeringen och samarbetspartierna. Hur
kan ett sådant arbete se ut? Hur kan vi bygga upp en
tydligare fristående forskning och mer fristående
institut som arbetar med den rena åsiktsbildningen
mot rasismen? Där kan statens roll i första hand vara
den finansiella, men verksamheten bör ligga på någon
annan.
Anf. 36 KALLE LARSSON (v) replik:
Herr talman! Ett av skälen till att vi ägnar denna
fråga stor uppmärksamhet är ju att vi i många andra
frågor i den skrivelse som nu är framlagd är ganska
överens. Vi har ett antal reservationer, men detta är
en av de principiella frågor som vi ändå vill fortsätta
att diskutera.
Skälet är också att vi - liksom statsrådet Sahlin,
uppfattar jag det som - har sett dåliga exempel på
statlig opinionsbildning, där man på ett pekfingerak-
tigt sätt har talat om för människor vad de ska tycka
och tänka. Vi är främmande för den typen av opini-
onsbildning från statens sida och kan bara informera
statsrådet om att vi gärna är samtalspartner när det
gäller utformandet av denna typ av insatser. Vi är
mycket skeptiska till att man ska försöka lära männi-
skor saker och ting. Vi tror i stället på att de själva
ska få chansen att lära sig.
Här tror jag att vi egentligen är överens. Låt oss
då också visa det genom att inte driva denna typ av
frågor i enkla slagordsmässiga kampanjer av opini-
onsbildande karaktär från statens sida.
Anf. 37 Statsrådet MONA SAHLIN (s) re-
plik:
Herr talman! Jag tror att vi är överens, men Kalle
Larsson och jag har hela tiden olika ingångar till
denna frågeställning, som vi får diskutera vidare. Kan
staten säga vad människor ska tycka och tänka? Det
beror på vad som avses med det. I Sverige accepterar
vi inte att någon människa vare sig tycker eller säger
något ringaktande och diskriminerande om en annan
individ beroende på sexuell läggning eller hudfärg,
t.ex. Där har staten en tydlig uppgift när det gäller att
påverka hur människor tycker, tänker och agerar.
Sedan räcker inte det. Det måste också finnas en
mycket större grund för det frivilliga arbetet och varje
individs ansvar. Men låt oss diskutera vidare hur vi
bäst organiserar både det civila och det offentliga
Sverige i kampen mot rasismen.
Anf. 38 BIRGITTA CARLSSON (c) replik:
Herr talman! Först vill jag visa min uppskattning
när det gäller att statsrådet deltar i denna debatt. Det
visar att det är en stor tyngd bakom dessa frågor.
Skillnaderna är ju, som flera också har påtalat här,
inte så särskilt stora mellan de olika partierna, för det
är frågor som vi alla anser är oerhört viktiga och
lyfter fram i olika sammanhang.
Det är ändå ett område där det fortfarande finns
mycket kvar att göra. Jag vill bara lyfta fram en del i
detta.
I handlingsplanen står det något om att arbete är
nyckeln till framgångsrik integration. Ett arbete ger
individen möjlighet att lära sig det svenska språket
och hur det svenska samhället fungerar. Ett arbete
innebär egen försörjning och självaktning.
Vi har skrivit i vår motion om att man mycket
snabbare - redan vid mottagandet - borde låta de
invandrade få en möjlighet att erhålla arbetspraktik
och genom det kombinera arbete och inlärning av det
svenska språket. Hur jobbar man med de frågorna?
Anf. 39 Statsrådet MONA SAHLIN (s) re-
plik:
Herr talman! Den frågeställningen diskuterade vi i
kammaren för några veckor sedan när vi pratade om
integrationspolitiken och kampen för att få ned ar-
betslösheten bland våra vänner med olika etniska
bakgrunder. Dit hör också hur vi kan jobba annorlun-
da med introduktionen av flyktingar, som mycket
snabbare måste komma ut i arbetslivet. Jag delar helt
och hållet Birgittas åsikter, men den frågan finns inte
med i handlingsplanen. Vi har valt att avgränsa det
som handlar om den direkta kampen mot rasismen,
homofobin och diskrimineringen.
Anf. 40 BIRGITTA CARLSSON (c) replik:
Herr talman! Det står just om rasism och främ-
lingsfientlighet i rubriken. Det råder ingen tvekan om
att mycket av det bottnar i det sätt som vi behandlar
många av de nya svenskarna på. De får ingen möjlig-
het att komma ut i arbete, och det gör att svenskarna
tycker att de enbart ligger det svenska samhället till
last.
Jag kan inte låta bli att ta upp frågan, även om Jo-
han Pehrson gjorde det tidigare, om de personer som
lockas av svenska myndigheter. Det framstår som om
de ska komma till ett verk för att diskutera ett arbete,
och sedan omhändertas de på det sätt som skedde. Jag
tycker att det är viktigt att vi i olika sammanhang
lyfter fram den frågan, därför att den har upprört
oerhört många människor.
Anf. 41 Statsrådet MONA SAHLIN (s) re-
plik:
Herr talman! Jag vill verkligen instämma i den
avsky och bestörtning som flera har gett uttryck för
när det gäller hur denna enskilda individ hanterades
på Migrationsverket. Så får det inte gå till. Jag utgår
efter de uttalanden som ansvarigt statsråd och den
ställföreträdande chefen på Migrationsverket gjorde i
går från att detta icke upprepas. De asylsökande
måste kunna känna ett odelat förtroende för den myn-
dighet i vars händer de lägger en så stor del av sina
liv. Då måste de kunna lita på den.
Sedan vill jag återigen säga att vi i många sam-
manhang återkommer till diskussionen om arbets-
marknaden och en snabb ingång till en egen försörj-
ning. Många av fördomarna finns här, och man an-
vänder det som ett argument för att frågan måste
finnas med när vi diskuterar rasismen.
Det må vara så, men jag tror att vi alla är medvet-
na om att rasisterna alltid finner sina argument, oav-
sett om de vi kallar invandrare har arbete eller inte.
Antingen är problemet att invandrarna, som man
säger, bara lever på bidrag eller att invandrarna tar
våra jobb. Rasismen finner alltid problem, hur in-
vandrarna än beter sig. Därför måste försvaret mot
rasismen se likadant ut oavsett hur den ekonomiska
verkligheten är i Sverige.
Anf. 42 JOHAN PEHRSON (fp) replik:
Herr talman! Statsrådet Mona Sahlin nämnde tidi-
gare en angelägen bok om hur barn och ungdomar
ofta formas av vad vuxna tycker. Den ska jag försöka
få tid att ta del av och läsa med intresse.
Man kan också se på vad som formar vuxna. Det
finns några nyckelfaktorer. Det är stora saker som
hela socialtjänstsystemet med socialbidrag, etc., och
arbetsmarknadspolitiken. En viktig del, som någon
har tagit upp tidigare i kammaren, är migrationspoli-
tiken. Nu vill jag inte så mycket diskutera det materi-
ella innehållet, för det får vi tillfälle att göra sedan.
Jag vill inte ta upp hur enskilda myndighetspersoner
är direkt klantiga och olämpliga, men jag vill ändå ta
upp själva systemet och processen.
Asylprocessen i dag är ju faktiskt i avsaknad av
viktiga fundament som vi annars erkänner ska finnas
med för att en process ska vara rättssäker. Det är en
ganska intressant signal. En människa som kommer
till vårt land och knackar på dörren och säger att han
behöver vår hjälp och vårt skydd på grund av att han
är förföljd sätter vi i ett system som saknar detta. Men
vem som helst här inne som skulle kommas på med
en chokladkaka i fickan får ju en enorm rättstrygghet
i systemet. Då är det noga med att pröva. Man ska
komma till tals och det ska vara tvåpartsprocess och
omedelbarhet, etc. En utlänning behandlar vi inte på
det sättet.
För mig känns det som att det är en viktig signal
som formar vuxnas åsikter om svenskar och utlän-
ningar.
Anf. 43 Statsrådet MONA SAHLIN (s) re-
plik:
Herr talman! Med all respekt för Johan Pehrsons
engagemang vill jag säga att jag inte tycker att den
frågeställningen hör hemma i dagens debatt. Den
återkommer i många sammanhang, och även rege-
ringen jobbar som bekant med denna frågeställning.
Men oavsett hur vårt rättsliga system för asyl-
prövningen ser ut får man inte göra för starka kopp-
lingar, menar jag, mellan migrationspolitiken och
kampen mot rasismen. Jag vill varna för det, för jag
vet att många av mycket goda skäl tycker att dessa
frågor hör ihop. Men det är precis det som rasisterna
alltid har menat, dvs. att kampen mot rasismen ska
vara beroende av om det är många eller få flyktingar
som söker sig till vårt land. Det är farligt, tycker jag,
att koppla ihop de frågeställningarna.
Det säger jag, men jag hoppas att alla förstår och
vet att jag verkligen står upp för en generös flykting-
politik. Vi har haft det. Vi ska fortsätta att ha det.
Att samhällets sätt att värdera individer syns i
migrationspolitiken är sant. Men gör man en för stark
koppling mellan dessa två frågor kan det slå tillbaka
på ett sätt som jag tycker vore olyckligt.
Anf. 44 JOHAN PEHRSON (fp) replik:
Herr talman! Det finns självklart poänger i det.
Men statsrådet framhäver ju själv att det handlar om
hela politiken och hela lagstiftningsmassan. Det är
effekten som är intressant, inte varje enskild lag. Det
spelar mindre roll om vi har världens bästa diskrimi-
neringslagstiftning om effekten är ett samhälle som är
väldigt segregerat och uppdelat.
Jag vill ändå komma tillbaka till att jag underströk
att det här inte var en materiell fråga, även om jag lätt
skulle kunna få in det med tanke på statsrådets hän-
visning till de två kvinnor som avvisades, som var
homosexuella, och att vi då har en materiell lagstift-
ning som de facto avvisar homosexuella. Men jag
väcker inte den frågan även om statsrådet nämnde
den.
För mig handlar det om att vuxna lär barn - köks-
bordsdiskussionen. Staten, samhället, ska på något
sätt ändå försöka signalera lite värderingar till oss
vuxna. Om vi då ser hur människor som kommer till
vår dörr endast för att de är utlänningar förnekas det
som varenda människa annars får tillgång till tycker
jag att det är ett stort problem. Det är ändå en nyckel-
faktor. Det känns som att man måste lyfta upp nå-
gonting till debatt och inte bara hålla om varandra
och vara sams i dag, vilket i och för sig är lätt.
Anf. 45 Statsrådet MONA SAHLIN (s):
Herr talman! Jag ska vara mycket kortfattad. Jag
tycker att Johan Pehrson nu till skillnad från i det
första inlägg drar i väg för mycket åt att bara vara
retoriker. Han uttrycker det som att dessa människor
förnekas en rättslig prövning. Det tycker inte jag är
sant. Det är inte så att de förnekas en ordentlig pröv-
ning. Man kan diskutera om man kan göra den pröv-
ningen bättre, tydligare och rimligare, men det leder
inte diskussionen rätt att ge bilden av att vi har ett
helt rättsotryggt förfarande när det gäller flyktingars
och asylsökandes prövningar i Sverige.
Anf. 46 TASSO STAFILIDIS (v):
Fru talman! I dagens betänkande behandlas hand-
lingsplanen mot rasism, främlingsfientlighet, homo-
fobi och diskriminering. Där finns det ett avsnitt som
berör bisexuella, transsexuella och transvestiter. Det
är det perspektivet som jag framför allt kommer att
beröra i mitt anförande.
Först och främst, fru talman, vill jag återigen ut-
trycka min positiva inställning till den här handlings-
planen. Att handlingsplanen över huvud taget har
kommit till stånd är en oerhört viktig positionering,
och det är en oerhört viktig ståndpunkt att faktiskt
från regering och riksdag lyfta fram de här diskrimi-
neringsfrågorna.
I betänkandet finns det en reservation från Väns-
terpartiet som just lyfter upp frågan om att inte enbart
sexuell läggning ska finnas med i handlingsplanen
utan även frågor som berör könsidentitet. Det är in-
tressant att se på vilket sätt utskottet har hanterat den
här frågan. På s. 19 i betänkandet står följande att
läsa: "Bisexualitet är en sexuell läggning och bisexu-
ella omfattas sålunda av handlingsplanen." Det är
självklart rätt och riktigt, men man kan se till den
delen i handlingsplanen där hetsfrågan behandlas.
Den handlar om hets mot homosexuella.
Det vore önskvärt att hetslagstiftningen även gick
in på frågan om sexuell läggning. Det gör inte hets-
lagstiftningen i de förslag som har lyfts upp. Det är
det som vi efterlyser. Vidare står det också: "I detta
sammanhang vill utskottet skilja på transsexualitet
och transvestism." Då vill jag fråga socialförsäk-
ringsutskottet: Vad är transsexualitet?
Transsexualitet är alltså inte en sexuell läggning.
Det har inte heller Vänsterpartiet påstått, utan trans-
sexualitet är faktiskt ett helt fel uttryckt begrepp. Det
heter transsexualism. Transsexualismen och trans-
vestismen är i sig två helt olika saker, och inom de
olika grupperna bland transsexuella och transvestiter
finns enorma skillnader från person till person, från
den enskilda personens könsidentitet till den enskilda
personens könsidentitetsfråga.
Det står:
"Transsexualitet har inget med personens sexuella
läggning att göra, utan berör könsidentiteten. En
transsexuell person har en könsidentitet som är mot-
satt det kroppsliga kön som han eller hon är född till."
Sedan tar man upp frågan om transvestism. Då skri-
ver majoriteten i socialförsäkringsutskottet:
"Transvestism är i sin tur ett sexuellt beteende."
Jag tycker att det är intressant att socialförsäk-
ringsutskottet har försökt ge sig in i en definitionsfrå-
ga när det gäller vad de olika begreppen innebär och
vad transfrågorna innehåller, men jag tycker att man
gör det på ett väldigt slarvigt sätt, framför allt när
man påstår att transvestism är något för alla männi-
skor som definierar sig som transvestiter.
Frågan om transvestism handlar ju i stor utsträck-
ning om människors könsidentitetsbeteende och inte
om människors sexuella beteende. Det är alltså en
könsidentitetsfråga om på vilket sätt man väljer att
uttrycka sig. Det är ett könsidentitetsuttryck. Det är
alltså inget sexuellt betingat förutom för dem som
verkligen använder sin transvestism som en sexuell
fetisch, ännu ett nytt begrepp.
Men, fru talman, det som är viktigt i det här sam-
manhanget är ju att se hur verkligheten ser ut och hur
vi använder oss av lagstiftningen. Statsrådet Mona
Sahlin tog upp ett ypperligt exempel tidigare om en
transvestit som blev utsatt för våld i Karlstad för en
kort tid sedan. För en inte alltför lång tid sedan var en
person, Kristian, som är en homosexuell kille, ute i
Göteborg, klädd som kvinna. Kristian jobbade som
dragshowartist och valde att vid det här tillfället vara
klädd som en kvinna och ha ett kvinnligt könsidenti-
tetsuttryck. Vad var det då som hände? Var det så att
Kristian blev brutalt misshandlad av de gärningsmän
som gick på honom på grund av att han var homosex-
uell? Nej, fru talman, i det här fallet var det faktiskt
inte det. Kristian blev utsatt för våld på grund av sitt
könsidentitetsuttryck - han hade ett könsöverskridan-
de beteende. Det första som han fick höra och också
det sista som han minns från händelsen, innan han i
tre dagar var medvetslös på sjukhuset i Göteborg, var
just: Nej, men han är ju ingen kvinna. Och så blev
han nedslagen.
Det är alltså ytterst viktigt att se de här frågorna i
ett större sammanhang. Det går inte att skilja på frå-
gorna och säga att det enbart handlar om sexuell
läggning eller enbart handlar om könsidentitet. Vi
måste se dem i ett större sammanhang. Vad händer
t.ex. när flertalet av transvestiterna inte är homosexu-
ella? Det är ett faktum. Flertalet av transvestiterna i
Sverige är faktiskt heterosexuella. Vad händer om en
heterosexuell transvestit blir nedslagen på gatan? Det
har ofta hänt, men de heterosexuella transvestiterna
anmäler i ännu mindre grad de brott som de utsätts
för än vad homosexuella gör. De har ju ännu ett tabu
att övervinna. Det handlar om deras egen sexualitet
som är heterosexualitet och om att de sedan faktiskt
blir ifrågasatta som personer när de kommer och
säger att de har blivit utsatta för det här brottet på
grund av att de är transvestiter. Vad händer, och var
finns skyddet i lagstiftningen när den heterosexuella
transvestiten på grund av sitt könsöverskridande bete-
ende faktiskt råkar ut för våld?
Dessa människor inbegrips inte i hetslagstiftning-
en, och det våld som de utsätts för kan inte leda till
strängare straff på samma sätt som den lagstiftning
som vi har i dag som innebär strängare straff om
våldet avsiktligt riktas mot personer för att de är ho-
mosexuella. Det är därför väldigt viktigt att lyfta upp
transfrågorna till den nivå där de faktiskt också behö-
ver finnas. Återigen är det viktigt att vi är noga med
att även här i riksdagen analysera de olika begreppen.
För många ledamöter är dessa begrepp nya och kan-
ske inte så lätta att förstå, om man inte har jobbat med
de här frågorna tidigare.
Sedan är det väldigt intressant att utskottet i sin
kommentar till Vänsterpartiets motionsyrkande säger:
"Utskottet vill emellertid understryka att det inte ser
mindre allvarligt på dessa frågor", dvs. de frågor som
berör transsexuella och transvestiter. Då undrar jag:
Var har utskottet visat, om inte i handling så åtmins-
tone i ord, att man faktiskt tar de här frågorna på
allvar? Jag har inte kunnat se någonstans, varken i
tidigare betänkanden från socialförsäkringsutskottet
eller i detta, att man på ett tydligt sätt visar hur man
tar allvarligt på dessa frågor. Det ser jag som bristfäl-
ligt, fru talman.
Jag vill gå över till något som Magda Ayoub tog
upp tidigare och som hon också fick frågor om från
bl.a. statsrådet Mona Sahlin. Jag skulle vilja fråga
Magda Ayoub och kristdemokraterna: På vilket sätt
skiljer sig religiös hets mot homosexuella, bisexuella
och transpersoner från den ideologiska eller politiska
hets som nazister bedriver mot homo-, bi- och trans-
sexuella? På vilket sätt skiljer de sig? Det vi har fått
klart för oss i dag är att det finns en otydlighet i krist-
demokraternas ställningstagande. Å ena sidan accep-
terar de inte våld som riktas mot homosexuella, men å
andra sidan ser de inte den klara gräns där inte ens en
person med religiös bakgrund ska kunna motivera
eller ursäkta sitt handlande, sin hets, med att det är en
trosuppfattning eller en religiös fråga som man bara
vill diskutera. Det är väldigt viktigt att skilja på de
här frågorna. Framför allt är det väldigt viktigt att
vara tydlig.
Något annat som är ytterst viktigt i den här hand-
lingsplanen, fru talman, är avslutningsvis de övriga
frågor som faktiskt har ett samband med handlings-
planen. Regeringen har på ett ypperligt sätt under de
två senaste åren lyft fram de homofobiska brotten i en
rad olika regleringsbrev till rättsväsende, polismyn-
dighet osv. Men vad händer om man å ena sidan lyf-
ter upp frågorna och lägger stor vikt vid dem och å
andra sidan har en otydlig politik - som i det fall vi
behandlar i riksdagen just nu, t.ex. de insatser som
görs i förebyggande syfte för de här grupperna? Det
handlar bl.a. om det uppdrag Folkhälsoinstitutet har,
som går ut på att informera och skapa en dialog i
samhället för att slå sönder de fördomar som finns.
Ytterst är vi överens om att den hets och det våld som
förekommer i samhället mot olika grupper oftast
bygger på okunskap och fördomar.
Det är väldigt viktigt att alla som söker får en in-
dividuell behandling. Det var också en fråga som togs
upp tidigare. Det handlar så klart om flyktingfrågan.
Detta är ännu en fråga, fru talman, som både riksda-
gen och regeringen har varit otydliga i. I dag är det
faktiskt så att de iranska homosexuella flyktingarna
utvisas om de inte i medierna går ut och talar om att
de är homosexuella. Det finns ett praxisbeslut hos
regeringen om att automatiskt ge asyl till iranska
flyktingar som har sökt bl.a. på grund av sin homo-
sexualitet om de i medierna har gått ut och synliggjort
sig. Man kan alltså inte som homosexuell iranier söka
asyl i Sverige i dag och samtidigt vilja behålla sin
sexualitet för sig själv.
Anf. 47 MAGDA AYOUB (kd) replik:
Fru talman! Jag vill svara Tasso på samma fråga
som jag fick tidigare. Jag trodde att det hade gått
hem, men jag säger det en gång till: Religionsfriheten
och yttrandefriheten ska finnas, och de finns i Sveri-
ge. Jag vill å andra sidan nämna att yttrandefriheten
bland vissa grupper eller religioner inte handlar om
hets. Jag vill absolut inte kalla det för hets mot någon
grupp. Jag avskyr hets mot minoriteter och grupper
som utsätts för diskriminering. Varken jag eller
Kristdemokraterna som parti vill stå på samma sida
som de grupper eller religioner som hetsar mot folk.
Vi avskyr allt sådant.
Till Tasso vill jag verkligen säga: Religionsfrihe-
ten ska få vara kvar, men inte heller i religionsfrihe-
tens namn ska man hetsa mot andra grupper. Vi av-
skyr den hetsen.
Anf. 48 TASSO STAFILIDIS (v) replik:
Fru talman! Nu tycker jag att Magda Ayoub är
tydlig. Nu tycker jag att Magda Ayoub är väldigt
tydlig. Jag förstår nu vad kristdemokraterna och
Magda Ayoub säger. Jag uppfattar det som att krist-
demokraterna inte tycker att någon person ska kunna
hänvisa till att det i Bibeln står att homosexualitet är
en styggelse och att en homosexuell därför inte ska ha
ett värde, eller att homosexuella gärna får lov att vara
homosexuella så länge de inte lever som homosexu-
ella. Vad jag förstår tar kristdemokraterna och Magda
Ayoub avstånd från sådana här ställningstaganden
och synpunkter.
Anf. 49 MAGDA AYOUB (kd) replik:
Fru talman! Självklart tar jag avstånd när det het-
sas mot någon grupp. Jag har all respekt för alla män-
niskors lika värde - det gäller precis likadant för
homosexuella som för personer med en annan etnisk
bakgrund eller en annan religion. Jag tar avstånd från
hets mot alla grupper.
Anf. 50 TASSO STAFILIDIS (v) replik:
Fru talman! Det var otroligt glädjande att höra,
framför allt Magda Ayoubs yttersta tydlighet. Det är
just vad som behövs i de här frågorna.
Jag kan också konstatera, som många andra talare
har gjort här i talarstolen i dag, att det råder en väldigt
bred enighet kring de här frågorna. Det ser också
väldigt ljust ut för att vi kommer att lyckas att faktiskt
motarbeta diskriminering, främlingsfientlighet och
homofobi - men också den transfobi som finns i
samhället.
Anf. 51 ULLA HOFFMANN (v):
Fru talman! Låt mig först säga att jag instämmer i
Kalle Larssons och även Tasso Stafilidis tidigare
anföranden. Jag står självklart också bakom samtliga
våra reservationer. Anledningen till att jag deltar i
debatten är dock att jag vill lyfta fram ett särskilt
yttrande från Vänsterpartiet gällande gemenskapsini-
tiativet Equal, som regeringen anger som en viktig
del av handlingsplanen.
I informationskampanjen för det nya programmet
Equal är budskapet att det finns diskriminering och
utestängning överallt i arbetslivet och att vi ska ändra
på det. Programmet handlar om att hitta nya lösningar
och idéer för att ändra på strukturer, regler och attity-
der i arbetslivet. Det ska genomföras i breda s.k.
utvecklingspartnerskap, där alla relevanta aktörer
förväntas delta. Det gäller organisationer, lokala och
regionala myndigheter och företag.
I programmet, avsnitt 6.1.1, skriver regeringen:
"Vid genomförandet av Equal skall stor vikt läg-
gas vid deltagande av små organisationer, lokala och
regionala myndigheter. Genom att bygga på regionala
och lokala behov och idéer från målgrupperna själva
skall hög grad av nyskapande och delaktighet åstad-
kommas. Detta är en viktig del av programmets stra-
tegi för 'empowerment'. Initiativtagarna till utveck-
lingspartnerskapen skall därför redan från början
säkerställa att mindre organisationer med nyskapande
idéer kan komma med i utvecklingspartnerskapen."
Det är bra. Frågan är bara hur man ska kunna sä-
kerställa att dessa mindre organisationer med nyska-
pande idéer ska kunna komma med.
Svenska ESF-rådet är den myndighet som ska dri-
va programmet i Sverige. För detta disponerar rådet
drygt 700 miljoner från den europeiska socialfonden.
Enligt programmet åligger det sedan projektanord-
narna i de s.k. utvecklingspartnerskapen att ordna
fram lika stor finansiering, dvs. drygt 700 miljoner
kronor under de sex sju år genomförandet ska ske.
ESF-rådet räknar med ett femtiotal utvecklingspart-
nerskap, vilket innebär att varje projektgrupp, dvs.
dessa utvecklingspartnerskap, i genomsnitt ska ordna
fram bortemot 15 miljoner kronor själv.
Det går säkert bra om stora företag och länsar-
betsnämnden går samman i ett mångfaldsprojekt, men
det blir definitivt svårare för invandrarföreningen i
Höganäs, homosexuella kulturarbetare och Momste-
atern i Malmö med förståndshandikappade skåde-
spelare. Vem ställer då upp med svensk nationell
medfinansiering? Eller när de arbetslösa tillsammans
med andra ifrågasätter reglerna om arbetsmarknads-
utbildning, kommer länsarbetsnämnden, som är den
som kommer att ifrågasättas i projektet, då att ställa
upp med medfinansiering?
Lasana Soumare, en svensk akademiker från Mau-
retanien, arbetar hårt i den afrikanska akademiker-
gruppen. Han anser att svensk arbetsmarknad går
miste om värdefull arbetskraft genom att kvinnor och
män från den afrikanska kontinenten diskrimineras.
Liksom statsrådet Sahlin är han trött på att utbildade
afrikaner endast får städjobb. Lasana Soumare vill
därför organisera en arbetsförmedling, eftersom han
inte anser att den vanliga arbetsförmedlingen har
kompetens nog eller tillräcklig kunskap. Men han
hittar inte någon medfinansiär, eftersom den instans
vars strukturer han ifrågasätter inte är intresserad.
Om man startar ett stort och angeläget program
som Equal, där man söker projekt och aktörer som
ifrågasätter rådande diskriminerande strukturer och
attityder, är inte risken stor att de mest kritiska och
ifrågasättande då blir utan finansiering? Vänsterparti-
et anser därför att det är viktigt att svenska ESF-rådet
får förfoga över medel så att de kan gå in som medfi-
nansiärer till bra projekt där man har svårt att finna
medfinansiärer. Equalinitiativet syftar till att bryta
diskrimineringen i arbetslivet och är därför en ar-
betsmarknadspolitisk åtgärd. Låt oss se till att det blir
en mångfald även vad gäller visioner om hur man
bäst bryter diskriminerande strukturer, inte bara ge-
nom de vanliga aktörerna, utan även genom att satsa
på de människor som genom egen erfarenhet från en
diskriminerande arbetsmarknad har en unik kunskap.
Anf. 52 ANDERS BENGTSSON (s):
Fru talman! När min gode vän Wlado Mislijevic
bytte namn till Max Felixson fick han äntligen jobb.
Då hade han sökt arbete länge. Sitt jugoslaviska namn
fick han upprepa många gånger i telefonen innan den
han pratade med förstod vad han hade sagt. Wlado
talar felfri svenska, men hans namn skapade ofta
misstänksamhet när han skulle knyta nya kontakter.
Namnet blev till slut ett så stort hinder att han be-
stämde sig för att byta. Max Felixson är det ingen
som reagerar på.
Vi är 15 socialdemokratiska ledamöter från Skåne
som skrivit under en motion som handlar om stöd till
kommunerna i arbetet mot främlingsfientlighet och
rasism. Klippan och Sjöbo är kommuner som många
utanför Skåne har hört talas om för den främlingsfi-
entlighet som florerar där. I Klippan har flera mord
skett där det funnits nazism med i bilden, händelser
som skakat och upprör människor som bor i Klippan
och som får människor att vilja flytta därifrån. Att
leva på en plats som associeras med nazism och
främlingsfientlighet är inte något man är stolt över. I
Klippan har man på olika sätt försökt att motarbeta de
här skrämmande och odemokratiska krafterna. Men
man efterlyser också hjälp utifrån, eftersom det är
starka krafter man har emot sig.
Vi välkomnar verkligen den nationella handlings-
planen mot rasism, främlingsfientlighet, homofobi
och diskriminering som regeringen nu lagt fram. De
åtgärder vi efterlyser i motionen har i och med hand-
lingsplanen kommit en bra bit på väg, som t.ex. upp-
byggnaden av kunskapsbanken och de former för
stödjande och rådgivande verksamhet som Integra-
tionsverket utvecklar tillsammans med Kommunför-
bundet. Det pågående breda samrådet med kommu-
nerna om vilken hjälp och vilket stöd de behöver är
särskilt viktigt. Förhållandena i kommunerna ser ju
väldigt olika ut och behoven skiljer sig därför också
väldigt mycket.
Med handlingsplanen har vi tagit ett viktigt steg
framåt i kampen mot rasism och främlingsfientlighet.
Både regeringen och utskottet understryker att hand-
lingsplanen inte får ses som en isolerad företeelse
utan som ett led i en ständigt pågående process och
jag kan bara instämma.
Vi behöver en förändring som i grunden genom-
syrar hela samhället: föreningsliv, näringsliv, kom-
munernas och statens verksamhet. Handlingsplanen
får inte bli vårt dåliga samvetes alibi.
Fru talman! I dag talar vi här i Sveriges riksdag
om hur vi ska få bort främlingsfientlighet och rädsla
för det som vi inte känner till. Jag hoppas att detta är
en parentes i historien och att planen leder fram till att
vi med självklarhet behandlar alla lika, oavsett etniskt
ursprung, sexuell läggning eller kön.
Vi är i dag ett generöst land när det gäller att ta
emot människor från krigshärjade delar av världen.
Men vi skulle kunna bli ännu bättre på det och verkli-
gen inse att de berikar våra liv och vårt samhälle.
Wlado bytte namn till Max och blev plötsligt betrodd.
Det är tragiskt. Ingen människa ska behöva diskrimi-
neras så i vårt land att man ska behöva ge upp en del
av sig själv, sin identitet. Men det händer och det
händer alltför ofta. Så ska det inte vara i 2000-talets
Sverige. Vi måste alla hjälpas åt att sätta stopp för
detta.
Jag vill därmed yrka bifall till förslagen i utskot-
tets betänkande.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 9 §.)
6 § Olovligt bortförda barn i internationella
förhållanden
Föredrogs
lagutskottets betänkande 2000/01:LU16
Olovligt bortförda barn i internationella förhållanden.
Talmannen konstaterade att ingen talare var an-
mäld.
(Beslut fattades under 9 §.)
7 § Franchising
Föredrogs
lagutskottets betänkande 2000/01:LU17
Franchising.
Anf. 53 TANJA LINDERBORG (v):
Fru talman! Franchising är en företagsform som
har ökat mycket kraftigt under hela 90-talet. Vi kän-
ner igen varumärken som MacDonalds, Seven Ele-
ven, Nectar Beauty Shop m.fl. Egentligen är franchi-
sing en form av säljrätt där företag som har ett af-
färskoncept erbjuder andra att mot ersättning sälja
sina produkter och tjänster enligt given standard som
franchisegivaren ensidigt dikterar, inte sällan från
USA.
I dag har vi ingen särskild lagstiftning som speci-
fikt tar sikte på franchising. Det har däremot Kanada,
Australien, USA, Spanien och Frankrike.
År 1987 lade Franchiseutredningen fram ett be-
tänkande med förslag om lagstiftning. Men fyra år
senare beslutade den borgerliga regeringen att lägga
den utredningen till handlingarna.
Därefter har lagutskottet vid flera tillfällen be-
handlat motioner som innehåller krav på lagstiftning,
och den som faktiskt har varit mest aktiv i den här
frågan är dåvarande vice ordföranden i justitieutskot-
tet, Lars-Erik Lövdén, numera biträdande finansmi-
nister.
Motiveringen till att utskottet gång efter annan av-
styrker den här typen av motioner är bl.a. att verk-
samheten är noggrant reglerad, att den är självsane-
rande, att det finns inslag av uppföranderegler och att
det finns en etisk nämnd som ska verka för god af-
färssed.
Ibland har åsikten framförts att det inte finns någ-
ra olägenheter med franchising som skulle motivera
en lagstiftning. Verkligheten är emellertid en annan.
Det finns exempel på det.
Företaget x - här väljer jag, fru talman, att inte
namnge något företag - har under en lång följd av år
brutit mot de etiska regler som har antagits av den
europeiska franchiseföreningen och den svenska.
Många av de kvinnor, för det var företrädesvis kvin-
nor, som satsade på att bli franchiseföretagare i ked-
jan x har nu fått sin ekonomi och sitt liv förstört.
Sedan 1993 har ca 25 franchisetagare tvingats av-
veckla sin verksamhet med stora ekonomiska förlus-
ter som följd, detta i en butikskedja som omfattade 35
butiker som mest.
År 1996 anmäldes x till den etiska nämnden. Av
nämndens beslut framgår att man inte har någon be-
stämd uppfattning på en enda punkt, och i övrigt
nöjer sig nämnden med att hänvisa till de etiska reg-
lerna. Därefter har x blivit anmäld av andra franchi-
setagare, och det resulterade till slut i att företaget
begärde utträde ur Svenska Franchiseföreningen. Det
beviljades av föreningens styrelse med omedelbar
verkan. Därigenom hade ju Svenska Franchiseföre-
ningen inte någon som helst möjlighet till sanering i
just det här fallet, och x kan fortsätta rekrytera nya
franchisetagare. I många fall har x dessutom innehaft
hyresrätterna till franchisetagarnas affärslokaler, och
senare har franchisetagarna blivit avhysta och tving-
ats upphöra med sin verksamhet.
Inte heller vid en konkurs finns det ett jämbördigt
förhållande mellan givare och tagare. I det fall som
jag nu har refererat till har franchisetagarna inte fått
något meddelande om konkurs vare sig av givaren
eller av konkursförvaltaren. Detta är naturligtvis häp-
nadsväckande och även fullständigt oacceptabelt.
Förra hösten hade delar av utskottet förmånen att
få studera Australiens lagstiftning på området. Då
fick vi bl.a. veta att tagarna har rätt att alltid få ta del
av hyreskontrakt; detta oavsett om tagaren hyr lokaler
direkt av franchisegivaren eller använder lokaler som
hyrs av givaren. Över huvud taget har franchisetagar-
na i Australien ett starkt rättsligt skydd, bl.a. när det
gäller omfattande information, innan han eller hon
startar sitt företag.
Fru talman! Hur man än vänder och vrider på det
hela går det inte att hävda att det föreligger ett jäm-
bördigt förhållande mellan franchisetagare och fran-
chisegivare. Inte heller finns det några sanktioner mot
företag som bryter mot uppsatta regler.
Det exempel som jag har redogjort för är inte det
enda. För några månader sedan kunde vi läsa i pres-
sen om ett fall i Umeå. Det rörde försäkringsbran-
schen. De ekonomiska konsekvenserna blev mycket
svåra för den enskilde.
Jag begär inte lagstiftning direkt. Däremot tycker
jag att det finns starka skäl för att franchising som
företagsform blir allsidigt belyst i en utredning - just
för att tydligt värna den svagare partens rättigheter,
dvs. franchisetagarens. Snart är det 15 år sedan den
förra utredningen gjordes - vi vet att den hamnade i
den borgerliga regeringens låda - men under de här
åren har oerhört mycket hänt just inom denna
bransch.
Från Vänsterpartiets sida handlar det inte om att
begränsa eller försvåra vad gäller systemets möjlig-
heter till företagande - tvärtom!
Med detta yrkar jag bifall till min reservation. Jag
vill också passa på att från talarstolen önska utskottets
ledamöter och alla övriga en riktigt glad påsk.
Anf. 54 RAIMO PÄRSSINEN (s):
Fru talman! Från lagutskottets ledamöter vill jag
önska utskottsordföranden detsamma.
Inledningsvis yrkar jag bifall till utskottets förslag
i betänkandet samt avslag på reservationen.
Franchising innebär att någon som har ett fram-
gångsrikt affärskoncept för marknadsföring samt
försäljning av varor och tjänster upplåter till andra att
mot en avgift få använda det för sin egen affärsverk-
samhet. Franchising är, som Tanja Linderborg sade,
en sorts "säljrätt" som kan tillämpas inom praktiskt
taget varje område av näringslivet där försäljning av
varor förekommer.
Man kan säga att det handlar om en samverkan
mellan två självständiga näringsidkare, franchisegiva-
re och franchisetagare. Parterna är ekonomiskt och
juridiskt självständiga företag som är beroende av
varandra genom samverkan i ett gemensamt af-
färskoncept. Villkoren för verksamheten regleras
vanligen genom ett standardavtal mellan parterna.
Fru talman! Inom Unidroit, ett internationellt in-
stitut för harmonisering av privaträtten, pågår sedan
länge ett arbete med att utarbeta en handbok där olika
frågor i samband med franchising behandlas.
År 1998 publicerades Guide to International
Master Franchise Arrangements, och det fortsatta
arbetet är inriktat på utarbetandet av en modellag för
nationell lagstiftning om franchising. En studiegrupp
inom Unidroit har nyligen lagt fram ett förslag som
ska ligga till grund för vidare arbete inom området.
Mot den bakgrunden framhåller utskottet vikten
av att regeringen har en beredskap för att överväga
lagstiftning om franchising och att frågan hanteras
just i överensstämmelse med den internationella ut-
vecklingen. Därför utgår vi i utskottet från att rege-
ringen agerar i enlighet med det nyss anförda; detta
utan att kräva ett formellt tillkännagivande.
Anf. 55 TANJA LINDERBORG (v):
Fru talman! Unidroit har jobbat väldigt länge med
frågan - ända sedan år 1992. Det har alltså snart gått
tio år. Om jag förstår det hela rätt ska en kommitté ha
sitt första möte i juni i år.
Vad jag befarar är att det kan ta ytterligare ett an-
tal år innan något händer. Men om man kommer
överens om att det ska bli en nationell modellag för
alla länder som omfattas av Unidroit måste det väl
ändå vara ganska värdefullt att regeringen har förbe-
rett marken genom att tillsätta en allsidig utredning
och från olika håll belysa denna verksamhet. I och för
sig känner jag ingen misstro mot regeringen i det
avseendet men jag måste säga att jag inte bara kan
utgå från att regeringen har en beredskap. Jag skulle
alltså önska att hela utskottet hade ställt sig bakom
detta med en utredning, för då hade det snabbt kunnat
hända saker. Först då skulle vi, som jag ser det, ha
haft en beredskap.
Anf. 56 RAIMO PÄRSSINEN (s):
Fru talman! Det är riktigt att det till sommaren
kommer att läggas fram ett förslag inom Unidroit vad
avser en modellag som man sedan får arbeta vidare
med. Det är också riktigt att det har tagit lång tid.
Frågan är om vi ska invänta detta arbete. Det har ju
tagit lång tid fram till nu att åtminstone komma fram
till en modellagstiftning som kan appliceras natio-
nellt. Därför tycker vi i utskottsmajoriteten att vi ska
invänta detta arbete för att därefter själva ta fram
förslag. Från vår sida vill vi alltså vänta ytterligare ett
tag.
Anf. 57 TANJA LINDERBORG (v):
Fru talman! Det finns ju alltid en risk med att
vänta och se. Under tiden kan ju många komma att
fara illa. Men även om det kommer ett förslag till
modellag måste man väl ha haft en utredning i botten
som belyser denna problematik. Det vore alltså väl-
digt bra om vi kunde komma i gång med en sådan så
snart som möjligt.
Jag har full respekt för ställningstagandet men jag
försäkrar att jag till hösten återkommer i frågan om
ingenting har hänt.
Delar Raimo Pärssinen min uppfattning att det
faktiskt är franchisetagarna som är den svagare par-
ten?
Anf. 58 RAIMO PÄRSSINEN (s):
Fru talman! Konceptet bygger ju på att man har
ett varumärke - ett varumärke som dessutom är gans-
ka eftertraktat. Alltid finns det någon som vill sälja
detta varumärke. Naturligen blir det då franchisegiva-
ren som bestämmer också hur varmärket ska avyttras
osv. Man upplåter ju upphovsrätten till franchisetaga-
ren. Men det kommer nog aldrig att bli fråga om
riktigt jämbördiga parter, så i det avseendet delar jag
Tanja Linderborgs uppfattning.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 9 §.)
8 § Beslut om utskottsbetänkanden som slutde-
batterats den 5 april
NU7 Vissa näringspolitiska frågor
Punkt 1 (Näringspolitikens inriktning)
1. utskottet
2. res. 1 (m, kd, c, fp)
Votering:
156 för utskottet
129 för res. 1
64 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 1 m, 31 v, 12 mp
För res. 1: 66 m, 35 kd, 15 c, 13 fp
Frånvarande: 19 s, 15 m, 12 v, 7 kd, 3 c, 4 fp, 4 mp
Punkt 5 (Kapitalförsörjning)
1. utskottet
2. res. 6 (m, kd, c, fp)
Votering:
155 för utskottet
131 för res. 6
63 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 31 v, 12 mp
För res. 6: 68 m, 35 kd, 15 c, 13 fp
Frånvarande: 19 s, 14 m, 12 v, 7 kd, 3 c, 4 fp, 4 mp
Punkt 8 (Kvinnors företagande)
1. utskottet
2. res. 7 (m, kd, c, fp)
Votering:
155 för utskottet
131 för res. 7
63 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 31 v, 12 mp
För res. 7: 68 m, 35 kd, 15 c, 13 fp
Frånvarande: 19 s, 14 m, 12 v, 7 kd, 3 c, 4 fp, 4 mp
Punkt 9 (Kooperativa frågor och social ekonomi)
Utskottets förslag till beslut med godkännande av
1. utskottets motivering
2. motiveringen i res. 8 (m, kd, fp)
Kammaren biföll utskottets förslag till beslut med
godkännande av utskottets motivering med acklama-
tion.
Punkt 10 (Turism)
1. utskottet
2. res. 10 (m, kd, c, fp)
Votering:
155 för utskottet
131 för res. 10
63 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 31 v, 12 mp
För res. 10: 68 m, 35 kd, 15 c, 13 fp
Frånvarande: 19 s, 14 m, 12 v, 7 kd, 3 c, 4 fp, 4 mp
Punkt 14 (Vidareförädling av skogsråvara)
1. utskottet
2. res. 13 (v)
Votering:
236 för utskottet
36 för res. 13
13 avstod
64 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 68 m, 34 kd, 1 c, 11 fp, 10 mp
För res. 13: 31 v, 1 c, 2 fp, 2 mp
Avstod: 13 c
Frånvarande: 19 s, 14 m, 12 v, 8 kd, 3 c, 4 fp, 4 mp
Lars Leijonborg (fp) anmälde att han avsett att rösta
ja men markerats ha röstat nej.
Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.
MJU20 Icke joniserande strålning m.m.
Punkt 1 (Strålning från mobiltelefoner)
1. utskottet
2. res. 1 (fp)
Votering:
258 för utskottet
14 för res. 1
12 avstod
65 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 67 m, 31 v, 35 kd, 14 c
För res. 1: 1 c, 13 fp
Avstod: 12 mp
Frånvarande: 20 s, 15 m, 12 v, 7 kd, 3 c, 4 fp, 4 mp
Punkt 2 (Gränsvärden för barn och ungdom)
1. utskottet
2. res. 3 (mp)
Votering:
270 för utskottet
14 för res. 3
1 avstod
64 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 68 m, 31 v, 33 kd, 14 c, 12 fp
För res. 3: 1 c, 1 fp, 12 mp
Avstod: 1 kd
Frånvarande: 19 s, 14 m, 12 v, 8 kd, 3 c, 4 fp, 4 mp
Punkt 5 (Varningstext på mobiltelefoner)
1. utskottet
2. res. 4 (mp)
Votering:
273 för utskottet
13 för res. 4
63 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 68 m, 31 v, 35 kd, 15 c, 12 fp
För res. 4: 1 fp, 12 mp
Frånvarande: 19 s, 14 m, 12 v, 7 kd, 3 c, 4 fp, 4 mp
Punkt 11 (Forskning)
1. utskottet
2. res. 7 (v)
3. res. 8 (c)
Förberedande votering:
41 för res. 7
16 för res. 8
229 avstod
63 frånvarande
Kammaren biträdde res. 7.
Huvudvotering:
224 för utskottet
43 för res. 7
18 avstod
64 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 67 m, 34 kd, 11 fp
För res. 7: 31 v, 1 fp, 11 mp
Avstod: 1 m, 1 kd, 15 c, 1 fp
Frånvarande: 19 s, 14 m, 12 v, 7 kd, 3 c, 4 fp, 5 mp
Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets försslag.
KrU4 Idrottsfrågor m.m.
Punkt 2 (Idrottens självständiga ställning)
1. utskottet
2. res. 1 (kd, m, fp)
Votering:
168 för utskottet
115 för res. 1
66 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 110 s, 31 v, 15 c, 12 mp
För res. 1: 67 m, 35 kd, 13 fp
Frånvarande: 21 s, 15 m, 12 v, 7 kd, 3 c, 4 fp, 4 mp
Punkt 6 (Funktionshinder)
1. utskottet
2. res. 6 (kd, c, fp)
Votering:
223 för utskottet
63 för res. 6
63 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 68 m, 31 v, 12 mp
För res. 6: 35 kd, 15 c, 13 fp
Frånvarande: 19 s, 14 m, 12 v, 7 kd, 3 c, 4 fp, 4 mp
Punkt 10 (Folkomröstning om OS)
1. utskottet
2. res. 9 (mp)
Kammaren biföll utskottets förslag med acklamation.
Punkt 12 (Upphörande eller ändring i lagen om pro-
fessionell boxning)
Yrkanden:
1. utskottet
1. utskottets förslag med den ändring som föranleddes
av bifall till mot. Kr504 (m)
Votering:
252 för utskottet
32 för mot.
1 avstod
64 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 37 m, 31 v, 34 kd, 14 c, 12 fp, 12
mp
För mot.: 31 m, 1 kd
Avstod: 1 c
Frånvarande: 19 s, 14 m, 12 v, 7 kd, 3 c, 5 fp, 4 mp
Punkt 13 (Utredning om kampsporter)
1. utskottet
2. res. 11 (mp, fp)
Votering:
195 för utskottet
22 för res. 11
68 avstod
64 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 2 m, 31 v, 34 kd, 15 c, 1 fp
För res. 11: 11 fp, 11 mp
Avstod: 66 m, 1 kd, 1 mp
Frånvarande: 19 s, 14 m, 12 v, 7 kd, 3 c, 5 fp, 4 mp
Punkt 14 (Tolerans, etik och åtgärder mot sexuella
trakasserier m.m. inom idrotten)
1. utskottet
2. res. 13 (mp)
Votering:
227 för utskottet
14 för res. 13
45 avstod
63 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 68 m, 31 v, 1 kd, 15 c, 1 fp
För res. 13: 1 s, 1 fp, 12 mp
Avstod: 34 kd, 11 fp
Frånvarande: 19 s, 14 m, 12 v, 7 kd, 3 c, 4 fp, 4 mp
Punkt 16 (Stöd till idrottslokaler)
1. utskottet
2. res. 14 (c)
Kammaren biföll utskottets förslag med acklamation.
Punkt 23 (Främjandeorganisationer)
1. utskottet
2. res. 16 (kd)
Votering:
251 för utskottet
35 för res. 16
63 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 68 m, 31 v, 15 c, 13 fp, 12 mp
För res. 16: 35 kd
Frånvarande: 19 s, 14 m, 12 v, 7 kd, 3 c, 4 fp, 4 mp
Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.
BoU11 Förnyad behandling av vissa indelnings-
och länsstyrelsefrågor
Punkt 2 (Bildande av Torslanda kommun)
1. utskottet
2. res. 2 (s, v)
Votering:
145 för utskottet
139 för res. 2
65 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 3 s, 68 m, 35 kd, 15 c, 12 fp, 12 mp
För res. 2: 107 s, 31 v, 1 fp
Frånvarande: 21 s, 14 m, 12 v, 7 kd, 3 c, 4 fp, 4 mp
Berndt Ekholm och Reynoldh Furustrand (båda s)
anmälde att de avsett att rösta nej men markerats ha
röstat ja.
Punkt 3 (Bildande av Ljungskile kommun)
1. utskottet
2. res. 3 (s, v)
Votering:
143 för utskottet
141 för res. 3
65 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 1 s, 68 m, 35 kd, 15 c, 12 fp, 12 mp
För res. 3: 109 s, 31 v, 1 fp
Frånvarande: 21 s, 14 m, 12 v, 7 kd, 3 c, 4 fp, 4 mp
Berndt Ekholm (s) anmälde att han avsett att rösta nej
men markerats ha röstat ja.
Punkt 5 (Försöksverksamheten med regional självsty-
relse)
1. utskottet
2. res. 4 (kd, c, fp)
3. res. 5 (v, mp)
Förberedande votering:
70 för res. 4
43 för res. 5
173 avstod
63 frånvarande
Kammaren biträdde res. 4.
Sonia Karlsson (s) anmälde att hon avsett att avstå
från att rösta men markerats ha röstat ja.
Huvudvotering:
181 för utskottet
63 för res. 4
42 avstod
63 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 68 m, 1 mp
För res. 4: 35 kd, 15 c, 13 fp
Avstod: 31 v, 11 mp
Frånvarande: 19 s, 14 m, 12 v, 7 kd, 3 c, 4 fp, 4 mp
Marianne Samuelsson (mp) anmälde att hon avsett att
avstå från att rösta men markerats ha röstat ja.
Punkt 6 (Avveckling av landshövdingeämbetet i för-
sökslänen)
1. utskottet
2. res. 6 (v, mp, fp)
Votering:
233 för utskottet
52 för res. 6
1 avstod
63 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 68 m, 35 kd, 15 c, 2 fp, 1 mp
För res. 6: 31 v, 10 fp, 11 mp
Avstod: 1 fp
Frånvarande: 19 s, 14 m, 12 v, 7 kd, 3 c, 4 fp, 4 mp
Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.
9 § Beslut om utskottsbetänkanden som slutde-
batterats vid dagens sammanträde
SfU11 En nationell handlingsplan mot rasism,
främlingsfientlighet, homofobi och diskriminering
Punkt 2 (Diskrimineringslagstiftningen)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
Votering:
211 för utskottet
67 för res. 1
7 avstod
64 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 1 m, 31 v, 35 kd, 15 c, 13 fp, 5
mp
För res. 1: 67 m
Avstod: 7 mp
Frånvarande: 20 s, 14 m, 12 v, 7 kd, 3 c, 4 fp, 4 mp
Karin Enström (m) anmälde att hon avsett att rösta
nej men markerats ha röstat ja.
Punkt 3 (Ombudsmännen)
1. utskottet
2. res. 3 (m, kd, c)
Votering:
167 för utskottet
113 för res. 3
4 avstod
65 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 31 v, 12 fp, 12 mp
För res. 3: 63 m, 34 kd, 15 c, 1 fp
Avstod: 4 m
Frånvarande: 19 s, 15 m, 12 v, 8 kd, 3 c, 4 fp, 4 mp
Leif Carlson (m) anmälde att han avsett att rösta nej
men markerats ha avstått från att rösta.
Punkt 7 (Begreppet ras)
1. utskottet
2. res. 8 (mp)
Votering:
272 för utskottet
13 för res. 8
64 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 68 m, 30 v, 35 kd, 15 c, 12 fp
För res. 8: 1 fp, 12 mp
Frånvarande: 19 s, 14 m, 13 v, 7 kd, 3 c, 4 fp, 4 mp
Punkt 8 (Övriga frågor om diskriminering i arbetsli-
vet)
1. utskottet
2. res. 10 (fp)
Kammaren biföll utskottets förslag med acklamation.
Punkt 11 (Informationssatsningar m.m.)
1. utskottet
2. res. 14 (v)
3. res. 15 (fp)
Förberedande votering:
31 för res. 14
13 för res. 15
240 avstod
65 frånvarande
Kammaren biträdde res. 14.
Huvudvotering:
230 för utskottet
32 för res. 14
25 avstod
62 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 68 m, 35 kd, 15 c
För res. 14: 32 v
Avstod: 13 fp, 12 mp
Frånvarande: 19 s, 14 m, 11 v, 7 kd, 3 c, 4 fp, 4 mp
Punkt 12 (Organisationernas roll)
1. utskottet
2. res. 17 (fp)
Kammaren biföll utskottets förslag med acklamation.
Punkt 14 (Antidiskrimineringsklausul)
1. utskottet
2. res. 22 (mp)
Votering:
214 för utskottet
12 för res. 22
61 avstod
62 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 7 m, 32 v, 35 kd, 15 c, 13 fp
För res. 22: 12 mp
Avstod: 61 m
Frånvarande: 19 s, 14 m, 11 v, 7 kd, 3 c, 4 fp, 4 mp
Punkt 15 (Värdegrunden)
1. utskottet
2. res. 23 (m, kd)
Votering:
156 för utskottet
105 för res. 23
26 avstod
62 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 32 v, 1 c, 11 fp
För res. 23: 68 m, 35 kd, 2 fp
Avstod: 14 c, 12 mp
Frånvarande: 19 s, 14 m, 11 v, 7 kd, 3 c, 4 fp, 4 mp
Punkt 17 (Nollvision vid arbetet mot mobbning)
1. utskottet
2. res. 27 (kd, c)
Votering:
237 för utskottet
51 för res. 27
61 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 68 m, 33 v, 12 fp, 12 mp
För res. 27: 35 kd, 15 c, 1 fp
Frånvarande: 19 s, 14 m, 10 v, 7 kd, 3 c, 4 fp, 4 mp
Punkt 19 (Kopplingar till migrationspolitiken)
1. utskottet
2. res. 29 (v, mp)
Votering:
242 för utskottet
45 för res. 29
62 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 68 m, 34 kd, 15 c, 13 fp
För res. 29: 33 v, 12 mp
Frånvarande: 19 s, 14 m, 10 v, 8 kd, 3 c, 4 fp, 4 mp
Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag
LU16 Olovligt bortförda barn i internationella
förhållanden
Kammaren biföll utskottets hemställan.
LU17 Franchising
Punkt 1 (Franchising)
1. utskottet
2. res. (v)
Votering:
248 för utskottet
36 för res.
3 avstod
62 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 109 s, 68 m, 33 kd, 15 c, 12 fp, 11 mp
För res.: 33 v, 2 kd, 1 fp
Avstod: 2 s, 1 mp
Frånvarande: 20 s, 14 m, 10 v, 7 kd, 3 c, 4 fp, 4 mp
10 § Bordläggning
Anmäldes och bordlades
Skrivelse
2000/01:114 Redogörelse för den svenska export-
kontrollpolitiken och exporten av krigsmateriel år
2000
Motioner
med anledning av prop. 2000/01:68 Ersättning för
ideell skada
2000/01:L8 av Stig Rindborg m.fl. (m)
2000/01:L9 av Ana Maria Narti och Johan Pehrson
(fp)
med anledning av prop. 2000/01:83 Sveriges tillträde
till 1996 års EU-konvention om utlämning
2000/01:Ju19 av Kia Andreasson m.fl. (mp)
med anledning av prop 2000/01:99 Statens folkhäl-
soinstitut - roll och uppgifter
2000/01:So35 av Chris Heister m.fl. (m)
2000/01:So36 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)
2000/01:So37 av Gunnel Wallin (c)
2000/01:So38 av Tasso Stafilidis m.fl. (v, c, fp, mp)
med anledning av prop. 2000/01:105 Förbud mot
juridiskt eller ekonomiskt biträde i vissa fall
2000/01:L10 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
11 § Anmälan om interpellationer
Anmäldes att följande interpellationer framställts
den 6 april
2000/01:368 av Viviann Gerdin (c) till socialminister
Lars Engqvist
Bemötandet inom sjukvården
2000/01:369 av Kjell Eldensjö (kd) till kulturminister
Marita Ulvskog
Immigrantinstitutet i Borås
2000/01:370 av Margareta Andersson (c) till statsrå-
det Britta Lejon
Stimulans av ungt ledarskap
2000/01:371 av Rune Berglund (s) till miljöminister
Kjell Larsson
Deponering av avfall lokalt
2000/01:372 av Elver Jonsson (fp) till statsrådet Leif
Pagrotsky
Nordiskt samarbete
Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 17 april.
12 § Anmälan om frågor för skriftliga svar
Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts
den 6 april
2000/01:1015 av Harald Nordlund (fp) till utbild-
ningsminister Thomas Östros
Miljöforskningen
2000/01:1016 av Mikael Oscarsson (kd) till närings-
minister Björn Rosengren
Uppsala resecentrum
2000/01:1017 av Jeppe Johnsson (m) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Konkurslagen
2000/01:1018 av Tuve Skånberg (kd) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
Promillegräns
2000/01:1019 av Per-Richard Molén (m) till statsrå-
det Mona Sahlin
Posten AB
2000/01:1020 av Berit Jóhannesson (v) till statsrådet
Maj-Inger Klingvall
Utvecklingen i Östtimor
2000/01:1021 av Anita Sidén (m) till justitieminister
Thomas Bodström
Narkotikaklassificering av GBL
2000/01:1022 av Lennart Kollmats (fp) till socialmi-
nister Lars Engqvist
Livstestamente
2000/01:1023 av Anita Sidén (m) till statsrådet Ingela
Thalén
Tvillingföräldrar och föräldraförsäkringen
2000/01:1024 av Berndt Sköldestig (s) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
SAAB:s deltagande i A 380-projektet
2000/01:1025 av Jan Erik Ågren (kd) till miljömi-
nister Kjell Larsson
Sellafield
2000/01:1026 av Caroline Hagström (kd) till finans-
minister Bosse Ringholm
Svenska spel och spelberoende
2000/01:1027 av Inger René (m) till näringsminister
Björn Rosengren
Oljeutsläpp
2000/01:1028 av Marianne Samuelsson (mp) till
utrikesminister Anna Lindh
Kärnavfallsförvaring i Minsk
2000/01:1029 av Ola Sundell (m) till socialminister
Lars Engqvist
Systembolaget och glesbygden
2000/01:1030 av Morgan Johansson (s) till statsrådet
Ulrica Messing
Plantering av ädellövskog
2000/01:1031 av Maria Larsson (kd) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
Stambanan
Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 17 april.
13 § Anmälan om skriftligt svar på fråga
Anmäldes att skriftligt svar på följande fråga in-
kommit
den 6 april
2000/01:990 av Maud Ekendahl (m) till finansminis-
ter Bosse Ringholm
Skatten på sprit
Svaret redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 17 april.
14 § Kammaren åtskildes kl. 12.27.
Förhandlingarna leddes
av förste vice talmannen från sammanträdets början
t.o.m. 5 § anf. 45 (delvis) och
av talmannen därefter till sammanträdets slut.